C7g – Tyresö tusen år

Sambanden mellan Tyresö slott och Almgrens sidenväveri på Södermalm.
Nätbilaga C7g till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)

Eftersom Maria Elisabet Conradi i Tyresö slott under åren före sin död år 1822 hade ”en egen sidenfabrik” i Stockholm för att tillverka sidentyger till sina stolar och tapeter i Tyresö slott, så kan man undra över några frågor:

Dels vad som kan ha menats med en ”egen sidenfabrik ”
dels vad Almgrens sidenfabrik ha kan ha haft för affärer med Tyresö
och dels hur man ska få bättre svar på de frågorna.

Fråga 1. Vad menas med ”egen sidenfabrik?

Den frågan belyses nog bäst genom att förstå herr Mazers historia.

Jean Pierre Mazer (1760–1829). Denne var av reformert trosbekännelse, flyttade till Sverige senast 1783 (Alingsås rådhusrätts arkiv A II a 3:13 febr 1786) och anlade i Alingsås med Johan Alströmer (1742-1886) som förläggare en silkesstrumpfabrik, som han 1786 (Kommerskollegiets arkiv A I f 1:27) efter Alströmers död flyttade till Stockholm. Där fick Mazer burskap 1789. Hans fabrik blev redan efter några år den största i sitt slag i staden med vävstolar på 18 olika ställen, de flesta på Södermalm men några på Norrmalm och Ladugårdslandet.

1796 inköptes ett hus på Kungsholmen, som inreddes till fabrik. Inom kort utvidgades företaget med en sidenfabrik, som redan vid sekelskiftet hunnit växa till den största i branschen i Stockholm. Då hade han utmanövrerat sin tidigare medarbetare Gaussen. Mazer fortsatte framgångsrikt sin verksamhet och utvidgade med bland annat grosshandelsaffärer i viner, för vilka han en tid hyrde vinkällaren under kungliga slottet (Biographica). Han är också känd som verktyg på Stockholmsbörsen för de köp av växlar till underpris som hans landsman generalmajor Louis Marie de Camps (1765-1844) gjorde åren 1816 och 1817 för sin barndomsvän kronprins Karl Johans räkning, då denne ansåg sig böra söka motverka växelkursens stegring. Mazer ägde bland annat flera fastigheter i Gamla Stan i Stockholm. Han dog i Milano under en resa år 1829.

Slutsats 1: Jag gissar

att Mazer och Maria Elisabet Conradi kände varandra,
att hon inte ägde eller var delägare i någon sidenfabrik,
men att hon under någon tid kan ha haft så långvariga beställningar hos något av Mazers alla tillverkningsställen, att man med visst fog – men överdrivet – kunde säga att det var hennes.

Denna min gissning kan kanske motsägas via fördjupade studier, se fråga 3 nedan.

Fråga 2: Kan Almgrens sidenfabrik levererat siden till Tyresö slott?

Almgrens Sidenfabrik startade ju elva år efter Maria Elisabeth Conradis död. Men Almgren arbetade länge hos Mazer och hans halvbror ännu längre – och före hennes död.

Knut August Almgren, född 15 juli 1886 i Västerås, död 20 april i Stockholm 1884, var en svensk sidenfabrikör och politiker. Föräldrar var Joakim Wilhelm Almgren och Katarina Elisabet, född Arosenius. Fadern var landssekreterare i Västmanlands län.

Föräldrarna dog tidigt utan att lämna efter sig någon förmögenhet. Knut Almgren hade slutat skolan och var 16 år gammal (=1822) när han kom till Stockholm för att söka arbete. Han fick en anställning hos firman Mazer & co som var den största i sidenbranschen i Stockholm. Delägare i Mazer & co sedan tidigare var hans 20 år äldre halvbror, Johan Almgren.

Knut August Almgren arbetade som försäljare hos sidenfirman Mazer & Co i Stockholm när han 1828 gjorde en resa till Frankrike för att bota en bröstsjukdom som drabbat honom. Han reste runt i landet och besåg de stora sidenväverierna och stannade en längre tid i Lyon. Där kom han i kontakt med en teknisk nyhet, den så kallade jaquardvävstolen som genom hålkort och en invecklad mekanik överförde mönstret till väven. Almgren lärde sig tekniken och vid sin hemresa till Sverige smugglade han med sig jaquardmekanismer, som var belagda med exportförbud, i ett parti sviskon.

De första åren efter sin hemkomst till Sverige var Almgren fortfarande verksam hos Mazer & Co där han satte upp de nya vävstolarna. Han arbetade på att starta en egen firma, baserad på den nya vävtekniken, och vid 25 års ålder (=1832) grundade Knut Almgren firman KA Almgrens sidenväveri som han drev till sin död 1884.

År 1833 fick han kommerskollegiets tillstånd att tillverka sidenvävnader. Almgren satte upp sitt väveri i ett gårdshus på fastigheten Västergötland 6, med tolv vävstolar och fjorton arbetare. Vid den tiden var den under 1700-talet omhuldade sidenfabrikationen på tillbakagång, men företaget hävdade sig väl i konkurrensen. Fastigheten inköptes 1846 av Almgren. Fabriken med sina inventarier är ju kvar i den fastigheten och bevaras nu av det fantastiska KA Almgrens sidenväverimuseum. Detta kan nås via nätadressen http://www.kasiden.se

Slutsats 2: Almgrens sidenfabrik har nog med hög sannolikhet levererat sidenprodukter till Tyresö slott, men inte under Koschells tid.

