Mer om intressanta ortnamn i Tyresös historia
Nätbilaga A3 till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2013)

I huvudtexten av boken Tyresö under tusen år presenteras flera ortsnamn, som har betydde för att tolka när bebyggelsen tillkommit. I denna nätbilaga diskuteras ytterligare några av Tyresös historiskt intressanta ortsnamn.

 

Albysjön torde ha varit bebodd långt före år 535, men då torde ett avbrott ha skett i kontinuiteten. Nybyggarna på 600-talet kom och etablerade nya ortsnamn – och nya gravskick. Den under utgångspunkt 1 nämnda katastrofen år 535 torde inte bara ha påverkat ortsnamnen, utan även religionen.

 

Törens lås. De många försvarsborgarna eller hägnaderna vid sjösystemet (till exempel vid Orlången) kan ha haft sin funktion under bronsåldern långt före år 535 och har varit av tveksamt försvarsvärde under Gunnbjörns tid. Däremot kan man kalla Gunnbjörns terminal och försvarssystem vid Tyrised för Törens lås, om man vill. I vart fall fungerade det som ett viktigt lås till övre Tören.

Namnet Södertörn är ett uppenbart stockholmsperspektiv och kan successivt ha uppstått från 1200-talet. Speciellt namnen från 1400-talet Yttre och Övre Tören, således inte Yttre och Inre eller Nedre och Övre, kan mycket väl tyda på att Tören från början avsåg det höglänta området i norr, där Vantör ligger. Detta motsägs dock möjligen av namnet Torö: Om detta betyder Törens ö antyder det att hela Södertörn kallades Tören på vikingatiden.

Med andra ord: När man kom roende eller seglande från Uppsala/Fyrisån eller Mälaren var norra Södertörns höga branter så iögonenfallande, att det vore konstigt om man inte benämnde det landet ”Den höga kustbranten”, det vill säga Tören.

 

Tyresta/Töresta skulle på motsvarande sätt kunna betyda Boplatsen uppe på Tören. – De äldsta kända stavningarna för Tyresta är Thyristum (år 1362), Thyristom (1383), Töristum (1470), Tyreste  (1478) och Thöresta (1539).

 

Det kan noteras att namnet Yttre Tör användes fram till år 1525, då det ersattes med Sotholms härad i samband med en administrativ omorganisering. – De äldsta kända stavningarna av Tören är Thörh år 1281, Tör år 1283 och Thöra år 1331.

 

Har Tyr i Tyrised och Tyresö eller Tör i Töresö-namnet något att göra med Tören och Yttre Tör? Det kan finnas en tillhörande koppling med Tyrestas namnbetydelse. I så fall till exempel ”Törens östra” gård. Betyder Tyrised just Vägen till Tyresta eller snarare Vägen till Tören?

 

Det kan också vara intressant att i sammanhanget fundera över namnen Tyrved och Torö:

Torö vid Törens sydspets stavades Thoraei det danska itinerariet omkring år 1300 och Thorö år 1335. Torö kan med hög sannolikhet betyda ön vid Tören. Torö kan också ha med höjdsträckning att göra. Det norska ordet Tor lär för övrigt kunna betyda söndertrasad klippstrand.

Gården Tyrved stavades år 1281 Töräwi. Tyrved ligger två kilometer norr om Sorunda kyrka. Tyrved har nog inte med namnet Tören att göra, utan snarare med någon tidigt dyrkad Tyr-gud. Ett Vi brukade vara en helig plats på äldre järnåldern.

Guden Tyr saknar intresse: Ordet Tyr i Tyresö kan lätt föranleda spekulationer kring gudar som Tyr och Tor:

• Thurr var namnet på sårfeberns sjukdomsdemon, enligt en amulett i Sigtuna från cirka år 1000.
• Tyr torde ursprungligen ha varit tingsplatsens specielle gud (se Eberhard von Künßberg: Lehrbuch der deutschen Rechtsgeschichte, 7. Aufl., Berlin u. Leipzig 1932, sid 45f.) och är ju för övrigt grunden för veckodagen tisdag.  Tyr, från det urnordiska Tiwar, ska ha varit gift med jordgudinnan Nerthus. Det nordiska gudanamnet Tyr är besläktat med grekiskans Zevsoch latinets deus, som betyder Gud. Runan, som kallades Tyr, hade magisk kraft och ristades därför på svärd.

