Tyresös största alm – dess uppgång och fall 2003.
Nätbilaga C7m till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)
Innehållsförteckning:
- Den stora almens ålder och tillkomst
- Tyresöalmens växthistoria
- Den historiska trädpolitikens växlingar
3.1. Kyrkogården var trädfri på 1600-talet
3.2. Bilder från 1700-talets mitt visar heller inga träd på kyrkogården
3.3. Inga tecken på andra träd enligt 1800-talets bilder - Olika sätt att se på en stor alm
– Några argument för stora träd innanför bogårdsmuren
– Några argument för att almen togs bort
- Litteratur av intresse om almar, träd på kyrkogårdar och om Tyresö kyrkogård:
Elegi över det år 2003 fällda vårdträdet vid Tyresö kyrka
På sydsidan av Tyresö kyrka stod fram till år 2003 en stor alm. Den var magnifik och hade en brösthöjdsomkrets av 5,60 meter. Några andra träd fanns inte innanför kyrkogårdsmuren, vilket gjorde att den framstod som extra dominant. Den var också den i särklass tjockaste almen inom Tyresö kommuns gränser enligt Ulf Johanssons omfattande trädinventeringar under 1990-talet. (Nummer två inom Tyresö kommuns gränser hade en brösthöjdsomkrets av bara 4,32 meter. Almen på Tyresö kyrkogård torde också ha varit en av de tjockaste almarna i Stockholmstrakten. Sverigerekordet ligger på 7,90 meter.)
Det torde vara få av de gamla Tyresö-borna som inte har lagt märke till och imponerats av detta träd. Under våren 2002 uppstod en häftig diskussion kring nödvändigheten av att ta bort hela eller delar av trädet. Kyrkogårdsförvaltningen ville inte ta på sitt ansvar att grenar eller hela trädet kunde blåsa ner och skada såväl kyrkan som gravar och framför allt personer på kyrkogården. Trädet åldrades ju. Det ansågs ha blivit sjukt och kunde inte väntas stå där för evigt.
Kulturhistoriskt intresserade personer blev förfärade över dessa planer och anförde argument för att försöka rädda så mycket som möjligt av trädet, för att få det att stå kvar där länge. Trädets ålder kom därvid upp som ett argument: Man förmodade att trädet var från kyrkans byggperiod, det vill säga från omkring år 1640. Trädet skulle i så fall ha blivit 362 år gammalt, vilket i förstone inte lät orimligt med tanke på dess mäktighet – och almar brukar ges en maximal ålder av ungefär 500 år.
1. Den stora almens ålder och tillkomst
Trädet var onekligen gammalt, men blev endast 160 år, eftersom kyrkogårdsförvaltningen beslutat om att trädet skulle fällas. Jag hade förmånen att tisdag den 18 mars 2003 kunna räkna och mäta årsringarna på almens cirka 40 centimeter höga stubbe – minuterna innan stubbfräsen tog bort de sista resterna av almens överjordiska delar. Trädet hade där 160 årsringar och bör således ha planterats eller börjat växa till år 1842. Min gissning är att det kan ha planterats då i anslutning till Fritz Stackelbergs hustrus 30-årsdag i juli 1841, eller med anledning av deras tioåriga bröllopsdag år 1842 – som ett varaktigt minne, och kanske också som ett försök till miljöförbättring.
Almen hade varit dubbelstammig, med sina centra på avståndet 44 cm från varandra i stubbhöjd. Den gemensamma stubbens största diameter var 240 centimeter, men den hade mycket varierande diameter. Räknat från det norra stamcentret var den minsta radien 45 cm, vilket var mot norr, och den längsta radien 142 cm, vilket var mot söder.
