A16 – Tyresö tusen år

Sannolikhet och sanning. Argument mot bokens 21 teser.
Nätbilaga A16 till boken (2019) Tyresö under tusen år av Harald Berg.

Innehållsförteckning i denna bilaga:
A16.1: Ifrågasättande av bokens 21 teser
A16.2: Samband mellan bokens tolv utgångspunkter och svaren på 14 frågor
A16.3: Sannolikhet kontra sanning.

A16.1: Ifrågasättande av de 21 teserna

De i bokens text insprängda 20 teserna har olika trovärdighet. Här ifrågasätts var och en av dem.

Tes A om att sjösystemet kräver ed till havet. Detta är en stark tes.

För mig är det nästan en självklarhet att ändelsen –ed i Tyrised har med landförbindelsen mellan Kalvfjärden och Albysjön att göra. Men det visar sig att det finns andra uppfattningar om detta, såsom att det namngivande edet kan ha handlat om en förbindelse mellan två höjder på Lilla Tyresö, när den ön var mycket lägre över havsytan, eller att edet låg i den djupa svackan vid Brevikshalvöns början – mellan Brobänksvägen och Klockargårdsvägen. Därför vill jag slå fast som en tes, att edet med hög sannolikhet gick mellan Kalvfjärden och Albysjön. Jag tas gärna diskussioner med personer som vill förfäkta andra åsikter på denna punkt. Alternativet att namnet Tyrised tillkommit redan cirka 500 år f.Kr, när det viktigaste edet var vid Wättinge, är osannolikt.

Tes B om Follbrinkens passerbarhet. Detta är en av de svagaste teserna.

I Follbrinksfallet har det sprängts och byggts industriella konstruktioner i olika omgångar under flera hundra år efter början av 1400-talet. Det är därför svårt att idag förstå hur terrängen såg ut i början av 1000-talet, när det bara var en liten bäck som rann ut från nederbördsområdet runt nuvarande Fatburen. Mest sannolikt rann bäcken i en bergsspricka och bildade ett någon eller några meter högt vattenfall. Där kunde Gunnbjörn anlägga en kavelbro med hjälp av liggande kluvna stockar, så att en häst kunde gå och släpa en båt eller annan last.

Ovanför vattenfallet var släpvägen lättgången och följde den nuvarande åns sträckning. Nedanför vattenfallet bör vägen ha slutat vid en brygga, förutsatt att det inte fanns fast mark där ovanför dåvarande havsyta. Terrängen mellan vattenfallet och nuvarande bron till Lilla Tyresö har skapats om betydligt efter Tyresåns genombrott av Rävnäset på 1400-talet. Det är därför också svårt att förstå hur dragleden drogs där i början av 1000-talet, när den nuvarande ån inte fanns och vattenfallet bara kom från en liten bäck.

Tes C om jordbruk nära slottet. Detta är en svag tes.

Det kan givetvis ha uppodlats små marker vid de högst belägna delarna av nuvarande Tyresö Handelsträdgård på Gunnbjörns tid. Där kan till och med Tyriseds köksträdgård ha funnits hela tiden från tusentalet till idag. Men några stora arealer öppen jord kan knappast ha funnits före Scheffers ambitiösa utdikningar på 1700-talet. Man ser ju idag hur enormt djupa de tre diken är, vilka rinner förbi kyrkan, den gamla tvättstugan och från Snusbullraeken. De kommer från marker som före 1700-ralet var mycket sanka och därför rimligtvis svårodlade. Men detta hindrar inte att där före Gunnbjörns tid kan ha funnits några små sluttningar, som avvattnades.

Tes D att sjösystemet var bebott sedan länge och Storängen sedan 700-talet. Detta är en stark tes.

Sjösystemet torde ha blivit helt obebott efter 535 års naturkatastrof och åter börjat bebyggas och bebos på 600- och 700-talen. Men detta är inte bevisat. Därför kan den som vill påstå motsatsen – vilken dock inte kan bevisas så länge nya fynd från 500-talet föreligger.

Tes E att Tyrised var obebyggt före Gunnbjörn eller hans far. Detta är en svag tes.

Om området vid Tyresö slott eller kyrka redan var bebyggt på vikingatiden, så måste man tänka sig att det var stora konflikter mellan Tyresö och Raksta. Det bör ha blivit bråk om fiskerätterna i Kalvfjärden och inte minst i dess utlopp vid Luraström. Dessutom bör man ha tvistat om hur trafiken på Tyreså sjösystem skulle beskattas för service vid dragvägarna upp och ner. Om Tyrised var bebyggt före Gunnbjörns tid, ligger det nära till hands att förutsätta så kraftiga konflikter, att Raksta kan ha slagits ut i bråket dem emellan. Det betyder rimligtvis en blodigare förhistoria till dagens Tyresö, än vad som beskrivits i bokens huvudtext.

Framtida arkeologiska utgrävningar kring slottet eller Storängen kan möjligtvis skapa ökad klarhet, men sannolikheten är stor för att markerna är så omarbetade, att arkeologer skulle ha svårt att dra några säkra slutsatser kring eventuell bebyggelse före slottets tillkomst. Vi lär nog få leva vidare med osäkerheten ifall det fanns någon vikingatida bebyggelse nära Tyresö slott före Gunnbjörns tid.

Konsekvenserna av tidigare bebyggelse vid slottsområdet skulle främst vara att Tyresögodsets ägarlängd startar längre tillbaks i förhistorien. I stället för 50 ägare kan det bli fråga om 60-tals?

Före Gunnbjörns tid var det nog tomt på mänsklig verksamhet vid det område där slottet, kyrkan, bygdegården och Lilla Tyresö nu ligger. Detta eftersom det var praktiskt svårt att ta sig ner från Gimmersta vid nuvarande Follbrinken, eftersom bergssidorna stupade ner direkt i Kalvfjärden: det fanns ingen strand att landa vid eller att stå på. Man kan dock likväl tänka sig att Rakstabor eller Gimmerstabor jagade där ibland eller fiskade från båt runt Lilla Tyresö. Man kan vid behov också ha hämtat löv eller timmer därifrån till Raksta. Men det bör inte ha funnits några byggda anläggningar där. Motsatsen kan dock tänkas. Gimmerstaborna kan ha skapat någon slags stig över eller runt bergen till nuvarande Kyrkvägen.

Tes F att Hammarängen var obebodd. Detta är en svag tes.

Hammarhamnen är en mäktig och unik anläggning. Som följd av att den före år 2015 inte blivit föremål för professionell uppmärksamhet från arkeologer, så torde sannolikheten vara hög för att andra förhållanden uppmärksammas, än de ovan anförda, när den förhoppningsvis blir undersökt av experter. Jag ser fram emot att läsa berikande arkeolograpporter om anläggningen.

Slutsatsen i bokens huvudtext att Hammarhamnen var obebodd på vikingatiden är inte självklar.

Gravarnas ålder är ju oklara. Högt uppe på Hammarberget finns ett röse som brukar antas vara från bronsåldern. Om det varit en grav, vilket är sannolikt, så kan det ha funnits någon slags bebyggelse långt före vikingatiden. Men på Gunnbjörns tid torde det inte ha funnits något behov av bebyggelse vid Hammarhamnen. Det vore även en plats som var svår att försvara mot inkräktande fientliga båtar.

Gravarna behöver inte ha tillkommit samtidigt, men de är från samma gravkultur, eftersom de alla enligt arkeolog Mattias Pettersson har blivit beströdda med kvartsglitter.

Öster om hamnanläggningen finns två stenrösen, som av RAÄ tolkats som gravar. De antyder en möjlig förekomst av bosättning. De gravarna är mer troligt anlagda några hundra år före Hammarhamnens tillkomst, när stranden var nära nuvarande 6-meterskurvan. Där var då en fin naturhamn, som kan ha attraherat något skeppslag, efter att några i besättningen dödats utanför Dyviksudd och man behövde begrava dem i lugn och ro. En lämpligare hamn var i så fall inte lätt att hitta. Där var det lätt att på rullstensåsen samla stenar för att höglägga sina kamrater. Rakstaborna behövde inte ha blivit störda.

