Tyresöprästens teologiska konflikt i perioden 1648 – 1666.
Nätbilaga C5g till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)
I boken berättas om hur komministern Johannis Erici Uplandus hade stora svårigheter att få en förflyttning från socknen.
”Herr Johannis” var uppvuxen på Uppsalaslätten och inte van vid båt- och fiskelivet. Eftersom Dalarö vid den här tiden var extremt trångbott, så var han tvungen att arbetspendla från Dyvik med sin lilla båt till Dalarö. Ett av hans fem små barn dog och han misströstade över framtiden. Det hjälpte inte att han skrev upprepade brev till sin biskop i Strängnäs eller till Paulinus efterträdare som ärkebiskop i Uppsala: ingen av dessa kände något ansvar, eftersom de ”inte tillsatt honom”. Till slut kunde efter åtta års flyttförsök rikskanslern hjälpa honom till en tjänst i Össeby-Garn i nuvarande Vallentuna. Där bytte han efternamn från Uplandus till Ramstadius – förmodligen efter sin födelseort Ramsta.
Men det nya namnet kan också vara influerat av den franske filosofen Pierre de la Ramée (Petrus Ramus 1515-1572). Denne var en ivrig motståndare till Aristoteles, speciellt dennes logik, och menade att vetenskapen istället skulle bygga på det mänskliga tänkandets naturliga logik, så som det tar sig uttryck i språket. Han skrev boken Professio regia, som kom ut 1576 och grundade ramismen. Denna lära hade sin storhetstid i Sverige vid sekelskiftet 1600, och Sveriges troligen främste ramist Laurentius Paulinus Gothus (1565/66-1646) var professor i Uppsala till år 1608, sedan biskop i Strängnäs från 1609 och slutligen ärkebiskop från 1636 till sin död 1646. Hans teologiska skrifaater är omfattande och har i hög grad format den svenska lutherdomen.
Eftersom Paulinus hade utbildat Johannis alldeles innan denne kom till Tyresö, så torde han ha varit full av ramistiska tankar, som inte alls passade det övriga prästerskapet i Strängnäs stift. Johannes försök att flytta från Tyresö under flera år, baserades uppenbarligen bland annat på att han inte var välsedd hos biskopen i Strängnäs.
Den starkaste motståndaren till Pulinus och ramisterna var Jonas Magni Wexionensis (1583-1651) som blev professor i Uppsala från år 1614 och slutligen biskop i Skara. Till skillnad från Paulinus menade Jonas att fundamentala begrepp eller idéer är medfödda och ”inympade” i människans själ, oberoende av om hon är kristen eller ej. Jonas banade vägen för avkristningen av svensk filosofi och teologi.
Johannis gifte sig sannolikt år 1648, då han flyttade in på Dyviks gård som arendator, troligen från Dalarö – där han åren 1643 till 1648 gissningsvis kan ha varit inneboende hos tullmästaren Bredtschneider. Han hade anställts som biträdande präst av Gustaf Oxenstierna år 1643, troligen som första tjänst efter prästexamen i Uppsala. Om hans hustru är inga uppgifter kända – annat än att hon gifte om sig med hans efterträdare i Össeby-Garn. På Dyvik födde hon tre döttrar (Elisabeth 1649-06-04), Brita (1658-09-19, Annika 1664-04-19) och två sönder (Lars 1651-04-24, Erik 1655-05-27). Annika dog där redan 1666-06-26.
Här följer en avskrift av Johannis brev, skrivet på Dyviks Gård i Tyresö år 1661 eller 1662, vilket Ingvar Fredriksson funnit år 1996 i riksarkivet under E1611 Skrivelser till Magnus De la Gardie (Prästers skrivelser, Strängnäs stift):
Jagh unhertecknat fattige prästman och Guds ords ringa medtjenare
I Tyrsöö och Dallaröö församlingar ähr högeligen nödgat och för-
orsakat Högvelborne grevlige Nåde och Exellens medh thenna min öd-
mjuka och underdåniga supplication at bemödah, givandes
tilkenna att jag är infödd i Uppsala biskops stift, ther iag
och i hela min ungdom studerat hafuer, och dragits medh
stor fattigdom, och ähr omsider af Salige Docore Paulin
tåvarandes Ärchiebijskop i Upsala, efter Salige Högvelborne
herres Gustvi Oxenstiernas (hafuandes i Tyrsöö ius
patronatus) och pastoris Loci Vocation ordinerat till
prädikoembetet och Tyrisöö försambling, hwilken är en af
the minsta församblingar i hela Strängnäs stift, ther iag
och sedan i stor fattigdom för en Caplan i 18 årh tient hafuer.
När jag nu söker promotion och regres til Upsala stift, igen-
svarandes mig i Upsala: ther ij hafua tient, ther böör eder och blifua
lönt och med pastorat försörgd. Theremot är wår biskop i
Strängnäs i ett sådant sinne och betänkiande thet han mig icke
tänker någon stund wilia wara beforderlig, utan fast man häller
det så föra, at jag icki någon rätt haft hafuer, att här till
mig, min fattige hustru och barn i hans stift att Nära och
födha, mycket mindre sig wara skyllig mig med något pastorat
at fösee, utan säger the som hafuer satt eder hijtt, han måå ock
taga eder hädan, och är alltså hos begge bijskopparna, utan nå-
gon min skull, och föregende delict om promotion aldiles
utesluten på huilket ärende jag nu i 2 åhr arbetat och med
resor till bägge bijskopparna bekostat hafuer, och dock altijd
hoss them samma svar och resolution bekommit. Samma min
stora Nöd och oräth tvingar mig Högvälborne grefliga nåde och Exellens
med thenna min ödmiuka och underdåninga supplication at bemöda,
skickandes mig i thenna saken till Gud och sedan til Högvelborne
greflige Nådes sensur och doom. I största ödmjukhet böönfaller
det Högvölborne greflige Nåda ville mig fattige prästman af gunst och
ett christeligit medlijdandhe, en recommendations skrift åthnjuta
låta, remitterandes mig til en thera av bijskopparna som Högvelborne
greflige Nåda kune synas rättast och lykast wara mig blifua
hulpen af. Gud som är mechtig och rik alla höga welgerningar
att belöna warder och thenne Högvelborne greflige Nådes stora promotion
emot mig fattige prästman samt min fattiga hustru och
många småå barn innerligen ihogkommandes.
Johannis Ericij Uplandus in
Tyrisöö et Dallaröö Cominister.
Det tog således cirka åtta års kamp för den stackars Johannis att komma bort från Tyresö. Som född på Uppsalaslätten bör det har varit svårt för honom att bo i Dyviks gård ovh behöva pendla med roddbåt därifrån till arbetet i Dalarö. Vi vet inte heller hur han lyckades med fisket för att kunna försörja familjen med mat.
Johannis bodde således 24 år i Tyresö pastorat, varav 5 år i Dalarö och 19 år i Dyvik. Johannis dog redan år 1668 i Össeby-Garn
Intressant literatur om Ramismen:
Sellberg, Erland. 1979. Filosofin och Nyttan. I. Petrus Ramus och ramismen. 151 sid. Acta Universittis Gothoburgensis, Göteborg.
Lundström, Herman. 1893, 1898. Laurentius Paulinus Gothus, hans lif och verksamhet, Del I, II och III. Almqvist & Wiksell, Uppsala
Lundström, Herman, 1906. Laurentius Paulinus Gothus anteckningar. Kyrkohistorisk tidskrift. – Notat: Förfäktade som biskop i Strängnäs 1609-1647 en maktfördelningslära och folksuveränitetslära i sin ”Ethica Christiana”.