C7f

De många spåren från Tyresö i Tervik
Nätbilaga C7f till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)

Innehållsförteckning:
Syfte med denna bilaga
Fråga 1: Tyresös inventarier år 1800?
 – En sten från före år 1700
– Mycket från perioden 1699-1737
 – Lite tillskott från perioden 1737-1759
 – Mest från perioden 1759-1786
 – Knappast något tillskott från perioden 1786-1793
 – Inget tillskott från perioden 1993-1994
 – Knappast något tillskott från 1794-1797
 – Arvet efter Ulrika Eleonora 1797
– Inget tillskott från perioden 1797-1800

Fråga 2: Terviks ägarlängd efter år 1800?
 – Tyresöinventariernas arvinge nr 1: 1820-1847
 – Tyresöinventariernas arvinge nr 2: 1847-1855
 – Tyresöinventariernas arvinge nr 3: 1855-1916
Fråga 3. Kontakter med Terviks säteri i Pernå?
– Underbilaga: 1793 års bouppteckning som viktig källa:

 

Syfte med denna bilaga

I samband med att Tyresögodsets ägare nummer 41 Robert Wilhelm de Geer den 21 februari 1800 sålde Tyresögodsets fastlandsdel till ägare nr 42 kommerserådet Gabriel Christian Koschell så länsades Tyresö slott på de värdefulla inventarierna. Det sägs ofta att dessa inventarier fördes över till Robert Wilhelms eget stamgods Tervik i Finland och att de därefter till stor del har bevarats där. Detta stämmer, och jag har själv haft förmånen att flera gånger vara där och med förtjusning beundrat samlingarna.

Syftet med nedanstående genomgång av ägare och arv är att ge en ram för ytterligare forskning för den, som vill få en bättre förståelse för vad som på olika platser kan finnas kvar av Tyresö slotts inventarier från 1700-talets slut. Metodmässigt hanteras i turordning följande tre frågor:

  1. Vilka inventarier fanns eller kan ha funnits i Tyresö slott före utflyttningen år 1800?
  2. Vad kan ha hänt med Tyresö-inventarierna i Tervik efter år 1800?
  3. Hur gör man för att kunna bese Tyresö-inventarierna i Tervik?

 

Fråga 1: Tyresös inventarier år 1800?

Tyresö slott var helt tomt år 1700, när Maria Gustawa Gyllenstierna som nybliven änka flyttade in där. Under 1700-talet fylldes slottet successivt på med fler värdeföremål, fram till att slottet tömdes helt och hållet år 1800, i samband med att godset såldes och Robert Vilhelm De Geer flyttade till Tervik. Ägarbilden ser ut så här för 1700-talet:

Nr Tyresö slotts ägare under 1700-talet Ägar-period
36 Grevinnan Maria Gustawa Gyllenstjerna (1672-1737) änka efter kungliga rådet greve Carl Bonde 1700-1737
37 Catharina Margareta Bonde (1697-1755),gift med generalen baron Johan Christoffer von Düring (1695-1759). 1737-1759
38 Gustafva Sabina von Düring (1721-1778), gift med greve Carl Fredric Scheffer (1715-1786) 1759-1786
39 Ulrika Eleonora von Düring (1728-1793) ogift 1786-1793
40 Fredrika Birgitta Hastfer (f. grevinna Bonde), friherrinnan Eleonora Gustafva Sture, hovmarskalken greve Johan Gustaf Bonde, riksrådet greve Melker Falkenberg Fem månader under

1793-1794

41 Landshövdingen friherre Robert Vilhelm de Geer (1750-1820) gift med Fredrika Birgitta Hastfers dotter Viveca Eleonora (1775-1797) 1794-1800

 

Det enklaste svaret på frågan vad det år 1800 fanns för saker i slottet får man genom att titta på den långa och detaljerade förteckningen i bouppteckningen år 1793 efter Ulrika Eleonora von Düring. Mycket litet torde ha tillkommit eller försvunnit under de sju åren efter hennes död. Den bouppteckningen kan envar läsa gratis på nätet genom att logga in http://sok.riksarkivet.se och sedan klicka sig fram till Digitala forskarsalen, Specialsök, Domstolar, Svea Hovrätt, Adliga bouppteckningar. Där hittar man den under rubriken ”1794 8/1-22/4”, på bilderna 27 till och med 61. De bilderna omfattar 67 sidor i folioformat. (Ett praktiskt tips kan vara följande, när man kommit till Specialsök; domstolar: 1. Skriv in Svea hovrätt i rutan Sök arkiv/församling. 2. Välj Alla i rutan Län. 3. Tryck på Sök. 4. Välj Svea Hovrätt i nya rutan Arkiv/församling. 5. Tryck Sök. 6. Välj Adliga bouppteckningar i rutan Serie. 7. Tryck Sök. De sistnämnda rutorna blir synliga för val först när man tryckt på de första.)