Samband mellan gravarna och eventuell bebyggelse. En boplats kan ha legat nära de två gravarna. Bostadshuset bör i så fall ha legat på en torr och lätt byggbar och lagom vindskyddad yta nära hamn, odlingsbara ytor och sötvattentäkt. En tänkbar boplats är den flata och släta berghäll, som finns nordost om de två gravarna. Bristen på bra dricksvatten i närheten kan vara en förklaring till att gården så småningom upphört. En, eventuellt gammal, brunn kan ha sinat när skogen huggits ner och svedjats, så att ytvattnet rann av fortare och inte bildade lika mycket grundvatten. Jag tvivlar dock på att det funnits någon boplats. En eventuell gård, som enligt de två gravarna kan ha funnits, kan dessutom ha varit nedbränd och övergiven före Hammarkajens tillkomst.

Samband mellan eventuell bebyggelse och hamnanläggningen, Hammarhamnen anlades långt från bebyggelsen för att slippa lukten från sälslakten och trankokningen.

Tes G att Tyrised betydde Törens ed. Detta är en stark tes.

Boken redovisar många alternativa tolkningar, vilka förkastas där. Men någon av dem kan kanske likväl vara mer sann än min Tes G att det är fråga om ett ed mellan Övre Tören och havet.

Tes H att Gunnbjörn var kristen i perioden 1000-1050. Detta är en stark tes.

Att den döde var kristen antyds av stenens text, men bevisar inte att Gunnbjörn var det. Dessutom kan tolkningen av stenens korta text vara fel. Stenens ålder är ju också svår att fastlägga, eftersom så lite av text och ornament syns. Min datering bygger främst på Ann-Sofie Gräslunds publikationer från 1991 och 1992, men hon kan ha haft fel och jag kan ha tolkat henne och stenen fel.

Tes I att Sandastenen visar säljakt. Detta är en stark tes.

Även om det är sälar som avbildas nertill på bildstenen, så är det inte säkert att de tre männen bär på redskap för sälhantering. Det måste inte heller vara sälskinn och torkande sälkött som man ser till vänster och till höger om de tre männen. Tolkningen av den översta bilden är nog svår att bli överens om, men den bilden torde ha liten eller ingen betydelse för scenariot över Tyriseds tillkomst.

Tes J att fiske var viktig utkomst för Gunnbjörn och bostället Tyrised. Detta är en stark tes.

Mycket talar visserligen för att gården Tyrised varit beroende av fiske under hela medeltiden, men det är inte självklart att gården etablerades i det syftet. Det kan ha varit främst möjligheterna till tull på varutrafiken genom edet, som motiverade gårdens nya läge. Fisket skulle kunna ha fortsatt från eventuella boställen vid Storängen, vilka överlevt eventuella tumult omkring år 1027, när Knut den store genomförde sina hårda ambitioner gentemot svearna runt Mälaren.

Tes K att speciella försvarssystem krävdes för bostället Tyrised och dragvägen. Detta är en stark tes.

Det är ju lätt att säga att Kalvfjärdens boställen behövde kunna försvaras, men det är svårare att beskriva hur detta gick till på 1000-talet, om man förkastar boktextens beskrivning av anläggningarna för förvarning, fördröjning och försvar.

Tes L om dragvägens flyttning. Detta är en stark tes.

Det är mycket svårt att veta hur terrängen nedanför Follbrinksfallet såg ut före man började använda vattenkraften där. Man har ju lagt ner stor möda på att under femhundra år omgestalta topografin där för att på bästa sätt nyttja vattenkraften. Det kan därför vara tänkbart att det kunnat gå att dra båtar upp och ner för den brinken även före 1000-talet, oberoende av hur vattenståndet och strandlinjen var då.

Det skulle i så fall ändra på förutsättningarna för flera av resonemangen i ovanstående texter. Men runstenen, Tyresögodsets namn och långvariga mäktighet skulle bli mycket svårare att förklara.

Tes M att storängarna användes för svedjor och bete. Detta är en stark tes.

Att vissa ängar är stora nu, bevisar ju inte att de var stora på 1000-talet. Även om Storängen var stor då, så kan Hammarängen mest ha varit lövskog med skogsbete. Bredängen kan ha börjat exploateras successivt efter att brukningscentrum flyttats från Storängen till slottsområdet. Storängen kan även ha använts för lövtäkt. Storladan där under 1700-talet talar för det.

Tes N att lövtäkt bedrevs längs stränderna. Detta är en stark tes.

Att lövtäkt vari viktig för att utfodra tamdjuren under 1000-talet, torde de flesta vara överens om. Men lövtäkten behövde inte ske längs stränderna. Det kan ha funnit lämpliga lövträd i sumpmarkerna norr om nuvarande slott och kyrka. Man kan ha utvecklat sätt att släpa lövkärvar därifrån till lador vid Tyrised – eller man kan ha haft lokala lövlador utspridda för att därefter köra hem lövet med släde på vintern. I så fall behövdes ju inte storbåt eller småbåtar för lövtransporterna.

Tes P att Tyresö var en utkantsbygd på 1000-talet. Detta är en stark tes.

Det synes inte finnas något som tyder på att det fanns fler boställen i Tyresö eller vid Tyresåns sjösystem än de 21 gårdar, som redovisas i boken. Men det finns inga bevis. Varje sådan gård kan ha varit en liten by av flera hushåll, även om inget tyder på det. Eftersom kristendomen kom i början av 1000-talet kan de då ha anlagts flera gårdar, utan synliga gravar och utan synliga spår i övrigt, till arkeologiska fynd kanske görs. Alla dessa eventuella boställen kan ha slagits ut av Digerdöden, så att spåren förblivit svaga.

Tes Q att bryggor behövdes som terminal vid Tyrised. Detta är en svag tes.

Det bör ha varit lätt att anlägga en träbrygga vid Albysjöns strand, oavsett var Follbrinkens övre (eller västra) ände mynnade. Det är mer knepigt var den nedre bryggan bör ha legat, den som små och stora båtar från Kalvfjärden skulle kunna angöra, och varifrån gods eller små båtar skulle kunna släpas upp för brinken med hjälp av Gunnbjörns hästdragarservice.

Jag har kallat denna nedre brygga för en godsterminal, eftersom där bör ha förekommit mycket omlastning och eventuellt också viss lagring av gods – före export eller efter import. Några tänkbara lägen visas i boken. Men dessa lägen är tämligen hypotetiska.

Tes R att Gunnbjörns sten i Tyresö var en brobyggarsten. Detta är en svag tes.

Eftersom det mesta av runstenens text inte finns, så är det ju bara en gissning, att det kan stå något om brobygge där. Även att flera andra samtidiga runstenar i trakten är uttalade brobyggarstenar, bevisar inget om Tyresöstenens text eller syften.

Men även om det inte var en brobyggarsten, så bör det ha varit en brosten – i betydelsen att den placerades vid en allfarväg, där många personer skulle se den. Det bör således ha förekommit trafik förbi stenen. Var den än stod inom en radie av cirka 300 meter från nuvarande plats, bör den ha ställts dit för att ses av människor som passerade på väg till eller från sjösystemet.

Det är svårt, men möjligt att för 1000-talet tänka sig andra vägar mellan Kalvfjärden och Albysjön.

Även om det inte kulle ha stått något om brobyggnad på stenen, så kan ett nytt boställe nedströms Follbrinken ha kommit till omkring år 1027. Men många andra hypoteser kan nog också skapas av den som vill försöka detta.

Tes S att säljakt var en viktig utkomst för Gunnbjörn och Tyrised. Detta är en stark tes.

Det kan visserligen ha varit enbart fiske, som man sysslade med, trots Sandastenens avbildade dödade sälar Hammarhamnen kan således vara till för hantering av stora fiskfångster, utöver de idéer om lövtäkt och djurtransporter, som beskrivs i bokens huvudtext. Men förklara i så fall Sandastenens alla bilder av döda sälar!

Tes T att Luraström och Uddbyviken var viktiga fiskeplatser. Detta är en stark tes.

Men det är en gissning baserad på hur fisk väntas bete sig. Många andra fiskeplatser kan tänkas, men hur ska de i så fall motiveras?

Tes U att Luraström var en viktig plats för att förstå Tyresös tidiga historia. Detta är en stark tes.

Sundet var viktigt för fiske, för säljakt och för försvar. Men den som kan bevisa motsatsen torde ha tunga argument mot hela berättelsen om hur Tyresögodset kom till.

Tex V att Storängen blev ödelagt innan bostället Tyrised anlades. Detta är en svag tes.

