Mer om handeln till och från Tyresö för tusen år sedan
Nätbilaga A9 till utgångspunkt 9 i boken ”Tyresö under tusen år”  av Harald Berg (2019)

Det är svårt att tänka sig att Tyrised inte nyttjat sitt läge som lås och nyckel till Tyreså sjösystem. Det är svårt att tro att kontroll av handeln på sjösystemet inte varit en viktig del av Tyresös tillväxt som mäktigt gods – i vart fall fram till mitten av 1200-talet.

 

Visserligen var Tyresö på Gunnbjörns tid en utmark till Österhaninge och sjösystemet uppströms Tyresån är en liten del av Södertörn. Antalet boställen och folkmängden omkring år 1000 utgjorde bara cirka sju procent av Södertörns bosättningar och befolkning. Gårdarna vid sjösystemet hade nog många möjliga utfartsvägar att använda, som förmodligen också nyttjades: dels mot Mälaren och dels mot centrala Haninge. Det kan likväl ha varit attraktivt sommartid och vintertid att åka nedströms med tunga lass, det vill säga till Kalvfjärden.

• För till exempel Tyrestas del kan det vara ungefär lika svårt att åka till Åva/Båtsa som till Kalvfjärden med tunga lass. Frågan blir då: hur var det ordnat vid Åva/Båtsa med tillgång på ett skyddat upplagshus för varor och en bra handelsterminal för samordnad färd med storbåt? Vid Åva/Båtsa fanns bara underlag för tre gårdar: Båtsa, Åva och Tyresta. Dessutom var det en hamn som var mycket svårare att försvara än vid Tyrised inne i Kalvfjärden. Det finns därför inte mycket som talar för att man vid Båtsa/Åva skaffade sig en storbåt, vilket jag menar att Gunnbjörn måste ha gjort för att överhuvud klara av försörjningen av sin gård.
• Några av de 20 gårdarna vid sjösystemet uppströms Tyresån hade det nog fattigt och kan under många vintrar ha levt på svältgränsen till överlevnad. Men några av gårdarna vid sjösystemet kan mycket väl ha varit stora och haft betydande produktionsöverskott att exportera. Jag ser inte något som helst skäl att säga, att det inte är en affärsidé att samordna handeln från dessa gårdar, vilka själva rimligtvis inte hade storbåtar uppe i sjösystemet. Tvärtom kan det ha varit en bra affärsidé, trots att det fanns andra bygder på Södertörn och runt Mälardalen i övrigt, som kan ha producerat mycket mer exportvaror – men inte säkert sältran och inte säkert just de fisksorter som kan ha funnits i överflöd vid och utanför Kalvfjärden – och delvis i sjösystemet.

Jag är övertygad om att bönderna vid den del av sjösystemet som låg närmre Mälarsidan hade frihet att handla med vem de ville. Fick de bättre betalt genom att låta Gunnbjörn handla på sina marknader, så lät de honom ta hand om sina exportvaror. Fick de bättre betalt genom att på något sätt föra ut varorna till Mälaren, så gjorde de säkert det istället.

 

De från Tyresö-Haninge-området rimligtvis mest frekventerade platserna utanför Södertörn kommenteras här i geografisk ordning medurs från väster till söder. Alla handelsplatser utgjordes av hamnar.

 * Strängnäs eller dess närhet hade ett samting, vilket sannolikt var gemensamt för hela Sörmland en gång per år. När man samlades till detta samting, så bör det ha förekommit en marknad samtidigt där.

 * Birka i Mälaren. Det är oklart när Birka försvann som marknadsplats. Birka verkar ha förstörts omkring år 980, men troligen förekom viss handel där även under ytterligare några decennier. – Notera att ortnamnet Birka inte alls behöver ha med en björkbeväxt ö att göra. Bjarkey kallades på vikingatiden en plats, dit det kom köpmän från olika håll, och på angelsachsiska språk betydde byricen inhägnad eller en borg. Det fanns på Gunnbjörns tid sannolikt många andra platser som kallades Birka. Men Gunnbjörn torde inte på gamla dar haft någon anledning att åka till Björkö i Mälaren.

