Tvåsädessystemet och andra rön i Tyresös korrigerade jordbrukshistoria
Nätbilaga C6f till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)

Jan-Bertil Schnell skriver i på sidan 15 sin bok ”Tre strömmar – industrihistoria i Tyresö” om tvåsädet och att de var helt förhärskande ”ända in på 1800-talet med dess skiftesreformer”. Av texten förstår man att avsikten är att det har varit tvåsäde i Tyresö hela tiden sedan järnåldern. Jag tror inte ett dugg på detta, av tre skäl:

1. Eftersom jag tror att svedjorna varit mycket viktiga fram till och med 1500-talet så faller teorin om ensäde, tvåsäde eller tresäde bort för Tyresögodsets första cirka 600 år.
2. Jag tror inte att man vet tillräckligt mycket om hur växtföljderna var före 1800-talet. Janken Myrdal skriver om detta i sin bok ”Medeltidens åkerbruk – Agrarteknik i Sverige ca 1000 till 1520” på sin sida 71. Han anger där en karta nr 9 som visar att vid 1820-taletsbörjan så var tvåsäde förhärskande i Mälardalen inklusive Södertörn. Det tror jag på.
3. Jag tror att tvåsäde infördes i Tyresö omkring år 1772/1773 av Tyresö-godsets dåvarande markägare Carl Fredric Scheffer. Årtalet kommer sig av dokumentationen i Kammararkivet från ett omfattande projekt som Carl Fredric Scheffer då lät göra: en omarrondering av sina egna åkrar i två exakt lika stora åkerarealer. Jag tror att det före Scheffers jordbruksreformer kan ha förekommit mycket varierande växtföljder på de små åkrarna som fanns i Tyresö.

 

Jag kan tänka mig att man kan forska fram mer fakta kring allt detta om växtföljder ur Vetenskapsakademins fylliga annaler från Carl Fredric Scheffers tid där. Samtidigt torde gälla att Schnells diskussioner om växtföljdernas historia inte har någon påverkan på tolkningen av Tyresö industrihistoria. Så jag förstår inte varför han skriver om detta. Det finns några fler historiska egendomligheter i Schnells trevliga bok om Tyresös industrihistoria. Tyvärr avled Jan-Bertil Schnell (1934-2010) innan följande punkter hann bli diskuterade, men jag ser inte annat än att han har fel och jag har rätt beträffande dem.

 

Fiske viktigare än jordbruk

På sid 13 i Schnells bok står att Tyresö ”under yngre järnålder (500-1100 e. Kr.) får en bofast befolkning som baserar sitt liv på jordbruk och boskapsskötsel”. Jag tror inte på det. På sidan 14 står det att bönderna på Brevikshalvön ”var beroende av bisysslor, där säkert fisket spelade en stor roll”. Jag är förvånad över dessa formuleringar. Jag är nämligen övertygad om att fisket var mycket mer betydelsefullt i Tyresö än boskapsskötseln och jordbruket under såväl yngre järnålder som hela medeltiden och även under 1500- och 1600-talen. För alla gårdar på Brevikshalvön och på öarna under 13-, 14- och 15-hundratalen gällde således att de främst levde på fiske och möjligen säljakt. De var fiskare med jordbruk och boskapsskötsel som binäring!

En källa som Schnell inte refererat till är Dagny Hedenstiernas ”Näringslivet i Sotholms härad under 1600-talet”. Hennes bakgrundsbeskrivning för bland annat Tyresö tycker jag är välskriven och givande läsning – speciellt som Tyresö sätts in i ett intressant regionalt perspektiv. Hon har bland annat en figur 25 (på sin sida 159) som sammanfattar hennes bedömning av näringslivets utformning på 1600-talet och där östra halvan av Tyresö har fiske som huvudnäring. Hennes gräns mot den västra halvan (där boskapsskötsel och jordbruk anges som huvudnäring) tror jag kan stämma väl med 1600-talets verklighet. Gränsen går från väster om Båthuset i söder, väster om Norrgården i Vissvass, genom Tyresö-Flaten, till alldeles öster om Öringesjön.

Och jag tror att den gränsen stämmer bra även före 1600-talet, vilket på 1500-talet styrks av anmärkningar år 1573 att Nils Rynings landbor under Tyresö har ”ganska ringa åker” och en har ”ingen åker”. Det styrker tron på att en del landbor var verksamma som fiskare och/eller kvarnskötare. Därför är jag som sagt förvånad över Schnells text som jag tolkar påstår att hela Tyresö främst levde på jordbruk och boskapsskötsel.