Att Raksta inte nämns som ortnamn förrän på 1500-talet bevisar inte att Storängen var obebodd från 1000-talet till 1400-talet. Inga arkeologiska utgrävningar har skett på eller nära Storängen och där kan finns många intressanta fynd att göra. Storladan, som syns vids Storängens strand på 1700-talets kartor, antyder att det kan ha behövs arbetskraft där. Var bodde de personerna? Kom de alla roende från nuvarande slottsområdet? Eller gående från Albysjön? Även om Tes V är svagt underbyggd, så är den inte nödvändig för slutsatserna i boken.

A16.2: Samband mellan bokens tolv utgångspunkter och svaren på 14 frågor:

Följande matris visar vad som händer, om man ändrar på någon av bokens 12 utgångspunkter när man söker svaren på 14 frågor kring etableringen av Tyrised. De 14 frågorna är numrerade från a till o och listas efter marisen.

Tolv utgångspunkter
1: Topografi och geologi												1
2. Gravarna											2
3. Ortnamnen										3
4. Hammarhamnen									4
5. Runstenen								5
6. Fiskleken betydelsefull							6
7. Vattentillgången avgörande						7
8. Försvarbarhet fundamentalt					8
9. Handel grundläggande				9
10. Politik styrde			10
11. Kristendomen styrde		11
12. Lagar styrde	12
Fjorton frågor:
a. Var låg Tyrised?				9	8	7		5	4			1
b. Var stod runstenen?			10				6	5				1
c. När etablerades Tyrised?	12	11	10	9	8			5	4			1
d. Vem var Gunnbjörn?		11	10	9				5				1
e. Vem etablerade Tyrised?								5			2	1
f. Hur etablerades Tyrised?	12		10								2
g. Varför etablerades Tyrised?			10	9	8		6	5	4			1
h. Hur försörjdes Tyrised?				9		7	6		4			1
i. Var byggdes skeppen?			10								2	1
j. Hur var det sociala systemet?	12	11	10	9					4	3
k. Vem ägde vad?	12										2
m. Hur försvann Raksta?					8	7	6		4			1
n. Hur övergick ägandet?	12		10		8		6	5				1
o. Var gränsade Övre Tören an?		11	10	9	8					3	2	1

Diskussion av fjorton frågor

Baserat på ovanstående tolv utgångspunkter diskuteras här fjorton frågor, som har bäring på hur Tyrised uppstod och hur förhållandena var i närområdet:

a. Var låg Tyrised?
b. Var stod runstenen?
c. När etablerades Tyrised?
d. Vem var Gunnbjörn?
e.. Vem etablerade Tyrised?
f. Hur etablerades Tyrised?
g. Varför etablerades Tyrised?
h. Hur försörjdes Tyrised?
i. Var byggdes skeppen?
j. Hur var det sociala systemet?
k. Vem ägde vad?
m. Hur försvann Raksta?
n. Hur övergick ägandet?
o. Var gränsade Övre Tören an?

De första sju frågorna – a till och med g – har med godsets etablering att göra. De följande sju – h till och med o – är kringfrågor, som uppkommit under analysernas gång och som fler än jag kan vara intresserade av att diskutera i samband med Tyresös äldre historia. Därför är de medtagna här i boken, trots att de är något perifera för huvudämnet.

Fråga a. Var låg Tyrised?

Namnet Tyrised har två betydelser: dels dragstället Tyrised och dels bostället Tyrised.

Tyrised i betydelsen dragvägen låg enligt bokens karta. Till denna dragväg fanns det bryggor på inloppets norra strand, således nedanför nuvarande bygdegården. Båtar kunde i övrigt dras upp på den strand, som numera är kyrkans stora P-plats.

Beträffande Tyrised i betydelsen av det boställe som hörde till dragvägen Tyrised, synes följande fem alternativa lägen tänkbara för ett ursprungligt gårdsläge:

Bygdegården, den platå där bygdegården nu ligger.
Runstenskullen, bergknallen söder om runstenens plats.
Kyrkan, ungefär där kyrkan står.
Slottet, på den platå där Tyresö slott nu finns.
Ön, på Lilla Tyresö där Prinsvillan nu finns.

Inget av dessa fem alternativ är självklart. Några bör ha varit alltför trånga då för att få plats med flera byggnader, några hade inte säkert bekväm tillgång till färskvatten. Det bör inte heller ha varit för långt mellan gården och dragstället. Vissa lägen skulle kräva att draghästar färjades till dragstället, när de skulle arbeta där – eller att de hörde hemma i Gimmersta. De alternativa lägena bör dessutom ha varit olika lätta att försvara vid fientliga anfall från sjön. En utvärdering av de fem tänkta lägena görs i Nätbilaga A13.

Slutsatsen där är att det mest sannolika läget för gården Tyrised var där slottet eller kyrkan nu ligger.

Bygdegårdens läge var visserligen lätt att försvara mot angripare från vattnet, men inte från berget bakom. Dessutom var läget mycket trångt och mörkt på vintern.

Runstenskullen var trång och hade inte det bästa försvarsläget.

Kyrkans läge hade något sämre försvarbarhet än slottets, men bättre sötvattentillgång och bättre kontakt med Follbrinken.

Och ön var utan färskvatten, den var då synnerligen trång för byggnader åt folk och fä – och den skulle kräva ständig färjning eller en oförsvarligt lång bro.

Från början – säg från cirka år 1027 – har rimligtvis såväl bostadshus som uthus legat uppe på den höjd där slottet nu står eller på den höjd där kyrkan finns. När antalet kreatur blivit fler har behovet av att stalla in dem för vintern medfört att ladugården flyttades till stranden nedanför och söder om slottet. Dit var det lätt att med båt frakta hö från de stora ängarna runt Kalvfjärden.

Hela vattenområdet runt den udde där slottet och kyrkan nu ligger, hade då vassbevuxna stränder och även ön ”Lilla Tyresö” var omgiven av vass. Det var därför inte lätt för en fientlig båt att landa, om man skulle vara säker på att snabbt få loss båten igen. Vid de två fastlandsbryggorna hade Gunnbjörn rensat vassen. Öster om ön var vattnet inte seglingsbart som följd av hans fiskeredskap och andra hinder av stockar. Väster om ön var man tvungen att segla eller ro mycket nära öns branta bergsstup, som var en effektiv försvarspunkt.

Fråga b. Var stod runstenen?

Runstenens två delar hittades i åkern öster om sin nuvarande uppställningsplats. Runstenen bör ursprungligen ha varit placerad så att den syntes väl av alla som passerade in från Kalvfjärden, via Follbrinken upp till Albysjön. Tre alternativa lägen för stenen synes ha kunnat vara naturliga. De benämns här:

Nuläget, det vill säga där stenen står nu. Den syntes i så fall dåligt ut över Kalvfjärden och vid lastbryggorna. Om båtar drogs upp på den dåvarande strandsluttningen där kyrkans stora P-plats är nu, så syntes dock stenen bra där.

Kullens topp, det vill säga på krönet av bergknallen rakt söder om det nuvarande läget och på ett avstånd av cirka 25 meter från den nuvarande placeringen – och riktad ut mot Kalvfjärden. Där skulle den ha synts mycket bra, om den kullen var fri från byggnader.

Bygdegården, det vill säga nära branten ner mot Follbrinksströmmen på den nuvarande P-platsen vid bygdegården. Där skulle den synas mycket väl ut över infarten till dragstället. Även personer som gick på land mellan stenens nuläge och dragstället skulle se stenen.

I Nätbilaga A5utvärderas tänkbara samband mellan stenens läge och gårdens läge, samt hur stenens två delar kan ha flyttats till den åker där Eric och Göran Magnusson fann dem. En slutsats där är att runstenen skulle haft det bäst exponerade läget mot förbifarande om den stod nära bygdegården och vette ut mot vattnet.

Fråga c. När etablerades Tyrised?

Tyriseds dragväg Follbrinken och Tyriseds gård därintill bör ha etablerats samtidigt. Det bör ha varit under slutet av 1020-talet eller på 1030-talet, och högst något decennium före runstenens tillkomst.

