Tornuret i Tyresö slott – en när-var-hur-historia
Nätbilaga C5e till Harald Berg (2019) Tyresö under tusen år.

 

På vinden i Tyresö slott finns ett gammalt tornur, två tillhörande, men olika stora gamla urtavlor och dessutom en malmklocka från år 1690, som kan ha hört samman med uret. Därtill finns en slaghammare som har hört till malmklockan. Uret verkar ha blivit ombyggt flera gånger och här diskuteras urets möjliga historia fram till omkring år 1904, då det togs ner från slottets norra fasad över huvudentrén i samband med att markis Claes Lagergren byggde om och till slottet. Sedan dess har urets delar förvarats på slottsvinden. Där finns också undanställd en flera kvadratmeter stor fasaddetalj av trä i form av en urtavleomfattning.

Så här ser urverket ut år 2014, där det står på slottsvinden under de konstfärdigt svängda rökgångarna till slottets västra skorsten. I förgrunden ligger på tegelgolvet ett trasigt kugghjul samt slaghammaren till malmklockan. Till vänster syns två gamla urtavlor, den större svart med vita siffror, den mindre grön med gula siffror. Foto: Eric Read.

 

De äldsta delarna av uret är grönmålade och kan vara från början av 1600-talet – eller århundrandena dessförinnan. Uret, som ursprungligen hade stångbalans, har århundradena därefter blivit ombyggt och anpassat till successivt modernare sätt att få uret att gå mer säkert. Sådana ändrade tekniska detaljer handlar om spindelgång med pendel, horisontellt steghjul som är ombyggd till stiftgång. Ett stort gjutet kugghjul verkar dessutom vara tillverkat efter 1850-talet och har ersatt ett tidigare grönmålat men trasigt kugghjul, som finns kvar.

 

I det följande diskuteras urverkets ålder och framför allt när det kan ha kommit till Tyresö slott och hur det använts där. Följande metoder har använts för den historiska analysen:

• Analys av urverket – dess konstruktion och tekniska ombyggnader samt jämförelse med andra urverk, som är mer tidsbestämda. Den analysen är presenterad i en PM 2014-09-09 av Eric Read. Ett utdrag ur den finns nedan under punkt 12.
• Arkivsökning i kända arkiv som kan ha med Tyresö slotts historia att göra och där anteckningar kring urverket skulle kunna finnas.
• Bildanalys av kända bilder som visar slottets utseende vid några av slottets sex olika
• Tolkning av de syften som tornur bedöms ha haft under olika tidsperioder.
• Jämförelse med andra slott som har och inte har tornur under relevanta tidsperioder

 

Resultatet presenteras under följande punkter:

1. Utgångsscenario: uret är från 1634
2. Motivering via tre nyckelbilder
   • Bodings stora karta från 1748-1752
   • Elias Martins tavla från omkring 1780
   • Rudenschölds två akvareller från mitten av 1800-talet
3. Motargument och osäkerheter
   3.1 Tyresö slotts sex stilperioder
   3.2. Uret från Stilperiod 1 (1620-1634)?
   3.3. Uret från annat år i Stilperiod 2 (1635-1719)?
   3.4. Uret från Stilperiod 3 (1719-1764)?
   3.5. Uret från Stilperiod 4 (1765-1860)?
   3.6. Uret under Stilperiod 5 (1863 -1894).
   3.7. Uret under Stilperiod 6 (efter 1906).
   3.8. Uret från före slottets tillkomst 1620?

4. De tre urtavlorna
5. Malmklockans historia och slaghammaren
6. Klocktorn och urets syften
7. Fasadöverstycket med urtavleomfattningen
8. Ursmedens utsvävningar
9. Samband med Tyresös kyrkur
10. Sammanfattande grafisk översikt
11. Uret på konkursauktionen 1696
12. Teknisk beskrivning av tornuret, ur ”Tornuret i Tyresö slott” av Eric Read.
13. Kvarstående problem och möjliga lösningsvägar

 

Det kan anmärkas, att den som vill se hur tornuret på Tyresö slottsvind ser ut, kan bege sig till Tekniska museet. Där finns ett mycket snarlikt samtida ur från Vasatornet på Rydboholms slott.

 

 

1. Utgångsscenario: Uret är från 1634

En möjlig slutsats av analysen nedan visar sig bli, att uret installerades i samband med byggandet av Tyresö slott och då över slottets sydfasad (genom Gabriel Gustafsson Oxenstierna) omkring år 1634, flyttades 1775 (genom Carl Fredric Scheffer) till den nybyggda sockenstugans västra tak, flyttades antingen 1807 (genom Gabriel Christian Koschell) eller 1827 (genom Carl Adolphe Stackelberg) till slottets nordfasad samt försågs (genom G.F. Hörstadius) med dels en stiligare urtavleomfattning och med den nu bevarade malmklockan i det sydvästra tornet år 1864. Urverket och malmklockan monterades (genom Claes Lagergren) ner omkring år 1904 (mellan år 1900 och 1906) och ställdes undan på vinden. Under tiden 1782 till 1827 är det tveksamt om uret var i drift. Då fungerade istället det nya tornuret i kyrkan som allmän tidmätare.

Den lilla gröna urtavlan (med gula minutmarkeringar på) var till för fattighuset 1775-1827, medan den stora svarta urtavlan (med vit markering för timmar och halvtimmar) användes när uret var i slottet 1827-1906. Den äldsta urtavlan från 1600-talet (med enbart timvisare) har förkommit och var nog av trä.

Någon gång under perioden 1675-1694 bör Maria Sophia De la Gardie ha låtit bygga om uret till pendel med spindelgång, mest troligt år 1684. Ombyggnad av verket till stiftgång har högst troligt skett 1864 av Linderoths urfabrik. Åren 1719 till 1864 är det tveksamt om slagverket hade någon fungerande stor malmklocka. Åren 1775 till 1864 bör det ha funnits en mindre eller enklare malmklocka.

Men dessa slutsatser är alla osäkra och osäkerheterna beskrivs nedan. Den största osäkerheten inom utgångsscenariot är om uret flyttades från sockenstugan år 1807 eller år 1827. Den största osäkerheten beträffande det scenariots relevans är ifall uret från 1634 såldes på konkursauktionen 1696 efter Maria Sophia De la Gardies död – varigenom urverket på slottsvinden torde ha kommit dit senare och från något annat håll i begagnat skick.

 

2. Motivering via tre nyckelbilder

Det finns bara två kända bilder av Tyresö slott från 1600-talet. Bägge är från Erik Dahlbergh och ritade från norr och ingen av dem visar på något tornur.

Om det fanns ett ur på Erik Dahlberghs tid, så skulle det kunna ha varit placerat på slottets sydsida. Två argument för det är dels att Oxenstierna kan ha önskat ett pampigt utseende från sjösidan och dels att det var före 1782 denna sydsida som mest behövde ett ur, eftersom alla ekonomibyggnader låg där. Först år 1782 fick ju Tyresö kyrka ett ur på sin sydsida, som därefter kan ha tillgodosett de anställdas och allmänhetens behov av att veta tiden.

Att sydsidan var viktig som entréväg förstår man av följande. Slottet byggdes ju som en centralt placerad anläggning mitt i Oxenstiernas imperium, som i övrigt omfattade flera gods och intressen runt Östersjöns alla stränder. Han och hans bekanta torde för det mesta ha kommit till Tyresö per båt, ilandrodda i småbåtar från större segelfartyg. Någon med vagn farbar väg från Stockholm fanns knappast före 1647. Först då anlade hans son och dåvarande ägaren av Tyresö den s.k Stockholmsvägen med hjälp av ditkommenderade soldater. Så efter 1647 blev det lättare att anlända till slottets nordsida per släde eller vagn och då skulle ett ur på nordsidan troligen ha varit något mer motiverat. Därmed dock inte alls påstått att det fanns någon entrédörr på sydsidan under 1600-talet.

Det var inte bara slottsägaren som på 1630-talet närmade sig slottet söderifrån. Godsets jordbruksdrift var sedan mitten av 1000-talet baserad på sjötransporter: Alla stora åkrar och ängar låg längs Kalvfjärdens stränder och skörden torde huvudsakligen förts till ekonomibyggnaderna med båt. Även en del transporter av betesdjur kan ha skeppats till och från vinterbyggnaderna. Dessa låg alla vid stranden söder om det nuvarande slottet.

 

Gabriel Gustafsson byggde Tyresö slott dels åren 1620-1622 och dels åren 1630-1636.

Bygget 1620-1622 syftade till att bli en traditionell försvarsborg i en stil som betonar de fortifikatoriska aspekterna. Bland annat detta gör det mindre sannolikt att det var planerat ett tornur på sydsidan då. Det finns heller ingen anledning att tro att ett tornur hade hunnit installeras i det ofärdiga slottet år 1622.

Det fortsatta slottsbygget 1630-1636 gavs en helt ny inriktning. Man övergav det fortifikatoriska kravet och betonade renässansens estetik. Istället för att se ointagligt ut så skulle det se behagligt och imponerande ut. Tyresö blev därmed det första slottet i Sverige med flygelbyggnader som var separerade från huvudbyggnaden. Huvudbyggnaden kan ha blivit färdig år 1633 och flyglarna år 1634.

Som tur är finns det en ritning av hur slottet såg ut från sydsidan cirka 125 år efter slottsbygget och sannolikheten bedöms hög för att den ritningen även återspeglar hur slottets tornur var monterat 1634 på slottstakets sydsida (2.1). En tavla från omkring 1780 bedöms visa hur uret flyttats bort från slottsvinden år 1775 (2.2). Och en tavla från mitten av 1800-talet bedöms visa hur urets flyttats tillbaka dit till dess norra sida under början av 1800-talet (2.3).

 

• Bodings stora karta 1748-1752

Lantmätaren Gabriel Boding (1714-1790) har ungefär samtidigt åren 1748-1752 gjort tre kartor över Tyresö – två stora och en liten – vilka alla innehåller små illustrationer som visar slottet från sydsidan. De slottsillustrationerna är de äldsta kända som avbildar slottet från sydsidan.

Bodings lilla karta, som finns på väggen i många hem i Tyresö, återger slottet på ett svårtolkat sätt: Man ser således kyrkan, slottet, ladugården och bruksbyggnader, men det är så smått och diffust ritat, att det inte går att finna någon antydan till tornur. Det förefaller till och med ha hamnat en förargligt stor bläckplump just över slottets sydsida!

Bodings ena stora karta har däremot ett betydligt tydligare avritat slott och där syns en trolig urtavla till ett tornur vid takfoten över fasaden mot söder. I Andreas Lindbloms artikel ”Tyresö-donationen” i Fataburen 1933 har han (sid 50) låtit rita av Bodings slott på nedanstående distinkta sätt, men har därvid tyvärr tolkat några byggnads-detaljer olyckligt, se avsnitt 3.1 nedan.

I Sten Karlings artikel ”Tyresö slott” i samma Fataburen 1933 (sid 73) finns en svagt återgiven reproduktion av Bodings mer oförfalskade ritning på den stora kartan och där ser man mycket tydligare (med hjälp av förstoringsglas) vad som kan och bör vara ett tornur. Den stora kartan finns i ett väl bevarat original i Nordiska museet. Där syns slottet och dess sydliga takfot än mer tydligt. Den högsluttande takkupan har urtavlan och plats för lodlinor upp mot taknocken.

 

Bodings andra stora karta är en skiss, som finns på lantmäteriets ”Historiska kartor” med rubriken ”01-TYE-8” med årtalet 1752 och som kan ses på nätet: http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/show.html?showmap=true&archive=REG&nbOfImages=19&sd_base=lm01&sd_ktun=00026ddl&mdat=1355411031

Även där syns tornuret med sin långa takkupa på slottets sydsida, medan takformen verkar framträda som valmad i stället för att vara ritad som ett sadeltak, se punkt 3.1 nedan.

 

Den takkupan är på originalen mer högsluttande än vad ovanstående ritning antyder. Urtavlan vetter ut över Kalvfjärden, ”Ladugården” och ”Spannmålsboden”. Bodings stora kartor används här som ett starkt indicium för att slottet hela tiden sedan det byggdes på 1630-talet har haft ett ur över sydsidan. Kartillustrationerna är ju inget bevis för detta, men som diskussionen nedan under punkt 3 visar, så är detta det mest troliga scenariot.

 

Kort om bildmakaren: Gabriel Boding var vikarie från 1743-1747 för den ordinarie lantmätaren 1731-1747 i Stockholms län Johan Nessner (1673-1761). Gabriel Boding var sedan ordinarie lantmätare i Stockholms län från år 1747-1785, men fick åren 1747-1762 sin lön från ”Finska nya kommissionen” och först när Nessner dött, så fick han sin lön från Stockholms län. Detta kan kanske betyda att han verkade på deltid i Finland samtidigt som han höll på med sina kartor över Tyresö. Boding har även gjort en uppmärksammad karta över Drottningholm, som förvaras i KB. På den kartan avbildas det slottet. Den som tror sig veta hur Drottningholms slott såg ut, kan där jämföra Bodings pålitlighet när det gäller att grafiskt återge slott.

 

Uret kan ha funnits på södra slottsfasaden enligt ovanstående bild åren 1748-1752 sedan år 1634 eller, med lägre sannolikhet, sedan år:

• 1646, om det trots allt var Gustaf Gabrielsson Oxenstierna som skaffade både ur och malmklocka,
• 1660 till 1684, om uret tillkom först under Maria Sophia De la Gardies ägartid.

Det kan inte ha tillverkats senare med hänsyn till sin ursprungliga mekaniska konstruktion – men det kan mycket väl ha flyttats till Tyresö från annat håll.

 

• Elias Martins tavla från omkring 1780

Elias Martins (delvis slarviga) akvarell-målning över Tyresö slotts nordsida finns på nationalmuseum, 33 x 48 cm. Den är osignerad och utan årtal, gissningsvis från 1780-talet. Statens konstmuseers foto är publicerat i Sveriges Natur nr 1, 1991, på sidorna 6-7, och finns även på sidan 192 i min bok, liksom att det pryder den bokens omslag Slottstaket är utan vindskupor och inget ur syns på slottet. Däremot syns urtavlan på den västra sidan av Carl Fredric Scheffers Sockenstuga från 1775. Det uret kan troligen ha funnits på Sockenstugan från år 1775 till år 1782, 1795, 1807 eller, mest sannolikt, år 1827. Jag tycker mig på en uppförstorad version se att urtavlan antyder att uret visar tiden 13:25. Kan den egendomliga konstruktionen i skuggan norr om urtavlan vara till för malmklockan, så att dess ljud fritt når Lilla Tyresö med omnejd?

 

Elias Martins akvarellmålning över Tyresö finns på bokens sida 192. Där ser man bland annat följande hus med en urtavla på takets västra sida, som vetter mot industrierna vid Lilla Tyresö.:

Vid sidan av urtavlan är en konstig konstruktion, som jag gissar omfattar malmklockan.

 

• Rudenschölds akvareller från 1800-talets mitt

Kammarherren friherre greve Ture Gabriel Rudenschöld (1799-1878) har gjort två vackra och detaljerade akvarellmålningar av slottet. De är daterade 1867, men underlagen bör vara från perioden 1830-1860. Den ena är från slottets nordsida och den andra från sydsidan. Bägge är i privat ägo och finns återgivna på sid 217 i min bok. På slottets nordsida finns en rund trolig urtavla vid takfoten. Slottets sydsida visar en troligt vindskupa vid takfotens mitt, vilken möjligen också kan vara en urtavla samt en anordning för att hålla slagklockan.