  • Till stora delar samma föremål, men beskrivna på delvis andra sätt, finns i bouppteckningen efter Carl Fredric Scheffer. Den bouppteckningen finner man i samma lista under rubriken ”1787 22/1 -21/8”, på bilderna 332 till och med 346, vilka omfattar 28 sidor i folioformat.
  • Ytterligare detaljer finns i bouppteckningen efter hans hustru Gustawa Sabina, född von Düring, under listans rubrik ”1779”, på bilderna 52 till och med 60, vilka omfattar 16 sidor i folioformat.
  • Slutligen kan man också läsa bouppteckningen efter Johan Christoffer von Düring under listans rubrik ”1759 27/1 – 25/5”, på bilderna 310 till och med 328 , vilka omfattar 36 sídor i folioformat.
  • Någon bouppteckning efter Maria Gustawa Gyllenstiernas död 1737 finns tyvärr inte, men de allra flesta av hennes saker torde vara kvar och ingå i förteckningen efter Johan Christoffer – liksom i de ovan nämnda senare listorna.

De inventarier som kan ha funnits i Tyresö slott år 1800 bedöms ha varit från nedanstående sju ägarövergångar. För var och en av dem diskuteras här vad slags inventarier som kan ha tillkommit i Tyresö och vad som kan ha försvunnit därifrån – eller snarare – vart eventuella sådana ”försvinnanden” kan ha gått.

 

En sten från före år 1700

Den enda inredningsdetaljen på Tervik som har befunnit sig kontinuerligt i Tyresö slott från 1600-talet torde vara den rektangulära skulpturala stora sten med två vapensköldar, som nu ligger på golvet i ett av Terviks museala rum. Stenen bör vara tillverkad antingen år 1631 när Gabriel Gustavsson Oxenstierna gifte sig med sin tredje hustru Brita De la Gardie, eller år 1643, när Gustaf Gabrielsson Oxenstierna gifte sig med Maria Sophia De la Gardie. Stenen bör då förslagsvis ha monterats som överstycke över ingångsporten till Tyresö slott. Det vänstra vapnet är Oxenstiernas eget och de högra är De la Gardies. Det förefaller rimligt, att stenen satt kvar på sin plats fram till omkring år 1769 och att när Carl Fredric Scheffer byggde om Tyresö slott år 1769/1770, så tog han bort den stenen och lät den ligga i något källarförråd. När Robert Vilhelm De Geer plockade ut föremål fpån Tyresö slott år 1800 för att föra till Tervik, så fann han anledning att ta med sig stenen – om inte annat för att det var bättre att han förvarade den, än att en ofrälse direktör Koschell skulle ha den som ny ägare till Tyresö.

 

Mycket från perioden 1700-1737

Tyresö ägare nr 36 var grevinnan Maria Gustawa Gyllenstjerna. Hon var sedan år 1693 gift med kungliga rådet greve Carl Bonde, som dog redan fem år efter att hon fått ärva Tyresö. De hade då ännu inte hunnit flytta in där, eftersom de mest bodde i Finland och London, samt han hade flera andra fullt utrustade slott att bebo nära Stockholm. När hon blev änka den 16 december 1699 ärvdes dessa av hans barn från första giftet. Maria Gustawa måste på något sätt ha rustat upp och inrett det praktiskt taget tomma Tyresö slott så att hon kunde flytta dit år 1700 med sina två små barn Catharina Margareta Bonde, född 16/6 1697, ochCharlotta Gustava Bonde, född 17 eller 27 mars 1700 (tre månader efter sin fars död). Charlotta Gustafva var handikappad (stum och sjuklig) och verkar ha bott hemma hos mor på Tyresö hela tiden.

Farsta säteri (vid nuvarande Gustavsberg) och Skarpsnäcks säteri hade tillhört Maria Sofia De la Gardie. I anslutning till Carl Bondes död år 1699 så övergick ägandet av Farsta säteri till Maria Gustawas kusiner Ebba Margareta Banér (sedermera Creutz) och Gustaf Banér. Någon gång i början av 1700-talet sålde Maria Gustawa Skarpnäcks säteri till riksrådet och presidenten greve Anders Leijonstedt. Om dessa transaktioner medförde några tillskott av inventarier till Tyresö slott är oklart, men knappast troligt.

Maria Gustawa byggde upp ett eget bibliotek på Tyresö och hennes böcker bör ha stannat kvar där seklet ut, liksom hennes räkenskapshandlingar.