• Tor var den främste guden vid sidan av Oden och Frej i Uppsala.
• Thorr ska ha betytt krigsmakt och tyri var namnet på en trollstav i Norge.

 

Inget av allt detta torde således ha med namnen Tören eller Tyresö/Tyrised eller Tyresta att göra, om man ska tro ovanstående teorier kring tvära bergshöjder. Resonemanget i bokens huvudtext utgår från det fornnordiska ordet Thor,som lär betyda höjd eller höjdsträckning. Andra ortnamn, såsom det bohusländska Tjörn och det uppländska Långtora anses vara exempel på samma ursprung som Tören. Detta innebär att sådana teorier förkastas som säger att Tyr (eller Tör) i Tyresö respektive Töresö har med tall att göra. Tallbevuxna berg fanns det så gott om, att de var mycket dåliga som beskrivande ortnamn.

 

Fållbrinken. Namnet torde från början ha betytt hästdragarbacken, det vill säga backen eller brinken där hästar kan dra båtar eller lass upp från Kalvfjärden till Albysjön. Stavningen har varierat: Felebrink och Fölebrinch år 1471, Fölabrink år 1485, Fölebrinch 1580, Föllebrinck 1592, Folebrink 1603, Fölebrink 1643 och 1644, Fallbrink 1656, Folebrink 1659, Fellebrinck 1675, Fellbrink 1714, Fällbrink 1715, Fållbrink 1735, och Folebrink år 1759.

 

Varför Raksta försvinner i flera hundra år

Enligt bokens huvudtext är Raksta ett vikingatida namn, som finns kvar i Tyresö idag. Men det fanns inte i arkiven under tidig medeltid. En förklaring till detta kan vara skattesystemet. Nyodlingen verkar under 1000-talets första hälft ha varit begränsad i Svealand, trots befolkningstillväxt. Orsaken, till att man försökte öka avkastningen av redan uppodlad mark istället för att röja ny, torde ha varit den begynnande gårdsbeskattningen. En ny brukningsenhet medförde ett nytt skatteobjekt, som skulle sända folk till ledungsskeppen och finansiera kyrkan.  Därför kan en förklarande teori vara, att Tyariseds godsherrar länge hävdade gentemot myndigheterna, att den bebyggelse som fanns vid Raksta var delar av huvudgården Tyrised vid nuvarande slottet och därför inte skulle beskattas som separata boställen, trots det långa avståndet

 

Mer om Tyresös ortnamn Dyvik, Gimmersta, Alby och Uddby.

Dessa ortnamn avhandlas ju i bokens huvudtext, men kan kommenteras mer:

Det kan beträffande namnet Dyvik anmärkas att i vissa handlingar från slutet på 1600-talet, rörande Maria Sofia De la Gardies äganderättsutredningar i samband med en påtänkt godsindragning till kronan, kallas Dyvik för Djupvik, men det är bara i avskrifter från gamla handlingar. Den som skrivit av har därvid felaktigt tolkat ”Djuvik” som ”Djupvik” eftersom ”Djuvik” på originalhandlingen var skrivet med en snirklig handstil och hade en extra ögla på sitt u. – Öglan tolkades uppenbarligen felaktigt som ett p.

   Dyviks namn har annars stavats olika: Thyufwawijk år 1409, Tywawich 1471, Tÿuffwük 1494, Diüwüich 1562, Tiuffuewÿch 1571 och 1580, Tiüffwik 1600, Tiufwich 1609, Tiüffüik 1612, Dÿwÿk och Dÿuik 1624, Tÿwÿk 1628, Thÿuik 1632, och Tÿfwÿk år 1645.

 

Det danska stavn är ett urgammalt uttryck för hemort och det är därför inbjudande att anta att Gimmersta (i sin stavning Gymmistom) kan ha etablerats efter Alby och Uddby vid Albysjön. – Men etableringen kan också ha varit före dessa gårdar: sjön hette ju Gimmerstasjön tills Alby blev prästgård på 1600-talet. År 1715 benämns den Ehlsjön. – Stockholms länsstyrelse kallar dock år 1721 sjön för Gimmerstasjön i en utredningsom kan ha utgått från gamla handlingar i sin ortsbeskrivning.

Efterleden –sta i ortnamnet, torde också vara besläktat med verbet stå. Detta kan ha inneburit att man då fortfarande byggde bostadshusen med stående stolpar. Liggtimmerhus som byggteknik är en import från ”Ryssland” och trängde långsamt in i Sverige och kan ha nått Tyresö tidigast under 800-talet, men mer troligt från 1100-talet.

