Idéepokernas nya idéer om den materiella världen
– Nätbilaga D6b till boken (2019) Tyresö under tusen år. av Harald Berg

 

Denna bilaga förtecknar mer eller mindre epokgörande idéer, vilka inte nödvändigtvis påverkat Tyresö ägare och invånare under just den ägarperiod då idén blev tillgänglig. Men de har haft betydelse för Tyresös långsiktiga utveckling.

Tyresös ägares agerande har således troligen i stor utsträckning påverkats av de idéer de haft. I denna bilaga diskuteras först (i avsnitt 1) hur nya idéer accepteras eller förkastas. Sedan (i avsnitt 2 och 3) förtecknas idéerna gruppvis per ägarperiod. Därefter dras slutsatser så långt som det varit möjligt. Avslutningsvis (i avsnitt 6) beskrivs den teoretiska ägandemodell, benämnd RIG, som utgör grunden för bilagans strukturering och speciella begrepp.

Bilagan har för att bli hanterlig avgränsats till den materiella världens tänkande. Den andliga eller religiösa världens idéer under de senaste tusen åren har också varierat och varit viktiga för Tyresös ägare, men behandlas på andra sätt, dels i bokens del D (kapitel 7) och dels i nätbilaga D7a.

 

Innehållsförteckningen blir således:
1. Praktisk inledning
1.1. Idéer i sju dimensioner.
1.2. En acceptansmodell för nya idéer.
1.3. Läsanvisningar:
2 Utgångspunkt för idéanalysen
Idéer hos ägare 2-25
3. Idéer i ägarperioderna 26-50.
Urvalet av ägandeperioder
26. Gregers Matsson 1443-1494
27. Bengt Gregersson 1494-1514
28. Gudmund Pedersson 1514-1541
29. Nils Ryning 1541-1578
30. Olof Ryning 1578-1589
31. Carin Axelsdotter 1589-1612
32. Barbro Bielke 1612-1617
33. Gabriel Gustavsson Oxenstierna 1617-40
34. Gustaf Gabrielsson Oxenstierna 1640-48
35. Maria Sophia De la Gardie 1648-1694
36. Mari Gustawa Gyllenstierna 1694-1737
37. Johan Christopher von Düring 1737-1759
38. Carl Fredric Scheffer 1759-1786
41. Robert Wilhelm De Geer 1794-1800
42. Gabriel Christian Koschell 1800-1822
45. CAL Stackelberg 1826-1838
46. Fritz Stackelberg 1838-1855
48. G F Hörstadius 1859-1892
49. Claes Lagergren 1892-1930
50. Nordiska museet 1930-
4. Metodmässig diskussion
Urvalet av idéer
Klassningen av de relationella fälten
Klassningen av vilken ägare som påverkats
Vad som menas med att påverkas av nya idéer
Idéer ur två olika perspektiv
Borttappade idéområden?
5. Resultatmässig diskussion.
Antalet nya idéer
Idéernas fördelning per RIG-parameter
Tablåerna 5a och 5b
6. Ägandemodellen RIG
Relationsperspektiv: hur äganderelationerna utvecklats
6.1. Den kommunikativa världens synsätt
6.2. En fältmodell (RIG) för ägandet
6.3. Rättigheter och skyldigheter
6.4. Ägarnas relation till det ägda (R1)
6.5. Ägarnas relation till andra personer (R2)
6.6. Myndigheternas spelregler för Tyresö (I)
6.7. Ägarnas föreställningssätt (G1)
6.8. Ägarnas synsätt på levnadsvärlden (G2)
6.9. Ägarnas tänkesätt (G3)
Tablåerna 6a, 6b, 6c och 6d

 

 1. Praktisk inledning

1.1. Idéer i sju dimensioner. Idéerna är grupperade i sju olika dimensioner eller kategorier:

• Idéer som påverkar den materiella världsåskådningen och hur förändringsprocesser sker i den materiella världen.
• Idéer som påverkar den kommunikativa världsåskådningen och hur förändringsprocesser sker i den kommunikativa världen.
• Idéer som påverkar hur man ser på handel och ekonomisk tillväxt i form av ökad produktion, inklusive idéer som påverkar spelregler som ger ramar för ekonomisk verksamhet (såsom produktion och handel).
• Idéer som påverkar hur man ser på fördelning av produktionsresultaten.
• Idéer som påverkar hur man ser på sina medmänniskor och på hur maktfördelningen bör vara i samhället.
• Idéer som påverkar de metoder ägaren använder för att leda sin verksamhet (ledarskapets teknik och etik).
• Utbildningsidéer. Utbildning är en av de äldsta och viktigaste energiskapande och organisatoriska idéerna i den västliga kulturen. Många ägare av Tyresö torde ha haft bestämda idéer om sina barns uppfostran för att kunna ta över ägandet i framtiden.

 

Den ovanstående indelningen är konsekvent genomförd i denna bilaga, men de sju dimensionerna genomsyrar även stora delar i resten av texten.

 

1.2. En acceptansmodell för nya idéer

För de flesta av Tyresös ägare vet vi inget om vilka idéer som styrt deras handlande. För varje ägarperiod presenteras emellertid idéer som sannolikt kan ha gjort det. Nya idéer som ingår i utbildningen av barn och ungdom torde normalt ha störst betydelse för den blivande ägarens värderingar.

De idéanalytiska avsnitten bygger på en teori om att en ägare är olika mottaglig för nya idéer beroende på sin egen ålder: När man är i samhällsbyggaråldern (mellan cirka 20 och cirka 35 eller 40 år) så bygger man upp sin familj, sin karriär-inriktning och sitt boendemönster, d.v.s sin livsstil och sina praktiska livsideal. När man är äldre än så, är man mer benägen att försvara det man skapat och när man är över cirka 60 år så har man normalt en skeptisism till nya mål och värderingar:

 

Ägarens ålder	Benägenhet ta till sig idéer om grundläggande värderingar	Benägenhet ta till sig idéer om praktiska lösningar	Benägenhet ta till sig idéer om nya mål
1-15 år	Hög	Hög	Hög
15-20 år	Hög	Hög*	Hög
20-40 år	Låg	Hög	Ofta hög
40-60 år	Mycket låg	Ofta skeptisk	Låg
> 60 år	Mycket låg	Oftast skeptisk	Mycket låg

* Benägenheten är speciellt hög för att demonstrera självständighet gentemot föräldrarna, och därvid gärna komma i opposition mot dem.

En ägare som mellan 50 och 70 års ålder äger Tyresögodset har enligt den teorin präglats av de värderingsidéer som fanns 40 år tidigare, d.v.s i snitt två ägarperioder före den egna. Med undantag av ägare nummer 19 har troligen alla ägare av Tyresö således påverkats mest av de idéer/läror som fanns en eller två ägarperioder före sin egen. Mottagligheten för nya idéer om praktiska lösningar var dock hög 20 år före det egna ägandets start, d.v.s i genomsnitt bara bara en ägarperiod tidigare. Syftet med denna teori är att skapa ett diskussionsunderlag som på ett hanterligt sätt kopplar samman erfarenheten med de historiska situationerna.

 

1.3. Läsanvisningar

– Angående understrykningar: I ”2. Utgångspunkt för idéanalysen” har viktiga grupper av idéer markerats med understrykning. I de därpå följande redovisningarna (3) av nya idéer för varje ägarperiod (för ägare 26-50) har nya idéer under perioden strukits under (d.v.s nya idéer som presenterats under perioden, men som inte nödvändigtvis accepterades av ägaren, även om denne kan ha läst eller hört talas om den nya idén).

– Angående fält-noteringar: I slutet av varje stycke under avsnitt 3 skrivs små kommentarer beträffande vilket fält som de nya idéerna i första hand bedöms ha påverkat. Härmed avses de nio relationella fält som definieras i min ägandemodell RIG, det vill säga sammanfattningsvis de tre R-flödena, de tre I-flödena och de tre G-flödena enligt följande figur:

Till exempel betyder följande notering efter ett stycke:

R2 nr 37:3

att styckets nya idéer främst har med fältet R2 att göra och att dess idéer troligen först anammades av ägare nr 37 samt att det finns tre sådana idéer understrukna i styckets text. Beträffande G-flödena gäller följande definitioner:

Som exempel är således strecken i ovanstående figur:

R1 = Relationen (sett som ett flöde) mellan ägaren ocah det ägda objektet.

I2 = Relationen (sett som ett flöde) mellan aktuell institution och andra personer än ägaren.

G3 = Relationen (sett som ett flöde) mellan ägaren och hans omvärldssyn när det gäller tänkesätt beträffande metaforer och rationalitetssyn.

 

 2. Utgångspunkt för idéanalysen

Utgångspunkten är de gamla idéerna. Därmed menas här dels de som var mer eller mindre nya i samband med att Gunnbjörn etablerade Tyrised under 1000-talets första hälft och då kom in med kristendomen och dels idéer som därefter uppstått under tiden fram till år 1442.

 

 2.1. Idéer hos ägare nummer 2 till 25:

Idéer om den materiella världen

Det är här fråga om idéer som påverkar den materiella världsåskådningen och hur förändringsprocesser sker i den materiella världen. Grundläggande är därvid skapelseberättelsen i Bibelns Första Mosebok. Den torde ha varit mycket litet ifrågasatt under perioden från 1100-talet och fram till 1800-talet.

Den grekiske fysiologen Galenos var livläkare åt kejsaren Marcus Aurelius i Rom cirka år 100. Galenos teorier om blodet och hjärtat gällde som högsta sanning fram till Harveys teori om blodomloppet år 1628. Galenos teori om hjärnan var att den var ett centrum för intelligensen (till skillnad från Aristoteles som trodde att den var ett avkylningsorgan) och Galenos syn på hjärnan och hans beskrivning av nervsystemet gällde fram till 1800-talet.

Enligt Aristoteles lära gällde ograverat att varje art av djur och växter var oförändrad sedan skapelsen. Biologin återspeglade samhällsordningen med kejsaren i toppen och de livegna i botten av hierarkin. Det geocentriska astronomiska systemet passade väl ihop med naturens religiösa hierarki.

En standardlärobok i astronomi (De materiella sfärerna) skrevs omkring år 1240 av John of Holywood (Johannes de Sacrobosco, c 1195-1256) och användes fram till den koperniska världsbildens genombrott.

Claudius Ptolemaios verkade i Alexandria på 140-talet och hans böcker Geographia och Almagest blev översatta till latin från arabiska i Vicenza år 1475 respektive i Basel 1538. Få böcker har haft en så långvarig och fundamental betydelse. Men Ptolemaios trovärdighet att jorden var i universums mitt minskade hastigt när man fann att hans geografiska karta över Jorden var felaktig: man kunde ju segla runt Afrika – i strid mot vad Ptolemaios skrivit! Men Ptolemaios bild av universum förändrades inte förrän av Galileo år 1608.

Den engelske biskopen Robert Grosseteste (1175-1253) utvecklade moderna teorier om ljuset och färger, förklarade regnbågens funktion och predikade den vetenskapliga metoden: att generalisera från enstaka observationer till generella lagar och sedan från sådana lagar till prediktioner. Han framhöll även att matematiken är den främsta vetenskapen.

Medicinläraren Peter från Abano (1250-1318) verkade i Paris och Padua. Han hade studerat grekiska i Konstantinopel och han hade träffat Marco Polo och lanserade revolutionerande idéer: Luften har en vikt; Hjärnan är nervernas centrum; Hjärtat är blodsystemets centrum; Årets längd är 365 dagar, 6 timmar och 4 minuter.

Den engelske fransiskan-filosofen William från Ockham (eller Occam, 1285-1349) hade en ny idé om fjärrverkan: Ett föremål kan t.ex påverka ögat utan att förändra det mellanliggande rummet. En projektil fortsätter i sin kastbana utan att successivt tillföras ny kraft (vilket Aristoteles hävdade).

Venetianaren Marco Polo (1254-1324) vidgade och förändrade européernas världsbild allteftersom hans resebok (Divisament deu Monde, Beskrivning av världen) från SÖ Asien blev känd och trodd. Den dikterades år 1296.

Den holländske prästen och musikteoretikern Johannes Boen (c.1302-1367) skrev omkring år 1335 i sin bok ”Ars Musicae” att det normala är evig förändring. Detta förebådade tanken på framsteg och samhällsutveckling.

 

Idéer om den kommunikativa världen

Här är det fråga om idéer som påverkar den kommunikativa världsåskådningen och hur förändringsprocesser sker i den kommunikativa världen.

Enligt Bibelns gamla testamente är anden en icke-materiell livskraft som Gud ger åt skapade varelser, främst åt människan. Med tiden uppfattas anden som en självständig del av människan, vid sidan av kroppen och ofta liktydig med själen. Anden blir sätet för känslor och lidelser samt bärare av vishet och förstånd.

• I Jesaja 11:2 står det således: På honom skall Herrens Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande.
• Och i Joel 2:28: ”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, ers ynglingar skall se syner.”

Enligt Bibelns nya testamente återgår livsanden i döden till Gud och de dödas andar fortsätter att existera:

• Jesus ropar ju med hög röst från korset: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Lukas 23:36).
• Och i Hebreerbrevet 12:23 beskrivs vad som händer när man efter döden kommer till himmelriket: ”Ni står inför Gud, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus.”

Enligt Nya testamentet är anden bärare av den mänskliga viljan:

• Matteusevangeliet 26:41 säger således: ”Anden vill, men kroppen är svag”.

Anden får efter hand i Nya testamentet personliga drag och nämns som jämställd med Gud och Kristus:

• Matteusevangeliet 28:19 skriver således: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag gett er.”
• Och Paulus avslutar sitt andra brev till Korint (13:13) med hälsningen ”Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla!”

Det är med den basen som den tidiga kyrkan utvecklar sitt tänkande om treenigheten. Den helige anden ses som en gåva från Kristus. Den leder kyrkan och dess mission. Den är kopplad till dopet som en gåva till den döpte.

Den italienfödde ärkebiskopen Anselm av Canterbury (c. 1033-1109) har kallats skolastikens fader. Han hävdade att tron var viktigare och kom före vetandet eller förnuftet (”tron söker ett sätt att förstå” eller ”jag tror för att förstå”). Han utgick från att begreppen finns före de enskilda tingen. Hans s.k ontologiska Guds-bevis dominerade tänkandet fram till Kants skarpsinniga kritik (år 1793).

Den franske filosofen Pierre Abélard (1079-1142) skrev på 1110-talet sin bok Sic et non (Ja och nej), där han argumenterar kring 158 punkter som rör den kristna tron. För honom gick förnuftet före tron. Man kan tro på en auktoritet först efter en kritisk rationell prövning. Han utvidgade sin källkritiska metod från kyrkorätten till kyrkoläran. Han menade att endast Bibeln äger en myndighet över varje diskussion. Han såg i treenigheten Fadern = makten, Sonen = visheten, och Anden = godheten. (Detta kan jämföras med den tolkning av treenigheten som den danske teologen Hans Lassen Martinsen (1808-1884) presenterade år 1849 i sin ”Den kristlige Etik” där han ser Fadern = kärlekens helighet, Sonen = kärlekens vishet, och Anden = kärlekens salighet.)

Den franske cistercienser-abboten Bernhard av Clairvaux (1090-1153) såg ett outgrundligt mysterium att falla i extas över, där Abélard såg en intellektuell gåta att ge en rationell förklaring. Men Abélards metod accepterades nästan genast i alla teologiska läger. Därmed hade skolastiken börjat som en ny epok. Efter Abélard, d.v.s under 1100-talets andra hälft blev Paris en stad av lärare – och studenter. (Medeltidens vetenskap benämnes numera ofta skolastik efter de skolor i vilka den odlades och då omfattade den teologisk-filosofiska vetenskap, som försökte komma fram till en enhetlig världsförklaring – främst baserad på Aristoteles skrifter. Skolastikerna vidareutvecklade den kristna lära som grundlagts under antiken och de konsoliderade den aristoteliska filosofin. Resultatet blev det som nu kallas skolastiken.)

Omkring år 1230 blev spanjoren Averos (1126-1198) stora kommentar kring Aristoteles tillgänglig i Paris. Averos hette egentligen Ibn-Ruschd och var verksam i Spanien och Marocko. Aristoteles ansåg att de fem sinnesintrycken var ofelbara, medan vår tolkning av dem kan leda fel. Förutom de fem sinnena fanns också ett sjätte gemensamt sinne som är den koordinerande sinnesfunktionen som samordnar flera sinnens vittnesbörd till en helhetsuppfattning. Averos ansåg att världen skapas i varje ögonblick (av en skapare) och att världen är evig. Det betydde inte att han förnekade skapelseidén, utan bara att världen inte skapats vid ett enda ögonblick

Enligt den italienske dominikanermunken och kyrko-läraren Thomas ab Aquino (1225-1274) tolkning av Aristoteles (den aristotelisk-thomastiska verklighetsmodellen) så är naturen inte blind utan den handlar alltid med ett bestämt syfte. Den ytterste agenten är den förste röraren. Den viljefria människan är en agent som själv uppställer sina mål. Thomas lanserade idén om en första orsak – som bevis för Guds existens. Det måste finnas en första orsak till världsskeendet. Thomas håller förnuftet i högre ära än viljan: intellektet visar vägen för viljan och kärleken. Alla lagar måste vara grundade på förnuftet. Tio guds bud är vad det naturliga förnuftet dikterar. Det högmodiga syndafallet var inte människans kunskapstörst, utan att människan själv ville utstaka gränserna för gott och ont, för rätt och orätt. Det gör bara Gud enligt den naturliga lagen. Människans själ är en i kroppen upptagen målinriktad kraft som styr dess utveckling. Thomas idéer spreds till Sverige från år 1271 då en elev, gotlänningen Petrus av Dacia (1235-1289) kom tillbaka till Sverige och blev dominikanlärare i Skänninge, därefter i Västerås och Visby.

 

Tiggarordnarna (dominikaner, franciskaner m.fl) etablerade sig snabbt i Paris och på andra ställen åren 1217-1219 och spred nya idéer och incitament kors och tvärs i Europa. Bonaventura (1221-1274, egentligen Giovani Fidanza) var en italiensk fransiskan-lärare som på 1250-talet klart skiljde mellan filosofi och teologi. Teologin börjar där filosofin slutar. Filosofin kan göra oss till goda människor, medan teologin ska göra oss i stånd att nå frälsningen på det övernaturliga (det vill säga utomvärldsliga) planet. Bonaventura var en syntetiker som vädjade till känsla och stämning (där Thomas av Aquino var analytiker som byggde på förnuftet) och blev ett kvarts millenium senare en viktig bas för Martin Luther.

Den skotske fransicanske läraren Johannes Duns Scotus (1266-1308) i Oxford och Köln vidareutvecklade Bonaventuras tänkande och tolkade Aristoteles kategorier till exakt tio stycken: Den viktigaste var substans. De övriga mer tillfälliga nio var: kvantitet, kvalitet, relation, handling/aktion, passion, plats, tid, läge/position och tillstånd (habitus). Han framhöll att det finns tre former av materia: materia utan form men med potentiell form; att all skapad substans inte behöver vara en kombination av form och materia; samt materia med olika typer av form. Han försökte också lösa frågan om oändlighet genom att betona kvalitet istället för kvantitet: något är t.ex oändligt gott, när man inte kan tänka sig något mer gott.

Engelsmannen Roger Bacon (1214-1294) var franciscansk lärare i Paris och Oxford och förfäktade (liksom sin lärare Robert Grosseteste) betydelsen av ökad lärdom och ökade fysiska experiment. Han önskade ersätta auktoritetstro och deduktion med erfarenheter och experiment. I sin bok Opus Maius från år 1267 antar han att jorden är klotformig, att man kan resa västerut från Spanien till Indien. Han kände till krutet och magnetismen. Han uppfann förstoringsglaset vilket ledde till glasögon.

Den engelske fransiskan-filosofen William från Ockham (eller Occam, 1285-1349) förnekade varje objektiv verklighet i allmänbegreppen: Vi kan inte komma åt verkligheten med hjälp av språket. En relation är ingenting som finns oberoende av två ting och den som tänker på hur dessa två ting förhåller sig till varandra: det är språkets abstraktioner som lurar oss att räkna med att allmänbegreppen (eller kategorierna) skulle vara något faktiskt verkligt utanför den tänkande hjärnan. Bara individerna har någon verklighet. Denna lära kallas nominalism. Nominalism är åsikten att universum endast existerar i medvetandet och dess ord eller begrepp. (Motsats = realism.) William menade att vetenskapen endast sysslar med begreppen och inte med själva tingen. Hans nominalism var en vidareutveckling av idéer som Roscellin (c 1050-1120) hade haft. Williams framställning betonade det individuella mer än det allmänna och att viljan var mer betydelsefull än intellektet eller förnuftet. Hans språkuppfattning var revolutionär: den innebar att han löste upp tron på giltigheten av ett universalspråk – d.v.s den västerländska kyrkans enhet i latinet och påvens auktoritet. Man kan säga att reformationens återupprättande av folkspråken i början av 1500-talet baserades på Williams idégenombrott. Skillnaderna i språkuppfattning kan sammanfattas enligt följande:

Språkuppfattning	Idealistisk	Nominalistisk
Sanningskälla	Auktoriteter	Erfarenheten
Rättsgrund	Institutioner	Individen
Förklaringskrav	Från allmänt till enskilt	Från enhet till allmänt
Personlighetsideal	Kollektivism	Individualism
Syn på nyfikenhet	Den är synd, fåfänga	Den är en dygd

 

En förändring av språkuppfattningen från idealistisk till nominalistisk medförde således att det som tidigare var frågor nu blev svar och det som tidigare var svar nu blir frågor. William utformade empirismens tankegång tydligare än Roger Bacon gjorde och det revolutionära nya tänkandet gav naturvetenskapen nya uppslag.

Under medeltiden låg inte religionens betydelse i dess lära (=dess religiösa och filosofiska innehåll) utan mer i dess yttre former, det vill säga i kulten i vid bemärkelse. Det var kulten som fungerade som sammanhållande band mellan olika geografiska och sociala delar av samhället. Detta gällde från kristendomens etablering i Sverige och fram till Gustav Vasas brytning med påvedömet. Viktiga delar av kulten torde vara: Ceremonier kring dop, konfirmation, bröllop, begravning, jordfästning, andaktsform (knäppa händer, kyrkklockors klang, predikan, psalmsång, böner, nattvard o.s.v).

Den franske aristoteliske filosofen Jean Buridan (c.1295-1358) utvecklade idéer om moralisk determinism inom ramen för en stark determinism. Buridans ”åsna mellan hötapparna” (i originaltexten en hund) i De credo (Om himlarna) var en början till sannolikhetskalkylen. Han var motståndare till Ockham. Buridan lyckades också förklara lagen om avtagande värde bättre än vad Aristoteles gjort, och han skiljde på en varas pris och värde, vilket var en effektiv distinktion. Jean Buridan var en av världens genom tiderna främste logiker och han utvecklade Aristotelses lära om syllogismen till en kraftfull metod för logiska slutledningar.

 

Idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Det är här fråga om idéer som påverkar hur man ser på handel och ekonomisk tillväxt i form av ökad produktion, inklusive idéer som påverkar spelregler som ger ramar för ekonomisk verksamhet (såsom produktion och handel).

Fasta spelregler var en sedan länge omhuldad princip. (Land ska med lag byggas, sade ju bland andra vikingarna tidigt.) Det nya var att Mose lag var heligare, fastare och mer utbredd (i det ekonomiskt intressanta delarna av Europa) än andra lagar. Den var därför bättre för handeln. De mest betydelsefulla reglerna brukar vara de om ägande. Bibeln har inte mycket om ägande. Det viktigaste torde vara det åttonde budordet ”Du skall inte stjäla” (=Andra Mosebok 20:15 och Femte Mosebok 5:19) samt följande texter:

• Andra Mosebok 22:1-5 angående lagar om återbetalning: ”Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så skall han ge fem oxar i ersättning för oxen och fyra får för fåret. Ertappas tjuven vid inbrottet och blir slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen. Men hade solen gått upp, när det skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall ge full ersättning, äger han ingenting, så skall han säljas, till betalning för vad han har stulit. Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han ge dubbel ersättning. Om någon låter avbeta en åker eller vingård eller släpper sin boskap lös, så att den betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård.”
• Tredje Moseboken 25:8-10 angående jubelåret: ”Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, så att tiden för de sju årsveckorna blir fyrtionio år. Då skall du i sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, låta blåsa i larmbasun. På försoningsdagen skall ni blåsa i basun över hela ert land, och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återfå sin arvsbesittning, var och en av er skall återfå sin släktegendom.”
• Tredje Moseboken 25:23 angående återställande av egendom: ”När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för evig tid, ty landet är mitt. Ni är ju främlingar och gäster hos mig. I hela det land ni får till besittning skall ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom.”
• Andra Mosebok 21:33 angående ägares ansvarighet: ”Om någon öppnar en brunn, eller om någon gräver en brunn och inte täcker över den, och sedan en oxe eller en åsna faller i den, så skall brunnens ägare ge ersättning i pengar åt djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans.”
• Apostlagärningarna 7:5 där Stefanos talar och säger att Abraham av Gud vart lovad mark som sin egendom till sig och sina efterkommande.
• Första Mosebok 15:7 (om Herrens förbund med Abram): Och han sade till honom: ”Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till besittning.”
• Första Mosebok 17:8 (om omskärelsen – förbundstecknet): ”Och jag skall ge dig och din säd efter dig det land där du nu bor som främling, hela Kanaans land, till evig besittning, och jag skall vara deras Gud.”
• Första Mosebok 34:10 (om våldtäkten mot Dina): ”Och bosätt er hos oss, ty landet skall ligga öppet för er. Där må ni bo och dra omkring och förvärva bosättningar.”
• Andra Mosebok 6:8 (om hur Gud kallar Moses): ”Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand har lovat ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det skall jag ge er till besittning. Jag är Herren.”
• Andra Mosebok 19:5 (om israeliterna vid berget Sinai): ”Och om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.”
• Matteusevangeliet 20:15 angående vingårdsarbetarnas lön: ”Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?”

Dessutom finns det en berättelse om långsiktigt ägaransvar i:

• Första Konungaboken 21:1-3 angående Nabots vingård: ”Därefter hände följande: Israeliten Nabot hade en vingård i Israel bredvid Ahabs palats, kungens i Samaria. Och Ahab talade till Nabot och sade: Låt mig få din vingård för att av den göra mig en köksträdgård, eftersom den ligger så nära mitt hus, Jag vill ge dig en bättre vingård i stället eller om dig så behagar, vill jag ge dig pengar som betalning för den. Men Nabot svarade Ahab: Må Herren låta det vara fjärran ifrån mig att ge att jag skulle låta dig få mina fäders arvedel.”
• Andra Konungaboken 9:25-26 angående hur kung Joram i Israel dödas som ett Guds straff eftersom hans far Ahab svekfullt hade roffat åt sig Nabots vingård. Liket av kungen kastas ut på Nabots vingård för att markera de historiska banden.

 

Det finns också en grundläggande text om brukaransvar:

• Första Moseboken 2:15 säger angående Edens lustgård: ”Så tog nu Herren Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.”

Och en text finns om att ta ansvar för sin egendom:

• Fjärde Mosebok 30 angående lagar om löften och vers 10-16 talar om hur mannen är ansvarig för sin hustrus löften, om han inte inom ett dygn efter att ha fått reda på dem, bestämmer att de inte är giltiga.

Däremot är det knappast troligt att följande regel om att efterskänka skulder har tillämpats i Sverige:

• Femte Mosebok 15:1-3 (om det sjunde året) stipulerar nämligen: ”Vart sjunde år skall du låta vara ett friår. Och så skall det förhålla sig med friåret: Varje långivare som har lånat något åt sin nästa skall då efterskänka sin fordran. Han får då inte kräva sin nästa och broder, ty ett Herrens friår har då blivit utlyst. En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder, skall du efterskänka det.”

 Omkring år 1100 ökade Europas befolkning markant. Man upplevde en period av stabilitet och trygghet som man inte känt på sjuhundra år. Samtidigt kom 1100-talsrenässansen med ett andligt uppvaknade och aristotelismen som en filosofisk metod och en attraktiv världsåskådning. År 1252 präglades i Florens det första guldmyntet sedan karolingisk tid. Därmed skapades ett viktigt medel för den långväga handelns utveckling.

Skolastiken (=den aristoteliska filosofin) rotades inte lika snart i Italien som i Paris och England. I Bolonga studerade man juridik, medicin och retorik i stället för bara artistotelisk filosofi. Speciellt vidareutvecklade man de romerska lagarna på ett sätt som passade ett handelsidkande samhälle i snabb tillväxt. Men i Paris ersattes på 1170-talet studier av civilrätten med studier av den kanoniska rätten.

 

Thomas ab Aquino (1225-1274) menade att äganderätten är rättfärdigad av mänskligt förnuft, som ett tillägg till naturen. Även om urkristendomen fördömt privategendom, ansåg Thomas att privategendom är nödvändig för det mänskliga samhällslivet och att det bara är i nödtider som man kan acceptera egendomsgemenskap. (”Den som är i stort behov får ta vad han behöver av annans egendom, om han inte kan finna någon som ger honom det”. Sådan stöld av nöd var alltså ingen synd.) Hans argument för egendom passade 1200-talet, som var ett sekel i snabb ekonomisk utveckling. Fransican-orden var den sista bastion som formellt höll fast vid urkristendomens förbud mot privategendom, men gav upp motståndet 1322, när påven Johannes XXII fördömde doktrinen om absolut fattigdom som kättersk. Det var en posthum seger för Thomas’ eftergift för vad som senare kom att kallas kapitalism.

Thomas framhöll att produktions- och distributionsproblem inte kan lösas genom marknader, utan det krävs koordinerande och reglerande åtgärder från små självständiga enheter av skråtyp.

Medeltiden hade ett stort förakt för handel och köpenskap och det kommersiella i övrigt. Köpmännen hade en moralisk plikt att använda det rätta priset. Skolastiken såg vinstintresset som onaturligt, eftersom det inte tillfredsställde något vitalt mänskligt behov. Ekonomisk verksamhet skulle begränsas till ett patrialkaliskt skött självförsörjande jordbruk. Skolastikens ekonomer kunde inte anpassa sitt tänkande till den ekonomiska utvecklingen som kom under 1500-talet men byggde upp en värdelära byggd på nyttobegreppet och Bernadine av Siena (1380-1444) samt den dominikanske ärkebiskopen Antonius av Florens (1389-1459) fullföljde en tankegång: en varas värde bestäms av dess

• användbarhet i förhållande till mänskliga behov,
• sällsynthet med hänsyn till bl.a svårigheterna att tillverka den,
• önskvärdhet med hänsyn till subjektiva preferenser.

 

Idéer om resultatfördelning

Det är här fråga om idéer som påverkar hur man ser på fördelning av produktionsresultaten.

Bibelns Apostlagärningarna skildrar en närmast kommunistisk egendomsgemenskap på apostlarnas tid:

• 4:32: ”Alla de som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.”
• 2:44-45 säger att ”de troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov.”

Nya testamentet har flera texter om målet att inte äga mycket:

• Matteusevangeliet 19:20-24 angående en ung man som ägde mycket: ”Då sade den unge mannen: allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas? Jesus svarade. Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. När ynglingen hörde svaret gick han sig väg bedrövad, för han ägde mycket. Men Jesus sade till sina lärjungar: Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma i Guds rike.”     (Se även Markus 10:17-31.)
• Lukasevangeliet 6:20 angående saligprisningar och verop: ”Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.”
• Lukasevangeliet 6:24 –25 angående saligprisningar och verop: ”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.”
• Första Timotheusbrevet 6:17: ”Säg åt dem som är rika i denna världen att inte var högmodiga och inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver.”
• Andra Korinterbrevet 6:10 säger ”Jag är fattig men gör många rika, jag har ingenting men äger allt.”
• Lukasevangeliet 18:22 där Jesus sade åt en som ägde mycket: ”Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
• Lukasevangeliet 19:8 om tullindrivaren Sackaios, där denne säger till Jesus: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon, skall jag betala igen det fyrdubbelt.”
• Matteusevangeliet 5:3 angående saligprisningar: ”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.”

Däremot är det oklart hur prästerna under medeltiden eventuellt har använt Lukasevangeliet 19:25-27 (angående liknelsen om de tio punden) för att eventuellt gynna överklassen: ”Herre, sade de, han har ju redan tio pund. Jag säger er, var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.”

Den ägare som lånar ut pengar ska enligt Bibelns gamla testamente inte ta ränta:

• Andra Mosebok 22:25 (angående moraliska och religiösa lagar): ”Lånar du pengar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du inte handla mot honom som en ockrare. Ni skall inte lägga på honom någon ränta.”
• Femte Mosebok 23:20 (angående olika lagar): ”Av utlänningar må du ta ränta, men inte av din broder, för att Herren är din Gud, i allt vad du företar dig, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att ta det i besittning.”
• Ordspråksboken 28:8 säger att ”den som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt dem som förbarmar sig över de fattiga”.
• Hesekiel 18:8-9 (angående den man som är rättfärdig): ”om han inte ockrar eller tar ränta, om han håller sin hand tillbaka från vad orätt är och fäller rätta domar människor emellan – ja, om han så vandrar efter mina stadgar och håller mina lager, i det han gör vad redligt är, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.”

Kyrkofadern Augustinus (354-430) menade i Om Gudsstaten (De Civitae Dei, som publicerades åren 413-426) att spänningen mellan behov och givna resurser (Alltså: inget dynamiskt tänkande!) inte kan lösas genom något ekonomiskt system, utan bara genom ett kristet broderskap under kyrkans ledning.

Thomas ab Aquino ansåg att den rike mannen är en tjuv om han inte ger allmosor. Rikedom kan enligt Thomas försvaras moraliskt därför att det ger förutsättningar för välgörenhet. (Evangeliet enligt Lukas 6:24-25 förfasar sig över de rika, men det verkar som att det är Lukas som är jämlikhetsivraren bland apostlarna och att avsnittet är hans egna åsikter.) Enligt Thomas borde en greve leva som greve och en tiggare som tiggare – det var i överensstämmelse med denna världens ofullkomliga samhällsordning efter syndafallet.

 

Idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Det är här fråga om idéer som påverkar hur man ser på sina medmänniskor och på hur maktfördelningen bör vara i samhället. Därvid verkar den förnämsta dygden ha varit rättvisan, som sammanfattning av all dygd som utövas mot medmänniskan. Den var av två slag:

• Den distributiva rättvisan som ger åt var och en det honom tillkommer: anseende, rikedom o.s.v.
• Den kommunitativa rättvisan som reglerar bytestransaktioner och utmäter rättvis ersättning för varor, tjänster och utståndna skador.

Slavhandelns avtynande under 1000-talet (och senare träldomens avskaffande) och därmed synen på att äga andra människor har troligen främst haft med de kristna prästernas förkunnelse att göra. Enligt Bibelns gamla testamente så fanns det många restriktioner rörande slaveri:

• Man fick således inte ta sig en slav: Andra Mosebok 21:16 säger ”Den som stjäl en människa, vare sig han sedan säljer den stulne eller denne finns kvar hon honom, han skall straffas med döden.”
• Det fanns dock inga hinder för att köpa eller behålla utländska slavar. Tredje Mosebok 25:44 säger således : ”Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som bor runt omkring er. Ni må också köpa sådana bland barnen till de inneboende som bor hos er och bland personer av deras släkt, som ni har hos er och som är födda i ert land. Sådana skall förbli er egendom, Och dem må ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning.” Andra inhemska slavar bör man dock frige efter 6 år – enligt Andra Mosebok 21.
• Och de slavar man köpt eller ärvt måste behandlas väl: Andra Mosebok 21: 7-11 säger: ”Om någon säljer sin dotter till trälinna, så skall hon inte friges som trälarna friges. Misshagar hon sin herre, sedan denne förut har ingått förbindelse med henne, så må han låta henne friköpas. Till främmande folk har han inte makt att sälja henne, när han så har handlat trolöst mot henne. Men om han låter sin son ingå förbindelse med henne, så skall han unna henne döttrars rätt. Tar han sig ännu en hustru, så må han inte göra någon minskning i den förras kost, beklädnad eller äktenskapsrätt. Om han inte låter denne åtnjuta sin rätt i dessa tre avseenden, så skall hon friges, utan lösen och betalning.”
• Att ha ärvda slavar var tydligen inget problem: det framgår indirekt av dels Femte Mosebok 4:20 där israeliterna betraktar sig som ”Herrens arvfolk”, liksom av att Moses i Andra Mosebok 34:9 ber att hans folk ska bli tagna till Herrens arvedel.

I Nya testamentet finns ingen uttrycklig kritik mot slaveriet som institution, utan mest råd om att visa medmänsklig hänsyn till slavarna, eftersom de är jämställda med fria människor inför Gud och att de sociala skillnaderna är oväsentliga i den kristna församlingen:

• I Efesierbrevet 6:9 skriver Paulus: ”Ni som har slavar, handla mot dem på samma sätt och använd inga hårda ord. Ni vet ju att de och ni har samme herre i himlen, och han tar inte hänsyn till person.”
• Och i Kollosserbrevet 3:22 skriver Paulus till slavarna att de i allt ska lyda sina jordiska herrar i fruktan för Gud och att denne ska ge dem sin belöning. Den som gör orätt mot slaven skall få sitt straff för vad han har gjort, och då tas ingen hänsyn till person.

Bibeln har även i övrigt på många ställen en humanistisk medmänniskosyn:

• Andra Mosebok 22:26-27 (angående moraliska och religiösa lagar): ”Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du ge den tillbaka åt honom, innan solen går ner. Den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han annars ha på sig, när han ligger och sover?”
• Femte Mosebok 24:6 (angående olika lagar): ”Man skall inte ta handkvarnen eller ens kvarnens översten i pant, ty den som gör så tar livet i pant.”
• Ordspråksboken 14:21: ”Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.”
• Jeremia 22:13: ”Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för ingenting och inte ger honom hans lön.”
• Matteusevangeliet 5:42 (angående att älska era fiender): ”Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.”
• Lukasevangeliet 6:34-35 (angående att älska era fiender): ”Skall ni ha tack för att ni lånar till dem som ni tror kommer att betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda.
• Femte Mosebok 15:7-8 (om det sjunde året): ”Om någon fattig finns hos dig, en av dina bröder inom någon av dina städer, i det land som herren din Gud, vill ge dig, så skall du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand för denne din fattige broder, utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna honom vad han behöver i sin brist.”
• Första Tessalonikerbrevet 4:6: ”Ingen får kränka och utnyttja sin broder i det som det här gäller.”

Kvinnans värde relativt mannens har, främst genom olika arvsregler och kompetensfördelning mellan makar, i stor utsträckning påverkat Tyresös ägande under många hundra år.

Redan i första Mosebok 3:16 sägs om kvinnan efter syndafallet att ”din man skall råda över dig”. Många bibeltolkare menar dock att det är tydligt att efter Kristus är den perioden över då man kan argumentera för kvinnans lägre ställning jämfört med mannens.