En specialfråga rörande hennes ägartid är vad som hände med hennes fars tillhörigheter år 1705. Då dog Christoffer Gyllenstierna. Han hade varit änkeman sedan 1675, då han var 36 år och Maria Gustawa bara var tre år. När hon växte upp fungerade hon i sex års tid, åren från 1687 till sitt giftermål 1793, som hans värdinna och husfru i det fina överståthållarhemmet – granne med Stockholms slott. Tre år senare, när pappa Christoffer var 57 år och Maria Gustawa varit utflugen i tre års tid, så gifte han om sig med den 22 år yngre prinsessan Katarina av Pfaltz-Zweibrücken, vilket inte blev något lyckat äktenskap. Katarina vägrade nämligen att bosätta sig i Stockholm, för dels verkade hon snart ångra sitt giftermål, dels vägrade änkedrottningen och rikets första dam Hedvig Eleonora tillåta Katarina att kalla sig för prinsessa, utan skulle nöja sig med grevinna. När Christoffer dog 1705 fick han en stilig begravning i Tyresö kyrka. Rimligtvis förde Maria Gustawa därefter en hel del föremål från sitt ungdomshem i Gamla Stan till Tyresö. Katarina, som var en utrikespolitiskt komplicerad person och kusin till Karl XI, fick som änka bo i Gripsholms slott till sin död 1720. Från henne torde inga föremål ha förts till Tyresö.

Från Maria Gustawas tid märker man i Tervik flera tavlor och föremål, som kommer från hennes mormor Maria Sophia De la Gardies tid som ägare av Tyresö. De föremålen måste ha inköpts eller på annat sätt räddats från auktionerna där i mitten av 1690-talet. Det rör sig om Maria Sophias vigselring och stora bibel med familjenoteringar i, samt flera tavlor. Många andra tavlor från Maria Gustawas tid finns nu främst på Terviks grannfastighet Tjusterby.

Intressenter i dödsboet 1737: När Maria Gustawa Gyllenstierna dog 1737 ärvdes Tyresö av den äldsta av de två levande döttrarna, Catharina Margaretha Bonde, som verkar ha bott på Tyresö såväl före som efter att sedan hon gifte sig. I och med att den gravt handikappade lillasystern bodde kvar hos sin storasyster på Tyresö till sin död 1755, så kan hon inte förväntas ha fört till eller bort några inventarier av intresse. Sammanfattningsvis bör allt från seklets 37 första år ha funnits kvar år 1737.

 

Lite tillskott från perioden 1637-1759

När Catharina Margaretha Bonde af Björnö ärvde Tyresö (som ägare nr 37) så var hon gift (sedan 2/2 1720 på Tyresö) med dåvarande översten, sedermera generalen överståthållaren baron (Johan)Christoffer von DüringHan tillförde intressanta inventarier till Tyresö under sin och sin hustrus ägartid. En del av dessa bör han ha flyttat till sitt stora stenhus på Blasieholmen i Stockholm i samband med att han var överståthållare där från år 1753 till sin död den 5 januari 1759. Bouppteckningen efter honom är väl specificerad beträffande vilka föremål som fanns på Blaiseholmen respektive i Tyresö. Hans hustru Catharina Margareta dog redan 1755. Hon verkar ha låtit mycket av sin mammas tillhörigheter vara kvar på Tyresö slott. Christoffers böcker och arkivhandlingar verkar framför allt Melker Falkenberg ha tagit om hand. Huset på Blasieholmen behöll döttrarna så länge de levde och de torde därför knappast ha haft anledning att flytta många föremål därifrån till Tyresö.

Christoffers stora porträtt av Karl X, Karl XI och Karl XII hör till de som hängde i Tyresö och år 1800 fördes till Tervik, men senare flyttades därifrån. Någon av dessa mycket stora målningar har sedan kopierats och återförts till trappuppgången i Tervik.

En liten oklarhet gäller Johan Christoffers båtar. När han dog 1759 ägde han i Tyresö bland annat två segelbåtar ”med kajuta och snedsegel” samt två eschalouper, den ena av ek och den andra av furu.  Det väcker frågan, om den eschaloup, som Robert Wilhelm De Geer hade i Pernåviken vid Tervik ett halvsekel senare, också kan ha kommit från Tyresö. (Eschaloupe var ett smäckert odäckat roddfartyg som vanligen var riggat med två master, var och en försedd med ett sprisegel – och inom marinen normalt bestyckad med mindre mörsare och handvapen och en besättning på 20-30 man. Som nöjesfartyg kan begreppet eschaloupe möjligen ha varierat.)

Intressenter i överlåtelsen 1759: Vad som skulle hända med Tyresö efter paret von Dürings död var mycket noga framförhandlat, se nätbilaga C6b. Eftersom de enda arvingarna var två ogifta döttrar, så lyckades föräldrarna förmå Carl Fredric Scheffer att ingå ett resonemangsäktenskap med den äldsta dottern, på villkor att han fick disponera och vidareutveckla Tyresö så länge han levde. Beträffande befintliga inventarier i Tyresö måste man tolka kontraktet så att allt skulle förbli där. Den yngre dottern, Ulrika Eleonora von Düring, som inte var möjlig att få bortgift, bodde kvar på slottet med sin syster och formelle svåger.

