Spåren efter Ulrika Eleonora von Düring
Nätbilaga C7b till boken Tyresö under tusen år. av Harald Berg (2019)
Som ägare av Tyresögodset åren 1786 till sin död 1793 var Ulrika Eleonora von Düring svag till hälsan och hon hade sin kusin Melker Falkenberg som förmyndare.
De fysiska spår jag känner till vilka är kvar efter hennes tid är
- Dels inskriptionen från år 1740 på klockorna i Tyresö kyrka, vilka hade föga med hennes beslut att göra, och vilka beskrivs ovan i boken under hennes fars ägarperiod.
- Dels de två nya boställen i Tyresö, vilka etablerades under hennes ägartid och som också kommenteras i boken.
- Dels en textil i Dalarö kyrka och dels en bok, se här:
Hennes anmärkningsvärda antependium i Dalarö kyrka.
När hon avled vid 65 års ålder kallade Tyresös kyrkoherde henne för ”Församlingens hulda nesta”, vilket innebär att han såg henne som en välvillig och kärleksfull grand old lady. Hon hade ovanligt sällan deltagit i nattvarden, men hon skänkte år 1788 ett fint antependium till Dalarö kyrka. Detta är ett påkostat tygstycke, som kan hänga framför altaret. Ante-Pendium betyder just För-Hänge.
Det finns fortfarande kvar och förvaras i kyrkans textilskåp. Det är, som du riktigt påpekar, försedd med Ulrika von Dürings vapen och initialer. Broderiet är utfört i polykromt silke, silver och guld i framförallt läggsöm och plattsöm. Sidendamasten är dock inte ursprungligt utan ersatt vid en renovering av antependiet 1936. Man förde då över broderiet till ny sidendamast (vävt i Venedig). Ursprungligen var antependiet av violett sidenatlas, dock mycket söndrigt år 1936.
Antependier brukar oftast ha någon kristen symbol i centrum, men hennes har där i stället
- dels von Dürings storslagna familjevapen,
- dels hennes initialer U E v D,
- ochdels årtalet 1788.
Det var dock inte ovanligt att donatorer av antependier satte sig själv i centrum, om denna textilstycke redan vid sin tillverkning varit menat som antependium. Gissningsvis umgicks hon med någon dam i Dalarö, vilken påpekat behovet av ett antependium där. Rimligtvis eller förslagsvis kan det i så fall ha varit Erik Dilléns fru. Erik var komminister i Dalarö 1785-1801 och från 1791 även garnisonspredikant på Dalarö skans. Jag har dock ännu inte forskat i hennes ålder och samhällsbakgrund.
Ulrikas antependium är inte det enda i Dalarö kyrka. Där finns tre äldre antependier i violett siden. Ett mycket trasigt i sidendamast från 1600-talet, ett från början av 1700-talet och Ulrika von Dürings från 1788. Vidare finns också ett något senare av av grön/gul halvsidendamast, vilket förvaras hängande på väggen som en av de uppskattade dyrbarheterna i kyrkan.
(Foto Magnus Green, Dalarö.)
E Alfred Jansson (1936, ny utgåva 1966) Dalarö – Historisk återblick till hugfästande av 300-års -minnet
Hennes försvunna begravningskista och kropp.
Ulrika Eleonor von Düring begravdes i Tyresö den 13 mars 1794. Det förefaller inte finnas några spår kvar efter hennes kista eller kropp. Gissningsvis begravdes hon i kryptan under kyrkans altare, men enligt Barbro Flodins bok ”Tyresö kyrka” från år 1979 så finns ingen kista eller andra detaljer där som kan ha varit hennes.
Man kan fråga sig om hon kan ha begravts i jorden istället, eftersom det i slutet av 1700-talet började bli problem med dels trängsel i kryptan och dels lukten därifrån och från andra gravar under kyrkgolvet. Men det är osannolikt att hon fick en jordbegravnng, eftersom marken måste ha varit tjälad vid tiden för hennes begravning. Det framgår av tillgänglig temperaturstatisik:
- Stockholms temperaturserie ger dagliga medeltemperaturer sedan år 1756 utomhus vid Observatoriekullen i centrala staden. Med medeltemperatur avses här medeltal av tre avläsningar per dag. Detta är troligen en av världens äldsta obrutna observationsserie.
- Medeltemperaturen den 13 mars år 1794 var där +2,3 grader Celcus.
- Den temperaturen hade varit över noll sedan den 4 mars, men dessförinnan under noll.
- Temperaturen i Stockholm bör ha varit några grader högre än vid Tyresö kyrka med hänsyn till att Östersjöns vatten även på den tiden bör ha kylt Tyresös lufttemperatur mer än Stockholm.