Men i gamla testamentet är kvinnan alltså inte mycket värd jämfört med mannen. (Enligt Andra Mosebok 20:17 ägs således en mans hustru av mannen så som hans oxe. Samma sak i Femte Mosebok 5:21.) Men i Nya testamentet är detta ändrat: Efesierbrevet 5:24 säger visserligen angående den kristna familjen: ”Så som kyrkan är under Kristus så låt fruarna vara under sina män i allting.” Men denna av män och vissa präster ofta citerade regel hänger ihop med de följande verserna, där det framhålls att mannen ska älska sin hustru lika mycket som sig själv – och ”de två ska bli ett”.

Även Första Korinterbrevet 11:7-9 angående kvinnorna vid de kristliga sammankomsterna citeras ofta av maktintresserade män: ”För en man behöver inte täcka sitt huvud eftersom han är Guds bild och ära, men kvinnan är mannens ära. För mannen var inte gjord från kvinnan, men kvinnan från mannen. Ej heller var mannen skapad för kvinnan, men kvinnan för mannen.” Det intressanta är dock hur modern bibeltolkning finner att det hela är helt felöversatt, och istället avser att framhålla hur jämlika män och kvinnor enligt Kristi lärjungar är avsedda att vara.

Enligt Aristoteles och Galeno ansågs att kvinnan inte hade någon förnuftssjäl. Thomas av Aquino (1224-1274) menande att mannen var aktiv och att mannens säd var gudomlig, medan kvinnan bara var passiv mottagare. Kvinnan ansågs inte ha någon intellektuell skärpa och skulle inte anförtros samhällsansvariga uppgifter.

Barnens värde i Norden ökade kraftigt med kristendomen och man verkar ha slutat sätta ut oönskade barn i skogen. Nya testamentets framhållande av barnens höga värde i Guds ögon torde ha varit en mycket viktig påverkan.

Makthavaren har dock rätten på sin sida. Den Gud ger ett ämbete ger han också makten att fylla det med förstånd. Kristendomen var en monoteistisk lära. Detta innebar att påven var Guds ställföreträdare och kungen var som smord en gudomligt maktcentrerad tillfällig utövare av gudomliga beslut. Genom successiv delegering neråt i en tydlig hierarkisk ordning kunde den lille mannen (eller kvinnan) inte komma ifrån att hans förman alltid hade den gudomligt baserade rätten. – Det är först med maktfördelningsläran på 1700-talet som dessa idéer började brytas. Och det är först på 1900-talet som företagsledningsprinciper har gjort avsteg från hierarkier och pläderar för matrisorganisationer. I Bibeln finns många exempel på hur människan är en liten plutt inför sin jordiska (eller himmelska) makthavare, dels i Gamla Testamentet:

• Andra Moseboken 19:5 angående israeliterna vid berget Sinai: ”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.”
• Psaltaren 24:1-3 i en psalm av David angående den store konungen: ”Jorden är Herrens och allt vad därpå är, jordens krets och de som bor på den. Ty han är den som ha lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett hennes fäste. Vem får gå upp på Herrens berg, och vem får träda in i hans helgedom?”
• Ordspråksboken 8:15: ”Genom mig regerar konungarna och lagstiftarna beslutar det som rätt är.”

Och dels i Nya Testamentet:

• Romarbrevet 13:1-4: (angående att överheten är i Guds tjänst): ”Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. ty det finns inge överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig, den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.”
• Första Petrusbrevet 2:13-14: ”Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda.”
• Första Timotheusbrevet 2:1-2: ”Första och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt.”

Å andra sidan balanseras detta krav på underdånighet av att makthavarna ska sköta sig, åtminstone enligt Jesaja 10:1: ”Ve dem, som stiftar orättfärdiga lagar.”

 

Thomas ab Aquino (1224-1274) accepterade slaveriet och menade att lydnaden för överheten är en del av naturens naturliga ordning, varför man måste lyda en lag även om den inte är sant kristen eller rättfärdig.

Enligt Aristoteles Politica stadgar naturrätten en uppdelning mellan styrande och styrda, mellan ledande och lydande, mellan herre och slav, mellan man och kvinna, mellan kropp och själ. Han inför en distinktion mellan den goda människan kontra den gode medborgaren. Han ansåg att materiella värden bör begränsas, eftersom de skadar den som har dem i överflöd. Däremot kan ingen få för mycket av andliga värden: Vi arbetar för att kunna vara lediga och spekulera eller kontemplera!

Treståndsläran, som (i vart fall teoretiskt) i viss utsträckning betonade lika människovärde inom varje stånd – i vart fall mellan män – ersatte slaveriet. (Från reformationen specificerades treståndsläran till att bli Luthers Hustavla.)

Genom att den härskande överklassen (inklusive kyrkan) under lång tid bäst behärskade skrivkonsten och hade tillgång till skrivna dokument, så hade de också makten över dokumenten, inklusive avtal och annan historieskrivning. Det innebär att det skrivna ordets värde var högt jämfört med muntliga avtal.

Den italienske filosofen Marsilius av Padua (Marsiglio, 1275-1342) skrev år 1324 Defensor pacis (Fredens försvarare), som blev tryckt i Basel år 1522. Den blev medeltidens viktigaste skrift om maktfördelningen mellan kyrkan och de sekulära staterna. Marsilius argumenterar däri väl för folksuveränitetprincipen och att den andliga makten bör vara underkastad den världsliga, så att såväl den lagstiftande som den dömande makten ligger hos folket. Han menade även att det inte är Kristus utan människor, som instiftat påvedömet, så att kejsaren kan avsätta påven.

 

Idéer om företagsledning

Det är här fråga om idéer som påverkar de metoder ägaren använder för att leda sin verksamhet (det vill säga ledarskapsteknik och ledarskapets etik).

Realiserad dygd i form av vinstandan började ersätta frikostighet och givmildhet – kanske redan under Gunnbjörns tid, men anses åtminstone ha vuxit fram och blivit omhuldad som största dygd i Europa från omkring år 1180 – i vart fall i de ledande handelsmännens kretsar.

Det är inte lätt att hitta texter i Bibeln om vinstandan! Följande två verkar vara de som kommer närmast att man kan få sträva efter effektivitet och vinst:

• I Psaltaren 15:5 säger David att hos Gud får bo (bland andra) ”den som inte driver ocker med sina pengar och inte tar mutor för att fälla den oskyldige.”
• Ordspråksboken 14:23: ”Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.”

Under hela medeltiden bör två viktiga principer för företagsledning ha varit:

• Strävan efter fulla förråd – att inte riskera att ha tomma lager av utsäde, föda och salt
• Strävan efter förtroende – att inge förtroende hos sina affärspartners. Ärorika omdömen och vackra byggnader (till Guds ära) kan ha varit medel att förstärka förtroendet.

Enligt Aristoteles Ethica så kallas det högsta goda för lycka. Lycka är för människor att aktivt använda alla sina sinnesförmögenheter i överensstämmelse med dygden. Dygd är av två slag:

• Intellektuell dygd, såsom vetenskaplighet, konst, klokhet, förstånd, vishet eller det som gör att vi gör rätt sak i rätt syfte.
• Moralisk dygd, såsom frikostighet, måtta.

De fyra kardinaldygderna sedan Platon är: klokhet, rättvisa, tapperhet, måtta. De kan ställas mot de sju dödssynderna som under långa tider ansågs vara Högmod, Avund, Vrede, Lättja, Girighet, Frosseri, Otukt. I vad mån några av dessa har funnits hos någon Tyresö-ägare är inte känt. Avund, Lättja eller Otukt torde vara svårt att anklaga någon ägare för. Högmod (med vår tids definition) kan nog ha funnits hos nr 33-35. Vrede har säkert funnits hos flera ägare, men den enda historiskt belagda verkar vara nr 35. Kan man anklaga begravningen av nr 34 för Frosseri? Inslag av Girighet har säkert förekommit hos flera av ägarna, ibland kanske samtidigt kombinerat med givmildhet. Några historiska belägg för faktisk Girighet föreligger dock ej, även om nr 47 ofta tillskrivits sådana. Var går gränsen mellan sparsamhet, snålhet och girighet?

John of Holywood (Johannes de Sacrobosco) skrev omkring år 1240 en standardbok Algoritmus med den nya matematiken, inklusive nya begrepp såsom addition, subtraktion, multiplikation, division, produkt, de arabiska siffrorna inklusive nollan. Den boken underlättade räkning högst väsentligt och spreds i nya upplagor in på 1600-talet. Detta underlättade fjärrägande. (Johns bok baserades sannolikt bland annat på Leonardo från Pisa (1170-1245) som med sin bok om Abacusen från år 1202 för första gången i en europeisk bok inför det arabiska räknesättet med tiotals-siffror och decimaler.)

 

Idéer om utbildning

Utbildning är en av de äldsta och viktigaste energiskapande och organisatoriska idéerna i den västliga kulturen. Många ägare av Tyresö torde ha skaffat sig bestämda utbildningsidéer om sina barns uppfostran för att kunna ta över ägandet i framtiden.

Bibelns gamla testamente talar bara om att tradera, gärna till sina barnbarn, för att föra kunskaper vidare.

• Femte Mosebok 4:9 (där Mose uppmanar Israel till lydnad): ”Ta dig endast till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta i alla dina livsdagar, utan talar om det för dina barn och dina barnbarn.”
• Femte Mosebok 6:6-9 (angående det stora budet) ”Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Och du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett märke på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”
• Femte Mosebok 11:19-21 (angående det utlovade landets välsignelser): ”Och ni skall lära era barn dem, genom att du talar om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.”
• Ordspråksboken 22:6 ”Vänj den unge vid en väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han blir gammal.”

 

Enligt Nya testamentet så uppfattar människan med sin ande:

• Paulus skriver i sitt första brev till Korinth 2:11: ”Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi ska veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.”
• Enligt Markusevangeliet 2:8 förstod Jesus ”i sin ande” vad lärjungarna tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan?”
• Johannesevangeliet 14:26 (angående Hjälparen, den helige anden) säger Jesus till lärjungarna: ”Men Hjälparen, den helig anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.”

Nya testamentet har också några mycket enkla synpunkter på undervisningsformer:

• I Kolosserbrevet 3:20-21 skriver Paulus: ”Ni barn, lyd era föräldrar i allt, ty så bör det vara bland kristna. Ni fäder, reta inte upp era barn, då tappar de modet.”
• I Efesierbrevet 6:4 skriver Paulus: ”Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja.”
• I första Timotheosbrevet 3:4 skriver Paulus om församlingsledaren. ”Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former.

Den skrift som imponerade mest på 1100-talslogikerna var Aristoteles Elenchi med sofistiska argument och argumentationskonst. Den filosofi som sysslade med språkliga och logiskt förföriska fallgropar kallades sofistik. Den engelsk-franske biskopen Johannes av Salisbury (1115-1180) menade år 1159 (i boken Metalogicon) att de som fastnar i logiken stannar i växten och aldrig når den fullbordade och avrundade bildning som enligt honom borde vara målet för personlighetsutvecklingen.

Aristoteles skrifter och begrepp förbjöds år 1210 vid Paris-universitetet. Men i slutet av 1200-talet hade man på nytt accepterat Aristoteles och den övriga arabisk-grekiska vetenskapen. (Under andra hälften av 1100-talet hade den arabiska naturvetenskapliga litteraturen översatts, inklusive den antika grekiska litteraturen. Detta var grunden till de nya universitet som bildades under 1200-talet.) År 1278 blev ovan nämnde Thomas ab Aquinos metoder och läror officiell doktrin i utbildningen hos dominikanerna.

År 1277 bannlyste biskopen i Paris flera aristoteliskt baserade satser. Orsaken var sannolikt boken ”De summo bono” som författats av den svenske dominikanen Boethius av Dacia (död c. 1380) som var lärare i Paris. Han var en extrem Aristoteles-anhängare och skrev bl.a att det inte är fel eller syndigt med intellektuellt tänkande (som det f.ö inte är möjligt att få för mycket av) och att filosoferna står högst eftersom de eftersträvar intellektuell njutning. Filosoferna skulle därmed stå över biskoparna och teologerna! Denna bannlysning fick ett enormt inflytande på västerlandets utveckling, eftersom den innebar att det var omöjligt att vara en rätt-trogen aristoteliker. Det blev därmed nödvändigt för lärarna att revidera den aristoteliska fysiken. Det nytänkandet kom så småningom att förändra vår världsbild och lägga grunden för framväxten av den moderna vetenskapen.

Kyrkan var bärare av den ideologiska hegemonin i det medeltida samhället. Genom att ge sken av vetenskaplighet gavs legitimitet åt de värderingar som härskarna stödde sina maktanspråk på (på motsvarande sätt som nu). Kyrkan hade också monopol på den intellektuella verksamhet som fanns, eftersom kyrkans män nästan var de enda som kunde läsa och skriva. Så gott som hela den bokliga bildningen och administrationen låg i händerna på kyrkans män. År 1366 kom ett påvligt påbud som gjorde Aristoteles skrifter obligatoriska för magisterexamen i filosofi.

 

 3. Idéer i ägarperioderna 26-50

Urvalet av ägarperioder

Före ägare nr 26 är förhållandena för osäkra för att vara meningsfulla att diskutera för varje ägarperiod. Efter nr 26 har enbart ägare med driftidéer behandlats. De kortvariga ägare som sannolikt bara haft affärsidén att sälja av Tyresö-godset så snabbt som möjligt har inte tagits med. Det har bedömts ointressant att fundera över vilka övriga idéer som kan ha påverkat dem under deras korta ägande.

 

 26. Gregers Matsson 1443-1494

Han hade fyllt 20 år 1437 och fyllde 40 år 1457

Periodens nya idéer om den materiella världen

Kardinalen och kyrkopolitikern Nicolaus Cusanus (von Cues, 1401-1464) skrev år 1440 De docta ignorantia (Om den lärda okunnigheten) där han förde fram idén om att universum är oändligt och utan centrum. Cusanus verkar vara den förste som skriver att himlakropparna består av samma material som Jorden och att det kan finnas liv på andra planeter. Han antydde också en ny tids syn på Gud via många olika (inklusive matematiska) metoder. Han menade att det är i den lärda reflektionen över tillvarons mångfald och enhet som kunskapen skapas. Han lanserade begreppet Coincidentia oppositorum (Motsättningarnas samgående i ett) för att det inte lönar sig att strida, eftersom motsatserna i alla fall får sin upplösning i Gud. Cusanus’ diplomatiska consensusstrategi blev grunden för ekumeniska strävanden gentemot andra trosriktningar. G1 nr 26:3

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

De första landskapsmålningarna efter naturen kom år 1444 (av schweizaren Konrad Witz, 1400-1445). Renässansmänniskorna såg på jorden med nya ögon och hur vacker den jordiska verkligheten var. Den italienske arkitekten Leon Battista Alberti (1404-1472) systematiserar perspektivets principer i sin bok om målning omkring år 1450. De principerna gäller oförändrade idag. G1 nr 26:2

Decimalsystemet vid räkning införs av Regiomontanus år 1467. Gregers Matsson använde sig inte av det i de räkenskaper som finns bevarande. Det är oklart när decimalsystemet först användes i Tyresö. Gissningsvis var det av ägare 28. R1 nr 28:1

Renässansen under slutet av 1400-talet innebar att humanismen (d.v.s intresset för de grekiska skalderna och dramatikerna) spred sig norr ut över Alperna från Italien. Ett bestående resultat från renässansen är en kvarvarande motsättning mellan humaniora och naturvetenskap. Leonardo da Vinci (1452-1519) representerar i många avseenden vändpunkten mellan renässansens idéer och modernt tänkande. G3 nr 26:1

Den italienske filosofen och rättshistorikern Lorenzo Valla (1407-1457) var en provocerande polemisk retoriker. Han attackerade många heliga traditioner, d.v.s ifrågasatte etablerade tankar. G3 nr 29:1

Periodens nya idéer om resultatfördelning

Under 1400-talet hade munken inte monopol på dygd: den framgångsrike köpmannen växte i anseende. Genom sin rikedom kunde han utöva dygd. Fattigdom ansågs däremot till och med kunna hålla tillbaka dygden. En begynnande ackumulation av kapital ägde också rum genom dels den snabbt växande handelsvolymen, dels industriernas förlagssystem och dels den stora inflationen – samt i England dessutom inhägnadsrörelsen. Kapitalism börjar definieras som strävan efter vinst och ackumulation. G1 nr 26:2

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

År 1484 utfärdade påven Innocentius VIII bullan Summis Desiderantes Affectibus, som bildade upptakten till de häxjakter, som blossade upp då och då under 1500- och 1600-talen i Europa – och iscensattes av protestanter och katoliker i lika hög grad – och som ledde till att Tyresös ägare nr 35 blev anklagad för häxeri år 1676. Påvens bulla förstärktes kraftigt genom att dominikanerna Heinrich Institoris (1430-1505) och Jakob Sprenger (1435-1495) år 1487 publicerade avhandlingen Malleus Maleficarum (Häxhammaren) mot just de kvinnliga häxorna. R2 nr 28:1

 

 27. Bengt Gregersson 1494-1514

Han hade fyllt 20 år 1479 och fyllde 40 år 1499

Periodens nya idéer om företagsledning

Den dubbla bokföringens principer publiceras år 1494 (ny upplaga 1523) i en räknebok ”Summa de arithmetica, geometria, proportioni et proportionalita” av den italienske matematikläraren och fransiscanmunken Luca Pacioli (1445-1517) och plus- och minus-tecknen hade börjat användas i Tyskland år 1489 i tryck. Den svenske munken Peder Månsson från Vadstena kloster sändes år 1507 för att lära sig italiensk bokföring med dess grundläggande principer att dela upp den företagsekonomiska analysen i upbyrd (= resultaträkning) och inventarium (= balansräkning). Sannolikt kunde samtliga ägare efter Bengt Gregersson en hel del om dubbel bokföring. Det underlättade i så fall i hög grad deras styrning av godsets ekonomi. De tidigare boken om att använda kapitalräkning i bokföringen, De Moneta, av den franske mångsysslaren Nicholas Oresme (c1320-1382) år 1358, verkar inte ha påverkat svenskarnas bokföring. R1 nr 29:1

 

 28. Gudmund Pedersson 1514-1541

Han hade fyllt 20 år c 1495 och 40 år c 1515

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Kung Gustav Vasas (1496-1560) statsbildning har sannolikt haft stor och kvarvarande betydelse för ägandet – inte minst hans anspråk på kyrkoegendomar och vissa typer av allmänningar – med tydliga ambitioner att främja tillväxtmål för samhällsekonomin och att säkerställa sin egen makt. Sannolikheten är hög för att Gustav Vasa snart kände till florentinaren Niccolo Machiavellis (1469-1527) bok Il Principe (Fursten) som skrevs år 1513 och trycktes år 1532. Boken (som hävdar att i politiken är det bara effektivitet som räknas och inte vad som är moraliskt bra eller dåligt) förbjöds år 1559 av den katolska kyrkan. I2 nr 29:2

Martin Luther (1483-1546) spikade sina 95 teser i Wittenberg den 31/10 1517 och publicerade sin Katekes år 1529. Reformationen börjar i Schweiz av Ulrich Zwingli (1484-1531) år 1518. De lutherska idéerna verkar ha kommit till Sverige år 1522 och framför allt år 1523 (i Strängnäs). De avgörande reformbesluten togs redan år 1527 av riksdagen i Västerås. I2 nr 28:1

Enligt Johan Calvin (1509-1564) (som var styresman i den blomstrande handelsstaden Genève) var det ett religiöst krav på människan att vara flitig: flit ger belöning i himlen; fattigdom är straff för lättja. Utlåning av pengar mot ränta är normalt. Lån i vinstsyfte är Gudi behagligt. Kalvinismen var en ideologi för borgerskapet. Calvin skilde på tillåten och otillåten ränta: Lån för investering i produktiva företag var tillåten ränta; Otillåtet var ränta på lån för nyttja en nödställd människas belägenhet. (Till skillnad från Luther, som hade blivit utbildad som en Augustinsk munk, så hade Calvin utbildats till klassisk jurist i en världslig skola. Bägge var dock mycket påverkade av Augustinus, utan att de alltid visste om det.) Calvin ansåg trosbrott värda dödsstraff eftersom de var brott mot Gud, kyrkan och samhället. R2 nr 28:3

Engelsmannen Thomas More (1477-1535) lanserade nya möjliga mål när han kom ut med sin Utopia år 1516 med idéer om statlig utbildning, kvinnliga rättigheter, religionsfrihet, skiljsmässor, mm. I2 nr 28:4

 

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Över- och underordning är i enlighet med naturen och folket är till sin natur disponerat att styras. Privategendomen är naturenlig, åtminstone efter syndafallet. Samhällsordningen är (enligt främst Philip Melanchthon 1497-1560, vars skrifter främst kom åren 1521 & 1530) motiverad dels ovanifrån av Gud och dels underifrån som en effekt av naturen. Reformationen innebär i Sverige och i flera andra länder en ny syn på staten och på människan: Den teokratiska staten styrs av en kung av Guds nåde och är fri från främmande herrar (d.v.s bland annat påven). Godsägaren kan på samma sätt se sig som härskare av Guds nåde över sin egendom och sina underlydande. Människan var enligt den tidigare (medeltida) synsättet styrd av inifrån kommande förmågor och krafter. Det nya med renässansen och reformationen (och marknadsekonomin) är att man istället börjar betrakta människan som styrd av utifrån kommande krafter. Människan blir nu inte längre någon som ojävigt ska låta sin vilja eller sitt förnuft styra sina handlingar. Hon blir istället påverkbar av intressen och makter. Detta skapar behovet från härskarna att utveckla sin retoriska konst. Martin Luther utvecklade i sin skrift ”Von der weltlichen obrigkeit” år 1523 sin ”tvåregements-” eller ”tvårikes-lära”. Den innebar att i det ena riket, det på Guds högra sida, härskar Kristus genom ordet och sakramenten och där gäller Kristi bud (d.v.s tio Guds bud, fördjupade i Bergspredikan) och där råder nåd och förlåtelse. I det vänstra riket härskar kejsaren med svärd och ordningen upprätthålls inte med nåd utan med rättvisa, och där råder ojämlikhet eftersom den ene måste befalla och den andre lyda. (Protestanterna ansåg att kristna troende var jämlika i sina andliga liv jämfört med till exempel påvesystemets män. Nästa steg i tänkandet om jämlikhet kom med franska revolutionen.) R2 nr 28:3

 

Periodens nya idéer om utbildning

Den mångsysslande författaren Erasmus av Rotterdam (1469-1536) lyfte fram betydelsen av elevens intresse som villkor för ett gott utbildningsresultat, liksom av det goda samspelet mellan lärare och elev. R1 nr 28:2

För Luther var allmän folkundervisning det enda sättet att hålla djävulen i schack. Luther brukar framhållas som den förste pedagog som krävt utbildning åt alla och Melanchthons protestantiska skolordning kom år 1528 i Kursachsen och i Sverige år 1571. Däri ingick att biskopen genom visitationer skulle kontrollera att katekesförhören fungerar väl. Dessa kontroller var upphovet till de obligatoriska husförhören från 1726. Utbildningssystemet hade två grundidéer: den demokratiska (att alla invånare omfattades) och den nationella (att betona den svenska överheten som högste beskyddare). Dessa förblev grundidéer fram till slutet av 1800-talet. Ännu längre varade Melanchthons pedagogiska syn att eleverna skulle lära sig av exemplen och att nytänkande var av ondo: Alla sanningar kunde härledas till evangelierna.    I1 nr 28:35

Den franske författaren Francois Rabelais (1495-1553) ville bryta mot den formaliserade skolastiken och möjliggöra mer kreativ undervisning för pojkar i åldern 12-18 år. Hans böcker blev förbjudna av katolikerna (vid Trent-mötet 1545-1563) men tillåtna av protestanterna. R1 nr 29:1

 

 29. Nils Ryning 1541-1578

Han hade fyllt 20 år c 1535 och fyllde 40 år c 1555

Periodens nya idéer om den materiella världen

Den italienske humanisten Sperone Speroni (1500-1588) var filosofilärare i Padua och publicerade böcker åren 1537-1560, vari han skiljer mellan natur (där universum är konstant och kausala sammanhang råder) och historia (där de mänskliga viljorna alltid växlar). G2 nr 30:1

Den polske astronomen Nikolaus Kopernikus (1473-1543) gav år 1543 ut sin avhandling De Revolutionibus Orbium Caelestium (Sex böcker om de himmelska kretsloppen; som presenterade hans idéer om ett solcentrerat system.) Kopernikus räknade med ett begränsat universum. Många människor började snart tolka hans system som att människan blivit flyttad från världens centrum och att människans kosmiska position därmed varken var fast eller absolut. (Kopernikus hade redan år 1513/14 i sin Commentariolus kommit med en första skiss till sin heliocentriska teori.)                     G3 nr 29:3

Kopernikus’ avhandling var förbjuden av katolska kyrkan åren 1616-1758 och förbudet upphörde helt år 1828. Det var dock främst bokstavstrogna protestanter som inte kunde acceptera det heliocentriska systemet. Människan förflyttades från sin av Gud bestämda position i världens centrum till en godtycklig position i en mångfald av möjliga världar. För att neutralisera farligt tänkande så började man försöka skilja mellan vetenskap och religion, d.v.s det som senare blev skillnad mellan vetenskap och värderingar, eller vetenskap och politik. G2 nr 33:1

Religionsfreden i Augsburg år 1555 har förblivit viktig i Sverige genom den Augsburgska trosbekännelsen. Hussiternas treståndslära accepterades också då. Den innebär att Gud i världen har instiftat tre moraliska ordningar:
– Hus- och familjeordningen med husfadern som ledare.
– Rättsordningen med överheten som ledare.
– Frälsningsordningen med prästsystemet som förvaltare. R2 nr 29:1

Gruvingenjören Vanocchio Biringuccio (1460-1539) publicerade den första ingenjörsboken Piritechnia år 1540 där han bland annat visar bilder på vattenkraftdrivna blåsbälgar. Även ingenjören George Agricola (1490-1555) kom med en väl illustrerad bok år 1556 De re Metallica, som blev en standard under lång tid för gruv- och vattenkraftskonstruktioner.                       R1 nr 29:1

Efter kyrkomötet i Trient (1545-1563) blev också katolska teologer (liksom de protestantiska) anhängare av den nyaristoteliska teologin, som reducerar studiet av Gud till en naturvetenskaplig fråga. G3 nr 30:1

Engelsmannen Thomas Digges (1546-1595) kom år 1576 med en bok (A perfit description of the coelesiall orbes) där han presenterar idén att stjärnorna är spridda i rymden på olika avstånd från vårt solsystem. G3 nr 33:1

Den danske astronomen Tycho Brahe (1546-1601) observerade en supernova 1572. Därigenom sköts ett grundskott mot den gudomligt fasta hierarkin: Även himlen var utsatt för förändring och kanske också förstörelse! Han observerade även den komet år 1577 som rörde sig runt solen men genom de antagna planetsfärerna. År 1598 presenterade han sina kometobservationer i en bok. Han var motståndare till Kopernikus. Brahe ansåg att fixstjärnorna inte var fästa vid fasta planetsfärer. I sin bok Ny astronomi med kommentarer angående Mars månar presenterar han år 1609 en förklaring till tidvattnets rörelser och Keplers två planetlagar: att planeterna rör sig i ellipser runt solen och att planeten sveper över en konstant rymdvinkel per tidsenhet. G2 nr 30:2

 

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Kalvinismens förvandling till en politiskt revolutionär rörelse märktes först i Skottland år 1559 med John Knox (1514-1572) och sedan i Nederländerna där ett borgerligt frigörande från Spanien under perioden 1581-1648 medförde den första republikanska glansperioden sedan Aten, med ett demokratiskt samhälle och livlig handel. R2 nr 30:1

Den franske rättsfilosofen Jean Bodin (1530-1596) gav år 1576 ut sin skrift Six lives de la république, vari han på ett mycket vagt sätt formulerade tanken att människans behov är omättliga medan medlen för deras tillfredsställelse är begränsade. Han förklarade (år 1568 i sin Response aux paradoxes du sieur de Malesdroit) samband mellan inflation och mängden myntmetall. (Han skyllde prisökningarna på den ökade mängden myntmetaller från den nya världen. Det var således inte nödvändigtvis metallinnehållet i myntet som ändrats utan mängden myntmetall, vilket visade att ett mynt inte har något inneboende värde). Bodin delade in den allmänna lagen i dels naturrätten och dels den mänskliga rätten, varvid naturrätten har varit oförändrad sedan människans tillblivelse. R1 nr 30:3

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Från 1500-talet kom en våg av feodalisering i Sverige med nya ärftliga donationsformer (med början i grev- och friherrskapen). Dessförinnan hade det medeltida Sverige inte varit feodalt i ordets politisk-statsrättsliga definition: frälsets jordinnehav var i förhållande till staten privat egendom. Eventuella förläningar var tillfälliga och aldrig ärftliga. Sverige skiljde sig därigenom markant från många västeuropeiska länder som var feodala under medeltiden. Feodaliseringstendenserna i Sverige slutade år 1680. De påverkade tänkesätt/attityder hos Tyresös ägare nr 28-35 och Tyresös invånare under de åtta ägarperioderna. Även ägarna nr 36-41 var nog till viss del eller undermedvetet affekterade av feodaltänkandet. R2 nr 28:1

Den franske juristen och humanisten Francois Hotman (1524-1590) publicerade år 1567 sin Anti-Tribonian och år 1573 den ännu viktigare Franco-Gallia, vari han tolkade romerska lagar till franska förhållanden och pläderade för religionsfrihet, humanism och att en regering ska baseras på medborgarnas samtycke. R2 nr 29:1

Jean Bodin introducerade en helt ny definition av statlig suveränitet: det var den högsta av lagar obundna makten över medborgarna. Detta medförde efter 1576 en revolution inom statsrätten, eftersom den gudomliga lagen inte var inblandad i legitimeringen. Enligt Bodin är det staten som ensam är suverän och stiftar lagarna. Detta är grunden för de moderna statsteorierna. Bodin framhävde monarkens rätt att stifta lagar utan att någon annans makt skulle kunna hindra honom. (Detta gjorde bl.a. intryck på Per Brahe och senare i hög grad på Karl XI när denne blev envåldshärskare.) I1 nr 30:3

 

Periodens nya idéer om företagsledning

Italienaren Gian Fransesco Lottini da Volterra var sekreterare år 1548 åt en furst Medici i Florens och fick efter sin död utgivet flera småskrifter, där han betonar hur kortsiktiga de flesta människor är: de överbetonar sina kortsiktiga behov och följder inte rationella långsiktiga planer, d.v.s följer sina sinnesupplevelser mer än sitt rationella tänkande. – Och ännu färre följer upp sina riskfyllda långsiktiga projekt till slutet. R1 nr 29:2

 

30. Olof Ryning. 1578-1589

Han hade fyllt 20 år c 1568 och fyllde 40 år c.1588

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Den franske renässansförfattaren Michele de Montaigne (1533-1592) publicerade år 1580 två band med sina Essais (Essäer) där ha bl.a presenterar nya tankar om kulturrelativism och att kolonisatörer inte borde känna sig som förmer är de koloniserade människorna. G2 nr 33:1

Periodens nya idéer om utbildning

Per Brahe (1520-1590) var systerson till Gustav Vasa och var dennes mest anlitade rådgivare (även åt Erik XIV och Johan III). Brahe ägde själv 841 hemman och torp år 1569. Brahes bok Oeconomia eller hushåldhz bok trycktes först år 1677, trots att han skrev den åren 1581-1585. Boken handlar bl.a om hur barnen ska uppfostras. Barn ska utbildas tidigt och agas mycket för att bli goda. Brahes uppfostringsprogram har dock humanistiskt, kristet och höviskt inslag: Höviskt enligt den italienske greven Baldassare Castiglione’s (1478-1529) skrift Il cortegiano från Venedig år 1528. Adelsmannen måste enligt den boken inte bara kunna mycket, utan också kunna uppfylla speciella moraliska förpliktelser. Före 12 års ålder gällde att kunna tala och skriva latin, att kunna grammatik, skrivning, katekesen. Mellan 12 och 18 års ålder ingick att lyssna till visa människors tal, att läsa nyttiga böcker samt att spela musik och öva traditionella idrotter. (Dock var jakt vid den här tiden inget nöje för adeln.) Förekom krig i närheten, var det angeläget att försöka deltaga i och lära av det. Efter fyllda 18 var det viktigt med utrikes resor ur uppfostringssynvinkel. Utbildningens syfte var att bibringa en pliktkänsla: ”ingen är född för sin egen skull utan för att dyrka och ära Gud och vara sin nästa till nytta och gagn”. R2 nr 30:3

Från 1570-talet och i än högre grad från 1580-talet var utbildning i latinsk versskrivning och i romerska mästerverk (inklusive Cicero-liknande vältalighet) central i skolstadgan och vid Stockholmskollegiet. Den filosofiska läromästaren i utbildningen var i Sverige (liksom i övriga lutherska områden) Philipp Melanchthon (1497-1560), som knutit an till den aristoteliska naturläran, materialläran och filosofin. Därigenom kom den medeltida skolastiken att leva vidare i Sverige. Martin Luther (1483-1546) hade själv den största betydelsen för pedagogiken i Sverige under 200 års tid, genom sin pessimistiska människosyn, hustavlans treståndsteori, katekesens intrumfande och de starka kraven på allas läskunnighet. R3 nr 33:2

 

 31. Carin Axelsdotter 1589-1612

Hon hade fyllt 20 år c1586 och fyllde 40 c1606

Periodens nya idéer om den materiella världen

Den syditalienske filosofen och munken Giordano Bruno (1547/48-1600) är den förste betydande tänkaren som accepterar det kopernikanska systemet. Han ansåg (år 1584 i De la causa, principio e uno och De l’infinito universo et mondi samt år 1591 i De immenso) att all materia är besjälad (motsvarande monaderna hos Leibniz cirka 100 år senare) och att världsrymden är oändlig. Brunos universum hade inget centrum. Bruno var helt övertygad om att det gudomligas humanisering och den mänskliga andens förgudligande var två perspektiv på samma kosmiska process. Han menade att en begränsad värld antyder att Gud själv är begränsad och ofullkomlig, medan en oändlig värld stämmer bättre med Gud. Bruno brändes på bål i Rom år 1600 efter sju år i inkvisitorernas fängelse. Hans idéer får stor betydelse för Spinoza (1632-1677) och för Leibniz (1646-1716). G3 nr 33:3

Den engelske läkaren William Gilbert (1544-1603) förklarade år 1600 (i boken De Magnete) hur kompassens missvisning fungerade som följd av jordmagnetism. R1 nr 33:1

Den tyske astronomen Johannes Kepler (1571-1630) rapporterar om elliptiska planetbanor år 1609 i sin bok Astronomia Nova med hans första två lagar för planeternas rörelser. Och år 1618/19 kom han ut med sin tredje rörelselag för planeter i Harmonices Mundi Libri V. Kepler önskade finna förhållanden mellan planeternas banor som stämde överens med tonernas harmonier, så att universums musik blev harmonisk. (Kepler hade publicerat sitt verk Mysterium Cosmographium år 1596/97 med planeterna i cirkulära banor. Efter kontakter med Brahe förstod Kepler att banorna var elliptiska, men han fann att planeternas hastigheter hade harmoniska förhållanden istället.) G3 nr 33:1

Engelsmannen Francis Bacon (1561-1626) publicerade successivt utvecklade skrifter åren 1597-1623 och menade att kunskap är makt. Han betonade experimentens betydelse och grundlade den engelska empirismen. Han betonade vikten av att därvid frigöra sig från fyra fördomar, som han kallade idoler:

• Idola tribus, släktets idol, benägenheten att se naturen som analog med människan (antropomorfism)
• Idola specus, hålans idol, de fördomar som kommer från individens anlag, vanor, uppfostran och liknande
• Idola fori, torgets idol, de fördomar som kommer från den mänskliga samvaron, särskilt genom språkets makt över tanken
• Idola theatri, den filosofiska traditionens villfarelse.

Han menade att våra kunskaper ackumuleras genom skrifterna och att framstegstänkandet därför är naturligt och ofrånkomligt. Bacon förkroppsligade framstegsoptimismen, d.v.s att människan med hjälp av ny kunskap, ny teknik och nya samarbetsformer kan förbättra sin egen lott. I en av sina böcker ”The Advancement of learning” från 1605 (Vetandets framsteg) proklamerar Bacon en ny tidsålder där vetenskapen skall göra slut på människans elände och frälsa världen från oförnuft. (Isaac Newton tog stort intryck av detta.) G2 nr 34:3

Han betonade induktionens roll i det vetenskapliga arbetet. Induktion betyder en erfarenhetsmässig slutledning som är grundad på serier av gjorda iakttagelser – speciellt av kontrollerade experiment. Istället för empirism och induktion hade rationalism och deduktion dominerat hos Deskartes (1596-1650), Spinoza (1632-1677) och Leibniz (1646-1716). Det är dessa fyra personer som på 1600-talet försöker ge helhetsbilder av tillvaron i stället för de medeltida helhetsbilderna. G3 nr 34:1

(Deduktion är en slutledning som med logisk nödvändighet följer av vissa givna förutsättningar som antas vara sanna. Kan kallas den hypotetisk-deduktiva metoden för slutledning. Notera att man ibland kan förväxla Francis Bacon med Roger Bacon (1214-1294) som hade besläktade idéer.) Notera också att enligt Albert Einstein var det två strategiska resultat som förklarar västerlandets naturvetenskapliga framgångar: dels grekfilosofernas uppfinnande av det formella logiska systemet enligt Euklides geometri och dels upptäckten under renässansen av möjligheten att finna kausala relationer genom systematiskt experimenterande.