 

Mest från perioden 1759-1786

Gustafva Sabina von Düring (född 22/6 1721 i Tyresö) gifte sig således formellt 5/1 1757 med riksrådet sedermera greve Carl Fredric Scheffer (född 28/3 1715 i Nyköping). Hon dog 15/12 1778 på Tyresö. Han fungerade som Tyresös ägare nr 38 till sin död den 27 augusti 1786.

Mycket av de vackraste möblerna och inredningsdetaljerna på Tervik är från hans tid. Som exempel kan nämnas hans prakturnor vilka han fått från Gustav III som tack för arbetet som informator när kungen var kronprins, det praktfulla kinesiska 1700-talsskåp, som Carl Fredric Scheffer lär ha haft sina skjortknappar i på Tyresö, hans praktporträtt av kardinal de Fleury (1653-1743), vilket hängt i Scheffers sovrum i Tyresö och som troligen är en vängåva från den mäktige kardinalen, kanske redan år 1737 eller 1743 i Paris.

På Tervik finns också kakelugnar från 1700-talet, tillverkade i Sverige. Carl Fredric Scheffer var engagerad i framtagandet av kakelugnen som en genialt energibesparande ny uppfinning år 1767 och skaffade rimligtvis kakelugnar till Tyresö slott, som han just då höll på att bygga om och modernisera. Men gissningsvis är Terviks kakelugnar inte från Tyresö. Dåvarande intendenten vid Åbo Landsmuseum Tom Bergroth bedömde år 2006 att Terviks tre fina kakelugnar är från mitten av 1700-talet, men att det inte går att säga att de kommer från Tyresö.

Intressenter i dödsboet 1786: När Carl Fredric Scheffer dött så ärvdes Tyresö (enligt von Dürings formella äktenskapskontrakt) av grevinnan Scheffers yngre syster Ulrika Eleonora von Düring.

Mycket av Carl Fredric Scheffers arkivhandlingar finns på Riksarkivet i Stockholm i den s.k Schefferska samlingen, på Uppsala Universitetsbibliotek i den s.k Gustavianska samlingen (F419, F514) och på Kulla-Gunnarstorp i det s.k Brokindsarkivet (vol 11, 15). Det förefaller rimligt att Melker Falkenberg såg till att så skedde. Melker tog förmodligen själv hand om Carl Fredric Scheffers boksamling. Det pinsamma är att den speciella förteckning över dessa böcker, som enligt bouppteckningen gjordes, inte verkar finnas kvar någonstans. Det mesta av Scheffers möbler och annan inredning bör ha stannat kvar på Tyresö slott till år 1800.

 

Knappast något tillskott från perioden 1786-1793

Tyresö ärvdes således år 1786 av grevinnan Scheffers yngre syster Ulrika Eleonora von Düring, född 4/12 1728, död ogift på Tyresö 20/12 1793. Hon hade inga kända nära släktingar. Under hennes ägarperiod (nr 39) väntas inga inventarier av historiskt intresse ha förts till eller från Tyresö. Hennes detaljerade bouppteckning finns på Riksarkivet och dessutom på Tervik, troligen eftersom den användes praktiskt som en objektsförteckning i samband med flytten år 1800, och som följd av att Robert Vilhelm De Geer var närvarande under bouppteckningen i Tyresö.

Intressenter i dödsboet 1793: När Ulrika Eleonora von Düring dog 1793 så var det ont om nära arvingar. Närmast till fanns fyra levande barn till hennes mormor Maria Gustawa Gyllenstjernas styvbarn, d.v.s fyra barnbarn till Carl Bonde och hans första fru Eleonora Margareta Brahe. Tyresö ärvdes därigenom av följande två syskon och deras två kusiner:

Fredrika BirgittaHastfer, född grevinna Bonde 17/1 1743 på Hesselby (dotter till greve Gustaf  Bonde af Björnö i hans äktenskap med Fredrika Vivike Trolle), Gift 1765 på Hesselby med översten friherre Bernt Johan Hastfer, som dog 1809.

– Friherrinnan Eleonora GustafvaSture(född grevinna Bonde den 28/6 1746 på Hesselby som dotter till greve Gustaf  Bonde af Björnö i hans äktenskap med Fredrika Vivike Trolle), gift 1766 i Spånga med löjtnanten friherre Sten Gabriel Sture, från vilken hon blev skild, i hans andra gifte. Dog 1817 i Uppsala.

– Hovmarskalken greve Johan Gustaf Bonde född 1733 som son till landshövding Nils Bonde (1685-1760) och Magdalena Elisabet von Dreiden (död 1778). Johan Gustaf dog 1796. Han var gift 1771 på Hedenlunda (i Vadsbro socken i Sörmland) med friherrinnan Charlotta Fredrika Hamilton af Hageby (1751 – 1813) som var dotter till hovmarskalken friherre Carl Fredrik Hamilton af Hageby och hans andra fru friherrinnan Helena Margareta Wrangel av Adinal.