Rudenschöld hade gift sig 1827 med Augusta Charlotta Lovisa Stackelberg (1808-1848), som var dotter till Tyresös dåvarande godsägare (i perioden 1826-1838). Paret bosatte sig på Tyresö och familjen flyttade från Tyresö den 30 maj 1838 till Gamla Stan i Stockholm med sina tre döttrar födda på Tyresö 1828, 1830 och 1832. De två tavlorna är troligen gjorda som skisser under tiden han bodde på slottet och i vart fall före ombyggnaden år 1860, eftersom Hörstadius volutgavlar inte visas. Dateringen 1867 tolkas här som att han som pensionär gjorde färdigt målningarna det året. Givetvis kan målningarna ha påbörjats även under perioden 1838-1855, då hans svåger ägde Tyresö och han kan ha haft många anledningar att besöka godset.

 

Uret kan ha flyttats till slottets norra sida enligt Rudenschölds nyssnämnda akvarell genom

• Robert Vilhelm De Geer omkring år 1795,
• Gabriel Christian Koschell år 1807, eller mest troligt:
• Carl Adolphe Stackelberg år 1827.

 

3. Motargument och osäkerheter

Sannolikt har ett tornur satts upp i Tyresö slott i samband med dess byggande eller någon större ombyggnad av slottet. Här diskuteras under vilka av slottets ägarperioder som det är mest troligt att ett tornur kan ha etablerats. Den diskussionen är strukturerad efter slottets olika stilperioder. Men eftersom uret kan vara äldre än Tyresö slott så avslutas genomgången med en genomgång även av möjliga etableringsår före slottets byggande.

 

• Tyresö slotts sex bygg- och stilperioder

Man brukar tala om att Tyresö slott har följande sex byggnads- och stilperioder, som gör att man kan tidsbestämma bilder av slottet:

	Byggår	Byggherre & arkitekt
1	Halvfärdig nybyggnad 1620-1622	Gabriel Gustafsson Oxenstierna & troligen arkitekt Hans Fleming
2	Nybyggnad 1630-1636	Gabriel Gustafsson Oxenstierna & murmästare Hans Groot
3	Tornen revs 1719	Maria Gustawa Gyllenstjerna & troligen ingen arkitekt alls pga krigspanik
4	Ombyggnad 1765-1770	Carl Fredric Scheffer & troligen samma arkitekt som Stora Ek 1768, d.v.s Jean Eric Rehn.
5	Ombyggnad 1860-1863	Gustaf Hörstadius & slottsarkitekt J E Söderlund
6	Om- och tillbyggnad 1901-1904	Claes Lagergren & arkitekt Isak Gustav Clason

Dessa sex stilperioder skiljer sig åt beträffande huvudbyggnadens takform, förekomsten av vindskupor på takets nordsida, förekomsten av torn och hur eldstädernas rökgångar till skorstenar är organiserade:

 

	Karakteristik av stilperioden	Ur
1	Valmat tak eller högt brant sadeltak. Inga vindskupor. Många självständiga skorstenar. Höga torn.	Ev. åt S.
2	Högt brant valmat tak (ej högt sadeltak). Inga vindskupor åt norr. Många självständiga skorstenar. Höga torn.	Åt S.
3	Högt brant valmat tak. Inga vindskupor åt norr. Många självständiga skorstenar. Rivna torn ersatta med lägre torn utan spiror.	Åt S.
4	Säteritak. Inga vindskupor. Rökgångarna sammanförda till två centralsymmetriska skorstenar. Tidigare torn ersatta med låga tälttak.	Borttaget till 1827, sen åt N.
5	Brutet valmat tak. Två stiliga vindskupor på var sin sida om än större och stiligare. Rökgångarna sammanförda till två centralsymmetriska skorstenar. Torn med höga volutgavlar med spiror och runda ljudhål	Åt N.
6	Brutet valmat tak. Två nedtonade vindskupor på var sida om en stor och stilig. Rökgångarna sammanförda till två centralsymmetriska skorstenar. Sydtorn med höga volutgavlar utan spiror och utan ljudhål. Nord- och förbindelsetorn höga runda spetsiga.	Borttaget.

 

De fem takformer som diskuteras i texten. Efter år 1634 tros slottet inte ha haft sadeltak, trots att flera teckningar (troligen felaktigt) visar den takformen.

 

Följande tabell visar Tyresögodsets ägarperioder sedan dess slott kom till. Till vänster upprepas de sex stilperiodernas nummer. I högerkolumnen sammanfattas möjliga årtal för när uret kan ha installerats (=A, Anskaffats), när det kan ha byggts om (R, Restaurerats) och när det kan ha flyttats mellan olika fasader (=F, Flyttats). De mest sannolika av dessa ”möjliga årtal” är fetlagda, medan de mindre sannolika är skrivna med vanlig stil i högerkolumnen. Texten ”Inga” anger, att det är mycket osannolikt att den ägarperioden innehåller några åtgärder beträffande uret.

	Ägar-period	Ägare och möjlig huvudman för beslut om tornur i Tyresö slott	Möjliga årtal
1 2	1617-1640	Friherren riksråd ståthållare Gabriel Gustafsson Oxenstierna	1633-1634 A
2	1640-1648	Friherren riksråd ståthållare häradshövding Gustaf Gabrielsson Oxenstierna	1646 A klocka
2	1648-1694	Grevinnan Maria Sophia De la Gardie	1670 R 1684 R
3	1694-1737	Grevinnan Maria Gustawa Gyllenstjerna, gift med kungl rådet greve Carl Bonde	1719-1722 R
3	1737-1759	Catharina Margareta Bonde, gift med generalen överståthållaren baron Johan Christopher von Düring	1737
4	1759-1786	Gustafva Sabina von Düring, gift med riksrådet greve Carl Fredric Scheffer	1775 F
4	1786-1793	Ulrika Eleonora von Düring med Melcher Falkenberg som förmyndare	Inga
4	1793-1794	Fredrika Birgitta Hastfer (född grevinna Bonde), friherrinnan Eleonora Gustafva Sture, hovmarskalken greve Johan Gustaf Bonde, riksrådet greve Melcher Falkenberg	Inga
4	1794-1800	Landshövdingen friherre Robert Vilhelm De Geer, gift med Fredrika Birgitta Hastfers dotter Viveka Eleonora	1795 F
4	1800-1822	Kommerserådet Gabriel Christian Koschell	1807 F
4	1822-1824	Majoren Georg Koschell, grosshandlaren Gabriel Koschell, Margareta Charlotta Koschell (gift König) och Eleonora Elisabet Koschell (gift Conradi)	Inga
4	1824-1826	Brukspatron Sven Fredrik Selander.	Inga
4	1826-1838	Överstekammarjunkaren greve Carl Adolphe Stackelberg	1827 F
4	1838-1855	Kammarherre greve Fritz Stackelberg	Inga
4	1855-1859	Överdirektör Johan Erik Hörstadius	Inga
5	1859-1892	Advokatfiskal Gustaf Hörstadius	1863 R
5 6	1892-1930	Påvlige kammarherren markis Claes Lagergren	1904 F
6	1930-1932	Nordiska Museet, med osäkert ägande	Inga
6	1932-	Nordiska Museet	Inga

 

Diskussion om Tyresö slotts takform

Vilken takform 1622 års slott hade är osäkert, men rimligtvis liknande högt valmat tak som 1634 års slott hade. Från 1634 har huvudbyggnaden bara haft två former på sitt tak: Valmat tak fram till omkring 1770 och därefter ett brutet valmat tak eller snarare ett säteritak, med en liten vertikal lodrätt vägg med några decimeters höjd mellan de två takpartier som har olika lutning.

 

Nordiska museet har år 1993 låtit arkitekter från KTH studera slottets takhistoria. De har därvid utgått från samma källor som i huvudtexten ovan och därvid upprepat ett fel som Gabriel Boding gjorde på en av sina stora kartor år 1752, när han ritade att slottet hade sadeltak. Arkitekternas resultat kan sammanfattas i fem ritningar enligt skriften ”Tyresö slott. Projekt Byggnadsvård. KTH. 1993”. Jag har fått arkitekternas och museets tillåtelse att återge dessa ritningar i min bok, där de finns på följande sidor.

• Bokens sida 143: Stilperiod 2. Troligen mycket sannolik redovisning av utseendet, inklusive de två rundlarna på trapptornets nordsida, som inte kommit med i kopparsticken.
• Bokens sida 180: Stilperiod 3. Huvudbyggnaden har här felaktigt återgivits med samma sadeltak, som Gabriel Boding ritat på den kartversion som troligen finns i Nordiska Museets arkiv, men som numera inte utan vidare är åtkomlig eftersom den är för skör att hanteras.
• Bokens sida 188: Stilperiod 4. Troligen mycket sannolik redovisning av takformen, men osannolikt att de tre takkuporna fanns på huvudbyggnadens nordsida.
• Bokens sida 244: Stilperiod 5. Förtroendegivande redovisning av takformen, takkuporna och urtavlans läge samt tornens ljudhål.
• Bokens sida 248: Stilperiod 6. God redovisning av dagens utseende av Tyresö slott.

 

På Bodings stora Tyresö-karta från 1748-1752 i den version, som finns hos lantmäteriet, har han ritat in taket som sadelak. Det går inte att fotografera av den kartan nu, eftersom den är så skör, att museets arkiv inte vill ta fram den stora kartrullen. Slottet syns på det mycket dåliga fotot i

4 ovan från Fataburen 1933, sid 50 . och dels i en avritning enligt Bild 3 ovan från sid 73 i Fataburen 1933.

 

På Bodings stora Tyresö-kartor från 1748-1752 i den version som finns på Nordiska museet har han således felaktigt ritat taket som om det har sadeltaksform. Det finns ingen anledning att tro att den takformen är korrekt. Det kan anmärkas, att det även idag är lätt att uppfatta fel takform, när man står på marken intill slottet.

 

3.2. Uret från Stilperiod 1 (1620-1634)?

Tyresö slotts Stilperiod 1 skapades av Gabriel Gustafsson Oxenstierna (bror till rikskanslern Axel) när han byggde Tyresö slotts första etapp åren 1620-1622 (troligen under arkitekt Hans Fleming). Gabriel hade gift sig i Vist (vid Sturefors söder om Linköping) den 11/8 1611 med Märta Agneta Bielke, född 1585, död 1620. Hon var dotter till riksrådet Ture Nilsson Bielke och grevinnan Margareta Sture. Ibland anses, att det är Sturefors slott som varit modell för anläggningen av Tyresö slott, speciellt den första etappen. (Gabriel kom för övrigt att också att äga Sturefors genom sitt gifte med Märta.) Sturefors finns avbildat från två olika håll i Erik Dahlberghs Suecia Antiqua et Hodierna. Ingen av de bilderna visar något tornur. (Det ges dock god plats i tornen för malmklockor till eventuellt slagur.) Men Gabriel kan ju mycket väl ha önskat göra sitt nybygge mer ståtligt och imponerande modernt genom att bland annat montera in ett tornur.

Men det finns andra troliga förlagor. Sten Karlings artikel ”Tyresö slott” i Fataburen 1933 anger nämligen att följande fyra slott ska ha varit ha varit förlagor för Gabriel Oxenstierna när han bygger Tyresö slott:

• Skenäs i Östergötland utan ur: Visar ingen urtavla på etsning från 1600-talet, men har en urtavla vid takfoten ut mot sjön – på ett vykort från omkring år 1900.
• Sätuna i Uppland utan ur: År 1641 lät Jesper Mattsson Cruus änka Brita De la Gardie (1581-1645) påbörja bygget av det ståtliga slott i tre våningar, som finns avbildat i Svecia Antiqua et Hodierna. Där syns inget ur. Slottet brann år 1700 och stod i stort sett obeboeligt i början av 1700-talet. Otto Fleming lät rasera det gamla slottet år 1748 och uppdrog åt Carl Hårleman att rita den nya huvudbyggnaden som stod färdig 1752. Då såg det nog ut tämligen likt Stora Ek enligt bilden i min nätbilaga C6h.
• Rosersberg i Uppland utan ur: I vart fall är det utan ur på koppasticket i Svecia antiqua. Slottet uppfördes 1634-1638 av riksskattemästaren Gabriel Bengtsson Oxenstiernaa. Under senare delen av 1600-talet genomgick slottet en avsevärd modernisering efter förslag av Nicodemus Tessin d.y. och verkar då ha fått ett ur högt över huvudentrén ungefär enligt vad Tyresö hade under slutet av 1800-talet.
• Ekenäs slott med tornur: Det uret har haft stångbalans från mitten av 1600-talet. Senare ombyggt till släphaksgång. Renoverat och fungerar. Slottet byggdes ut på 1630- och 1640-talet till sitt nuvarande utseende högt upp i ett av tornen. Kan det sydvästra tornet på Tyresö slott år 1634 på liknande sätt som Ekenäs ha haft såväl urtavla åt söder som malmklocka? I så fall skulle takkupan enligt Bodings kartor inte ha med urverket att göra, utan enbart vara till för att släppa i lite ljus till vinden. Tyresös urverk skulle i detta alternativ mer sannolikt ha varit undanställt på slottsvinden från 1719 till mest troligt omkring år 1770.

 

Den 29 mars år 1622 avstannade emellertid slottsbygget i Tyresö eftersom kung Gustav II Adolf önskade avleda allt vatten från sjösystemet uppströms Tyresö till Ältasjön (där Nacka mässingsbruk kom igång år 1625 som ett av de första i Sverige). Det måste anses mycket tveksamt att Gabriel redan 1622 skulle ha hunnit installera ett tornur innan slottet var färdigbyggt.

Å andra sidan så gifte han om sig redan den 18 augusti 1622 på Tyresö med sin sedan två år avlidna första hustrus kusin friherrinnan Margareta Bielke (dotter till riksrådet friherre Klas Nilsson Bielke och dennes första fru friherrinnan Elin Fleming). Margareta var tidigare gift med riksmarsken och riksamiralen Axel Ryning (som för övrigt var son till Tyresös ägare 1544-1578 Nils Ryning och bror till Tyresös ägare 1578-1589 Olof Ryning). Bröllopet på Tyresö 1622 ägde rum i den provisoriska kyrkan (vid nuvarande handelsträdgården) och kung Gustav II Adolf förde själv bruden ”från Tyresö slott ner till kyrkan”. Även Axel Oxenstierna var bland många andra med vid det ståtliga bröllopet. Det är oklart vad som här menades med ”Tyresö slott”, eftersom det inte var färdigbyggt i augusti 1622, då bygget pågått i bara två år. Kanske var huvudbyggnaden taklagd, men inte inredd och utan sitt trapptorn? Slottsområdet bör rimligtvis ha varit en stor och skräpig byggarbetsplats ännu i augusti år 1622. Gabriel bör sedan den 29 mars ha varit övertygad om att sannolikheten var stor att han inte skulle kunna fortsätta med slottsbygget, men att det kan ha funnits en möjlighet och ett litet hopp att kungens utredning skulle visa att den kungliga projektidén var felgrundad, beroende på sjösystemens olika vattennivåer. Det visade sig dröja ytterligare åtta år tills kungen ändrade sina planer, så att Gabriel åter kunde se en något så när positiv ekonomi i sitt Tyresö-projekt, se punkt 3.3 nedan.