 

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Merkantilismen som idé börjar utformas år 1551. Englands drottning Elisabeth I (1533-1603) utfärdade det första merkantilistiska industriutvecklande monopolet år 1561. (Även Edvard I av England (1272-1307) hade varit en föregångare beträffande merkantilistiskt tänkande genom att han utvisade utländska företag och försökte kontrollera ullhandeln m.m inom England.) Merkantilismen slog igenom och dominerade det ekonomiska tänkandet under lång tid. Viktiga ingredienser i bakgrunden var:

• Renässansen och reformationen gav en ny syn på mänsklig verksamhet.  Under medeltiden härskade tanken att jordelivet enbart var en förberedelse för ett annat och högre liv. Nu börjande tanken komma att envar inte bara kunde utan också borde förbättra sin jordiska lott och att denna hade ett mål i sig självt.
• Individen och individens entreprenöriella drivkraft (ofta kallad egoism) betonades allt mer i politisk och etisk teori. Läran om egoismen som drivkraft belystes mycket tidigt av Machiavelli som år 1532 publicerar sin bok ”Fursten”. R1 nr 31:2
• Den begynnande ekonomiska splittringen i Europa och nationalstatens uppkomst, i bl.a Sverige.
• Minskat inflytande av reglerande moraliska
• Den genomgripande organisatoriska förändring som låg i bolagsformens tillväxt på bekostnad av mer samhälleliga och/eller ätt-betonade organisationsformer för ekonomisk verksamhet av gemensamt intresse. R2 nr 31:3

Viktiga ingredienser i den dominerande merkantilistiska läran blev:

• Ekonomin är statisk och knapphet kan bara mildras genom omfördelningsåtgärder.
• Statlig företagsamhet är inte bra. Frihet var en nyckelord, dock att ordning skulle råda.
• Överskott i utrikeshandeln är det enda som är värdeskapande. Allt annat ansågs bara vara fördelningsfrågor inom landets statiska ekonomi.
• Exploatering av naturtillgångar är alltid lönsam (förmodligen under en outtalad förutsättning att det alltid finns arbetslösa och att kapitalbehovet kan negligeras). R1 nr 31:4
• Befolkningstillväxt är bra och önskvärd – främst betonat under frihetstiden på 1700-talet.
• Det är bra för nationen med låga arbetskostnader. R2 nr 31:2
• Värdet bestäms främst av produktionskostnaden, som var arbetskostnaden plus jord. R3 nr 31:1

Italienaren Giovanni Botero (1543-1617) skrev år 1589 i sin Delle cause della grandezza e cignificenza della città, att jordens matproduktionsförmåga var konstant men befolkningsökningspotentialen var oändligt stor. (Han var därigenom över 200 år före Malthus, även om Malthus ansåg att produktionsförmågan inte var konstant.) R1 nr 33:1

Den flamländske ingenjören Simon Stevin (1548-1620) publicerade år 1585 en skrift (De Thiende) om att använda decimalsystemet för att markera fraktioner och år 1612 publicerades de första logaritmtabellerna med decimalpunkt. Detta underlättade stordrift. R1 nr 34:1

Den franske juristen Francois Viète (1540-1603) lanserade år 1591 grunderna för den analytiska geometrin genom att bl.a använda bokstäver i stället för siffror. R1 nr 33:1

 

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Den teokratiska samhällsåskådningen var förhärskande i Sverige under 1600-talet. Den baserades på tre komponenter:

• Treståndsläran (enligt hustavlan i katekesen) med läroståndet (=prästerna som förkunnar Ordet), överhetsståndet (=kungen och hans ämbetsmän som upprätthåller lag och ordning) och husståndet (= alla som producerar produktivt),
• Läran om statsmaktens gudomliga ursprung,
• Den teokratiska straffteorin inklusive den mosaiska rätten. (Infördes av Karl IX år 1608 i landslagen och gällde fram till 1734. Den innebar dödsstraff för hor, trolleri, smädelse av föräldrar. Kungen var troligen påverkad av den kalvinske franske juristen Fransiscus Ragvellus, vars bibliska rättslära Lex politica Dei översattes till svenska i början av 1600-talet.)

Den som satte sig upp mot överheten satte sig upp mot Gud enligt Romarbrevets 13:1-2: ”Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva.” Detta förstärks ytterligare i vers 5-6: ”Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. Det är därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant.”

Den teokratiska samhällsmodellen är organisk: de tre stånden kompletterar varandra i en helhet och kan inte existera utan varandra. I2 nr 31:1

Den adliga ideologin omkring år 1600 bestod (enligt Peter Englund 1989) av följande fem komponenter. Ideologin var:

1. Ståndsfunktionell: Samhället är uppbyggt av hierarkiska stånd, som har olika funktioner. Samhället mår bäst av att dessa funktioner kompletterar varandra och att envar håller sig inom sitt stånds gränser.
2. Anti-merkantil: Adelsmannen vill utmärka sig genom frikostighet och överdåd, inte genom snöd vinning och industriell eller merkantil verksamhet.
3. Traditionalistisk: Historiska argument ges stor tyngd – med traditioner och anciennitet. Den bestående sociala ordningen ska bevaras.
4. Paternalistisk: Adeln har som överordnad att ta ansvar för sina underordnade. Ansvaret omfattar den underordnades totala liv. Förhållandet mellan samhällets grupper är ömsesidigt, olikt och totalt.
5. Bördsaristokratisk: Adeln föds in i en roll, som definieras av gamla anor, baserad på fyrståndshierarkin.

 

 32. Barbro Bielke 1612-1617

Hon hade fyllt 20 år 1576 och 40 år 1596

Periodens nya idéer om den materiella världen

Hur världen uppenbarar sig för oss beror på med vilket synsätt vi betraktar världen: t.ex ett vetenskapligt, konstnärligt, känslomässigt eller socialt synsätt. Val av synsätt är nästan lika med val av religion och den italienske skaparen av matematisk fysik Galileo Galilei (1564-1642) öppnade upp ett fundamentalt nytt synsätt. Han rapporterade om Jupiters månar år 1610 i den 24-sidiga boken Siderus Nuncius (Stjärnornas budbärare) och hävdade år 1613 att det teleskop han konstruerat år 1609 bevisade att det koperniska systemet var korrekt. (Kikaren hade uppfunnits omkring år 1590, troligen nära Venedig. Galileis kikare förstorande 30 gånger.) Han visade också att solen hade fläckar (och alltså inte var gudomligt fullkomlig) och att Månen hade berg. Det fanns således ingen grundläggande skillnad mellan det jordiska och det himmelska. Han hamnade därmed i fängelse på obestämd tid. Galileos metod att begränsa sig till matematiska beskrivningar av de mekaniska fenomenen blev den nya vetenskapens metod under 1600-talet. Till skillnad från Aristoteles sökte Galileo inte orsaker, utan lagar. Aristoteles såg ett tings orsak i dess väsen och att det räckte som förklaring. Galileo såg orsaker i yttre förhållanden mellan ting och önskade inte bara förklara med matematiska lagar, utan även förutsäga processernas förlopp. Galileos metod hade en enorm betydelse för den moderna fysikens utveckling och medförde en slutlig separering mellan vetenskapens och filosofins utveckling. Han blev banbrytaren för samband mellan kalkylerbara krafter och mätbara kroppar. Den Galileiska revolutionen i vetenskapligt tänkande kan summeras i frasen Att mäta är att veta. Galileos revolution i världsåskådningen kan sammanfattas i att kyrkan inte längre hade monopol på att tolka vad som sker i den tidigare övernaturliga himlen, utan att de jordiska lagarna gäller även där – vilket gjorde ateismen möjlig. (År 1616 förklarar katolska kyrkan att Kopernikus teori är falsk och felaktig och Galileos bok Dialog om de två världssystemen (d.v.s den ptolemeiska och den koperniska) från år 1632 var förbjuden till år 1823.) Galileo var satt i husarrest från år 1633. R1 nr 33:3

 

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den sachsiske prästen Valentin Weigel (1533-1588) gav år 1615 ut sin bok ”Gnothi seauton – erkenne dich selbst” (Känn dig själv!) där han presenterade idén att verklig kunskap inte kommer utifrån utan inifrån, inte från det iakttagna objektet utan från det iakttagande subjektet självt: ett och samma föremål kan te sig helt olika beroende på om det ses från människans naturliga sida (naturlig kunskap) eller från Guds sida (övernaturlig kunskap). Weigel menade också att människan bara kan få sinnesfrid om hon avstår från det andliga högmodet att tro sig veta någonting. R1 nr 33:2

Nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Den franske dramatikern och fabrikören Antoine de Montchrestien (Montcretien, 1575-1621) publicerade år 1615 boken ”Traité de l’economique politique”, där han dels för fram idén att det är statens roll att styra landets ekonomi så att utländska produkter ersätts med inhemska och dels myntar begreppet ”politisk ekonomi” för detta. (Han var påverkad av Jean Bodins böcker.) R3 nr 34:1

Periodens nya idéer om utbildning

Galileis konstaterande att Aristoteles hade helt fel beträffande fysiken fick mycket stor betydelse för undervisningen under lång tid eftersom man därmed vågade ifrågasätta auktoriteter.                         R1 nr 34:1

 

 33. Gabriel Gustafsson Oxenstierna 1617-1640

Han hade fyllt 20 år 1607 och fyllde 40 år 1627

Periodens nya idéer om den materiella världen

Engelsmannen William Harvey (1578-1657) publicerar på latin år 1628 sin bok Anatomisk avhandling om hjärtats och blodets rörelse. Boken handlade om blodomloppet m.m och blev lika revolutionerande för fysiologin, medicinen och biologin som Kopernikus astronomiska verk blev för astronomin. Även Adam Smiths ”Nationernas välstånd” utgick år 1776 från att arbetets och varornas rörelser på den fria marknaden är lika livgivande för samhället som blodets, när det pumpas runt och blir syrsatt i lungorna. R1 nr 34:1

Galileis bok om de två världsbilderna (den ptolemaiska och den koperniska) skrevs år 1630 och kom ut år 1632 – på italienska och i ett lättläst språk. (Galileo fördömdes av Inquisitionen år 1633.) R1 nr 33:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Idealsamhällen (med nedtonade religiösa inslag) presenterades i: Tomas More’s Utopia från år 1516, Tommaso Campanella’s Solstaten från år 1623 och Francis Bacon’s Nova Atlantis från år 1627. (Bland andra Thomas Jefferson tog starka intryck av Francis Bacon.)                      R2 nr 33:1

 

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Merkantilisten Gerald Malynes (1586-1641) visade år 1622 (i sin bok Consuetudo, vel Lex mercatoria) att låga räntor är bra för företagsaktiviteten. R2 nr 34:1

Under början av 1600-talet spreds den sydeuropeiska modellen med fideikommiss norrut över Alperna och år 1625 publicerades i Tyskland ett juridiskt traktat med titeln ”De fideicommissis familliarum nobilium – vom Stammgütern”. Det spreds och lästes mycket i Nordeuropa. Staten såg en möjlighet att stödja sin makt på en ekonomiskt stark, stabil och lojal aristokratisk elit. R3 nr 34:1

Axel Oxenstiernas administrativa reformer och nya institutioner under 1620- och 30-talen lade en ovanligt varaktig grund för ett rättssäkert samhälle i nuvarande Sverige och Finland. I1 nr 33:1

 

 34. Gustaf Gabrielsson Oxenstierna 1640-1648

Han hade fyllt 20 år 1633

Periodens nya idéer om den materiella världen

Paracelsismen gällde som högsta sanning från omkring år 1640 i Sverige när det gäller synen på materien. Schweizaren Theophrastus Paracelsus (1493-1541) läror gjorde att paracelsismen under slutet av 1500-talet hade blivit en mäktig idéströmning. Det var en poetisk, andlig natursyn där naturen var besjälad. Han hade på 1520- och 1530-talen publicerat många skrifter som angrep Aristoteles och utvecklade den medeltida alkemin. Aristoteles fyra element ansågs existera, men de var förbundna med de tre kemiskt grundläggande principerna: Salt = den fastas princip; Kvicksilver = det flytandes princip; Svavel = brännbarhetens princip. Enligt Paracelsus består alla kroppar av de tre principiella materialen salt, kvicksilver och svavel. De tre principerna ansågs vara uppbyggda av de fyra elementen (jord, vatten. luft och eld). G1 nr 34:2

Enligt fransmannen Renatus Cartesius (René Descartes, 1596-1650) uppenbaras Gud i de eviga lagar som Gud har fastställt. Hans Discours de la méthode kom ut år 1637. Där lärde han ut det radikala tvivlet som början till all vishet: istället för att anta att det man inte vet möjligen kan vara fel, så ska man utgå från att det är fel; det gäller som ett provisoriskt tvivel tills man funnit ett bevis för vad som gäller. Viktig är åsikten att förnuftet ger säkrare kunskap är sinnena. Hans Vetenskapens principer (Principia Philosophiae) kom ut år 1644. (Den var klar tio år tidigare, just som Galilei fått sin fällande dom. Bland annat därför står det inte att världsrymden är oändlig, utan att ”den saknar gränser för sin utsträckning”; ej heller att jorden rör sig, utan istället att ”den av himlen förflyttas kring solen”.) Övrig bokproduktion 1637-1649.

Cartesius beskrev världen som en gigantisk maskin. Han generaliserade Harveys resultat och lade dem till grund för sin materialistiska och mekanistiska världssyn, där det inte fanns behov av andar. (Djuren var rena maskiner, medan människan hade en materiell maskinliknande kropp och en immateriell själ.) Allting som existerar kräver en orsak. G3 nr 35:2

Cartesius ansåg att naturens krafter var oförändrade sedan skapelsen – och att därför människans möjligheter också rimligtvis var konstanta. Den inställningen omöjliggjorde tidigare psykologiska förklaringar av skillnader mellan olika samhällen. (Istället fick man under 1700-talet söka materialistiska förklaringar till skillnaderna: klimat, miljö, samspel mellan olika samhällsfaktorer.) G1 nr 35:2

Cartesius ansåg att de minsta enheterna i universum var odelbara och saknade utsträckning. De kallades för monader och var av andlig natur. (Monad är latin för ”ensam enhet”.)

I sin bok Geometri från år 1637 lanserade Cartesius idén om att en kurva är en punkt som flyttar sig i ett koordinatsystem.

Cartesius svarade upp mot ett starkt behov hos människan att söka förklara världen i enklare termer än världen själv: Världen förväntas således styras av begripliga lagar och om dessa inte är gudomliga lagar så bör de vara fysiska lagar. G3 nr 35:1

Cartesuis’ och andras åsikter medförde att Djävulen under 1640-talet började bli internaliserad: från att ha betraktats som en fysisk person utanför kroppen blir han nu oftast sedd som en mental företeelse. G1 nr 35:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den franske filosofen Pierre de la Ramée (Petrus Ramus 1515-1572) var en ivrig motståndare till Aristoteles, speciellt dennes logik och menade att vetenskapen istället skulle bygga på det mänskliga tänkandets naturliga logik, så som det tar sig uttryck i språket. Han skrev Professio regia som kom ut 1576 och grundade ramismen. Sveriges troligen främste ramist Laurentius Paulinus Gothus (1565/66-1646) var professor i Uppsala till år 1608, sedan biskop i Strängnäs från 1609 och slutligen ärkebiskop från 1636. Han skrev Ethica Christiana, som kom ut i sju band åren 1617-1630 och var en entusiastisk hyllning till Luthers katekes. En mer kortfattad upplaga kom ur 1631 under rubriken ”Thesaurus Katecheticus” och fick också stor spridning. Han ansåg att människornas indelning i stånd var ärftligt betingad och att människorna därför föds olika. Ramismen hade sin storhetstid i Sverige vid sekelskiftet 1600. Den efterträddes av aristotelismen. Eftersom Paulinus trogne lärjunge Johannes Erici Uplandus (sedermera Ramstadius, c 1622–1669) var kaplan och komminister i Tyresö 1648-1666, så är det möjligt att ramismen hade visst inflytande där till år 1666, men troligen inte därefter: Johannes försökte flytta därifrån under flera år, uppenbarligen bland annat därför att han inte var välsedd hos biskopen i Strängnäs. R2 nr 34:2

Den starkaste motståndaren till Pulinus och ramisterna var Jonas Magni Wexionensis (1583-1651) som blev professor i Uppsala från år 1614 och slutligen biskop i Skara. Till skillnad från Paulinus menade Jonas att fundamentala begrepp (eller idéer) är medfödda och inlagda (”inympade”) i människans själ, oberoende av om hon är kristen eller ej. Jonas banade vägen för avkristningen av svensk filosofi och teologi. R2 nr 34:2

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Den holländske rättslärde Hugo Grotius (de Groot, 1583-1645) ansåg att livsbegäret var drivkraften bakom allt mänskligt handlande. Han omtolkade livsbegäret till en moralisk grundsats i termer av rättigheter och formulerade två naturlagar: att varje människa har rätt att försvara sitt liv och skyldighet att inte skada sin medmänniska. Grotius idé att livsbegäret var människornas naturligaste och starkaste känsla kom snart att delas av många under lång tid – och att den samhälleliga rätten inte enbart kan styras av egennyttan. Människan är förnuftig och förstår att en ohämmad egoism är destruktiv. När hon försöker handla moraliskt riktigt kan denna naturliga moral vara en grund för rätten. Grotius skrev också ett berömt verk år 1609 om världshavens frihet. Han skrev ett än mer berömt verk år 1625 om folkrätten (De jure belli ac pacis – Om rätten i krig och fred). Där utformade han ett förslag till internationell rätt, som byggde på den från medeltiden nedärvda naturrättsidén. Grotius öppnade för den radikalt nya möjligheten att skapa lagar som inte byggde på erfarenhet eller tradition utan på abstrakta teorier. Grotius besökte drottning Kristina år 1645 strax innan han dog. Hans skrifter spreds mycket i Sverige och han var åren 1635-1645 svensk ambassadör i Paris trots att han var kalvinist. G2 nr 34:3

Den skytteanska professorn Johannes Schefferus (1621-1679) i Uppsala föreläste redan från år 1647 över Hugo Grotii böcker om rätten till krig och fred och om dennes samhällsfördrag. Och år 1665 tillsattes en speciell professur i Uppsala i natur- och folkrätt. – Naturrätten hade fått sin första genomtänkta utformning av den tysk-holländske kalvinske juristen Johannes Althusius (1557-1638) i boken Politica år 1603. Staten var där en följd av en serie fördrag mellan fria människor. Naturrätten blev 1600-talets dominerande rättslära, med sin för 1600-talet typiska förnuftstro. G2 nr 34:2

Naturrätten dominerade i Sverige under frihetstiden 1719-1772 och i stor utsträckning också under Gustav IIIs regering, d.v.s nästan hela 1700-talet. Den var statens ideologi och frodades därför vid universiteten. Naturrätten står för förnuft, frihet och jämlikhet, medan den teokratiska samhällsåskådningen står för auktoritet och envälde. Naturrätten började få universitetsundervisning i Sverige redan år 1655 – tidigare än i något annat land.

 

35. Maria Sophia De la Gardie 1648-1694

Hon fyllde 20 år 1647 och 40 år 1667

Nya idéer om den materiella världen före 1688

År 1651 bevisade den engelske läkaren William Harvey (1578-1657) att även däggdjuren utvecklas ur ägg. R1 nr 36:1

Engelsmannen Robert Hooke (1636-1703) fyllde sin bok Micrografica år 1655 med teckningar av vad han observerat hos insekter m.m i mikroskopet. Han uppfann begreppet cell för levande organismers smådelar, som bygger upp organismen. Många protestanter såg den nya mikroskopiska världen som ett bevis för Guds ära och allmakt. G1 nr 35:2

År 1668 gav Hooke ut sin avhandling Diskurs om jordbävningar, där han förklarar förekomsten av fossiler på höga berg genom förändringar av Jorden. Det betyder att även arter kan ha dött ut. Gamla låsta idéer om Jordens ålder påverkades också. Protestanterna var mer bokstavstrogna än katoliker och hade därför svårast att ta till sig tankar om ändrad ålder på Jorden. Ända till mitten av 1600-talet hade knappast någon ifrågasatt att Jordens ålder var från 4000 före Kr och många trodde dessutom att jorden skulle gå under inom kort: Luther trodde att undergången skulle ske år 2000. G2 nr 35:2

Hooke var den förste som fastslog att alla material utvidgas när de upphettas. Han formulerade år 1655 sin elasticitetslag, som säger att alla material förlängs i proportion till den kraft varmed de dras ut. R1 nr 35:1

Man kan säga att den s.k ”vetenskapliga revolutionen” skedde i Sverige under 1660-talet. Studenterna i Uppsala började då fostras till medeltida skolastiker i Aristoteles anda men lämnade Uppsala med en modern syn på solsystemet och världsaltet enligt Galieli och Cartesius. Och år 1678 utkom Uppsala-läkaren Petrus Hoffwenius (1630-1682) Sammanfattning av naturkunskapen (Synopsis Physica) som var rent cartesiansk. Den användes som lärobok långt in på 1700-talet. Stora cartesianska strider ägde rum i Sverige 1664-1679 och 1686-1689 (eller 1691). I dessa tog universitetskanslern Magnus Gabriel de la Gardie år 1664 aktivt parti för cartesianerna mot teologerna i Uppsala Universitet. Och sommaren 1665 besökte Magnus Gabriel Uppsala och försökte förgäves kompromissa. Hans inställning gör det mycket troligt att även Maria Sofia de la Gardie bör ha varit cartesian vid den tiden. R1 nr 35:1

Engelsmannen Robert Boyle (1627-1691) var en av syrets upptäckare och kom år 1661 ut med sin bok Sceptical Chymist, vilken revolutionerade kemin och markerade slutet på den era som dominerats av Artistoteles fyra element. R1 nr 35:1

Den danske vetenskapsmannen och språkgeniet Niels Steensen (Nicolaus Steno, 1638-1686) var en banbrytare inom jämförande anatomi, inte minst genom sin bok ”Muskelkunskapens element” år 1667 i Holland. Han grundlade paleontologin (d.v.s fossilstudier) som vetenskap genom sin bok ”De Solido Intra Solidium Naturaliter Contento Dissertationis Prodromus” (Provisorisk avhandling om fasta kroppar som blivit naturligt inbäddade i andra fasta föremål) år 1669 i Florens. Han grundlade i samma bok såväl kristallografin som vetenskap genom Stenos lag (att kristaller har fasta vinklar), som modern geologi som vetenskap genom sina bevis för att bergarter avlagrats på havsbotten och senare förskjutits. Han var katolsk biskop i slutet av sitt liv och blev helgonförklarad 1988. R1 nr 35:2

Holländaren Christian Huygens (1629-1695) publicerade år 1672/73 boken Om svängningsrörelsen hos klockor (Horologium Oscillatorium) med det första lyckade försöket att införa en experimentellt tillämpbar definition av ett kraftbegrepp (centrifugalkraften) för att bemästra dynamikens principer. Och år 1678 föreslår han att ljuset är en vågrörelse. R1 nr 35:2

Den danske astronomen Ole Römer (1644-1710) kom år 1676 fram till att ljuset har en begränsad hastighet. R1 nr 35:1

Olof Rudbeck d.y (1630-1702) gav år 1680 ut Propagation Plantarium, som introducerar modern botanik i Sverige. Han var utbildad i Leiden i Holland, ett cartesianskt centrum, och han var metodmässigt starkt påverkad av Francis Bacon (1561-1626). R1 nr 36:1

Rudbeck publicerade år 1679 del I av Atlantica, med tanken att Sverige är mänsklighetens och kulturens ursprung. Del II kom år 1689, del III år 1698 och del IV år 1702. G2 nr 36:1

Den svenske astronomen Anders Spole (1630-1699) gav år 1681 ut en skrift om kometer, där han hävdade att kometer ej hade någon innebörd: de var naturliga ting. (Det hade redan 1663 framförts under en dissertation i Uppsala.) – Spole hävdar så sent som 1690 att Kopernikus idéer strider mot Bibeln. R1 nr 36:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den holländske f.d juden Baruch Benedictus Spinoza (1632-1677) kom (anonymt) år 1670 med sin Tractatus theologico-politicus. Och hans bok Ethica (utvecklad genom matematisk bevisföring) förelåg 1677 vid hans död. Han kämpade för religiös tolerans och blev avfärdad av många som en ateist. Först i slutet av 1700-talet upplevde spinozismen en renässans genom att bl.a Goethe och romantikerna hämtade inspiration från Spinoza. Spinoza menade att fysiskt och psykiskt alltid är två sidor av en och samma verklighet, d.v.s känslor och tankar hänger samman med kroppens perceptioner och emotioner – och medvetandet eller själen dör med kroppen. Spinoza var påverkad av Thomas Hobbes materialistiska syn på medvetandet. Spinoza förnekade att det fanns en fri vilja och menade att viljan är underordnad föreställningarna och inte kan gå emot klara och tydliga tankar. Han ansåg att det finns ett ändamål med världen. Han var en föregångare till förromantiken genom sin panteism, som gjorde det möjligt att varje enskild individ var en del av den kosmiska urkraften. I Spinozas panteism är Gud i naturen och därvid både skapande natur (födande födelse) och skapad natur (född födelse). Spinoza önskade utesluta all teologi ur världen, eftersom han ansåg att människan endast kan få frid i själen genom att sluta fråga efter meningen med tillvaron. Det mesta av Spinozas skrifter publicerades år 1678 på nederländska och franska och förbjöds i flera decennier i hela Europa av kyrkor och regeringar, men spreds illegalt. Spinoza lästes sannolikt inte tidigare än av ägare nr 41. I1 nr 41:3

Fransmannen Blaise Pascals (1623-1662) skrift ”Tankar” publicerades år 1669 (på svenska år 1670) och är det första allvarliga ifrågasättandet av Guds existens. Pascal är den förste som i skrift medger att gudstron enbart kan vara fråga om personliga ställningstaganden. G1 nr 36:2

Pascal hävdar nödvändigheten av auktoritetstro och han framhåller även att Gud är en realitet – därför att Gud fungerar.  I1 nr 36:2

Periodens nya idéer om ekonomisk tillväxt före 1688

Den brittiske filosofen och politiske teoretikern Thomas Hobbes (1588-1679) gav år 1651 ut sin bok Leviathan (latinsk översättning 1668), där han formulerar tanken att människans behov är omättliga medan medlen för behovens tillfredsställelse är begränsade. G2 nr 36:1

Därför krävs tvingande samhällsregleringar, inklusive att han menade att regenten borde fastslå en gemensam naturlig religion som alla måste hålla sig till. Hobbes mål var att förhindra att landets styrelseskick medförde anarki (uppror mot en erkänt auktoritativ kung). Till skillnad mot Bodin ville inte Hobbes ha några inskränkningar i ledarens befogenheter. Hobbes hade en totalitär statslära. Han försvarade statsabsolutismen och inte människorättsläran: Individen var för honom närmast en antisocial varelse, som med våld och under hot måste pressas in i samhällsramen. Han och andra merkantilister framhöll att den enskilde måste sträva efter rikedom. I1 nr 36:1

Han ansåg att människorna fungerar i samhället enligt mekanikens lagar. Människan drevs in i samhället genom en känsla av rädsla. G1 nr 36:2

Ägandet var rättfärdigat av centralmakten, ej alls av naturen. Hobbes’ grundtes var att ”allt är i rörelse”: rörelse är grunden för våra upplevelser och allt liv. I1 nr 36:2

Hobbes var extrem materialist: det finns ingen okroppslig substans; även Gud är materiell. Hobbes förfäktade en extrem egoism: människan är inte något socialt djur. G1 nr 36:1

Hobbes lyfte fram grundsatsen att ”avtal ska hållas” – annars råder ett allmänt krig mot alla. Han betonade skillnaden mellan att överlåta rätten till ett föremål och att överlåta föremålet. I1 nr 36:2

Den engelske ostindiedirektören Thomas Mun (1571-1641) beskrev år 1664 hur betalningsbalansen såg ut. Hans bok England’s treasure by foreign trade från 1664 översattes till svenska år 1732 under titeln Englands fördel och vinning genom utländska handeln. Han pläderade för ädelmetallexport, livlig utlandshandel och en god handelsbalans. Mun menade till skillnad från de flesta merkantilister att även import kan vara gynnsam. R1 nr 37:2

Johan Risingh (1617-1672) anses ha varit Sveriges förste nationalekonom. Hans bok Ett utthtogh om köphandeln eller kommersen trycktes med bidrag från Magnus Gabriel De la Gardie år 1669. Därmed introducerades merkantilistiska idéer i svensk litteratur. I3.nr 34:1

Den engelske ekonomen och statistikern Sir William Petty (1623-1687) var merkantilist och gav år 1682 ut sin bok Political Artimetick och blev därmed grundare av statistikvetenskapen (genom att basera sina resonemang på kvantitativa data mer än intellektuella argument) och en pionjär i ekonomisk vetenskap. Han pläderade också för låga räntor (för att underlätta ekonomisk tillväxt genom investeringar). (Petty hade skrivit andra böcker 1665 och 1672. R2 nr 36:2

Den tyske kameralisten Wilhelm von Schröder (1640-1688 eller 1689) verkade mest i Österrike och Ungern, men även i England. Han publicerade ”Fürstliche Schats- und Rentcammer” år 1686 och påverkade inte minst Karl XII:s kansli i Bender till hur skattebasen i Sverige skulle kunna ökas genom olika reformer för produktion, handel och beskattningssystem I1 nr 38:1

Periodens nya idéer om resultatfördelning före 1688

Den år 1643 ruinerade brittiske tyghandlaren Gerrhard Winstanley (1609-1662) publicerade år 1648 The True Levellers Standard Advanced, där ha menade att privat egendom ska avskaffas. Alla som besitter egendom bryter enligt honom mot Guds bud Du ska inte stjäla. Och år 1652 utkom hans revolutionära bok Law of Freedom (Frihetens lag) där han attackerar all överhet – såväl kyrklig som värdslig. Han var starkt influerad av Thomas Müntzer’s (1490-1525) teologiska stridsskrifter från omkring år 1520. De önskade bägge stimulera till folklig resning. R3 nr 35:1

Sachsaren Samuel von Pufendorf (1632-1694) kallades från Tyskland till Lund som professor när universitetet grundades där år 1668. Pufendorf var cartesian. Han påverkade Adam Smith, bland annat genom sitt sätt att beskriva och förklara värdeparadoxen. Hans viktiga böcker kom ut (på latin) år 1672 ”De Jure naturae et gentium” (Om natur- och folkrätten) och 1673 ”De officio hominis et civis iuxta legem naturalem libriduo” (Om människans plikt som medborgare) och i svensk översättning 1747 med titeln ”Om människans lefnads och samlefnads plickt”. Pufendorf verkade i Sverige i 20 år (1668-1688). Hans naturrätt var kraftigt påverkad av Grotius och Hobbes, och Pufendof försökte skapa ett rättsvetenskapligt system som var oberoende av teologins auktoritet: ”en stat med fast struktur och logisk symmetri, som samlar all makt i sina händer och förmår att tvinga människornas passioner till lydnad under Naturens eviga Lag” (citat från G Aspelin 1974). Pufendorfs naturrätt blev den dominerande samhällsteorin vid de svenska universiteten till slutet av 1700-talet. (Däremot slog Hobbes och Locke inte igenom här. Materialisten Hobbes ansågs som fritänkare och blev därigenom omöjlig. Lockes inflytande ökade successivt under 1700-talets gång, men han kunde aldrig tävla med Pufendorf.) Enligt Pufendorfs i Sverige dominerande naturrättslära var samhällsordningen indirekt av Gud och indirekt av naturen (med människornas fördrag som mellankommande instans). (Däremot var den teokratiska uppfattningen att samhällets ordning är direkt av Gud. Enligt Aristoteles är den direkt av naturen.) Pufendorf var en av de första som under 1600-talet bröt med det religiösa tänkandet och förde fram en mer uttalat sekulariserad samhällsteori av naturrättslig karaktär. Staten var således skapad av människan och genom människans vilja G2 nr 35:1

Naturrätten vill liksom naturvetenskapen vara rationalistisk, d.v.s världen ska förklaras förnuftsmässigt och inte med hänvisning till religiösa eller andra auktoriteter. (Det hindrar inte att Pufendorf såg religionen som ett viktigt fundament för naturrätten.) Naturrätten hade sin största betydelse i Sverige genom att enligt Pufendorf göra en mycket tydlig skillnad mellan världsligt och kyrkligt: man fick en sekulariserad statsuppfattning. Pufendorfs naturrätt betonar den mänskliga ondskan och bristfälligheten. Människan är inte så god att hon kan leva utan statens ordning och disciplin. Det är den lutherska arvsyndläran som slår igenom i den svenska naturrätten – till skillnad från Lockes och Hobbes. Det viktiga är att Pufendorfs naturrätt i svensk tolkning legitimerar staten – mer än att den befordrar idéer om frihet, jämlikhet och rättigheter – och Pufendorfs betoning av hierarki och ordning kom att användas som argument för införandet av enväldet. Den trängde undan treståndsläran och prästerna: alla är undersåtar eller medborgare. Naturrätten fungerade som ideologi för ämbetsmannastaten. Ämbetsmännen var den dominerande samhällsgruppen på 1700-talets frihetstid. Pufendorfs naturrättslära byggde på förnuftstro och den frigjorde sig från religiösa hänsyn. Den står därmed i begynnelsen av upplysningens förvärldsligande kultur. I1 nr 35:3

Kommerskollegi-sekreteraren och styresmannen för Nya Sverige Johan Risings (1617-1672) bok En landbook från år 1671 förordar närstyre, d.v.s att den gode jordägaren blir vid sin jord. R1 nr 36:1

Newtons nya materiella värld 1687

Under andra hälften av 1600-talet blev den nya vetenskapen etablerad i England och Frankrike. De nya vetenskapsmännen var läkare, jurister, kyrkoherdar, köpmän och mindre jordägare. De kunde stödja sig på statsapparaten som nu blivit mindre kyrklig. Isaac Newtons (1642-1727) Principia Mathematica Philosophiae Naturalis kom år 1686/87 och summerade vetenskapliga frågor och lösningar till en ny och mycket slagkraftig syntes med gravitationslagen och den moderna dynamiken. Han introducerade tre fundamentala begrepp: tid, rum och materia. Begreppen gavs nu mer precisa definitioner. Tid kom från kristna föreställningar om linjär tid och från Galileis tänkande. Newton skiljer på ett genialt sätt mellan vikt och tyngd. Den newtonska världsbilden var en maskin, medan de tidigare gällande aristoteliska hade varit en organism. I Newtons system var rörelse lika naturligt som vila. Man kan säga att det tidigare statiska idealet hade ersatts av ett dynamiskt ideal. Rörelse var ett naturligt tillstånd i det nya universum, medan vila varit det naturliga tillståndet hos Aristoteles. Ja, rörelse var där närmast en oanständighet, som krävde särskild förklaring. Det var Cartesius som först formulerade den räta linjens rörelseideal, vilket var ett radikalt brott mot Platons och Aritoteles tänkande (där cirkeln är idealet). G3 nr 37:3

Newtons Principia grundade en mekanisk vetenskapssyn som under lång tid dominerade lika starkt som de aristoteleliska tankekategorierna hade gjort. Boken sammanför den terresta mekaniken med kosmologin och skapar en syntes av den Galilei-Huygenska rörelseläran och den Kopernikus-Keplerska astronomin. Enligt Newtons metod ska man ha en modell, sedan deducera hypoteser och slutligen pröva hypoteserna genom experiment. (Det newtonska systemet nådde sin största triumf år 1846 då Neptunus upptäcktes som en ny planet som var förutsagd av den newtonska teorin. Det newtonska systemet uppfattades därigenom som den slutgiltiga sanningen som aldrig skulle behöva förändras.) G3 nr 36:1

Den nya världsbilden byggde inte på teleologiska eller ändamålsbestämda argument. Kraft- och kausalitetsbegreppen externaliserades. Där den aristoteliska fysiken talat om inre drifter så kommer nu krafterna från utanför det som förändras – i den nya mekaniska materialismen. Aristoteles värld var en organism, nu blev universum en mekanism. Även sociala förändringar tolkades om resultat av tryck utifrån och inte om följd av inre motsättningar. Under 1700-talet menade man i allt högre grad att Miljön påverkade samhället. Samhället betraktades som en odelbar egenskapslös atom som endast kan påverkas genom yttre knuffar och stötar. Man gjorde sig blind för inre motsättningar som förändrar samhället. – Världen började relativiseras genom att det inte fanns plats för några absoluta referensramar eller några privilegierade former av rörelse. G2 nr 37:1

När den filosofi som hämtat sin näring ur den newtonska traditionen blev statsbärande (d.v.s skapat många olika institutioner i den borgerliga statsapparaten) förlorade den sin kritiska funktion och blev lika auktoritär som den newtonska fysiken på sitt område. G3 nr 37:1

Newtons Principia pekade på att det måste finnas en gudomlig arkitekt. För Newton liksom för Cartesius var Gud tillvarons första orsak. Newton menade dock (till skillnad från Cartesius) att universum hölls igång av sig själv genom sina egna lagar. Det var två motstridiga sätt att uppfatta kausalsamband i ett mekaniskt universum: Cartesius såg det kausala sambandet mekaniskt likt tidskrävande vågor på ett hav, medan Newton såg ögonblickliga samband mellan två partiklar på långt avstånd från varandra. Cartesianerna såg rummet fyllt med materia, medan newtonianerna såg rummet som en behållare varit materien befann sig. Gudsbilden ändrades drastiskt som följd av Newtons bok: från att ha varit den vardaglige härskaren som styrde alla detaljer blev Gud nu en mästerlig urmakare som med matematisk precision skapat en självgående maskin. Människans roll ökade samtidigt, dels eftersom hon lyckats komma på Guds matematiska formel, dels eftersom hon nu kunde använda detta sitt kunnande och förstånd till att förbättra sin egen situation. Människan var helt tveklöst skapelsens krona – och grunden för upplysningstidens kreativitet fanns på plats. Denna tro på möjligheterna till mänsklig självutveckling genom rationalitet och vetenskap gav tendenser till hybris i Europa, vilka ökade successivt fram till 1790-talet. G1 nr 37:2

I det mekaniska universum fanns inget utrymme för inre drifter och dygder som aristotelikerna tilldelat kroppar. Kraften blev ett resultat eller verkan av och inte orsak till rörelse. Gravitationshypotesen byggde på en uppfattning av att påverkan mellan kroppar kunde ske över ett avstånd utan att något fanns mellan dem. Newton förklarade ebb och flod. G3 nr 37:2

Den newtonska världsbilden accepterades snabbt av många, men det dröjde till mitten av 1700-talet innan den blev tillgänglig som en del av fysikundervisningen vid Uppsala universitet. Framför allt blev den känd efter år 1728-1729 då fortifikationsingenjören Mårten Triewald (1691-1747) höll välbesökta föreläsningar på Riddarhuset (vilka trycktes 1735-1736 under rubriken ”Över nya naturkunnigheten, varutinnan densamma genom rön och försök är vorden förklarad”) och än mer efter år 1738 då Voltaire spred dess idéer.

Nya ekonomiska idéer om tillväxt efter 1688

Upplysningstidens start sätts vanligen till den oblodiga engelska revolutionen som innebar en ny maktfördelning och därmed nya impulser: Den ärorika revolutionen 1688 och Declaration of Rights år 1689 omvandlade ju England till en konstitutionell monarki (med några tiotusental engelsmän som hade rösträtt, vilka röster i praktiken behärskades av ett 100-tal högadliga familjer och köpmän), vilket påskyndade den industriella revolutionen.

Upplysningstidens slut sätts ofta till antingen 1776, 1789 eller 1815.

