Galioten Tyresö byggdes vid Storängen 1729?
Nätbilaga C6a till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)
GåtanGalioten Tyresö 1731
Enligt Stockholms Post Tidningar nr 31, den 2 augusti 1731, har fartyget Galioten Tyresö just ankommit från en resa till Alger – som det första privatägda skepp som återkommit från Afrika. Det är oklart hur det fartyget eventuellt kan vara relaterat till ägarinnan av Tyresö. Ägde hon fartyget? Drev hon utrikeshandel med det? Varför hade det annars sitt namn? Kan fartyget ha byggts vid det Storängens skeppsvarv, som värderas så högti den tabell från 1725, som visas i huvudtexten? Hon ska ha varit 33 eller 45 läster stort, beroende på typ av last. Hon hade seglat till Alger med Niclas Smith som kapten och lastad med krut.
Vad menades med en galiot?
Galioter påstås ha varit extra vanliga i Sverige och Danmark, men fanns även i Holland och England. En galiot var ett grundgående handelsskepp med rund för och rund akter. Långsidorna ar ovanligt raka. Skrovet fick därmed nästan formen av en pråm. Galioten var nog inte bra på att kryssa eller att segla snabbt. Men det var mycket effektivt när det gällde att få plats med mycket last på en båt som inte blev för dyr att bygga.
Vad betyder de angivna lästetalen?
F H Chapmans bok Architectura Navalis Mercatopria från år 1768 har en byggnadsritning för en Galiot med 68 fots längd och 18 fots bredd och deplacemenet 46 ”svåra läster”. En svår läst var definierat som en lastkapacitet av 2448 kilogram järn eller 18 tunnor salt enligt en kunglig förordning från år 1773.
Hur stor var en galiot?
Det fanns enmastade, tvåmastade och tremastade galioter. Med en mast så var den gaffelriggad. Med två mater så var den aktre masten gaffelriggad. Med tre master så var de två aktre masterna gaffelriggade. Galioten Tyresö måste ha varit enmastad. Med det antydda lästetalet, så bör längden över stäv ha varit mellan 50 och 67 fot. Djupgåendet bör ha varit cirka 7 fot utan, och 7,25 fot med full last.
Hur kunde en så litet fartyg segla till Afrika utan att bli sjörövat?
Nedseglingen skedde tillsammans med det betydligt större skeppet Giötha Lejon. Det är även möjligt att det var en konvoj vari även skeppen Tre Äpplen och Werden ingick, eftersom de kom hem ungefär samtidigt från Alger.
Konsthistorikern Catrine Arvidsson har i Kulturvärlden nummer 4 år 2000 skrivit om dessa seglatser och de märkliga laster av tigrar och lejon som fraktades åter som gåvor till kung Fredrik I i Sverige.
Hur många skeppsbyggare krävdes vid Storängen för att bygga galioten Tyresö?
Jag gissar att det gick åt 4 heltidsarbetande män i två års tid för att bygga färdigt skrovet med master. Tackling och segel kanske köptes i Stockholm. Var dessa män och deras familjer kan ha bott är osäkert, men kanske i Tegelbruket.
Kyrkböckernas uppgifter
Det var inte lött at vara präst i Tyresö efter ryssarnas räder under sommaren 1719. Kyrkböckerna för åren 1721-1731 är osedvanligt röriga och knapphändiga. Prästen måste till och med ha haft ont om papper att skriva på. Det går inte att finna orden båtbyggare eller Storängen. Jag gissar att det kommit ett gäng båtbyggare som flyktingar från Dalarö eller skärgården till Tyresö och att Maria Gustawa passat på att sätta dem i arbete vid Storängen. Efter att det enda skeppet Tyresö byggts, så fann hon troligen att det inte var en så enkel affär att ha ett skeppsvarv där. Därför finns det inte heller i de mer välorganiserade kyrkböckerna efter år 1931 något skrivet om skeppsbyggare i Tyresö.
Utdrag ur artikeln Lejon och lusthus på Djurgården:
Av konsthistorikerna Catrine Arvidsson. Kulturvärlden nummer 4 år 2000.
