Tidiga vattenmöllor
Nätbilaga B2 till boken Tyresö tusen år. av Harald Berg (2019)

 

Det äldsta belägget för förekomsten av en vattendriven mjölkvarn i Tyresö är från år 1409 – och då vid nuvarande Uddby kraftstation. Men hur långt tidigare byggdes den första vattenkvarnen i Tyresån? Fanns det tullkvarnar vid Uddby, Wättinge eller Follbrinken under 1300-talets mitt? Det är de frågor som besvaras här. Svaren blir indikativa, eftersom det är mycket ont om historiska belägg när det gäller vattenkvarnar i Svealand före Gustav Vasas tid. Det finns betydligt fler medeltida belägg från till exempel Skåne, Danmark, England och den europeiska kontinenten.

Svaren här bygger mest på den forskning, som Sven B Ek sammanfattat. Hans avhandling från 1962, Väderkvarnar och vattenmöllor – En etnologisk studie i kvarnarnas historia (Nordiska Museets Handlingar 58) om kvarnarnas historia i Sverige visar på de svaga dokumentationerna, främst till följd av att det dröjde tills kvarnarna blev skattlagda och därför behövde bokföras.

År 1086 fanns det flera tusen vattenkvarnar i England, motsvarande en per cirka 350 personer i Domesday Book! Men vinterklimatet i England kan ha varit mycket mer gynnsamt för vattenkvarnar än i Sverige. I Tyskland verkar det ha funnits vattenmjölkvarnar redan på 300-talet – och vattensåg år 1322 i Augsburg.

I England och på många andra håll i Europa blev det en mycket stark tillväxt i antal kvarnar under 1000-talet. I England fanns det år 1086 i medeltal en kvarn per 46 bondehushåll. Kvarnarnas tillväxt hängde ihop med dels ökad efterfrågan på säd och bröd, dels med förmågan hos kvarnägarna – vilka alltid kom ur överklassen – att tvinga fram mycket effektiva priser för malningsarbetet.

Sveriges kristnande kom betydligt senare än i England och Tyskland, vilket medförde att det här fanns trälar ända fram till 1300-talet. Eftersom dessa ansågs vara billig arbetskraft och kunde sättas att utföra det tråkiga malningsarbetet, så uppstod stormännens behov av vattenkvarnar inte heller lika tidigt som i de nämnda länderna.

Spannmålsproduktionen vid Tyreså sjösystem var liten, och handeln med fisk- och sälprodukter var mycket viktigare att prioritera. Dessutom var behovet litet att mala säd med en vattenkvarn, eftersom en riklig förekomst av slavar gjorde att handkvarnar fortfarande var billiga att använda för hushållsbruk under större delen av Tyresögodsets Idéepok I.

 

Guds, konungens och herremännens kraft

Sveriges första hjuldrivna vattenkvarnar anlades högst sannolikt vid klostren. Under 1100-talet tillkom det 21 kloster i Sverige, de flesta av dem under andra hälften av seklet. Många av klostren lokaliserades med hänsyn till möjlig vattenkraft. Men tullkvarnar blev också en viktig verksamhet för stormännen. Tyresö torde vara ett exempel på detta.

Genom intryck från den europeiska kontinenten verkar man ha utvecklat ett juridiskt synsätt, att vattenkraften inte tillhörde den som hade fiskerätten i vattendraget eller ägde marken längs stränderna. Vattenkraften såg som en gåva från Gud och det var Guds ställföreträdare på jorden som i första hand hade rätten att nyttja den genom att bygga en kvarn där, och att införa förbud mot konkurrerande kvarnar.

 

Nordens vattenkvarnar

Såväl vattenkvarnen, väderkvarnen som häst- eller oxkvarnen kom i praktiken med kristendomen till Norden.

Långt in på 1800-talet var små skvaltkvarnar de vanligaste vattenkvarnarna i Sverige och dessa verkar ofta inte haft mycket offentlig reglering, eftersom de ägdes och utnyttjades av enstaka gårdar eller små grannelag vid små bäckar. Rättigheterna till att nyttja vattenfallen (så kallade kvarnströmmar) började i Sverige regleras i landskapslagarna – senast på 1200-talet. Skvaltkvarnen omnämns i Västmannalagen och i Dalalagen.

Sådana skvaltkvarnar verkar ha varit vanliga i Danmark från omkring år 1000 och i Norge från 1200-talet.