– Riksrådet greve Melker Falkenberg (1722-1795, son till grevinnan Ulrika Bonde och överste Henrik Falkenberg). Gift 1761 med friherrinnan Hedvig Eleonora Wachtmeister af Björkö (1739 – 1806). Melker hade slutat som kansliråd år 1783 och som riksråd 1789. Melker ägde bostadsfastighet i Stockholm men verkar mest ha bott i Brokind. Han var förmyndare för Ulrika Eleonora von Düring enligt avtal med hennes far år 1757.

 

Inget tillskott från perioden 1793-1794

Det tog bara fem månader för de fyra ägarna (=nr 40) att finna en lösning på vem som skulle äga Tyresö. Det innebar att sannolikt var den 65-åriga Ulrika Eleonora von Dürings dödsfall förutsett och många personer hade börjat fundera över vad som skulle hända med Tyresö efter henne. Det visade sig att en dotter (Viveka Eleonora Hastfer) till en av de fyra ägarna (Fredrika Brigitta Hastfer) var intresserad att köpa Tyresö. Därigenom kunde Tyresö säljas redan den 28/5 1794 till den dotterns man, Robert Vilhelm de Geer. Det är dock oklart om något togs bort från Tyresö slott under dessa fem månader. Däremot bör det vara säkert att inga föremål tillfördes då.

 

Knappast något tillskott från perioden 1794-1797

Landshövdingen friherre Robert Vilhelm de Geer av Tervik i Finland köpte således Tyresö. Han var född den 15/7 1750 på släktgodset Tervik i sydöstra Finland. Han hade år 1780 ärvt fädernegården Tervik när hans mamma dog och han var mycket intresserad av att ta hand om vidareutvecklingen av jordbruket där. Han var sedan 6/9 1785 gift med Viveka Eleonora Hastfer,  dotter till ovannämnda Fredrika Birgitta Hastfer (grevinnan Bonde) och översten friherre Berndt Johan Hastfer. Viveka Eleonora var född i Stockholm den 9 december 1769.

Under Tyresö-periodenbodde Robert Vilhelm mest på Tervik i Finland. Han var där (som troende fysiokrat) en aktiv godsägare och köpte många gårdar i grannskapet. Om han tog aktiv del i jordbrukets utveckling på Tyresö är tveksamt. Sannolikt hade det köpet gjorts för att tillfredsställa hustruns behov av en ståndsmässig bostad nära sina släktingar i Stockholmsområdet. För det talar också att Tyresö såldes så snart hon dött. Hon dog (i Stockholm) 9/6 1797 bara 27 år gammal. Hennes sista barn hade fötts en månad tidigare (den 9/5 1797 på Tervik) och hon kan ha dött i sviterna efter den födseln.

 

Arvet efter Viveca Eleonora 1797

Troligen ärvde Robert Vilhelm sin hustru när hon dött. Viveka Eleonoras hade dock en syster som möjligen kan ha varit inblandad i ett arvsskifte år 1797 beträffande föremål i Tyresö. Hon hette Brita Sofia Hastfer, var född 1775, sedermera gift 1820 på Borgeby (även kallat Borreby, som hon arrenderade efter sin mamma, beläget nära Barsebäck i Skåne) med översten Carl Fredrik Bergenstråhle. Hon dog 1833, han dog 1835. De hade inga barn, och hon ärvdes av sin systerson Robert Fredrik De Geer (1797-1847) varigenom eventuella Tyresöföremål återgick till Tervik. Även Viveka Eleonoras far, Berndt Johan Hastfer (1737-1809), överlevde henne, men han har troligen heller inget med Tyresö-arvet att göra. Robert Vilhelm och Viveka Eleonora hade tre barn som överlevde sin mor. De var då 9 år, 8 år respektive 1 månad gamla. De kan inte heller ha ärvt något av historiskt intresse i samband med sin mammas död.

 

Inget tillskott från perioden 1797-1800

Gissningsvis stod Tyresö slott orört under de två och halvt åren efter hustruns död, då Robert Vilhelm funderade på vad som skulle ske med godset. Det betyder att det då fortfarande bör ha varit i det prakt-skick som Carl Fredric Scheffer skapade när han byggde om slottet åren 1765-1772 för att bli ett ypperligt exempel på överklasshem i gustaviansk stil. En del av böckerna och arkivhandlingarna från Maria Gustawa Gyllenstierna och Johan Christoffer von Düring bör ha kunnat vara kvar när Robert Vilhelm de Geer övertog Tyresö år 1794 och i så fall ha kunnat följa med flytten till Tervik år 1800. Däremot verkar hela Carl Fredric Scheffers stora boksamling ha tagits om hand av Melker Falkenberg och flyttats till Brokind före år 1793.

 

Fråga 2: Terviks ägarlängd efter år 1800?