Fredrik i och hans många lejon
Den 30 augusti 1731 anlöpte skeppet Werden Stockholms hamn med två lejon, tre tigrar, en vildkatt och en frigiven slav, som medföljde som djurskötare. Dessutom hade det funnits tretton arabiska hästar och några strutsfåglar ombord. Strutsarna och ett par av hästarna hade dött under resan och de hästar som överlevt hade tagits hem landvägen från Göteborg. De exotiska djuren var en gåva från bejen av Alger till Fredrik i. Kungen hade 1729 träffat ett avtal med den algeriske härskaren om att skona de svenska handelsfartygen från det oförställda sjöröveri som Algeriet ägnade sig åt. I samband med uppgörelsen överlämnades gåvor i form av vapen, ammunition, mastträ, ankartåg och andra förnödenhet till den algeriske härskaren.
Stockholms Post-Tidningar meddelar sina läsare den 2 augusti 1731 att skepparen Arendt Pettersson på skeppet Tre Äpplen har återvänt från sin seglats och berättat om händelserna i Spanska Sjön. På hemresan hade de råkat på tre algeriska fartyg bestyckade med fyrtio kanoner på det ena och trettiosex på de bägge andra, och en besättning på mellan fyrahundra och femhundra man. De algeriska skeppen hade prejat dem men utan att begära pass eller besvära dem. De «hafwa dem sagt, huru angenäma Praesenterna med Skeppet Giötha Lejon och Gallioten Tyresö uti Alger warit, dem med stor wänskap och höfligheter bemött … » Algerierna hade sedan tillsammans med ytterligare fyra afrikanska skepp seglat runt omkring dem, men utan att avtvinga eller fråntaga dem något. Tidningen skriver också att man fått veta att kommendören Cronhawen dagen innan anlänt till Käringön, och snart väntas till Stockholm med de av regeringen i Alger «gjorde föräringar» bestående av lejon, hästar och andra afrikanska djur.
Djurens ankomst ställde till en del praktiska problem för den ansvarige hovintendenten Carl Hårleman, som skulle finansiera slottsbygget och många andra behov med mycket knappa medel. Djuren fick förmodligen en tillfällig inkvartering på Skeppsholmen, som tidigare berättats om i Kulturvärden nr 1 1999. Ett stort rum i Tyghuset på Skeppsholmen har på en planritning påskriften «lejonkula». Den 29 juli 1731 skriver Carl Hårleman ett brev till Kungl. Maj:t, och föreslår att ett «algeriskt djurhus» ska uppföras på Rännarbanan vid nuvarande Hötorget, efter bifogad ritning. När djuren är döda kan huset utnyttjas för hans Kungl. Maj:ts vagnar och tält, föreslår Hårleman. Men redan i slutet av september hade konung August II av Polen hört sig för om möjligheten att få överta djuren för sitt menageri i Dresden. Fredrik i förklarade sig villig därtill, «som ett vänskapsprov», men springarna ville kungen behålla. Rådet ordnade med segelfrakt till Lübeck, och avtalade med en slaktare om mat för djuren under resan, enligt Rådsprotokollen i Riksarkivet.
Nya lejon anländer
Bara ett år efter att de algeriska lejonen lämnat Stockholm anlände tre nya lejon – enligt Gösta Berg en gåva från en spanienfarare från Lissabon. De nya lejonens ankomst, och Rådets bestyr att kontraktera slaktaren Olof Ascher för deras utfordring, är noga protokollfört. Lejonhuset på Rännarbanan var dessvärre inte längre tillgängligt, eftersom Överståthållaren tagit huset i anspråk som logi för de franska konstnärer och hantverkare som anlänt till Stockholm för att arbeta med slottets inredning. År 1734 lämnade därför slottsdeputationen ersättning för «Leijonhuusbyggnader på diurgården istället för byggnaden på rännar Bahnen som blifwit använd till frie Logementer för fransyske konstnärerna». Lejonkulan på Djurgården finns utsatt på Tillaeus stockholmskarta från 1733, intill hovjägarbostaden på Södra Djurgårdens norra udde. Slaktarens kontrakt var tydligen uppgjort för lejonens livstid, och hans änka och son anhöll flera gånger om att betalningen för utfordringen skulle ökas, eftersom lejonen blivit en god del större och således behövde mer föda.
Våren 1745 är bara två lejon i livet, och i januari 1746 noteras en skrivelse om deras utfordring med påskriften att ärendet «lägges ad acta, emedan lejonet länge sedan är dött».