 

Den äldsta bilden av Tyresö slott är från april 1661. Det är originalet i form av Erik Dahlberghs blyertsritning av slottets nordsida. Det är publicerat i en svag reproduktion på sidan 74 i Fataburen 1933. Där finns inget ur inritat. Ett ur på nordsidan borde ha varit placerat överst på trapphuset och av såväl utrymmesskäl som med hänsyn till estetiska aspekter i höjd med vindsvåningen. På blyertsritningen finns två möjligen runda fasaddetaljer antydda på trapphusets nordsida i höjd med andra våningen, vilka man dock inte bör tolka som att den ena kan ha att göra med en urtavla. Dessa detaljer har för övrigt försvunnit på den senare publicerade etsningen. Det sydvästra tornet torde ha erbjudit goda möjligheter att hänga upp en hörbar malmklocka.

 

Dessa bilder kan man inte lita på. Inte bara därför att solen verkar skina från norr eller öster. Etsningarna i det publicerade verket Suecia antiqua et hodierna (latin för ”Det forna och nuvarande Sverige”) är tyvärr förrädiska när det gäller detaljer, av följande skäl. Detta topografiska planschverk med koppargravyrer över stormaktstidens Sverige på 1600-talet var från början tänkt som en gåva till främmande makter och betydelsefulla personer, men började ges ut för försäljning först 1716. Det utarbetades främst av arkitekten och ämbetsmannen Erik Dahlbergh (1625-1703) och bekostades av staten. Gravyrerna var inte alltid med sanningen överensstämmande, då Dahlbergh ofta tog med planerade ändringar, som sedan inte visade sig bli av. Detta bör dock ses ur dåtidens syn på verket, som främst hade en retorisk funktion. Erik Dahlbergh påbörjade arbetet 1660 och han reste runt i Sverige för att teckna av städer och viktiga byggnader. Han anlitade de bästa gravörerna från Frankrike och Holland och reste själv till Paris för att leda arbetet med graveringen. På grund av kriget med Danmark blev det ett nästan tioårigt avbrott i arbetet med praktverket fram till mitten av 1680-talet då arbetet återupptogs. Dahlbergh fick hjälp med tecknandet av bland andra miniatyrkonstnären vid Antikvitetskollegium Johan Lithen (1663–1725). För tryckningen användes den förhållandevis nya tekniken med kopparstick, i hög grad med hjälp av franska gravörer. När Dahlbergh dog 1703 var verket fortfarande ofullbordat. Att tryckningen av detta monumentala verk blev långdragen berodde delvis på att flera av huvudpersonerna avled. Vissa av planscherna trycktes redan i slutet av 1690-talet. 1716 beslöt man slutligen att utge vad som då fanns färdigtryckt – 353 planscher av 416 då färdiggraverade plåtar. Verket var från början inte avsett för försäljning utan skulle utdelas som ett artighetsbevis till främmande makter, deras sändebud, lärda och andra betydelsefulla personer. – Senare lämnades gravyrsamlingen till Riksgäldskontoret, som sålde den mot kontant betalning eller lämnade den som likvid för fordringar på Kronan, och på 1740-talet reades många av de kvarvarande exemplaren ut. 1746 var större delen av utgåvan såld. Boken har sedan givits ut ett flertal gånger i olika nyutgåvor. Första nyutgåvan kom 1856 i litografisk reproduktion och 1899–1900 kom en ”nationalutgåva” med fotomekaniskt tryck. Senaste tryck skedde 1985.

Under 1960- och 70-talen utgavs även Erik Dahlbergs teckningar som utgjorde förlagorna till kopparsticken. Där kan man övertyga sig om att det inte visas något tornur antytt för Tyresö slotts nordsida.

 

3.3. Uret från annat år i Stilperiod 2 (1635-1719)?

Stilperiod 2 skapades också av Gabriel Gustafsson Oxenstierna när han fortsatte sitt slottsbygge (under murmästare Hans Groot) åren 1630-1636. Tyresö blev då det första slottet i Sverige med flygelbyggnader som var separerade från huvudbyggnaden. Detta framgår dock inte av Dahlberghs teckning från år 1661, vilket hör till flera egendomligheter med den bilden.

Enligt en räkenskapsbok för Tyresö för åren 1632 och 1633, som förvaras bland De la Gardieska samlingarna i Lunds universitetsbibliotek, så finns bland annat en lös lapp ”Anno 1632 Steenhus Byggningen på Tyresiöö debet till Peder Ercsson”. Arbetsposter är bland annat tornet över trappan, d.v.s det på 1760-talet försvunna trapptornet på norra fasaden.

Huvudbyggnaden kan således ha blivit färdig år 1633 och flyglarna år 1634. Han anlade (under vattenkonstmästare Johan von Mansberg) en renässanspark med springbrunnar och en damm öster om slottet, och under trädgårdsmästaren Mattias Locher en köksträdgård med många kvarter, inredde ”Tyresö kapell” åren 1628-1633 (förmodligen i en del av det nuvarande stallet/vagnslidret vid handelsträdgården) och byggde (under murmästare Hans Ferster) Tyresö kyrka 1638-1640. För slottets och kyrkans inredningar arbetade under hela 1630-talet Mäster Melcherdt åt Gabriel och tillverkade bl.a prediktstolen i Tyresö kyrka.

 

Ovan är slutsatsen dragen att Gabriel skulle ha satt upp uret på slottets sydsida redan omkring åren 1634, då huvudbyggnaden färdiggjordes. Men man kan ju tänka sig att detta är fel. Inga bevis finns ju. Dels kan urverket kanske inte kunnat levereras förrän senare, strax före hans död år 1640. Dels kan hans son Gustav Gabrielsson Oxenstierna ha låtit installera uret under sin ägarperiod 1640-1648. Detta är mindre sannolikt, eftersom han knappast bodde på Tyresö.

 

Ägarperiod 1640-1648: Gustaf Gabrielsson Oxenstierna var född 21/8 1613 och ärvde Tyresö (liksom bl.a Farsta säteri) år 1640. Han var då ogift, blev guvernör i Reval och över Estland och ståthållare på Revals slott 1642, gifte sig 12/2 1643 med (sin styvmors brorsdotter) den 16-åriga grevinnan Maria Sophia De la Gardie och de bodde i Reval till 1645. Då blev han återkallad för att bli riksråd och rikskansliråd.

Åren 1646 till sin död 1648 kan han ju ha bott delvis sommartid på Tyresö, men det syns inte finnas någon särskild anledning att tro att han då skulle ha installerat ett tornur där i det nybyggda slottet, för den händelse ett sådant inte redan fanns. Däremot kan han ha installerat en malmklocka i det sydvästra tornet år 1640, samtidigt som man lyckades få fram klockor till Tyresö kyrka.

Dessa var nog provisoriska och lånade från några släktingars gods just för begravningen 1640. År 1646 köpte han en ”sträng till Tyresö klocka” och ”löste ut en klocka från urmakaren för 4 daler”. Det kan ha varit till kyrkan eller till slottet – eller också var det inte alls fråga om en malmklocka utan ett inomhusur.

Enligt en bevarad glasmästarräkning från år 1647 renoverades då de flesta av slottets fönster, men det är föga troligt att det kan ha haft med urverket att göra.

 

Ägarperiod 1648-1694: Om Gustavs pappa Gabriel inte hade installerat uret år 1634, så är det något mer troligt att en installation inom Stilperiod 2 skulle ha kunnat ske under något av de 64 åren 1648-1694, när Maria Sophia De la Gardie ägde Tyresö. Sedan hon som 22-åring blivit änka och ägde Tyresö som morgongåva, bodde hon till en början inte heller där. Hon var ju 1648-1654 mest på Stockholms slott som drottning Kristinas hovmästarinna från 1648 och snart överhovmästarinna fram till 1654, då Kristina abdikerade. Som överhovmästarinna iscensatte och administrerade Maria Sophia såväl drottningens kröning år 1650 som ceremonin kring abdikationen år 1654. Maria Sophia hade även fri kost på Stockholms slott, som en del av sitt ämbete där.

Hennes Tyresö-ägande kan delas i följande sex delperioder:

• 1648-1654: Tyresö var av andra hands intresse och sköttes utan stort eget engagemang. Tyresö fungerade som sommarnöje och representativ miljö för drottning Kristina och andra gäster.
• 1654-1659: Tyresö slott börjar bli intressant som bostad.
• 1659-1664: Maria Sophia börjar engagera sig aktivt som industrialist i utvecklandet av Tyresös vattenfall. År 1662 betalade hon 8 daler silvermynt till urmakaren för att denne lagar tre ur, dock oklart vad slags ur och var dessa var. År 1662 köpte hon också en ”klocka att ringa i bonen” (för 7 daler silvermynt) vilket bör vara fråga om en malmklocka till kyrkan.
• 1664-1665: Fjärrstyrd period då hon reste till Holland med omnejd.
• 1665-1673: Mycket expansiv industriutbyggnadsperiod i Tyresö. Hennes bror Magnus Gabriel De la Gardie var då ordförande i förmyndarregeringen och torde i hög grad ha nyttjat alla möjligheter att tillgodose Maria Sophias önskemål om industriella subsidier och monopol.
• 1673-1694: En nästan konstant nedgångsperiod för Maria Sophia. Misslyckade affärer, misslyckade processer och besvärliga myndigheter i samband med den stora reduktionen av gods medför att hon fick sälja och pantsätta smycken och andra inventarier och bör ofta ha känt oro för när avtalade inbetalningar kunde komma.

 

Det finns mycket räkenskaper bevarade från hennes tid och där förekommer några svårtolkade notat om ur och klockor. Möjligen kan smärre ombyggnader av slottet ha skett under följande årtal, och ett tornur skulle då kunna ha installerats, även om det är föga sannolikt:

• Hela 1670-talet, då hon förbättrade Tyresö slotts inredningar.
• År 1684, då hon renoverade slottet, bland annat genom att byta ut alla fönster och förnya många av salarnas golv. Denna renovering är anmärkningsvärd, eftersom hennes finanser då bör ha varit dåliga och hon själv var 57 år gammal. Varför satsade hon så mycket på slottet då?

Det nämns ett tornur i anteckningar från en av konkursauktionerna 1696 efter hennes död. Se närmare avsnitt 11 nedan.

 

Ägarperioden 1694-1737: När Maria Sophia De la Gardie dog år 1694 hade hon ett levande barn. Men Tyresö ärvdes av Maria Sophias dotterdotter: Maria Gustawa Gyllenstjerna (1672-1737), som var dotter till kungliga rådet och överståthållaren greve Christoffer Gyllenstjerna Eriksberg och hans första fru grevinnan Gustafva Juliana Oxenstierna. När hon ärvde Tyresö hade hon nyss gift sig i Stockholm den 2/2 1693 med det 24 år äldre kungliga rådet Carl Bonde. som år 1695 blev greve av Björnö i Frötuna socken (vid Norrtälje) som han erhöll som fideikommiss av modern 1682, och friherre till Hässelby (som han ärvt efter modern 1692). Före Carls död år 1699 torde de ha bott i Hässelby, om de var i Stockholm. Tyresö slott torde ha varit obeboeligt efter konkursen 1694 (tomt på möbler, mm).

Maria Gustawa blev således änka vid 27 års ålder år 1699 och gifte inte om sig. Som änka flyttade hon snart till Tyresö och kan då ha inte bara rustat upp slottets bobarhet utan även byggt om urverket, till exempel åren 1699-1700, till pendelur. Maria Gustawa var sin tids mest lärda kvinna i Sverige och sysslade på Tyresö med översättningsarbeten, upplysningsdiskussioner och litterär salong. Sannolikt ändrade hon inte i övrigt på något tornurverk före år 1719. Men ombyggnaden till pendelur skulle även ha kunnat skett genom Maria Sophia De la Gardie någon gång under åren 1690-1694.

 

3.4. Uret från Stilperiod 3 (1719-1764)?

Stilperiod 3 uppstod sommaren 1719, när grevinnan Maria Gustawa Gyllenstjerna kan ha känt sig tvingad att i panik riva alla torn för att försöka lura ryssarna att inte komma och bränna slottet. Hon kan mycket väl även ha låtit göra stora eldar på Lura holme för att få ryssarna att tro att slottet redan höll på att brinna ner: Hon kunde ju inte veta att den ryska galäreskadern då hade order att inte göra något på Tyresös fastland, medan de brände alla Tyresö-gårdar på öarna.

Från Stilperiod 3 finns bara Bodings avbildningar av slottet, se ovan.

Efter 1719 var hon och hela Sverige tämligen fattiga och det gällde främst att försöka överleva i spåren efter Karl XII:s död. Att då hålla på med tornur torde ha haft mycket låg prioriet. Skulle, mot förmodan, något ha ändrats, så borde det ha varit hösten 1719 eller något av åren 1720-1721. Starka argument mot detta är dock följande egendomligheter, som antyder, att Maria Gustawa hade viktigare problem än tornur att hantera:

1. Enligt Svea Hovrätts Renoverade Småprotokoll, vol 13, 1720 ska Maria Gustawa Gyllenstierna ha upprättat och egenhändigt i vittnes närvaro den 20 september 1719 underskrivit ett köpebrev, där hon till sin svärson översten baron Johan Christopher von Düring sålde sitt säteri Tyresö med alla där under lydande hemman, bruk, kvarnar och torp. Köpesumman var 30 000 Riksdaler specie eller 180 000 daler kopparmynt. Sannolikt gick inte köpet igenom formellt – vilket till exempel kan ha berott på att släktingar klagat över häradsrättens beslut att tillåta köpet. – Eller på att parterna var överens om att låta köpet bero. Det hela kan också ha varit någon slags skatte- eller kreditors-planering, som nu är svår att förstå: uppenbart hade Maria Gustawa likviditetsbekymmer på 1720-talet. Sannolikt var det inte lätt att då i praktiken få räntor från vattenfallens industrier i den mån de var i drift. 1719 var ju ett händelserikt år, då snabb omplanering kan ha behövts. Köpet kan också haft att göra med naturaliseringen av von Düring till svensk adelsman den 29 september 1719, och att han skulle bli accepterad av Riddarhuset som friherre den 30 oktober 1719, genom att ha en ökad status i form av att äga Tyresö. Men mest sannolikt är dock att den stora stadsbranden på Norrmalm i Stockholm den 29 september 1719 (d.v.s några dagar efter köpet) föranledde att köpet revs upp.
2. Maria Gustawa sålde Tyresö 31/3 1725 till fältmarskalken greve Gustav Adam Taube, men köpet återgick efter några veckor, trots att köpebrevet var påskrivet av bägge parter. Det är oklart varför detta köpebrev skrevs. Ytterligare arkivforskning bör kunna finna fakta som belyser relationerna mellan parterna och i vilka livssituationer var och en av dem var år 1725. Kanske var det frågan om finansiella problem för Maria Gustawa som effekt av reduktionen av andra egendomar och av svårigheter att reglera ersättningen från staten för de utgifter hon och hennes man haft för ambassaden i England år 1697-1698.
3. Det kan noteras, att den 10 februari 1726 lämnar Maria Gustawa Gyllenstierna, tillsammans med sin svärson Johan Christopher von Düring, in ett skuldebrev till Sotholms häradsrätt, för att friherren och översten Göran von Knorring ska kunna inteckna 45’000 daler kopparmynt i Tyresö, samtidigt som denne von Knorring betalt samma belopp till greve Arvid Horn (1664-1742, var lantmarskalk vid riksdagen 1726, gift 1710 3:o med grevinnan Margareta Gyllenstierna av Fogelvik (död 1740) som var dotter till kungliga rådet och fältmarskalken friherre Nils Gyllenstierna (1648-1729) och grevinnan Anna Christina Gyllenstierna (1657-1715)) för att täcka Maria Gustawas skuld till Horn. Samtidigt förband sig Maria Gustawa att hovauditören Anders Karl Ehrenfelt (1674-1741, sekreterare hos kungliga rådet och överståthållaren greve Christoffer Gyllenstierna samt inspektor över hans sätesgårdar och hovauditör hos drottning Hedvig Eleonora, adlad 1720) skulle få njuta fri förplägning för sig och sina hästar under den tid som tegelbruket, kopparhammaren och kniphammaren med andra verk i Tyresö skall byggas – utan avkortning i arrendesumman. Allt detta antyder, att Maria Gustawa hade trassliga affärer under åren 1725 och 1726. Men det kan också noteras att Göran Johan von Knorring (som var född 1657) dog den 3 juni 1726 i Stockholm. Så hans död kan ha förorsakat att den ovanstående affären inte blev av.
4. Det är också värt att notera ett mål i Stockholms häradsrätt (2 november 1727) rörande friherrinnan Catharina Cronström (1662-1742) som var gift sedan 1683 med Göran (Johan) von Knorring. I det målet presenteras hon som om hon motsvarade en ägare av Tyresö. Hennes son baron Wilhelm Hendrik Knorring (1692-1763) ansåg sig den 27 juli 1727 ha blivit överfallen och hotad nära Tyresö slott av 17 män. Dessa var sju arrendatorer, sju drängar, två inhyses och en husgubbe, vilka med sina liar uppenbarligen höll på att slå säd som dagsverken på en av Tyresös åkrar nära slottet. Knorring och hans mammas rättare på Tyresö kom därvid i häftig diskussion med männen. Sannolikt arrenderade Catharina Cronström då jordbruksdriften och delar av slottet från Maria Gustawa. Den 35-årige sonen Wilhelm Henrik von Knorring var efter en militär karriär utomlands kammarherre i Stockholm och kan ha retat upp arbetskarlarna ordentligt!