Årsringsmätningarna gav följande protokoll:
| Beräknat | Årsring nr | Avstånd i mm från | Genomsnittlig bredd | ||
| årtal | från resp | det norra | det södra | (mm) av årsringarna | |
| 1842 | centrum | centret | centret | åt norr | åt söder |
| 1852 | 10 | 50 | 48 | 5,0 | 4,8 |
| 1862 | 20 | 86 | 94 | 3,6 | 4,6 |
| 1872 | 30 | 120 | 137 | 3,4 | 4,3 |
| 1882 | 40* | 146 | 177 | 2,6 | 4,0 |
| 1892 | 50 | 167 | 211 | 2,1 | 3,4 |
| 1902 | 60 | 210 | 288 | 4,3 | 7,7 |
| 1912 | 70 | 265 | 355 | 5,5 | 6,7 |
| 1922 | 80 | 329 | 432 | 6,4 | 7,7 |
| 1932 | 90** | 405 | 515 | 7,6 | 8,3 |
| 1942 | 100 | 537 | 575 | 13,2 | 6,0 |
| 1952 | 110 | 666 | 618 | 12,9 | 4,3 |
| 1962 | 120 | 770 | 656 | 10,4 | 3,8 |
| 1972 | 130 | 876 | 688 | 10,6 | 3,2 |
| 1982 | 140 | 966 | 746 | 9,0 | 5,8 |
| 1992 | 150 | 1042 | 830 | 7,6 | 8,4 |
| 2002 | 160 | 1096 | 5,4 | ||
* Ring 40 till 45 är vara 10 mm totalt. Således extra tätvuxet åren 1882-1887 med bara 2 mm breda årsringar. Kan det till exempel innebära, att man år 1881/82 hamlade trädet?
** Ring 92-94 är bara 74 mm totalt. Således extra glesvuxet åren 1934-1936 med 24 mm breda årsringar. Kan det till exempel innebära att man gräsmattegödslade kyrkogården år 1933?
Stubben hade som sagt en mycket varierande diameter. Mätt moturs från norr så hade radien från det norra centret till barken följande extremer i cm:
| Radie | Årsrings- | |
| i cm | snitt, mm | |
| min | 45 | 2,8 |
| max | 110 | 6,9 |
| min | 67 | 4,2 |
| max | 74 | 4,6 |
| min | 63 | 3,9 |
| max | 125 | 7,8 |
| min | 127 | 7,9 |
| max | 140 | 8,8 |
| min | 113 | 7,1 |
| max | 142 | 8,9 |
| min | 86 | 5,4 |
| max | 130 | 8,1 |
| min | 110 | 6,9 |
| max | 121 | 7,6 |
| min | 110 | 6,9 |
| max | 119 | 7,4 |
| min | 80 | 5,0 |
| max | 108 | 6,8 |
| Medeltal i mm | 6,5 | |
2. Tyresöalmens växthistoria
Följande fem förklaringsfaktorer bör ligga bakom att almen kunde växa sig så tjock på kyrkogården:
God näringstillförsel genom successiva kistbegravningar i närheten under många år. Årsringarnas tjocklek varierade mycket, från som minst 2 mm till som mest cirka 74 mm. Speciellt intressant är att årsringarna 40 till 45 bara var 10 mm totalt, vilket innebär att trädet växt mycket lite åren 1882-1887. Gissningsvis hade man hösten 1882 beskurit trädet kraftigt. Det skedde kanske för att det skymde urtavlan. Scheffer hade ju skänkt ett slagur till kyrkan år 1782. Eftersom urtavlan (som fortfarande syns på tornets sydsida) kanske började skymmas av almen, när denna var 40 år gammal, så kan det ha varit dags för en kraftig beskärning år 1881/1882. Eller slutade man kanske då med kistbegravningar? Aska ger ju troligen sämre gödslingseffekt på almen.
Årsringarna var extra breda åren 1934 till 1936. De var då i snitt 24 millimeter och trädets radie växte till 74 mm på de tre åren. Det kan knappast ha varit fråga om ökad solinstrålning genom att träd utanför bogårdsmuren tagits bort, utan almens tillfälliga snabba tillväxt bör ha berott på någon form av gräsmattegödsling under hösten 1933 eller våren 1934.
Näringsbalansen i marken kan med tiden ha blivit ett problem: En följd av att kyrkogården är full har ju blivit att näringstillförseln i form av döda kroppar successivt sinar. Det innebär bland annat att andra tillskott i form av surt nedfall och eventuella kemikalier från kyrkogårdens markförvaltning ökar i betydelse. Detta kan ha medverkat till uppfattningen att almen blivit allvarligt sjuk.
Ingen konkurrens av andra träd med stora rotsystem inom kyrkogårdsområdet och heller inte mycket skugga från stora träd söder om bogårdsmuren.
