Fysiokratins effekter i Sverige och annorstädes.
Nätbilaga C6p till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)

Carl Fredrik Scheffer skapade ett tioårigt idealsamhälle i Tyresö under 1770-talet. Detta byggde på hans fysiokratiska övertygelse. Här sammanfattas hur detta gick till.

Innehållsförteckning:
1. Fysiokratväldet från 1772, som illustrerades i Tyresö
2. En akademisk träta kring Fysiokratismen i Sverige
3. Förklaring till de så olika åsikterna
4. Vilka var de franska fysiokraterna
5. Vilka åsikter hade fysiokraterna
6. Tidens fysiokratilitteratur i Sverige
7. Praktisk tillämpning vid sidan av Tyresö
8. Fysiokratins fall
9. Uthållighet som nutidens fysiokratism

 

1. Fysiokratväldet från 1772, som illustrerades i Tyresö

Gustav III:s och Carl Fredric Schaffers nya fysiokratiska styre blev internationellt uppmärksammat – och beundrat – och fysiokratismens tydligaste tillämpning blev Tyresögodset under ett lyckligt decennium.

Detta är anmärkningsvärt lite uppmärksammat i svensk historieskrivning. Än mer förvånande är det hur lite Carl Fredric Scheffer och hans verksamhet har givit spår i Tyresö kommuns namnberedning: Man säger sig värna om Tyresös fantastiska natur, men vågar eller vill inte lyfta fram det sensationella naturstyret under slutet av Idéepok VI!

Detta naturstyre (physiocratie) har i huvudtexten sammanfattats i elva punkter, vilka Carl Fredric Scheffer strävade efter, och under ett decennium lyckades med, att förverkliga sina teorier om att skapa ett lyckligt samhälle med frihet, baserad på upplysning, övertygelse och självbehärskning. Dessa elva punkter utvecklas i det följande, efter en intressant träto-parentes.

 

2. En akademisk träta kring Fysiokratismen i Sverige

Under 1900-talets centrala del förekom det mycket olika, men auktoritära, åsikter om vilken roll fysiokratismen spelade i Sverige under 1700-talets senare hälft.

År 1939 sågs fysiokratismen som viktig.  Historikern Per Nyström (1903-1993) skrev år 1939 att efter 1773 års revolution hade Sverige en av kung Gustav III och Carl Fredric Scheffer utvecklad rent fysiokratisk politik under flera år. ”Fysiokratismen var på 1770-talet den ideologi, som konungen och hans närmaste företrädde. De uppfattade samhället som en totalitet och som en del av naturen.” – Källa: Nyström, Per, 1939.

 

År 1943 förminskades fysiokratins roll:  Professor Eli Heckscher (1879-1952) ansåg år 1943 i en välgenomarbetad artikel, att fysiokratismen var helt försumbart. Hen menade att läran inte företrädde någon inre utveckling: de sista skrifterna hade samma ståndpunkt som de första (sid 8). ”Över huvud taget har fysiokratismen i sin specifika form endast satt mycket svaga spår i den faktiska utvecklingen.” (sid 5). – Källa: Hechscher, Eli F. 1943. Fysiokratismens ekonomiska inflytande i Sverige. Sid 1-18 i Lychnos.

 

År 1974 förintades fysioktratins roll:  Professor Lars Herlitz (1929-2001) skrev år 1974 boken ”Fysiokratismen i svensk tappning 1767-1770” där han anser att det inte fanns någon fysiokrat i Sverige och inte heller några fysiokratiska politiska effekter. Boken avslutas med kapitlet  ”Fysiokratismen i 1760-talets svenska diskussion” och Herlitz finner inte mycket att referera där.– Källa: Herlitz, Lars. 1974. Fysiokratismen i svensk tappning 1767-1770. 201 sid. Meddelanden från ekonomisk-historiska institutionen vid Göteborgs universitet 35. Göteborg.