 

Ett ännu starkare argument mot att Maria Gustawa skaffat uret är, att det från början var så gammalt, att det inte är tänkbart att man kunde köpa det nytt i början av 1700-talet. Och att hon skulle ha flyttat det till Tyresö från något av sina andra gods är tveksamt. Som framgår av bokens huvudtext, så var hon en praktisk kvinna, som var tvungen att prioritera överlevnad under ekonomiskt mycket svåra tider, då slottsur troligen inte hade hög prioritet.

Om hon rev slottets höga torn sommaren 1719 så bör hon ha haft god hjälp av ovan nämnde Johan Christopher von Düring. Han var den sommaren överste för ett regemente nära Norrköping i syfte att försvara kusten mot ryssarnas brandskattningar. Han kan ha rått henne att riva tornen och han kan ha hjälpt till att bygga nya överdelar till tornen före höstregnen. Det verkar ju av ovanstående punkter a och c, som att han hade mycket affärer ihop rörande Tyresö med sin blivande svärmor.

 

Ägarperiod 1737-1759: När Maria Gustawa Gyllenstierna dog 1737 (och kallades grevinna till Tyresö och Tostaholm) var tre av hennes fem egna barn redan döda och Tyresö ärvdes av den äldsta av de två levande döttrarna, Catharina Margaretha Bonde, som verkar ha bott på Tyresö med sin familj sedan hon gifte sig år 1720. Hon var född 16/6 1697 och gift redan 1720 på Tyresö med dåvarande översten Johan Christopher von Düring, som i sin tur var född 22/7 1695 på Horneburg i Bremen (som son till översten Johan Christopher von Düring och friherrinnan Anna Sabina von Grothausen) och var överstelöjtnant i svensk tjänst från 1714.

Paret var bosatt i ”Tyresjö” och han var nog där mycket efter 1720, om han inte var borta på resor: År 1740 blev han generallöjtnant och 1743 general för kavalleriet. Aktiv 1734-1739 i hattpartiet och från 1740 i Mösspartiet och satt i sekreta utskottet 1731, 1738-1743, 1746-1747, 1751-1752 och 1755-1756, det vill säga oberoende av vilket av dessa två partier som hade makten. Vid riksdagen 1746-1747 var han (tillsammans med general G.B. Staël von Holstein) till och med ledare för Mösspartiet i dess försök att överta makten från hattarna.

Han förhandlade med ryssarna i Åbo i juli 1743 och var från 31 aug 1743 till april-maj 1744 i en beskickning som Sveriges utsände representant i St Petersburg (och lyckades därvid förhandla fram stora ryska subsidier till det svenska försvaret mot Danmark). 1746 var han ”en av herrar ett hundrade män i Stockholms stads brand- och försäkringscontoir”. Han blev serafimerriddare år 1748 och år 1751 fältmarskalk och greve. År 1753 blev han överståthållare i Stockholm och levde där i ett stort eget hus på Blasieholmen till sin död sex år senare, den 5/1 1759 då han var 64 år. Hans hustru dog några få år tidigare, den 9/7 1755. Bägge är begravda i Tyresö.

Johan Christopher von Düring var en mycket handlingskraftig och på många områden framgångsrik man, som investerade mycket i Tyresö. Han skulle ha kunnat intressera sig för tornur, även om det inte finns några speciella tecken på det.

• År 1737-38 beslogs tornspiran på Tyresö kyrka med förtent bleck, eftersom de tidigare träspånen var dyra att vidmakthålla med tjärning. Projektet verkar ha bekostats av såväl den tidigare ägaren Maria Gustawa Gyllenstierna och den nyblivne, Johan Christoffer von Düring. Tyvärr medverkade projektet till att blixten slog ner två år senare, den 27 juni 1740, varvid kyrktaket och tornet brann ner.
• Kyrkan reparerades år 1748 och nya malmklockor sattes upp år 1750 i tornet istället för de som smält ner i branden sommaren 1740.
• Han verkar i Tyresö ha prioriterat flera stora industriinvesteringar vid vattenfallen, tillköpet av Kumla gård i Tyresö 1739, samt bygge av stora och moderna väderkvarnar 1745-1750.
• Johan Christopher byggde också om rumsindelningen i slottets övervåning, så att det blev åtta gästrum där, men huvudteorin är att han inte byggde om eller flyttade uret, även om han mycket väl kan ha gjort det när som helst i perioden 1720-1759.

 

3.5. Uret från Stilperiod 4 (1765-1860)?

Stilperiod 4 skapades åren 1765-1770 av Carl Fredric Scheffer, genom att han tog bort trapphustornet och alla andra tornöverbyggnader, gjorde om taket till ett betydligt lägre brutet tak och gav slottet ett mer modest och mindre pråligt utseende. Från Stilperiod 4 finns i vart fall även en avbildning av slottet, utöver Rudenschölds och Elias Martins ovan nämnda akvareller. Det är en akvarell som tillskrivits konstnären Jonas Carl Linnerhielm (1758-1829). Enligt sid 103 i Fataburen 1933 kan den vara från omkring år 1800 – med nordsidans tak utan vindskupor och där syns ingen urtavla. Akvarellen visar slottstaket som brutet och valmat, men knappast återgivet som ett säteritak. Om det varit säteritak med en två eller tre decimeter hög lodrät vägg mellan takets övre del och dess nedre, så skulle den möjliggöra ett ljudhål för en eventuell malmklocka på slottsvinden. Trots att Elias Martins bild verkar ha ett lodrätt parti på takets nordöstra hörn, så har varken hans övriga takhörn det – liksom inte heller Rudenschölds två tavlor eller Linnerhielms. Scheffers takkonstruktion skulle i så fall överensstämma med hur det ser ut vid Stora Ek, se nedan.

 

Ägarperiod 1759-1786: Johan Christopher von Düring hade två döttrar. Bägge var satta under förmyndare och den ena var dessutom sjuklig, så han hade inte lyckats gifta bort dem. Han önskade planera generationsskiftet så bra som möjligt och ordnade därför ett resonemangsäktenskap år 1757 mellan sin 36-åriga dotter Gustafva Sabina och den 42-årige ungkarlen Carl Fredric Scheffer. Äktenskapet var i detalj framförhandlat och det regelverk som skulle gälla för Carl Fredrics disposition av Tyresö var noga specificerat: Så länge Carl Fredric levde skulle han ha makten över godset – med beaktande av sin formella frus intressen. Carl Fredric skriver i ett förtroligt brev till Carl Gustaf Tessin att hans blivande fru varken var vacker eller ung men att hon utan tvivel var den rikaste arvtagerskan i landet (Jan Heidner, ed, Lettres particulieres à Carl Gustaf Tessin 1744-1752, Handlingar del 7, Sthlm 1982, sid 21). Så man måste anta att Carl Fredric gifte sig för förmånen att kunna verka på Tyresö-godset.

 

Ägandet av Tyresö övergick till Carl Fredrics fru från Johan Christopher när denne dog 1759. Han började känna sig sjuklig 1755 och ordnade därvid med de formella överlåtelsehandlingarna.

Carl Fredric Scheffer var under början av sin Tyresö-period kronprinsens guvernör sedan februari 1756 till april 1762, åter riksråd från augusti 1761 till augusti 1765, då han av riksdagen tvingades lämna in sin avskedsansansökan som syndabock för utrikespolitiken i november 1764. År 1764 flyttade Carl Fredric även in i Carl (Reinhold) von Fersens (1716-1786) stora hus på Blasieholmen som han hyrde. Carl Fredric var år 1766 aktiv i sällskapet Pro Patria och i bildandet av Patriotiska Sällskapet, speciellt för ”främjande av åkerbruk och egna produkters förädling”. Patriotiska Sällskapet blev helt självständigt från den 6/2 1772, i praktiken med Carl Fredric som ständig ordförande i föreningens ständiga utskott (som från år 1784 förberedde alla ärenden) till sin död. Han tog år 1776 initiativ till att Sällskapet startade sin månatliga Hushållningsjournal, som blev en viktig tidning för spridande av moderna idéer, inte minst beträffande jordbruket. Var 1770-71 kronprins Gustavs ledsagare i Europa.

Carl Fredric Scheffer var sannolikt den ledande fysiokraten i Sverige, vilket bör ha gjort att han försökte utveckla jordbruket på Tyresö-godset i en mängd olika avseenden. Han lät på egen bekostnad år 1775 bygga en ny tvåvånings sockenstuga i sten nära kyrkan (revs c.1910). Den syns på Elias Martins Tyresö-målning, som pryder omslaget på min bok och som dessutom finns på dess sida 192.

Han anlade vid slottet också Sveriges första engelska park åren efter 1778 och reste stenobelisken med Tyresös historieskrivning 1779. Den färdiga ombyggnaden av Tyresö slott celebrerades med en middagsbjudning den 25/2 1770 för den kungliga familjen Adolf Fredrik, Lovisa Ulrika, kronprins Gustav och prinsessan Sofia Albertina. Carl Fredrics mål med sitt ägande av Tyresö torde ha varit att bygga upp ett idealsamhälle. Ingen annan av Tyresös-godsets ägare före år 1900 har öppnat upp så många nya torp och boställen! Han medverkade verkligen till att öka befolkningsantalet, vilket var ett prioriterat nationellt mål.

 

Ungefär samtidigt som Carl Fredric byggde om Tyresö slott så byggde han och hans bror Ulric om Stora Ek, som de ärvt efter sin far. Herrgården Stora Ek ligger cirka 1 mil söder om Mariestad. Ulric flyttade in i Stora Ek och bodde där till sin död 1799. Det slottet har ett tornur över entréfasaden, se fotot i nätbilaga C6h.

 

Det synes troligt att Carl Fredric flyttade urverket till den år 1775 nybyggda Sockenstugan. Det passar bra med hans sociala patos och engagemang för småfolket inom såväl godset som i övriga Sverige. På Sockenstugan kunde uret tillgodose behovet vid såväl Follbrinksströmen som vid godsets ekonomibyggnader och för det fattigaste folket. Och han skulle själv slippa att bli störd av klockklangen. Det är dock inte självklart att det är uret från 1664 som flyttats till Sockenstugan, eftersom Carl Fredric lika gärna skulle ha kunnat köpa ett nytt urverk dit. I så fall ett liknande det som han några år senare lät installera i kyrktornet – om det inte skulle vara så att kyrktornets urverk kommer från Sockenstugan. Men det förklarar i så fall inte de två urtavlorna på slottsvinden.

 

Att han flyttade uret från slottets sydsida till Sockenstugan enligt vad som syns Elias Martins teckning, kan också hänga samman med att han inte hade något bra torn på slottet för en malmklocka. Dessutom hade han från 1759 ett högklassigt och påkostat väggur på sin salsvägg och som bör tillfredsställt han egna behov av slagur. Detta mycket vackra så kallade konsolur hade kvart- och timslagverk och hänger nu sedan år 1800 på salsväggen i Tervik.

 

Kanske fungerade det inte så bra med slaguret i Sockenstugan. Så inom några år satsade han på att Tyresö kyrka fick ett tornur, som gav tiden åt hans underlydande personer. År 1782 skänkte Carl Fredric nämligen det tornur som installerades i kyrktornets södra yttervägg och vars urtavla fortfarande visar tiden där. (År 1782 skänkte han även de fyra timglasen som nu står i kyrkans predikstol.)

 

Ägarperiod 1786-1793: Tyresö ärvdes av grevinnan Scheffers yngre och ogifta syster Ulrika Eleonora von Düring (1728-1793). Hon hade inga kända nära släktingar. Hon ägde således Tyresö från 58 till 65 års ålder. Hon var satt under förmynderi av riksråd Melker Falkenberg (1722-1794). Att han som förmyndare under en förväntat kort övergångsperiod skulle intressera sig för urverk på Tyresö är inte troligt.

 

Ägarperiod 1793-1794: När Ulrika Eleonora von Düring dog 1793 så var det ont om nära arvingar. Närmast till fanns fyra levande barn till hennes mormor Maria Gustawa Gyllenstjernas styvbarn, d.v.s fyra barnbarn till Carl Bonde och hans första fru Eleonora Margareta Brahe: Fredrika Birgitta Hastfer (född grevinna Bonde), friherrinnan Eleonora Gustafva Sture, hovmarskalken greve Johan Gustaf Bonde, ovan nämnda riksrådet greve Melcher Falkenberg. Denna ägarperiod var också bara en kort övergångsperiod, då inga åtgärder beträffande tornur väntas ha vidtagits.