Upplysningstidens föregångare var dels Cartesius, Leibniz och Newton m.h.t till deras metoder, dels Francis Bacon och John Locke m.h.t deras empiriska filosofi och dels Grotius, Bodin och Hobbes m.h.t deras sociala och politiska tänkande. (Voltaire presenterade år 1733 Francis Bacon som ”den vetenskapliga metodens fader”.) Föregångare till Cartesius logik-system var Ramus på 1500-talet, varvid bägge motsatte sig Aristoteles logikanalys, men alla tre ersattes snart av Newtons matematiska formler som vetenskaplig metod. Dessa höll sig till Einsteins vetenskapliga revolution vid 1900-talets början. Newtons och Cartesius mekaniska världsbild var dynamisk i jämförelse med Aristotelses, men saknade den historiska dimensionen och kan därför ses som statisk.

Notera, att den vetenskapliga revolutionen under 1600-talet möjliggjordes av den kommersiella revolutionen, som förde fram rika köpmän vilka kunde finansiera vetenskapsmännen och beställa ny kunskap.

John Locke (1632-1704) var en engelsk empiristisk filosofilärare i Oxford. Han var i landsflykt i Holland 1683-89, där han skrev sina mest betydande böcker. Lockes viktigaste bok är nog Essay on human understanding, (Essän om det mänskliga förståndet) som kom ut år 1690 och som grundade den brittiska empirismen. Boken hade stort inflytande ända till och med den siste upplysningsfilosofen Kant. Fyra upplagor kom före 1704. Boken predikade en ödmjuk erfarenhetsfilosofi. Lockes empirism var en reaktion mot den realism som Descartes förfäktade och Locke vederlade Descarte’s lära om medfödda idéer. Locke menade att kyrka och stat bör skiljas åt, eftersom staten ska arbeta för medborgarnas materiella välstånd, medan kyrkan ska arbeta för deras själars frälsning. [Maria Gustawa kan mycket väl ha kommit i kontakt med Lockes idéer, men den som introducerade Locke och moral-sence-teorin i Sverige var Daniel Boëthius (1751-1810) i sin avhandling ”De sensationibus gratis et ingratis” (Om välkomna och ovälkomna sensationer) år 1773 i Uppsala.] G1 nr 36:1

Locke menar att staten har kommit till genom ett samhällsfördrag och har uppgiften att skydda sina medborgare och att borga för deras liv, frihet och egendom (”nattväktarstaten”). För honom var Samhällsfördraget obligatoriskt för medborgarna, medan Kyrkan var en frivillig sammanslutning. G2 nr 36:1

Locke vände sig år 1690 i On Civil Government mot Hobbes’ tankar att ekonomin måste regleras. Locke var den förste som (år 1691) beskrev sambandet mellan omsättningshastighet och penningvärde. I1 nr 37:2

Sir Dudley North (1641-1691) gav år 1691 ut boken Discourses upon Trade. Han attackerade där kraftigt merkantilismens handelsbalanslära. Han var nog den förste frihandelsvännen (i 1800-talets mening av ordet). Han var den förste som betonade att kapital (som han kallade Stock) är en produktionsfaktor och att profit är den inkomst som hör därtill. Han menade att det allmänna skulle tjänas bäst om de flesta av de lagar som lämnade speciella privilegier avlägsnades helt och hållet. R2 nr 36:3

Han var den förste tydlige talesmannen för den individualistiska etik som skulle bilda grunden för den klassiska liberalismen. G1 nr 36:1

Den engelske merkantilisten Sir Josiah Child (1630-1699) visade år 1693 (i sin bok A New Discourse of Trade) att låga räntor är bra för företagsaktiviteten. Den påverkade många svenskar genom en fransk översättning. R2 nr 36:1

Locke var i stark opposition till Sir Robert Filmer (1588-1652) som ivrigt försvarade den absoluta monarkin i skrifter som kom ut 1648, 1652 och 1653. (Filmers viktigaste publikation hette Patriarcha, som först kom ut 1680.) I1 nr 38:1

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Locke hade idéer om medfödda idéer och medfödda rättigheter. Lockes demokrati var endast för de besuttna. Cromwells armé hade dock de s.k utjämnarna (levellers) som önskade rösträtt för alla män över 21 år och de hade före Locke framfört tanken om medfödda rättigheter. I2 nr 36:2

Under 1600-talet hade Francis Bacons uppfattning härskat, vilken utgick från att människans förmåga inte försämrades utan var konstant. Denna inställning fick stöd av den cartesianska filosofin vid mitten av 1600-talet. Cartesius ansåg att alla intellekt var likaberättigade: Ingen var mer intellektuellt utvecklad än någon annan, men däremot kunde människor ha olika åsikter. R2 nr 36:2

Periodens nya idéer om utbildning

Den tjekiske Johan Amos Comenius (Jan Komenský, 1592-1670) skrev åren 1631 och 1633 böcker om utbildning och vars böcker (Didactia Magna = Stora undervisningsläran; Orbis sensualium pictus = Sinnevärlden i bilder och som betonade vikten av åskådlighet och att saken ska komma före ordet) lästes i Sverige. Biskopen i Strängnäs Johannes Matthiae Gothius var drottning Kristinas lärare och var vän med Comenius. Gothius införde de nya idéerna om utbildning i Sverige. Comenius besökte Sverige år 1642 och träffade då förutom Gothius även Axel Oxenstierna och Johan Skytte. Det året utkom hans ”Modersskolan” där han framhåller värdet av att nyttja barns lek och intresse för att härma som grund för uppfostran och effektiv utbildning. R1 nr 35:2

Diplomaten och universitetskanslern Johan Skytte (1577-1645) var ramist och lärare till Gustav II Adolf. Gothius låg senare bakom 1649 års skolordning med krav på barnskolor på landsbygden – med utbildning i läsning, skrivning och kristendomskunskap. Även holsteinaren Wolfgang Ratkes (1571-1635) böcker lästes samtidigt i Sverige. Han och Comenius menade att undervisning skulle börja i modersmålet och inte i latin och att man borde undvika tråkigt utantillpluggande. Bägge byggde mycket på idéer från den engelske författaren Lewis Roberts (1596-1640) som år 1628 publicerat analyser av den nya köpmannaklassens kunskapsbehov, och som omfattade moderna språk, matematik och bokföring.         R2 nr 35:2

Vid Uppsala Universitet disputerade J Gartzio år 1650 och förfäktade att uppfostran och utbildning ska skilja sig åt mellan stånden: adelns söner ska läras att sköta rikets styrelse, övriga ska lära sig underkastelse. R2 nr 35:1

Locke fick stort inflytande över utbildningstänkande genom sin bok ”Some Thoughts concerning Education” som kom ut i London år 1693 och på svenska år 1709. Han pläderar där för kroppsövningar och lek som viktiga läroformer, för individens rätt till en fri och naturlig utveckling och för många andra klart liberala åsikter. R2 nr 36:1

Upplysning och kunskap blev nycklar till en framtid i England med obegränsade möjligheter. Locke blev empirins genombrottsman: det finns inget i människans intellekt som inte har kommit dit vid sidan av sinnesupplevelserna. All kunskap baseras på sinnesintryck. Han menade att det enda som skiljer en engelsk biskop från en vilde i den sydafrikanske bushen är deras utbildning – och blev därigenom tidigt en människorättsförkämpe. (Lockes inflytande kom att bli lika avgörande men mer mångtydigt än Newtons. Lockes teser blev inte kontroversiella i England men väl i bl.a Frankrike m.h.t till kyrkan och enväldet där, och i Sverige till 1720-talet. Lockes empirism menade att erfarenheten är all kunskaps källa, medan Descartes och andras rationalism menade att mycket av vår kunskap är oberoende av erfarenheten.) R1 nr 37:2

Lockes föregångare, som han byggde sina tankar på:

• Richard Hooker (1554-1600) som år 1593 skrivit Of the laws of the Ecclesiastical Politie.
• Hugo Grotius (1583-1645) och speciellt dennes The laws of war and peace från 1625.
• Den franske lag-teoretikern Jean Barbeyrac (1674-1744) år 1638 utgivna kommentarer på engelska till Grotius’ nyssnämnda verk.
• Samuel Pufendorf (1632-1692), speciellt The law of nature and nations, or, a general system of the most important principles of morality, jurisprudence and politics, från år 1672. Den kom ut i engelsk översättning (av Basil Kewnnett och Carew) omkring år 1729. Pufendorf byggde i sin tur mycket på engelsmannen (biskopen i Peterborough) Rickard Cumberland (1631-1718) och dennes A Treatise of the Laws of Nature från år 1672.

 

 36. Maria Gustawa Gyllenstierna

Hon hade fyllt 20 år 1692 och fyllde 40 år 1712

Periodens nya idéer om den materiella världen

Fransmannen Pierre Bayle (1647-1706) gav år 1697 ur Dictionaire historique et critique. Den angrep många myter rörande t.ex kometer och den kristna troslärans grundsatser. Boken blev en viktig källskrift för 1700-talets upplysningsfilosofer. R1 nr 36:1

Newtons idé om ljuset publicerades postumt i boken Optik år 1704. Enligt hans teori består ljuset av fasta partiklar som skjuts från ljuskällan – ungefär som från en kulspruta. Partiklarna rör sig själva, medan Huygens (se 35) menade att det var fråga om vågrörelser som störde stationära partiklar i mellanliggande medier. Newtons ljusteori blev allmänt accepterad, medan Huygens vågteori (i hans Avhandling om ljuset) från år 1692 glömdes bort tills långt in på 1800-talet. Newtons idé byggde på Descartes helt igenom mekaniska idé om verkan-genom-beröring. Newton antog i sin gravitationslära att kausaliteten var ögonblicklig: det var inte någon tidsskillnad mellan orsak och verkan. Huygens däremot menade att kausalitet tar tid och t.ex gravitation kan inte, som Newton påstått, vara ögonblicklig.                   R1 nr 36:3

I Skara gavs år 1714 ut en cartesiansk naturlära för skolbruk, skriven av schweizaren Svicerus (Compendium physicae Aristotelo-Cartesianae). Den blev officiellt påbjuden skolbok enligt 1724 års skolordning. R1 nr 36:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den tyske filosofen Gottfried Wilhelm von Leibniz’ (1646-1716) Système noveau de la nature kom år 1695. Rationalisten Leibniz var (jämte empiristen Hume) en viktig föregångare till Kant och till Wolff. Leibniz var förbjuden under Kants ungdom men blev senare (under Fredrik den Store, som härskade i Preussen 1740-1786 och som var morbror till Gustav III och gynnare av Voltaire och dennes upplysningsidéer) den ortodoxa metafysiken för den tyska upplysningstiden. Leibniz väckte stor beundran med sin Nouveou essais sur L’entendement humain 1704 och Essais de théodicée, som kom ut 1710. Där lanserade han substantivet optimum för den bäste av världar. Där presenterade han också sin monadlära. Den läran påverkade många européer under 1700-talet. Den förfinades i La monadologie, som kom ut på franska 1714 och på tyska 1720 och på latin 1721. Leibniz var övertygad om att det var helt otillräckligt att ha ett mekanistiskt synsätt på världen. Han hade en pluralistisk substansfilosofi. Monaderna är psykiska atomer, d.v.s enkla okroppsliga enheter av andlig eller själslig art. Gud är den högsta monaden. Monaderna utgör verklighetens innersta väsen. (Monas är grekiska för enhet eller det som är ett.) Människans kropp är sammansatt av många monader. De består alla av material och själ; de är eviga och gestaltlösa. Monaderna ”har inga fönster”, d.v.s de kan inte påverka varandra, utan förblir sedan skapelsen i en harmonisk relation till varandra. Monadläran var i opposition mot Descarte’s dualism mellan materians mekaniska värld och andens värld. Genom att varje monad var individuell och självständigt aktiv, så var monadläran även i opposition mot Spinoza’s panteism (som såg allt individuellt som en uppenbarelseform av Gud). Där Leibniz såg oändligt många substanser (=monader) hade Descartes två substanser (=utsträckning och tänkande) och Spinoza en substans (=naturen eller Gud). För Leibniz var monadens väsen lika med kraft. (Utsträckning är bara en del av kraftens yttringar.) Och han menade att lägre monader kan ha föreställningar utan att själv veta om det (vilket är idén om det omedvetna själslivet, en idé av stor betydelse för Sigmund Freud). G1 nr 36:3

Leibniz ville skilja på olika typer av sanningar: de som baseras på förståndet kräver ingen empirisk bekräftelse; de som baseras på erfarenheten kan inte bevisas matematiskt eller genom logiska deduktioner. G3 nr 36:1

Leibniz utvecklade också differentialkalkylen inom matematiken. Och år 1679 chockerade han européerna genom att föreslå att kinesiska missionärer borde få komma till Europa och predika sin vishet. R1 nr 35:1

Den skotts-irländske Francis Hutchesons (1694-1746) utvecklade begreppet moralkänsla i sina två böcker An Inquiry into the original of our Ideas of Beauty and Virtue som ut i London år 1725 och An Essay on the Nature and Conduct of the Passions and Affections – with illustrations on the Moral Sense år 1728. Han utgår från att känslor enligt Locke kommer från externa intryck och att en egen god moral ger en känsla av välbefinnande kring ett agerande. Detta är senare av skotten Henry Home (Lord Kames, 1696-1782) år 1751 kritiserat för att inte beakta naturrättens krav på pliktuppfyllelse och rättvisa. R2 nr 38:1

Upplysningen byggde på dels förnuft (=rationalism enligt Cartesius) och dels erfarenhet (=empirism enligt Francis Bacon.) Cartesianismen hade vid de svenska universiteten segrat som naturfilosofi men inte som logik. Omkring år 1700 började Cartesius filosofi ebba ut och den ersattes från 1730-talet av den tyske filosofen och matematikern Christian Wolffs (1679-1754) filosofi. Denna var rationalistisk, deduktiv i Leibniz’ efterföljd. Lanseringen av Wolff som svensk universitetsfilosof var ett försök att värja sig mot Lockes sensualistiska kunskapsteori. Wolff var upplysningsfilosofins banbrytare i Tyskland. Han publicerade många verk, bl.a Philosophia Rationalis 1728, Philosophia prima sive ontologia år 1730, Psychologia empirica år 1732, Psychologia rationalis år 1734, Theologia naturalis år 1736 och Ius naturale år 1739. Hans system byggde på rationalism och matematiska metoder för att ge alla människor lycka. Det innebär att Wolff betonade ordningsbegreppet: ordning betyder överensstämmelse, samordning och tingens fullkomlighet – och skapas ytterst av Gud. Wulff menade att kunskap baserad på logiska härledningar ur axiom är viktigare än empiriskt baserad kunskap. R2 nr 36:4

Den mest inflytelserike wolffianen i Sverige blev Uppsala-professorn från år 1746 Nils Wallerius (1706-1764) vars läroböcker och kompendier kom att dominera vid alla universiteten i riket. Han modifierar i sitt fyrabands-verk Systema metaphysicum från åren 1750-1752 Wolffs filosofiska system så att det passar lutherdomens krav på en fri vilja hos människorna och han går till hårda angrepp mot ”kristendomens fiender” Hobbes, Bayle, Voltare och Hume. Detta gjorde att wolffianismen i Sverige blev mer dogmatisk än upplysningspräglad. Den trängdes från 1770-talet till stora delar ut av Lockes empirism. Men Wolffs så kallade tyska upplysning hade fördunklat motsättningarna mellan rationalism och empirism och medverkat till att nyttan blev det egentliga sanningskriteriet. G3 nr 38:1

Lundafilosofen (från 1699) Andreas Rydelius (1671-1738) var cartesian och var den förste filosofen som skrev på svenska. Hans Nödige förnuftsövningar kom 1718-1722 och hans Sedebok år 1731. Rydelius intresserade sig för sedlighet och den mänskliga själen, varnar för Bayles anstötliga lexikon och polemiserar mot de materialistiska delarna av cartesianismen. Han försökte kompromissa mellan å ena sidan cartesianismen och å andra sidan aristotelismen (och empirismen) och menade att det inte finns några medfödda idéer såsom Descartes och Leibnitz hävdade, men att själen inte heller var en ren tavla vid födseln så som John Locke och många aristoteliker hävdade. Han fann Lockes sensualistiska kunskapslära lika orimlig som farlig: det är själen som genom självreflektion skapar idéerna; de kommer inte från yttre sinnesintryck. Detta ställningstagande blev svensk norm för resten av 1700-talet. Det bör ha passat Maria Gustavas värderingar. R2 nr 36:1

Den irländske prästen George Berkeley (1685-1753) hade blivit berömd genom en serie ungdomsskrifter åren 1709-1713 och en filosofisk bok år 1732. Han var idealist och hans kungstanke hette Esse est percipi (Att vara är att uppfattas). Det betydde att den kroppsliga yttervärlden enbart finns i medvetandet – och inte utanför medvetandet. Att vara är inte att vara en materiell substans, utan att uppfattas av något sinne. R2 nr 36:1

 

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Tysken Hans Carl von Carlowitz (1645-1714) skrev år 1713 boken Sylvicultura Oeconomica och inför idén om uthålligt skogsbruk genom föryngring och avverkning. R1 nr 37:1

De holländska städerna hade i slutet av 1600-talet samlat på sig enorma förmögenheter. Det fanns stora överflöd hos handelsmännen där. Den engelsk-holländske läkaren Bernard Mandeville (1670-1733) publicerade år 1714 Fabeln om bina eller privata synder, allmän nytta, där han menade att om alla syndar mot gamla moralkakor, så skulle det bli bäst för alla. Själviskhet bidrar till flit och ekonomisk tillväxt.                      G2 nr 37:1

Uppfinnaren Christopher Polhem (1661-1751) formulerade principerna för en nationell handelspolitik år 1716. År 1721 upprepar Polhem (i Tvenne betänkande, det förra angående oeconomien och commersen uti Sverige, det senare över segelfartens inrättande emellan Stockholm och Göteborg) sina varningar för en total handelsfrihet och gav nya argument för det järnhandelskompani han skrivit om år 1716. Han menar att ett föremåls värde är betingat av dess sällsynthet och han kopplar inte värdet till människans begär eller behov. (Sannolikt bygger Polhem härvid på Jean Bodins 145 år gamla idéer, se nr 29 ovan.) Polhem ansåg att det var nödvändigt att begränsa utbudet av järn och koppar. Han ville avskaffa systemet med stapelstäder. År 1726 publicerar han Åtskillige allmänne hushålls förslag, vari han kraftigt polemiserar mot monopol och privilegier: ju fler hantverkare som finns, ju bättre avsättning. Polhem är influerad av den österrikiske Johann Joachim Bechers Politischer Discurs från år 1667. I1 nr 37:2

År 1723 översätts till svenska en preussisk bok från 1702 med titeln Macht-konst eller outlöselig guld-gruva. Boken gavs ut av Bode och saknar angiven författare. Den svenska upplagan delades ut bland ständerna under 1723 års riksdag. Boken betonar starkt penningens betydelse och betonar industrins och exportens betydelse. Fri handel kan vara farlig, eftersom den tenderar till ökad import. – Boken är omåttlig i sin merkantilism. I1 nr 37:1

Francis Bacons Uprichtiga Utlåtelser översattes till svenska år 1726. Samma år kom också John Lockes Oförgriplige tankar om världslig regerings rätta ursprung, gränser och ändamål. (Den var en del av hans Treaties of Government.) Översättningen var beordrad av Kammarkollegiet för att ge dödsstöten åt enväldet i Sverige. (Lockes filosofi var dock fördömd i Sverige.) Lockes bok innehåller det teoretiska underlaget för den senare framträdande liberalismens läror om den naturliga frihandelns välsignelser. Boken talar också om individens rättigheter i det borgerliga samhället och om äganderättens uppkomst. I1 nr 37:3

Den blivande textilfabrikören Eric Salander (1699-1764) gav år 1727 ut en handbok i lanthushållning, kallad Tillförlitlig gårds-fogde-instruktion. Den handlar om lanthushållning, bergshantering, hantverk, manufaktur samt handel och sjöfart. Manufaktur och hantverk är viktigast – helt i merkantilistisk anda. Salander gillade produktplakatet. Han ville i första hand främja textilindustrin, d.v.s väverierna. I1 nr 37:1

Diplomaten (och blivande presidenten i kommerskollegium) Edvard Carleson (1704-1767) gav år 1731 ut skriften Möjligheten att i Sverige inrätta fabriker och manufakturer. Dessa möjligheter beskrevs merkantilistiskt som mycket goda!

Den svenske ekonomen Anders Berch (1711-1774) var mycket påverkad av Christian Wolff och publicerade år 1731 en ”filosofisk dissertation” på latin, De felicitate patriae per oeconomiam promovenda som i viss utsträckning bygger på Rohrs Hausshaltungs-Bibliothek. Berch pläderar för en svensk professur i ekonomi, för merkantilistisk industri – men även för att intensifiera jordbruket, inklusive bruk av potatis (som kommit till Sverige år 1723). Import borde förbjudas av varor som skulle kunna tillverkas i Sverige. I1 nr 37:3

Handelsmannen och konsuln i Lissabon (sedermera brukspatronen och kommerserådet) Anders Nordencrantz (alias Andreas Bachmanson, 1697-1772, namnbyte 1743) publicerade år 1730 det första större verket på svenska språket rörande ekonomiska frågor (Arcana Oeconomiiae et Commercii, eller Handelns och HushållningsWärkets Hemligheter) där han lovordar statliga regleringar för att befrämja manufakturerna. Bondehandel och hemslöjd bör förbjudas eftersom de motverkar specialisering och ökad arbetsdelning. Han tror på upplysningens förmåga att förbättra människornas villkor. Han skiljer på närande och tärande grupper i samhället. Han menar att många fattiga invånare är ett lands största rikedom. Han är moderat merkantilist. Han skriver något dunkelt om inflationen, att det inte är sedelmängden utan hur pengarna används som är problemet i samband med inflation. (Han kan dock inte förklara på ett bra sätt vad som är rätt och fel användning av pengarna.) Han är mest påverkad av Hume och den engelske poeten William Davenant (1606-1668) och den engelske ekonomen Josiah Child (1630-1699). Men även av Mandevilles Fable of the Bees från 1714 R1 nr 37:3

Under slutet av 1600-talet och under 1700-talet svänger attityden till framtiden. Tidigare hade man (inte minst under Martin Luthers pessimistiska lära) sett på tiden som att den blev allt sämre: Man gick mot allt sämre tider och Jorden skulle gå under. Nu började man se på den jordiska framtiden med mer tillförsikt, vilken växte till successivt under hela 1700-talet och blev som störst under 1800-talet: en optimistisk tro på mänsklighetens framsteg. R2 nr 37:1

Periodens nya idéer om resultatets fördelning

Fransmannen Francois Fénelons (alias Francois de Salignac de la Mothe, 1651-1715) bok Aventures de Telémaque från 1699 översattes till svenska (Telémakos’ äventyr år 1721 av Didrik Granatenflycht och år 1723 av Daniel Ehrenadler) på Riddarhusets bekostnad. Boken predikar frihetstidens ideal och enväldets förkastlighet. Boken är i opposition mot Colberts industrimerkantilism: manufakturerna är onödiga och för sederna fördärvliga; folkets välstånd bygger på åkerbruk och boskapsskötsel. Fullständig handelsfrihet är bäst. Fénelon predikar kraftigt mot yppighet och överflöd – och mot alkoholförtäring. Han önskar en indelning i sju samhällsklasser och en jämnare egendomsfördelning dem emellan. R2 nr 36:5

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Den engelska författarinnan Aphra Behn (1640-1689) gav år 1688 ut en liten roman Oroonoko or The Royal Slave, där hon skildrar ett ädelt folk som lever i harmoni med naturen. Boken blev en slagkraftig protest mot slavhandeln. R2 nr 37:1

År 1697 disputerades f.f.g i Uppsala om den förnuftiga och lycksaliga staten Kina. I2 nr 38:1

1719 års statsvälvning motiverades delvis i naturrättsliga termer: folket hade rätt att utse härskare och bestämma regeringssätt. Och Lockes berömda Two treaties of Government översattes på 1720-talet till svenska på ständernas uppdrag och var känd i riksdagen år 1723 men troligen inte år 1719 eller 1720. Locke hade en mycket individualistisk äganderättssyn. Han menade att äganderätten var rättfärdigad av naturen. Han dominerade idéutvecklingen i England och USA under mycket lång tid. Han såg rättmätig egendom som resultat av en blandning av individens arbete med naturen. Han skrev t.ex att Gud och Guds förnuft ju hade befallt människan att underkuva jorden, d.v.s förbättra den till gagn för livet, och i detta lägga något i jorden som var hennes eget, hennes arbete. Locke menar att Gud inte har avsett att ge herraväldet över naturen till de onyttiga och lata, utan till de flitiga och produktiva. ”Den som i åtlydnad av denna Guds befallning underkuvade, plöjde och besådde någon del av jorden, lade därmed något till den som var hans egendom, på vilken ingen annan kan resa anspråk eller utan orätt beröva honom”. ”Gud gav jorden till bruk åt den företagsamme och förnuftige (och på arbete skulle denne grunda sina anspråk på äganderätt); inte till den trätgirige och stridslystnes nycker eller lustar”. ”Fortfarande står ännu vidsträckta landområden att finna, vilkas invånare inte har slutit sig till resten av mänskligheten i dess bruk av pengar, och som ligga öde och utgör mer än vad folket som bor där gör eller kan göra bruk av och alltså fortfarande är allmänning; detta kan emellertid knappast förekomma bland den del av mänskligheten som samtyckt till bruket av pengar.” (Ur Two Treaties of Government, 1690, paragraferna 32, 34, 45.) I2 nr 37:1

Periodens nya idéer om utbildning

Pufendorfs naturrätt fick också betydelse för pietismen. Den hade börjat i Tyskland i slutet av 1600-talet. Grundaren var tysken Philipp Jacob Spener (1635-1705) som skrivit Pia desideria (Fromma önskningar) år 1675. Pietismen var en reformrörelse inom lutherdomen i opposition mot ortodoxin. Religionen skulle vara fråga om tro, känsla och innerlighet, inte lära och intellektuell renlärighet. Dessutom vände sig pietisterna mot världsliga engagemang i form av egendom, politiska privilegier och kyrkans domsrätt. Pietismen hade mycket stor betydelse för nytänkande inom utbildningsväsendet i Europa (och Nordamerika): man ville nå ett personligt engagemang hos eleverna. R2 nr 36:2

Den tyske pietisten August Hermann Francke (1663-1727) betydde särskilt mycket för den framtida prästutbildningen genom sin bok ”Methodus studii theologiae” från år 1723. Han betonade där behovet av att kunna läsa Bibeln på dess originalspråk. R3 nr 37:1

John Lockes bok Tankar om uppfostran utkom på svenska år 1709 (efter att utgivits i England år 1693) och särskilde tre uppfostringsområden:

• fysisk fostran, främst karaktärsdaning genom självbehärskning (vilket utgjorde ett viktigt bidrag till gentlemannabegreppet)
• moralisk-etisk fostran, som inte är den kristna etiken utan målet är en socialt funktionsduglig profan människa, där det sociala ogillandet (eller andra gruppmedlemmars förakt) ersätter Guds straff
• teoretisk fostran, inte minst språk och allmänt gott levnadsvett.

Boken blev normgivande för upplysningstidens pedagogik. R2 nr 38:1

Under resten av 1700-talet uppmärksammar man gärna barn som ofördärvade, rena och oskuldsfulla – och de blev föremål för många pedagogiska idéer. R2 nr 38:1

 

 37. Johan Christopher von Düring 1737-1759

Han hade fyllt 20 år 1715 och 40 år 1735

Periodens nya idéer om den materiella världen

Den franske filosofen och läkaren Julien de La Mettrie (1709-1751) publicerade (anonymt) år 1747/48 sin bok L’Homme machine (översatt år 1984 som Maskinen människan), vari han presenterar en intressant (men kontroversiell) idé, att materien inte måste delas upp i organisk och oorganisk, utan att skillnaden mellan levande och död materia är fråga om materiens organisation (och inte dess kvaliteter). La Mettrie eliminerade begreppet själ: allt var materia och rörelse och inget annat fanns. Människan är således som ett djur. David Hume presenterade år 1739 i sin Treatise of human nature liknande tankegångar.                                               G1 nr 38:2

I sin nya människosyn förfäktade La Mettrie också en etik, som grundades på fysiologiska principer av lust och olust och att den (liksom kyrkans och makthavarnas etik) är en produkt av mänsklig verksamhet. G2 nr 28:1

Abraham Trembley (1700-1784) upptäckte år 1739 genom mikroskopistudier en hydra, som han ansåg var den felande länken mellan växter och djur i den enligt Platon och Aristoteles organiska naturens utvecklingskedja från låg till hög. G2 nr 38:1

Den franske zoologi- och geologi-forskaren Georges Buffon (Georg-Louis Leclerc, 1707-1788) gav åren 1749 till 1804 ut ett stort naturhistoriskt arbete Histoire Naturelle (Naturhistoria) i 44 band, där han presenterade en teori om Jordens uppkomst och utveckling under mycket lång tid. Den boken blev mycket spridd i många länder. Buffon var ett tidigt exempel på descendensteorin, som innebär att det förr fanns färre livsformer än nu, och att arterna har utvecklats ur varann. Han tvekade inte att säga att jorden hade en mycket högre ålder än vad Bibeln föreskrev. (Han fick dock avsvära sig läran att jordens berg hade förändrats sedan skapelsens dag.) G2 nr 38:1          

Carl von Linné (1707-1778) såg på vetenskapsmannen som en magiker som fixerar naturen genom att fästa namn på den. Naturens mönster finns för människans skull och kan upptäckas av människan och namnsättas (skapas) av henne. Linné såg arterna som konstanta och oföränderliga och individerna som bara en illustration till den av Gud skapade arten. Materialisterna däremot såg individen som föränderlig och mer intressant än det abstrakta artbegreppet. Linnés viktigaste publikationer kom åren 1735-1753. Hans Systema naturae kom år 1735 och Philosophia Botanica år 1751. R1 nr 38:1

Under 1700-talet förlorade kyrkan mycket av sin makt till följd av att förnuftet sattes i trons ställe, naturlagen i bibel-etikens ställe och att kunskapen om exotiska folk visade att högtstående samhällen kunde skapas utan stöd i bibeln. Svensk naturvetenskap blomstrade plötsligt upp omkring år 1740. Vetenskapsakademien skapades år 1739 och dess handlingar trycktes på svenska, vilket var en revolution. Tabellverket skapades 1750. Linné växte upp i ett samhälle där ordning och reda betonades och där Karl XI:s indelningsverk var en framsynt manifestation av det tänkandet. Linnés resor på 1740-talet var finansierade av ständerna för att kartlägga underlag för att utveckla näringsliv och folkhälsa. R1 nr 38:1

Frihetstidens inflytelser från utländsk litteratur kom från England fram till 1750 och därefter från Frankrike – med översättningar till svenska av Melon (1751) vilken diskuterades mycket i Sverige, Gournay (1756), Mirabeau (1759), Dangeul (1754, 1761) och Herbert (1761) samt utdrag ur den fysiokratiska tidkriften Èphémerides du Citoyen (1768).

Nya idéer om den kommunikativa världen

Den holländske anatomen Jan Swammerdam (1637-1680) upptäckte (via mikroskopistudier) att kvinnans ägg var lika viktigt som mannens spermier för barnalstringen. Detta blev ett hårt slag för den aristoteliska läran, som alltid betonat kvinnans passiva roll i reproduktionen. Swammerdams manuskript samlades och publicerades i Nederländerna under titeln Biblia naturae (Naturens Bibel) 1737-1738. Den medförde en långvarig strid mellan vitalister och mekanister. Enligt vitalismen hade allt levande en sensorisk själ, en slags livgivande princip som stod över den mekaniska och döda materien – i enlighet med Guds planer. R2 nr 37:2

Den svenske prästen Pehr Högström (1714-1784) kom år 1741 ut med sin bok Förnuftiga tanckar om Gud. Där utvecklar han en fysikteologi, d.v.s att de naturvetenskapliga iakttagelserna ses som bevis för Guds existens. G1 nr 38:1

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Den Schweiz-nederländske mångsysslaren Daniel Bernoulli (1700-1782) gav år 1738 ut sin ”Specimen Theoriae Novae de mensura sortis” i St Petersburg, vari han applicerade kalkyler till vetenskaperna och gav en viktig grund för marginalnyttoteorierna. Marginalnyttoteorin fanns inte före 1738, utan man försökte då (sedan Aristoteles tid) klara sig med begrepp om en varas bruksvärde. R1 nr 42:2

Den neapolitanske abbén och diplomaten Ferdinando Galiani (1728-1787) var ekonombildad och var mycket kritisk mot fysiokratismens liberalism. Han önskade reglerad handel. Han publicerade år 1750 Della moneta libri quinque (Treatise on Money år 1751) där han nästan upptäckte marginalnyttoprincipen när han diskuterar en varas bruksvärde och arbetskostnad och knapphet. Och år 1770 kom hans skrift Dialogues sur le Commerce des bleds där han på flera sätt var före sin tid. R1 nr 38:2

År 1743 protesterar friherre Hindric Johan Wrede i sitt Tal om et borgerligt samhälles eller ett land och rikes rätta styrka inför Vetenskapsakademien mot industrimerkantilismen och värnar (liksom Fénelon) om jordbruket. År 1744 uttalar sig amiralen och landshövdingen Theodor Ankarcrona (1687-1750) i samma riktning i sitt Tal om förbindelsen emellan lantbruk, manufakturer, handel och sjöfart – också inför Vetenskapsakademien. I1 nr 38:1

”Svenska lantmäteriets fader” Jacob Faggots (1699-1777) bok Svenska lantbrukets hinder och hjälp från år 1746 och Om allmänna tillståndets sjukdom och bot från år 1755 var grundläggande för jordbruksreformerna. Han eftersträvade befolkningsökning genom ökad produktivitet och fler (små) bondgårdar med brukare som gifte sig i unga år. R1 nr 38:1

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Den franske advokaten och politikern Charles de Montesquieus (1689-1755) De l’esprit des lois (Lagarnas Anda) med en ny maktfördelningslära utkom år 1748. Han hade där en materialistisk syn på skillnader mellan olika samhällen. Samhället följde sina lagar på samma sätt som naturen följde sina. Han menade att föreställningen om dygden som samhällets drivkraft var överspelad: det är människans begär och känslor som formar hennes natur i första hand och inte förnuftet. Montesquieus klimatlära kom att påverka tänkandet om samhället och historien under resten av 1700-talet och början av 1800-talet. Hans klimatlära kunde möjligen beskriva tillstånd men inte historiska skeenden. Det nya i Montesquieus statsrättsliga tänkande är

• dels att det inte finns någon för alla folk och tider gällande metod att styra en stat
• dels att statsmakten bör delas på tre händer (inte två som Locke menat) d.v.s förvaltande, lagstiftande och dömande.

(Montesquieus Persiska brev från år 1721 kan anses som den första upplysningsskriften med sin kritik av det europeiska samhället.)