 

År 1976 återupprättades fysiokratins roll:  Professor Bo Gustafsson (1931-2000) ansåg 1976 i en detaljerad artikel, att Herlitz felaktigt beskriver historien.– Källa: Gustafsson, Bo. 1976. Hur fysiokratisk var den svenska fysiokratismen? Sid 60-91 i Scandia 1. – Notat: Quesnay utgick från att hästar var mer ekonomiska än oxar som dragare i jordbruket (sid 72). Scheffer gillade inte maximen att storjordbruk bör tvingas fram av effektivitetsskäl (sid 81). Scheffer stödjer sig inte bara på Josiah Child, utan också på Forbonnais skrift ”Elemens du Commerce” från 1754 och på Danguils skrift under pseudonymen John Nicolls från 1753, vilken Scheffer översatte (sid 88).

 

Lars Herlitz svarade samma år på Gustafsson angrepp med ett i mitt tycke blekt genmäle, som gjorde att den offentligt tillgängliga debatten stannade av.  Herlitz ville inte ens ta ställning till om Scheffer skulle klassas som fysiokrat, troligen med den speciella definition, som Herlitz använde sig av: ”Jag är därför inte beredd att säga om Scheffer var merkantilist eller fysiokrat.” (sid 95). – Källa: Herlitz, Lars. 1976. Härtappad fysiokratism. Sid 92-114 i Scandia.

Eftersom Herlitz kunnat påvisa att Scheffer vid sina översättningar från franskan i flera fall modifierat fysiokraternas texter och anpassat dem till sina svenska förhållanden, så kan man (om man vill) naturligtvis med Herlitz säga, att det blivit en i Sverige ”härtappad fysiokratism”, även om den till över säg 95 procent är tagen från de franska fysiokraternas tänkande. Scheffer var från 1770-talets början utan tvekan mot de flesta av merkantilisternas åsikter och för fysiokraternas. Han var fysiokrat och enligt mångas mening Sveriges ende fysiokrat.  Beträffande Gustav III är det svårare att klistra en sådan etikett, men under åren 1772 till 1776 verkar kungen tveklöst ha varit mycket positivt inställd till de franska fysiokraternas åsikter. Och han drev ju själv (på ett kuppartat sätt) igenom en av de viktigaste fysiokratiska dogmerna år 1786, se nedan.

 

3. Förklaring till de så olika åsikterna

De fyra ovan citerade herrarna använder olika (men dåligt redovisade) definitioner av:

• Vad som menas med fysiokratism
• Vilka fysiokraterna var
• Vilken tidsperiod som avses
• Vad som menas med inflytande eller effekter.

Per Nyströms åsikter gillas av mig och jag tycker därför, att han har en praktiskt bra definition av vad som menas med fysiokratism och inflytande. Jämfört med de tre andra herrarna är hans historieskrivning den mest sansade.

 

Heckscher kan sägas ha rätt i att det långsiktiga inflytandet i Sverige var försumbart, men detta gäller enbart under förutsättning att man inte tar hänsyn till att fysiokratismen i hög grad påverkade Adam Smith och hela 1800-talets kapitalistiska expansion i både teori och praktik. Heckschers nedklassning av läran – att den under sin korta livstid inte utvecklades – är egendomlig, eftersom utvecklingen kom under andra benämningar. Och fysiokraternas geniala upptäckt, att samhällsekonomin kan beskrivas som ett cirkulerande input-output-system, vidareutvecklas fortfarande.

 

Herlitz har inte fel, eftersom han så kraftigt avgränsar sig till bara fyra år och dessutom avgränsar fysiokraterna till enbart tre personer i Paris. Hans närläsning av dessa tre herrars skrifter och hur de mer eller mindre korrekt översatts till svenska, blir dock missledande, eftersom utvecklingen och tillämpningen av den fysiokratiska läran i Sverige tog fart efter år 1770.  Och att den hade en extra viktig tillämpning i Tyresö, har ingen av professorerna haft anledning att intressera sig för eller över huvud taget uppmärksammat.

 

4. Vilka var de franska fysiokraterna

De tre huvudpersonerna var: Francois Quesnay (1694-1774), Mercier de la Rivière (1719-1801) och Dupont de Nemours (1739-1817). De kallade sig gärna för les economistes, ekonomerna. De kunde av andra personer så småningom kallas les physiocrats.

Runt dem fanns många fransmän, som likaså kunde kallas upplysningsmän eller les philosophes. Alla tycket inte samma sak hela livet och alla tyckte inte samma sak vid en viss tidpunkt: Paris var ju ett livaktigt diskussionscentrum, inte minst under tiden mellan 1751 till 1770-talets slut, som omfattar fysiokratismens höjdpunkt.