Gunnbjörns stora handelsskepp fick sin hemmahamn nedanför dragstället. Det blev lätt att där omlasta import- och exportvaror till och från gårdarna vid Tyresö sjösystem. Här följer sju argument för att Gunnbjörns etablering av Tyrised började åren 1027-1030. De hindrar inte att Gunnbjörn satte upp sin runsten i Tyresö kanske så sent som omkring år 1040. De sju argumenten ger att allt smalare tidsintervall för etableringen:

Strandförskjutningen: Follbrinken var då lämpligt tillgänglig med hänsyn till strandläget för att anlägga en dragväg. Slutsats 1: År 950-1100 passar bra med topografin och vattendjupet nedanför fallet.
Runstenens ålder. Runstenen är med hänsyn till utformning och förväntat innehåll rimligen från perioden 1000-1060 och mest troligt från åren 1030 till 1045.
Kapitalanskaffning. Finansiellt klarade Gunnbjörn av investeringen genom att han hade ett stort grundkapital, bland annat i form av många slavar – utöver gott anseende. Detta grundkapital bör Gunnbjörn ha kunnat bygga upp genom en lönande verksamhet med ryssar eller danskar under perioden 1015-1025:

För givande handel med Rusriket talar därvid dels att detta i hög grad blomstrade ekonomiskt under åren 1015-1026 under sveaättlingen Jaroslavs ledning. Jaroslav regerade Rus 1019-1054 och när han då dog var hans rike det ytmässigt största i Europa. Novgorod ska ha betalat 60 kg silver i skatt per år till 1054.
För givande byte i Danmark/England talar, bland annat att skandinaverna lyckas tillskansa sig så enormt mycket silver genom utpressning av engelsmännen under tusentalets första två decennier – och det ovan nämnda skattfyndet i Upp-Norrby.

Slutsats 3: Hög sannolikhet för att Gunnbjörn under tioårsperioden före 1027 kan ha skaffat sig mycket kapital, inklusive många slavar.

Den ekonomiska tillväxten: Efter att en påtagligt fredlig period startade år 1015 i norra Europa torde intresset att investera i handelsfrämjande åtgärder ha ökat tillräckligt mycket under 1020-talet. Medeltemperaturen steg också påtagligt under 1000-talet och befolkningen i norra Europa ökade. Så investeringsklimatet måste ha varit gynnsamt:

Skara biskopsdöme etablerades år 1014 och den tyske Thurgot blev den förste biskopen där – från 1017 – över Väster- och Östergötland.
Rysslands första lag Rusernas Rättskrevs år 1021
Kyrkan i Europa börjar på 1020-talet lagstifta om våldsfria perioder.
Norges kung Olof stadfäste de första kyrkliga lagarna år 1024. De var de första nu kända i Skandinavien.
Myntningen i Sigtuna hade legat nere under flera år, men fortsatte åren 1022 till början av 1030-talet.

Gunnbjörn och många med honom har därigenom högst sannolikt haft en stark framtidstro: man byggde ett tydligt bättre samhälle. Slutsats 4: Detta ger en hög sannolikhet för expansiv investering här under slutet av 1020-talet.

Handelstrycket:Det hade varit problem efter år 1015 på den traditionella östhandeln och nya möjligheter öppnade sig successivt på sydhandeln, vilka krävde större fartyg för god lönsamhet.

Polen blir kristet i samband med att det enas omkring år 1000. Polen expanderar under kung Boleslav I (966-1025) som regerade från 992 till 1025. Han kröntes som polsk kung år 1025 och Polen blev därvid självständigt från det tyska kejsardömet. Boleslav hade goda relationer till Danmarks Knut och hade hjälpt denne med polska trupper att erövra England. De polska flodernas marknadsplatser var troligtvis perfekta för export av Gunnbjörns tran.
Även i Danmark bör det ha varit god avsättning för flera sälprodukter, såsom remmar och segeldelar av sälskinn. Sveakungen Anund Jacob var brorson till Knut den store och var lydkonung under Danmark. (Anund Jacob var den förste nordiske kung med ett kristet namn.) Hans mamma Estrid kom från Mecklenburg vid Östersjöns sydkust. Hans farmor Gunhild kom från den Polska kungafamiljen. Hans syster Ingegerd var gift med Jaroslav av Ryssland.

Förutsättningarna för handel söderut kunde därigenom inte vara bättre, när östhandeln blivit problematisk.

Slutsats 5: Extra hög sannolikhet för perioden från just straxt före och omkring år 1025 till före år 1033.

Knuts omfattande reformer kring Mälardalen år 1027: Knut den store regerade Danmark 1018-1036. Hans ambition verkar ha varit att skapa ett fredligt kristet rike, där vapen var förbjudna i vardagslag. Knut var aktivt kristen och satte en ära i att hans rike var fredligt och välorganiserat.

Sveakungen AnundJacob regerade till en början som lydkonung under Knut åren 1022-1050 och önskade ökat självstyre. Han och den norske (lyd)kungen Olof Haraldsson retade sig på olika försök från Knuts utsända män att införa ökat centralstyre. Sommaren 1026 blev det därför ett samordnat uppror mot danskarna från Anund Jacob och Olof när de trodde att Knut var upptagen i England. Det medförde dels det oavgjorda slaget vid Helga å i Skåne hösten 1026 och dels att Knut den store med en stor flotta från England och Danmark vann över de upproriska svearna, inklusive ålänningarna, sommaren 1027 och intog Mälarområdet. Därefter återvände han till England – för att år 1028 anfalla Norge. Det tvingade Olof Haraldsson till landsflykt.

Knut stod på höjden av makt, nationellt och internationellt, åren 1027 till 1030. Under den perioden var han troligen ovanligt mycket i Danmark, eftersom han inte lämnat några spår efter sig i England då – till skillnad från sina andra regeringsår där. Det innebär att han under de åren inte bara arbetade med att stärka kyrkan i Danmark utan även kan ha påverkat utvecklingen i Sverige i samarbete med Anund Jakob.

Slutsats 6: Extra hög sannolikhet för att något spektakulärt kan ha hänt även i Tyresö just år 1027 – vilket mycket väl kan ha omfattat tydliga möjligheter till nya spelregler som medgav eller tvingade fram investeringen i en ny dragväg.

Gunnbjörns livscykel: Om han var för gammal att vara med på Ingvars färd år 1036 och ännu levde i början av 1040-talet, så bör han med störst sannolikhet ha kunnat göra en livssatsning i ett nytt handelssystem när han var i 30-årsåldern. Enligt Fråga d och e nedan, så bör det ha varit omkring år 1027, under förutsättning att det är Tyresöstenens Gunnbjörn, som också låtit göra Strängnässtenen.

Fråga d. Vem var Gunnbjörn?

Hans geografiska härstamning kan ha varit från Raksta, eller möjligen gifte han sig till dit. I bägge fallen kan han till exempel ha kommit hem från en lång handelsresa och funnit Raksta nedbrunnet och rövat.

Gunnbjörn kan också ha hört hemma i Gudö eller Näsby. Näsby var ju platsen för protokollsförda ”kungsmöten” år 1362 och år 1409 och kan mycket väl tänkas ha varit en betydande gård redan på 1000-talet. I samband med Knut den stores anfall mot Mälardalen och Långhundraleden år 1027 kan Raksta, Alby, Uddby och Gimmersta ha blivit konfiskerade till den danske kungen, som delade ut dem till den han ville. Det kan ha varit Gunnbjörn, som passade på att etablera sin idé med en ny dragväg till sjösystemet och att etablera Tyrised som handelsgård och ”lås” för övre Tören.

Gunnbjörns släktmässiga härstamning är med någorlunda hög sannolikhet förnäm. Annars skulle han inte tillåtas åstadkomma sitt ”lås för Tören”. Hans mor kan till exempel ha varit syster till den Emund – som var far till Ingvar Vittfarne. Som kusin till Ingvar hade Gunnbjörn i så fall anledning att sätta upp den sten som nu finns i Strängnäs.

Argument för att söka en koppling mellan Gunnbjörn och Emund eller Ingvar gavs ju enligt Strängnässtenen ovan.

Gunnbjörns första namndel Gunn kommer från det vikingatida ordet gunnr, som betydde strid. Hans föräldrar tänkte således på ”Stridsbjörn” när de gav honom sitt namn. De behöver ju inte ha varit krístna – i vart fall inte då. Ingenav Gunnbjörns alla nu kända 50-talet kompisar vid Tyresås sjösystem och resten av Haningebygden hade ju heller något kristet namn. Detta framgår av Nätbilagan A5,vilket dock inte hindrar att kristendomen uppenbarligen härskade i regionen när Tyrised etablerades.

Fråga e. Vem etablerade Tyrised?