- Sannolikheten är således mycket hög för att marken var ordentligt tjälad vid Tyresö kyrkogård.
Eftersom hon inte hade några barn eller nära släktingar, så är det tänkbart att hennes kista inte blev lika storslagen som de andra i kryptan. Med en träkista, som kan ha klämts in på golvet, kan såväl kistan som dess innehåll ha förtärts helt under de drygt två hundra åren tills man gjorde genomgången i samband med 1933 års restaurering av kryptan.
Sällsynt kyrkobesökare
Vi vet inte hur ofta Ulrika Eleonora gick i kyrkan, men det var sällan hon tog nattvarden där. Det hände inte någon gång under hennes ägartid, i vart fall inte i Tyresö kyrka. Man kan också notera att under tiden fram till 1781 så tar hon aldrig nattvarden samma dag som hennes syster eller svåger gör det. Det antyder, att hon levde sitt eget dagliga liv, utan att vara alltför knuten till dem.
Ulrika Eleonoras bokintresse
Enligt bouppteckningen efter henne 1793 så ägde hon 81 bokverk, de flesta på svenska, men några på franska eller tyska. Den enda boken jag lyckats spåra hittade jag på Tervik, nämligen Ovidii Merthamorphoser med figurer. Denna berömda bok är den romerske författaren Ovidius mest kända verk – som kom ut för första gången år 8 e.Kr. I Tervik i Finland finns ett exemplar, som Ulrika Eleonora ägt och som måste ha förts dit år 1800 av Robert Wilhelm De Geer.
I bouppteckningen är böckerna listade i storleksordning, så att det är 2 stycken i Folio-, 18 i Kvarto- och resten i Octavo-format. Om man istället förtecknar dem efter innehåll, så har hennes 81 böcker följande ämnesfördelning enligt min bedömning:
32 stycken kristendom och kristendomshistoria
20 stycken profan historia och biografier
10 stycken romaner, drama, komedier och fabler
5 stycken geografi och naturkunskap
4 stycken medicin
4 stycken filosofi och levnadsvisdom
4 stycken uppslagsverk och handböcker.
Därtill 3 böcker som jag inte kunna klassa på ovanstående sätt.
Här följer hennes 81 bokverk förtecknade i den ordningen. Inledningsvis anges för varje bokverk dels
- storleken (med förkortningen Fför Folio-, Oför Octavo- och Kför Kvarto-format) och dels
- värderingen i shilling.
Böcker om kristendom och kristendomshistoria
K 8: Wår Herre Jesu Christi lefwerne på vers.
K 12: Johan Arndts Postilla.
K 16: Bibeln på franska, tryckt 1624.
K 8: Spegels Passions Andackt.
K 24: Lütkemans Epistel Postilla.
K 3: Christend:s himmel af Gud sanner..omdömen.
K 4: Petrii Crönika.
K 16: Postilla på swenska tryckts 1538.
O 8: 1 Swensk Psalmbok med Psaltaren.
O 8: Tysk bönbok skrifwen på pergament med målningar.
O 48: Fransk Psalmbok med silverbeslag i hörnen.
O 4: Det fäder oss lofwat i Christo.
O 8: Arndts sanna Christendom.
O 4: Utdrag af ..Christi lidande.
O 8: Försök till en förnuftig och Christelig sedelära.
O 8: Tillåtelsens nådeteckningar.
O 1: Om Sankte Joseph.
O 2: Schola Crusis 1664.
O 8: Christe uppståndelse och Krafft af Schöler 1725.
O 48: Bibeln på Swenska, tryckt i Leiden 1663. Gröna sammetspärmar med silverbeslag.
O 8: Kegilii Andlige betraktelser.
O 32: Bälters Jesu Christi historia. 6 böcker i 2ne band.
O 8: Praxis Pietatis – Det är Gudsachtighets Öfning tryckt 1644.
O 4: Liscovi tåre- och tröstekälla 1752.
O 16: Creutsbergs Gudel. Betrachtelser, 4 delar i 2 band.
O 1: Slaffenreffen Compendium theologie.
O 2: Neumans gyllende Bönetempel.
O 2: Christelig fruentimmers andelige dygdespegel 1731.
O 4: Arndts Paradis Lustgård.
O 4: Swensk Psalmbok 1697.
O 12: Horveijs betraktelse i 2 delar.
O 4: Lefnadsabeskrifning över de Guds män som skrifwit Nya Testeamentet.
Böcker om profan historia och biografier
K 32: Von Dalins Swea Rikes historia. 2 tom.