 

5. Vilka åsikter hade fysiokraterna

Det fanns nog många skillnader i åsikter mellan de franska fysiokraterna (les economistes) och mellan de franska upplysningsmännen (les philosophes), men i det följande sammanfattar jag de åsikter, som Carl Fredric Scheffer uppfattade som de viktiga i sin tolkning av de franska diskussionerna och i sin tillämpning på Tyresögodset och den svenska rikspolitiken. Genomgången följer de elva punkterna i bokens huvudtext och ger därigenom en betydligt bredare definition av fysiokratin än vad Lars Herlitz använder sig av.

 

1. Upplyst monarki med starkt kungadöme, kompletterat med Offentlighetsprincipen. Detta var inte en central del av den franska fysiokratismen, men blev det i den svenska.

 

2. Yttrandefrihet och stimulans till mångas initiativ. Tryckfrihet och pressfrihet. Detta var inte heller en central del av den franska fysiokratismen, men blev det i den svenska – och därför beundrad av de franska fysiokraterna.

 

3. Religionsfrihet. Alla fysiokraterna och troligen praktiskt alla upplysningsmän i Paris torde ha varit för religionsfrihet, men man var noga med att inte offentliggöra sina åsikter i ämnet på något tydligt sätt. Detta gäller även Scheffer och Gustav III. Religionsfrihet var således på intet sätt en del av den offentlig fysiokratiska läran. Scheffer var religiös i betydelsen att han trodde på högre makter, som hade större inflytande än han själv. I efterhand kan man tolka Carl Fredric Scheffer värdegrund som tydligt kristen med hög moral och en plikt att göra gott för andra människor. Han var närmast deist, och det kan nog också ha gällt för fysiokraterna i Paris.

 

4. Näringsfrihet, liberalism. Mot monopol (exklusive Kina-handeln). Laissez faire. Mot överflödsförordningar. Nu är vi inne på en av kärnpunkterna inom fysiokratismen. Alla fysiokraterna, inklusive Scheffer och Gustav III, hade noga läst Pufendorfs böcker om naturrätten. Den naturliga ordningen var gudomligt given, och en regering bör avhålla sig från att försöka förbättra Guds avsikter och system. Dessutom hade man i sin Kina-vurm kommit till klarhet i, att Konfucius visdomsord om människans medfödda godhet smällde väl så högt som Bibelns, och många européers uppfattning om förhållanden i Kina hade blivit extremt överdrivna: man såg Kina som världens lyckligaste och mest utvecklade land, där en klok kejsare härskade i samklang med just Naturens Ordning. Men, observera att det var inte bara de mest centrala fysiokraterna som hade dessa uppfattningar.

Scheffer var övertygad om att idealsamhället var möjligt att åstadkomma i sin upplysta tid: Utmaningen var bara att finna naturens tilltänkta ordning. Den hade Quesnay kommit på, eller i vart fall kommit mycket nära med sin Tableau Economique!

 

5. Skydd för den personliga äganderätten. Skyddet var ju viktigast mot staten och den härskande adliga överklassen. Detta gällde i Frankrike ungefär lika mycket som i Sverige. På denna punkt blev den fysiokratiska läran framgångsrik år 1789, när Gustav III kuppartat drev igenom ökad äganderätt för de svenska bönderna – därtill påverkad under många år av Scheffer.

 

6. Allas likhet inför lagen och känsla av frihet. Scheffer menade att alla människor i princip har lika värde och det är därför viktigt att även uppmärksamma den lille och fattige medborgaren. Han ville inte sätta sig själv på höga hästar – men spela sin roll i överklassen, med snygga kläder och ståndsmässig närmiljö. Jämlikhetstankar var dock inte de mest centrala hos de franska fysiokraterna, utan troligen mer ett mål än ett medel.

 

7. Främja den allmänna undervisningen. Tidens mest centrala ord var ju upplysning, vilket i praktiken innebar utbildning för alla, inklusive de breda massorna. Det innebar att fysiokraterna inte behövde predika utbildning, som en central del av sin lära. I Sverige och i Tyresö var utbildning av barn och vuxna dock en kungstanke för bland andra Scheffer.