 

Ägarperiod 1794-1800: Landshövdingen friherre Robert Vilhelm De Geer av Tervik i Finland köpte Tyresö. Han var född den 15/7 1750 på släktgodset Tervik utanför Lovisa i Pernå socken i sydöstra Finland. Under sin Tyresö-period bodde Robert Vilhelm mest på Tervik i Finland. Han var där (som troende fysiokrat) en aktiv godsägare och köpte många gårdar i grannskapet. Om han tog aktiv del i jordbrukets utveckling på Tyresö är tveksamt. Sannolikt hade det köpet gjorts för att tillfredsställa hustruns behov av en ståndsmässig bostad nära sina släktingar i Stockholmsområdet och hans eget initiala hopp om en politisk karriär nära Stockholm. För det talar också att Tyresö såldes så snart hon dött. Hon dog (i Stockholm) 9/6 1797 bara 27 år gammal. Hennes sista barn hade fötts en månad tidigare (den 9/5 1797 på Tervik) och hon kan ha dött i sviterna efter den födseln. Om Robert Vilhelm skulle ha investerat i ett tornur på Tyresö, så bör det ha varit alldeles i början av sitt ägande där, säg gissningsvis år 1795. I så fall i form av en upprustning – eller nyinvestering om inget ur fanns. Efter år 1795 kände han troligen att det inte skulle löna sig att satsa på en politisk och social karriär nära Stockholm, eftersom kungen började frysa ut honom.

 

Ägarperiod 1800-1822: Kommerserådet Gabriel Christian Koschell köpte Tyresö den 21/2 1800. Han var född 1743 och innehade firman Gabriel Christian Koschell & Comp, som 1797 var kommissionär för 17 bruk och från 1780-talet till 1810 Stockholms största importfirma. Han byggde år 1783 till det av honom ägda f.d Flemingska huset vid Slottsbacken i kvarteret Aeolus nära Skeppsbron. År 1791 köpte han Ärendals styckebruk (som hade 90 tons årlig tillverkning) i Frustuna, Sörmland. Från 1805 var han kompanjon med sin son Gabriel Werner Koschell (1780-1828) till sin egen död 1810 då firman övertogs av den sonen. Gabriel Christians änka Maria Elisabet Conradi (1751-1822) gjorde dock ingen bodelning, utan bodde kvar mycket på Tyresö till sin död 1822. Efter år 1810 gick firmans finanser sämre och eventuella åtgärder beträffande tornur bör därför ha skett i början av Tyresö-ägandet, förslagsvis år 1807. Men gissningsvis satsade Koschells i stället på att fylla sitt tomma slott med möbler.

Det hindrar inte att uret i sockenstugan kan ha blivit nästan obsolet när kyrkan fick sitt tornur 1782 och kan dessutom ha misskötts, krånglat och varit ur funktion. Så det behöver inte alls ha funnits kvar på sockenstugan till 1827. Det kan även ha flyttats av Koschells till slottets nordfasad enligt.

 

Ägarperiod 1822-1824: Elisabet Conradis barn major Georg Koschell, grosshandlare Gabriel Koschell, Margareta Charlotta Koschell (gift König) och Eleonora Elisabet Koschell (gift Conradi) ägde tillsammans Tyresö under en övergångsperiod i konkursens tecken och utan åtgärder beträffande ur.

 

Ägarperiod 1824-1826: Brukspatron Sven Fredrik Selander övertog Tyresö – troligen med anledning av en konkursuppgörelse. Detta var en kort övergångsperiod och inga ändringar beträffande ur väntas ha kunnat ske.

 

Ägarperiod 1826-1838: Överstekammarjunkaren greve Carl Stackelberg köpte Tyresö. Han var född 27/8 1774 på Lövsund i Ludgo socken i Sörmland, och hade blivit kornett vid lätta dragonregementet 1781, underlöjtnant vid Royal Suedois 1789, löjtnant vid livhusarregementet 1794, ryttmästare vid livgardet till häst 1795, kavaljer hos hertig Fredrik Adolf av Östergötland 1795, kammarherre 1805, överstekammarjunkare 1825, riddare av Nordstjärneorden 1826. Han dog 1859. Han var gift sedan 1804 med stiftsjungfrun friherrinnan Eva Sofia Adelswärd, född 3/6 1787, död 21/2 1855 och dotter till överste friherre Erik Göran Adelswärd och hans första fru grevinnan Eva Helena von Fersen. Carl Stackelberg deltog i husförhör och nattvard i Tyresö år 1832. Han och hans fru bodde mycket på Tyresö med sina sju barn. Han kan mycket väl ha gjort något åt tornuret om det ansågs behövas, även om det inte finns några arkivariska spår av det.

Troligen var byggnadsunderhållet eftersatt under 43-årsperioden 1793-1826 och Stackelberg verkar ha moderniserat inredningen i slottet. Fattigstugan rustades upp och fick dels en möteslokal för sockenstämman och dels (troligen samma lokal) Tyresös skola år 1827. Stackelberg bekostar ett nytt trägolv år 1837 i kyrkans sakristia. Det verkar som att den år 1827 upprustade sockenstugan brann år 1838, eftersom sockenstämmoprotokollen från åren 1758-1835 är svårt brandskadade enligt en utredning som landsarkivet i Uppsala redovisade 1952-06-20.

Sannolikheten är hög för att – om det inte var Koschell som flyttade uret till slottets nordfasad – Carl Stackelberg såg till att flytta tornuret år 1827 från Sockenstugans västra tak till slottets nordfasad, på det sätt som syns på Rudenschölds målning. Uret hade gissningsvis inte varit i bra skick under någon tid och sockenstugan kunde klara sig väl med att se och lyssna till kyrkans tornur. Tornuret kan också ha skadats vid 1838 års brand i sockenstugan. Viktigast var nog att skapa mer plats i sockenstugan. Carls dotter Augusta Charlotta Lovisa Stackelberg (1808-1848) bodde ju på slottet med sin man Ture Gabriel Rudenschöld åren 1827-1838. Den sistnämnde var bror till ”den svenska folkskolans fader” Torsten Rudenschöld (1798-1859) och de två såg nog till att göra Tyresö till ett exemplariskt skolexempel – femton år före folkskolestadgans tillkomst, som följd av en testamentsdonation från viktualiehandlaren Eric Boman Ericsson, se sid 189 i min bok.

 

Ägarperiod 1838-1855: År 1838 såldes Tyresö till äldste sonen kammarherre greve Fritz Stackelberg. Det är oklart vad som låg bakom försäljningen. Fritz var gift sedan sex år och hade tre barn, så kanske hade han en önskan att ta över ägandet av Tyresö. Fadern var 64 år och kanske var trött på att vara ägare, men levde vidare till han blev 85 år gammal. Efter försäljningen flyttade Fritz föräldrar till Forssa församling (den 39 maj 1838). Troligen var fadern inte intresserad (eller snarare inte likvid nog) att investera mer i Tyresö, medan äldste sonen med fru optimistiskt önskade ha Tyresö som ett medel för att stiga i den sociala statuskarriären.

Fritz (Adolf Erik Louis) Stackelberg var född 1805 på Almnäs, dog i Gränna 1882 och blev kadett vid Karlberg 1822, utexaminerad 1827, kornett vid livgardet till häst 1827, löjtnant där 1830, kammarherre 1838. Ägde Fredriksnäs i Gryts socken i Östergötland. Han var gift sedan 1832 (i Stockholm) med Adamina Vilhelmina Reutersköld, född 28/7 1811 på Rånäs bruk i Fastena i Stockholms län och dog 29/4 1880 i Gränna. Hon var dotter till hovmarskalken friherre Axel Didrik Reuterskiöld och hans första fru Gustafva Le Febure. Fritz och Vilhelmina flyttade in till Tyresö slott 1838 från Forssa församling och flyttade år 1855 till Gryt. Det var, enligt Kurt Antells uppsats i ”En bok om Tyresö” (1933) en konkursauktion år 1853 då flera föremål från slottets fasta inredning såldes.

Tyresö kyrka hade fått förfalla i cirka 45 år och år 1839 började ett ambitiöst reparationsarbete. En orgel installerades i Tyresö kyrka år 1842 efter en insamling i församlingen. (Detta var tidigt, eftersom över hälften av Sveriges lantkyrkor år 1850 ännu inte hade orglar.)

 

Ägarperiod 1855-1859: År 1853 överläts Tyresö (för endast 153 000 riksdaler) med tillträdesrätt den 14 mars 1855 till överdirektör Johan Erik Hörstadius. Fritz Stackelberg blev troligen tvungen att sälja i samband med att han gjorde konkurs och, år 1855, flyttade till Gryt med sin familj.

Johan Erik Hörstadius var sin tids brännvinskung och köpte också många andra stora fastigheter i Mälarområdet. Han levde mycket spartanskt (=snålt) och torde inte ha investerat i något improduktivt i Tyresö när han väl köpt godset. Hans ägarperiod är en övergångsperiod till att hans brorson G.F. Hörstadius fick ärva Tyresö år 1859.

 

3.6. Uret under Stilperiod 5 (1863 -1894)?

Stilperiod 5 skapades av G.F. Hörstadius genom att han byggde om och moderniserade slottet under början av sin ägarperiod 1859-1892. Det som anges som karaktäristiskt för Stilperiod 5 är främst volutgavlarna på de två sydtornen och att takets nordsida livades upp med vindskupor. Slottsarkitekt Johan Erik Söderlunds (1826-1875) ritningar till dessa Tyresö ”Decoration” förvaras i Uppsala universitetsbibliotek. Från denna period finns flera översiktsbilder, vilka dock är svåra att datera närmare:

• Carl Svante Hallbecks (1826-1897) oljemålning i slottets övre trapphall, av slottets nordsida med urtavla och rött tak med stora vindskupor. Tavlan är på framsidan signerad C. S. Hallberg, men odaterad. Finns det anteckning på baksidan beträffande årtal? Svante Hallbeck var en flitig illustratör i Ny illustrerad Tidning och där kan troligen finnas flera bilder av Tyresö slott, speciellt år 1887. (Ny Illustrerad Tidning var en svensk veckotidning som gavs ut lördagar åren 1865-1900.)
• I slottets över trapphall finns även en annan oljemålning av slottets nordsida, men med svarta tak och stora vindskupor. Tavlan är signerad år 1906, men signaturen är oläslig för mig. Slottet har även på denna målning en tydlig urtavla, och på volutgavlarna syns ljudhålen. Att denna oljemålning är daterad år 1906 är ett problem, eftersom slottets nordfasad inte sett ut som bilden visar sedan slutet av 1800-talet.
• Vilhelm Behms (1859-1934) skiss av slottet nordsida år 1886. Uret syns otydligt ritat och även ljudhålen på tornen är otydligt ritade. Från Ny Illustrerad Tidning 1887. Hänger på väggen i markisens arbetsrum.
• Där finns även Vilhelm Behms samtida tuschteckning av sydsidan med tornens ljudhål för västra tornets malmklocka.
• Ragnar Östberg har en ritning av slottet från år 1899 i Claes Lagergrens arbetsrums västra fönsternisch. Oklart just nu vad den eventuellt visar av slottets detaljer (om något).

·       Sam Arsenius (1857-1912) tavla i slottsbiblioteket av gårdsplanen. Oklart just nu vad den eventuellt visar av slottets detaljer.

 

Claes Lagergren har också tagit intressanta fotografier, som antyder vad som kan ha hänt med slottsurets förändringar:

• Foto år 1892 av slottets sydsida, visande dels sydtornens runda ljudhål, dels att inget ur syns, dels sydsidans tre vindskupor.
• Foto år 1892 av slottets nordsida, visande dels sydtornens runda ljudhål, dels urtavlan över slottets entré, dels de stiliga vindskuporna. Uret på bilden visar att klockan är 10:23.
• Foto efter år 1903 av slottets nordsida, visande dels sydtornens runda ljudhål, dels att urtavlan över slottets entré är borttagen och att de två små vindskuporna är nedtonade. Den västra flygelns ombyggnad och förbindelsetorn ännu inte påbörjade. (Bilden visar i förgrunden Lagergrens kusk uppsutten på herrskapets vagn med två förspända hästar.)
• Foto år 1906 av slottets nordsida, visande dels att urtavlan över slottets entré bör vara borttagen, eftersom överstyckets dekoration ändrats.

 

3.7. Uret under Stilperiod 6 (efter 1894).

Uret fanns uppenbarligen i drift år 1892, när Claes Lagergren köpte Tyresögodset. Det är mest sannolikt att Lagergren tog ner urtavlan ovanför slottsentrén år omkring år 1901, då han började med sina större om- och tillbyggnader av slottet, vilka varade åren 1901 till sin död 1930: Det östra förbindelsetornet var färdigbyggt år 1903; Slottet fick varmvatten 1904; NO-flygeln var färdigbyggd år 1909, medan NV-flygeln blev taklagd år 1928 och höll på att byggas färdigt invändigt, när markisen dog år 1930.

Nordiska museet har det Lagergrenska arkivet, som innehåller många detaljerade räkenskaper från den här tiden, så det kan gå att kartlägga mer detaljer kring ombyggnad och hantering av uret. Arkitekt Clason har mycket av sina ritningar samlade hos Riksarkivet, men det är oklart, om just ritningarna till Tyresös ombyggnad finns där.

 

3.8. Uret från före slottets tillkomst 1620?

Urverkets äldsta delar skulle kunna vara från 1400- eller 1500-talen, eftersom konstruktionstekniken och utseendet av detaljerna på de århundradenas urverk inte ändrade sig mycket före slutet av 1600-talet. Det finns dock ingen speciell anledning att tro att urverket är så gammalt.

Det troligen äldsta mekaniska uret i nuvarande Sverige kom till Lunds domkyrka på tidigt 1400-tal och i dåvarande Sverige till Vadstena år 1416. Storkyrkan i Stockholm fick ett kalenderur år 1471. Det finns ingen anledning att tro att Tyresö skulle ha haft tornur före den tiden, vilket framgår av följande ägargenomgång.

 

Under 1300-talets andra hälft bodde ingen av Tyresös ägare på Tyresö. Där fanns då inget stenhus, utan enbart dels bondgården Tyrisede, ungefär där slottet ligger nu, och dels troligen en träkastal på nuvarande Lilla Tyresös högsta punkt som försvar av Edet och vattenvägen till handeln på övre Tören och av de också intäktsgivande mjölkvarnarna. Ägarna var hela tiden bland rikets allra rikaste och mäktigaste män med många gods på andra håll:

Ägar-period	Ägare
Före c1351	Stockholms slotts fogde Nils Ingevaldsson
c1352-1364	Riksdrotsen Nils Turesson (Bielke)
1364-1369	Riksrådet Erik Karlsson (Örnfot).
1369-c1396	Riksmarsken Sten Bengtsson (Bielke)
1396-1406	Riddaren lagman Erengisle Nilsson d.ä

 

Under 1400-talet byggdes Tyresöhus av tegel på nuvarande Lilla Tyresö. Det finns mycket räkenskaper kvar från den trolige byggherren Gregers Matsson, men inget om något ur.

Man kan gissa att Tyresöhus såg ut ungefär som Glimmingehus och att det inte alls fanns något tornur där. Förutom Tyresöhus fortsatte bondgården Tyrisede att finnas kvar där Tyresö slott nu ligger.

Ägar-period	Ägare
1406-1439	Catharina Erengisledotter, gift med Gustaf Lekson. Han bodde på Tyresö 1406-1410 och kan möjligen (men mindre troligt) ha påbörjat bygget av Tyresöhus åren 1406 till 1410, då han dog. Hon bodde kvar som änka på Tyresö.
1439-c1443	Ingeborg Gregersdotter, gift med Mats Ödgislesson, bodde aldrig på Tyresö, utan mest på Lagnö i södra Mälaren. Eftersom Ingeborgs systerdotter sedan hösten 1438 var gift med Karl Knutson, så blev Mats Ödgislesson mycket gynnad under dennes regenttid.
c1443-1494	Riksrådet lagman Gregers Matsson (Lillie) byggde troligen Tyresöhus i perioden 1443-1460 och bodde där i flera perioder, men var fogde på andra kungliga borgar under flera korta perioder.

