A8

Försvarbarheten av Tyresö för tusen år sedan
Nätbilaga A8 till utgångspunkt 8 i boken ”Tyresö under tusen år”  av Harald Berg (2019)

I huvudtexten har betonats hur lätt det var, att en ensamt belägen gård vid Törens ostkust blev rövad av några få förbiroende båtar. Som bevis för det pekas på hur få öar som var bebyggda under vikingatiden. Samtidigt kan man å andra sidan säga, att eftersom det uppenbarligen i några få fall gick att bo under mycket lång tid på svårförsvarade öar, så borde det ha gått att bebygga också Tyrised utan några överväldigande försvarsbekymmer.

Ökad kunskap om hur ensamma gårdar i kustbandet klarade sig på 900-talet kan möjligen komma fram genom omfattande arkeologiska utgrävningar på många platser. Men sannolikheten är mycket liten för att sådana utgrävningar kommer till stånd. Skulle man i en framtid (mot förmodan) bedöma att det var tämligen säkert att bo i skärgården, så borde det öka sannolikheten för att Tyrised var bebyggd på yngre järnåldern – långt före Gunnbjörn.

 

Hur försvarades Tyrised?

Gården och dragvägens sjöterminal fick ett utsatt läge. Jämfört med Raksta så kunde Tyrised ha något längre förvarning, om man alltid hade god utkik över Kalvfjärden. Erfarenheterna från Raksta (och många andra nedbrända gårdar) måste likväl ha föranlett speciella åtgärder, förslagsvis följande fyra, i preventivt syfte:

  • Förstärkt pålspärr vid Luraström? Pålspärren hade i så fall dubbelt syfte: att underlätta riklig fiskfångst och att fördröja fiendens båtar, som inte visste vilken zig-zag-väg mellan alla pålar som var framkomlig. – Kanske var vattnet i Luraström dock för djupt för att det ska ha gått att bygga och underhålla en bra pålspärr där?
  • Varningssignal från närheten av Luraström? Där bör ha funnits en vakt, som hade att blåsa i en lur för att varna Tyrisedborna för annalkande skepp. Sådana trumpetsignaler kan för det mesta ha nått fram, trots att avståndet mellan Lurentorp och Tyrised är 6,5 km fågelvägen. Lurentorp ligger nämligen 11 meter och Tyresö slott 20 meter över nuvarande havsyta. Och 40 meter från Lurentorp finns en bergstopp på 15 meters höjd, som gör att det var fri sikt över 10 meters höjd vid Bergholms nuvarande 10-meterskurva och Norets 10-meterskurva, om ingen trädvegetation fanns. Om inte vinden var västlig kan lursignalen ha hörts vid Tyrised, trots andra ljud där under dagarna: getters bräkande, hundskall, hönskackel, yxhugg, hammarslag från smedjan, barnskrik och mycket annat.
  • Pålkrans i vattnet öster om Lilla Tyresö? Se bild A35Alla stränder nedanför Tyrised utanför den pålkransen var sannolikt så bevuxna med tät vass att det inte var praktiskt möjligt för fienden att landa där. En pålspärr mellan ön och fastlandet öster ut gjorde att fientliga (liksom fredliga) skepp var tvungna att närma sig dragvägen mellan ön och det branta berget. Skeppen kunde således bli beskjutna från höga positioner på bägge sidor. Det borde medföra att fiendens skepp snarare borde försöka landa öster om gården, nära den nuvarande handelsträdgården. – under förutsättning att stränderna där då inte var alltför bevuxna med svårgenomtränglig vass. Sannolikheten är dock hög för att det liksom nu var mycket vass även där. Fienden måste också lämna skeppen där och springa landvägen runt den kulle där gården låg och försöka komma åt gården eller dragvägen från norr. Detta skulle försvaga fiendens styrkor genom att de blev splittrade. Bland annat riskerade ju fienden att Gunnbjörn gjorde ett utfall med sina skepp och brände fiendens svagt försvarade båtar. – Här förutsätts således inte att Gunnbjörn försvarade Tyrised – såväl gården som dragvägen – med en borg eller ett kastell på Lilla Tyresö. Kullen på den ön har säkert använts som försvar långt före 1400-talet, men det är inte säkert att Gunnbjörn önskade splittra sina män mellan gården på land och en sådan borg på ön.
  • Försvarbar reträtt möjlig via dragvägen. Flera starka hästar kunde dra upp båtar längs dragvägen. Kreatur kunde också fösas upp längs samma kavelbro. Sedan kunde bron i värsta fall brännas, så att fienden hade att försöka tränga genom rök och eld för att ta sig genom passet upp till och förbi nuvarande Fatburen.