Även här kan ytterligare forskning tänkas rubba slutsatsen, se fråga 3 nedan.

Fråga 3. Hur kan ytterligare forskning leda till bättre slutsatser?

Den som inte är nöjd med mina ovanstående gissningar rekommenderas att börja forska via de ingångar i litteratur och arkiv som ger här:

Litteratur, som kanske kan ge ingångar till mer fakta:

Almström, Per Olof (1845) Handelsvarukännedom eller underrättelse om de förnämsta handelsartiklars ursprung, produktionsställen och beståndsdelar, samt kännetecken på deras godhet, äfvensom om de förfalskningar och förskämningar hvilka de äro underkastade, jemte medlen att upptäcka de förra och förekomma eller afhjelpa de sednare genom behörig undersökning, förvaring och behandling: en handbok för så väl dem som egnat sig åt handeln som för hvar och en hvilken bör, eller önskar, äga kännedom om handelsvaror och kunna bedömma deras godhet, Stockholm, 1845

Ciszuk, Martin (2012) Silk-weaving in Sewden during the 19th century. Textiles and texts – An evaluation of the source material. Department of Product and Production Development Design & Human Factors. Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

Lindgren–Fridell, Marita (1943) Sidenfirman K A Almgren 1833–1910, Samfundet Sankt Eriks Årsbok 1943, s 113;

Magnusson, Lars (2010) Merkantilismens teori och praktik: utrikeshandel och manufakturpolitik i sitt idéhistoriska sammanhang. In Nyberg, Klas (red.), Till salu: Stockholms textila handel och manufaktur 1722-1846. Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholm, 2010, p. 27-45

Orrelius, Magnus (1797) Köpmans- och material-lexicon, innehållande beskrifning på alla handelswaror, til deras hemort, beskaffenhet, tilwerkning, brukbarhet och försälgning, samt derjämte upräknade på swenska, latin, tyska, fransyska, äfwen ibland på engelska: och holländska; författadt af Magnus Orrelius. Stockholm, tryckt hos And. Jac. Nordström, 1797. På eget förlag, Stockholm.

Palmstedt, Carl (1861) Om silket och sidenväfnadsindustrien, förnämligast i Sverige: föredrag, hållet på föranstaltande af sidenfabriks-societeten i Stockholm, den 20 Januari år 1861 … jemte åtskilliga ämnet tillhörande meddelanden, upplysningar och underrättelser, Stockholm.

Rasmussen, Pernilla, (2010) Skräddaren, sömmerskan och modet: arbetsmetoder och arbetsdelning i tillverkningen av kvinnlig dräkt 1770-1830, Nordiska museets förlag, Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2010, Stockholm.

Schön, Lennart (1979) Från hantverk till fabriksindustri: svensk textiltillverkning 1820-1870, Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia, Diss. Lund: Univ. Lund.

Selling, Gösta (1925) Artur Hazelius födelsehus I. Den Fritziska Sidenvävargården. Fataburen 1925, p. 65-118

Sjösten Wölling, Kerstin, (2008) Bevarad bokföring berättar. Opublicerad C-uppsats i Textilvetenskap, Uppsala Universitet.

Sjösten Wölling, Kerstin (2011) Bevarad bokföring berättar mer. Opublicerad D-uppsats i Textilvetenskap, Uppsala Universitet.

Stavenow-Hidemark, Elisabet (1992a) Ett fynd på riksarkivet… Föremål som vittnesbörd. festskrift till Gertrud Grenander-Nyberg; Nordiska Museet, p. 77-80.

Stavenow-Hidemark, Elisabet (1992b) Nya källor till 1700-talets svenska textilmanufaktur. Saga och sed, Kungl. Gustav Adolfs akademiens årsbok 1992, p. 85-108.

Svennilson-Collste, Ann (1965) Almgrens sidenväveri och den svenska sidenindustrien. Opublicerad uppsats, Institutionen för ekonomisk historia, Uppsala Universitet.

Synnerberg, Lars Nilsson (1815) Svenskt waru-lexicon uti sammandrag ur de mest bekanta författares arbeten, rörande handeln. Utgifvet af L.N. Synnerberg … Götheborg.

Arkiv som kanske kan ge ingångar till mer fakta:

Nordiska museets folkminnesarkiv
Skråhandlingar, Sidenfabrikssociteten i Stockholm Protokoll och handlingar

Riksarkivet
Kommerskollegiums arkiv Huvudarkivet, Kollegiets protokoll huvudserie AI.

Kommerskollegiums skrivelser t. kungl. Maj:t.

Kommerskollegium, Kammarkontoret, Årsberättelser Fabriker mm.

Kommerskollegium, Skrivelser från magistrater och underrätter, E VIII.

Kommerskollegium, Statistiska avdelningen, Fabriksberättelser H1b:1.

Stockholms Stadsarkiv
Hall- och Manufakturrättens arkiv:

Serie B III Fabriksberättelser
Serie B V Fabriksberättelser
Serie EIII Privilegier
Serie E IV Förteckningar över arbetare