Skvaltkvarnar har ingen utväxling. Hjulkvarnar är normalt konstruerade med utväxling, som gör dem mycket effektiva, speciellt när de har överfallshjul, som är överlägsna underfallshjul. Men överfallshjul förutsätter normalt att man har tillgång till en vattendriven såg för att tillverka vattenrännorna.

Hjulkvarnar byggdes från början (från 1100-talet) normalt genom kloster och storgårdar. De blev från början tullkvarnar, som malde mot betalning. Och snart infördes regler om att bönder i närheten var tvungna att mot betalning använda dessa tullkvarnar. De fick således lokala monopol inom stora delar av Danmark och södra Sverige. Tullkvarnarna blev därigenom viktiga att äga, genom att de ofta omsatte mycket pengar per år. Klostren anlades ofta med hänsyn till möjlighet att bygga en tullkvarn, och för flera kloster gav uppenbarligen kvarntullen viktiga inkomster från 1200-talet. Sådana tullkvarnar var vanliga i Danmark från 1100-talet och var det troligen även i Sverige långt före 1300-talet på många frälsegods. Men det verkar i Sverige vara först på 1400-talet som tullkvarnarnas rättigheter börjar regleras i bevarade stadgor.

Troligen utgick skatt i form av kyrkligt tionde på kvarnproduktionen under i vart fall 1300-talet, men det finns tyvärr inga bevarade belägg för detta. En teori är att vattenkvarnarna blev betydligt vanligare från 1200-talets slut och 1300-talets början som en konsekvens av ökad efterfrågan, när träldomen avvecklades.

I Finland började vattenkvarnar byggas vid slutet av 1200-talet. Vattenkvarnarna verkar i Finland ha varit främst för gemensamhetsbruk bland allmogen: där fanns knapps några tullkvarnar

I Norge var husbehovskvarnarna företrädesvis i enskild ägo och i Finland i samfälld ägo, liksom i norra Sverige. Där fanns inga storgods som kunde satsa på hjulkvarnar. Det innebär att lukrativ kvarndrift genom tullkvarnar förekom mycket litet i Norge, Finland och i norra Sverige. Det fanns dock troligen hjulkvarnar i Bergen redan omkring år 1100.

Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid anger att vattenkvarnar kom till Norden på 1100-talet.

 

De första vattenkvarnarna i Sverige

Det är således oklart när de första vattendrivna kvarnarna tillkom i Sverige. Beläggen är sena:

• Gamla Lödöse vid Göta älv har dammskoningar, som kan ha haft med vattenkvarnar att göra från år 1000 till 1100-talet.
• Örebro hade en kvarn som nämns i ett brev från perioden 1180-1202.
• Norrköpings ström hade kunglig äganderätt på 1100-talet.
• Halmstad hade år 1231 vid sitt gamla läge uppströms Nissan en kungsgård år 1231, vilken förmodas ha ha haft en vattenkvarn.
• Söderköping hade två vattenkvarnar år 1253.
• Stockholms första kända kvarn nämns år 1320. Den ligger i Norrström och hör då till Klara kloster.
• År 1337 och 1347 fanns det (enligt DS 3283 & 4172) vid ”Örebro” i Svartån i närheten av Skänninge två kvarnar, som verkar ha ägts av Tyska Orden. De hade 15 respektive 5 meter höga fall.

Svenska historiker brukar hävda att skvaltkvarnar först började komma i Sverige på 1200-talet.

 

De första kvarnarna i grannländerna

Den första vattenkvarnen i Danmark kan ha funnits redan under 1000-talet. Första kända årtal är:

• Danmark: år 1131 i Vittskövle, 1133 i Värpinge, 1135 i Nästved.
• Norge: år 1209 vid Klostret på Hovedöja.
• Finland: år 1352.

 

Inte bara kvarnar vid vattenfallen

Vattendrivet hammarsmide verkar ha funnit före år 1028 i orten ”Schmidmühlen” i Tyskland.

En vattendriven stamp för att valka tyger verkar ha funnits i Tommarp i Skåne år 1161 – och verkar ha varit vanliga i Frankrike från slutet av 1000-talet.

En ”järnmölla” fanns i Tvååker i Halland år 1224, vilket bör betyda att smeden drev en blåsbälg med vattenkraft där.