Tillräcklig vattentillgång genom bland annat avrinningen från södra hälften av kyrkans tak. Men vattenbalansen kan med tiden ha blivit ett problem: Kyrkogården har med åren troligen givits en allt bättre dränering av kyrkans takvatten och kyrkogårdens markvatten. Almen hade i många år mått mycket bra av syrsatt vatten som genomströmmar marken där rotsystemet finns. För trädets hälsa var således dräneringssystemets utformning troligen mycket viktigt: Kanske ledde man bort takvattnet alltför effektivt, så att grundvattnet blev för stillastående vid almen.
Soligt sydläge i skydd av kyrkans vägg, vilket medfört att almen kunnat växa mer på bredden än att söka maximera höjden.
Fredat träd. Det har fått växa i fred för djur och människor under lång tid. Men grävde man kanske avlopps- eller dräneringssystem år 1882 och skar därigenom av viktiga delar av rotsystemet? Började man år 1932 grusa och stensätta gångvägen norr om almen, så att rötterna där fick sämre växtbetingelser? Allt tyder på att under 1900-talet har almen fått stå som ett vildväxande träd. Det kan nu sägas ha varit en nackdel, eftersom hamlade träd oftast lever längre än träd som fått utveckla sig fritt.
Den sistnämnda punkten är anmärkningsvärd: Under 1800-talet och fram till omkring första världskriget blev det ju i Sverige vanligt med träd runt landsbygdens kyrkor och kyrkogårdar. Men de träden torde nästan alltid ha varit beskurna eller hamlade: Trädens kronor skulle inte skymma kyrkan! De skulle hållas på en låg höjd och likväl bidra till att skapa frisk luft vid kyrkan. De skulle inte skymma kyrkan, som ansågs böra ha en dominant och synlig plats i landskapet. Under 1900-talet lät dock många kyrkoförvaltningar i Sverige träden växa fritt längs kyrkogårdsmurarna och i nya minneslundar. Det har medfört att många kyrkor idag är kamouflerade: man ser dem knappt för de storvuxna trädkronornas skull.
Här syns almen på 1890-talet och hur frodig gräsväxten var då. Markisen foto ur sina efterlämnade dagboksanteckningar. På fotot syns Helena Nyblom, som hyrde sommarbostad från 1891 i eller nära slottet.
3.1. Kyrkogården var trädfri på 1600-talet
Så var modet då: Kyrkogårdar i Sverige (liksom övriga norra Europa) hade på 1500- och 1600-talen inte träd.
Bilderna visar inga träd då: Erik Dahlberghs teckning av Tyresö slott och kyrka (i praktverket Suecia Antiqua et hodierna) har inte med några träd vid kyrkan. Det är inte säkert vilket år som Erik Dahlbergh var vid Tyresö och gjorde sin skiss som underlag för renritningen i boken, men det verkar ha varit år 1661. Hans teckningar från andra slott har ju i många fall visat sig vara något annat än avbildningar av den dåvarande verkligheten. I vissa fall har han ritat slott så som de var avsedda att bli. Han kan också ha förskönat detaljer på olika sätt. Som Dahlbergs ritning är gjord, så kan man ju inte veta om det fanns ett litet träd där almen stod till år 2003. Men att ett stort eller litet träd på kyrkogården skulle ha överlevt byggperioden är högst osannolikt.
3.2. Bilder från 1700-talets mitt visar heller inga träd på kyrkogården
Trädplantering på kyrkogårdar blev då ett mode: Under början av 1700-talet började herrnhutiska församlingar i Tyskland att anlägga nya kyrkogårdar med träd på. De ville lyfta fram friden och avskildheten och hade också hygieniska och estetiska argument: Många kyrkogårdar hade blivit överbelagda och luktade inte gott. Träd ansågs kunna förbättra den förpestade luften som utmärkte många kyrkogårdar då.
Detta mode från Tyskland verkar ha kommit till västra Sverige under början av 1700-talet och några kyrkogårdar där börjande då få planterade träd. Men det var sällsynt – och det var först under senare hälften av 1700-talet som det blev mer vanligt att plantera träd på kyrkogårdar i resten av Sverige. Det var även då som man började ordna upp kyrkogårdarna med gravar i rader och med ofta rätlinjiga gångar emellan. Tidigare verkar gravsättningen ha varit enligt en helt annan struktur: man försökte samla gravarna familjevis eller gårdsvis i så kallade ättehagar inom kyrkogården. De blev med tiden allt trängre och fler konflikter mellan olika revir.