 

Under 1500-talet fanns Tyresöhus kvar och var ofta bebott, men det syns inte finnas skäl att tro att någon ville installera ett tornur där:

Ägar-period	Ägare
1494-1514	Riksrådet riddare Bengt Gregersson (Lillie) verkar ha bott på Tyresöhus hela sitt liv.
1514-c1544	Anna Bengtsdotter, gift med riksrådet häradshövdingen Erik Ryning (som blev halshuggen i Stockholms blodbad), omgift med Gustav Vasas trogne vapendragare Gudmund Pedersson. De bodde vissa perioder på Tyreshus, men mest på andra håll
c1544-1578	Kammarjunkare Nils Ryning verkar ha bott på Tyresöhus hela sitt liv, men eftersom han var en av Sveriges sex rikaste män och ägde 346 gårdar och hemman, inklusive Lagnö, så var han nog inte mycket i Tyresö.
1578-1589	Hovmarskalk och kammarjunkare Olof Ryning var sedan 1586 gift med drottning Gunillas faster Carin Axelsdotter, dotter till riksrådet Axel Eriksson (Bielke af Åkerö – vid Yngaren i Sörmland) till Häradsäter, och hovmästarinnan hos drottning Catarina Jagellonica, Elsa Axelsdotter Posse.
1589-1612	Carin Axelsdotter äger Tyresö som morgongåva från Olov Rynings död 1589. Carin bodde som änka på Tyresö (men även delvis i Småland år 1612) och kallades fru Carin till Törissö. Hon dog 2/8 1612 och har en gravhäll i Storkyrkan i Stockholm. Eftersom Carin bör ha varit född cirka år 1566 så bör hon ha varit 23 år gammal när hon blev änka – och 46 år när hon dog. Vi vet inte varför hon inte gifte om sig.

 

Ägarperioden 1612-1617 var en övergångstid. Barbro Axelsdotter Bielke ärvde Tyresö efter sin syster Carin Axelsdotter år 1612. Barbro var änka efter riksrådet friherre Gustaf Gabrielsson Oxenstierna (af Eka och Lindö), som dött redan år 1597. Barbro var född 1556 och dog 22/1 1624. Hon var dotter till riksrådet Axel Eriksson Bielke (död 1559) och hovmästarinnan hos drottning Catharina Jagellonica, Elsa Posse (död 1579). Det finns ingen anledning att tro att hon önskade installera ett slagur i det då förfallna Tyresöhus.

 

4. De tre urtavlorna

Urets två urtavlor på slottsvinden syns till vänster på den inledande bilden ovan. De är knepiga att tidsbestämma. Man kan gissa att antingen är bägge från 1800-talet eller den ena från 1700-talets senare hälft och den andra från 1800-talet.

Den svartmålade tavlan torde vara den som suttit senast på Tyresö slott, eftersom den har samma diameter, cirka 1,2 meter, som platsen i nordväggen där den varit placerad. Den andra urtavlan är något mindre, cirka 1 meter i diameter, och grönfärgad. Den kan förslagsvis ha suttit på Sockenstugan i perioden 1775-1827. Den har minutmarkering, medan den större tavlan endast har tim- och halvtimmesmarkering. Färg- och måttangivelserna bör kollas på plats genom bättre uppmätningar! Bättre fotografier av fram- och baksidorna bör också fixas! Därefter kan möjligen bättre slutsatser resoneras fram.

Utöver dessa två urtavlor bör det tidigare (på 1600-talet) ha funnits en urtavla, som endast hade en timvisare och ingen minutvisare. Urtavlan på Tyresö kyrka kan möjligen ha kommit från slottets tornur. Framför allt kan den timvisaren vara gammal och en återanvändning av timvisaren från 1640, se avsnitt 9 nedan.

 

5. Malmklockan från 1690

Den malmklocka som finns på slottsvinden behöver ju inte ha haft med uret att göra, även om man kan tycka att det är sannolikt, trots att klockan förvaras på ett helt annat ställe på vinden. Uret har slagverk, men det är oklart under vilka tidsperioder detta kan ha varit i drift.

Malmklockan är 50 centimeter hög och har en nedre diameter på 44 centimeter. Den ser ut så här:

1690 års malmklocka från Odensjö säteri som den är avbildad i Nordiska museets arkivhandlingar (Arkivbild NM.0613043).

 

På klockan finns inskriptionen ”Magnus Granatenhielm 1690”. Den gör det möjligt att fastställa att malmklockan med hög sannolikhet kommer från Odensjö säteri.

Magnus Granatenhielm (född 1644; död som generalmajor 1714) hade veterligen inget med Tyresö eller dess ägare att göra under sin levnad. Han blev adlad år 1681 och satsade det året på att bygga upp sitt säteri Odensjö i Barnarps socken i nuvarande Jönköpings kommun. (Odensjö ligger ungefär en mil söder om Jönköpings gamla stad.) Åren 1677 till 1681 hade han förvärvat flera gårdar i Odensjö by och åren 1692 till 1696 förvärvade han resterande gårdar i byn, så att han ägde hela byn med alla dess tidigare sju gårdar.

 

Årtalet 1690 på malmklockan passar mycket bra med Magnus Granatenhielms andra verksamheter det året:

• Granatenhielm hade blivit änkling två gånger tidigare. När han var 46 år så gifte han sig tredje gången den 22 maj 1687 med Elisabet Ståhle Hon dog i barnsäng den 7 april 1688. Dottern Sigrid Sara döptes samma dag. Hon dog innan hon fyllt två år i februari 1690. Det var svåra ödets slag för Magnus Granatenhielm. I begravningsboken den 31 augusti 1690 står: ”Begrofs wählborne hr Granatenhielms dotter Sigrid Sara Granatenhielm. Testament till kyrkan gaf Wählborne Hr majoren den minsta klockan om 100 daler Smt. Samma gång och dag upphängdes millom klåckan, som omstöptes genom hr Magnus försträckning.”
• Den 31 augusti 1690 var en högtidlig dag i Barnarps kyrka: ”Alla tre klockorna ljöd från den nya klockstapeln, då lilla Sara Sigrid fördes till vila i familjegraven i kyrkan.”

 

Magnus Granatenhielm hade råd att kosta på sig ett tornur år 1690 och därefter, eftersom hans sista hustru var dotter till den stormrike rådmannen Håkan Månsson Ståhle.

Magnus Granatenhielm kan också ha haft intresse av det, inte bara för att varaktigt högtidlighålla sin dotters död, utan framför allt för att visa sin nyförvärvade status. Odensjö hörde till Branarps församling och han gjorde många andra statushöjande investeringar vid Barnarps kyrka:

• På 1680-talet tillbyggdes Branarps kyrka i korsform. Utgifterna för den norra korsarmen stod församlingsborna för, medan den södra korsarmen bekostades av majoren Magnus Granatenhielm.
• I sin gemensamma glädje över giftermålet satte han och hans tredje hustru upp en vackert skulpterad stentavla på södra gaveln av kyrkan med det Granatenhielmska vapnet och sina initialer E.G.H.M.G.H. 1687.
• I östra änden av kyrkan finns altartavlan från 1686 med porträtt av donatorn (Magnus Granatenhielm) och hans andra fru (Dorothea Wäsenberg) samt av Karl XI och Ulrika Eleonora.
• År 1683 uppsattes på Granatenhielms bekostnad en fattigbössa utanför kyrkan.
• Vid kyrkans ombyggnad på 1680-talet byggdes också en ny klockstapel under byggmästare Lars Kruses ledning (stommen restes 1681). I den fanns tre klockor, storklockan (enligt inskription från 1556) och mellanklockan från den tidigare stapeln samt lillklockan, som var en donation av major Granatenhielm.
• Lillklockan, prydd med Granatenhielmska vapnet bär följande inskription: ”Anno Till Gudz ähra är denna klocka gifven till Barnarps Körka af Kongl. Maj:ts Troman och Major af Artolleriet Welborne her Magnus Granatenhielm till Odensiö för testamente efter den Wälborna fru, Fru Elisabet Granatenhielm till Odensiö, samt Wälborna Jungfru Sigrid Sara Granatenhielm min kärälskeliga Hustru så ock dotter begge nu i Herranom saligen afsomnade. Ps. 145. Jag upphöjer tigh min Gud, Tu Konung och titt Namfvn lofva uthan ända.”

 

Malmklockan i Tyresö kan (liksom hans Lillklocka i Odensjös klockstapel) för övrigt mycket väl komma från Granatenhielms eget gjuteri på Odensjö säteri. I vart fall fanns där senare under 1800-talet ett gjuteri enligt följande citat ur ”Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige” (1882), del I, sid 73:

Barnarp i Jönköpings län, Tveta hd. Sn s. om Jönköping, med Tenhult och Jönköping till närmsta jernvägsstationer. 0,674 qv.-mil, hvaraf land 0,654 eller 15,133 tnld, 207/8 mtl, 1,527 inv., 842,000 kr. fastighetsvärde. Högtliggande bygd med brant sluttning åt n. till Vettern, svag sluttning åt s., hvars vatten flyta till Lagaån. Jordmånen oftast sand; skog, småsjöar och mosstrakter saknas ej. Här har uppblomstrat en betydlig näringsflit. Särskildt märkas Odensjö herregård med qvarnar, gjuteri m. m., Spånhults manufakturverk och trämassefabrik, Torsviks trämasse-, stärkelse- och tänd-sticksmassefabrik, Stillefors maskinfabrik, Hällstorps manufakturverk, Mobro masugn.

Det är dock f.n oklart om det gjuteriet fanns redan år 1690. Det skulle möjligen kunna spåras i kyrkböckerna, om det då fanns någon gjutare bokförd där.

 

Magnus Granatenhielms säteribyggnad från 1681 förstördes vid en brand år 1789 och dagens huvudbyggnad tillkom 1838, medan flygelbyggnaderna är uppförda kring 1870. Det är f.n oklart hur hans familj kan ha tagit hand om malmklockan och ett eventuellt tornur.

• Två av Granatenhielms söner stupade vid slaget vid Narva 1700. En tredje son, som var gift, dog 1711. Vid sin död (som 70-åring år 1714) efterlämnade Magnus Granatenhielm dennes sonhustru och hennes fyra barn.
• Det har här inte utretts hur den släkten eventuellt bodde kvar i Odensjö eller vilka som kan ha bott där senare.
• Det är också okänt hur omfattande 1789 års brand var och om ett tornur kan ha överlevt branden. Gissningsvis gjorde malmklockan det.

 

G.F. Hörstadius (som bör ha satt upp malmklockan på Tyresö slott efter sin flytt dit år 1859) kom från Jönköping. Han var född 19/8 1812 i Jönköping och bodde länge i den trakten. Han har därför troligen lätt kunnat känna till att han kunde köpa den gamla malmklockan från Odensjös dåvarande ägare på 1860-talet.

 

Att Tyresögodsets ägare skulle ha beställt malmklockan år 1690 är svårt att göra troligt. Ägare då var Maria Sophia De la Gardie. Hon var då, fyra år före sin död, troligen inte i form för sådana affärer. Hon hade råkat mycket illa ut i 1680-talets stora reduktioner. Inte så mycket för att ha förlorat så många av sina gods, som att hennes låntagare gjorde det. Hon hade på 1660- och 1670-talet lånat ut mycket pengar och när låntagarna på 1680-talet fick sina gods indragna av Karl XI, så kunde de inte betala tillbaka till henne. När hon dog år 1694 var hon utfattig. Om hon mot förmodan beställt en klocka av Magnus Granatenhielm så borde dock klockans inskription inte enbart ha dennes namn utöver årtalet 1690. Så det är likväl mest sannolikt, att denna malmklocka kom till Tyresö genom G.F. Hörstadius på 1860-talet.

Till malmklockan bör höra den slaghammare, som finns kvar på slottsvindens golv norr om urverket. Se fotot som inleder denna bilaga. Det är dock svårt att åldersbestämma denna detalj. Inget talar dock mot att den är från 1860-talet.

På den Granatenhielmska malmklockan kan man för övrig se svaga spår av var hammaren träffat utsidan av klockans nederdel

 

6. Tyresö klocktorn och urets syften

Kyrkklockors klang har sedan över tusen år varit kopplade till gamla myter om de magiska krafter som denna klang har gentemot onda väsen, såsom troll och djävlar. Så länge människan höll sig inom hörhåll från kyrkan, så skulle hon känna sig trygg för att inte bli angripen av sådana onda väsen. Det betyder att malmklockans klang var förbunden med en betydande makt. Man kan gissa att denna makt sågs som gudomlig och hopkopplad med övergripande planetära och himmelska system, i vart fall när klockklangen kom från ett sinnrikt urverk, som var så listigt att det översteg de flestas förstånd hur det kunde fungera så väl. Denna gudomligt baserade makt fanns nog i stor utsträckning även i ljudet från de malmklockor, som världsliga herrar hade. Speciellt efter Uppsala möte år 1593 var det ju i Sverige kungen (och inte längre påven) som var Guds ställföreträdare på jorden. Och rådsherrar, såsom Gabriel Oxenstierna, stod ju mycket nära eller var en del av den världsliga och samtidigt gudomliga makten över Sverige.

Det var således viktigt att i ett stort gods kunna med klockklang dagligen och stundligen påminna om var makten fanns. Detta gav även en betydande trygghet åt de underlydande människorna på godset. Och det gav godsherren ökade möjligheter att genomföra systematisk ordning inom sitt gods. Urverkets slagfunktion var såldes länge troligen betydligt mer viktigt än att det fanns en visare som angav tiden. Det verkar vara först på 1770-talet som ordet punktlighet börjar betyda att man ska vara exakt på minuten när.

Klockklangen varje heltimme hade inte bara en maktfunktion, utan var dessutom mycket praktisk under hela tiden före elektricitetens införande. Hur skulle tjänstefolket annars i nattmörkret veta när det var dags att gå upp i ottan för att börja utföra sina sysslor?

Det var därför såväl dagtid som nattetid betydelsefullt att malmklockan var placerad så att den hördes till så många av tjänstefolkets bostäder som möjligt, till ekonomibyggnaderna nedanför slottets sydfasad och till industrierna vid Follbrinken. I slottets Stilperiod 2 måste man därför antaga att malmklockan hängde i det sydvästra tornet, som syns på Erik Dahlberghs bilder.

Under Stilperiod 3 torde malmklockan ha kunnat hänga i sockenstugan. Däremot insatte troligen G.F. Hörstadius sin nyköpta malmklocka i slottets sydvästra torn. Detta gav han ju runda öppningar åt söder och år norr högst upp i tornet, vilka bör ha varit konstruerade enbart för ljudets skull. (Motsvarande runda hål i väggarna på det sydöstra tornet bör däremot enbart ha haft estetiska symmetrisyften.) Det vore intressant att komma upp i det sydvästra tornet för att se om kroken finns kvar, där Magnus Granatenhielms malmklocka bör ha hängt. Samtidigt bör de gå att se spår av den långa kanal eller ledväg, som en lina från urverket måste ha haft fram till den klockan.

 

Gabriel Gustafsson Oxenstierna bör ha planerat för en malmklocka uppe i det SV tornet, Men eftersom han inte hann skaffa fram kyrkklockorna till Tyresö kyrka före sin egen död 1640, så var nog uret utan malmklocka i vart fall åren 1634-1636.