 

När kvarnen vid Uddby i Tyresö kan ha anlagts

För att bättre förstå när Uddby kvarn anlades i Tyresö kan det var mycket lärorikt att skaffa sig ett bättre grepp om när kvarnen Saltvik på Åland kom till. Den fanns i Kvarnbäcken, vid Kvarnboviken, där Saltviks kyrka ligger. Kvarnbäcken rinner upp via Larsböleträsk och Långsjön till Orrdalsklint, som är Ålands högsta berg, 129 meter över havet. Kvarnen nämns år 1351 och verkar då ha ägts ett tag av kung Magnus Eriksson.

Det kan ha varit ett komplicerat sällskap som finansierade Uddbyinvesteringen och som hade rätten att ta upp kvarntull där. Klara kloster var Stockholms klart rikaste kloster under 1300-talet och hade startat sin verksamhet redan år 1289. Det hade starka ekonomiska band till dåvarande kungen och även till kung Magnus Eriksson under mitten av 1300-talet. Även Riddarholmens Gråbrödrakloster, grundat omkring år 1270, kan ha varit inblandat i en kvarninvestering vid Uddby.

 

Min bedömning är att Uddby kvarn kan ha tillkommit under 1200-talets senare hälft, säg kring år 1275. Då bör det ha funnits en marknad för mjöl att frakta med båt till Stockholm.

Jag gissar också, att kvarnen vid Wättingefallet tillkom omkring år 1370, när Sten Bengtsson innehade Tyresögodset. Den betalning som Erengisle Nilsson då gav till Sten för att få överta Tyresö omkring år 1396 bör ha varit ersättning för Stens investering i den kvarnen – och således inte alls en betalning för fastigheten i övrigt.

 

Var nyckeln till Uddby-kvarnens ålder kan finnas

Arkeologiska utgrävningar vid Uddby kvarn torde knappast kunna ge svar på frågan om när en första kvarn kom till där. Området har ändrats så många gånger sedan dess, att det bör vara svårt att tolka vad som finns i marken. – även om det i bästa fall skulle kunna finnas någon stock långt ner, som kan åldersbestämmas. Min bedömning är att Solberga gård etablerades som boställe för den förste kvarnskötaren vid Uddby. Det är därför troligen mer sannolikhet att finna något tidsspår vid Solberga, som kan ange ungefär när den gården tillkom och när i så fall Uddby kvarn först byggdes ut. Alla byggnader vid Solberga är sena. Det är således i marken i området runt nuvarande Solbergs gård, som man kan gräva. Kommunen har år 2017-2018 grävt ner VA-ledningar – dock utan att ha en elementär arkeologisk bevakning av var marken varit orörd respektive kunnat ge spår av tidigare verksamheter.

 

Var nyckeln till Wättinge kvarns ålder kan finnas

På liknande sätt har anläggningarna vid Wättinge- och Nyforsfallen byggts om så mycket, att det måste vara svårt att tolka eventuella fynd i marken. Det är istället vid Wättinge Lyckor, som man bör söka spår i marken. En ännu mer betydelsefull plats att söka Wättingeindustriernas ålder är att tidsbestämma de äldsta stockarna i byggnaderna vid Rundmar. Rundmar torde nämligen ha etablerats som boställe när Wättinge anlades. Tyresö kommun äger Rundmars gård och kan lätt analysera byggnaderna där dendrokronologiskt.

 

Andra kvarnar än vattenkvarnar?

Handkvarnar har troligen förekommit hela tiden – även i Tyresö – från stenåldern till 1800-talet.

Väderkvarn fanns troligen inte i Tyresö före mitten av 1300-talet, av följande skäl:

• Väderkvarnen omnämns visserligen i Upplandslagen, Västmannalagen och Södermannalagen, men torde ha börjat byggas i Sverige ett par hundra år senare än hjulkvarnar. Visserligen verkar väderkvarnar ha funnits i England, Normandie och nuvarande Belgien redan från slutet av 1100-talet. Men det äldsta tyska belägget för väderkvarn är från år 1222 i Köln och i övrigt verkar de ha förekommit först år 1259 i Nordtyskland och Danmark.
• De tidigaste beläggen i Norge och i Riga är från 1300-talets första hälft, i Skåne från 1330, Enköping 1353. Till Finland verkar väderkvarnen ha kommit först i mitten av 1400-talet.
• De första väderkvarnarna i Tyresö och Dalarö verkar ha tillkommit under 1700-talet och var då av holländarmodell, där bara hättan var vridbar mot vinden. Den modellen uppfanns först år 1573.