Med de valda utgångspunkterna 1 och 5 ovan så kan det i första hand ha varit Gunnbjörn eller hans far eller hans bror, som etablerade Tyrised – beroende av texten på Tyresöstenens försvunna del. Mest sannolikt var det Gunnbjörn själv som lät bygga Tyrised – både dragvägen och bostället.

Om det var Gunnbjörns far respektive Gunnbjörn, så kan följande två alternativa tidsmässiga scenarier eller samband tänkas, beroende på när Gunnbjörn (G) och hans far var födda:

Två scenarier för Gunnbjörn och hans far:

År	Far född Gunnbjörn	970. född 990.	Far född Gunnbjörn	980, född 1000.
1000	Far 30 år	G 10 år	Far 20 år	G föds
1010	Far 40 år	G 20 år	Far 30 år	G 10 år
1020	Far 50 år	G 30 år	Far 40 år	G 20 år
1030 etabl	Far 60 år	G 40 år	Far 50 år	G 30 år
1040	–	G 50 år: Strängnäs	–	G 40 år: Strängnäs
1050	–	G dör	–	G 50 år

Om det var en bror till Gunnbjörn som var ”brobyggare”, så torde brodern inte haft några överlevande barn, när han dog. Gunnbjörn blev arvinge till Tyrised. Vi vet inget om existensen av någon bror, bara att det var mest vanligt att rista runstenar efter fäder, bröder eller söner. Att Gunnbjörn skulle ha ristat en sten efter en son, är möjligt, men knappast att det i så fall var denne som upprättade ”bron” eller dragvägen.

Det synes extra rimligt att Gunnbjörn, när han var i 30-årsåldern på 1020-talet, satsade på att etablera Tyrised och att han var för gammal att själv deltaga i Ingvars färd år 1036, men att han i 50-årsåldern lät göra sin Strängnässten över den förolyckade Ingvarsfärden.

Fråga f. Hur etablerades Tyrised?

Politiskt backades bygget av den nya dragvägen och gården rimligtvis upp av den svenske eller den danske kungen. Det torde knappast ha räckt med hövdingen i Österhaninge. Men kungen behövde inte nödvändigtvis ha känt till projektet i förväg: Det kan ha räckt med att Gunnbjörn var känd av kungen som dennes handgångne man. Med den lokale hövdingen positiv till projektet och med Gunnbjörn som rätt projektledare, så kunde dragvägen byggas. Den lokale hövdingen i Österhaninge torde inte ha varit positiv, om alla cirka 20 gårdarna uppströms Follbrinken var emot projektet. Projektet torde ha lanserats retoriskt som en uppenbar förbättring för alla: en typiskt samhällsekonomiskt god investering med företagsekonomiskt gynnsamma effekter för alla berörda.

Finansiellt klarade Gunnbjörn av investeringen genom att han hade ett stort grundkapital, bland annat i form av många slavar – utöver gott anseende. Detta grundkapital bör Gunnbjörn ha kunnat bygga upp genom en lönande handel från 1020-talet med Ryssland eller Danmark.

Dragvägen kan ha byggts främst av Gunnbjörns egna slavar, men Gunnbjörn kan även ha förmått de uppströms boende att hjälpa till med bygget, se närmare i Nätbilaga A14.

Fråga g. Varför etablerades Tyrised?

Vilka drivkrafter låg bakom tillkomsten av dragvägen och den nya gården?

Centrumflytt fördelaktigt. En ny brukningsenhet skulle ha medfört ett nytt skatteobjekt. Det var därför bättre att öka produktionen på Raksta genom att flytta brukningscentrum. Antalet slavar beskattades inte, så om en storbonde kunde sätta många i arbete så kunde han skapa sig själv ett större överskott från produktionen. Ökad areal kunde kanske beskattas, och i princip även ökad avkastning per arealenhet, men sådant var så mycket svårare för skattmasen att registrera, att godsägarna där såg förtjänstmöjligheterna. Det blev därför lönsamt att skaffa sig landbor som hade incitament att öka avkastningen på de arrenderade markerna – jämfört med att själv driva slavar i arbete. Extra lönsamt blev det om arrendatorn var tvungen att utföra ett rimligt antal dagsverken på godsägarens huvudgård.

Bondens produktionsmål var dock inte att maximera produktionen på gården. Det var snarare att ha en så stor produktion att alla behov kunde tillgodoses, även när det blev dåliga skördetider. Det betyder att under normalår strävade man efter ett överskott. Det kunde i första hand användas under magra år. I andra hand gav det möjlighet att billigt köpa varor och mark från andra bönder som i dåliga tider inte hade något sådant överskott.

En central affärsidé hos Gunnbjörn var att bygga en kavelbro vid Follbrinken och en dragväg enligt bokens kartredovisning, och därigenom kunna utveckla en mer storskalig import- och exporthandel med hjälp av bönderna kring Tyresåns stora insjösystem.

Genom investeringen i denna dragväg legitimerade Gunnbjörn rätten att ta viss tull. Han behövde dock inte säkert ta tull för varorna, utan kunde istället ta provision på de inbytta varorna i samband med återresan från marknadsplatsen. Han fick därigenom mycket god kontroll över transporter och verksamheter uppströms Follbrinken. Han kunde behärska handeln på en stor del av norra Södertörn, eftersom Tyreså sjösystem är så vitt förgrenat där.

På kavelbron kunde Gunnbjörns dragdjur lätt dra last eller båtar mellan Albysjön och Kalvfjärden. Samtidigt kunde alla båtar i Kalvfjärden snabbt dras upp med draghästar till Albysjön och vid fientliga anfall därigenom undgå att bli förstörda i Kalvfjärden av fienden.

Många uppsjöbor bör ha kommit ner till Albysjön med sina små båtar lastade med exportgods. De båtarna var för små för långväga resor på Östersjön. En viktig del i Gunnbjörn affärsidé var därför att – fortfarande med häst, plus släpa eller vagn, eller möjligen klövjade – flytta varorna till Kalvfjärden och där lasta dem i sina egna och större fartyg. Han kunde organisera att lagom stora båtar färdades till rätt marknadsplats vid rätt tid och med lagom mycket bra folk ombord.

Allt detta medverkade till att Tyriseds herre under flera generationer framåt fick möjligheter att öka sin makt i närområdet.

Tyresö en utkantsbygd (Tes P). Ett annat sätt att besvara frågan om varför Tyrised byggdes är att lyfta fram befolkningstillväxten. John Kraft (2015)har betonat hur Norra Tören varit ett glesbebyggt område, som under 1000-talet tillhörde Svealands nybyggnadsområden – tillsammans med inte minst Västmanland. John Krafts detaljerade befolkningskalkyler (2015) är baserade på statistik över antalet boställen och gravar, och han drar slutsatsen att befolkningen runt Mälaren fördubblades mellan åren 900 och 1100. Gunnbjörns affärsidéer blev således naturliga i tider av ökad handel, ökad befolkning och ökad framtidstro.

Fråga h. Hur försörjdes Tyrised?

Det har under Tes C i bokens utgångspunkt 1 konstaterats att Tyrised inte var ett naturligt bra läge för jordbruk, men att man genom inomgårdstransporter med båt likväl fick ett flerhundraårigt bra brukningscenrum där till främst de stora ängarna Storängen, Hammarängen och Bredängen.

Hur fick man bekvämt bra dricksvattentill gården? De ovan under Utgångspunkt 7 nämnda fyra möjligheterna bör ha räckt till för gårdens människor och djur.

Lövtäkt längs stränderna (Tes N). Från sitt nya brukningscentrum kunde Gunnbjörn också bruka Bredängen och Hammarängen på liknande sätt som han skötte Storängen – på distans med hjälp av sin storbåt.

Vinterfoder samlade han in i form av lövkärvar. Han hamlade därvid lövträden som växte nära Kalvfjärdens alla stränder. Torkat löv var väl så smakligt och näringsrikt för hans vinterstallade djur som hö blev från medeltiden, när lietekniken utvecklats, så att den var möjlig för att skörda höet.

Lövtäkten utvidgades snart nog till även Ällmorafjärdens stränder och Dyviks lövängar. De sistnämnda kan för övrigt ha börjat bildas redan hundratalet år före Gunnbjörn.

Storängarnas multibruk (Tes M): De tre storängarna brukades dels med små svedjor för sådd av säd och rotfrukter, dels genom sommarbete. Svedjorna flyttades omkring och nästan alla träd kan mycket väl ha varit borta på Storängen och stora delar av Hammarängen redan före Gunnbjörns tid. Bredängen började nog avskogas på hans tid.