 

8. Främja areella näringarna jordbruk, fiske och skogsbruk. Skatt på bondens nettoinkomst. Nettoarrendeavgift. Den här punkten kan ses som fysiokratins mest centrala budskap. I sin extrema form hävdade fysiokraterna att det är endast jordbruket som ger ett ekonomiskt överskott. Alla andra näringar kallade man för sterila. Värdet av arbetsinsatserna var där lika med värdet av produkterna, medan i jordbruket så översteg värdet av produkterna normalt (och med klok skötsel) vad arbetsinsatsen kostade. Med begreppet jordbruk torde man därvid oftast ha menat lantbruk, inklusive skogsbruk, jakt och fiske, det vill säga de areella näringarna, vilka ju närs av gratis solenergi.

Och genom att jordbruket var den enda värdeskaparen, så borde all statlig skatt läggas på jordägarna. Dessa två teser har nog blivit fysiokratins dödsdom, eftersom det blev allt färre personer som omfattade dem: Ekonomer i allmänhet har sedan Adams Smiths tid ansett att det är arbetet – och speciellt stordrift – som skapar värden, och inte alls enbart jordbruket.

Inte heller fysiokraternas beskattningsfilosofi blev någon långvarig sanning i praktiken. Jag är övertygad om att den i Tyresö upphörde så fort arrendekontrakten löpte ut efter Scheffers död 1786. Hans övertygelse, att jordbrukarna måste bli ekonomiskt välmående för att utveckla sin produktion, var välmenande, men inte så enkel att tillämpa i praktiken.

Alla fysiokraterna, inklusive Gustav III och Carl Fredric Scheffer, var sedan skoltiden indoktrinerade i Samuel Pufendorfs lärobok om naturrätten, där denna kombinerats med ekonomiska teorier, så att man tyckte sig förstå, att mänskliga relationer var, eller kunde vara, styrda av naturlagar. Och när sedan Quesnays Tableau economique presenterades, så föll poletten ner, och de franska fysiokraternas status och auktoritet ökade markant.

 

9. Främja folkökning.  Många debattörer omfattade övertygelsen att stort invånartal kännetecknade en stark och rik stat. I Sverige blev befolkningsökning ett prioriterat mål efter stormaktstidens alla krig. Ökat invånartal i Tyresö och i Sverige var mycket viktig för Scheffer och han lyckades extremt väl med det målet för Tyresö. Även Gustav III torde gilla folkökning, men detta brukar inte sägas vara en central fysiokratidé, även om några fransmän började bli oroliga över att England växte fortare än Frankrike.

 

10. Spara skog.  Den ökade avskogningen i närheten av de svenska gruvorna och järnbruken var ett prioriterat problem i Sverige under frihetstiden, men låg inte de franska fysiokraterna om hjärtat.

 

11. ”Engelskt” parkideal. Det tidigare franska parkidealet med räta linjer och symmetriska mönster sågs som ett uttryck för något klart onaturligt. Kinesiska parker hade en bättre anpassning mellan topografi och parkinslag. Det vi kallar för engelska parker borde nog ha hetat kinesiska. Att Scheffer såg till att Sveriges första engelska park etablerades i Tyresö var nog en viktig seger för honom: att exemplifiera sin starka böjelse för grundsynen beträffande Naturens Ordning och Kina som föregångsland. Gustav III kom ju snart efter med Hagaslottets och Drottningholms engelska parker. Detta torde i princip ha applåderats av de franska fysiokraterna, men parkfrågan var på intet sätt någon central del i deras filosofi. – Det vore av värde om någon annan än jag kan publicera en genomgång av när parkerna i Frankrike började får inslag av Kina-idealet, det vill säga i första hand de parker som ägdes av centrala fysiokrater och andra upplysningsmän. Jag är nyfiken på resultatet, men kommer inte att leva tillräckligt länge för att själv orka göra en sådan kartläggning.