Bodings karta har trädfri kyrkogård: Gabriel Bodings Tyresö-kartor från november 1748 till mars 1752 visar kyrkan och kyrkogården mycket detaljerat ritade – utan några träd där. Det bevisar visserligen inte att det inte kan ha funnits träd där. Men det är en god indikator.
Inget tyder dock på att Scheffers ambitiösa engelska park även omfattade tankar på att förse kyrkogården med träd.
Martins målning visar inte någon säker alm, men en möjlig alm: Elias Martins Tyresö-målning, som avbildar kyrka, delar av slottet och Follbrinksströmmens utlopp under slutet av 1700-talet, hänger i fönstersmygen i markisens arbetsrum i Tyresö slott. Den målningen har inte heller några säkert synliga träd på kyrkogården. Det är också oklart när målningen är utförd. Elias Martin levde 1739-1818. Han återkom till Sverige från sin konstnärsutbildning i London år 1780 och verkade här mellan åren 1780-1787 och 1790-1818. Målningen innehåller ju den på 1770-talet av Scheffer nybyggda sockenstugan. Kanske är målningen ett led i Gustav III:s historiskt-topografiska verk som Martin påbörjade och som skulle skildra Sverige men som aldrig blev slutfört, eftersom kungen mördades. I så fall skulle målningen kunna vara från perioden 1790-1792. I Peter Bratts artikel ”Tyresö genom tiderna” (som ingår i Nordiska Museets skrift från år 1997 ”Tyresö slott och park – en nationalromantisk idyll från sekelskiftet 1900”) påstås däremot felaktigt (på sid 18) att Elias Martins målning är från 1770-talet.
3.3. Inga tecken på andra träd enligt 1800-talets bilder
Utöver ovanstående foto från år 1894 känner jag bara till greve Ture (Gabriel) Rudenschölds vackra akvarellmålning från år 1867 av Tyresö slott med omgivningar inklusive kyrkan. Den visar inga stora träd inom bogårdsmuren. Almen bör det året ännu inte ha vuxit såg så stor att den skulle kunna synas på målningen.
4. Olika sätt att se på en stor alm
Om det nu enligt ovan är oklart hur man förr såg på kyrkogårdars träd, så är det nog mer intressant att fundera över hur man idag bör se på träd vid just Tyresö kyrka? Eftersom kyrkan sedan år 1922 är formellt skild från slottet bör man kanske främst se på kyrkan som sin egen miljö. Hamling kan då bli kulturhistoriskt (och inte bara växtekologiskt) mer önskvärd.
Men det viktiga är troligen inte alls den praktiska nyttan, det vill säga hur träd ger skugga och svalka, hur de ger vindskydd eller dämpar vinden, hur de ger känsla av frisk luft eller hur de till exempel kan ge skydd mot regnskurar. Det är troligen inte heller det viktigaste hur träd ökar omsättningen i gravarna genom att trädrötterna medför snabbare förmultning av liken i marken. Detta bör visserligen vara önskvärt för en trång kyrkogård, men nu finns ju nya gravmöjligheter utanför bogårdsmuren.
Nej, det viktiga upplevs nog vara svåranalyserade historiska känslor hos många människor. Kyrkomiljöer inger ofta trygghet genom en konservativ politik. ”Allt ska vara som när jag var barn!” Traditioner kring de dödas vilorum och kring en helgedom är viktiga för många personer. Almen kunde fungera som en betydelsebärande symbol för minnet av de många döda. Förändringar är således av ondo.
Speciellt kan stora träd ofta inge starka känslor. De är påtagligt större och mäktigare än människan – men är jämförbar, och kan bli äldre De representerar då historisk kontinuitet från våra förfäder. De ha ofta blivit försedda med urgamla och seglivade myter, vilka inger osäkerhet om människans rätt att döda trädet. Asken Yggdrasil lever fortfarande efter tusentals år i mångas medvetande. – Observera dock att det torde vara olämpligt att kalla den stora almen för ett jätteträd, även om det är ”jättestort”: jättar och troll hade ju inte på kyrkogårdar att göra.