Konsekvenserna av Montesquieus idéer blev att politiska, religiösa och moraliska sanningar är relativa och att ett lands lagar beror av landets natur, klimat, historiska livsformer, m.m. Historien är förnuft. Förnuftet är inte natur utan historia! I1 nr 38:3

Den skotske filosofen David Hume (1711-1776) presenterade år 1740 i sin Treatise of Human Nature ett nytt filosofiskt synsätt för västvärlden och kom (i sin bok Enquiry concerning Human understanding) år 1751 med idén att skilja på två slags sanningar: dels relationer mellan idéer (d.v.s sanningar som kan upptäckas genom rent tänkande) och dels sanna satser som uttalar något faktum (d.v.s sanningar som bygger på erfarenheten). Hume hävdade att människans inre intellektuella värld är en skapelse av idéer som är narrativt associerade till varandra och att världen blir begriplig främst som en berättelse (en narrativt strukturerad ordning). G3 nr 38:1

Hume kom (i sin bok Political Discourses) år 1752 fram till att uthålliga framsteg kräver en lagom inflation. Han identifierade de faktorer som påverkar räntenivån: efterfrågan på lån, tillgång på långivare, nivån på förväntade profiter. Hume verkar vara den förste som insett att bägge parter tjänar på handelsutbyte, och inte bara exportören. Han ansåg att det inte var någon förlust att importera varor.           R1 nr 38:2

Hume förnekade att människan kunde delas in i en högre del som omfattade rationaliteten och som förenande människan med Gud, och en lägre del, känslan och passionen, som förenade henne med djuren. Hume menade att människan istället helt enkelt var ett knippe av upplevelser eller föreställningar (perceptions) som alla var kopior av sinnesintryck (sense impressions) eller idéer (ideas). Idéerna kan vara härledda kopior av sinnesintryck eller härledda från andra idéer. I det senare fallet kallade han intrycken för reflektionsintryck. Humes synsätt underminerade den empiriska vetenskapen genom att orättfärdiga dess logiska funktion: induktionen. Man kunde ju observera uppenbara regelmässigheter i naturen, men fick bara uppfatta dem som fenomen, och inte extrapolera dem till generella lagar: man kunde ju inget veta om det man inte observerat. (Problemet löstes senare av Kant.) Kausalitet är ett påhittat begrepp och därför är det fel att beskriva processer som ofta upprepas med kausalitetsförhållandet orsak-verkan. Hume hade en radikal kritik av empirismen och av vårt orsaksbegrepp. Han menade att våra på sinnesobservationer grundade slutsatser är omöjliga att bevisa: en vetenskaplig skepsis. Hume menade att rättvisa är en nyttoprodukt som samhället skapar för att fungera praktiskt och effektivt. Det var ett revolutionärt synsätt och detroniserade Gud och uppfattningen om en statisk rättvisa: vad som är rätt och fel kan ändras över tiden och skilja sig mellan olika samhällen. År 1740 pekade Hume på att man inte kan dra giltiga slutsatser från vad som ”är” till vad människor ”bör”. Detta förbud har sedan kallats för Humes giljotin mot att nyttja naturvetenskapliga teorier eller insikter som motivering för moraliska normer. G3 nr 38:3

 

 38. Carl Fredric Scheffer 1759-1786

Han hade fyllt 20 år 1735 och 40 år 1755

Periodens nya idéer om den materiella världen

Den engelske kemisten Joseph Priestley (1733-1804) publicerade sin bok Experiments and Observations on Different kinds of Air år 1774 och visade där hur växter och djur är beroende av att andas luft. Samma år presenterade den franske kemisten Antoine Laurent Lavoisier (1743-1794) kvantitativa mätningar av luftens inverkan på livet. Och år 1779 presenterade den i London verksamme holländaren Jan Ingenhousz (1730-1799) sin bok Experiments upon Vegetables, discovering their great power of purifying the common air in the sunshine and of injuring it in the shade and at night hur gröna delar av växterna i solljuset tar upp koldioxid från luften och därigenom hjälper djuren att få frisk luft. (Detta medförde så småningom att begreppet klorofyll myntades år 1817 och att fransmannen Henri Dutrochet (1776-1847) år 1832 kunde visa på växternas klyvöppningar för luftandning och år 1837 på fotosyntesen.) R1 nr 38:1

Den brittiske ingenjören James Watt (1736-1819) introducerar år 1782/83 hästkraften som ett mått på en maskins arbetskraftsförmåga. (Men det dröjer till 1843 tills engelsmannen James Prescott Joule (1818-1889) i sin bok On the calorific effects of Magneto-Eletricity and on the mechanical value of Heat kommer på sambandet mellan värme och kraft. Fransmannen Sadi Carnot (1796-1832) hade redan 1824 publicerat Reflexions sur la Puissance Motrice du Feu (en lag om samband mellan arbete och värme) men den skriften blev till en början föga uppmärksammad.) R1 nr 41:1

Sveriges förste kemiprofessor Johan Wallerius (1709-1785) gav år 1761 ut boken Åkerbrukets kemiska grunder, vilken blev mycket uppmärksammad och där kan behandlande gödningsämnenas inverkan och växtnäringens assimilation. R1 nr 38:1

Fransmannen Antoine Laurent Lavoisier (1743-1794) upptäckte syrets betydelse för all förbränning, vilket förändrade grunden för belysningens teknologi från 1770-talet. (Och från 1780- och 90-talen fick man nya typer av brännare med god syretillförsel och en ”skorsten” av glas vilket minskade oset och ökade lyskraften.) Med Lavoiser förkastades flogistonteorin (d.v.s att substansen flogiston frigörs när material brinner). R1 nr 41:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Skotten William Chambers (1722-1796) var född i Stockholm, uppvuxen i Göteborg och blev engelsk hovarkitekt. Han förde hem idéer från Kina rörande harmonisk utformning av parker och byggnader. Han hade goda kontakter med den sju år äldre Carl-Fredrik Scheffer. R1 nr 38:1

Skotten Adam Ferguson (1723-1816) publicerade år 1767 ”History of Civil Society” där begreppet civilisation lanserades. Han menade att det kommersiella samhällets utveckling leder till tyranni snarare än frihet, om det inte styrs. Han blev ett alternativ till Adam Smith och fick stor betydelse för Hegel och Marx. I2 nr 38:1

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Sedan 1760-talet (och böckerna av den engelske rättslärde William Blackstones, 1723-1780) verkar allt fler jurister ha insett att ägandet består av knippen av rättigheter och skyldigheter. Vilka komponenter som ingår i knippet ändras över tiden och är olika för olika typer av objekt. R2 nr 38:1

I slutet av 1700-talet började universiteten förlora i betydelse. Akademierna kom istället. Den naturvetenskapliga vågen var över efter Linné. Gustav III gjorde Stockholm till det kulturella och intellektuella centrat i Sverige. R1 nr 38:1

Den schweiziske professorn Jean Jaques Burlamaqui (1694-1748) skrev en inflytelserik bok ”Principes du droit politiques” som kom ut år 1751 och som Carl Fredrik Scheffer använde som lärobok för kronprins Gustav. Burlamaqui har en optimistisk syn på människan och samhället: krig och konflikter är ej nödvändiga utan kan undvikas genom klok politik. Till skillnad från Locke som betonade ”rätten till liv, frihet och ägodelar” så framhölls nu människans ”rätt till liv, frihet och lycka”. (Burlamaqui påverkade kraftigt USA:s grundlagsfäder och konstitution.) I1 nr 38:2

Finansmannen Richard Cantillon (c1680-1734) var irländare och bodde i Frankrike. Åren 1732-1734 skrev han sin ”Essai sur la nature du commerce en general” som publicerades på franska i London först år 1755 – sedan han dött där. Han presenterade i den skriften genomgripande nya idéer om cirkulerande flöden av inkomster och utgifter mellan olika samverkande marknader, som hänger ihop genom prissystem. Hans flödestänkande bröt mot merkantilismens statiska ”värdetillgångar”. Han utvecklade också en teori om markvärde som blev en föregångare till fysiokratismen: att det bara är de areella näringarna som skapar värde och att land är grunden för allt välstånd. Han prognostiserade också att John Law’s experiment år 1720 med papperspengar skulle kollapsa. Cantillon utvecklade en teori om att internationell handel blir självreglerande. Cantillon gör Smith äran stridig att vara den moderna nationalekonomins grundare (40 år före Smith). G2 nr 38:2

Den franske hovläkaren och ekonomen Francois Quesnays (1694-1774) fysiokratiska texter publicerades år 1751-1758. Hans Tableau Economique kom år 1759 (och 1766) och blev en omedelbar succé. Till skillnad från Adam Smith såg Quesnay samhällsekonomin som ett organiskt (biologiskt) system (som kunde bli sjukt), medan Smith såg samhällsekonomin som ett mekaniskt system (som kunde vara felkonstruerat). Medan merkantilisterna mätte ett lands välstånd i dess tillgångar av guld och silver, så mätte fysiokraterna välståndet i nettoprodukt, d.v.s vad jordbrukssektorn producerade. De ansåg att annan produktion var ”steril” och inte gav något nettotillskott. Fysiokraterna var bestämda motståndare till statliga regleringar. Inte ens under år 1768 års franska svältkatastrof borde staten ingripa! Absolut frihandel ansågs alltid bäst för att priserna skulle anpassas till rättvisa nivåer. Det var Quesnay som lanserade begreppet ”Laissez Faire Laissez Passer”. Begreppet Fysiokrati etablerades år 1767 (av fransmannen Dupont de Nemours) och betyder naturstyre. Den bästa sammanfattningen av fysiokraternas nya idéer kom år 1767 i form av ”L’ordre naturel et essentielle des sociétés politiques” författad av fransmannen Paul Pierre le Mercier de la Rivière (1720-1794). Den boken gjorde bl.a att Katarina II inbjöd författaren till Ryssland och inom några månader efter att boken kommit ut i Paris såg Carl Fredrik Scheffer till att kronprins Gustaf läste den. Boken påverkade Gustaf och fick stort inflytande på innehållet i Gustav III:s nya författning efter statskuppen 1772.

Fysiokratismen betonade medborgarens äganderätt, frihet och säkerhet samt menade att de målen bäst nås geom en stark furstemakt av typen upplyst monarki. Som motvikt betonades kravet på tryckfrihet. I1 nr 38:4

Uppsalaprofessorn Pehr Niclas Christiernin (1725-1799) formulerade år 1760 kvantitetsteorin för samband mellan prisnivån och penningmängd (Föreläsningar angående den i Svea rike upstigne växel-coursen, tryckt 1761.) Till skillnad från Risingh och Pufendorf talar han inte om något absolut penningvärde med något slags inneboende eller invärtes värde. År 1771 håller han en viktig föreläsning där han förklarar att fysiokratin är en felaktig ekonomisk doktrin. När Christiernin blev logikprofessor år 1771 slutade definitivt Wolffianismens dominans i Sverige. R1 nr 38:2

 

Ingaröbon och kommerskollegieassessorn Carl Leuhusen (1724-1795) publicerade åren 1761-1763 sina Tankar om de rätta och sannskyldiga medel till Sveriges välmåga, som kan ses som en primitiv föregångare till fysiokratismen. Han framhåller att jordbruket ständigt förökar landets rikedom, medan hantverket allenast fördelar och nyttjar rikedomen. R1 nr 38:1

Den österbottniske prosten Anders Chydenius (1729-1803) presenterade vid riksdagen 1765-66 flera skrifter där han talade sig varm för minskade ingrepp i handeln. Han menade att rikets hushållning kan liknas vid ett vattendrag, som måste söka sig fram längs egna vägar. (”När strömmen får flyta jämt då är varje droppe vatten i rörelse.”) Chydenius bröt år 1765 med merkantilismen och blev en unik förespråkare för individualistiska och liberala idéer: Tjänstehjonsstadgan borde (enligt ”Tankar om husbönders och tjänstehions naturliga rätt”, 1778) således avskaffas och man borde fritt få avtala anställningar och flyttningar; all statlig reglering borde tas bort. Han drev år 1779 frågan om odelad religionsfrihet så framgångsrikt att den genomfördes år 1781 av Gustav III. Chydenius var påverkad av Montesquieu och Nordencrantz och hans idéer om den frihetliga egennyttan presenterades i ”Den nationelle winsten” år 1765, d.v.s 12 år före Adam Smiths osynliga hand år 1776. I1 nr 38:2

Upplysningsfilosofen Francois-Marie Voltaire (1694-1778) var upplysningstidens dominerande författare (jämte Rousseau) och kämpade för tankefrihet och tolerans. Hans Lettres philosophiques (Engelska brev) kom ut år 1734 och hans satir Candide kom ut 1759 och därefter hans Dictionaire philosophique (Filosofisk Uppslagsbok) 1764, där han bland annat menar att tron på en enda Gud är mer rationell för människan än tron på flera gudar. Voltaire jämställer ateism med den vidskepelse som filosoferna säger sig vilja utrota. Hans problem är de läror om Gud som strider mot förnuftets heliga normer. Voltaire var banbrytare när det gäller synen på historieskrivningen och anlade en kulturhistorisk uppfattning om samhällets förändringsprocesser, bl.a i böcker år 1731 (om Karl XII) och 1756 (om döda aktörer). G2 nr 38:1

Den franske ekonomen Anne Robert Jaques Turgot (1727-1781) gav år 1766 ut sina Reflektioner över rikedomens tillkomst och fördelning. Turgot trodde inte på Quesnays doktrin att egendom har ett gudomligt ursprung. Han härledde egendom till rätten att ockupera mark. Han önskade fri prisbildning på räntor. Han ansåg inte att land hade något ursprungligt värde alls. Turgot var fransk finansminister 1774-1776 och försökte då implementera fysiokratismen i Frankrike – inte minst en av fysiokratins kungstankar, att det enbart är jordbruksproduktionen som ska beskattas genom en fastighetsskatt: alla andra slags skatter är av ondo! (Detta var mest vältaligt utvecklat år 1760 av den franske fysiokraten Marquis de Mirabeau (=Victor de Riqueti, 1715-1789) i hans ”La theorie de l’impôt”.) Det kan ha varit Scheffers mest förhoppningsfulla tid i Sverige. I1 nr 38:2

Carl-Fredric Scheffer översatte ett urval fysiokratskrifter till svenska år 1768 i en 14-sidig broschyr. (Scheffer hade år 1755 förespråkat fri konkurrens och en mer liberal politik.) Fysiokraterna ville ha frihandel, medan Scheffer i praktiken länge var fast i merkantilismens syn på den positiva handelsbalansen som avgörande för statens makt och rikedom. Fysiokraterna ansåg att världen fungerar automatiskt som följd av de naturlagar som styr världen, varför laissez-faire är bäst politik. (Låt-gå-politik eller laissez-faire är ett fysiokratiskt begrepp som snart övertogs av de engelska liberalerna efter Adam Smiths genombrott.) Dock önskade fysiokraterna att staten ska fastställa räntenivån. Endast jordbruket bör betala skatter, eftersom andra näringar är sterila. I1 nr 38:2

Engelsmannen Joseph Priestley (1733-1804, syrets upptäckare) var framstegsoptimist och betonade år 1769 individualismen. Det skedde i ”Essay on the First Prinicples of Government, and on the nature of Political, Civil and Religious Liberty” (som senare, år 1776, gav Bentham idén till normen “största lycka för största möjliga antal människor”). (Redan Francis Hucheson hade f.ö år 1755 posthumt publicerat System of Moral Philospphy där han resonear kring målet med största möjliga lycka för största antal människor.) Priestley menade att människan skulle ha ett ord med i styrelsen och makt över och ansvar för sina egna handlingar. R2 nr 38:1

Den italienske abboten Ferdinando Galiani (1728-1787) var vid Nepals ambassad i Paris åren 1759-1769 och blev fysiokraternas främste opponent. Han hade år 1751 publicerat ”Della Moneta” där han utvecklade en teori att värde berodde på nytta och knapphet (vilket var något helt annat än fysiokraternas markvärde) och kan ses som en föregångare till den marginalistiska revolutionen åren 1871-1874. År 1770 publicerade han ”Dialouges sur le commerce des bles” med en mycket modern analys av betalningsbalansen. G2 nr 38:1

Adam Smiths (1723-1793) Nationernas välstånd kom år 1776 (liksom USA:s oavhängighetsförklaring, den 4/7). Smith framhåller att byråkrater inte lägger ner någon omsorg eftersom dessa inte har något personligt intresse i utfallet av sina beslut. Frihandel medför internationell arbetsdelning. Smith införde också idén att sparandet beror på räntenivån och att sparande och investeringar är lika stora. (Smith’s idé att sparandet beror på räntenivån var en sanning under de kommande 100 åren, men är det inte längre.) Han menade att arbetare inte nödvändigtvis arbetar mindre om de får lägre betalt. Ökad folkmängd = ökad efterfrågan = Ökade priser = ökat utbud. Efter Smith är ekonomin att ses som en vetenskap med betoning på orsak och effekt. I1 nr 43:3

Priset bestäms genom förhållandet mellan efterfrågan och utbud. Priset fluktuerar normalt kring produktionskostnaden. I produktionskostnaden ingår att betala för att nyttja kapitalinvesteringar – och inte bara arbetskostnaden. Priset återspeglar (eller manifesterar) värdet. Smith noterade det som senare kom att kallas den ekonomiska paradoxen, att nyttiga varor kan vara billigare än onyttiga. Smith ser bara tre områden där samhället kan gå in: bankverksamhet, försäkringsverksamhet och infrastruktur, såsom kanaler och vattenkraftanläggningar. R1 nr 41:1

Smith’s Economic Man skiljer sig från den traditionsbundne mannen genom att göra kvantitativa överväganden som väger tyngre än traditionella värderingar och politiska passioner. Smith menade att det är människans vilja till välstånd som är den drivande kraften i ekonomin. Smiths uttryck Den osynliga handen (och de flesta andra tankar från Nationernas Välstånd) hade han nämnt f.f.g i sin bok Theory of Moral Sentiments år 1759 och begreppet nämns bara en enda gång i Wealth of Nations. Boken år 1759 vidareutvecklar Francis Hutchesons (1694-1746, se nr 36 ovan) moralbegepp och gör det till en konstruktiv mångfald. (Den osynliga handen är en pendang till gravitationskraften: närvarande överallt, påverkar allting och är alltid osynlig. Tanken utgår från den deistiska idén om en högre finalitet.) En följd av Smiths lära blev att människan från att ha varit en medborgare (en Homo Civilis) allt mer blev en agent på marknaden (Homo Economicus). R1 nr 43:2

Hans idé om att arbetsdelning medför ekonomisk tillväxt var revolutionerande ny. Smiths bok omnämns i en svensk avhandling år 1778 (av Daniel Boëthius) och år 1789 i ett tal av sekreteraren i den nybildande Svenska Akademien) Nils von Rosenstein (1752-1824) som f.ö var kronprins Gustav Adolf’s lärare och Sveriges ende aktive upplysningsfilosof. Men det dröjde ända till år 1800 innan delar av Smiths bok blev översatta (från ett kort tyskt sammandrag av Sartonius) till svenska (av juristen Johan Holmbergsson). Georg Adlersparre översatte också delar av Wealth of Nations till svenska i ”Läsning i blandade ämnen” år 1800. Men det verkar vara först på 1820-talet som Smith slår igenom i Sverige. R2 nr 42:1

Den tyske filosofen Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781) publicerade år 1780 sin bok ”Die Erziehung des Menschengeschlechtes” (Människosläktets uppfostran) där han utvecklade en ny historiefilosofi. Han konstaterade att upplysningens abstrakta och historielösa rationalism förutsätter att förnuftet är konstant i alla tider. Han menade att förnuftsbegreppet i stället har utvecklats över tiden och han ville således se historiskt även på förnuftet: förnuftet har utvecklats! Han var inte intresserad av den typ av utvecklingstankar som Hegel och Marx senare hade, för de rör den politiska och ekonomiska historien. Lessings historieutveckling rör föreställningsvärldens förändringar. En konsekvens av denna tanke är att även Bibelns nya testamente är präglat av sin tids föreställningsvärld och därför måste underkastas en historisk-kritisk forskning och analys. Lessing ansåg således att varje tid har haft sina (tillfälliga) sanningar och därmed Gudsuppenbarelser: Gud uppenbarar sig för människorna på ett sätt som motsvarar hennes föreställningsvärld! G1 nr 38:1

 

Den tyske teologi-historikern Johann Salomo Semler (1725-1791) lanserade på 1780-talet en idé om att skilja på offentlig religion och privat religion. Den offentliga är beroende av tiden och samhället och måste fixera tron i dogmer och symboler för att upprätthålla den offentliga ordningen. Den privata religionen påverkas av individens moraliska utvecklingsnivå. G3 nr 43:2

Periodens nya idéer om resultatets fördelning

Industrialisten Robert Owen (1771-1858) drev en fabrik (senare New Lanark) som en välvillig autokrat från 1791 och praktiserade broderskap mellan jämlika. Owen önskade upprätta små konsumentkooperativa grupper. Han krävde lag om begränsad arbetstid för barn. R2 nr 42:2

Fransmannen Gracchus Babeuf (1760-1797) var den förste som (på 1790-talet) framförde att en egalitär socialistisk stat måste skapas med våld. Han menade också om han lyckats med det, så måste han bli diktator – under en övergångstid. Han såg ojämlikhet som en orättvisa som samhället måste rätta till. Han var en föregångare till socialism i modern mening. R2 nr 45:2

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Jean Jaques Rousseaus (1712-78) viktigaste böcker Du contrat social (Samhällsfördraget) och Émile eller Om uppfostran utkom båda år 1762. Hans böcker inspirerade den franska revolutionen (1789) och dess ideal. Han hade en stor tilltro till naturens (inklusive människans) ursprungliga godhet. Med Rousseau börjar en ny aktning uppstå för den enkla människan, vilket kan ses som ett källsprång i den moderna humaniteten. Av Rousseau’s naturrättslära följer att alla människor ursprungligen är jämlika, vilket i sin tur medför medborgerliga rättigheter. (Hans La nouvelle Héloise kom ut i 70 upplagor före år 1800.) G1 nr 38:2

Rousseau ansåg att det är samvetet som höjer människorna över djuren – och inte förnuftet, som ju ständigt gör nya misstag. Hans lära om samvetet utgick från att det djupt i varje människas själ finns en medfödd rättfärdighetsprincip, som kan användas för att avgöra vilka handlingar som är onda och goda. Samvetet gör att människan är lik Gud, genom att i det inre vara en gudomlig stämma som dömer mellan ont och gott. Rousseaus lära stod i direkt opposition till den rådande upplysningen i Frankrike, där samvetet ansågs vara betingat av inlärda fördomar. G2 nr 38:1

Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763) attackerade (år 1761 i ”Fruntimrets försvar”) intensivt Rousseaus nedlåtande skrivningar om kvinnornas intellekt. Redan 1753 hade hon aktivt utvecklat kravet på kvinnornas rätt och plikt att ge sin ande flykt. R2, nr 38:1

Den under nr 36 nämnde Anders Nordencranz skriver år 1767 böcker om att korruptionen blir ett större problem ju mer fåstyre man har. R2 nr 38:1

Den engelske kaptenen James Cook (1728-1797) visade åren 1775-1777 i London upp en polynesier, som förstärkte ryktena om att tahitier var lyckliga och oförstörda människor. R2 nr 38:1

Gustav IIIs reformer avseende de mänskliga rättigheterna kring perioden 1771-1792 var internationellt sett tidiga uttryck för den ägarliberalism som utvecklades under 1800-talet. R2 nr 38:1

De tidigaste amerikanska konstitutionerna (decennierna före 1789) deklarerade egendom som en av människans naturliga rättigheter. Jefferson ville gärna kontrastera det fria fördelnings-systemet av mark i USA mot det engelska feodala underdåniga arrendesystemet. R2 nr 42:1

Periodens nya idéer om företagsledning

Den schweiziske matematikern Leonard Euler (1707-1783) gav uppslaget till det som nu kallas operationsanalys, vilket är en vidareutveckling av sannolikhetskalkylen. Sannolikhetskalkylen var den mest originella prestationen av 1700-talets matematiker. (Uppslaget till sannolikhetskalkylering kom redan på 1600-talet av hasardspelaren Chevalier de Méré.) – Bland Tyresö-ägarna slår idéerna nog igenom först hos nr 42 Koschell. R1 nr 42:1

 

Det verkar vara först på 1770-talet som ordet punktlighet börjar betyda att man ska vara exakt på minuten när. R2 nr 38:1

Nya idéer om utbildning

Rosseaus bok Emile fick stor betydelse genom sin s.k negativa pedagogik: det gäller för läraren att undvik att eleven utsätts för negativa påverkan; eleven ska därmed lättare kunna utveckla sina egna goda anlag. R2 nr 41:1

 

 41. Robert Wilhelm de Geer 1794-1800

Han hade fyllt 20 år 1770 och 40 år 1790

Periodens nya idéer om den materiella världen

Den skotske geologen James Huttons (1726-1797) lade år 1785 fram sin Theory of the earth, där han anlade mycket långa tidsperspektiv på jordytans utveckling. Han förklarar geologiska fenomen genom successiva små ändringar under långa tider – som vi dagligen inte lägger märke till. De små ändringarna förklarar mer än tillfälliga vulkanutbrott enligt Hutton. Hans teorier kom i skymundan, delvis till följd av att människans plats i skapelsen var svår att förstå och att hålla med om. G1 nr 45:2

Den franske matematikern och filosofen Antoine Nicolas Condorcet (1743-1794) är framstegsoptimist i sin Tableau historique (1795). Han menar att det onda i historien är undantag från naturens allmänna lagar. Han utgår från tanken på en framtida guldålder, till skillnad från Cartesius, som framhåller den samtida kulturens överlägsenhet över gångna bildningsformer.           R2 nr 41:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den tyske historikern och filosofen Johann Gottfried von Herder (1744-1803) var elev till Johann Georg Hamann (1730-1788) och kom år 1774 med Auch eine Philosophie der Geschichte och på 1780-talet med Ideen zu einer Philosophie der Geschichte der Menchheit (Idéer till en filosofi över människosläktets historia i 4 band 1784-1791) där han presenterar en utvecklingstanke (byggd på den Leibnizska relationens grundtankar, se nr 36 ovan) vilken blev grunden för den historiska romantiken. Den hävdar att det bakom historien finns idéer eller avsikter som ska fullföljas. Det finns mening i historiens gång; historia kan bara upplevas genom empati. Herder och Rousseau anlägger också f.f.g under nya tiden en längtansfull tillbakablick till en svunnen guldålder, då människorna var fria och lyckliga genom att ha naturliga utlopp för sina krafter.                   G3 nr 41:2

Herder var också en föregångare beträffande nationalismens utveckling, eftersom han framhöll att nationerna hade sin utvecklingslag: de växte och nådde sina höjdpunkter vid olika historiska tidpunkter. Herder såg i varje kultur något värdefullt: ju sällsammare en kultur var, desto bättre. Han menade att folkvisor och folkdiktning var centrala för att förstå en kultur. Herders bok ”Idéer till människohistoriens filosofi” kom i svensk översättning år 1816. I den presenterar han bl.a tanken att Europa består av olika folkslag, att ett av dem (tyskarna) var ett härskarfolk, att ett annat (judarna) inte borde finns där samt att finnar och samer inte hör hemma där. R2 nr 41:3

Herder är också den förste i nyare tid som tar fasta på människornas behov av att känslomässigt höra hemma någonstans, att vara en levande del av en kulturtradition. Upplysningskulturen hade för många människor blivit alltför intellektuell! Herder formulerade ett nytt människoideal: inte den nyktert beräknande förnuftsmänniskan, utan den spontana och allsidigt utvecklade människan. Ordet humanitet blev en samlande benämning för det värdefulla i människolivet. Han utformade en panteistisk världsåskådning, som i varje levande ting ser en manifestation av en gudomlig kraft. Härigenom förebådar han Schellings och nyromantikens filosofi. G1 nr 41:2

Herder ansåg att människans liv karaktäriseras av ett kontinuerligt tillblivande – till skillnad från djuren, som kan ha nått sin perfektion från födseln. Kulturen består lika mycket av vad människan gör och vad hon tänker; religion och myter är viktiga delar. (Herders ärkefiende var Voltaire, som kallades ett senilt barn.) G2 nr 41:1

Den sachsiske filosofen Johann Gottlieb Fichte (1762-1814) skrev sina viktigaste arbeten på 1790-talet, framför allt en rad verk med Wissenshaftslehre i titeln (med början år 1794). Verkligheten är andlig. Fichte kallas för romantiker. Romantiken är en idealistisk rörelse. Förutom att själen inrymmer känsla, vilja och förstånd, så har den dessutom ett högre organ som kallas förnuft. Fichte höll berömda tal i Berlin till den tyska nationen år 1807 när staden var ockuperad av franska soldater. Han framhöll då entusiasmerande att tyskarna var det bästa folket i världen och har en plikt att föra ut den tyska civilisationen till andra folk. Han blev Berlin-universitetets förste filosofiprofessor 1816. Han förfäktade att sann individualitet och personalitet endast är möjlig när man är engagerad i en konstant kamp för ouppnåeliga mål. Han menade att handling (och inte bara kunskap) är primär för att nå mänskliga mål. R1 nr 41:2

Den irländske statsmannen Edmund Burke (1729-1797) kom år 1790 med konservativa motidéer till den franska revolutionen i sin Reflections on the Revolution in France. Han menar att det befintliga kräver respekt och han sluter till och med från ”är” till ”bör”. Engelska domstolsprejudikat är mycket mer värda än en viljelös (fransk) abstrakt deklaration om mänskliga rättigheter. Burke vill således försvara traditionens erfarenheter mot tillfälliga fixa idéer och plötsliga förändringar. Han föraktade framför allt alla ”fullkomlighetsfanatiker” (perfectibilitarians). R1 nr 45:2

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Engelsmannen Edward Gibbon (1737-1794) hade år 1776-1788 publicerat The History of the Decline and Fall of the Roman Empire (Det Romerska rikets nedgång och fall). Han visar på den politiska historien som dåraktig och den vetenskapliga historien som storartad för människan. G2 nr 45:2

Den engelske nationalekonomen Thomas Robert Malthus (1766-1834) publicerar sin essä (Essay on the Principle of Population) år 1798 om befolkningsutvecklingens ekonomi. Malthus var utvecklingspessimist och kan ha blivit det när han såg att Smiths system inte ledde till det harmoniska samhälle det borde ha gjort enligt Smiths teorier: den osynliga handen verkade ej vara mån om människornas bästa. Malthus var, liksom David Ricardo (1772-1823), pessimistisk om mänsklighetens framtid. År 1815 publicerade han The Nature and Progress of Rent, där han föregrep jordränteläran som Ricardo senare utvecklade. R1 nr 45:2

Den engelske läkaren Edward Jenner (1749-1823) publicerar år 1798 sin undersökning om vaccinets effekter i England. Intresset för vaccinering bröt internationellt igenom 1799. Detta ökar med tiden intresset för den sociala ingenjörskonsten. R1 nr 43:2

Den klassiska liberalismen byggde på fyra antaganden om människonaturens psykologi: Människan var egoistisk, rationellt kalkylerande, lat och oberoende. De klassiska liberalerna trodde att de högre samhällsskikten drevs av äregirighet och för att denna elit skulle anstränga sig var det enligt liberalerna viktigt att staten noga skyddar privat egendom. I1, nr 41:1

Den liberala laissez-faire-doktrinen hämtade näring från Newtons filosofi: Lag och ordning härskade i himlen och skulle också härska i samhället. Samhällets maktcentra skulle verka fritt och med Montesquieus maktfördelningslära skulle harmoni automatiskt råda. Tillgång och efterfrågan ansågs i slutet av 1700-talet vara objektiva krafter som befann sig lika mycket utanför mänskliga avgöranden som gravitationskraften. Man måste därför lyda de ekonomiska lagarna. De ekonomiska krafterna tänktes på ett mekaniskt sätt bestämma en atomistisk marknad, som fungerade som en självreglerande klocka. G1 nr 41:1

Det är kännetecknande för den liberalism som växte fram i England på 1700-talet, att man tänker sig att människan hade äganderätt före statens tillkomst. R1 nr 38:1

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Immanuel Kant (1724-1804) i Köningsberg grundade nya fundament för vetenskaplig visshet. Under 1780-talet publicerar han flera mycket framgångsrika böcker där han ställer nya epokgörande frågor och bl.a presenterar det kategoriska imperativet (d.v.s ”Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag”). Han framhåller där att man aldrig får betrakta en människa som ett medel utan alltid som ett mål. Han vill övervinna David Humes (1711-1776, se nr 37 ovan) skeptiska nyttomoral. Han gör därvid skillnad mellan det som har ett värde (och därmed är ett mål i sig) respektive det som har ett pris (och därmed kan användas som ett medel). R2 nr 42:1

Kant gillade inte Humes orsakssamband, varvid Humes menade att det i naturen inte fanns några nödvändigheter, utan att vad vi uppfattar som nödvändigt enbart är tankekonstruktioner: Kant menade att induktion visst är möjlig genom att hjärnan är konstruerad på liknande sätt som den övriga naturen. (Denna ide förkastades senare av Goethe.) Kants revolutionerande idé var att våra begrepp inte rättar sig efter tingen, utan att tingen rättar sig efter våra begrepp: en människa kan endast iakttaga ett ting i den mån detta passar in i hennes åskådnings- och tankeformer, d.v.s gestaltas av medvetandet. Kategorierna tid, rum och kausalitet är vanliga exempel på subjektiva åskådningsformer med vars hjälp medvetandet ordnar de empiriska intrycken. R1 nr 42:2

När Aristoteles ansåg att verksamhetsmålet är lycka, så menar Kant att målet är plikt. Kant utvecklar en pliktmoral. (Inflytandet av Kant har också i Tyskland under 1900-talet medfört en betoning av medborgarnas plikter mot staten, snarare än deras rättigheter.) Kant diskuterar mycket vad som menas med fri vilja och kommer till slutsatsen att det inte går att definiera vad slags frihet som en människa har. Kant formulerade en mycket skarp skillnad mellan det organiska och mekaniska: en organism är en helhet i vilken varje del är reciprokt både beträffande mål och medel. Han anses dock vara den förste som använder ordet framsteg i tyskan. Därigenom bröt han mot Bibelns inställning att världen är statisk. Han menade att människan kan utveckla världen. Han ansåg att utvecklingens mål var moralisk perfektion genom frihet – vilket kunde leda till lycka, men det viktiga var därvid inte lyckan utan om vi gjort oss värdiga att vara lyckliga. Han menade att det är vår plikt att söka egen perfektion och andras lycka, inte egen lycka och andras perfektion. Och för att garantera friheten måste tyvärr lagar stiftas, som det är en plikt att följa. R1 nr 42:2

Kants skrifter (år 1793) om religionen är ett av de första försöken att systematiskt avmystifiera teologin. Han menade att tro på Gud är moraliskt och praktiskt nödvändigt för att handla moraliskt. Inre personliga upplevelser var den sanna grunden för religiös mening, inte dogmer eller objektiva förhållanden. Kant sade att det kategoriska imperativet och insikten att människans plikter är gudomliga bud, som grundar sig på detta imperativ, är det praktiska beviset för Guds existens. Kant menade dock att helheterna av det som ligger utanför oss (=världen), inom oss (=själen) och över oss (=Gud) är gränsbegrepp som kunskapen dras emot, men som den aldrig helt kan fånga. För människan är sådan att hon bara fullt ut kan förstå det som hon själv frambringat! G1 nr 42:2

Kants genombrott med sina kategorier brukar ofta anges som slutet på upplysningstiden.

Kant var en övertygande företrädare för naturrättstanken och hävdade att egendomsrätten tillkom människan i hennes egenskap (hennes väsen eller natur). Kant inledde sin diskussion om lagar i ”Moralens Metafysik” med en analys av hur egendomsrätter ska rättfärdigas. Kant var först med att parallellt med friheten framhålla människans totala ansvar för sina handlingar. Han menade att människans självbestämmande (moraliska autonomi) utgör ”grunden för människovärdet”. Dagens diskussion om ägaransvar och allemansskyldighet (vid sidan av ”allemansrätten” till naturen) går således tillbaks till honom. G1 nr 42:1.

Den svenske filosofiprofessorn Daniel Boëthius (1751-1810) nämnde i en föreläsningsserie år 1788 i positiva ordalag Kants kritik av Wolffs rationalism och filosofi. Boëthius gav åren 1794-1807 ut flera läroböcker där han definitivt introducerade Kant i Sverige.

Engelsk-amerikanen Thomas Paine’s (1737-1809) bok Common Sense kom i början av år 1776 och blev omedelbart en enorm succé i det blivande USA. Den var ett lovtal till demokratin och kan sägas ha medfört den amerikanska revolutionen. Hans bok Rights of Man kom år 1791 där han utvecklade franska revolutionens idéer (Människans rättigheter 1791). The Age of Reason kom 1796 och gav deismens grundtankar (svensk översättning Förnuftets tidevarv 1865). R1 nr 41:2

Den engelska kvinnosakspionjären Mary Wollstonecraft’s (1759-1797) bok A vindication of the Rights of Woman om kvinnans rättigheter publicerades år 1792. Hon besökte Sverige under sommaren 1795. R2 nr 42:1

Hennes man William Goodwin (1756-1836) skrev år 1793 sin bok An Inquiry Concerning Political Justice, där han framför de två teser som många socialister därefter drivit: a. att kapitalistiska sociala inrättningar, i synnerhet privata ägandeförhållanden, är grunden till missförhållanden och lidande; b. att regeringen i ett kapitalistiskt samhälle aldrig kan avhjälpa dessa missförhållanden eftersom den behärskas av kapitalistklassen. R2 nr 41:2

1789 års franska Deklaration om de mänskliga rättigheterna förklarar ett försvar för de ”naturliga och oåterkalliga mänskliga rättigheterna, vilka är frihet, äganderätt, säkerhet och motstånd mot förtryck”. 1795 års franska Deklaration definierar äganderätt som ”rätten att åtnjuta och disponera över sin egendom, sina inkomster och frukterna av sitt arbete och sina ansträngningar”. Den franska Code Civil kom år 1804 och hade som ett av sina huvudsakliga syften (enligt en av dess författare) att reglera principerna och rättigheterna till egendom. Code Civil kan ses som en markering av kulmineringen av en revolution, som avskaffade feodal egendom. R2 nr 42:1

 

Periodens nya idéer om resultatets fördelning

Begreppet humanism lanserades år 1808 av den tyske pedagogen F J Niethammer (1766-1848) och är kopplat till att man försöker göra människan till alltings mått. Tänkandet hade funnits i bl.a stoicismen, hos Augustinus och under 1400- och 1500-talens renässans, men utvecklades nu till en grund för individualismen och demokratisynen. R2, nr 45:1

Periodens nya idéer om utbildning

Mary Wollstonecrafts nyss nämnda bok från 1792 föreslog också reformer i utbildningen: Inackorderingsskolor borde ersättas med dagskolor och utbildningen borde inriktas så att eleverna blev goda medborgare (i stället för att förstärka gamla fördomar om skillnader mellan könen). R2, nr 45:2

Den tyske läraren Johan Guts Muths (1759-1839) skrev flera populära läroböcker åren 1973-1798 vilka betonade gymnastikens och simkonstens betydelse för ungdomens fostran. R2, nr 42:1

 

 42. Gabriel Christian Koschell 1800-1822

Han hade fyllt 20 år 1763 och 40 år 1783

Periodens nya idéer i den materiella världen

Atomteorin fick mer styrka i början av 1800-talet genom den engelske forskaren John Dalton (1766-1844) som år 1808 publicerade sin atomteori i A New System of Chemical Philosophy. Han menade att varje grundämne består av endast ett slags atomer, vilka är lika stora och har lika vikt.                    R1 nr 45:1

Fransmannen Jean Baptiste Lamarck (1744-1829) var en konsekvent descendensteoretiker. Han publicerade år 1809 sin Philosophie zoologique (Zoologisk filosofi), där han la fram idén att en från början ensartad organism genom väldiga tidrymders förlopp förändrats till en mångfald av olika arter som finns nu. Han förklaringsmekanism var att förvärvade egenskaper kan ärvas. R1 nr 45:2

Den franske naturforskaren och anatomen Georges Cuvier (1769-1832) bevisade i början av 1800-talet att mammuten var en utdöd art. Detta var revolutionärt beträffande Jordens och människans förändringar. R1 nr 45:1

Omkring år 1810 fanns förutsättningarna för utvecklingsteorin: Georges Buffon (1707-1788) hade i sin snabbt översatta och spridda Teori om Jorden år 1749 beskrivit solsystemet ut ett utvecklingsperspektiv. Geologen James Hutton (1726-1797) hade tillämpat utvecklingstanken på jordytans växlingar. Anatomen Georges Cuvier (1769-1832) hade rekonstruerat döda arter. Biologen Jean Lamarck (1744-1829) hade uppställt en progressionsteori för arternas utveckling, vari arterna höjde sig till allt större komplexitet genom Guds styrning. Biologen William Paley (1743-1805) hade år 1802 publicerat den bok som mest påverkat Charles Darwin, Natural Theology or Evidences of the Existence and Attributes of the Deity Collected fron the Appearances of Nature, där Paley betonar alla naturliga detaljers ändamålsenlighet. Men utvecklingsteorin var inte accepterad: istället härskade Cuviers katastrofteori fram till åren 1830-1833, då den skotske geologen Charles Lyell (1797-1875) kom ut med sin bok Principles of Geology (Geologins principer). Där konstaterades att dagens förändringar är de samma som funnits under långa tider (kallades aktualismen) och att det inte behövs någon katastrofteori för att förklara geologin. R1 nr 45:2

Den romantiske danske forskaren Hans Christian Örsted (1777-1851) visade år 1820 på samband mellan elektricitet och magnetism, vilket gav förutsättningarna för utvecklingen av elmotorer. R1 nr 45:1

Nya romantiska idéer i den kommunikativa världen

Romantiken (nyromantiken) slog igenom omkring år 1809-1810 med våldsam kraft i Sverige och var där en mycket stark kulturell drivkraft under decenniet 1809-1819. Romantiken hade kommit lika snabbt i Tyskland omkring år 1800. Romantikernas historiesyn präglades av att det finns en inre avsikt i det historiska skeendet. Romantiken hade en historiemystik i sig. Många naturvetare menade att materien bestod av kraftspänningar snarare än av atomer. Den svenske kemisten Jacob Berzelius (1779-1848) var dock häftig motståndare till den nya lärans lösa spekulationer. G2 nr 42:1

Biologiprofessorn i Lund Carl Adolf Agardh (1785-1859) var å andra sidan en romantisk biolog som utvecklade idéer om polära krafter hos allt i naturen: högre varelser har mer frihet som brottas mot den nödvändighet, som dominerar i den oorganiska världen. Nyromantiken nådde sin kulmen i Sverige omkring år 1819 och avtog sedan hastigt. Hegel blev istället mer dominerande. Idealismen (i Platons anda) var stark, vilket innebar en övertygelse att världen styrs av andliga krafter. G3 nr 42:2