 

 * Sigtuna hade sannolikt anlagts av Olof Skötkonung på dansk order omkring år 980/995. Sigtuna representerade en helt ny typ av centralort jämfört med Birka. Sigtuna symboliserade en ny maktstruktur. Staden var inte lokalt försvarbar, utan syftet var att med fredlig handel och kristliga dygder skapa ett fridens samhälle, där ett yttre försvar fanns vid Almarestäket, vilket finns omskrivet år 1008/1009 i samand med den unge norske Olav Haraldssons härjningar. Staden var en kristen enklav som ett främmande element i ett övervägande hedniskt landskap. Olof Skötkonungs myntning i Sigtuna började 995 och skedde nog också på order från Danmark och skulle underlätta denna fredliga handel. Den stolta danska visionen var då att övergå från ett krigarsamhälle till ett fridssamhälle. Sigtuna var ingen viktig handelshamn och hade ingen stadsvall som skydd. Staden fungerade troligen som mer som en ”universitetsort” med utbildning i kristendom och modern samhällslära.

 

* Distinget nära Uppsala var en viktig vintermarknad, inte minst för skinnprodukter från områdena nord- och nordväst ut. Det fanns nog ingen anledning för Gunnbjörn att söka sig till den marknaden.

 

* Helgö vid Trälhavet: Det är här inte fråga om den långt tidigare viktiga föregångaren till Birka – Helgö mellan Bornsjön och Ekerö i Mälaren – utan om nuvarande Stora Älgö i Trälhavet. Enligt en historietolkning så köpte och sålde man där i stor omfattning slavar, sannolikt mest under sensommarsäsongen. Om det i huvudsak var fasta marknadstider eller om marknaden pågick mest hela sommarsäsongen är oklart. Sannolikt styrde tillflödet av slavar från olika härnadståg. Gunnbjörn kan således ha hämtat slavar själv från Östersjöns öst- eller sydkust – eller köpt sina slavar – bland annat på Helgö. Men även om denna Helgö varit en viktig vikingatida handelsplats, så är det inte säkert att så var fallet under hela Gunnbjörns verksamhetstid.

 

* Saltvik på Åland var under Gunnbjörns tid en viktig handelplats, men inte för Gunnbjörn, eftersom hans exportprodukter främst riktade sig till kontinenten och han inte hade så stort behov av varor österifrån. Och salt kunde han nog lika gärna köpa i Västergarn eller Kolberg. Men han kan med hög sannolikhet ha besökt Saltvik i samband med ungdomsresor österut.

 

* Österut fanns Staraja Ladoga från cirka år 750 och Holmgård från omkring år 800. Holmgård var svearnas namn på det ryssarna kallade Gorodisce. Rurikättlingen Jaroslav i Gårdarike kallade år 1015 till sig krigare från Mälardalen och erövrade Kiev. Ryssland blomstrade under Jaroslav I, men han råkade i inbördeskrig mot sin bror åren 1016-1019. Jaroslav segrade därvid med god hjälp av krigare från Mälardalen och kunde år 1019 gifta sig med Olof Skötkonungs dotter Ingegärd. (Ingermanland uppkallades för övrigt efter henne.) Den nya staden Novgorod uppstod från mitten av 900-talet två kilometer uppströms Goridisce och fick sin borg från år 1044 och blev därmed huvudstad i norra Rus.

 

* Syd- och västhandeln blev från år 1015 mycket mer lönsam för svearna än östhandeln. För att öppna upp östhandeln igen planerades Ingvar den vittfarnes beryktade stora resa, som började år 1036. Jaroslav var då ensam härskare i Rus och besegrade petjenegerna med hjälp av Ingvar den vittfarne och dennes krigare. Ingvar med sina krigare deltog därefter, år 1041, i inbördeskrig i Georgien. Ingvar med nästan hela sin här dog kort därefter i någon smittsam sjukdom – och östhandeln förblev liten under lång tid.