Vårdträd förknippas inom svensk folktro med framgång och lycka. Att förstöra det eller att ens bryta ett löv från det sägs kunna alstra sjukdom och olycka, och gårdens skyddsväsen, till exempel gårdstomten eller vättar, påstås ibland bo under trädet. Andar har i tusentals år ansetts kunna bo i vissa träd och ännu under 1900-talet i Sverige förekom träddragning, där sjukdomar botades genom att dra den sjuke genom ett hålrum i ett speciellt träd.
Två mer moderna exempel på närmast heligförklarade träd är:
- Almstriden i Kungsträdgården i maj 1971 kring 13 stycken hundraåriga almar som skulle ge plats för en T-baneuppgång, speciellt eftersom att de ansågs vara sjuka och dödsdömda. De lever än.
- Striden 2011 kring TV-eken – den enorma ekstubben som länge stod i Oxenstiernsgatans mittrefug framför Sveriges Radio-TV, men som nu är borttagen.
Några argument för stora träd innanför bogårdsmuren:
- Andeträd som symbol: Almen kan ju sägas ha vuxit upp med näringen från en majoritet av Tyresös befolkning under perioden mellan 1640- och 1960-talen. Det torde främst vara de dödas kroppar som efter begravning omvandlats till den stora almen. Den tyresöbo som så ville, kunde gärna se sina förfäders ande i just det trädet. Almen kunde därför kallas ett andeträd, som påminde om, att de döda inte bara lever kvar i våra ärvda gener och i de kvarvarande artefakter de medverkat till, utan även fortsätter att skapa stordåd– i form av en magnifik alm.
- Trädet efter döden: Den naturliga utvecklingen av en död alm är att det ger liv i några hundra år efter döden: Det är värdplats för hundratals olika arter av insekter och småkryp som tillsammans medverkar till att bryta ner almen genom dess olika förfallsstadier. Många av dessa arter är för sin överlevnad tvungna att ha tillgång till kraftig död almved. Det döda trädet ger således liv till sådana arter, som kräver död alm för att lägga sina ägg och för att larverna ska ha erforderlig föda. Detta talar för att försöka bevara träd i form av så kallade högstubbar.
- Vårdträd som möjlighet: Det är inte självklart att en stor alm på bygdens främsta kyrkogård ska fullgöra en viktig tjänst som värd för hotade insektsarter. Vissa människor kanske hellre vill se ett friskt och spirande träd än ett döende eller dött, även om det döda trädet är aldrig så fullt av liv i form av insekter och mikrober. Men en mäktig trädstam är likväl för de flesta människor mycket tilltalande även i halvlevande och i dött skick. Detta talade för att försöka behålla trädet och stammen stående så länge som möjligt.
”Mordet på almen” kan i detta perspektiv ses som en utveckling från värdeskapande vård till missade möjligheter genom effektiv tomhet.
När almen sågats ner, så kommer det enorma rotsystemet att under några decennier vara kvar som en matsal och barnkammare för otaliga småkryp, och förbli en osynlig påminnelse om vart de begravda människorna tog vägen.
Några argument för att almen togs bort
- Symbol för stormaktstiden. Kyrkobyggnaden är en fin representant för Sveriges stormaktstid – en tid när kyrkogårdarna inte var beväxta med träd. Eftersom kyrkan är så väl bevarad från 1640-talet är det mest lämpligt att den står i en för just den tiden representativ miljö. Alltså inga träd!
- Effektivitet som krav: Stora träd producerar driftkostnadsproblem i form av mycket löv, som man vill ha bortkrattade om höstarna. Det är också ett besvärande driftproblem, att stora träd med tiden blir farliga, när grenar riskerar falla ner och skada människor.
- Inte kyrkans roll: Vem vill bekosta gamla träds överlevnad – speciellt sådana som har extra kulturhistoriska värden? Svenska kyrkan har fullt upp att sköta sina primäruppgifter. Och i dessa ingår inte att vidareutveckla urgammal eller nyskapad trädkult. Kyrkogårdsförvaltningen hade rätt att fälla almen och dessutom skyldighet att fälla den vid fara för allmänheten.