Efter att ha blivit änkeman år 1797 och sålt Tyresö år 1800 så verkar Robert Vilhelm ha satsat på en karriär i Finland. Han ville utveckla jordbruket på sitt fädernegods Tervik och han arbetade för Finlands självständighet från Sverige. Han blev lantmarskalk vid lantdagen i Borgå 1809 och i samband med det utnämnd till finsk greve 1809, och främste ledamot i regeringskonseljens ekonomidepartement 1809, tillika chef för senatens militieexpedition 1809. Senare blev han geheimeråd 1817, och ordförande i senatens ekonomidepartements andra avdelning 1820. Han dog 4 november 1820 i Helsingfors och var då 70 år. Då var han kraftigt skuldsatt, så hans jordbruksaffärer var knappast så framgångsrika, som hans dyrbara livsstil krävde. Det är oklart om denna skuld medförde försäljning av delar av hans Tyresö-inventarier.

Utom huvudgården Tervik i Pernå socken ägde Robert Vilhelm i Finland Tjusterby säteri, Villmansgård säteri, Baggnäs, Gerby, Edö och Molnby säteri. Han kan år 1800 ha valt att flytta en del inventarierna från Tyresö till några av dessa ställen. Gissningsvis var Tervik väl möblerat år 1800. Han kan ha ersatt en del inventarier där med de finare från Tyresö. Han kan också ha flyttat en del Tyresö-inventarier till något annat av sina möjliga boställen i sydöstra Finland. Målet bör rimligtvis ha varit att göra Tervik (och därmed sig själv) så imponerande som möjligt – inte minst när han representerade Finland inför kejsar Alexander I i samband med lantdagen i Borgå 25 mars till 19 juli 1809. Hur som helst, så finns inte allt kvar på Tervik från år 1800, eftersom delar har skingrats på olika sätt med tiden, främst vid arvskiften 1855 och 1916. Det ger anledning till frågan om hur Tervik ärvts efter Roberts Vilhelms död år 1820, vilken belyses i det följande.

Intressenter i dödsboet 1820var, utöver långivarna, Robert Vilhelms då två levande barn:

Vivika Dorotea Brigitta (Brita) de Geer, född 1/7 1788 på Tervik, rysk hovfröken 1811, finsk grevinna, överflyttade till Sverige 1827. Ägde Tjusterby i Pernå i SÖ Finland åren 1824-1830. Död ogift 18/10 1849 i Stävie nära Kävlinge i Skåne.

Robert Fredrikde Geer, född 9/5 1797 på Tervik, som ärvde Tervik, se arvinge nr 1 nedan.

 

Tyresöinventariernas arvinge nr 1: 1820-1847

Robert Fredrikde Geer blev student i Uppsala 1815, student i Åbo 19/3 1816, sergant vid tredje finska jägarregementet 1816, underlöjtnant vid första finska jägarregementet 18/5 1816, underlöjtnant vid första finska jägar- och infanteriregementet 14/3 1817, löjtnant 17/3 1819, adjutant hos chefen för den i Finland förlagda armékåren och tillika överförd till Viborgska infanteriregementet den 20 juli 1819, överförd till Livgardets Pavlovska regemente 21/1 1820, i tjänstgöring där den 18/10 1820, adjutant hos divisionschefen för finska militären ¼ 1823, stabskapten vid finska gardesregementet 9/2 1826, avsked med kaptens rang 2/11 1830 vid 33 års ålder. Död 22 september 1847 av slag på Radelma i Pikis, då han var 50 år gammal. Han var gift på Saustila i Sagu den 3 juni 1828 med Lovisa Fredrika Fock i hennes första gifte. (Hon var född i Åbo 13/8 1807 som dotter till kaptenen Otto Reinold Georg Fock och Lovisa Dorotea von Haartman.) Hon övertog förvaltningen av Tervik och gifte fem år senare om sig med överstelöjtnant Anders Lorenz Munsterhielm i hans andra gifte.

Utöver Tervik så ska Robert Fredrik från år 1830 också ha ägt Tjusterby.

Intressenter i dödsboet 1847 var Robert Fredriks och Lovisa Fredrikas fem barn:
 – Vivika Lovisa Francisca född i Petersburg 21/3 1829.
 – Sofia Gustava Hedvig Lovisa, född på Tervik 2/4 1832.
 – Vilhelmina Ottiliana Lovisa, född i Lovisa 12/9 1834.
 – Robert Otto Vilhelm, född i Lovisa 7/12 1836,som fick ärva Tervik,se nr 2 nedan.
 – Lovisa Fredrika Adelaide, född på Tervik 1/11 1844.

 

Tyresöinventariernas arvinge nr 2: 1847-1855

Robert Otto Vilhelm blev student i Helsingfors 1852, yngre underofficer vid Livgardets finska skarpskyttebataljon 1854, portéfänrik 21/10 1855, följde 1854-1855 bataljonen på dess marsch till Polen, död i köpingen Deretzin i Polen den 18/10 1855 i nervfeber när han var knappt 19 år gammal. Med honom gick den grevliga ätten De Geer ut på svärdsidan.