 

* På Gotland låg Visby närmast till, men var sannolikt inte etablerad som en marknadsplats på Gunnbjörns tid. Västergarn fanns däremot från slutet av 900-talet som den stora handelsplatsen på Gotlands västkust och ersatte då Paviken som funnits vid inloppet till Västergarn från 800-talet. Så möjligen hade Gunnbjörn kontakter dit ibland. Sandastenen talar ju till och med för att Gunnbjörn vad där ofta, så att han där hade anledning att satsa på sin fina sten. Efter Birkas förstörelse blev Västergarn en viktig handelshamn, troligen under hela 1000-talet. Från 1100-talet började Visby sedan ta över den ledande rollen som hamn på Gotland, när båtarna blev mer djupgående.

 

* Köpingsvik på Öland var eljest den första möjliga anhalten av kommersiellt intresse söderut. Jag tonar således ner Gunnbjörns troliga intresse för i andra sammanhang här viktiga handelsplatser i början av 1000-talet, såsom Södertälje och Trosa.

 

* Kalmar, det vill säga den vikingatida handelsplats, som man nyligen funnit under Kalmar slott.

 

• På Östersjöns sydkust hade vender attackerat Danmark och södra Skandinavien åren 1020-1040 och blivit slutligt slagna år 1043 på Lyskov Hede vid Slesvig av danskarna. Speciellt år 1022 hade Knut attackerat flera områden längs södra Östersjön, från Wislas mynning och österut. De ottonska kejsarnas silverbrytning nära Goslar i Harz expanderade åren 970-1030 och sachsiska denarer översvämmade Polen och baltområderna och stimulerade den ekonomiska utvecklingen där – med 29 fridlysta marknadsplatser tillkomna mellan åren 936 och 1002. En slags omsättningsskatt gick till kejsaren för att finansiera hans insatser. Det var främst fjärrhandeln man ville gynna. Danmarks Knut (c955-1035) behärskade i stor utsträckning handeln på Östersjön. Han hade fortsatt sin fars uppbyggnad av knutpunkter och tullstationer för handeln: Etableringen av Sigtuna i perioden 980 till 995 kan mycket väl ha varit Sven Tveskäggs initiativ i högre grad än Olof Skötkonungs.

 

* Köpenhamn nämns för första gången år 1044. Dit kan Gunnbjörn ha åkt på gamla dar – i konvoj med några andra stormäns handelsbåtar från Haningebygden.

 

* Hedeby (Haithabu) hade funnits sedan 804 och hade sin storhetstid omkring år 900. Harald Blåtand återerövrade år 983 Hedeby från tyskarna, men staden hade lagts i ruiner av norrmännen strax efter år 1000 – och den plundrades år 1066 av venderna.

 

Men det lär förbli oklart hur handeln egentligen var organiserad vid 1000-talets början sett från Södertörns ostkust.

 

Följande karta är hämtad från nätet och visar fynd av arabiska mynt. Fyndprickarna antyder var östhandeln var betydelsefull under perioden 800 till 1015, det vill säga under tiden före Tyriseds etablering. Några slutsatser:

• Södertörn var ointressant under den tiden, i vart fall vad avser Yttre Tören.
• Det fanns ett viktigt handelsstråk genom Öster- och Västergötland – tvärs över nuvarande Sverige. Det är vad som har kallats ”den nordliga leden”, vilken kan ha varit bättre på vintrarna och säkrare på somrarna, än den sydliga sjöleden runt Sveriges sydkust.
• Kalmarsund och Skåne var – jämte Åland, Mälardalen, Gotland och de två flodmynningarna Oder och Vistula i södra Östersjön – de troligen viktigaste målpunkterna för denna östhandel via de ryska floderna.

 

Jag förmodar att Birkas förstöring omkring år 980 var ett mycket lyckat drag från danskarna, i syfte att öka sin egen kontroll av inkomsterna från varuhandeln mellan nordvästra Europa och Svarta Havet via Ryssland – och samtidigt kväsa invasionen av ryska krigare, som gjort sig allt för sturska i Birka under några års tid. Birkas förstöring medförde att Hedeby blev nordvästra Europas viktigaste handelsstad.