Han kunde således samla löv från strandpartierna och forsla detta vinterfoder med båtar till Tyrised. Han kunde använda sitt stora handelsskepp för detta – och därigenom sköta Storängen från Tyrised. Skeppet var ute på handelsfärder under sommaren, men kunde sätta ut och ta hem kreatur under vår och höst.

Storängen var stor redan på mellersta Rakstas tid och var sannolikt den största inägan under hela Tyriseds historia. Ännu på 1749 års karta över Tyresö låg den så kallade Storladan vid stranden av Storängen – praktiskt placerad för transport med båt till Tyrised, eller till marknadsplatser. På vintern kunde torkat löv lätt dras på slädar över isen därifrån till ladugården nedanför Tyrised.

Gårdens ekonomiska bas skulle alltså vara en kombination av sex verksamheter:

Storskaligt fiske fortsatte så som på gamla Rakstas tid.
Jakt, inte minst på säl, fortsatte och vidareutvecklades.
Kreatursskötsel fortsatte, men baserat på båttransporter till tidigare betesmarker nära Raksta, plus drivning till nya norr om nuvarande kyrkan.
Åkerbruk fortsatte på delar av Storängen.
Dragvägsservice för boende uppströms Follbrinken.
Internationellhandel, delvis baserad på samordning av export från gårdar uppströms Follbrinken, men i högre grad storskalig export av tran, som flera uppströms boende hjälpte till att producera.

Fisket och säljakten i ytterskärgården kunde man hålla på med under senhösten och en kort period efter islossningen på våren. Övriga tider på året var det för farligt att vara därute eller att därifrån föra hem fångsten, eftersom man då lätt kunde bli offer för angrepp från den livliga internationella sommartrafiken längs ostkusten. Men att fånga säl med nät i Luraström torde ha varit möjligt under de årstiderna.

Slutsatsen är att gården baserades på bruket av en storbåt för inomgårdstransporter.

Gården hävdade snart också stora fiskevatten öster om Kalvfjärden och Ällmorafjärden – i samarbete med boende uppströms.Men detta utvidgade fiskerevir kan ha etablerats successivt under 1100- och 1200-talen. Dessa fiskerevir medförde att äganderätten till öarna kom att tillhöra Tyresögodset, så som vi vet att situationen var på 1600-talet.

Fråga i. Var byggdes skeppen?

Sjösystemets 20-talet gårdar bör ha byggt sina små båtar hemmavid.

De större ledungsskepp, som Yttre Törens skeppslag skulle ha, byggdes rimligen vid Östersjöns strand i Österhaninge, Västerhaninge, Sorunda och Ösmo. Enligt John Kraft (2005 och 2015) bör det nämligen ha varit fråga om fyra skeppslag och fyra 6-årpars skepp, ett per varje grupp om 24 gårdar. Varannan gård slapp därigenom bemanna skeppen vid varje mobilisering. Ledungsskeppen på Gunnbjörns tid byggdes således nog inte vid Båthuset/Båtsa eller vid Tyrised.

Gunnbjörns handelsskepp byggdes dock mest troligt, där Tyresö kyrkas nuvarande P-plats ligger. Det betyder att Gunnbjörn i så fall måste ha haft en smedja som kunde producera tusentals järnbultar för att nita ett skepp. Det järnet kan han ha skaffat till exempel från Bergslagen. Därifrån gick (via Mälaren) en lönande och organiserad järnexport sedan i vart fall 700-talet.

Att bygga ett handelsskepp torde ha tagit cirka 16 000 mantimmars arbete plus cirka 4000 kvinnotimmar för att tillverka segel och rep. De sistnämnda arbetsinsatserna kan mycket väl ha varit förlagda till olika gårdar uppströms. Dessa sammanlagt 20 000 arbetstimmar motsvarar 2500 dagsverken à åtta timmar eller cirka åtta heltidarbetande personer under ett års tid. – Siffrorna kommer från Vikingskipsmuseet i Roskilde.

Fråga j. Hur var det sociala systemet?

Mycket rika och mäktiga stormän fanns det uppenbarligen redan från slutet av 500-talet runt Mälaren. Deras gods växte nog i många fall till under vikingatiden och samhället bör ha blivit mer tydligt skiktat i olika klasser. På 1000-talet bör det ha varit en starkt differentierad social struktur med många rika stormän och hövdingar, många fortfarande fria och självägande bönder, många slavar samt ett ökande antal landbor. – Begreppet ”landbo” användes fram till 1600-talet och motsvarade ungefär dagens ”arrendator”.

Hantverkare fanns det inte minst i form av duktiga slavar – och rimligen främst på de stora gårdarna. Fria mäns söner som inte ville eller tilläts ta över gården, kunde resa, tjäna som krigare, bli landbo, bli nyodlare eller bli hantverkare. Under några generationer före Gunnbjörn hade det också varit populärt att ta över gårdar i andra länder med bättre klimat än här.

I Tyresö växte sannolikt antalet landbor till successivt från Gunnbjörns tid. Gimmersta, Alby och Uddby kan ha haft landbor under Raksta redan dessförinnan. Processerna för att tillskapa landbor har i boken beskrivits enligt resultat från Thomas Lindkvist (2003)

Bonden kunde bli landbo i första hand genom att inte kunna betala sina skulder till den markägare som därför tog över ägandet. Duktiga slavar och lantarbetare kunde nog redan från före Gunnbjörns tid bli landbor genom beslut av jordägaren.

Som följd av att de stora plundringsfärderna upphörde efter 1015 och eftersom kyrkan inte gillade att man gjorde kristna människor till slavar, så minskade tillskottet av slavar på slavmarknaderna under början av 1000-talet. Det lönade sig därför att stimulera de befintliga slavarna att reproducera sig. Det blev ofta ett effektivt sätt att föda upp slavar genom att låta dem bli landbor. Slavarnas och kvinnornas roller i Tyresö under Gunnbjörns tid beskrivs närmare i Nätbilaga A14. Antalet människor som bodde vid eller uppströms Tyrised bedöms där till drygt 300. I snitt per gård skulle det således bli 16 personer. – Arkeologer verkar ofta räkna med cirka 10 personer per gård vid den här tiden, men det är ofta oklart om man då inräknar barn under 15 år.

Överklassen av fria män skulle i så fall utgöra 9 procent av befolkningen runt sjösystemet. Och den verkliga överklassen av de fem härskarna på de fem största gårdarna skulle motsvara 1 procent av befolkningen. Gissningsvis var Gunnbjörn förnämare och hade i många avseenden större makt än de andra fyra storbönderna vid sjösystemet.

För Gunnbjörn bör strävan ha handlat om ära och det goda namnet. Sannolikt hade han samma hederskodex som den medeltida adelns självbild: ädel i blod, ädel i mod och ädel i jord.

Vi vet inget om hans och de andra stormännens relationsmönster till omgivningens personer av lägre social status: Vad hade olika sorters underlydande för besittningsrätter, hur stora var olika personers dagsverksskyldigheter, hur vanlig var handel med livegna? I vilken ton vågade Gunnbjörns folk tala till honom? Hur ofta behagade han använda våld mot människorna i sin nära omgivning?

Sannolikt rörde han sig på Tyrised med alla nio klasser av fria, halvfria och ofria människor vid Tyrised (T) och från sjösystemet (S) enligt de bedömning av antal män plus kvinnor som ges i bokens huvudtext.

Fråga k. Vem ägde vad?

Utgående från bokens Tes E, att Storängen med Raksta var den enda bebyggelsen vid Kalvfjärden, så kan man fråga sig vem som före Gunnbjörns etablering av Tyrised hade fiskerätten nedanför Follbrinken och betesrätten runt det nuvarande slottet.

Närmast till hand ligger att förutsätta att det var Raksta som ensamt dominerade Kalvfjärden med dess fiske och stränder. Gimmersta – liksom kanske också Uddby och Alby – kan ha varit ägda under Raksta och brukats av landbor under Raksta. Gimmerstas invånare hade således bara rätt att fiska i Kalvfjärden på Rakstas villkor.

Området kring Follbrinksbäckens utlopp var därvid närmast att betrakta som en begränsat utnyttjad utmark till i första hand Raksta. Transporter mellan Kalvfjärden och Tyresö sjösystem skedde vid nuvarande kraftverket och de som bodde vis Storängen hade således god kontroll över den trafiken.