Romantikerna hävdade att det fanns andra kunskapsorgan vid sidan av empiri som gav kunskap om verkligheten, nämligen vårt förnuft. Romantikerna verkar ha haft en synnerligen stark tro på att det vetenskapliga förnuftet ska kunna erövra sanningen. R1 nr 42:2

Romantikernas ideal var den kreative konstnären: deras värld var i evig tillblivelse. Enligt romantiken borde världen, samhället och dess varelser beskrivas som levande organismer i utveckling i en sammanhållen helhet och inte som mekaniska ting. Romantikerna var ofta monarkister och förfäktare av det traditionella, i motstånd mot den rationella upplysningen. Romantiken är ofta förknippad med nationalismen. Den franska revolutionen innebar en samling kring det nationella. I andra delar av Europa började man under 1800-talets början blir medvetna om att de borde höra samman i naturliga nationer. G1 nr 42:2

Man började också omkring år 1800 vända på det historiska perspektivet. Från att ha haft en pessimistisk syn där historien gått från en paradisisk guldålder mot allt mer fördärv, så började man betrakta historien som en serie framsteg. Det följde med sig att naturfolken ansågs mindre utvecklade (och därmed mindre värda) än den vite européen. G2 nr 42:2

Den mest tongivande av nyromantikerna hade varit den tyske filosofen Friedrich von Schelling (1774/75-1854). Hans mest betydelsefulla böcker kom ut åren 1797-1800 och handlade om världens uppbyggnad och materiens innersta natur och annat som hade mycket med naturvetenskap att göra: Världen sågs som produkten av två motsatta krafter eller principer. På 1790-talet hade italienaren Luigi Galvani (1737-1798) funnit hur grodlår reagerade på elström, vilket visade att materien är konstituerad av krafter (som befinner sig i inbördes spänningförhållanden) och inte av partiklar. Denna teori kallades dynamism och var en motvikt mot atomteorin. Nyromantiken satte sin prägel på hela den europeiska kulturen under ett par decennier och utformade den i en spekulativ och starkt idealistisk riktning som förde långt bort från upplysningens tänkande. Utmärkande för magikerna var att de snarare talade om krafter hos tingen än om det kroppsliga hos dem. Romantikerna fick stöd av dansken Örsteds upptäckt år 1820 av sambandet mellan elektricitet och magnetism. R1 nr 45:1

Den tyske juristen Friedrich Karl von Savigny (1779-1861) pläderade för att lagen är en långsam process, som ändras ungefär som språket. I1 nr 45:1

Den tyske kyrkohistorikern Ferdinand Christian Baur (1792-1860) redovisade åren 1824-1825 i ett uppmärksammat 3-bandsverk (Symbolik und Mythologie, oder die Naturreligion des Altertums) att de bibliska skrifterna är rent historiska dokument med en lång och invecklad tillkomstprocess – vilket försvårade tron på något slags gudomlig diktamen. G1, nr 46:1

Nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Den franske ekonomen Jean-Baptiste Say (1767-1832) introducerade Smith’s läror på kontinenten genom sin bok Traité d’Economique Politique år 1803 (med svenska upplagor år 1823 och 1833). Han var den förste som betonade entreprenörens centrala roll i ekonomisk utveckling. Say förklarade också på ett bättre sätt hur marknadsmekanismerna fungerar. Says lag visar att tillgång skapar sin egen efterfrågan och att ett marknadssystem inte behöver statsingripanden. I2 nr 42:2

År 1817 lanseras termen ”Skogsbruk” för planmässig skogsskötsel. R1 nr 45:1

Den engelske affärsmannen David Ricardo (1772-1823) publicerade Principles of Political Economy and Taxation år 1817. Ricardo ser ingen förnuftig natur som tillvarons grund. Han formulerar den s.k järnhårda lönelagen: Ökade löner ökar arbetarfamiljens storlek och denne förblir på existensminimum. Ricardo införde en värdeteori byggd på nyttan. Han menade att kapitalränta motiveras av lagen om avtagande avkastning på mark – som i sin tur låg under Malthus’s lag om befolkningsökningen. Ricardo utvecklade idén om internationell handel. R2 nr 45:2

Den engelske ekonomen och advokaten Jeremy Bentham (1748-1832) var utilitarismens eller nyttighetslärans profet. Han rev ner naturrätten 1789 i sin bok An Introduction to the Principles of Morals and Legislation. Han menade att lagar skulle baseras på samhällsnytta och inte på någon godtycklig naturrätt! Bentham menade att det var sociala (och inte tekniska) uppfinningar som var den intellektuella drivkraften till den industriella revolutionen. Han var övertygad om att ha upptäckt en ny samhällsvetenskap, nämligen vetenskapen om moral och lagstiftning. G2 nr 45:2

Bentham var den förste som skrev om att inflation och deflation var ingrepp i äganderätten. Han såg inflation som en skatt lagd på affärsverksamheterna och deflation som en störning av dem, se ”Morals of Political Economy”, sid 44-45 och ”Principles of Civil Code” kap 15. I1 nr 45:1

År 1818 skrev han Resolutions on parliamentary Reform och föreslog allmän rösträtt för män i hemliga val. Benthams nyttomätning skedde genom uppdelning på följande sju faktorer för njutningen eller smärtan: intensiteten, varaktigheten, (o)säkerheten, närheten, fruktbarheten, renheten och utbredningen (d.v.s antal berörda personer). G3 nr 45:1

– Det kan noteras att den tidiga utilitarismens tal om lycka oftast är mycket inomvärldslig, oftast individualistisk och leder till maximeringstänkande snarare än balanstänkande. Bentham var som radikal hedonist närmast ateist och menade att människan endast söker välbehag (eller lust, och söker undvika smärta) och att Guds vilja har vi inte tillgång till. G1 nr 42:2

Den tyske filosofen Arthur Schopenhauer (1788-1860) var pessimist. För honom var det viljan och inte förnuftet som är den härskande delen av människan – och viljan är till sitt väsen disharmonisk. Viljan är utgångspunkt för all kunskap och alltings grund, såväl hos djur, växter som hos människor. Denna vilja saknar etiska mål och människans jakt efter lycka utmynnar därför i leda och tomhet. Hans stora verk ”Världen som vilja och föreställning” från år 1818 blev på 1850-talet mycket uppmärksammad. R1 nr 48:1

Periodens nya idéer om resultatets fördelning

Den utopiske socialisten Henri de Rouvroy, greve de Saint-Simon (1760-1825) önskade åren 1821-1825 central planering av det ekonomiska livet. I1 nr 45:1

Saint-Simon fördömde de sysslolösa rika som levde på de fattigas slit utan att bidra till samhällets välstånd. Han var den förste som betonade effektiviteten hos stora industriföretag. Han accepterade privat ägande och privilegier så länge de användes för att höjda befolkningens standard. Saint-Simons socialism var en blandning av den liberala idén om jämlikhet för alla och den kristna samhällsetiken att varje människa ska vårda sin broder. G2 nr 45:2

Periodens nya idéer om utbildning

Den schweiziske läraren Heinrich Pestalozzi (1746-1827) drev från år 1805 en ryktbar reformskola och lärarseminarium i Iferten där svensken Carl Ulrik Broocman var en lärjunge, som snart introducerade de nya idéerna i Sverige i form av en folkskoleplan år 1807, delvis i strid mot adelns önskan att ge sina barn särskild utbildning. Däri ingick bl.a att kombinera induktion och deduktion utifrån vardagliga personliga erfarenheter och experiment. Broocman startade år 1810 Sveriges första pedagogiska tidskrift Magasin för föräldrar och lärare, vari växelundervisningsmetoden enligt engelsmännen Andrew Bell (1753-1832) och Joseph Lancaster (1778-1838) beskrevs. Den ovan nämnde C A Agardh beskrev år 1810 Pestalozzis uppfostringsmetod som en utveckling av mänskliga förmågor och såg ”uppfostran” som identisk med ”kraftutveckling”. Pestalozzi ansåg att människan inför nya ting är nyfiken på deras namn, form och antal, och att utbildningen därför bör ha tre grunder: ljudet (d.v.s tonlära, ordlära, språklära), formen (d.v.s teckning, skrivning, mätning) samt talet (d.v.s räkneundervisning). – Mycket av dessa idéer praktiseras idag som kommande från den italienska lärarinnan Maria Montessori (1870-1952). R1 nr 45:5

 

 45. Carl Adolf Ludvig Stackelberg 1826-1838

Han hade fyllt 20 år 1794 och 40 år 1814

Periodens nya idéer om den materiella världen

Den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) myntade på 1830-talet begreppet katalysator. R1 nr 48:1

Den skotske vetenskapsmannen Andrew Ure (1778- 1857) generaliserar år 1830 termostatens idé: en tillämpning av negativ återkoppling av kontroll. R1 nr 48:1

Bernhard Bolzano (1781-1848) hade tysk-italienska föräldrar men växte upp i Prag. Han publicerade år 1827 ”Athanasia” där han utvecklade Leibniz’ monadologi och gav många skäl för själens odödlighet. Hans stora logisk-filosofiska verk ”Wissenshaftslehre” kom år 1827. Där avlägsnar han psykologiserande synpunkter från logiken. Han blev därmed en föregångare till dagens logik och kunskapsteori. Han menar bland annat att sanningar är oberoende av medvetandet. G3 nr 45:2

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den tyske protestantiske teologen Friedrich Schleiermacher (1768-1834) skrev år 1822 ”Das Christliche Glaube” som var en kantiansk förespråkare för romantisk integration av religion och kultur. Schleiermacher var den store nydanaren och har kallats den ”moderna” teologins fader såsom en del av romantiken, som ville se Gud som en del i världen (immanens, till skillnad från upplysningstidens transcendens, där Gud var övervärldslig). Scheliermacher betonade att religionen inte främst är en lära utan en känsla (Gefühl). Upplysningstiden hade ju tvärtemot sett intellektuellt på religionen och betonat ”Jesu lära” eller ”de eviga förnuftssanningarna”. Ett annat nytänkande var att Schleiermacher betonade frälsningstanken, där upplysningstiden varit moraletisk (ibland ända därhän att religionen blev ett bihang till moralen). Schleiermacher betonade också religionens samfundssida i stark kontrast mot upplysningstidens utpräglat individualistiska kristendom, även om romantiken också var individualistisk. G2 nr 45:2

Den tyske historikern Leopold von Ranke (1795-1886) hade år 1824 (i boken Geschichten der Romantischen und Germanischen Volkes von 1494 bis 1535) formulerat principerna för en kritisk historieforskning – i syfte att komma fram till allmänna lagar för utvecklingen. Ranke förvandlade historiestudiet från en spekulativ disciplin till en vetenskaplig, som ställer samma krav på exakthet och objektivitet i forskningsmetodiken som de dittills mer framgångsrika naturvetenskapliga disciplinerna. G2 nr 45:2

Den tyske språkfilosofen Wilhelm von Humboldt (1767-1835) menade år 1821 (i sin essä Ûber die Aufgabe des Geschichtsschreibers, Om historikerns uppgift, On the Historian’s task) att ”varje mänsklig individ är en idé rotad i aktualitet”. Humboldt drev kraftigt och med framgång i Preussen idén att universiteten inte bara skulle undervisa, utan också forska fram ny kunskap. G2 nr 45:2

Den tyske filosofen Friedrich Hegel (1770-1831) var inte romantiker, men stod romantiken nära. Hans storhetstid var på 1820-talet, när romantiken höll på att ebba ut. Enligt Hegel är allt mänskligt tänkande och all verklighet genomträngd av motsägelser, vilket gör det möjligt att genom dialektiken nå högre grader av medvetande. För Hegel är alla motsatser logiskt nödvändiga och sanningen är alltid paradoxal. Han menar att begreppet är det enda möjliga redskapet för förmedling emellan motsättningar. Hegel betonade utvecklingstanken: Hos Fichte var ande och natur oförenliga motsatser. Hos Schelling hade motsatsen endast varit relativ. Hos Hegel försvinner den helt (ungefär som hos Spinoza) men Spinoza antog en färdig och fix värld, medan Hegel antar att världen ständigt är i utveckling. För Hegel är anden och naturen samma sak. Historien är en kamp mellan motsatta idéer. Hegel menade att naturen, historien och kunskaperna utvecklades enligt likartade mönster: varken subjekten eller objekten är oförändrade utan både subjekt och objekt förändras av varandras närvaro. (Objekten ligger således inte stilla och väntar på att bli upptäckta och utforskade av ett aktivt subjekt.) G3 nr 45:2

Den tyske författaren Johan Wolfgang von Goethe (1749-1832) höll med Kant om det mänskliga intellektets konstruktiva roll i kunskapsuppbyggnaden, men han förkastade Kants förklaring. Naturen genomtränger allt, inklusive den mänskliga föreställningsförmågan. Naturen innehåller därför inga oberoende och objektiva sanningar, utan uppenbaras genom mänsklig förnimmelse (kognition). Naturen visar sig genom människan, för naturen är inte separerbar från människan eller från Gud. Goethe slog igenom med Den unge Werthers lidanden år 1774. Man kan säga att den boken byter ut Deskartes tes Jag tänker, alltså finns jag, mot Jag känner, alltså finns jag. G3 nr 41:1

Goethe publicerade år 1810 sin färglära, som gav helt andra förklaringar än Newton till ljuset och färgerna. Fortfarande gäller mycket av bägges läror, trots att de representerar helt olika sätt att undersöka verkligheten. R1 nr 45:1

Den engelske fysiologen Marshall Hall (1790-1857) introducerade år 1833 begreppet reflexhandling. R1 nr 48:1

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Den tyske godsägaren Johann Heinrich von Thuenen (1783-1850) utvecklade i sin bok Der Isolierte Staat in Beziehung auf Landwirtschaft und Nationaloekonomie år 1826 (och vidare utvecklat i del II åren 1850-1863) hur produktionsnivån för olika varor bestäms av avstånd till marknaden och av markens bördighet. Han förde också fram att ränta och lönenivåer beror av marginalproduktiviteten av kapital respektive arbetskraft. R1 nr 48:2

Den svenske botanikern och ekonomen Carl Adolph Agardh (1785-1859) var ekonomiprofessor i Lund 1812-1834, där han blev biskop. I sin bok ”Granskning av statsekonomins grundläror” år 1829 kritiserade han Adam Smith för dennes pristeori och ville inte betona varans utbud så mycket som Smith, utan istället skilja mellan varans pris (som beror av utbudet) och varans värde (som beror av efterfrågan) och att efterfrågan är väl så viktig som utbudet enligt en slags nyttoteori. Agardh gillade (år 1829) inte heller Smiths uppdelning i produktivt och icke produktivt arbete: handeln är produktivt arbete och andra tjänster kan vara mycket viktiga ur nyttosynvinkel jämfört med varor. Vidare betonade Agardh år 1829 att pengar inte bara är av betydelse som bytesmedel utan också som värdebevarare (sparande). R1 nr 45:2

 Den engelske ekonomen Nassau William Senior (1790-1864) skrev år 1836 An Outline of the Science of Political Economy. Han lyfte fram att kapital formas genom att man avstår från omedelbar konsumtion. R1 nr 46:1

Den s.k Manchesterskolan hade inflytande på politiken i England 1820-1850. Den byggde på en vulgarisering av Ricardos idéer. Man motsatte sig varje form av statlig reglering. I Sverige började liberalismens idéer tränga igenom under 1830-talet. En viktig förespråkare var den skotske nationalekonomen och statistikern John Ramsay McCulloch (M’Culloch, 1789-1864) i sina böcker 1825 Principles of Political Economy och 1831 Treatise on the Principles, Practice and History of Commerce. En annan var den engelske industrialisten och politikern Richard Cobden (1804-1865) som från 1849 utöver frihandeln aktivt förespråkade internationella förhandlingar för att motverka krig. Det var idéer han först utvecklade i sin skrift år 1833 England, Ireland and America. I1 nr 48:2

Den amerikanske ekonomen Henry C Carey (1793-1879) kom med sina viktigaste böcker 1835-1840, vari han pläderade för att nya länder behöver protektionism för att bygga upp sin ekonomi. I1 nr 48:1

Den tyske ekonomen Friedrich List (1789-1846) var en entusiastisk förespråkare för progressiv kapitalism. Han menade att den klassiska teorin var för statisk och menade att nationalistiska krafter (inte minst unga länder som Tyskland och USA) gav dynamiska effekter som var starkare än enligt Ricardos teori. Lists första bok kom på tyska 1841 (Das nationale System der politischen Ökonomie). I1 nr 48:1

Periodens nya idéer om resultatets fördelning

Tidiga engelska socialister (som koncentrerade sig kring arbetsvärdeläran) var:

William Thompson (1783-1833) med An enquiry into the Principles of the distribution of wealth most conducive to human happiness, 1825.

John Gray (1799-1850) med A lecture of human happiness, 1825.

Francis Bray (1809-1895) med Labour’s wrongs and labour’s remedies, or The age of might and the age of right, 1839.

Thomas Hodgkin (1787-1869) med Labour defended against the claims of capital, or The unproductiveness of capital, 1825.

Deras böcker förblev troligen tämligen olästa i Sverige.

Den engelske journalisten William Godwin (1756-1836) publicerade många skrifter som 1800-talets socialister refererade till beträffande dels att privat ägande var grunden till samhällets orättvisor och dels att regeringen inte kan ändra på systemet eftersom den behärskas av kapitalistklassen. I1 nr 48:1

Periodens nya idéer om företagsledning

Engelsmannen Charles Babbage (1791-1871) publicerade 1832 On the Economy of Machinery and Manufactures med nya idéer om tillämpad operationsanalys. R1 nr 48:1

Periodens nya utbildningsidéer

Den tyske läraren Friedrich Fröbel (1782-1852) kom år 1826 ut med boken Die Menchenerziehung (Människans uppfostran) där han lanserade sina sedermera berömda idéer om barnträdgårdar (Kindergarten) med informell undervisning. R2, nr 46:1

 

 

 46. Fritz Stackelberg 1838-1855

Han hade fyllt 20 år 1825 och fyllde 40 år 1845

Periodens nya idéer om den materiella världen

Den tyske filosofen Ludwig Feuerbach (1804-1872) hade börjat som Hegels lärjunge, men övergav idealismen och formulerade år 1841 en materialistisk syn på tillvaron: alla våra föreställningar som inte motsvaras av vad vi upplevt med våra sinnen är bara produkter av vårt önsketänkande. Människan är vad hon äter. Materien (och inte idéerna) är grunden till allting i världen och historien. Människan har skapat Gud (och inte tvärtom) som uttryck för sitt behov av tro, hopp och kärlek. Den tyske vänsterhegelianen David Friedrich Strauss (1808-1874) slog igenom år 1835 med boken Jesu liv, som väckte uppmärksamhet genom sitt påstående att Jesus var en vanlig människa.   G1 nr 46:2

Den svenske naturforskaren och anatomen Anders Retzius (1796-1860) presenterade år 1842 sin metod att indela männikoskallar i långskalliga och kortskalliga. R2 nr 48:1

Den tyske läkaren och kemisten Ludwig Büchner (1824-1899) hävdade år 1855 i boken Kraft och materia att själ och ande inte finns, utan att fysiken och kemin ensamma kan förklara allt i världen. G3 nr 48:1

Den tyske fysik- och fysiologiforskaren Hermann von Helmholtz (1821-1894) publicerade år 1847 Erhaltung der kraft (Kraftens bestånd) som blev genombrottet för energiprincipen i fysiken: energin är en oföränderlig grundläggande kraft, som ständigt omvandlas och uppträder i oändligt varierade former. Många hade dessförinnan trott att värme var ett eget grundämne. Ordet Energi myntades 1852 (av William Thomson = Lord Kelvin i hans bok Dissipation of Mechanical energy) och var klarare än det tidigare ordet kraft. Att värmestrålning är en form av elektromagnetisk vågrörelse formulerades under 1800-talets andra hälft. Lord Kelvin meddelade år 1852 att jordens livslängd är begränsad av termodynamikens andra lag, vilket fick betydelse för kulturpessimismen och Osvald Spengler. G3 nr 48:3

Åren 1840-1848 upptäckte James Prescott Joule (1818-1889), J R Mayer (1814-1878) och Hermann von Helmholtz (1821-1894) att värme och arbete kunde översättas i varandra, d.v.s. Termodynamikens första lag, som handlar om bevarande av energi i ett slutet system. Och år 1850 formulerade Rudolf Julius Emmanuel Clausius (1822-1888) vad som så småningom kom att kallas Termodynamikens andra lag, d.v.s att det är omöjligt för en maskin att överföra värme från en kropp till en annan som har en högre temperatur utan att tillföra extern energi till den maskinen. Clausius skrev också att universums energi är konstant, medan entropin i universum hela tiden ökar. R1 nr 48:2

År 1846 beräknade två astronomer att det borde finnas en ny planet i en viss position. Den fanns där! Man kallade den Neptunus.

På 1850-talet kunde man för första gången framställa ett organiskt ämne ur ett oorganiskt genom att den franske kemisten Marcelin Berthelot (1827-1907) tillverkade myrsyra ur en enkel kolförening och andra enkla kemikalier. Han ville bevisa att det inte fanns någon principiell gräns mellan levande och dött. R1 nr 48:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Sveriges mest inflytelserika filosof på 1840- och 1890-talet var Christopher Jacob Boström (1797-1866). Han blev år 1833 lärare till arvprinsarna (d.v.s de blivande Karl XV och Oscar II) och filosofiprofessor i Uppsala år 1842. Hans idéer vägde tyngre än Hegels i Sverige. Bägge var idealister i meningen att de hävdade att enbart idéer (och inte materia) kunde existera oberoende av allting annat. Allt som existerar måste härstamma från en ideell eller andlig storhet, som Boström kallade Gud och Hegel Anden. Boström skilde mellan sinnevärlden (d.v.s den empiriskt osäkra verkligheten) och idévärlden (som man bara kan fatta på rationell väg, d.v.s genom tänkande och inte genom experiment). Boströmianismen kallades för personlighetsfilosofin, eftersom alla idéer är personer – en terminologi Boström övertar från Erik Gustaf Geijer, se nedan. Boströms idévärld är absolut oföränderlig, medan Hegels filosofi var utvecklingsoptimistisk. Boström ansåg att Hegel var panteistisk, medan Boström klart skilde mellan Gud och Världen. Hegel hade relativa ideal som kunde ändras över epokernas utveckling, medan Boström förutsatte eviga sanningar om vad som var rätt och fel. Boströms filosofi var således ahistorisk. G3 nr 46:3

Fransmannen Auguste Comte (1798-1857) utgav åren 1830-1842 sin Cours de la philosophie positive (Kurs i positiv filosofi), varmed han grundade sociologin och den programmatiska positivismen. Den positivistiska vetenskapsuppfattningen dominerar fortfarande och anser att frågor om Gud ej ska blandas in i vetenskapen. Efter att tidigare ha trott på gudar och sedan på abstrakta idéer ska vetenskapen i det positivistiska stadiet enbart bygga på erfarenheten. (Comtes begrepp Positiv betyder säker, bevisad, något som inte kan betvivlas. Den matematiskt grundande naturvetenskapen är målet som sociologin ska sträva mot.) G3 nr 48:1

Rättshistorieprofessorn Karl von Savigny (1779-1861) vid universitetet i Berlin grundande den historiska skolan, som betonar att rättssystemen har sprungit fram ur folkdjupen och att varje tid har sin egenart och sina värderingar. Hans viktigaste verk kom åren 1840-1851. G2 nr 48:1

Den danske författaren Sören Kirkegaard (1813-1855) kom ut med sina viktigaste böcker åren 1843-1846. De kom inte att få någon stor läsekrets i Sverige förrän under 1900-talet, även om ägare nr 48 möjligen kan ha påverkats av några av böckernas tankar. Kirkegaard önskade göra det till synes självklara problematiskt och rikta uppmärksamheten mot den enskildes ansvar för sitt eget liv. Han ville uppmana till att fånga dagen och njuta av det man kan, utan att förbinda sig för morgondagen. Förpliktelser (t.ex i form av ägande) betyder bara olycka enligt Kirkegaard. Han utvecklade en s.k kvalitativ dialektik, som skilje sig från Hegels dialektik: Där Hegel syftade till att försona motsättningar ville Kirkegaard lyfta fram och beskriva diskontinuiteter och spänningar. Där Hegel ville dra med sig alla erfarenheter mot målet ville Kirkegaard lämna tingen bakom sig efter framtvingade val eller beslut. G3 nr 46:2

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Manchesterliberalismen hade sin höjdpunkt under decennierna kring mitten av 1800-talet. Namnet kom från Handelskammaren i Manchester, som hade avregleringar högst på sitt program. En av de mest vältaliga förespråkarna för en sådan politik var textilfabrikören och författaren Richard Cobden (1804-1865) som redan år 1835 givit ut en viktig bok ”England, Irland and America” där han pläderar för att avreglera all handel som gynnar Storbritannien och att politiskt motarbeta annan handel. Just den boken har troligen inte nått någon Tyresö-ägare, men Fritz Stackelberg och G. F. Hörstadius bör ha varit påverkade av idéerna om avregleringens välsignelser. I1 nr 48:1

Den tyske professorn och handelspolitikerna Friedrich List (1789-1846) arbetde länge för att ta bort de inländska tullarna i Tyskland och införa gemensamma tyska tullar. Han utvecklade sina idéer först i USA år 1827 (i boken Outline of American Political Economy) och slog igenom i Tyskland år 1840 med boken Das nationale System der politischen Ekonomie (på svenska år 1888: Det nationella nationalekonomiska systemet) där han propagerar för

• protektionism för industrin,
• frihandel för jordbruket,
• ökad världshandel som ett medel för fred,
• att en nations rikedom består i ett högt humankapital och god infrastruktur samt legala institutioner. G2 nr 48:1.

Ovannämnde Agardh menar år 1845 att arbetsdelning utarmar arbetsinnehållet. Medan Adam Smith betonar att arbetsdelning är bra för ekonomisk tillväxt betonar Agardh att transporter, teknikutveckling och kapitalbildning är viktig för tillväxten. Och år 1846 kritiserade Agardh bankpolitiken i sin skrift Om det skotska bankväsendet och påverkade därigenom bland andra dåtidens store svenske finansman A O Wallenberg (1816-1886). De menade att det skotska banksystemet hade en större rätt för bankerna att ta risker i sin utlåning och att det svenska systemet gav för stor makt åt ett fåtal. R1 nr 48:2

Den tyske anatomen och fysiologen Ernst Heinrich Weber (1795-1878) och den tyske experimentalpsykologen Gustav Theodor Fechner (1801-1878) upptäckte år 1846 respektive 1860 den grundläggande relationen mellan fysiska kvantiteter och psykologiska reaktioner – den s.k. Weber-Fechners lag eller Lagen om avtagande nytta: ökande fysiska kvantiteter medför inte linjärt ökande psykologiska reaktioner. R1 nr 48:1

Den amerikanske författaren Henry David Thoreau’s (1817-1862) ”Resistance to Civil Government” publicerades år 1849.

Den franske ”Manchester-teoretikern” Frederick Bastiat (1801-1850) kom år 1848 ut med en svensk översättning av Sophismes économiques och år 1850 med Harmonies économiques (Ekonomiska harmonier). Johan August Gripenstedt (1813-1874) inhandlade Bastiats böcker i Paris år 1851 och blev förordnad att leda det svenska finansministeriet år 1851 och från år 1856. Bastiats liberala frihandelsidéer slog därmed igenom i Sverige. Resultatet märktes inte minst i ett gynnsamt handelstraktat år 1865 med Preussen och Tyska Tullföreningen. Stora beslut om frihandel togs av riksdagen 1853-1854. Bastiats idéer genomsyrade också nationalekonomiprofessorn Gustav Knut Hamilton’s (1831-1913) lärobok år 1858. I1 nr48:1.

Tiden efter 1848 års revolution var en god grogrund för framstegspessimister, inte minst i Tyskland. I en reaktion mot framstegstro och utvecklingsoptimism hämtade därvid många sin inspiration från Schopenhauer (1788-1860, se nr 42 ovan). G2 nr 48:1

Periodens nya idéer om resultatets fördelning

Den franske utopiske socialisten Louis Blanc (1811-1882) lanserade år 1839 i boken Organisation du travail idéer om arbetarstyrda fabriker. R3 nr 46:1

Louis Blanc önskade också avskaffande av konkurrens med hjälp av statliga verkstäder som skulle konkurrera ut de privata företagen. I2 nr 46:1

Den franske utopisten Charles Fourier (1772-1837) försökte uppmuntra kooperativ. Han var en av de första socialisterna som förutsade att konkurrens mellan kapitalister kommer att leda till monopol. Fourier önskade egendomsgemenskap och gemensamt deltagande i produktionen. Hans samlande verk kom i 6 band åren 1841-1848. R3 nr 46:2

Den franske socialisten och journalisten Pierre Joseph Proudhon (1809-1865) var den förste som kallade sig anarkist. Han lanserade i sin välkända bok Qu’est-ce que la propriété? (Vad är egendom?) år 1840 slagordet Egendom är stöld. Hans idealstat skulle inte vara industrialiserad. Idealet var jordbruk och småskaligt hantverk. G2 nr 46:1

Den svenske samhällsdebattören Georg Swederus (1796-1888) kom år 1847 ut med sin bok Om fattigväsendet där han ville ha en bättre balans mellan ökad näringsfrihet å ena sidan och skydd för hantverkarnas specialistkunskaper å den andra. Han ansåg att Adam Smith sjöng den obegränsade produktionens lov utan hänsyn till djupare mänskliga behov. Den måttlösa konkurrensen kunde också leda till krig. Swederus gillade inte kommunismen, utan menade att människans lott måste få bli olika, såsom i naturen. I2 nr 46:2

Karl Marx’ (1818-1883) Manifest publicerades år 1848 och översattes delvis till svenska redan samma år. Marx ville se äganderätt mer som en ekonomisk-historisk funktion av arbetsvärdeteorin än som ett juridiskt rättsbegrepp. En kärna i den materialistiska historieuppfattningen är att det är massorna och inte kungarna som gör historien. – Marx var sannolikt inte mycket känd i Sverige som filosof före omkring år 1880. Men hans namn började dyka upp i Sverige redan i mitten av 1840-talet som arbetarrevolutionär. Och år 1847 bildades en svensk avdelning av det av Marx och Engels ledda kommunistiska förbundet. Rörelsen hade ett uppsving i samband med 1848 års revoltstämning, men försvann snabbt därefter. R2 nr 48:1

Marx anser (i sina Paris Manuscripts) att det finns fyra typer av alienation: produktens alienering från producenten; produktionsaktens alienering; människans alienering från naturen; och människans alienering från sin art (vilket betyder alienering från de allmänna faktorer som konstituerar människans egenskaper). G2 nr 48:1

Den engelske filosofen och nationalekonomen John Stuart Mills (1806-1873) bok Principles of Political Economy kom ut år 1848 (på tyska Grundsätze der politischen Oeconome, år 1864). Boken var en syntes av det som kallas klassisk nationalekonomi. Han är känd som en av liberalismens stora ideologer. Han var positivist. Han presenterade där idén att de ekonomiska lagarna bara gäller produktionssidan av det ekonomiska livet och inte fördelningssidan. Han såg beskattning och expropriation som möjliga metoder att förbättra de fattigas situation. Han förde in ett etiskt moment i den ekonomiska diskussionen: fördelningen av arbetets frukter måste ske med tanke på alla medborgares bästa. Detta kallades socialliberalismen. Hans System of Logic hade utgivits redan år 1843. Han ansåg där att det var omöjligt att höja lönerna genom åtgärder från fackföreningarnas eller myndigheternas sida. Arbetarna var dömda att förbli på existensminimum. R2 nr 46:2

Den engelske romanförfattaren Charles Dickens (1812-1870) kom år 1854 ut med sin bok Hard Times (Hårda tider) som var en slagkraftig samhällskritik beträffande fattigdom och orättvisor. R2 nr 48:1

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Uppsalaprofessorn i historia Erik Gustaf Geijer (1783-1847) utvecklade år 1841 i ”Människans historia” och år 1842 i ”Tillägg” en ny personlighetsfilosofi (som liknar den som Jean Paul Sartre lanserade på 1900-talet) där Geijer framhåller att en personlighet (ett Jag) inte kan finnas utan en relation till andra personer (ett Du). R2 nr 46:1

Den tyske författaren och agitatorn Ferdinand Lasalle (1825-1864) blev tidigt en välformulerad och aggressiv socialist, som från 1863 fick stort och flerårigt inflytande på Preussens ministerpresident Otto von Bismarck. Lasalle blev den tyska socialdemokratins fader genom att år 1863 starta Allgemeiner Deutscher Arbeiterverein och var dess ordförande fram till sin död. Han drev då antivåld och krav på allmän rösträtt. Han myntade även om ekonomen Ricardo’s lönelag till begreppet Järnlönelagen. R2 nr 48:1

Periodens nya utbildningsidéer

Den danske prästen Nicolai Grundtvig (1783-1872) startade år 1844 sin första folkhögskola (efter idéer från England). Syftet var ingen yrkesutbildning utan att skapa en människotyp:
– Humanistiskt bildad (men kyrkligt engagerad)
– Frihetsälskande (men underdånig nödvändiga lagar)
– Universialistisk (men medveten om nationella myters betydelse). R2 nr 46:1

 

 

 48. G.F. Hörstadius 1859-1892

Han hade fyllt 20 år 1832 och 40 år 1852

Periodens nya idéer rörande den materiella världen

Charles Darwins (1789-1882) bok Arternas uppkomst kom ut i England år 1859 och i svensk översättning 1871. Där betonade han arternas variabilitet och deras snabba reproduktion – och kampen för tillvaron. Darwinismen slog igenom i Sverige under 1860-talet bland naturforskarna. Många människor började snart tolka darwinismen som att människan bara var ett framgångsrikt djur, hon var inte längre Guds nobla skapelse med högre syften och en himmelsk framtid, utan ett slumpartat utvecklingsresultat, som bara funnits en kort tid och som inte säkert hade någon annan framtid än massor med andra, nu utdöda arter. Naturen gör det mesta förgäves! Människan krympte därmed till något mycket litet från att ha varit helt dominerande i sin egen uppfattning: tidigare fantastiska framsteg som Columbus’ resa eller Galileos upptäckter blev plötsligt mycket betydelselösa. Ju mer kunskapsmässigt framgångsrik människan var, ju mindre blev hon i sina egna ögon! Darwins revolution i tänkandet blev detroniseringen av människan till ett djur från att ha varit Guds särart. Man tappade tron på ett av Gud bestämt ändamål i tillvaron. G1 nr 48:1

 

Den franske fysiologen Claude Bernard (1813-1878) kom år 1865 med en radikal idé: han accepterade materialismens fysikaliska och kemiska orsakslagar samtidigt som han betraktade den levande cellen som en funktionell självreglerande enhet. R1 nr 48:1

Bernard visade också att kroppen kan bygga upp komplexa kemiska substanser och att kroppens olika delar inte är separata organ utan att de alla hänger ihop i en interaktiv helhet. G1, nr 48:1

Kemisten Emil Fischer (1852-1919) presenterade från år 1882 att proteiner är uppbyggda av aminosyror och att en modern mekanisk syn på liv är att vital aktivitet beror av hur olika aminosyror är relaterade till varandra. G1, nr 48:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den ovan nämnde John Stuart Mill presenterade år 1859 i On Liberty (Om friheten) de nu gällande principerna för yttrandefrihet och tankefrihet, och menade att friheten att yttra det man tänker är nödvändiga för allmännyttan. Som utilitarist gällde för Mill att nyttigt är det som samtidigt befordrar egen och andras välgång. I1, nr 48:2

Den engelske filosofen Herbert Spencer (1820-1903) anlade på samhället parallella synsätt som inom biologin. Han var liberal och ville värna om de borgerliga lagarna. Genom att förneka den viljemässiga tillkomsten av lagarna och institutionerna fick dessa ett sken av allmängiltighet, som dolde att någon skapat dem och att denna skapelse skett i syfte att härska och bevara. Han menade att historien gick mot en mer integrerade och differentierade samhällssystem och att industrisamhället var utvecklingens höjdpunkt. Spencer lanserade flera arbeten under 1880-talet, där han tillhandahöll en universell historia som imponerade på många genom sin universialitet och genom att vara mer optimistisk än Darwins. Spencer försökte försona vetenskap och religion genom att erkänna att det bortom erfarenhetens värld kan finnas en ovetbar verklighet. Religionen kan ses som en vördnad för detta ovetbara (agnosticism). G2, nr 48:2

Spencer var socialdarwinismens fader och formulerade sin lag om beteende och följder. Han tog avstånd från alla sociala förmåner. Han var för extrem laissez-faire. Han lanserade år 1864 begreppet ”survival of the fittest” (före Darwin, som ansåg det begreppet överlägset ”naturligt urval”). R2, nr 48:2

Det verkar vara först på 1870-talet som ordet kreativ börjar användas för vad vanliga dödliga kan göra. Tidigare användes ordet enbart om Gud. Nu började fransk konstnärsslang använda ordet kreativ om individer. G2, nr 48:1

Den tyske fysiologen Wilhelm Wundt (1832-1920) var den moderna psykologins pionjär och han startade år 1879 sitt psykologiska laboratorium i Leipzig. Det baserades på fysik och fysiologi. G3, nr 49:1

Den tyske teologen Albrecht Ritschl (1822-1889) presenterade år 1881 i boken ”Theologi und metaphysik” idén att beteckna den helhetssökande världsåskådningen som ”tro” och den faktaanalyserade och strukturerande som ”vetande”. Han framhöll att man aldrig kan få en helhetssyn på världen genom att samla in stora mängder av fakta. Med teoretisk kunskap kan man bara beskriva bestämda segment av världen, medan det religiösa perspektivet kan se världen som en totalitet. Ritschl hade stort inflytande på bl.a Fredrik August Fehr (1894-1930) som var pastor primarius i Stockholm. Det är tyvärr oklart hur mycket Fehr påverkade tänkandet hos Tyresö-prästerna Carl Lönroth, David Froste och PG Ålund. G1, nr 49:2

Den amerikanske filosofen och psykologen William James (1842-1910) kom år 1890 med sin bok (i två volymer) Principles of psychology, som bland annat innehåller idén om vår medvetandeström (stream of consciousness) ur vilken vi hämtar upp vad vi har behov av för att bygga upp vårt medvetandeinnehåll i överensstämmelse med vårt handlingsprogram. G1, nr 49:2

Fransmannen Georges Sorel (1847-1922) var syndikalismens lärofader och pläderade 1905 och 1918 för att politiska övertygelser inte är förnuftsmässigt grundade utan myt-baserade. Myten är den politiska handlingens viktigaste kraft. G3, nr 49:1