Gimmersta nämns inte i Gregers Matssons räkenskaper på 1400-talet, vilket är mycket förvånande.

Att Gimmesrta skulle ha med ordet Gimo att göra, i betydelsen öppning till dalgång eller vatten, tror jag inte mycket på, men det är vad Rosanna Jönis för fram hösten 2014 i sin kandidatuppsats ”Forntidens brytpunkter i nutidens östra Tören – Från stenålderns kolonisation till kristnandet i vikingatid och hur kunskapen brukas i Tyresö kommun”.

 

Det kan anmärkas att Uddby som namn på kvarnen vid nuvarande kraftverket var en förvirrande förvanskning av Utby. På 1400-talet var det nog fortfarande lätt att skilja på Uppby och Utby, men på 1500-talet gled de namnen ihop till det nuvarande Uddby så att man därefter fick skilja på dem genom att ibland kalla dem Bond-Uddby respektive Kvarn-Uddby.

 

Alby kan vara ett äldre namn än Uddby. Ali Alby kan bland annat ha betytt helig plats och skålgroparna vid Alby kan innebära att namnet är kvar från före den klimatkatastrof som drabbade trakten år 539. Så även om invånarna vid Albysjön då dog eller tvingades att flytta därifrån, så kan man efter någon generation ha kommit tillbaka och återanvänt det gamla namnet. Kanske ansågs Uddby/Uppby ligga längre upp från stranden och tillkommit efter Alby vid denna nykolonisation på 600- eller 700-talet.

 

Fatburen eller Fatbursjön är en i sammanhanget historiskt sen företeelse och skapad genom dammbygge på 1400-talet. Den var dessförinnan bara en liten sumpmark.

Gissningsvis kommer namnet från att sjön fungerade som förråd, vattenförråd. Namnet har således inget med Tyriseds etablering att göra. År 1715 kallades den för Hålldammen.

 

Luraström: På kartor före1719 kallades det Lilltorp som ligger vid Luraström för Lurentorp. Och torpets äldsta kända årtal är 1667, då det kallades Lura eller Gubbelura. Det antyder att Luraström fått sitt namn efter det torpet. Vad sundet kan ha hetat innan Lurentorp tillkom på 1600-talet vet vi inget om. Man kan tänka sig att namnet Gubbelura är äldre än torpet. I så fall skulle man vid det sundet ha haft en herde som sommartid blåste i en lur för att meddela Tyrised när det var en främmande båt på ingång i Kalvfjärden. Det är ju under seglingssäsongen vanligast med sydostliga vindar, varför lurens ljud oftast skulle ha kunnat nå ända till Tyrised. I stället för att vara herde, kan lurgubben också ha haft som uppgift att sommartid sköta de fiskeanläggningar som bör ha funnits i Luraström.

Luraströms namnhistoria: Det finns ju teorier om att Maria Gustawa Gyllenstierna år 1719 skulle ha lurat ryssarna så att de vände vid Luraström med sina båtar. Luraström skulle ha fått sitt namn efter den händelsen. Felet med den teorin är att på kartor från 1690-talet i Krigsarkivet kallas bostället vid den strömmen för Lurentorp. Och än tidigare kallas bostället för Lura eller Gubbelura. Jag tror inte alls att det skulle ha att göra med en lur som hängde på en gren nordost om sundet, så att en person på Brevikshalvön skulle kunna påkalla skjuts över sundet genom att tuta i den luren. Min namnteori finns under TES R i Utgångspunkt 8 i bokens huvudtext.

 

Luraholme är dock sannolikt ett namn som tillkommit efter 1719 års rysshärjningar. Även om den ryska flottan aldrig rodde in i Ällmorafjärden, så kan Gustawa Gyllenstierna ha beordrat stora eldar på Luraholme för att lura ryssarna: Omde skulle försöka ro in i Kalvfjärden så skulle de då tro, att Tyresö slott redan var satt i brand, och förhoppningsvis vända om. På 1000-talet torde holmen inte haft något namn, eftersom den då knappast alls stack upp ovanför vattenytan. På 1690-talets kartor heter holmen Kalvnäsholmarna – de var då två.

 

Vissvass var då också högst sannolikt obebyggd och torde ha etablerats långt efter år 1000-talet, och mest troligt genom upplåtelse från Åva, det vill säga att något barn fick odla upp marken där. När ortnamnet tillkommit vet man inte, men det bör ha varit på senmedeltiden och då betytt området med den vita vassen– eller möjligen området med mycket vid vass, det vill säga med vida vassar.