Ägandefördelning just före år 1027: Ovanstående resonemang rörande bebyggelsens utveckling vid Kalvfjärden leder till följande hypoteser beträffande hur olika resurser var ägda innan Gunnbjörn etablerade Tyrised.

Sannolikt hade man inte alltid gärdslade utägor för skogsbetande djur, utan dessa var under tillsyn av herdar eller vallpojkar. Det betyder att skogsbeten sannolikt skedde på mark som diffust uppfattades som allmänning under tingslaget. Det kan ha gällt hela Brevikshalvön, inklusive de blivande inägorna vid Tyrised nära det nuvarande slottet. Med inägor menades främst gärdslade ytor närmast bostadshusen.

En strategisk fråga är hur rätten till fisket i Kalvfjärden uppfattades. Mest sannolikt hade Raksta ägande- eller nyttjanderätten till det fiskevattnet. Argument för det bör ha varit dels historiska skäl – att Raksta var först där och senare flitigt hävdade sin fiskerätt – och dels hänsyn till gjorda investeringar: Mycket talar för att Raksta ordnade med fångstinvesteringar vid Luraström för att göra mycket stora fångster av fisk. Däremot kanske fisket i Ällmorafjärden betraktades som en allmänning, så att inte minst Åvaborna kunde fiska även där. Men Raksta kan även ha hävdat fiskerätten till Ällmorafjärden.

Det bör före 1000-talet ha varit folk från Raksta och efter år 1027 folk från Tyrised, som använde områdena vid nuvarande Ällmora, Dyvik och Brevik som tillfälliga rastplatser vid fiske, säljakt, fågelfångst och lövtäkt. Successivt kom därefter Tyrised under flera hundra års tid att börja hävda äganderätt till markområdena på Brevikshalvön.

Beträffande fiske öster om Ällmorafjärden är det tveksamt hur mycket det förekom före slutet av 1000-talet: man hade kanske tillräckligt med fisken i insjöarna och närmare fastlandet, vilka var både säkrare och bekvämare. Korta utflykter till ytterskärgården för fiske och säljakt – speciellt tidigt och sent om året – kan nog ha förekommit och i så fall i samverkan med flera grannar, och dessa östliga vatten och öar bör ha uppfattats som allmänningar inom tinget.

Fråga m. Hur och när upphörde Raksta som boplats?

Det är ett problem, att Raksta inte uppträder som namn och skatteobjekt i bevarade skrifter förrän år 1562. Det är möjligt att gårdsnamnet fanns där hela tiden för en arrendator under Tyrised. Om så inte var fallet, kan jag tänka mig, att följande fem orsaker ligger närmast till hands som förklaring att Storängen med Raksta upphörde som boplats:

Dricksvatten: Många kreatur under flera hundra år nära dricksvattentäkten kan också ha medfört brist på friskt dricksvatten. Invånarna kan ha blivit sjuka av vattenföroreningar. Det blev bättre att lokalisera sig till övre Raksta och använda Albysjön som vattentäkt.

Våld: Boställena vid Storängen har med mycket stor sannolikhet blivit utsatt för anfall flera gånger under sin existens. Troligen har man under vissa perioder försökt skydda sig mot detta genom att ha pålspärr i Luraström som ett sätt att markera reviret och som ett fördröjande moment. Därigenom kunde försvaret i bästa fall hinna organiseras, och kreatur, kvinnor och barn fly till storskogen eller till någon av anläggningarna Stensjöborg och Karlberg med sina hägnader eller ”fornborgar”.

Digerdöden: Om mellersta Raksta fanns kvar ända till 1300-talet, kan man tänka sig att bostället drabbades så hårt av Digerdöden omkring år 1350-1351, att det förföll.

Handelsidéer: Gunnbjörn (eller hans far) kan i samråd med flera inbyggare vid sjösystemet ha kommit fram till hur lönsam deras exporthandel skulle kunna bli, om de övergick till stordrift. Genom att flytta gårdens huvudsäte till Tyrised kunde denna handel snabbt utvecklas vidare. Gårdsdriften kunde med fördel skötas av slavar och andra underställda och göras mer storskalig med nyttjande av mycket båttrafik för löv, hö och djur på Kalvfjärden. Genom att det var så viktigt för Rakstaborna att ha kontroll över handelstrafiken till och från sjösystemet, så var det ett strategiskt enkelt beslut att flytta gårdens huvudsäte till Tyrised i samband med att dragvägen flyttades till Follbrinken.

Konfiskation: Gunnbjörn (eller hans far) konfiskerade på kungens uppdrag Raksta, eftersom dess ägare hade ”haft avig sköld” – det vill säga stridit mot kungen. Det skulle i så fall kunna betyda att Rakstas ägare hade deltagit på fel sida under upproret år 1027. Det var inte ovanligt att Knut konfiskerade motståndarens gård, när han kunde komma åt den. Våren 1027 hade ju Knut skrivit att hans mål var att kväsa svearna, så att de aldrig mer gjorde uppror mot honom. Så han torde ha tagit en gäld runt Mälaren, motsvarande hans tidigare gälder i England – och kunde därigenom mynta i Sigtuna med 1027 års erövrade silverskatter.

Huvudscenariot i fortsättningen av denna skrift är att den enda bebyggelsen vid Kalvfjärden före 1020-talet var vid Storängen, här kallad Raksta, att Kalvfjärdens innersta del enligt bokens Tes D var obebyggd före 1020-talet, att handelsidéerna styrde Rakstas ägare, så att Tyriseds etablering medförde att Raksta övergick från att vara huvudgård till att bli landbogård under Tyrised, och att detta kan ha skett på det sätt som närmare beskrivs i Nätbilaga A15.

Fråga n. Hur övergick ägandet?

År 1409 låg Alby, Uddby och Gimmersta under Tyrised, liksom Brevik, Dyvik, Trintorp och Ällmora. Raksta omnämns inte i det sammanhanget, vilket är anledningen till att frågorna m och n tas upp här.

Ägarövergång av Raksta till Tyrised: Om Rakstabon Gunnbjörn kom hem från en givande handelsfärd till Ryssland och fann sin gård Raksta nedbränd, så kan han haft kraft och möjlighet att bygga upp den vid Tyrised istället.

Om Gunnbjörn var född på någon annan av gårdarna uppstöms Follbrinksbäcken, så kan han ha gift sig till Raksta efter det han byggt Tyrised. Han eller någon av hans arvingar till Tyrised kan också ha ärvt Raksta. Eller han (eller någon efterföljande på Tyrised) kan som stor handelsman ha organiserat affärer, som för rakstabondens del medfört förluster, så att Raksta stått i skuld till Tyrieds ägare. Skulden kunde bara lösas genom att Tyriseds ägare tog över Raksta – någon gång under perioden från 1000-talets första hälft till år 1408.

Flera andra scenarier redovisas i Nätbilaga A15 för hur Tyrised kom att äga Brevikshalvön och gårdarna vid Albysjön.

Fråga o. Var gränsade Övre Tören an?

Varför tillhör den övre delen av Tyreså sjösystem inte Österhaninge socken utan Vantör (sedermera Brännkyrka) socken? Om invånarna i Farsta hade sin externa trafik över Tyrised så vore det naturligt att de hörde till samma socken. Eller var de på Gunnbjörns tid i opposition mot hans maktgrepp, så att de upplevde det som en frihet att söka sig till Vantör socken istället?

Eller är Keith Wijkanders ovan redovisade sockengränser felaktigt dragna, så att Österhaninge omfattade en större del av sjösystemet på Gunnbjörns tid?

Man får förutsätta att gränsen mellan Övre och Yttre Tören är gammal. Den går till stora delar genom svårtillgängliga marker, som varit mycket glest bebodda under flera hundra år före Gunnbjörn. När historiker idag illustrerar gränsen kartografiskt är det enkelt att anta att den i stort sammanfaller med de medeltida sockengränserna. Man bedömer då att socknarna blivit fortsättningar på gamla kultförbund.

Det mesta talar för att gränsen på Gunnbjörns tid inte var fastslagen till en viss sträckning på marken. Tvärtom torde invånarna i olika sakfrågor kunnat ty sig till den herreman, som ingav störst förtroende. Det betyder att de boende vid sjöarna Orlången, Trehörningen, Magelungen och Drevviken under olika tidsperioder kunnat vara splittrade mellan Yttre och Övre Törens herremän.