Det är oklart hur många vapenföra män som kunde finnas vid Tyrised under seglingssäsongen på Gunnbjörns tid. En del kunde ju vara bortresta på handelsfärder och slavarna fick och vågade man nog i regel inte beväpna. Det betyder att i värsta fall kanske det bara var ett par man där som hade vapen. I så fall var understöd från Gimmersta, Uddby och Alby av vikt. Å andra sidan kan det ha pågått båtbygge eller andra aktiviteter nedanför Follbrinken, som sysselsatte flera vapenföra män från sjösystemet. När Gunnbjörns folk från Tyrised såg båtar segla eller ro in i Kalvfjärden från Luraström, så kan följande tre reaktiva försvarsstrategier ha påbjudits:

Om det var en känd båt eller om det såg ut att kunna vara högst sju man ombord, så förbereddes båtens ankomst som om den hade fredliga handelsmän ombord.

Om det verkade vara högst några få båtar och inte mer än 15 man ombord, så kunde det vara optimistiska rövare. I detta fall gällde det att öka beredskapen genom

  • att samla in allt folk och så mycket kreatur som medhanns till gården och organisera försvaret av den;
  • att sända en löpare med meddelande till gårdarna vid Albysjön att de dels ska bemanna en eller flera båtar och genskjuta (den potentielle) fienden och dels vara beredda att kunna skjuta pilar mot fienden från de höga bergen väster om Tyrised.

Om det såg ut att vara många båtar eller i vart fall fartyg med över 15 man ombord, så gällde följande:

  • Fly uppför dragvägen till Albysjön med allt folk och de dyrbaraste dragardjuren. Om tiden medger: dra även upp den dyrbaraste båten längs dragvägen till Albysjön. – Färdtiden från Luraström till Tyrised bör ha varit drygt en timme.
  • Förhindra fienden att följa efter. I värsta fall kan det ske genom att bränna dragvägen efter sig, vilket gör det svårt för fienden att överhuvudtaget komma upp till Albysjön inom några timmars tid. Att offra ett par tunnor med tjära vid brinken, där Fatburens utlopps-damm nu är, skulle göra det bergspasset svårgenomträngligt för sommarklädda krigare: röken och värmen från den brinnande tjäran och trävirket skulle sannolikt vara en mycket effektiv vägspärr. Det skulle räcka med ett par man för att förhindra fienden att söka klättra förbi eldhindret.
  • Sjösätt Albysjöns båtar nedanför Uddby och ro till Luraström. Döda där fienden så snart dessa försöker ro ut ur Kalvfjärden.

 

Och hur betedde man sig vid dimma eller annan dålig sikt för att hålla tillräcklig utkik och förvarning mot eventuella anfall från sjön?

  • Anfall från fiender som kom landvägen var nog av mindre intresse från försvarsplaneringssynpunkt. Den största faran skulle ha varit att fienden obemärkt landade med flera båtar på Erstavikens strand – till exempel vid Brobänken – och nattetid smög sig till Tyrised för anfall.

Bästa försvarsvapnet mot sådan överraskning var nog

  • dels tupp, hund och ankor som kunde varna nattetid,
  • dels att de flesta fientligt inställda förbifarande sjörövare inte kunde tänka ut, att det innanför nuvarande Brobänken fanns en rik gård inom gångavstånd.

 

Det ligger nära till hands att fundera över de två fornborgarna Karlberg och Stensjöborg, som finns sydväst respektive söder om Tyrised. När och av vem byggdes de två tillflyktsborgarna? Avståndet fågelvägen från Follbrinksströmmen är långt: 2,7 km respektive 5,4 km.

  • Stensjöborg kan ha varit skapat, till exempel på 500-talet, av (södra) Raksta och av Åva gemensamt, eftersom avståndet till dessa två gårdar är lika långt, 2,2 km fågelvägen, med störst tillgänglighet från Åva.
  • Karlbergs borg kan vid samma tid ha betjänat Gudö-Näsby-Kumla, eftersom det måste ha varit mycket lätt för invånarna där att per båt ta sig till den borgen – förutsatt att fienden kom landvägen från söder, väster eller norr.
  • Slutsatsen är i det här sammanhanget dock, att de två borgarna troligen inte har med Tyrised att göra.

På Södertörn har man identifierat 91 fornborgar – vilket innebär att de två i Tyresö motsvarar ungefär andelen gårdar där. Men borgarnas roll har sannolikt varit viktigast långt före 1000-talet. Längs farleden Drevviken-Magelungen-Orlången finns det fem andra fornborgar, som antyder att detta sjöstråk varit väl trafikerat under lång tid