Man kan fråga sig varför det var så svårt för Oxenstiernorna att få fram nya malmklockor omkring år 1640. Gick all malm åt att gjuta kanoner och andra vapen då?

Gissningsvis fick man låna ett par klockor som en provisorisk lösning för att hänga upp i Tyresö kyrka just för begravningen år 1640. Kan det sedan ha tagit ändra till 1646 innan det gick att få fram ordinarie kyrkklockor dit?

 

7. Fasadöverstycket med urtavleomfattningen

I juli 2014 noterade Nordiska museets intendent Per Larsson att det på slottsvinden finns undanställt ett stort fasadöverstycke av hopspikade kraftiga träplank, som rimligen har varit en omfattning till urverkets urtavla under någon tid. Det runda hålet bör ha passat den bevarade urtavla som är 1,2 meter i diameter. (Hålets diameter och urtavlornas diameter bör kontrollmätas!) Utsidan är klädd med påspikade små plåtbitar och bildar en vacker traditionell ornamentik. Frågan uppstår ju här: Var och när har denna urtavleomfattning använts?

Det på slottsvinden bevarade fasadöverstycket med den nedre hälften av en urtavleomfattning av trä stämmer mycket bra med ritningen från slottsarkitekt Johan Erik Söderlunds ritning inför ombyggnaden av Tyresö år 1863 (vilken finns på kart- och bildenheten koba@ub.uu.se på Uppsala universitetsbibliotek). Foto: Harald Berg.

 

Det synes i första hand föreligga två alternativa spår att följa för att försöka komma fram till svar på frågan ”VAR”:

Det ena är att fasadöverstycket har haft med den övre delen av utsmyckningen ovanför huvudentrén att göra, det vill säga en del av det som visas på Söderlunds ritning ovan.

Det andra spåret är att det skulle kunna ha med någon volutgavel att göra, och i så fall troligen med den ena överdelen av slottets sydvästra torn.

I det senare fallet – vilket är det minst sannolika – skulle således hela urverket med sin malmklocka ha placerats där under en del av G.F. Hörstadius tid i samband med den begynnande ombyggnaden av slottet på 1860-talet. Allt tyder dock på att fasadöverstycket har fungerat som en inklädning runt urtavlan mitt över slottets nordfasad.

 

8. Ursmedens utsvävningar

På urverkets troligen äldsta och grönmålade metalldelar finns det några otydliga märken. Dels är det en triangulär ritsning nertill på utsidan av ett ben:

Smeden har gjort en tydlig ristning längs ner på gångverkets nedre skena på det urverk som står på slottsvinden. Det är inte lätt att begripa vad en sådan triangel kan ha haft för eventuell signifikans. Foto: Harald Berg.

 

Dels finns det två svaga märken, som kan tolkas som istämplade bokstäver:

Svårtolkade bokstavsliknande stämplar på urverkets ram på Tyresö slottsvind. Foto: Harald Berg.

 

Samma märken, men i annan belysning. Foto: Harald Berg.

 

Kan det vara fråga om ett W (eller möjligen ett snett N) plus något annat till höger därom? Det är inte heller lätt att tolka, varken vad det står eller vad det kan ha betytt. Om det är ett W, så skulle detta kunna betyda Wättinge – och är i så fall ett sensationellt fynd! Det är oklart hur länge den hammarsmedja med dragverk och klyvverk, som fanns vid Wättinge i slutet av 1500-talet, levde kvar under de första decennierna av 1600-talet. Den kan ha ersatts med en såg under slottsbyggena på 1620- och 1630-talen, men kan även ha funnits kvar då. Vid Wättinge fanns under slottsbyggenas tid i vart fall också en kopparhammare, som rimligen skulle kunna ha tillverkat urverkets stänger efter en urmakares anvisningar, även om Oxenstierna inte blev ägare till Wättinge förrän efter slottet var färdigbyggt. Några andra kvarvarande stämplar från hammarsmedjan eller kopparbruket i Wättinge är dock inte kända.

Det kan anmärkas att Wättinge kopparhammare redan år 1577 levererade takplåt av koppar till Stockholms slott.

 

Den metallram som omsluter urverket har upptill tre krusiduller av böjt smitt järn, vilka uppenbarligen funnits där från början. Två andra sådana, symmetriskt placerade, detaljer har blivit borttagna i samband med urverkets ombyggnader. De tre kvarvarande syns (dåligt) på dels den inledande bilden ovan, och bättre på den första bilden i Eric Reads teknikavsnitt, se punkt 12 nedan.

 

Snarlika konstruktionsdetaljer finns på de flesta tornur från 1500-talet, 1600-talet och 1700-talet. De har uppenbarligen haft en dekorativ funktion, men kan även ha använts som lyftkrokar.

Urmakarna torde ha kommit med urverket i delar och satt ihop dem med järnkilar inom ett par timmar på plats. Men speciellt kan man ha hissat upp urverket från vindens tegelgolv till dess läge på en liten träställning bakom urtavlan. Där uppe var det nämligen inte plats för en urmakare att sitta och montera ihop urets olika metalldelar.

 

9. Samband med Tyresös kyrkur

Tyresö kyrka har tre urverk i sitt torn:

• Det äldsta är från 1782 och en gåva från Carl Fredric Scheffer. Det är ett pendelur för att visa timmar och utlösa hammarslag mot i vart fall den största av kyrkans två malmklockor. Kyrkans nuvarande urtavla med sin enda timvisare torde ha satts upp samtidigt år 1782.
• År 1956 monterades det in ett elektromekaniskt ur från Westerstrands urfabrik i Töreboda, ”Typ TEIG”.
• I mer modern tid har detta ersatts med ett litet elektrisk urverk, som också kommer från Westerstrand i Töreboda enligt sin etikett.

Alla tre uren har monterats så att de driver timvisaren genom en lång horisontell kardanupphängd stång. Man har kopplat på respektive urverk till denna, successivt allt närmare urtavlan för varje byte av urverk.

 

Wasbergs ur från 1782. Urverket sitter uppenbarligen intakt kvar i sin ursprungliga infästning. Verket har höjden 585 mm, bredden 555 mm och djupet 444 mm nertill och 264 mm upptill. Pendeln är 1197 mm lång.

Verket torde – tekniskt sett – vara lätt att genom begränsade åtgärder fås att fungera igen. Alla delar finns kvar och trissorna till loden kan lätts hängs upp igen.

Urverket har ingen antydan om vem som var urmakare, men enligt kyrkoräkenskaperna (Uppsala landsarkiv, O I) kommer det från urmakaren Wasberg i Eskilstuna. Denne Wasberg bör ha varit en av de två sönerna till urmakaren Johannes Wasberg, det vill säga antingen Eric Wasberg (1727-1790) vilket är det mest sannolika, eller Petter Wasberg (1736-1813).

Uret kläddes in med brädväggar år 1840, så att det sedan dess står såsom i en trälåda. Uret var då år 1840 i dåligt skick, liksom hela kyrkan. Urverket hade dock på 1830-talet reparerats och försetts med en ny fjäder och nytt löv på pendeln. Detta skedde år 1834 enligt Tyresö kyrkoarkiv (i Uppsala Landsarkiv, L I b:1, ver 1834), men år 1835 enligt graffiti med målarfärg på urtavlans brädbaksida.

Uret var inte i funktion under de 14 åren 1919 till 1943, då det igångsattes den 24 juli av J Andersson.

 

Stilleståndets administration: Det är intressant att notera att urverket stod still de fjorton åren 1929 till 1944, trots att det troligen inte var något större tekniskt fel på urverket. Detta har troligen sina administrativa eller organisatoriska förklaringar enligt följande. Efter att ha varit ett eget pastorat sedan 1631 så blev Tyresö församling år 1923 nedklassat till en del av Saltsjöbadens pastorat. Detta berodde till stor del på att Claes Lagergrens patronatsrätt upprörde Sveriges riksdag, speciellt när han som katolik skulle utse ny kyrkoherde. Så patronatsrätten som institution i Sverige upphörde år 1921.

Det innebar att Tyresös nytillträdde kyrkoherde PG Ålund omvandlades från kyrkoherde (år 1923) till komminister år 1923.

Under åren 1923-1943 bildade Tyresö församling således ett pastorat tillsammans med Saltsjöbaden, där kyrkoherden var placerad. År 1943 blev Tyresö församling åter ett eget pastorat med egen kyrkoherde.

Gissningsvis fungerade tornuret något så när bra de första sex åren 1923 till 1929. Men enligt anteckningar med snickarpennor på träbjälkarna bakom urtavlan, så hade uret lagats i vart fall den 18 augusti 1926 av Julius Andersson och den 4 september 1927. Julius Andersson verkar ha varit en smed.

Efter omorganisationen 1929 torde beslutsfattarna i Saltsjöbaden ha kunnat vara tämligen ointresserade av att kosta på Tyresös kyrkur. När man år 1944 blev mer självständig i Tyresö, så ville man självklart ha igång uret igen – och kunde besluta lokalt om finansieringen!

 

Även reparationerna av urverket år 1840 kan ha hängt samman med administrationen. Tyresö kyrka hade fått förfalla i cirka 45 år och år 1839 började ett ambitiöst reparationsarbete. En orgel installerades i Tyresö kyrka år 1842 efter en insamling i församlingen. (Detta var tidigt, eftersom över hälften av Sveriges lantkyrkor år 1850 ännu inte hade orglar.)

År 1838 gick Abraham Vilhelm Söderén in som tillförordnad kyrkoherde efter att ha varit komminister i Tyresö sedan 1829. Tyresö fick år 1840 Johan August Lind (född 1798) som ny kyrkoherde (till sin död 1854). Han var prästvigd i Strängnäs 1822 och hade tjänstgjort i Botkyrka, Eskilstuna, Björnlunda, och Västerhaninge. Han var gift med en kyrkoherdeänka från Västerhaninge och hade inga barn.

Omkring år 1842 bör Stackelberg ha planterat den alm, som växte sig mycket stor på kyrkogårdens sydsida (fram tills jättealmen togs ner år 2003, då med fem meters omkrets). Kanske planterades den med anledning av hans hustrus 30-årsdag i juli 1841 eller med anledning av deras tioåriga bröllopsdag år 1842. Eller, mer troligt, var den nya almen en del i en allmän uppryckning av kyrkan och kyrkogården, när den yngre greve Stackelberg tillträtt som patronatus och slottsherre år 1838.

 

Urtavlan är mycket snarlik den stora urtavlan på slottsvinden; skillnaden är att siffrorna är gula istället för vita och att täckplåtarna är något större. Timvisarens ålder är oklar. Den kan vara betydligt äldre än från år 1782 och i så fall tillhöra Tyresö slotts tornur på slottets sydtak i så fall kunna vara från 1634. Urtavlan ser snarlik ut som den ena av urtavlorna på slottsvinden, men det är svårt att mäta upp diametern och att se konstruktionen på kyrkans urtavlas baksida.

1782 års urtavla och timvisare på Tyresö kyrka. Foto: Harald Berg.

 

I kyrktornet finns det två något olika stora och tunga järnföremål. Dessa skulle kunna vara två lod till urverket från 1782, men är troligen snarare två gamla kläppar till malmklockor, i så fall de gamla malmklockorna som gick sönder i samband med 1740 års brand i kyrkan. Det mest intressanta är att dessa två kläppar är snarlika den som nu finns på slottsvinden, och som står intill urverket där. Om den är en kläpp, så frågar man sig lätt: Vilken malmklocka hör den till? Har den haft med Magnus Granatenhielms klocka från 1690 att göra? Den klockan skulle kunna ha haft en inre kläpp med sig från Odensjö, men fått en yttre slaghammare när den sattes upp i Tyresö

 

1956 års ur har också två lod som finns kvar. Dessa är betydligt mindre och lättare och har varit upphängda i en rundgående cykelkedja, så att de alltid fungerat även medan verket drogs upp.

 

 

10. Sammanfattande grafisk översikt

 

Här följer en annan skärpevariant:

 

 

11. Uret på konkursauktionen 1696

När Maria Sophia De la Gardie dog år 1694 var hon urfattig. Hon hade inte betalat ut lönen till sin allt-i-allo Lars Winterman, men denne organiserade hennes begravning och lade själv ut för omkostnaderna. Efter hennes död gjordes det flera auktioner på Tyresö slott åren 1694 till 1696, och mycket av inredningen och lösöret såldes för att få in så mycket pengar som möjligt, för att täcka alla skulder. Det var även auktion på Skarpnäcks säteri, som hon också ägde. Auktionerna gav inte mycket, och Winterman verkar ha varit den som slet hårdast för att skaffa in pengar, och samtidigt den som fick sämst utdelning på sin egen fordran mot dödsboet.

På den sista auktionen den 13 maj 1696 bjöds det (bland ”Ur från Tyresö”) ut ett ”stort urverk av järn att hafva i ett kyrktorn”. Utropspriset var 72 daler kopparmynt. Det köptes som ”stort urverk av järn” av en Erich Brodin för bara 20 daler och 20 öre kopparmynt, vilket medförde att man antecknat en bokföringsmässig förlust på 51 daler och 12 öre kopparmynt. Det verkar dock av auktionsprotokollet, som att det sålda urverket kom från Skarpnäck och inte från Tyresö.

Eric Read kommenterar sommaren 2015 utrops- och försäljningspriserna så här:

”Det måste ha varit ett gammalt urverk med stångbalans som knappast var användbart med ett så lågt utropsvärde. Dessutom ropades det in för bara 20 dlr kmt. Kanske ett liknande urverk, ett begagnat urverk från Småland, såldes av fru Stina Bååt 1686 för 72 dlr kmt till S:t Olofs kapell (nu Adolf Fredriks kyrka.)  Det tog ett helt år för kyrkosmeden att få det användbart. Är det en tillfällighet att utropspriset var det samma? Fru Stina Bååt var dotter till riksskattmästaren Seved Bååt som byggde Bååtska palatset på Blasieholmen, där frimurarna håller till nu. Det verkar konstigt att hans dotter säljer ett begagnat tornur, man skulle vänta sig att hon skulle skänka det till kyrkan. Jag tror att kostnaden egentligen är transportkostnad från Småland. Hela kapellet skänktes av Stockholmsborgmästaren Olof Hansson – det är därför det kallas Sankt Olofs Kapell.”

 

 

12. Teknisk beskrivning av tornuret

Civilingenjör Eric Read har i många år varit ordförande för föreningen De Gamla Urens Vänner i Stockholm och redaktör för den föreningens tidskrift, som heter just Tid-Skrift. Han har studerat gamla tornur i många slott och kyrkor i olika länder, och sammanställt intressant information i en PM år 2014, ur vilken jag fått lov att göra följande utdrag:

 

Tornuret i Tyresö slott.