Intressenter i dödsboet 1855: Dödsboet bestod av Robert Fredriks och Lovisa Fredrikas kvarvarande samma fyra döttrar som ovan:

 – Vivika Lovisa Francisca född i Petersburg 21/3 1829, död i Helsingfors 5/5 1884. Gift på Tervik 3/9 1850 med hovrättsrådet i Åbo hovrätt Johan Alfred af Björksten (född i Helsingfors 22/11 1823, död i Åbo 24/3 1873, adliga ätten nr 216).

 – Sofia Gustava Hedvig Lovisa, född på Tervik 2/4 1832, död i Åbo 24/11 1857. Gift på Tervik 3/9 1850 med prokuratorn friherre Frans Rikardde la Chapelle, i hans första gifte (född i Åbo 28/9 1818, död i Helsingfors 31/3 1871). De ägde Tjusterby som vid hennes död övergick till släkten de la Chapelle – och sedan från år 1872 till släkten Antell, genom dottern Emilia Sofia de la Chapelle (1853-1919), som år 1872 blev gift med översten och senatorn Per Kasten Samuel Antell (1845-1906). Emilia Sofia födde 8 barn på Tjusterby och fick många barnbarn.

 – Vilhelmina Ottiliana Lovisa, kallad Mimmi,  född i Lovisa 12/9 1834, ärvde Tervik, se nr 3 nedan.

 – Lovisa (Visen) Fredrika Adelaide, född på Tervik 1/11 1844, död i Helsingfors 29/8 1927. Gift 1:o på Håkansböle i Helsinge 22/5 1862 med sin systers svåger, protokollssekreterare Carl Albert Ehrnrooth, född på Sesta i Nastola 25/11 1831, död i Helsingfors 19/7 1873. Med honom fick Visen sju barn.  Gift 2:o år 1878 i Helsingfors med skriftställaren, hovrättsauskultanten Konrad (Konni) Viktor Zilliacus i hans första gifte (född i Helsingfors 18/12 1855) och de blev skilda 1889.

Det blev Vilhelmina Ottiliana Lovisa Ehrnrooth, kallad Mimmi, som fick ärva Tervik och granngården Baggnäs. Enligt telefonuppgift den 21 mars 2006 från fru Gunilla Ehrnrooth verkar det vid detta arvsskifte ha skett en spridning av somliga inventarier till syskonen, så att bland annat en del kom till Tjusterby.

 

Tyresöinventariernas arvinge nr 3: 1855-1916

Vilhelmina Ottiliana Lovisa de Geer, kallad Mimmi, dog på Tervik 29/6 1916. Gift på Tervik 12/9 1853 med generallöjtnanten Gustav Robert Ehrnrooth (adliga ätten nr 73, född i Lovisa 31/1 1821, död i Helsingfors 25/10 1911.) De ägde Tervik från 1855. Hon ägde Tervik mellan 1911 och 1916. Han var son till kommendören för Finska divisionen generallöjtnant Gustav Adolf Ehrnrooth och Johanna Kristina von Platen. Gustav Robert gjorde en militär karriär och slutade som generallöjtnant 1885.

Intressenter i dödsboet 1916: Här förutsätts att Mimmi satt i orubbat bo efter sin mans död. Mimmi och Gustav Robert hade flera barn, varav följande blev gifta – och därigenom mer intressanta ur en historisk arvssynvinkel:

  • Carl Wilhelm Ehrnrooth, (1856-1932) huvudmannagrenen till kommendörsätten Ehrnrooths ägor. Carl Vilhelm hade 5 barn och minst 9 barnbarn.
  • Fanny Lovisa (1857-1906) gift med gardeslöjtnanten Theodor von Frenckell (1855-1902). Fanny Lovisa hade 6 barn och minst 10 barnbarn.
  • Helena Sofia (1858-1927) gift med översten Alexander Sebastian Ehrnrooth (1852-1902). Helena Sofia hade 8 barn och minst 5 barnbarn.
  • Anna Eleonora (1862-1935) gift med överstelöjtnanten Alexander von Knorring (1853-1924), frånskilda 1896. Omgift med medicine doktorn Jarl Hagelstam (1860-1935). Anna hade 3 barn och minst 9 barnbarn.
  • Alina Rosina (1865-1946) gift och frånskild två gånger men hade inga barn.
  • Alexander Kasimir (Sahsa) Ehrnrooth (1869-1950) var agronom och lantbruksråd och gift med Ellen Etholén (1874-1920) samt omgift år 1954 med Kaisa-Lisa Carlson, född 1900. Han fick ärva Tervik och Baggnäs.