K 16: Marca Bästes död. 1756.
K 4. Kon. Carl Gustafs lefwerne på swenska, i manuskript.
K 8: Gref Magni Stenbocks lefwerne av Linbom.
O 1: Göthreks och Rolfs hist. Defect.
O 4: Kleine Historienbible, Nurnberg 1686.
O 16: Treffendorfs inledning till svenska historien.
O 8: Swenska konungars historia och … af Jöransson.
O 4: Konung Gustaf Adolph och Fröken Ebba Brahes kärlekshandel.
O 4: Grefen af Douglas hist.
O 8: Konung Carl XIIs hist af Riddaren x.x.x.
O 32: Konung Gustaf Adolfs hist av Hallenberg, 2 delar.
O 4: .. .hist på Hellbergs sätt.
O 16: Konung Gustaf I:es historia af Celcius i 2ne band.
O 2: Anecdoter om namnkunnige swenske män.
O 1: Berättelse om Fransici Spirae lefwerne.
O 1: Beskrifning om Barhelemei af Dalman.
O 2: Nådeminne över Johan Danen av Krigman.
O 1: Cromvells lefwerne Iste del.
O 4: Bihang till Clasons bref.
Böcker om romaner, drama, komedier och fabler
F 2: Concepttil Tragedier och Comedier.
K 32: Ovidii Methamorphoser med figurer.
K 11: Phaedri faber.
K 16: Argus act, 2 delen
O 2: 1 bundt wisböcker.
O 2: Cleopatre.
O 2: Den swenska grefwinnan.
O 8: Ranvill Händelser i 2 band.
O 1: Figaros bröllop Comedie.
O 4: Pelifar af Marmontel.
Böcker om geografi och naturkunskap
O 8: Tunelds Geographie, 3:dje upplagan.
O 12: Enborgs förskrift om Upsala.
O 12: Beskrifning öfwer Westmanland af Garus.
O 4: Beskriftning öfver Palästina.
O 16: Artistens vän om Stockholm.
Böcker om medicin
O 8: Rosenstein om Barnsjukdomen.
O 8: Hus och Rese apotheque.
O 4: Pastillens minne.
O 8: Darelii Sokn Apotheque.
Böcker om filosofi och levnadsvisdom
K 4: Om Menniskans fall och upprättelse,i manuskript.
O 4: Allegora Philoligica 1737.
O 12: En gammal mans bref till en ung Prints.
O 8: Hoffman Om förnöjsamheten.
Böcker om uppslagsverk och handböcker
F 24: Peringskölds Bibliska släktregister.
K 32: Stiernmans matrikel 2 del.
K 2: Matrikel öfwer Ridderskapet och Cadern 1731.
O 2: Swenska som d:o brukar tituleras.
Böcker, som jag inte lyckas klassa enligt ovan.
O 3: 10 st sammabundna diverse piecer.
O 2: I bundt Manualer.
O 1: 1 dito dito.
Ulrika Eleonoras generositet mot sina vänner
Enligt 1793 års bouppteckning, så hade hon redan år 1778 börjat lova bort saker och pengar, så att ”Forsmarks hustru” skulle få ett årligt belopp så länge hon levde. Ett liknande löfte gav hon 1780 till sin väninna Juliana von Gerdten, vilken dessutom skulle få en silverpjäs. Som godsägare blev det fler löften, utöver de torp som hon enligt bokens huvudtext skänkte några utvalda underlydande. 1787 skulle således en mademoisell Bergner få en årlig lön så länge hon förbliver ogift. Och år 1788 utlovades att skräddaren och hans hustru på livstid skulle få ett årligt belopp, grevinnan Spens skulle få en gulddosa med brillianter, en änka bebo två rum och kök i stenhuset i Stockholm utan avgift under sin livstid, och jungfrun Charlotta Keyser ett engångsbelopp. År 1790 var hon också givmild, för då fick en murargesäll löfte om sex tunnor säd årligen under resten av sitt liv, och herr krigsrådet Lagerbring ett engångbelopp. Slutligen den 24 oktober 1779, det vill säga två månader före Ulrika Eleonora avled, fick fröken Christina von Gerdten pengar plus några silversaker.
Det var denna fröken Christina von Gerdten som uppgav boet vid bouppteckningen och som bäst kände till det mesta. Men Ulrika Eleonora måste ha varit noga med att föra bok för sina gåvor och löften, eftersom det gick att förtecknad dem så tydligt. Hennes förmyndare Melker Falkenberg torde ha varit lagom införstådd med vad som hände under dessa tretton år, och hade knappast någon anledning att streta emot hennes beslut.