 

Gudö: Vad kan Gudö betyda? Den äldsta kända stavningen är Gudhööår 1409, då det där fanns en skattegård och en frälsegård, som antagligen lydde under Tyska Orden i Årsta. Någon ö kan knappast ha funnits.

• Har namnet med Gudå eller den Goda ån att göra? Det fanns ju på den tiden andra åar (Helgeå, Helgå) som kallades heliga. Gudå = Platsen vid den gudomliga ån?
• Eller kommer Gudö från ett personnamn, till exempel Guda? (I Nätbilaga B1 talas om att den danske kungen Sven Estridsens första fru Guda kan ha haft med Tyresögodsets ägande att göra på 1020-talet.)
• Per Vikstrand lyfter i sin avhandling ”Gudarnas platser: förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen” från år 2001,på sin sida 403 fram det fornsvenska giudher (gjodr, gjud) som betydde (fisk)gjuse, vilket skulle kunna passa bra, och på sin sida 314 det fornsvenska gudha eller gydja, som betydde gudinna eller möjligen kvinnlig kultledare, vilket han inte verkar tro mycket på.
• Och Karin Calissendorff (1964, s135) liksom Lars Hellberg (1960, sid 101-102) betonar att gudi kunde betyda översvämmat område, vilket möjligen också skulle kunna passa för någon del av Gudö, när det namnet kom till.
• Sonja Åkerlund lyfter fram berget vid nuvarande Gudöterassen och tror att det kan ha varit ett heligt berg och fungerat som en tidig kultplats – ett heligt berg – som blivit namnet Gudö. Men man kan tycka att berget ligger på fel sida av ån och väl långt från Gudös gravfält, som den teorin kan vara svag.

 

Älgö har troligen med helgö att göra, och var i så fall en gränsplats, där ledungsskeppens lagregler byttes ut. Många andra Helgö verkar nämligen ha haft den rollen: att vara platser där det skulle råda samma frid som ombord på skeppen. Liksom andra Helgöar ligger där gränserna för tre härader möts, så verkar det vara där som ledungsskeppen gärna samlades. I fallet Älgö så var det Huddinge/Svartlösa skeppslag och Värmdö skeppslag, eventuellt även Sotholmens skeppslag. Älgö har för övrigt ett idealiskt läge för att samla de två eller tre skeppslagen. Att den inledande bokstaven H tappats bort med tiden är inte alls att förvåna. Karin Calissendorff har utrett dessa frågor på sidorna 105 till 154 i sin artikel ”Helgö” i Namn och Bygd, nummer 52 år 1964, se speciellt sid 135.

 

Wättinge har stavats på något olika sätt under medeltiden:

År 1409:Waetingisström oc ena qwaern

År 1470: Faetinge

År 1471:Waetinge

Omkring år 1471: Vetinge och Faetinghe

År 1494: Vaetynghe

År 1548: Wätinge

År 1552: Vettinge

År 1560: Wäting

Carl Ivar Ståhle skrev år 1946 en över 600 sidor tjock avhandling: ”Studier över de svenska ortnamnen på –inge på grundval av undersökningar i Stockholms län”, och menar att namnet Wättinge i Tyresö kommer av det fornsvenska vatn för strömdraget och att formen wäting därefter bildats för kvarnen och annan bebyggelse vid det vattnet. Det namnet har sedan omformats till Vätinge i stil med många andra andra ortnamn vid Södertörn. Bland dessa kan man nämna Öringe, som han tror kommer sig av att Öringesjön tidigt kallats för Ören, och att torpet vid Ören fått heta Öringe, och att sjön sedan döpts om efter torpet till Öringesjön. Ör betyder oftast grus.

 

Det finns även ett Wättinge i Skåne, som där anses ha med väta att göra.

 

Några andra exempel på -ed

Det finns i Sverige många ortnamn som slutar på –ed. Till exempel betyder socknen Ed och byn Ed ’passage mellan eller utmed vatten’, här åsyftande en landsträcka längs nedre delen av Forsmoforsen.

Ett annat exempel är Krångede. Ordet ”krång” har bland annat betydelsen brant sluttning, dalsida och liknande. Senare ledet i Krångede är ”ed” som betyder passage vid vatten eller mellan vatten.