Brännvinspolitiken som räddade Tyresö slott år 1853
Nätbilaga C8e till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)

Att Johan Erik Hörstadius åren 1853 till 1855 hade råd att rädda Tyresö från fortsatt förfall berodde främst på att han enligt ovan tjänat mycket på sin brännvinsproduktion före sin Tyresötid.

Kronobrännerierna hade avskaffats år 1788 och husbehovsbränningen hade blivit fri från år 1798.År 1806 inskränktes (tillfälligt på grund av missväxt) rätten att bränna brännvin från 8 till 3 månader per år. Husbehovsbränning tilläts 1809.År 1812 inskränks rätten till brännvinsbränning (på landet) till den som äger mantalssatt jord – och rätten gäller högst under 8 månader per år. År 1824 utökas den rätten till att omfatta även den som äger annan bebyggd jord, och till 12 månader per år, men minskas till 6 månader från år 1835.

Svenska Nykterhetssällskapet bildas 1837 och förordar återhållsamt drickande. Kyrkoherden Peter Wieselgren (död 1877) reser landet runt och predikar nykterhet 1838-1846 och får ner alkoholkonsumtionen med 90 %, men det är inte sannolikt att han fick starta en nykterhetsförening även i Tyresö.

Husbehovsbränning förbjuds år 1854 och år 1855 blir det kravaller i sjutton svenska städer till följd av brännvinslagstiftningen och prisökningar. Husbehovsbränning tillåten bara 8 månader per år, vilket medför att kaffedrickandet börjar bli populärt istället. Den fria husbehovsbränningen förbjuds 1858 och all husbehovsbränning förbjuds år 1860.