Om fisket – liksom säljakt – varit betydelsefullt i Tyresö eller ej har ingen inverkan på resonemanget kring de typer av industrier som Schnell behandlar i sin bok. Men det kan ha betydelse för förekomsten av andra småskaliga industrier och hantverk under Tyresös medeltid, såsom byggande av båtar, slädar och laggkärl samt tillverkning av rep, segelduk, nät, not, skötar, ljusvekar, seltyg, hudar, remtyg, skor, tjära, lut, pottaska, malt och brännvin – för att inte tala om sältran för storskalig export till områdena söder om Östersjön.

 

Gårdarnas storlek i Tyresö

På sin sida 14 döper Schnell de under medeltidens slut tillkommande boställena Båthuset och Vissvass till ”mindre torp”. Jag är inte säker på att de var så mycket mindre än de övriga boställena i Tyresö på den tiden. Och vad som menas med ”torp” är f.ö en knepig fråga: begreppet har haft olika betydelser under århundradenas lopp. I vart fall Vissvass har varit ett mantalssatt hemman under många hundra år och hemmansägaren/brukaren skulle nog ha blivit mycket förnärmad om hans gård/hemman blev kallad torp och han en torpare.

 

Byar som inte fanns i Tyresö

På Schnells sida 15 är det ett dunkelt resonemang om byväsendets konsolidering och att landskapsbilden förändrades som följd av jordbruksreformerna under 1800-talet. Men resonemanget mynnar ut i att Tyresö hade ensamgårdar och knappast några byar, varför hela stycket blir svårt att förstå i sitt sammanhang. Några skiften skedde ju inte heller i Tyresö under 1800-talet, vad jag vet. Det finns och har funnits många historiker i Sverige som älskar att tala om att bosättning (med tillhörande nyodling) i Sverige skett i form av byar. Jag tror att i Tyresö och på de flesta andra håll i Sverige så skedde nyodlingen och markexploateringen under järnåldern och medeltiden främst i form av ensamgårdar. De många byarna uppstod senare i flera jordbruksbygder genom att en ursprunglig gård delades upp. – För mig blir hela stycket konstigt och svårt att koppla till Tyresö. Jag förstår inte varför det är med i boken.

 

Svedjornas roll i Tyresö?

I Schnells resonemang på sin sida 15 om jordbrukets historia nämns inte svedjorna. Istället är det bara tal om inägor (med åkrar och slåtterängar) samt utägor (med hagmarker och skogsmark). Jag tror inte att den klassificeringen är så relevant för Tyresös del före 1700-talet, av bland annat följande skäl:

 

Janken Myrdal framhåller på sida 54-57 in sin bok ”Medeltidens åkerbruk – Agrarteknik i Sverige ca 1000 till 1520” svedjandets stora betydelse och omfattning och Myrdal menar att en svedja normalt varade i tre år och att den vanligaste grödan på svedjorna kan ha varit råg och rovor.

Det råkar ju vara så att ett viktigt faktaunderlag för Myrdal kommer just från Tyresögodset, vars ägare Gregers Matsson är en av de mest väldokumenterade i ägarlängden. En liten del av Gregers Matssons räkenskaper från åren 1466-1494 har händelsevis bevarats. Och de har blivit väl dechiffrerade och beskrivna: Zeth Alvered har i sin doktorsavhandling från september 1996 gjort en mycket användbar och tillgänglig utskrift av de bevarade delarna ur Gregers Matssons räkenskaper för åren 1466-1494, vilka främst rör Tyresö.

Det är underbart bekvämt att läsbarheten av de gamla räkenskaperna ökat genom Zeth Alvereds arbete. Det är också en stor tillgång, att varje datum blivit översatt till vår kalender, även om många avsnitt av räkenskaperna förblir odaterade. Zeth Alvereds kommentarer beträffande ortsnamn, vissa personnamn och i övrigt är också värdefulla för att förstå historiska sammanhang i Tyresö.  – Hans handanalys, som tar en stor del av doktorsavhandlingens volym, är dock mindre central här.

Enligt min tolkning av räkenskaperna så sådde Tyresögodset följande arealer i september 1471:

Svedjan	= 240 liter råd som utsäde
Åkern	= 840 liter råg som utsäde
Solberga	= 15 liter vårvete som utsäde
SUMMA	1095 liter utsäde

Utsädet motsvarar tillsammans 5,1 hektar åker, om man antar 200 liter utsäde per hektar. Det är ju möjligt, att det kan finnas andra arealer, som inte omnämns i räkenskaperna, men cirka 5 hektar verkar rimligt stort för säd.