Enligt telefonuppgift den 21 mars 2006 från fru Gunilla Ehrnrooth verkar det vid detta arvsskifte ha skett en spridning av somliga Tyresö-inventarier till Sashas syskon, men att det skiftet troligen är det sista. Här förutsätts, att så är fallet och därigenom behöver Terviks efterföljande arvled inte beskrivas närmare. Fram till idag har nämligen ytterligare flera generationer Ehrnrooth ägt Tervik och sett till att hålla Tyresösamlingen intakt. Detta har dessutom garanterats genom att Tervik omvandlats till en privat stiftelse med syfte att hålla tillgångarna samlade.

3. Hur kontakta Terviks säteri i Pernå?

Terviks herrgård ligger ligger vid Pernoviken 70 km öster om Helsingfors i Pernå socken, Pernå kommundel, Nylands län, i Finland. Tervik erbjuder (mot förhandsbeställning) guidade turer av interiören, Tyresö-samlingarna, trädgården och dess stora alléer. (Terviks ek-allé är Finlands längsta.) Terviks huvudbyggnad (karaktärsbyggnad) uppfördes 1736 och byggdes till i empirestil på 1820-talet. Fasadens pelare är från 1926. Byggnaden innehåller bland annat Finlands största privatägda porträttsamling.

Stiftelsen Tervik består av 7 alloidalsäterier och 3 frälsehemman om sammanlagt 6 mantal och omkring 1400 ha mark inklusive 260 ha åker – med ambitionen att samlingarna från 1700-talet ska vara kvar i stiftelsen och dess fastigheter.

Kontakter med Tervik säteri för frågor eller besök sker bäst genom e-post till Alexander Ehrnrooth under e-adressen aeh@saunalahti.fi eller per post till adressen Tervik säteri 29, 077450 Gamleby, Finland.

Pernå var en egen kommun med cirka 4000 invånare till årsskiftet 2009-2010, då den blev en kommundel i staden Lovisa. Pernå är tvåspråkig med svenska som majoritetsspråk. Pernå kallas Pernaja på finska. I närheten finns bland annat Pernå semesterby och Rönnäs fritidscentrum.

 

Vackra bilder och intressanta reportage från Tervik – och delvis även Tjusterby – finns till exempel i:

  • tidskriften Gods och gårdar nummer 6 år 2009, på sid 14-25,
  • Carl Jacob Gardbergs bok Finländska herrgårdar från år 1989,
  • praktverket Herrgårdar i Finland, del II, Egentliga Finland,Nyland II, utgivet av Gabriel Nicander med flera år 1928,
  • Säterier och Storgårdar i Finland, utgiven av Gabriel Nicander och Eino Jutikkala 1939-1945.

Man bör komma ihåg, att Tervik och dess vackra värdeföremål från Tyresös 1700-tal är privat egendom och att ägarna inte har skyldighet att visa upp något när just du vill det. Men som Gunilla Ehrnrooth sade vid ett tillfälle: Det är som att äga en vacker klänning. Vad ska man med den till, om man inte får visa upp sig i den?

Jag lyckades göra ett mycket lyckat studiebesök i Tjusterby sommaren 2008 med en grupp från Tyresö hembygdsförening.

 

Underbilaga till ”De många spåren från Tyresö i Tervik”:
1793 års bouppteckning som viktig källa.

 

Två avskrifter ur det Lagergrenska Arkivet i Nordiska Museet rörande brev angående bouppteckningen efter Ulrika Eleonora von Düring

 

Avskrift 1:

Till herr Riksarkivarien.

Till min vördsamma anhållan af den 18 december f.å. att få taga kännedom och afskrift af Grefvinnan fröken Ulrika Eleonora von Dürings bouppteckningshandlingar, som deponerats i Riksarkivet, beder jag att härmed få framställa orsaken härtill.

Som nuvarande ägare af det gamla Tyresögodset umgås jag med tanken på att skrifva om Tyresö och dess forna ägare och söker samla all den material jag möjligtvis kan finna härtill.

Sagda fröken v. Düring var den sista arfvingen till Tyresö och slöt en arfföljd som räckt i 400 år. Bouppteckningen efter henne har därför sitt stora intresse. Jag kan därmed jämföra bouppteckningarna efter hennes föräldrar Grefve Joh. Christoffer von Düring och Grefvinnan Margaretha Catharina Bonde samt efter systern Grefvinnan Gustafva Sabina Scheffer, född v. Düring. Vid Tyresö finnas ännu möbler fr. hennes tid, som säkert omnämnes i bouppteckningen. Jag vågar därför hoppas, att min anhållan måtte beviljas och har äran teckna

Vördsamt

Claes Lagergren

Tyresö den 23 januari 1920.

 

Avskrift 2:

Herr Markisen C. Lagergren
Tyresö

Härmed får jag meddela att bouppteckningen efter fröken Ulrica Eleonora von Düring kommer att i enlighet med Eder begäran öppnas.

Stockholm     Riksarkivet den 6/3 1920

Ex officio
Einar Holm
Registrator