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

I den politiska debatten om markägarens frihet att driva sitt skogsbruk och statens intresse av att reglera avverkningarna så kom två nya idéer fram under början av 1850-talet: dels att skogen är en näring, med värdefull export och mycket sysselsättning i de expanderande sågverken och dels att för stor avverkning leder till en klimatförsämring i Sverige genom att det blir kallare. Den sista idén accepterades inte av bönder och andra privata skogsbrukare. G1, nr 48:2

Hermann Heinrich Gossen (1810-1858) gav år 1854 ut sin bok Entwickeling der Gesetze des menschlichen Verkehrs und der daraus fliessenden Regeln für menschliches Handel (The Laws of Human Relations) där han bland annat formulerade lagen om avtagande gränsnytta (Gossens första lag) och lagen om jämställdhet mellan marginalnyttor om man vill maximera sin totala nytta (Gossens andra lag). Boken blev uppmärksammad av andra ekonomer och samhällsdebattörer först omkring år 1875 – och på allvar först efter år 1880. Sedan Gossen har de flesta ekonomer formulerat sina och Människans verksamhetsmål som nyttomaximering. R1, nr 48:3

Karl Marx bok ”Kapitalet, I” publicerades år 1867. Marx ansåg (precis som Adam Smith och David Ricardo) att bytesvärdet av en vara bestämdes av mängden arbetstid som gått åt för varans framställning – den så kallade arbetsvärdeläran. År 1873-74 presenterades Marx ekonomilära från Kapitalet I i Stockholms Dagblad – delvis på ett kritiskt sätt. R2, nr 48:1

Carl Menger (1840-1921) publicerade ”Grundsätze der Volkwirtschaftslehre” i Wien år 1871 och blev därmed en föregångare till den österrikiska ekonomiska skolan (som brukar sägas ha florerat 1880-1947). Carl Menger gav (parallellt med Jevons och Walras, men tydligare än dessa; alla publicerade åren 1870-1874) marginalnyttan en ny mening genom att kombinera marginalnytta och värde: ”Värdet är lika med marginalnyttan”. Han formulerade också principen om avtagande gränsnytta av en nyttighet. R1, nr 48:2

Den engelske ekonomen William Stanley Jevons (1835-1882) gav ut sin ”The Theory of Political Economy” i London år 1871 – vilket kan sägas vara en modererande hedonistisk variant av John Stuart Mills idéer. – Ända sedan Aristoteles har man diskuterat värdeparadoxen: att bruksvärdet och bytesvärdet för en vara (såsom diamanter eller vatten) kan vara så olika. Jevons utvecklade sin konsistenta värdeteori genom sin gränsnyttolära och gav värdeparadoxen en bra förklaring med hänsyn till skillnad mellan nytta och knapphet – det vill med dagens språkbruk säga: tillgång och efterfrågan. Även om många läsare höll kvar vid invanda begrepp att en vara borde ha ett ”inre” verkligt värde, så accepterades gränsnyttoläran snabbt i vida ekonomkretsar. R1, nr 48:2

Fransmannen Léon Walras (1834-1910) publicerade sin bok Eléments d’économique politique pure år 1874, där han menade att nytta kunde mätas. Walras utvecklade en teori för jämviktsprisbildning som kan sägas ha fulländat beviset för att den fria konkurrensen leder till optimalt resursutnyttjande – enligt vad Quesnay och Adam Smith upptäckte 120-150 år tidigare. R1, nr 48:3

Böckerna av Jevons, Menger och Walras kom samtidigt som den ekonomiska koncentrationen i storföretagskapitalismen ägde rum. Perioden 1845-1873 har kallats konkurrenskapitalismens guldålder i Europa. År 1873 startade en europeisk depression. R1, nr 48:2

Den engelske ekonomen Alfred Marshall (1842-1924) kom år 1890 med sin bok Principles of Economics och 1879 med The Economics of Industry. Marshall byggde på franske matematikern Augustin Cournot (1801-1877) som år 1838 skrivit om matematiska principer för värdeteori. Och vars samband översatts till diagram av den franske ingenjören A. J. E. Dupuit (1804-1866) som år 1844 och 1849 publicerat böcker med diagram över samband mellan utbud och efterfrågan, vilka numera är vardagsmat för alla ekonomer. R1, nr 48:2

Den italienske markisen Vilfredo Pareto (1848-1923) efterträdde Walras som professor och kom med sina böcker 1895, 1905, 1909, 1917-19. Han lanserade indifferenskurvan, som angav konsumentens preferens mellan olika konsumtion – utan att behöva använda nytto-begreppet. R1, nr 48:1

Den österrikiske nationalekonomen Eugen Böhm von Bawerk (1851-1914) publicerade sin bok Kapital und Kapitalzins (Kapital och Ränta) 1888 med gränsnyttolärans kapitalbegrepp. Han byggde på Jevons. R1, nr 48:1

Den irländske ekonomen Francis Ysidro Edgeworth (1845-1926) publicerade i London år 1881 boken Mathematical Psychics med sina indifferenskurvor över sambanden mellan nyttan för en konsument av olika nyttigheter. R1, nr 48:1

Nya idéer om resultatfördelning

Den amerikanske ekonomen Henry George (1839-1897) gav ut sin bok Progress and Poverty i London år 1879, svensk översättning 1884. Han utvecklar i den en extrem idealism, som vunnit stor uppskattning i breda kretsar, trots att han på ett olyckligt sätt blandar samman fattigdomen som ett fördelningsproblem och fattigdomen som ett mått på ett lands allmänna välståndsnivå (d.v.s total produktion i förhållande till antalet människor och deras behov). Henry George grundade agrarsocialismen och georgismen. Han ansåg att privat äganderätt till jord inte bör förekomma därför att jordmonopolet medför oskälig profit för jordägaren. Georg byggde sina idéer i hög grad på en bok från 1874 (De la propriété et de ses Formes primitives) av den belgiske socialisten Emile de Laveleye (1822-1892), där det påstås att jordägande överallt i världen från början varit gemensamt. Georgismen lanserades sedan i Sverige främst av liberalen och moralisten Johan Hansson (1879-1973) som grundade Ekonomiska Frihetsförbundet år 1909 (med organet Budkaveln), förlaget Natur och Kultur och gav år 1905 ut boken ”Från herrgårdar till småbruk” där han förespråkar en jordreform. R2, nr 48:1

John Stuart Mills On Utilitarianism kom 1861 som tidskriftsartikel och som bok år 1863 (på svenska: Utilitarism år 1885). Den byggde på idéer från David Hume (1716-1776) och Jeremy Bentham (1748-1832). Mill öppnade Benthams snäva och hedonistiska utilitarism för diskussioner om frihet och likhet. Utan Mills omformuleringar av utilitarismen torde den knappast ha blivit en integrerad del av 1900-talets demokratiska socialliberalism. Medan deontologin (d.v.s läran om plikterna, baserad på Kants plikt-etik) som regel värderar utifrån själva handlingen eller handlingssättet, så värderar utilitaristerna utifrån summan av konsekvenserna. R2, nr 48:1

De engelska Fabianerna (Fabian Society, grundad 1883) menade att i en demokrati med allmän rösträtt kommer staten att reformera det ekonomiska systemet i majoritetens intresse under fredliga former.                    R2, nr 48:1

Ekonomiprofessorn David Davidson (1854-1942) skrev år 1889 i sin bok Om beskattningsnormen vid inkomstskatten att minst 50 procent av statsintäkterna från inkomstskatt skulle gå till de tre mest oumbärliga statsfunktionerna: försvaret, lagarns tillämpning och undervisning och pläderade för en progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt. I1, nr 48:2

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Alexis de Tocqueville (1805-1859) hade åren 1835 och 1840 skrivit sin Democracy in America där han bland annat varnade för att den allmänna opinionen kunde bli lika tyrannisk som en monark. Och John Stuart Mill skrev On liberty (1859) och Considerations on representative government (1861) där han menade att den allmänna opinionens tyranni inte borde få blanda sig i den individuella opinionen. De av Mill formulerade principerna för tanke- och yttrandefrihet gäller fortfarande. R2, nr 48:2

Mills arbete The Subjection of Women kom ut samma år i Sverige (Quinnans underordnade ställning, 1869) som i England och predikade att kvinnan och mannen är individer och inte i första hand könsvarelser. Mill pläderade således för den s.k likhetstanken när det gäller kvinnans rättigheter. Andra (bl.a. Eller Key 1849-1926) pläderade för särartstanken, d.v.s att varje kön skulle syssla med vad de var bäst på enligt sin särart. R2, nr 48:3

Äktenskapet hade hittills (och i vart fall sedan kristendomens införande) uppfattats som en ekonomisk förening – och på samma gång ett medel mot synd. Kärlek mellan makarna var varken ett krav eller ett ideal: det räckte med ett vänskapligt förhållande mellan makarna. Den djupaste kärleken borde ju riktas mot Gud. Under slutet av 1700-talet och under 1800-talet gör sig en ny uppfattning gällande: att äktenskapet inte uteslutande är en ekonomisk och sexuell förening, utan att det även kan erbjuda andliga värden, såsom ömsesidig vänskap, tycke, kärlek. Kärlek (tillsammans med ansvaret för barnens uppfostran) började hålla samman familjen istället för den traditionella arbetsdelningen. Samtidigt reduceras kvinnan i den borgerliga familjen till ett sexualobjekt. R2, nr 48:2

Sedan franska revolutionen (1891) hade krav på kvinnans rättigheter spridits i skrift och 1800-talets borgerliga kvinnorörelser hade krävt rätt till ämbeten, myndighet, äganderätt och näringsutövning. Fredrika Bremerförbundet bildades 1884. Prostitutionen bredde ut sig under ändra hälften av 1800-talet. R2, nr 48:1

Den engelske antropologen Francis Galton (1822-1911) propagerade i socialdarwinistisk anda år 1883 för en ny vetenskap som han kallade eugenik, vilket på svenska kom att kallas rashygien. Han förordade en selektiv avel. R2, nr 48:1

Den tyske filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900) var lärjunge till Aarthur Schopenhauer (1788-1860) och menade att viljan till makt är personlighetens kärna och bör bejakas. (Schopenhauer hade istället betonat viljan till livet.) Hjälten, inte helgonet, var Nietzsches ideal. Kristna dygder som ödmjukhet och kärlek till nästan bör ersättas med stolthet och hårdhet mot allt som hindrar ens självförverkligande. Nietzsche ogillade den självbelåtenhet och småskurenhet som kännetecknade det samhälle i vilket han levde. Svensk översättning (Sålunda talade Zarathustra) kom år 1905. Nietzsche var påverkad av Darwin och menade att viljan till makt är grundläggande för hur människan beter sig. Nietzsche betonade att värdena är något subjektivt och beroende av viljan. En ny viljeinriktning medför nya värderingar och nya värden. Hans övermänniskas mest markerade karaktärsegenskap var styrka, generositet och – först och främst – frihet. Nietzsche menade att sanning inte är något som man prövar eller förkastar, utan sanning är något som man skapar. ”Människan behöver lögner för att överleva eftersom sanningen är outhärdlig.” Den romantiske poetens värld kan inte rationellt verifieras utan är ett uttryck för mod, skönhet och kreativ kraft. Många människor tolkade detta som att Gud inte är en avlägsen skapare utan en kreativ kraft i naturen och i den mänskliga anden – en panteistisk kosmisk process. Verkligheten kunde uppfinnas.            G1, nr 48:4

Nietzsche blev den moderna västerländska nihilismens störste profet – den som lärde ut att endast kampen gav mening, t.ex i form av konkurrens. Nietzsche menade att ”Gud är död” eftersom kristendomen minskat så kraftigt i betydelse för många människor. Medan dessa brukade vilja hålla kvar vid den kristna moralen, så menade Nietzsche att den moralen måste logiskt sett bytas ut mot något nytt genom omvärdering av alla värden. Istället för den kristna slavmoralens offervilja skulle en ny övermänniska skapas med en moral bortom gott och ont. Den danske litteraturhistorikern Georg Brandes (1842-1927) tolkade och spred Nietzsches läror i Norden. G3, nr 48:2

 

Medan synen på den ädle vilden under 1700-talet varit mycket positiv, så blev den under 1800-talet successivt ombytt: negrer, kineser och alla som inte var européer betraktades gärna som underlägsna – både kulturellt och biologiskt. R2, nr 48:1

Påven Leo XIII (1810-1903, påve från 1878) var doktor i både teologi och juridik samt en skicklig diplomat med lång karriär inom Kyrkostatens statssekretariat. Han verkade framgångsrikt för att öka påvedömets internationella inflytande. År 1879 framhöll han Thomas av Aquinos vetenskapliga metod som allmängiltigt mönster. År 1883 beslöt han att öppna det vatikanska arkivet för forskning. År 1891 förnyades kyrkans inställning till de sociala frågorna, genom att i encyklikan Rerum Novarum (om balanserade rättigheter och skyldigheter för kapitalägarna och arbetskraften) bl.a framhålla arbetarnas rätt att bilda fackföreningar, vikten av äganderätt till bland annat mark, det olämpliga med barnarbete och socialism. Han var Claes Lagergrens störste idol. G2, nr 49:2

Periodens nya idéer om utbildning

I slutet av 1860-talet kom Folkskolans läsebok (av Artur Hazelius, 1833-1901) vilken betydde en enorm breddning av läsinnehållet jämfört med katekesläsandet, även om läseboken också dominerades av Gud och fosterlandet. G1, nr 48:1

Omkring år 1870 övergick universiteten i Sverige från att betona ämbetsmännens bildning till att betona att vetenskap och forskning skulle serva den begynnande industrialiseringen. Forskaren representerade inte bara sanningen utan också det sköna och det rätta. G3, nr 48:2

 

 49. Claes Lagergren 1892-1930

Han hade fyllt 20 år 1873 och fyllde 40 år 1893

Periodens nya idéer om den materiella världen

Newtons system hade två svagheter: verkan över avstånd och det absoluta rummet och rörelsen – just de två utgångspunkter som den tysk-schweiziske fysikteoretikern Albert Einstein (1879-1955) hade när han år 1905 reviderade den kopernikanska-newtonska världsbilden. Einsteins relativitetsteori bekräftades vid en solförmörkelse den 29 maj 1919 av engelsmannen Arthur Eddington (1882-1944) som då mätte hur ljuset kröktes p.g.a gravitation – så som Einstein förutsagt. Därigenom upplöstes begrepp som tid och rum. G1, nr 49:3

Den tyske kemisten Justus Liebig (1803-1873) menade att jäsningsprocessen är en kemisk process, medan mikrobiologen Louis Pasteur (1822-1895) menade att de är en mikrobiell process. (Numera tror man att bägge hade rätt.) G1 nr 49:2

Den tyske biologen och filosofen Hans Driesch (1867-1941) fann år 1895 i sin bok Philosophie des Organischen genom experiment att delar av djurs kropp eller ägg kan utvecklas till fulla individer. En organism kan inte summeras av sina delar, utan är en helhet som regerar över delarna. G1 nr 50:1

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den franske läkaren Gustave Le Bon (1841-1931) kom år 1894 ut med sin bok Les Lois psychologiques de l’evolution des peuples (Massans psykologi) som snabbt spred tanken att individen i en folkmassa sjunker tillbaka till ett djuriskt och primitivt stadium – och att massans tid närmar sig då ”pöbeln blir kung och barbarerna rycker fram”. R2, nr 49:1

Den tyske biologiprofessorn Ernst Haeckel (1834-1919) i Jena var en entusiastisk Darwinist. Hans utvecklade monismen, en livsåskådning, som bygger på att det bara finns en enda princip i universum i form av en materia som är underkastad utvecklingens lag. De andliga faktorerna är enligt hans år 1899 publicerade Die Welträtsel (Världsgåtorna) oupplösligt förenade med materien: det finns ingen ande utan materia och ingen materia utan ande. G1, nr 49:1

Den tyske filosofen, historikern, psykologen och sociologen Wilhelm Dilthey (1833-1911) vidareutvecklade den hermeneutik (=tolkningskonst) som Friedrich Schleiermacher (1768-1834, se nr 45 ovan) tillämpat. Dilthey framförde idén att det finns en grundläggande olikhet mellan natur- och humanvetenskap: Naturen förklarar vi, medan själslivet (de humanistiska vetenskaperna, Geistewissenschaft) gäller det att förstå. Det betyder att där ersätts orsaks-verkan med intuition och tolkning. Dilthey skiljde på tre typer av världsåskådningar, som skiljer sig åt genom olika historiskt givna ställningstaganden till livet och världen:

1. De naturalistiska systemen, även positivismen, som bottnar i yttervärldens övermäktighet och lagbundenhet.
2. Dem objektiva idealismens system och panteismens, vilka utgår från enheten mellan kropp och själ och inlägger ett psykiskt sammanhang i världen.
3. Den subjektiva idealismens system, som han även kallar frihetens idealism och som hädar andens oavhängighet av naturen och förstår världen endast utifrån personen själv.

De tre typerna har olika konsekvenser:

	Intag	Ordning	Konstyttring
a	Sinnesförnim-melser + intellekt	Kausalitet	Obesjälad yttervärld, endast uppfattad med ögat.
b	Dito + känsla	Värde och ändamål	1300- & 1400-talets konst där miljön är betydelsefull: människan en del av naturen.
c	Dito + värde	Värde	Tidig medeltid.Tids- och rumslös ram till objektet

 

Dilthey menar att vardandet är verkligare än det i en stelnad form fastlagda varandet: människan är inte, hon lever! G2 nr 50:2

Den tyske filosofen Edmund Husserl (1859-1938) blev fenomenologins fader och utvecklade i sin bok Logische Untersuchungen (1900-1901) tankar om att meningens väsen bygger på objektiva logiska tanke-element som är gemensamma hos flera personers tänkande. G1 nr 49:1

Den amerikanske filosofen Charles Sanderes Peirce (1839-1914) presenterade år 1902 (i Minuite Logic) idén att traditionell logik är torftig, när den är baserad på tvåledade (dyadiska) relationer. Logiska samband bör istället baseras på nätverk, sedda som kombinationer av treledade relationer (triader) – t.ex 1 orsak, 2 verkan, 3 en observatör som förenar dem. Han menade också att alla tankar försiggår med hjälp av tecken och att logiken därför måste betraktas som vetenskapen om tecknens generella lagar. Peirce menade också (The Architecture of Theories, år 1891) att det finns ingen nödvändighet: naturlagarna är mänskliga idéer. Naturen har dock en tendens att skaffa sig vanor. G3, nr 49:3

Wien-läkaren Sigismund Freuds (1856-1939) ”Drömtydning” publicerades år 1913. Originalet Die Traumdeutung kom år 1899/1900. Enligt Freud är religion, konst och litteratur enbart sublimeringar av utebliven drifttillfredsställelse (där sublimering betyder bortträngda drifters energi som kanaliseras mot andra sysselsättningar än dem de ursprungligen skapats för). Genom att lyfta fram betydelsen av människans undermedvetna så undergrävde Freud den rationella upplysningstidens framstegstänkande: Genom att människans undermedvetna inte var rationellt och inte kunde styras, så var människan inte längre en lika fri härskare över Jorden. Om Darwins läror hade detroniserat människan från sina tidigare gudomliga höjder, så verkade Freud ta bort hennes humanism: nu betydde djuriska instinkter mer än stolta moraliska och rationella egenskaper. Freuds idéer fick som konsekvens en helt ny syn på personligt ansvar: brottslingen kan ju vara ett oskyldigt offer för barndomsupplevelser: Människan var inte längre en hel individ, utan en divid, delad mellan medvetet och omedvetet, mellan drifter och begär. G3, nr 49:3

Den tyske filosofen Gottlob Frege (1848-1925) publicerade år 1892 uppsatsen ”Uber Sinn und Bedeutung” där han gör en distinktion mellan ett ords mening (Sinn, meaning) och betydelse (Bedeutung, denotation). Denna idé har blivit grundläggande för modern semantik. G3, nr 49:1

Den tyske historikern Heinrich von Treischke (1834-1896) har i sin Politik som kom ut åren 1897-1898 uppfattningen att statens moral är en annan är individens.            G1, nr 49:1

Under slutet av 1800-talet var den naturalistiska åskådningen mycket spridd i Sverige. Den kan jämställas med materialism och innebär att allt som finns kan reduceras till en kausalbestämd natur, d.v.s det som naturvetenskapen handlar om. Den göteborgske filosofiprofessorn Vitalis Norström (1856-1916) blev en ledande motståndare mot naturalismen. I sin skrift år 1898 ”Vad innebär en modern ståndpunkt i fisosofin?” kritiserade han Boström och all efterkantiansk filosofi och förespråkar en återgång till Kant. Norström vill också skilja mellan sanning och verklighet. Vetenskaplig sanning är inte en verklighetsbild, utan är den makt som de vetenskapliga resultaten ger människan över naturen för att kunna förverkliga sina intressen. Verkligheten däremot är given och vi har tillgång den redan före kunskapsprocessen. Men verkligheten är individuell och vi kan inte nå den med vår kunskap, som ju är allmän, utan enbart genom vår livserfarenhet Vitalis Norström kom in i Svenska Akademin år 1907 och blev mest känd för sin utvecklingspessimistiska bok Masskultur (1910). G3, nr 49:2

Publicisten John Landquist (1881-1974) var en ledande litteraturkritiker och gav år 1920 ut ”Människokunskap – en studie över den historiska och den konstnärliga kunskapen”, där han presenterar ett filosofiskt system för hur man ska nå kunskap om historiska personer, d.v.s om andra subjekt (inte objekt). Han lyfter fram intuitionen (inkännandet) som metod och betydelsen av att förstå hur allmänna och individuella begrepp ändrats över tiden. R2 nr 49:1

Niels Bohr (1885-1962) och Werner Heisenberg (1901-1962) lanserade år 1925 sin obestämdhetsrelation. G3, nr 49:1

Periodens nya idéer om handel och ekonomisk tillväxt

Schweiz-amarikanske ekonomen Joseph Alois Schumpeter (1883–1950) kom med sin banbrytande bok Theorie der wirtschaftlichen Entwicklung år 1912, A Theoretical, Historical, and Statistical Analysis of the Capitalist Process 1939 och Capitalism, Socialism and Democracy år 1942 och utvecklade däri idéer om konjunkturcykler och entreprenörandans roll för strukturomvandling. R1 nr 49:2

Den tyske historikern Oswald Spengler (1880-1936) publicerade år 1918 sin bok Der Untergang des Abendlandes (Västerlandets undergång), vilken omedelbart blev en stor försäljningssuccé. G1 nr 49:1

Den engelske ekonomen Philip Wicksteed (1844-1927) publicerade Alphabeth of Economic Science år 1888 och Common Sense of Political Economy år 1910. Han omvände G B Shaw med flera fabianer från marxismen till marknadsförstående. R2 nr 49:1

Författaren Leo Tolstoy (1828-1910) var anarkist men ville genomföra ett nytt samhälle utan våld, med utgångspunkt från en kristendom utan dogmer och med Bergspredikan som högsta moraliska norm. R2, nr 49:1

Den ryske anarkisten Pjotr Krapotkin (1842-1921) var darwinist och propagerade kring sekelskiftet för att man genom att hjälpas åt bäst segrar i kampen för tillvaron. Han knöt an till ett ryskt begrepp som kallades inbördes hjälp. Han hade som ideal en fri federation av små kommunistiska samhällen. R2, nr 49:2

Den engelske ekonomen Arthur Cecil Pigou (1877-1959) publicerade The Economics of Welfare år 1920, där han utvecklade teorier för modern välfärdsekonomi. R2, nr 49:1

År 1921 presenteras den amerikanske ekonomen Frank Hyneman Knight (1885-1972) sin bok ”Risk, Uncertainty and Profit” där han utvecklar en skillnad mellan begreppen risk (som går att beräkna och försäkra) och osäkerhet (som inte är beräkningsbar) när det gäller ekonomiska verksamheter. R1, nr 49:1

Adolf Hitlers (1889-1945) ”Mein Kampf” publicerades åren 1925-27. R1, nr 49:1

Periodens nya idéer om resultatets fördelning

Påven Leo XIII (1810-1903, påve 1878-1903) utvecklade i sin encyklika Rerum Novarum år 1891 dels ett skarpt angrepp mot monopolkapitalismens och laissez-faire-konkurrensens eländiga konsekvenser för fattiga människor och dels ett starkt försvar för den privata äganderättens fortbestånd mot socialismen.

Knut Wicksell (1851-1926) var år 1900 Sveriges ledande nationalekonom i Lund. Han skrev år 1894 Våra skatter: vilka betala dem och vilka borde betala? där han pläderar för progressivitet m.h.t avtagande gränsnytta av pengar vid stigande inkomst och förmögenhet. I1, nr 49:1

Den svenske nationalekonomen Gustaf Cassel (1866/68-1945) presenterade år 1917 sin köpkraftsparitetsteori i boken Dyrtid och sedelöverflöd. Teorin innebar att valutakurser speglar relationen mellan ländernas inflationstakter. År 1918 kom hans Teoretische Sozialoeconomie. Han kom med sina viktigaste böcker 1907, 1918, 1936. År 1900 skriver han i Ekonomisk Tidskrift att kommunerna borde få rätt att dra in oförtjänt markvärdestegring till sig. R1, nr 49:3

Den amerikanske ekonomen Thorstein Veblen (1857-1929) gav ut sin Theory of the Leisure Class år 1899, varigenom han myntande begreppet conspicous consumption. R1, nr 49:1

Tyske sociologen och ekonomen Max Weber (1864-1920) kom med sin Die Protestantische Etik och der Geist des Kapitalismus åren 1904/05. Weber talar om en utrensningsaktion, där alla värdefrågor och moraliska frågor saknar plats i den moderna vetenskapen. Vetenskapen överger därmed sin traditionella inriktning att vara en väg till självkännedom och ge insikt om människans samhörighet med den övriga naturen. G3, nr 49:1

Nya idéer om utbildning

Den svenske feministen Ellen Key (1849-1926) var en kulturradikal social-darwinist och ville ersätta präster och tron på Gud med konstnärer och tron på Skönheten. Hon kom år 1900 ut med barnuppfostringsboken ”Barnens århundrade” vari hon förkastar stryk som pedagogisk metod och stället lyfter fram Rousseaus idéer. R2 nr 49:1 

Den tyske pedagogen Georg Kerschensteiner (1854-1932) bör ha fått stort inflytande på Lagergrens genom boken Die staatsbürgerliche Erziehung der deutschen Jugend (Den tyska ungdomens statsborgerliga uppfostran) som kom år 1901 och som vurmade för idén att att skolan skulle förena yrkesutbildning med medborgerlig fostran. R2 nr 49:1

 

 50. Nordiska Muséet 1930-

Nya idéer om den materiella världen

Vid slutet av 1930-talet hade praktiskt taget varje postulat från tidigare vetenskapliga uppfattningar ställts på ända:

• Atomerna var inte längre solida, oförstörbara och separata byggstenar: Materia och energi var utbytbara och subatomiska fenomen var både partiklar och vågor. En partikels läge och rörelse kunde inte bestämmas simultant och denna osäkerhetsprincip stod tvärt mot Newtons determinism.
• Det var inte längre möjligt att göra objektiva observationer av naturfenomen. Vetenskaplig observation och förklaring kunde inte ske utan att påverka det observerade. Det innebar att verkligheten upplöstes i sannolikheter och tendenser att existera.
• Tid och rum var inte längre oberoende absolutbegrepp. Det tredimensionella rummet hade blivit flerdimensionellt, rummet blev inte längre en objektiv scen för fysiska händelser utan en del i varje förlopp. Den endimensionella tiden hängde ihop med rummet. Tiden gick olika fort beroende på observatörens hastighet och tiden gick långsammare nära tunga föremål.
• Den euklidiska geometrin stämde inte längre alltid. Planeterna rörde sig inte i sina banor som följd av solens gravitation utan p.g.a av rymdens krökning. Icke-rumsliga samband mellan föremål motsade mekanisk kausalitet.
• Den materiella världen liknade inte längre en maskin, utan mer en tanke. Men det verkar fortfarande inte gå att få ihop den materiella värden till ett logiskt tankesystem. Trots över 70 års sökande av nya paradigm har förvirringen (bland vetenskapsfilosofer) bara ökat. G1, nr 50

Trots stora astronomiska landvinningar verkar tron på astrologin fått en enorm pånyttfödelse under 1900-talets senare hälft hos breda medborgargrupper och det religiösa vacuumet har till stora delar fyllts med nyandliga rörelser.

Fransmannen Jean-Paul Sartre (1905-1980) höll den 29/19 1945 en föreläsning som medförde ett snabbt och brett genombrott för existentialismen, med betoning på individens absoluta frihet och ansvar (med tillhörande ångest): det finns ingen Gud som kan hjälpa oss. G1 nr 50

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den amerikanske vetenskapshistorikern Thomas Kuhn (född 1922) introducerade i sin bok De vetenskapliga revolutionernas struktur (år 1962) begreppet paradigm, som betecknar gemensamma (vanligen oskrivna) spelregler för flera personer i ett forskarkollektiv. Kuhns bok öppnade många personers ögon och medförde att vetenskapen tappade sin aura av objektiv förutsättningslöshet och stabiliserande fundament i samhället. Slutsatsen blev att verkligheten är en social konstruktion, ett begrepp som myntades år 1966 av den amerikanske sociologen Peter Berger (född 1929) och den tyske sociologen Thomas Luckmann (född 1927) i deras bok The Social Construction of Reality. R1, nr 50:2

Tysken och senare schweizaren Karl Jaspers (1883-1969), var en existensfilosof (som år 1948 myntade begreppet Axialtid för religionsutvecklingen under perioden 800-200 f.Kr (samt att begreppet vara är ständig tillblivelse som sker i kommunikation med andra historiskt existerande människor) och en psykiatriker (som år 1938 laserade att symptom ska diagnosticeras efter sin form och inte efter sitt innehåll). Jaspers menade också att under hans s.k Prometeuska tidsålder kom yxan, svärdet, hjulet och elden som uppfinningar vilka blev mer betydelsefulla än alla senare tekniska nyheter för att omgestalta livet. G2, nr 50:2

Den tyske reformpedagogen och kulturfilosofen Theodor Litt (1880-1962) har i sin bok Wege und Irrwege geschichtlichen Denkens (1950) förkastat historisk nödvändighet: kausala lagar gäller inte för framtiden och inget är förutbestämt i historien. G2, nr 50:1

Den franske filosofen, journalisten och pacifisten Émile Chartier (1868-1951) arbetade under pseudonymen Alain och menade att det fria tvivlet är det västerländska tänkandes magna charta, att endast friheten föder ansvar och ordning, att viljans frihet måste bekämpas och att den individuella friheten inte finns utan måste skapas. Alain menade också att människan inte existerar som enskild person utan som en del i en stor gemenskap, att tingen och världen får den form och betydelse som människan ger dem genom att våra sinnen styr hur vi uppfattar vår omgivning: Världen finns inte utan den skapas ständigt. Det betyder att i begynnelsen var människan! G1, nr 50:2

Nya idéer om maktfördelning och medmänniskosyn

Synen på markägande har under perioden i ökande grad grundats på uppsalafilosofen Axel Hägerströms (1868-1939) värdenihilism (och rättsrealismen) vilket legat till grund för dagens svenska plansystem. Hans rättsfilosofi hänger ihop med hans värdeteori. När det gäller äganderätt anser han att föreställningarna om olika rättigheter och förpliktelser är rester av religiösa och animistiska tänkesätt. Han ser dem som nedärvda vidskepelser i form av animistiska och magiska tänkesätt från den romerska rätten. Hägerström anser att grunden för rätten bör vara de materiella intressena. Dessa sägs utgöra dels av det allmänna intresset för upprätthållande av livsbetingelserna genom lag och ordning, dels av klassintressena, vilka bestäms av de särskilda klassernas rättsmedvetande. Hägerström utövade ett mycket stort inflytande på mellankrigstidens svenska idéklimat, med tydliga följder långt in på 1950-talet. – Den Hägerströmska rättsfilosofin presenterades tydligast år 1911 i hans installationsföreläsning ”Om moraliska föreställningars sanning” och har efterhand uppblandats med andra idéer, delvis från USA och England, och Tore Strömberg, Per Olof Ekelöf och Per Olof Bolding utgör därvid en tredje generation rättsfilosofer i Sverige. G2, nr 50:1.

Juridikprofessorn i Uppsala 1914-1947 Vilhelm Lundstedt (1882-1955) var en militant företrädare för och radikal utvecklare av Hägerströms rättsrealistiska läror. Han avvisar såväl liberala idéer om motsatser mellan stat och individ, som marxistiska teorier om staten som redskap för den härskande klassens intressen. Han hävdade bl.a att rättigheter inte finns.                 G2, nr 50:1.

Juridikprofessorn i Lund 1934-1964 Karl Olivecrona (1897-1980) var också inskolad i Hägerströms och Lundstedts rättsteori. Han utvecklar speciellt tankar kring det rättfärdiga våldet i samhällsapparatens tjänst mot dess individer. Han ligger där nära Thomas Hobbes (se nr 35 ovan) argumenteringar och menar att våldet är en social nödvändighet och att tron på statens bortvittrande är en marxistisk chimär. I1, nr 50:1.

Vidare har uppsalasociologen Torgny Segerstedts (1908-1999, professor 1938-1978) teorier om social kontroll fått stor genomslagskraft i den svenska politiken. De baseras också på Hägerströms filosofi. I1, nr 50:1.

Periodens nya idéer om företagsledning

A A Berle och C C Means publicerade år 1932 The Modern Corporation and Private Property. Där menar de att storföretagens ägare förlorar kontrollen över företagen till följd av ägarspridningen på många små aktieägare. R1, nr 50:1.

Den tysk-amerikanske matematikern John von Neumann (1903-1957) och den amerikanske ekonomen Oskar Morgernstern (1902-1976) utvecklade ett nytt steg genom att knyta samman matematik, ekonomi och sannolikhetskalkyl. De vägde alternativa nyttor genom att multiplicera dem med deras sannolikheter. Deras bok Theory of Games kom år 1943 och introducerade sannolikhetskalkyler i de ekonomiska värdeteorierna. R1, nr 50:1.

Den amerikanske sociologen Walter W Powell (född 1951) presenterade år 1990 i sin ”Markets, hierarchies and networks – The coordination of social life” en teori om tre olika sätt att organisera social interaktion på: hierarkier (med formella, vertikala och auktoritativa relationer), marknader (med instrumentella, indifferenta samt begränsade relationer) och nätverk (med horisontella, informella och ömsesidiga relationer, där status och resurskontroll spelar stor roll). Nätverken gör sociala resurser, legitimitet och socialt stöd tillgängliga för individen. R2, nr 50:1.

Periodens nya idéer om tillväxt före 1965

Den österrikisk-brittiske ekonomen Friedrich (August von) Hayek (1899-1992) gav ut sin The Road to Serfdom år 1944 vari han visade att det var statliga ingripanden i de europeiska ekonomierna som medfört att de totalitära regimerna kunde få näring mellan första och andra världskriget. Hayek fick nobelpris år 1974 vilket föranade om kommande avregleringar. I1, nr 50:1.

Engelsmannen John Maynard Keynes (1883-1946) kom med sin bok General Theory of Employment, Interest and Money år 1936. (Svensk översättning: Sysselsättningsproblemet 1945.) Den fick stor betydelse för skapandet av ”det starka samhället” d.v.s högskattesamhället i Sverige. I1, nr 50:1.

Den amerikanske ekonomen John Kenneth Galbraith (1908-2006) publicerade sin bok The Affluent Society i USA 1958. Han menade i den att varuproduktionens problem är lösta och västerlandet redan nu dignar under materiellt välstånd. R2, nr 50:1.

Den amerikanske behavioristen Barrhus Frederic Skinner (1904-1990) publicerade år 1953 sin bok Science and Human Behaviour, där han försökte ersätta Freuds psykologi. R1, nr 50:1

Den sydafrikanske bankmannen Jan de Villiers Graaff (1928-2015.) publicerade år 1957 Thoretical Welfare Economics, där han visar att 17 viktiga antaganden för att den klassiska liberala ekonomin ska gälla inte är uppfyllda. Konkurrerande fri marknadskapitalism har således problem med miljöeffekter, konjunktursvängningar mm. R1, nr 50.

Periodens nya idéer om den kommunikativa världen

Den österrikiske matematikern Kurt Gödel (1906-1978) publicerade år 1931 sitt teorem om att varje formellt axiomatiskt system har inre motsägelser. G3, nr 50:1.

Den amerikanske psykologen Abraham Maslow (1908-1970) publicerade Motivation and Personality år 1954. Där utvecklade han en behovshierarki där behoven har olika vikt beroende på hur tillfredsställda behov på lägre nivå redan hunnit bli. R1, nr 50:1.

Periodens nya idéer om resultatfördelning före 1960

Från mitten av 1900-talet verkar jämlikhetsmålet ha blivit starkare än tillväxtmålet i de svenska regeringarnas politik. R2, nr 50:1.

Den österrikiske filosofen Karl Popper (1902-1994) ser världen bestå av tre olika substanser eller tre tillstånd: Värld 1= de fysiska objekten (med partiklar eller kraftfält i den tomma rymden); Värld 2= den mentala eller psykiska världen med våra subjektiva upplevelser av de fysiska objekten (inklusive tankar, känslor, intentioner); Värld 3= produkter av mänskligt medvetande (inklusive objektiva påstående- och begreppsinnehåll). Poppers Objective Knowledge, an Evolutionary Approch om detta kom ut år 1972. I sina mest berömda böcker The Poverty of Historicism & The Open Society and its Enemies frän 1945 avfärdar han systemtiskt tron på att man kan förutse världens utveckling och plädearr starkt för att demokratin leder till bäst kunskapsutveckling. G3, nr 50:2.

Den engelske historikern Arnold Toynbee (1889-1975) skrev sin Study of History år 1922 med en översikt av världshistoriens 26 civilisationer, varav många dött ut. Civilisationer fungerar ungefär som Darwins arter. G2, nr 50:1.

Begreppet välfärdsstat kom i bruk efter andra världskriget.             R2, nr 50:1.

Ovan nämnde Joseph Schumpeter skrev i sin bok Capitalism, Socialism and Democracy år 1942 att demokrati är politikerstyre. I1, nr 50:1.

 

 4. Metodmässig diskussion

Urvalet av idéer

Denna bilaga innehåller ett subjektivt urval av naturvetenskapliga, filosofiska, ekonomiska, etiska, statsrättsliga och pedagogiska idéer som bedömts viktiga eftersom de bör kunna ha haft stor inverkan på Tyresö ägare och människorna kring dessa – det vill säga på hur ägandet successivt utformades och på hur respektive ägare agerat – samt på hur ägandets innehåll ändrats.

Urvalet är inte bara mitt: jag har utgått från många idéhistoriska och kulturhistoriska böcker. Det innebär att idéer, som ingen av dessa böckers författare skrivit om, har inte heller kommit med här. Gissningsvis kan det därför finnas andra grundläggande idéer som är så självklara att de inte noterats, trots att de var nya och minst lika viktiga som de medtagna.