Myrdal skriver på sin sida 55 att Tyresös svedjesäd år 1471 utgjorde ungefär en tiondel av höstsådden. Jag förstår inte hur han räknat, eftersom jag tycker att min tabell härovan tyder på att svedjan tagit en mycket större andel. Min slutsats är i vart fall att svedjebruk var viktigt jämfört med åkerbruk, vilket inte framgår av Schnells skrivning. Förbud mot svedjning införs först år 1630. Dock att den 22/3 1647 införs för landbor rätt till svedjning (endast med ägarens tillstånd). Allt svedjade förbjuds på nytt år 1776 och år 1820.

 

Åker för brödsäd i Tyresö?

På sin sida 15 skriver Schnell att ”åkern användes uteslutande för att producera brödsäd”. Jag kan hålla med om att det troligen inte producerades mycket fodersäd på järnålderns eller medeltidens åkrar i Tyresö, men jag kan tänka mig att man under perioden 1300-talet till och med 1500-talet hade en liten produktion av annat än brödsäd på åkrarna, säg mellan en och kanske högst kanske fem procent. Janken Myrdal diskuterar detta på sin sida 68 i nyssnämnda bok – och att havreproduktion nämns i Västgötalagen och Gutalagen och att flera landskapslagar hänvisar till foderkorn. Samtidigt sammanfattar han att havreodlingen varit närmast obefintlig i östra Sverige under hela medeltiden. I östra Sverige förekom det dock istället på medeltiden odling av annat än vete och brödsäd på åkrarna: ärtor, bönor, rovor, hampa och lin. Det finns därför fog för att diskutera om Tyresös åkrar uteslutande användes för att producera brödsäd. Det kan troligen med ökad forskning komma fram nya uppgifter som kompletterar Myrdals faktaunderlag. Schnells (för mig förvirrande) diskussionsinlägg om allt detta har nog inte heller med industriproduktionen i Tyresö att göra.

 

Slåtter kontra lövtäkt i Tyresö?

På sin sida 15 skriver Schnell att ”foderproduktionen för djuren skedde i slåtterängen”. Det stämmer nog delvis för 1700- och 1800-talen. För tiden dessförinnan skedde foderproduktionen i Tyresö sannolikt nästan uteslutande genom lövtäkt när det gäller vinterfoder. Liarna började på 1600-talet bli så bra att man med fördel kunde slå hö på slåtterängarna. Under järnåldern och fram till åtminstone hela 1200-talet så var liarna obefintliga eller så dåliga att det var vida mer effektivt att skörda löv för kreaturens vinterfoder. Lövtäkt skedde då med kniv eller yxa. Jag är övertygad om att lövtäkten var viktig för de flesta av Tyresös boskapsägare till och med hela 1800-talet. Jag tror att fram till 1870-talet så var lövtäkten viktigare än höskörden. Skärgårdsklimatet gör att många somrar medför torkan att det knappast blir något hö att slå, medan det alltid blir lika rikligt med löv. Kreaturen torde dessutom ha föredragit välsmakande och näringsrikt löv framför utbränt (eller ofta mögligt) hö.

Sedan år 1984 har det varit mycket diskussioner om lövtäktens roll i Tyresös historia i anslutning till de kulturhistoriska lunchseminarierna vid Dyviks Lövängar och en av de aktiva där, Håkan Slotte, är den i Sverige som vet mest om detta genom arbetet som mynnade ut i hans doktorsavhandling år 2000: ”Lövtäkt i Sverige och på Åland”. (Han har bland annat konstaterat att Dyviks Lövängar är det mest väldokumenterade lövängsområdet i Sverige.)

 

Scheffers effektivitetshöjande omarronderingar

Jag har funnit en intressant avskrift från den 4 januari 1941, vilken lyder:

”Under det jag bemödar mig at hos mine Underhafwande stadga en mer lönande och beqwämlig hushåls Methode, än den som hitintil varit fölgd, finner jag nogsamt hwad olägenhet möter innehafwarena till Ängarne Klåckarkiärret och Flatbergsäng, wid bergning och hägnad m.m. i anseende til deras aflägsenhet och besynnerliga läge ifrån hwars och ens hemwist. Och til fulföljande af deta mit upsåt, och upmuntran til en förmonlig och god Ängsskötsel, finner jag för godt at stadga: det skal Ängen Klåckarkiärret tilhöra torpet Krusboda, och Flatbergsängen tillhöra Prästeg. och förenas med dess Äng Hästhagskiärr, nu och i tilkommande tider.

Töresö d. 31 Marti 1776.

Carl Fr.Scheffer”