I bokens visas en karta var gränsen gått

som dagens kommungräns, enligt John Kraft (2014) det vill säga genom Drevviken,
längs Tyresån och genom Albysjön enligt Keith Wijkander (1983).

Jag ser inga argument för att Drevvikens eller Albysjöns inbyggare före Gunnbjörns tid skulle söka sig till Vantör, och inte heller under resten av 1000-talet.

Keith Wijkanders intressanta doktorsavhandling ”Kungshögar och sockenbildning: studier i Södermanlands administrativa indelning under vikingatid och tidig medeltid” inger således inte mycket förtroende beträffande denna gränsdragningsdetalj. Alla gårdar vid Tyresåsystemet fiskade och hade båtar.

Påven tog ut det så kallade Viennetiondet åren 1314-1319. Då var den skatten följande för Törens tio socknar:

Övre Tör:

Salem

Botkyrka

Ekerö

Huddinge

Vantör

Grödinge

6 öre

18 öre

6 öre

6 öre

12 öre

Yttre Tör:

Österhaninge

Västerhannge

Sorunda

Ösmo

16 öre

16 öre

Totalt

54 öre

Totalt

64 öre

Tabellen visar att Vantör och Huddinge var glest befolkade ännu tre hundra år efter Gunnbjörn, jämfört med det nästan tre gånger tyngre Österhaninge.

Jag kan tänka mig att från och med Gunnbjörns investering i Tyrised, så kan även Ågestasjöns och Orlångens inbyggare ha varit intresserade av att nyttja Tyrised i så hög grad, att de för en tid på kanske två hundra år tydde sig till Österhaninge och Yttre Tören snarare än Övre Tör.

Med andra ord: Så länge ledungsplikten, och senare ledungsskatterna, dominerade ekonomiskt hörde gränsområdets gårdar till Yttre Tören. När tiondet till kyrkan från 1200-talet vägde tyngre, så sökte sig dessa människor till Övre Törens kyrkor. Därefter ha gränserna bestått.

A16.3: Kompletterande diskussion kring sannolikheter kontra sanning

För att gå tillbaka till den ovan berörda frågan: vad är sannolikheten för att svaren på de 14 frågorna är sanna, korrekta eller rättvisande? Någon matematisk eller statistisk sannolikhet kan man fortfarande inte prata om. Följande genomgång vill illustrera några av svårigheterna att föreställa sig vad som verkligen hände på Gunnbjörns tid när Tyresögodset etablerades.

Snabb teknisk utveckling:

Storbåtens tillkomst under början av 1000-talet kan sägas motsvara jumboflygets genombrott under 1990-talet. Detta gav ju snabbt genomslag i ett brett långflygande för stora befolkningsgrupper och har på mycket kort tid revolutionerat svenskarnas semestervanor. Storbåten medförde nog en liknande revolution med många konsekvenser för samhälle och individ.
Skriftens genombrott under slutet av 900-talet och början av 1000-talet i Skandinavien bör ha givit konsekvenser som vi inte vet så mycket om. De kan motsvara Gutenbergs tryckpress med lösa typer eller till och med e-postandets genombrott under slutet av 1990-talet. Konsekvenserna påverkade snabbt livets vardag för väldigt många människor. Så var det nog även med runorna.
Penningväsendets genombrott brukar ekonomhistoriker lyfta fram som en synnerligen effektivitetshöjande samhällsteknisk utveckling. Den var vida mer betydelsefull – än övergången till svensk-dansk-norsk krona på 1860-talet eller den som vi kan gå igenom i norra Europa, om och när vi övergår från lokala valutor till Euro.
Framväxten av städer runt Östersjön i form av många nya handelsplatser under 1000-talets första hälft. De var byggda enbart av trä och har därför inte lämnat lika mycket spår efter sig som nästa stadsbyggnadsvåg på 1200-talet. Den är ungefär lika svår att förstå betydelsen av. Däremot den tredje vågen i form av alla nya städer i Sverige under 1800-talet anar vi möjligen betydelsen av: Hur många landsbygdsbarn som blev lönearbetare i tätorter – och blev beroende av tillgång på fabriksarbete.
Publika ägardokument– i form av runstenar och runtavlor i trä – gav eftertryck åt markägandets legitimitet. Det kan i betydelse sägas motsvara inskrivningssystemets framväxt efter lantmäteriets tillkomst på 1700-talet.
Lien ersätter skäran som skörderedskap. Det betydde en enorm rationalisering – ungefär som när motorsågen snabbt ersatte yxan i de svenska skogarna på 1960-talet. Det verkar som att korta liar av dålig form och kvalitet börjar komma på 1000-talet. Det torde dock ha dröjt till flera generationer efter Gunnbjörn tills liarna blir så bra, att höskörd börjar tävla i dominans med lövskörd som vinterfoder till kreaturen.

Omvälvande nya spelregler och värderingar:

Slaveriets minskning måste ha påverkat synen på medmänniskorna. Det kan ha varit ungefär som att svenskarna på 2000-talet försöker lära sig att se på invandrare som jämlikar. Det är ju uppenbarligen inte så lätt för alla att göra.
Övergång från ätt till individ och kristen gemenskap betydde en helt ny världsbild: att istället för att vara en del av en ätt bli en självständig individ som känner gemenskap med kristenhetens stora församling – det var inte lite av nytänkande!
Fredstron verkar ha ökat påtagligt under Knut den stores regim. Kanske var det då under några år ungefär som på 1920-talet i Europa: att man inte trodde att det skulle kunna bli några fler krig. Påvedömets spridning på 1000-talet hade nog större betydelse för Skandinaviens invånare då än vad EU:s skapelse verkar ha idag. Det var en fantastisk revolution med lång varaktighet.
Ny religiös kult och nya riter slog igenom och kan ha trängt in i befolkningens känslor ungefär som under reformationen på 1540-talet.
Moselagar, vilka sensationellt nog var givna av Gud och inte av någon tillfällig kung, och som dessutom gav möjligheter till bannlysning och botgörande, bör ha varit lika revolutionerande som tillskapandet av FN:s säkerhetsråd på 1940-talet.
Dominans för centralistisk religion som rättfärdigade en centralistisk stat: Påven som Guds ställföreträdare och kungen som påvens krönte hantlangare. Vår officiella tro på kungen av Guds nåde har ju först börjat avklinga efter många hundra år.
Ståndsindelningen bekräftas genom treståndslärans mentala seger. Det motsvarar nog den betydelse som 1280-talets adelsreform samt 1909 och 1923 års valreformer hade i Sverige.
Ny historieskrivning med en auktoritativ världskapelse och skriftliga dokumentationer av viktiga händelser kan kanske sägas motsvara frihetstidens lyriska framtidstro runt 1700-talets mitt.
Att skilja på våda och vilja. Tidigare hade det varit samma straff när något straffbart hände av otur och olycka, som när det inträffade till följd av uppsåt. Nytänkande i juridiken på Gunnbjörns tid i Sverige innebar att man drog in Gud i processen. Tidigare var man ansvarig för sina handlingar oberoende av om de var ont menade eller ej. Det nya var att skilja på straffskalan för den som orsakade ont av våda, vilket gav lägre straff jämfört med om det var av vilja. Reformen kan i betydelse jämföras med 1900-talets nya syn på till exempel alkoholister som sjuka, och inte som dåliga och därmed straffvärda, människor.

Snabbt förändrad ekonomi:

En kraftigt ökad ekonomisk tillväxt under tusentalets första hälft till följd av klimat, fred, handel och att färre nyfödda barn inte sattes ut i skogen – har kanske enbart haft sina motsvarigheter i Tyresö under 1630-talet, 1770-talet och perioden 1960-1970.
Centralmakten och dess skatter växte till kraftigt. Senare motsvarigheter kan sägas vara dels vad som hände under Gustav Vasa och dels under perioden 1960-1980 med kommunalskattens ”explosion”.
Ändrat gravskick, där man inte längre grävde ner vapen och andra dyrbarheter i gravarna, medgav mer effektivt bruk av gjorda investeringar.
Bokföring medgav storgods och distansstyrning och därmed kraftigt ökad maktkoncentration.
Ökat medicinskt kunnande, genom prästernas och munkarnas tillgång till bibliotekssamlingar, måste ha haft en revolutionerande effekt, som senare endast motsvarats av de medicinska landvinningarna efter år 1938.