Utdrag ur PM 2014-09-09 av Eric Read

På Tyresö slottsvind står ett gammalt tornur. Av vad man kan se på urverket har det en gång i tiden haft spindelgång med stångbalans. Det har, efter det att pendeln uppfanns 1657 blivit ombyggt, troligtvis till spindelgång med pendel, vilket sannolikt har skett någon gång mellan 1660 och 1690 och har därefter använts i oförändrat skick fram till mitten av 1800-talet. Omkring 1860 har steghjulet för spindelgången bytts ut mot ett steghjul för stiftgång och pendel. Konstruktionen av gångankare och steghjul samt de skruvar som ställningen för pendel och steghjul sammanfogats med tyder på att detta arbete utförts omkring 1860, antagligen av Linderoths urfabrik i Stockholm eftersom tornur tillverkade av Linderoth sammanfogats med identiskt lika och unika skruvar. Troligtvis har de två extra linvalsarna som monterats utanför de ursprungliga satts dit samtidigt. Dessa valsar gör att urverket kan gå en vecka på en uppdragning i stället för ett dygn som var normalt för 1600-talsur. Ovanstående antaganden måste om möjligt verifieras. Möjligen kan det finnas uppgifter i Oxenstiernas släktarkiv i Lunds universitetsbibliotek om inköp av ett tornur till Tyresö. Ombyggnaden i mitten på 1800-talet kan det kanske finnas uppgifter om i Linderoths arkiv i näringslivscentrum i Margretelund i Ulvsunda. En genomgång av räkenskaperna för perioderna 1646-1688 och 1632-34 ger inga uppgifter om tornur. Slottet har anlitat urmakare vid några tillfällen med det finns inga uppgifter om vilket arbete de utfört. År 1662 betalar man urmakaren på Norrbro 10 daler, vilket kan ha varit en större reparation av exempelvis tornuret.

En åldersbestämning av uret måste istället baseras på slottets byggnadshistoria. Tornuret kan ha satts upp ovanför den södra fasaden vid samma tid som slottet färdigställdes 1633-34 av Gabriel Oxenstierna. Se mer om slottets byggnads- och ägarhistoria i sammanställning utförd av Harald Berg.

 

Tornurets slagverk.

Urverket är uppbyggt av en plattjärnskonstruktion där järnen är sammanfogade med kilar. Slagverk och gångverk står bakom varandra som är vanligt på tornur byggda före omkring 1740.

Slagverket har slagskiva som bestämmer antalet slag uret skall slå varje heltimme. Slagskivan är en gammal uppfinning och finns på ur från 1300-talet och användes av Linderoths urfabrik så länge som tillverkningen av tornur pågick till mitten av 1900-talet. Slagverket är i övrigt också uppbyggt på samma sätt som tillämpats från 1300-talet fram till dess man frångick ramkonstruktionen. På bilden nedan ser man slagverket med slagskivan. Gångverket ser man bakom slagverket.

Ovanför slagskivan sitter vindfånget som bromsar slagverket så att slagen kommer i jämn takt. På lintrummans kugghjul finns det 6 lyftstift för armen som är förbunden med slaghammaren. Eftersom hammaren skall slå 78 slag på 12 timmar och hjulet med lyftstiften sitter på den ursprungliga linvalsen måste denna ha roterat 13 varv på 12 timmar. För att verket skall gå 24 timmar måste linan ha lindats upp 26 varv, så mer än ett dygn kan verket inte ha gått på en uppdragning. Den nya linvalsen ser ut att ha förlängt gångtiden 4 gånger, eftersom det stora kugghjulet ser ut att ha 96 och det lilla 24 tänder.

Tornuret med slagskiva och vindfång närmast på bilden. De spiralformade dekorationerna i ändarna på plattjärnen brukar normalt sitta på hörnstolparna. Möjligen har man återanvänt de två hörnstolpar som ersatts då de nya valsarna monterades. Kanske behövdes det nya lager till axlarna på slagverket. Bortsett från den nya valsen ser slagverket ut att vara i originalskick. Steghjulets höga konstruktion ovanför verket är antagligen från 1860 eller senare. Att steghjulet är placerat så högt ovanför verket kan bero på att det behövdes en extra lång pendel och att verket stod på ett stengolv så att pendeln inte kunde gå ner i ett hål i golvet.

 

Tornurets gångverk.

Gångverket efter olika ombyggnader. Steghjul med spindel har ersatts med ett kronhjul och en vertikal axel med en driv för ett horisontellt steghjul. Den nya valsen har monterats för att öka gångtiden. Kronhjulets axel är lagrad i det fäste som ursprungligen använts för ett steghjul för spindelgång med stångbalans. Bakom kroken satt spindeln.

 

Gångverket ser ut att ha haft spindelgång med stångbalans. En detalj som tyder på detta är den krok som axeln till kronhjulet, som driver steghjulet, är lagrad i. I samma lager kan ett steghjul för spindelgång ha varit lagrat. Bakom lagret skulle då själva spindeln ha suttit. Spindelns nedre fäste är borttaget men en del av fästet finns kvar.

Av det nedre fästet för spindeln finns en liten rest kvar, till vänster om X på bilden. Fästet har gått i en krok runt järnskenan på samma sätt som det övre fästet. I den del av kroken som gick fram på andra sidan fanns ett vertikalt hål som spindeln stod i..

 

 

Vilka ombyggnader av gångverket kan ha utförts.

Efter det att pendeln uppfunnits byggdes tornuren de första åren med spindelgång och pendel och senare med släphaksgång och pendel. Ett ur med spindelgång och pendel byggt 1672 finns i Skokloster. Steghjulet för spindeln ersattes med ett kronhjul och ovanför kronhjulet sattes ett horisontellt steghjul och en horisontell spindel med en pendel fäst direkt i spindeln.

Det är möjligt att Tyresö tornur byggts om till pendel och spindelgång och att denna konstruktion bibehållits till mitten av 1800-talet. Det finns inget i konstruktionen som tyder på att uret under någon period skulle ha haft släphaksgång. I så fall hade man nog inte byggt om uret med en horisontellt liggande stiftgång. Man kan nog utgå ifrån att en ombyggnad till spindelgång med pendel med samma konstruktion som på uret i Skokloster utfördes väldigt tidigt, innan släphaksgången blev vanlig på 1680-talet, kanske redan på 1660-talet. Om man byggt om uret senare skulle det med största sannolikhet ha byggts om för släphaksgång.

Nästa ombyggnad den till stiftgång gjordes 200 år senare i mitten av 1800-talet. Steghjulet för spindelgång ersattes då med ett nytt steghjul med stift och en horisontellt liggande gånghake sattes upp.

 

Sammanfattning

Tyresö-uret är antagligen tillverkat under första hälften av 1600-talet och ombyggt till spindelgång med pendel mellan 1670 och 1680.

Nästa stora ombyggnad sker mellan 1860 och 1875 då uret byggs om till stiftgång och de extra linvalsarna monteras.

Andra ombyggnader som inte haft någon väsentlig inverkan på urets funktion är att kugghjul monterats på de gamla valsarna så att uret kunnat dras upp med en vev i stället för med handtag på valsarna. Dessutom har säkerligen en del kugghjul, drivar och lager har slitits ut och ersatts under årens gång.

Från början har urtavlorna endast haft en visare. Då urtavlorna försetts med minutvisare har nya visarväxlar monterats innanför urtavlorna och därför inte krävt några ombyggnader av själva urverket. Gångverkets linvals har roterat ett varv per timme. En ny visarväxel, som monterats på linvalsens axel har tillverkats i samband med ombyggnaden till stiftsgång. Visarväxeln tyder på att urverket stått nedanför urtavlan och visarna drivits via en vertikal axel.

 

 

13. Kvarstående problem och möjliga lösningsvägar

Här följer ett försök att fånga upp hur ovanstående oklarheter skulle kunna hanteras och minimeras.

 

Kvarstående problem	Möjliga lösningsvägar
1 Fanns det ett tornur i Tyresö slott på 1600-talet? Det är ju troligt, men hur kan man förstärka indicierna?	a. Rota mer i de Oxenstiernska arkiven i RA och i Lund. b. Fördjupa eller bredda den urtekniska historieanalysen. c. Dokumentera bättre vilka delar av urverket som är gröna och vilka som är metallsvarta. d. Bättre detaljfoto av W-stämpeln. e. Kolla Wättinges smides-stämplar från omkring 1634.
2 Är den södra vindskupan år 1748-1752 verkligen för ett tornur?	a. Skaffa bättre detaljfoto av sydtaket på Bodings stora karta i Nordiska museets arkiv.
3 Kan inte Johan Christopher von Düring ha fixat till urfrågan efter år 1719? Han bodde ju mycket på slottet och kände ansvar för det 1720-1759	a. Rota mer i Dürings efterlämnade handlingar i Riksarkivet, i Uppsala universitetsbibliotek och artiklar på KB.
4 Elias Martins akvarell från omkring 1780 visar ju urtavlan något otydligt på Sockenstugan.	a. Kolla originalet på Nationalmuseum och försök skaffa en bättre bild av urtavlan
5 Ger de tavlor något, som finns på Tyresö slott, men inte är avbildade ovan?	a. Kolla de kvarvarande tavlorna i Tyresö slott, om det finns fler avbildningar av slottet
6 Vad hände med tornuret i Sockenstugan efter år 1782 när Carl Fredric Scheffer satt in tornuret i kyrkan?	a Kolla bouppteckningarna efter Carl Fredric Scheffers tid plus hans handlingar i RA. b. Kolla i kyrkböckerna för perioden 1775-1827 efter notat om urverket i fattigstugan. c. Kolla Koschells olika papper. d. Kolla Fritz Stackelbergs konkurshandlingar 1853.
7 Kan Koschells ägartid ha medfört några ändringar av slottsuret?	a. Kolla eventuella spår i bouppteckningarna.
8 Hade man fungerande slagverk i slottet 1837 till 1864 och var hängde i så fall malmklockan?	a. Kan det ha fungerat utan ljudhål i slottstaket: Hur gjorde man ljudhål på andra slott med hela tak och malmklockor?
9 Är det verkligen en urtavla på Rudenschölds nordbild?	a. Försök kolla originalen till Rudenschölds två tavlor.
10 Är det verkligen sant att G.F. Hörstadius hängde upp malmklockan i SV-tornet omkring år 1864?	a. Kolla i det torntaket hur en troligen kvarvarande krok ser ut och hur spår där eller dit av lin- eller stavgångar är lokaliserade och ser ut.
11 Vilken urtavla passar bäst till fasadöverstycket? Och vilken urtavla passar bäst till den cirkulära murningen på vindens norra insida?	a. Kontrollmät urtavlornas diametrar. b. Kolla Söderlunds skisser i Uppsala universitetsbibliotek.
12 När på Claes Lagergrens tid gick tornuret sönder och togs bort?	a. Kolla räkenskaperna i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet. b. Kolla Isak Gustaf Clasons ritningar, i Riksarkivet, i Lagergrenska arkivet och i Arkitekturmuseets databas. c. Kolla om det finns fler foton av slottets nordfasad från åren 1895-1906.

 

Ovanstående åtgärdslista (med sina nummer) innebär åtgärder på följande platser:

 

Tyresö slott:

1c. Dokumentera bättre vilka delar av urverket som är gröna och vilka som är metallsvarta.

1d. Bättre detaljfoto av W-stämpeln.

5a. Kolla de kvarvarande tavlorna i Tyresö slott, om det finns fler avbildningar av slottet.

10a. Kolla i det torntaket hur en troligen kvarvarande krok ser ut och hur spår där eller dit av lin- eller stavgångar är lokaliserade och ser ut.

11a. Kontrollmät urtavlornas diametrar.

12c. Kolla om det finns fler foton av slottets nordfasad från åren 1895-1906.

 

Nordiska museet:

1e. Kolla Wättinges smidesstämplar från omkring 1634.

2a. Skaffa bättre detaljfoto av sydtaket på Bodings stora karta i Nordiska museets arkiv.

12a. Kolla räkenskaperna i Lagergrenska arkivet i Nordiska museet.

12b. Kolla Isak Gustaf Clasons ritningar, i Riksarkivet, i Lagergrenska arkivet och i Arkitekturmuseets databas.

12c. Kolla om det finns fler foton av slottets nordfasad från åren 1895-1906.

 

Riksarkivet:

1a. -Kantzowska arkivet. Gabriel Gustafsson Oxenstiernas räkenskaper. Huvudbok 1636 (E 4342), Verifikationer 1633-1639 (E4344).

– Oxenstiernska samlingarna. Skrivelser (E1073-1074). Handlingar rörande Gustaf Gabrielsson Oxenstierna (E1144), Maria Sophia De la Gardies arkiv (E1145-1146). Huvudbok 1669 (E1156 B).

– Brev till Axel Oxenstierna från näringsidkare och hantverkare. (E766).

 

3a. Bouppteckning 1759 efter Johan Christopher von Düring (Adliga bouppteckningar).

3a. Dürings Meritförteckning i Placeringsdeputationens handlingar (utskottshandlingar 1723, volym 40, folie 16 f) i Riksarkivet

6a Kolla bouppteckningarna efter Carl Fredric Scheffers tid plus hans handlingar i RA.

6c. Kolla Koschells olika papper

6d. Kolla Fritz Stackelbergs konkurshandlingar 1853.

12b. Kolla Isak Gustaf Clasons ritningar, i Riksarkivet, i Lagergrenska arkivet och i Arkitekturmuseets databas.

 

Uppsala universitetsbibliotek:

3a. Ekonomiska handlingar angående Johan Christopher von Düring i Westin 811, Uppsala universitetsbibliotek.

3a. Johan Christopher von Dürings självbiografi i F 465 i Uppsala universitetsbibliotek.

11b. Kolla Söderlunds skisser i Uppsala universitetsbibliotek.

 

Lunds universitetsbibliotek:

1a. Kolla mera i auktionsprotokollen efter Maria Sophia De la Gardie. Källmaterialet finns i De la Gardie-samlingen i Lunds universitetsbibliotek under delen släktarkiv i två volymer:

– Volym 33:1 Maria Sofia De la Gardie, gift Oxenstierna. Ekonomiska handlingar. Auktionsprotokoll vid försäljningen av grevinnan Oxenstiernas fasta och lösa egendom, 1694. Fol. 1-382 och 1160-1320 av totalt 1320 fol.

– Volym 33:2 Maria Sofia De la Gardie, gift Oxenstierna. Ekonomiska handlingar. Auktionsprotokoll vid försäljningen av grevinnan Oxenstiernas fasta och lösa egendom, 1694. Fol. 383-1159 av totalt 1320 fol.

Nationalmuseum:

4a. Kolla originalet på Nationalmuseum och försök skaffa en bättre bild av urtavlan

 

Kungliga Biblioteket:

3a. N. von Dardel: Stockholms överståtshållare, 21. Grefve Johan Christopher von Düring (Personhistorisk tidskrift, 8, 1906.)

3a. J.C. von Dürings lefwerne (Den sw. Mercurius, 1760, augusti, sid 84-88.)

 

Arkiv Digital (sannolikt minst viktiga källa i listan):

7a. Mer information, som här inte beaktats om Koschells ägartid, kan finnas i följande bouppteckningar:

• Gabriel Christian Koschell: ArkivDigital Stockholm EIIa12:373 s 135-173
• Maria Elisabeth Conradi Koschell: ArkivDigital EIIa12:415 s 384-402
• Därtill bouppteckning i Tyresö för Gabriel Christian och hans hustru i Sotholms häradsrätt i boken för 1823. ArkivDigital F2:20 s 4-32.
• Gabriel Werner Koschell: ArkivDigital EIIa12:445 s 505-514

 

Bukowskis auktioner:

9a. Försök kolla originalen till Rudenschölds två tavlor hos den nuvarande ägaren. (Annars har jag högupplösta bilder av dem.).

 

 

. -– .

 

“I would rather live in a world where my life is surrounded by mystery than live in a world so small that my mind could comprehend it.”

— Harry Emerson Fosdick (1878-1969)