 

De franska fysiokraterna hade också andra tankar kring statens penningpolitik och utrikeshandel, vilka baserades på Frankrikes ekonomiska situation, och dessa idéer verkar ha varit diffusa för Scheffer och Gustav III, att omfatta. Så Herlitz har troligen rätt i att den svenska fysiokratismen inte omfattade följande punkter, varken före eller efter år 1770:

• Kvantitetsteorier avseende penningmängd
• Utrikeshandel som grund för ökat välstånd
• Positiv handelsbalans

 

Den ovanstående genomgången av mer eller mindre fysiokratiska åsikter kan sammanfattas i tabellen nedan. I den används följande förkortningar beträffande vem som omfattade den redovisade åsikten:

S = Carl Fredric Scheffer

G = Gustav III

F = Franska fysiokraterna

Scheffers fysiokrati-ideologi	S	G	F
Praktisk tillämpning i Sverige: 1. Upplyst monarki med starkt kungadöme. Offentlighetsprincipen	S	G	F
2. Yttrandefrihet och stimulans till mångas initiativ Tryckfrihet.	S	G	F
3. Religionsfrihet.	S	G	–
4. Näringsfrihet, liberalism. Mot monopol (exklusive Kina-handeln). Laissez faire. Mot överflödsförordningar.	S	?	F
5. Skydd för den personliga äganderätten.	S	G	F
6. Allas likhet inför lagen och känsla av frihet	S	G	?
… samt i Tyresö plus i Sverige: 7. Främja den allmänna undervisningen	S	–	–
8. Främja areella näringarna jordbruk, fiske och skogsbruk. Naturens ordning. Skatt på bondens nettoinkomst. Nettoarrendeavgift	S	–	F
9. Främja folkökning	S	G	–
10. Spara skog	S	G	–
11. ”Engelskt” parkideal. Kina-vurm.	S	G	?

 

6. Tidens fysiokratilitteratur i Sverige

Mirabeau, Victor de Riquetti, 1759. Tankar om sedernas werkan på folk-mängden i et land. 64 sid. Översatt av Carl Fredric Scheffer. Stockholm. – Notat: ”Alt öfwerflöd uti förtäring och lefnads-sätt är et brått emot Samhället, som har någon likhet med dråp och mord” (sid 9).

Scheffer, Carl Fredric, 1761. Tankar om Sweriges Närwarande Tilstånd, I anseende Till Wälmåga och Rikedom. 12 sid. Stockholm. – Notat: Tilstånd = Om förtvivlan eller frimodighet dominerar. Wälmåga = Jordbrukets och industrins produktion (sid 2). ”Wår uplysta tid gör det lätt att både på finna och werkställa” en behagelig framtid genom att bibehålla och stadga wårt regeringssätt och inwärtes hushållning (sid 12).

Scheffer, Carl Fredric, 1767. Självbiografi. 19 sid. Kungl. Vetenskapsakademien. Sekreterarens arkiv, självbiografier 27c:2.

Scheffer, Carl Fredric, 1769. Bref, til deras excellencer herrar riksens råd, i et angeläget ämne. Grefinske tryckeriet, Stockholm.

Scheffer, Carl Fredric, 1770. Bref til herrar riksens råd. Grefinske tryckeriet, Stockholm. – Notat: XVII; Man måste icke minska Välmågan hos de nedrige Classerne i Samhället. XXII; Man bör vara mindre omtänkt, att öka Folkmängden, än att öka inkomsterne.

Scheffer, Carl Fredric, 1772. Tal om förbindelsen, imellan Grundlagarnas art och Folkets sällhet, som efter dem styras skal; Hållit uti Kongl Vetenskaps Academien, vid praesidii afläggande, den 28 oktober 1772.30 sid. – Notat: ”Proprieteten skall blifva heligt vårdad, och dess helgd ansedd såsom grundvalen til all välmåga” (sid 25). Regenten i Kina ”regerar för sitt Folks skull, utan minsta afseende på sig sjelf” (sid 18).

Scheffer, Carl Fredric, 1775. Bref från en Savolax-bo til en des Patriotiska Vän i Stockholm. 15 sid. Stockholm. – Notat: Kungörelsen den 21 juli 1774 ”om fri och obehindrad spannmåls utförsel är en glad och betydande stråle av en upgående välgörande Sol på Svea Rikes Thron” (sid 15).