Från begravningsplats till stadspark. Det var en chockartad upplevelse när jag sommaren 2002 återbesökte kyrkogården vid Dalarö kyrka i syfte att kolla familjerna Bergs gravstensinskriptioner från åren 1899 till 1934, vilka jag sett där sex år tidigare. Chocken blev stor när jag fann att alla gravstenarna tagits bort. Kyrkogården bestod nästan helt av en fin gräsmatta samt flera höga lövträd. På gräsmattan satt sommarfamiljer och åt glass, som om det vore en stadspark. Minnesstenarna efter några för Tyresös skärgårdshistoria speciellt intressanta personer var borta och jag blev både ledsen och besviken. I fallet Tyresö är politiken den motsatta: man behåller stenar, men inte stora träd. Det känns bättre.
Nu, när almen är borta, kan jag förlika mig med kyrkogårdsförvaltningens önskan om effektivast möjliga vård av kyrkogården och dess gravar – och att således försöka se skönheten i stormaktstidens trädfria kyrkogård och kyrka i just Tyresö. Man kan då till och med önska en kraftigare gallring eller trädbeskärning utanför bogårdsmuren, så att kyrkobyggnaden syns tydligare från flera håll!
5. Litteratur av intresse om almar, träd på kyrkogårdar och om Tyresö kyrkogård:
- P M Atkins (1987) Almen ett kulturträd i fara. Stad & land 57.
- Erik Dahlbergh (1716) Suecia antiqua et hodierna. (Första upplagan.) Kyrkan och Dahlberghs fältmässiga underlagsskiss av Tyresö kyrkogård finns avbildad i bland annat Flodin (1979).
- Carl Fehrman (1951) Kyrkogårdsromantik. Studier i engelsk och svensk 1700-talsdiktning. Skrifter utgivna av vetenskapssocieteten i Lund 43. Se speciellt sidorna 8 och följande samt 58 och följande.
- Barbro Flodin (1979) Tyresö kyrka. Volym 179 av Sveriges kyrkor – konsthistoriskt inventarium, Sotholms härad, Sörmland Band III:3. På ett antal fotografier av Tyresö kyrka åren 1933 och 1976 syns almen tydligt och den ser ut ungefär som idag: Det syns inga färska spår av hamling på almen. År 1933 ser man hur almens topp sticker upp över kyrktaket och rimligen måste vara högre än urtavlan, fig 19. År 1976 i fig 17 syns skuggan av almen, delad i två stammar. År 1976, fig 20a-c, ser man att stammen är delad från låg höjd – gissningsvis några meter över marken. År 1976 fig 35a, där man ser att almen ur vissa vinklar skymmer urtavlan. År 1976, hur hög almen syns vara jämfört med kyrktornet. Almens placering i förhållande till kyrkan syns tydligt på planritningen i fig 13.
- Maria Gråberg (1999) Holländsk almsjuka. Jordbruksverket jordbruksinformation nr 8. ISSN 1102-8025. (Finns även på www.vaxteko.nu)
- Loise Hagberg (1937) När döden gästar. Svenska folkseder och svensk folktro i samband med död och begravning. Stockholm. Se speciellt sidan 464 och följande.
- M Joäng (1996) Har almen någon framtid? SLU Institutionen för växtskyddsvetenskap, Alnarp.
- Göran Malmstedt (2002) Bondetro och kyrkoro. Religiös mentalitet i stormaktstidens Sverige. Lund. Se speciellt sidorna 192-193.
- F Schlyter et al (1987) Almsjuka och almsplintborrar i Malmö1985 – förekomst, fenologi och praktiska åtgärder inom ett integrerat kontrollprogram. SLU Konsulentavdelning, växtskyddsnotiser nr 51. ISSN 0042-2169. (Finns även på www.vaxteko.nu)
- Håkan Slotte (1997) Hamling – historisk tillbakablick och råd för naturvårdare. Svensk Botanisk Tidskrift 91, sidorna 1-21.
- Håkan Slotte (2000) Lövtäkt i Sverige och på Åland. Metoder och påverkan på landskapet. Acta Universitatis Agriculturae Sveciae, Agraria 236, Uppsala. Genom denna doktorsavhandling har en Tyresö-bo framträtt som den person i Sverige som har bäst samlat kunnande om hamlade almar.