 

Kvarnar drivna av hästar eller oxar verkar också ha etablerats långt efter vattenkvarnarna och förekom först från 1200-talet, och då främst i städer i samband med belägringar. Med Tyresös tillgång till lagom stora vattenfall bör det inte ha funnits något behov av djurdrivna mjölkvarnar där.

 

Tyresös vattenkvarnar

Det finns ingen anledning att tro annat än att vid 1300-talets mitt fanns det tullkvarnar vid Tyreså. Frågan är om det då fanns vid två eller alla tre av kvarnställena Uddby, Follbrinken och Vättinge.

Tyresögodset har troligen haft minst en tullkvarn i Tyreså sedan någon gång under andra hälften av 1200-talet. År 1352 bör det ha funnits två eller tre mjölkvarnar i Tyreså, vilket förklarar att Nils Turesson Bielke då var så snabb med att lägga beslag på Tyresögodset från Erengisle Nilsson i sin jakt på finansieringsbidrag till betalningen av den stora skulden till påven.

 

Kvarnkostnader

Exempel på marknadsvärde av en tullkvarn i Sverige under 1300-talet:

• 1332 i Söderköping = 140 mark penningar = 23,3 kg silver
• 1346 i Alvika (oklart var, enligt DS 5:4124) = 100 mark penningar (inklusive tomt) = 16,6 kg silver
• 1348 i Rönjane (nära Huskvarna) = 130 mark penningar = 21,6 kg silver

Dessa marknadsvärden** kan jämföras med köpeskillingen för Tyresögodset år 1369, vilket var 600 lödiga mark motsvarande 126 kg silver. Det skulle tämligen väl kunna vara värdet av tre tullkvarnar plus tullen vid Tyrised för varutransporter upp och ner för Tyresån.

 

**De grova jämförelserna bygger på följande relation år 1328: 1760 mark penningar = 293 mark silver = 293 x 0,2105 kg silver = 61 kilo silver.

 

Litteratur om tidiga kvarnar

Booth, Ludvig Magnus. 1916-1918. Helgeandsholmen och Norrström från äldsta tid till våra dagar. 1-2. Uppsala och Stockholm.

Ek, Sven B. 1955. Kvarnlagstiftning och rättspraxis för uppförandet av nya kvarnar under 1700-talet. I: Folkliv. 19/20. 1955/1956

Ek, Sven B, 1962, Väderkvarnar och Vattenmöllor – en etnologisk studie i kvarnarnas historia. Nordiska Museets Handlingar 58.

Hjeltholt, H. 1945. De danske Vandmöller og Kilderne till deres historie. I: Fortid og Nutid. 16. 1945.

Hodgen, M T. 1939. Domesday water mills. I: Antiquity. 13. 1939.

Holmbäck, Åke. 1914. Kvarnkommissionerna enligt kungl brev den 13 april 1697. En studie i svensk vattenrätt. Stockholm, 1914

Melin, R. 1930. Om Stockholms strömmar och Mälaren. I: Ymer 50. 1930.

Nilsson, Harald. 1939. Om skvaltkvarnar. Lund, Kulturens Årsbok 1939.

Rydin, Herman Ludvig. 1882.  PM angående det svenska skatteväsendets utveckling. Stockholm. Skatteregleringskommittens betänkande, Bilaga.

Schotte-Lindsten, Ann-Sofi. 1955. Vattenkvarnar och vattenhjul. Kalmar läns fornminnesförening, Årsbok XLIII, Meddelande 43. 1955.Kalmar, 1955.

Stockholms stads tänkeböcker från år 1592. 1-5. Stockholm 1939-1959.

Thun, Egon, 1982, Vattenkraften och de äldsta städerna. Bebyggelsehistorisk Tidskrift, nr 3, 1982, sid 123-136.

Waldén, B. 1926. Tre väderkvarnar från det gamla Stockholm. I Samfundet St Eriks årsbok 1926.

Wadström, Roger. 1952. Svenska kvarntermer. Studier över kvarnens och malningens terminologi i svenska dialekter med särskild hänsyn till de västsvenska, jämte kortfattad framställning av de svenska kvarntyperna och deras utveckling. Skrifter utgivna genom Landsmåls-och folkminnesarkivet i Uppsala, serie A, volym 8. Uppsala.

Winning, Jakob, red. 1940.  Svenska kvarnar, Stockholm.

Åmark, Karl.1915.  Spannmålshandel och spannmålspolitik i Sverige 1719-1830. Stockholm.