Saint Maurice de Saint-Leu, 1775. Sammandrag av den Lära som fått namn af Economisk Vetenskap. 17 sid. Kungliga Biblioteket: ”Polit.Ekon.Allmän (Br) 1775”.

Saint Maurice de Saint-Leu, 1775. Kort sammandrag av den Vetenskapen som leder Regenter och Folk till en ofelbar lycksalighet i Politiska Samhällen. Översatt av C F Scheffer. 16 sid. Kungliga Biblioteket: ”1700-1829 54 A Br. 1775”. – Notat: ”At fritt och utan svårigheter få nyttia, sälja och köpa, den utgör et samhälles styrka och välstånd. Låta göra och låta passera är grund-principen af all förträffelig administration.” (sid 14).

Merdier de la Rivière, 1775. De l’instruction publique ou considérations morales et politiques sur la nécessité, la nature et la source de cette instruction. Ouvrage demandé pur le Roi de Suède. Tryckt i Stockholm och Paris. Författat 1774 på uppdrag av Gustav III – genom Carl Fredric Scheffer.

Le Mercier de La Rivière, Pierre Paul, 1777. Bref om ekonomisterna, eller Kort underrättelse om den under namn af ekonomisk lära i Frankriket kända vetenskap, och de motstånd des idkare, ekonomisterne, lidit. Strengnäs, tryckt af Lars Arvids. Collin, Översatt av Lars Ekmark.

 

7. Praktiskt tillämpning vid sidan av Tyresö

Fysiokraterna i Frankrike var teoretiker. I litteraturen har det skrivits en hel del om markgreven (sedermera storhertigen) Friedrich von Baden (1728-1811), som på sina stora gods i Tyskland försökte tillämpa de fysiokratiska idéerna – i första hand idén med en enhetsskatt i tre byar. I byn Dietlingen pågick försöket 1770-1795, i Bahlingen och Teningen från 1771 till 1776.

• Han hade börjat brevväxla med Mirabeau 1769 och besökte Paris 1771 för att träffa denne och Du Pont de Nemours. Den senare besökte Karlruhe 1773.
• Karl Friedrich skrev ner sina fysiokratiska erfarenheter i ”Abrégé des principes de l’économie politique“, som Mirabeau offentliggjorde år 1772 i Paris.
• Försöken leddes av den tyske fysiokraten Johann August Schlettwein (1731-1802) fram till oktober 1773, då denne, som varit regional ekonomi- och polischef sedan 1763, sade upp sig, eftersom han tyckte att Karl Friedrich lyssnade för mycket på Du Pont.

Försöken verkar ha hart mycket begränsad framgång, trots många råd från de centrala fysiokraterna i Paris. Dessa ska också ha försökt ge praktiska råd till en hertig av Toscana i Italien för att modernisera dennes stora jordbruk, men även där förefaller de sensationella resultaten ha uteblivit. Ingen har skrivit om Scheffers tillfälliga framgångar i Tyresö, där han under ett lyckligt decennium ökade produktionen avsevärt, se bokens huvudtext.

 

 8. Fysiokratins fall

Att luften under 1780-talet gick ur 1770-talets vackra satsning i Tyresö torde bero av följande händelser.

• Osedvanligt kraftiga missväxtår i bland annat Tyresö under början av 1780-talet.
• Carl Fredric Scheffers ökande ålder och försvagade hälsa.
• Quesnays död 1774 och de andra franska fysiokraternas splittring.
• Skottarnas och engelsmännens nya samhällsekonomiska teorier och de ländernas goda ekonomiska tillväxt jämfört med Frankrikes.

Se även punkt 6 under nätbilaga C6d om fysiokratins ”fall”!

9. Uthållighet som nutidens fysiokratism

Fysiokraternas dogm, att se jordbrukets förbättring som enda grund för ökat välstånd, har inte fallit väl ut under industrialismens tidevarv. Tvärtom så har det varit nyttjandet av urgamla lager i form av metaller och energi, som under 200 år utgjort grunden för ökad handel och snabb tillväxt av den materiella välfärden för miljarder människor. Man har i det perspektivet sett fysiokratismens dogmer som inte bara förlegade, utan även i grunden felaktiga.

Det är dock inte självklart, att den nedvärderingen av fysiokratismen behöver bli så långvarig, eftersom begreppet uthållighet nu börjat bli så politiskt centralt.

Den nya tidens naturstyre, med sol, vind och jordbruk och vattenbruk som centrala källor för mat, kläder, bostäder, redskap och möbler, kan lätt tänkas bli  en motvikt mot prylsamhällets slit- och slängfilosofi. Om någon historiker vill se en sådan utveckling som en renässans för fysiokratin, återstår att se.

Carl Fredric kände de franska upplysningsmännen och de fysiokratiska ideologerna från sin långa tid vid den svenska ambassaden i Paris åren 1739-1742 och 1743-1751.

Under Carl Fredric Scheffers period vid den svenska ambassaden i Paris 1743-1751 gav den tidige upplysningsfilosofen Montesquieu (1889-1755) ut sin L’Esprit de lois**. Liksom många andra blev Scheffer fångad av maktbalansläran, men övergav den omkring år 1771. Han tog även starkt – och bestående – intryck av bokens idéer kring länders styrelseskick, medan klimatläran inte verkar ha imponerat lika mycket på Scheffer.

 

** När den så småningom (1990) kom ut på svenska, så heter den: Om lagarnas anda eller det förhållande som bör råda mellan lagarna och respektive styrelses författning, seder, klimat, religion, handel etc: vartill författaren fogat nya forskningar över de romerska successionslagarna, de franska lagarna och feodallagarna. Även författarens fulla namn är långt: Charles Louis de Secondat de la Brède et de Montesquieu.

 

Ungefär samtidigt kom fysiokraten Turgot (1727- 1781) ut med sin tävlingsskrift till den franska akademien i Soissons. Ett föredrag om ”människoandens framsteg”, som han redan 1750 höll i Sorbonne och vari han framställde framåtskridandet som historiens princip, är av grundläggande betydelse för vetenskapen ”historiens filosofi”. Nära förbunden med encyklopedisterna, men utan att dela deras materialism och ateism, skrev han åtskilliga artiklar av vikt i deras encyklopedi.

Men den av upplysningsfilosofins skolor, till vilken han egentligen anslöt sig, var fysiokraternas, vars stora reformtankar – vad man såg som en rättvisare fördelning av skattebördorna samt handelns och arbetets frigörande från otillbörliga skrankor – han omfattade på samma gång som dess ensidigheter. Det främsta av de arbeten, i vilka han utförde den fysiokratiska nationalekonomin, är Reflexions sur la formation et la distribution des richesses (1766; ”Tankar om rikedomens uppkomst och fördelning”).

Turgot hade idéer kring att historien utvecklade sig i stadier, men verkar inte ha varit klartänkt. Det var däremot de tre skottarna Adam Smith, Adam Ferguson (1723-1816) och John Millar (1735-1801), som ungefär samtidigt utvecklade tre- och fyrstadieteorierna. Trestadieteorin innebar att människorna under historien gått från att försörja sig i samlarsamhället, jägarsamhället och jordbrukssamhället. Fyrstadieteorin innebar att det tillkom ett fjärde stadium, handelssamhället, efter jordbrukssamhället. Namnet för varje sådant utvecklingsstadium motsvarar hur människorna huvudsakligen försörjde sig, det vill säga vad slags arbete som de livnärde sig på.

 

Det verkar som att Scheffer mycket väl kan ha gillat trestadieteorin, men att han aldrig omfattade fyrstadieteorin. Jordbruket var således den för honom centrala delen av ett lands ekonomi att utveckla, om man syftade till ökat välstånd.

 

Idag är det ju många samhällsvetare som vill utöka listan till fem stadier, där det efter de tre första kommer först industrisamhället (i stället för handelsstadiet), och sedan informations- eller IT-samhället. Att man kunde skapa värde genom satsningar på industrins utveckling ville Scheffer således inte tro. Frankrike och Sverige var ju främst jordbrukarländer och han förstod nog inte vad som börjat hända i England beträffande industri- och handelsutveckling. Om det i hans värld var någon som förfäktade industrins lov, så uppfattade nog Scheffer denne som en efterbliven merkantilist, som fortfarande levde kvar i det tidigare 1700-talets tro på statliga subventioner till manufakturindustrin – de som Scheffer med eftertryck ansåg korrupta och olönsamma.