 

Klassningen av de relationella fälten

I de allra flesta fall har alla här refererade idéer hos respektive idégivare (författare) hänförts till ett enda fält. Det är då det, som bedömts mest representativt för den författarens nya idéer. I några få fall har dock uppdelning på olika fält skett. Det gäller författare med stor idéproduktion inom olika områden.

 

Klassningen av vilken ägare som påverkats

Vi vet inte när och hur dessa idéer påverkade senare ägare och invånare heller. Ryktet om och kring många av de mest revolutionerande nya idéerna bör ha spridits snabbt. Som framgår av avsnitt 3, ovan så är det där mest fråga om att lokalisera de nya idéer i böcker som kommit ut under respektive ägarperiod. Det finns två skäl till det för den tidsperiod, som idéanalysen görs (d.v.s främst åren 1443-1930): det ena är att vi inte har möjlighet att veta något om andra vägar för idéspridning än genom böcker – och genom brev i de få fall dessa finns kvar. Det andra är att de flesta idéer torde ha kommit till Tyresös ägare genom böcker eller från personer som just fått idéerna från böcker. Eftersom idéerna i många fall låg i tiden, ligger det nära till hands att tro, att de rätt snart kom in i tänkandet även hos de många som inte läst boken i fråga.

 

Idéers dynamiska liv: Det finns dock andra problem när man försöker finna vilka nya idéer som styrt en ägares handlande, speciellt om man vill tid-sätta idéerna. Många idéer torde ha missats, sannolikt i första hand en del av de mest självklara, som därför är bortglömda. Ägarnas mottaglighet för nya idéer är inte bara en funktion av ägarens ålder, utan även av trycket från den allmänna meningen. Och eftersom många ungefär samtidiga idéer är motsatta är det inte lätt att ana hur deras relativa vikt uppfattades. Många idéer torde också ha haft mycket liten praktisk betydelse till att börja med.

En del nya idéer dör snabbt. Andra lever vidare och kan bli till långlivade myter. En viss idé kan ha olika funktioner under olika förutsättningar: den kan t.ex legitimera det bestående eller den kan motivera en radikal omvälvning. En revolutionär idé kan efter att ha segrat t.ex bli en tung konservativ ideologi.

Människor skapar idéer – eller idéer skapas i människor. De idéer som vinner (d.v.s överlever, får bred accept) gör ofta det som följd av att det råder ett bestämt socialt och ekonomiskt läge. De idéer lever länge som passar överlevandets och maktens intressen – eller som är användbara verktyg i överlevnads- och maktkampen (och därvid oftast för att legitimera att makthavarna ska ha den makt de har).

 

Vad som menas med att påverkas av nya idéer

Ordet idé kommer från grekiska verb som betyder att se och att veta. En idé kan således från början ha betytt det som syns eller det som är känt. Att inse betyder ju också att förstå. I det västerländska tänkandet fanns idéerna enligt Plato som standardiserade sanningar, som kunde ges bleka avbilder i människans tänkande. Enligt Hume uppstår idéer tvärtom som bleka avbildningar av sinnesintryck. Enligt Marx så uppstår idéerna för att stärka makthavarnas intressen. Och enligt en allmän tro så är nöden uppfinningarnas och idéernas moder.

Begreppet idé kan stå för den minsta tanke-enhet (eller menings-enhet) men kan också betyda bild/vision, åsikt/tro eller plan/mål/intention. För Locke, Berkely (och andra empirister) var det fråga om en sinnesupplevelse eller föreställning – och enligt Berkely det enda som finns. Och Idé enligt Platon var en evig bild av tingens väsen – och enligt Kant ett nödvändigt förnuftsbegrepp som inte har något motsvarande föremål i det förnimbara.

Här tas ingen ställning till hur idébegreppet bäst bör definieras.

Det är skillnad mellan att ha läst eller hört talas om en ny idé och att ha påverkats praktiskt av den. Vi är alla (i vart fall enligt Ludwik Fleck) i hög grad inlåsta i våra tankekollektiv. Tyresös ägare har (i vart fall ägarna nummer 18 t.o.m 49) varit del av rätt snäva tankekollektiv, som kännetecknats av följande nyckelord:

– den politiska överklassen (nummer 18-40 och 42-46),

– den ekonomiska överklassen (nummer 18-49),

– den sociala överklassen (nummer 18-49),

– den välutbildade överklassen (nummer 18-48).

 

Inom sina snäva tankekollektiv har ägarnas tänkande varit kraftigt påverkat av det sociala och intellektuella trycket, där nya idéer fått genomslag om och när det passat kollektivets intressen. Då kan det ha gått fort för tankekollektivet att utveckla en ny tankestil, som omfattat den nya idén. Samtidigt har de entreprenöriella ägarna med större sannolikhet låtit de nya idéerna påverka sitt eget tänkande och handlande, genom att dels ha blivit mindre säkra beträffande sin tidigare tankestil, dels i många fall ha blivit pionjär för en ny tankestil eller i vart fall nya affärsidéer och ny teknik när det gäller naturresursernas utnyttjande i Tyresö i samspel med invånarna.

 

Ideer ur två olika pespektiv

Att som ovan arbeta med listor över idéer innebär inte att man behöver acceptera att det finns allmänna och strikta idéer, skilda från någon hjärna. Att producera listor över idéer antyder en tro på att man kan nå kunskap om hur Tyresös ägare kan ha tänkt genom att man adderar många små kunskapsdelar till en meningsfull helhet. En sådan kunskapsuppbyggnad är sannolikt svårfrånkomlig, men i stark kontrast till hur ägarna fungerade. Hos dem bör det snarast ha funnits helheter och sammanhang som för dem givit de nya detaljinriktade idéerna mening. Vi har således att göra med två olika perspektiv:

 

Ägarens värld	Vår förståelse av ägarens värld
Helheter och sammanhang gör att ägaren kan ge de nya idéerna betydelse och mening	Idéer är delar och detaljer som adderas till något som ger oss något av en helhetsbild av ägarens situation och beteende

 

Idéer är således meningsskapande på minst två olika sätt:

• för ägaren, som vill förstå sin värld och hur man kan agera på ett smart, meningsfullt, meningsskapande (eller betydelseskapande) sätt i den;
• för oss, som vill förstå hur ägaren kan ha tänkt eller varför ägaren agerat så som skett.

 

Borttappade idéområden?

Man bör fråga sig vilka riskerna är med de valda sju dimensionerna: kan det finnas dimensioner som tappats bort och som är väsentliga för att förstå ägandets processer? Gissningsvis kan det finnas sådana dimensioner. Rimligtvis har dock de valda sju dimensionerna fångat in mycket av det mest väsentliga.

En dimension som inte är med är vilken typ av logik som ägarna haft under olika ägarperioder. Val av logik eller logiskt tankesystem bör ha betydelse för ägarens beslutsprocesser, inte minst under kristider. Vissa logik-läror (t.ex Lindblom 1826) säger att tänkandet är bundet av följande fyra lagar:

• Identitetslagen
• Motsägelselagen
• Lagen om det uteslutna tredje
• Lagen om tillräcklig grund

Andra logikläror (Borelius 1853) bygger på tre av dessa lagar och utesluter Lagen om det uteslutna tredje. Om den lagen är viktig eller ej, kan hänga ihop med hur man ser på paradoxer och på förekomsten av olika abstrationsnivåer, se kapitel 4.1 i Del I.

Senare (t.ex i Wedberg 1945) har man ansett dessa klassiska filosofi-läror som förlegade genom att de fokuserar på klass-logik: det är inte klass-begreppet som är det mest betydelsefulla och vetenskapligt intressanta begreppet, utan relationsbegeppet! Många av oss tänker fortfarande gärna i klass-termer (eller termer av objekt eller ting) snarare än i relationstermer, och på samma sätt kan vardagstänkandet ha varit för tidigare Tyresö-ägare.

Allt detta kan vara av intresse att utveckla historiska tankar kring, men det har inte skett här: det kan möjligen någon annan vilja utveckla i framtiden – och se om det visar sig vara meningsskapande eller ej.

 

 5. Resultatmässig diskussion

Denna bilaga har syftet att ge underlag för de avslutande kommentarerna för varje ägare i bokens del C. Eftersom detta underlag växt så mycket i volym presenteras det i en samlad bilaga i stället för att redovisas under varje ägare i huvudtexten i Del C.

En konsekvens härav har blivit att det nu är lättare att se statistiska trender. Den statistiska analysen är avgränsad till Tyresö-godsets entreprenöriella ägare. Dessa ägare är sådana som ägt Tyresö för att försöka förverkliga utvecklingsidéer kring sitt ägande. De har således inte ägt Tyresö bara som objekt att sälja snarast eller som bostad, utan att ha intresse av verksamheterna utanför slottsområdet.

 

Antalet nya idéer

Antalet nya idéer, som identifierats och beskrivits, är drygt 500 stycken, vilket betyder i genomsnitt 1,2 idéer per år. Jag är förvånad över att Robert Wilhelm De Geer och Adolphe Stackelberg är de, som tilldelats flest idéer per år, eftersom de inte varit de mest flitiga entreprenörerna i just Tyresö. Deras nya tankar har nog förverkligats mer på andra platser.

 

Idéernas fördelning per RIG-parameter

Av alla nya idéer är 49 procent klassificerade som R-relationer till det ägda objektet, varav R1 dominerar.

G-relationer visar sig också frekventa med G1 på första plats.

Resultaten ges i följande två tablåer. Skillnaderna i totalsummorna 509 och 505 måste bero på att jag summerat fel, men bedömt, att det inte lönar sig att söka rätta detta marginella misstag.

 

Tablå 5a. Antal nya idéer per dimension och entreprenöriell ägare

Till vänster över snedstrecket står antalet idéer som publicerats per ägarperiod.

Till höger under snedstrecket står antalet idéer som bedömts blivit uppfattade av ägaren per ägarperiod.

Kursiva tal är dessa antal omräknade till procent av det totala antalet.

Den ovanstående tabellens elva kolumner har följande rubriker:

Nr Längd  årta
Entreprenöriella ägare
Materiella världen
Kommunikativa världen
Handel & ekonomisk växt
Fördelning av produktionsresultaten
Syn på medmänniska och makt
Ledarskap
Utbildning
SUM
Sum per år

Och den tabellen har följande värden i sina kolumner:

26   =51 år 1443-1494	Gregers Matsson	3 3	5 4	0 0	2 2	1 0	0 0	0 0	11 9	0,2 0,2
27   =20 år 1494-1514	Bengt Gregersson	0 0	0 0	0 0	0 0	0 0	1 0	0 0	1 0	0,1 0,0
28   =22 år 1514-1541	Gudmund Pedersson	0 0	0 1	10 8	0 0	3 4	0 0	6 6	19 19	0,9 0,9
29   =29 år 1541-1578	Nils Ryning	12 5	0 1	4 2	0 0	5 1	2 2	0 1	23 12	0,8 0,4
30   =11 år 1578-1589	Olof Ryning.	0 3	0 0	0 4	0 0	0 3	0 0	3 3	3 13	0,3 1,2
31   =23 år 1589-1612	Carin Axelsdotter	8 0	0 0	15 12	0 0	1 1	0 0	0 0	24 13	1,0 0,6
32   =5 år 1612-1617	Barbro Bielke Oxenstierna	1 0	2 0	0 0	0 0	0 0	0 0	1 0	4 0	0,8 0,0
33   =23 år 1617-1640	Gabriel Gustav-son Oxenstierna	2 10	1 3	2 4	0 0	0 0	0 0	0 0	5 17	0,2 0,7
34   =8 år 1640-1648	Gustaf Gabriel-son Oxenstierna	8 8	9 0	0 1	0 0	5 5	0 0	0 0	22 14	2,7 1,8
35   =46 år 1648-1694	Maria Sofia De la Gardie	20 15	7 1	23 0	6 5	4 0	0 0	6 3	66 24	1,4 0,5
36   =43 år 1694-1737	Maria Gustawa Gyllenstierna	4 7	11 24	16 17	5 6	3 7	0 0	5 6	44 67	1,0 1,6
37   =22 år 1737-1759	Johan Christopher von Düring	6 11	3 4	6 6	0 0	9 0	0 0	0 2	24 23	1,1 1,0
38   =27 år 1759-1786	Carl Fredric Scheffer	2 5	2 4	30 25	4 0	8 16	2 1	0 0	48 51	1,8 1,9
41   =6 år 1794-1800	Robert Wilhelm de Geer	3 2	9 11	9 13	0 0	11 12	0 2	0 0	32 40	5,3 6,7
42   =22 år 1800-1822	Gabriel Christian Koschell	7 0	11 7	10 6	3 2	0 0	0 0	1 0	32 15	1,4 0,8
45   =11 år 1826-1838	Carl Adolphe L Stackelberg	4 11	9 15	8 11	1 5	0 0	1 0	0 1	23 43	2,1 3,9
46   =15 år 1838-1855	Fritz Stackelberg	8 4	7 6	5 12	12 0	1 1	0 0	1 1	34 24	2,3 1,6
48   =33 år 1859-1892	G F Hörstadius	4 10	11 6	18 32	5 6	16 16	0 1	3 3	57 74	1,7 2,2
49   =28 år 1892-1930	Claes Lagergren	5 5	15 21	10 10	6 6	0 0	0 0	1 1	37 43	1,3 1,5
424 år
Summa	antal:	97 99	102 106	166 163	44 32	67 66	6 6	27 28	509 500	1,2 1,2
Summa	procent	19	20	33	9	13	1	5	100

 

 

Tablå 5b. Antal nya idéer per RIG-parameter och entreprenöriell ägare

Om ovanstående tabell är svårläst på din skärm, så syns värdena här:

Nr Längd årtal	Entreprenöriella ägare	R	I	G	Sum R	Sum I	Sum G	Sum RIG		Sum RIG
		R1 R2 R3	I1 I2 I3	G1 G2 G3						per år
26   =51 år 1443-1494	Gregers Matsson	0 0 0	0 0 0	7 0 1	0	0	8	8		0,2
27   =20 år 1494-1514	Bengt Gregersson	0 0 0	0 0 0	0 0 0	0	0	0	0		0,0
28   =22 år 1514-1541	Gudmund Pedersson	4 5 3	3 5 0	0 0 0	12	8	0	20		0,9
29   =29 år 1541-1578	Nils Ryning	4 1 0	0 2 0	0 0 4	5	2	4	11		0,4
30   =11 år 1578-1589	Olof Ryning.	3 4 0	3 0 0	0 2 1	7	3	3	13		1,2
31   =23 år 1589-1612	Carin Axelsdotter	6 5 1	0 1 0	0 0 0	12	1	0	13		0,6
32   =5 år 1612-1617	Barbro Bielke Oxenstierna	0 0 0	0 0 0	0 0 0	0	0	0	0		0,0
33   =23 år 1617-1640	Gabriel Gustav-son Oxenstierna	9 1 0	1 0 0	0 1 5	10	1	6	17		0,7
34   =8 år 1640-1648	Gustaf Gabriel-son Oxenstierna	2 5 0	0 0 0	2 8 1	7	0	11	18		2,2
35   =46 år 1648-1694	Maria Sofia de la Gardie	6 3 1	3 0 0	3 3 3	10	3	9	22		0,5
36   =43 år 1694-1737	Maria Gustawa Gyllenstierna	10 25 0	17 5 0	9 3 2	35	22	14	71		1,7
37   =22 år 1737-1759	Johan Christopher von Düring	8 3 1	2 0 0	2 1 6	12	2	8	22		1,0
38   =27 år 1759-1786	Carl Fredric Scheffer	12 8 0	14 1 0	6 7 4	20	15	17	52		1,9
41   =6 år 1794-1800	Robert Wilhelm de Geer	12 6 0	7 0 0	5 1 5	18	7	11	36		6,0
42   =22 år 1800-1822	Gabriel Christian Koschell	3 2 0	0 2 0	4 3 2	5	2	9	16		0,7
45   =11 år 1826-1838	Carl Adolphe L Stackelberg	19 4 0	2 0 0	2 11 5	23	2	18	43		3,9
46   =15 år 1838-1855	Fritz Stackelberg	4 4 3	0 3 0	2 2 7	11	3	11	25		1,7
48   =33 år 1859-1892	G F Hörstadius	30 16	7 0 0	11 4 6	46	7	22	75		2,3
49   =28 år 1892-1930	Claes Lagergren	8 8 0	1 0 0	13 0 13	16	1	26	43		1,5
424 år
Summa	antal:	140 100 9	60 19 0	66 46 65	249	79	177	505		1,2
Summa	totalt	249	79	177				505
	Procent	28 20 2	12 4 0	13 9 13	49	16	35	100,0

 

 

 6. Relationsperspektiv: vilka är äganderelationerna och hur har de utvecklats

 

Här utvecklas en fältmodell för hur relationskrafter flödar i relationerna runt ägaren och den ägda resursen. Modellen tillämpas på Tyresös ägare, dels översiktligt och principiellt i denna bilaga och dels mer detaljerat och praktiskt i bokens del C och delvis D.

 

 6.1. Den kommunikativa världens synsätt

I boken har anlagts ett kommunikativt synsätt. Det betyder att bokens avsikt är att främst handla om ägandets kommunikationsvärld enligt följande resonemang:

Ägandets objekt (egendomen) är vad man (ägaren, ägandets subjekt) kan äga rättigheter i (eller till) och ha ansvar för. Skattelagstiftningens (och deklarationsformulärens) definitioner av ägande styr mycket av den vardagliga terminologin (såsom näringsfastighet, jordbruksfastighet, fritidsfastighet) vilket dock inte är styrande här. Enligt annan tung lagstiftning är det naturligt att dela in de ägda objekten i fast och lös egendom, liksom i materiell och immateriell egendom. Enligt min världsbild synes det mycket bättre att i den här skriften tala om att människans miljö omfattar en materiell värld och en kommunikationsvärld – när det gäller att förstå utvecklingen av ägandet.

 

Den materiella världen omfattar dels fysikens värld, inklusive t.ex artefakter (byggnader, vägar, ting), den fysiska miljön (topografi, klimat, vatten, luft) och kulturlandskapet (blandning mellan artefakt och natur, t.ex trädgårdar som alltså ligger i gränsområdet till biologins värld) och dels biologins värld, inklusive t.ex växter, vilda djur, mikrober, människor, husdjur. Vetenskaplighet präglas av förklaring.

 

Den kommunikativa världen omfattar dels den yttre eller samhällsvärlden, inklusive symboler, institutioner, rollsystem, kategorier, språk och dels den inre världen eller psykets värld, inklusive idéer, värderingar/värden, synsätt på natur, kultur, människa, historia, Gud, myter. Vetenskaplighet präglas av förståelse mer än av förklaring.

 

Oavsett i vilken värld de ägda objekten huvudsakligen finns, så är ägandet främst fråga om fenomen i kommunikationsvärlden. Relationerna mellan ägaren och samhället omkring denne har främst kommunikativa aspekter, även om det oftast finns materiella ingredienser inblandande i dessa relationer.

Poängen är att det blir lättare att förstå ägandet om man ser det som en del av i första hand den kommunikativa världen. I det syftet sammanfattas i nedanstående fyra punkter a, b c och d några viktiga skillnader mellan de materiella och kommunikativa världarna. Därmed understryks att denna bok är ett försök att forma ägandeanalysen i en Batesonsk anda – vilket på intet sätt förnekar att den materiella världen finns och har betydelse.

 

a. Några grundläggande skillnader mellan den kommunikativa världens kännetecken (enligt Bateson med flera) i jämförelse med den materiella världen (enligt Newton med flera):

Den materiella världen	Den kommunikativa världen
Verkligheten = Materia	Verkligheten = Relationer
Materiella föremål med utsträckning, hastighet, massa, temp osv. Materiella händelser med tidpunkt, förlopp osv.	Budskap från informationer = skillnader som gör skillnader
Organism + omvärld = något materiellt	Organism + omvärld = kommunikationssystem
Individen överlever	Individen i sin miljö överlever
Arten överlever	Arten i sin miljö överlever
Enheter. Objekt	Relationer
Relationer mellan enheter	Relationer mellan företeelser
Systemet är utanför iakttagaren	Iakttagaren är i systemet

 

b. Några skillnader i hur man ser på de fysiska objekten (med sina partiklar eller kraftfält i den tomma rymden), d.v.s hur man ser på den aspekt av världen som inryms i Poppers nivå 1:

Den materiella världen	Den kommunikativa världen
Förändring orsakas av konkreta saker och händelser	Förändring orsakas av skillnader, d.v.s information och budskap
Beteende är rörelse i tid och rum	Beteende uppfattas som budskap
Ljud- och ljusvågor	Budskap
Isolera variabler	Känna igen koder
Inget minne	Beroende av minnet
Få eller inga nivåer	Många verklighetsnivåer
Delbarheter	Helheter
Mekanism (aldrig lärande)	Process (ofta: lärande)

 

c. Några skillnader i hur man ser på den mentala eller psykiska världen med våra subjektiva upplevelser (inklusive tankar och känslor) av de fysiska objekten, d.v.s hur man ser på den aspekt av världen som inryms i Poppers nivå 2:

Den materiella världen	Den kommunikativa världen
Fysikaliska orsaks-verkan-relationer = kausalrelation (med kontinuitet)	Budskapsmässiga del-helhets-relationer (med diskontinuiteter)
Matematisk logik	Dialektisk logik
Entydighet önskvärd	Mångtydighet ger rikedom
Din erfarenhet byggs upp av objektiva händelser	Du konstruerar din erfarenhet efter vissa (erfarenhetsbaserade) regler
Paradoxer omöjliga pga logik-regler	Paradoxer möjliga pga olika abstraktionsnivåer
Paradoxer motbjudande	Paradoxer nödvändiga
Antingen – eller	Både – och
Fantasi skiljd från verklighet	Fantasi lika med verklighet

 

d. Några skillnader i hur man ser på produkter av mänskligt medvetande (inklusive objektiva påståendeinnehåll och begreppsinnehåll), d.v.s hur man ser på den aspekt av världen som inryms i Poppers nivå 3:

Den materiella världen	Den kommunikativa världen
Direkt kommunikation möjlig mellan sändare och mottagare	Kommunikation sker alltid indirekt (via språkets metaforer). Ord kan aldrig fånga verkligheten.
Språket för att beskriva världen	Språket för att konstruera världen
Jaget finns innanför huden	Jaget går långt utanför kroppen
Naturlagar	Relationsregler. Beteenderegler
Vetenskapliga sanningar eviga	Vetenskap åldras snabbt
Makt är något fysiskt	Makt är något psykiskt
Förklaraing av natur	Förståelse av kultur
Mekanisk världsbild	Teologisk välrdssyn

 

Den materiella världen kan också kallas för rummets och tidens värld. Där erfar vi som subjekt andra varelser som objekt; relationen är som Jag-Det. I den kommunikativa världen ser vi andra varelser som mål i sig själva, d.v.s som de är; relationen är som Jag-Du. En människa är där enbart information, intelligens, vilja och energi och relationen innebär en delad verklighet (medan Jag i en Jag-Det-relation utan ett Du har en verklighet som är mindre fullkomlig än om det hade funnits ett Du i relationen och Jag varit i den kommunikativa världen). Det betyder att Jags (eller Min) erfarenhet i den materiella världen i en Jag-Det-relation helt och hållet ligger hos Jag och inte alls hos det som är observerat.

 

Frågor om synsättens inverkan

Varje tid låter sig begripas först när man förstått vad den säger om vad det innebär att vara människa: I vilken relation står människan till naturen, till sig själv, till andra människor, till samhällssystem, till Gud? Naturen och många artefakter ansågs tidigare vara besjälade. (Även människan hade en själ, som i den nuvarande svenska kulturen i stort sett verkar ha minimerats bort.) Efter Cartesius och Newton har vi ju i det västerländska tänkandet delat upp den tidigare helheten i en religiös eller känslomässig värld och en s.k. vetenskaplig värld, vilka inte längre hänger ihop mentalt. Den uppdelningen har medfört blockeringar, som ovanstående kommunikativa angreppssätt syftar till att komma förbi.

Att vara låst i den traditionella mekanistiska och materiella världen hämmar möjligheten att begripliggöra verkligheten genom att skapa bra mönster av den. Vi är alla fångna i den materiella världen och i Newtons tänkande. Den stora utmaningen är således att söka former för att beskriva ägandet och skeendet i den kommunikativa världen.

Samtidigt gäller att genuin kommunikation alltid är förknippad med osäkerhet. Det beror på att jag inte vet vad jag har sagt innan du har svarat – och du vet inte vad du har sagt innan jag har svarat. Detta att du visar mig vad jag har sagt (och att jag visar dig vad du har sagt) gör att varje påstående om att en slutlig tolkning är funnen bara är ett försök att förstumma texten. I kommunikationsvärlden föregår spel utan slut och i dess upplysnings- eller förståelseprocess finns det bara deltagare.

Den kommunikativa världen finns inte oberoende av tolkning. Snarare är det så att världen blir till genom och endast genom tolkningar. Och eftersom den människa som tolkar är en del av det objekt hon tolkar så finns många omöjligheter i historieskrivningen.

All mänsklig förståelse är tolkning och ingen tolkning är slutlig. Min tolkning har rimligtvis skett med en eurocentrisk syn och en manlig syn. Enligt Kuhn så har ju varje synsätt (paradigm) en tendens att skapa sina egna data och egna tolkningsvägar så att man når närmast självuppfyllande resultat.

 

Frågor om begrepps inverkan

Förändringar i den materiella världen är kopplade till

• dels generna, kampen för överlevnad, reproduktion av den som överlever, lagarna för hur arvsanlag fungerar,
• dels jordens topografi med landhöjning, erosion, vulkanutbrott och kontinentalförskjutning,
• dels klimatets påverkansfaktorer såsom solinstrålning, nederbörd, avdunstning och medeltemperatur.

 

Förändringar i den kommunikativa världen hänger dessutom samman med språkets utveckling: Språket bestämmer hur vi förstår världen – och språkliga förändringar påverkar hur vi uppfattar vår egen historiska verklighet. Flera olika krafter (lagar och slumpliknande mekanismer) styr hur språket ändras och nya begrepp styr våra sätt att se och tänka. Språket är ju en dynamisk process, precis som livet och livsformerna. Ett begrepps överlevnadsvärde är därvid en funktion av hur verkligheten uppfattas av oss (=är beskaffad) och hur väl begreppet tjänar våra syften. Begreppen fungerar som medium mellan verkligheten och oss själva. Vissa begrepp är helt och hållet beroende av våra idékonstruktioner (såsom Pippi Långstrump). Andra begrepp är våra sätt att försöka fånga beteenden och tendenser i världen i abstrakta objekt (såsom högkonjunktur, ondska, inflation, energi, frihet, gravitation, betalningsbalans). Alla begrepp är sociala konstruktioner. Alla våra begrepp refererar till den verklighet som vi uppfattar (=skapar) med hjälp av våra begrepp.

 

Alla institutioner är också sociala konstruktioner. Institutionerna är nästan helt begreppsstyrda. Tyresögodset är en institution som har ovanligt lång kontinuitet. Samtidigt är det (och allting annat omkring oss) utsatt för en absolut föränderlighet. Denna beskrivs närmare i bokens del C och D.

 

Grekernas religiöst grundade spekulationer om att miljön kan förstås som något välsorterat och enhetligt eller lagenligt: de blev grunden till västerlandets materiella välstånd och vetenskapliga tänkande. Pythagoras använde för sin omvärld f.f.g ordet kosmos, vilket betyder ”ordnad värld”. Enligt honom (och till stor del också mig) är varje människa ett mikrokosmos, som innehåller alla de krafter som genomsyrar universum. Det är genom att lära känna sig själv som man får förutsättningar att förstå omvärlden – det vill säga skapa sitt kosmos. Och det är enbart genom sig själv som man kan skapa sig en förståelse för vad som hänt i historien. Vi förblir därvid fångar i våra egna begreppsvärldar.

 

Det hindrar inte att du i följande delavsnitt bjuds in i min värld. Den erbjuder bättre förståelse för ägandets mekanismer och kan därmed frigöra dig till nytt och mer effektivt tänkande.

 

6.2. En fält-modell (RIG) för ägandet

En allmän utgångspunkt för den fortsatta beskrivningen är följande synsätt på vad ägaren gör när han äger, vad som utmärker en ägare i förhållande till andra människor och vad som menas med ägande.

Ägandet är (eller kan med fördel ses som) ett knippe av relationer mellan ägaren och många människor samt även mellan dessa människor och de ägda objekten. Knippet innehåller flera olika rättigheter och skyldigheter. För att få en överblick av dessa kan det vara bra att särskilja olika relationer. Det sker här i en ägandemodell.

Ägare har speciella relationer till andra människor när det gäller de ägda objekten. Det betyder att transaktionerna mellan människorna påverkas av ägandet. Den engelske kemisten och fysikern Michael Faraday (1791-1867) flyttade intresset från objekten till mellanrummet där fält fanns: Fältfysik ersatte partikelfysik. Ägandet av ett objekt kan på ett motsvarande sätt beskrivas i termer av följande tre fält (R1, R2 och R3) eller relationer i en enkel modell:

 

R1: Fältet mellan ägaren och det ägda objektet innehåller flöden (eller spänningar) i bägge riktningarna enligt följande exempel:

Från ägaren till objektet/egendomen	Från objektet /egendomen till ägaren
Planer/ambitioner för åtgärder beträffande objektet	Minnen vid anblick av eller tal/text om objektet
Vilja att kontrollera vad som sker beträffande objektet	Igenkännandets glädje att ”återse de stenar där barn man lekt”
Ansvar för objektets fortbestånd. Pliktkänsla att vidmakthålla objektet	Samvete/skuld över dålig skötsel
Stolthet över prestationer för objektet	Stolthet över uppnådda resultat
Förväntan om god avkastning av investeringar (inkl. sådd, plantering) i objektet. Osäkerhet om hur klimatet kommer att slå för objektet	Information om aktuell status för objektet – med problem och nya möjligheter

 

Dessa flöden är något olika beroende på om det är fråga om en närägare eller fjärrägare, speciellt för de i tabellen ovan kursiverade känslorna: Ju mer närägande, ju starkare känslor. Kunskaperna om objektet enligt ägarens klassificeringar (språk, metaforer, kategorier, tankekollektiv) påverkas också av om det är fråga om när- eller fjärrägande.

R2: Fältet mellan ägaren och andra personer innehåller flöden av känslor, minnen och förväntningar. Dessa flöden är delvis olika beroende på vilka de ”andra personerna” är. Det är intressant att i fallet Tyresö dela in dem i följande kategorier beroende på deras kontakt med egendomen och med ägaren:

Om tabellen är svårläst på din skärm, så finns dess innehåll även här med röd färg:

	Ägarens avtalsparter	Icke avtalspart med ägaren
Tyresöbor	a. Präst                       1-3 Arrendatorer         10-25 Dagsverkare           15-25 Tjänstehjon           10-20 Summa personer   50-75	b. Prästs hushåll                 5-8 Arrendators hushåll       80-275 Dagsverkares hushåll 100-200 Tjänstehjons barn             5-10 Summa personer       300-500
Fjärrbor med objekts-kontakt	c. Externa personer som ägaren gör tillfälliga affärsavtal med, varvid dessa personer besöker Tyresö Summa 1-5 pers/år	d. Den breda massan av tillfälliga besökare i Tyresö (såsom militärer, kuskar, svampplock-are, skridskoåkare, båtfarare) vilka ej känner ägaren Summa 1000-10000 pers/år
Fjärrbor utan fysisk kontakt med	e. Externa personer (såsom bankirer) som ägaren gör tillfälliga affärsavtal med, utan att dessa personer besöker	f. Bekanta (inklusive släktingar) som ägaren (mer el mindre omedvetet) vill imponera på bl.a genom sitt ägande Summa 20-150 personer
objektet	Tyresö Summa 10-20 pers /år	g. Myndighetsföreträdare Summa 5-20 personer/år
Grannar	h.               1-2 personer	j.                         1-2 personer

 

De i tabellen ovan angivna grova kvantitets-uppskattningarna för rutorna a till och med j gäller för ägarperioderna 26 till 49. Det är således många andra personer som hade relationer med storgodsägaren. Kategorierna a t.o.m j ovan går igen i det följande.

Flödena mellan ägaren och dessa andra personer omfattar inte minst följande typer av känslor:

 

Känsla …	hos ägaren	hos andra personer
Tacksamhet …	för andras hjälp (rör a & c ovan)	för att ha jobb, möjlighet att agera (rör a, b & c)
Hopp …	att nästa arrendator blir bättre (rör a ovan)	att nästa ägare ska vara mer förstående (rör a)
Osäkerhet …	rörande lönsamhet i framtiden (rör c & e)	rörande vad ägaren vet och dennes planer (a,c)
Tillit, förtroende …	för makthavares vilja och möjligheter att vidmakthålla ägarordningen (rör g)	för att maktstrukturen i närmiljön ska bestå (rör a, b & c)
Maktlöshet/miss-troende …	gentemot myndigheter (rör g)	gentemot ägaren (rör a & b)
Sorg, glädje, ilska …	över händelser kring objektet (rör a, b & c)	över händelser kring objektet (rör a, b & c)
Avund …	mot den som äger mer (rör f)	mot ägaren (rör a, b & c)
Rädsla, fruktan , ängslan, oro …	för stöld, andras förstörelselusta, mord (rör a, b, c & d)	för repressalier, straff; för ägarens orättvisa behandling (rör a, b & c)
Förakt …	för okunniga, obesuttna, dumma personer (rör a, b & c)	för snobbiga överklassfasoner (rör a, b & c)
Hat …	mot lagstiftare (rör g)	mot ägaren, samhället (rör a & b)

 

Dessa känslor hos ägaren skiljer sig åt i styrka och frekvens beroende på om det är fråga om närägande eller fjärrägande: Ju mer närägande ju starkare känslor!

 

Och känslorna hos andra personer beror mer på till vilken ruta dessa personer hör (det vill säga vilken formell relation de har till ägaren samt hur bestående deras kontakter är med objektet) än på om ägaren är närägare eller fjärrägare:

a. När det gäller närboende avtalsparter så torde känslorna för ägaren mest bero av hur man uppfattar att ägaren uppfyller sin del av ingångna avtal.

b. Övriga närboende kan förväntas ha starkare och fler känslor för närägare än fjärrägare, speciellt om de känt närägaren under lång tid.

c. Externa avtalsparter som har kontakt med egendomen under kort tid har sannolikt känslor för ägaren som mest beror på hur avtalet fungerar.

d. Den breda massan av tillfälliga besökare vet oftast inte vem ägaren är (även om de fram till mitten av 1900-talet förstod att det finns en ägare) och känslorna är i så fall obefintliga eller få och svaga.

e. Externa avtalsparter utan kontakt med egendomen torde ha rent affärsmässiga relationer, där ägarens personlighetstyp möjligen kan spela in, men främst hur ägaren uppfyller sin del av ingångna avtal.

f. Släktingar och vänner kan ha många olika starka känslor för ägaren. I allmänhet är känslorna mycket litet kopplade till ägandet. Likväl kan många godsägare drivas mycket starkt till åtgärder på sin egendom av sina egna känslor som främst styres av hur ägaren tror att någon enstaka släkting eller bekant borde uppfatta ägandet. De förväntade känslorna hos denne i praktiken mycket inflytelserika släkting eller bekant kan till och med höra till avlidna personer!

g. Myndighetsföreträdare har normalt mycket lite känslor för ägaren – och helt oberoende av om denne är när- eller fjärrägare.

h. Grannar (d.v.s ägare/brukare till grannfastigheter till Tyresö-godset) har sannolikt nog med sina egna problem och känslorna som har samband med Tyresö-ägaren torde främst bero på hur denne uppfyller sin del av ingångna avtal.

j. Andra grannfastigheters ägare eller brukare som inte har några speciella avtal med Tyresö torde inte ägna Tyresö-ägaren några känslor eller ens tankar.

 

Flödena mellan ägaren och dessa andra personer omfattar också inte minst följande typer av minnen och förväntningar:

 

Hos ägaren	Hos andra personer
Minnen av händelser där andra personer kring objektet var inblandande	Minnen av händelser där ägaren var inblandad
Förväntan om hur andra personer kommer att bete sig kring objektet	Förväntan om hur ägaren kommer att bete sig

 

Även dessa minnen och förväntningar har styrka, frekvens (och varaktighet) som beror på hur mycket fysiska kontakter man har med objektet och motparten.

 

R3: Fältet mellan andra personer och det ägda objektet innehåller flöden i bägge riktningarna:

 

Från andra personer till objektet	Från objektet till andra personer
Planer/ambitioner att nyttja delar av objektet (rör främst a, b, c & d i ovanstående lista)	Minnen av händelser på egendomen. Samvete/skuld över dålig skötsel och stolthet över bra resultat (rör främst a & b)
Vilja att veta vad som sker med delar av objektet (rör främst a, b & c)	Igenkännandets glädje att återse ”de stenar där barn man lekt” (rör främst a & b)
Fysiskt slitage på objektet (rör främst a, b & d)	Frestelser att stjäla/förstöra (rör främst a, b & d)
Frustration över att man inte kan påverka ägaren. Frustra-tionen kan gå ut över objektet (rör främst a & b).	Känsla av mindervärdighet inför anblicken av slottets storslagenhet (rör främst a, b, c & d)

 

I: Institutionell komplettering

Ovanstående enkla modell med sina tre fält kan med fördel kompletteras med hur institutionerna påverkar ägandet. Med institution menas här det juridiska regelverk som är politiskt beslutat och som har en (också politiskt-juridiskt styrd) förvaltande organisation kring regelverket för att försöka se till att regelverket följs.

I modellen har de tre R-fälten kompletterats med påverkan (I1 och I2) från de institutioner som definierar och kontrollerar ägandet, liksom att dessa institutioners administratörer skaffar information (I3) om egendomen.

I1: Institutionen påverkar ägarens beteende dels genom lagens krav på informationer om, skatter på, underhåll av det ägda objektet, dels genom lagstöd för rätt och skyldighet beträffande många handlingar kring objektet. Ägarens beteende påverkas också i hög grad av osäkerheten beträffande hur det institutionella regelverket kan komma att ändras. Detta har även gällt för Tyresögodsets många ägare som suttit i kungens råd: de har visserligen haft stor makt att påverka regelverkets utformning, men också känt till hur motstridiga viljor och sidospår inverkat på maktspelet kring beslutsfattandet (kungens, regeringens, och/eller riksdagens).

I2: Institutionen påverkar andra personer genom fruktan för straff om de gör fel – och genom nyssnämnda kategoriseringar.

I3: Institutionen utför aktiviteter gentemot objektet i form av inspektioner, kartering och annan informationsinsamling som underlag för beskattning, miljöhantering, styrning och kontroll. (Objektet blir då kategoriserat i enlighet med de definitioner som passar centralmakten. Objektet kan fastna i dessa kategorier för långa tider, oavsett verklig utveckling. Detta kan påverka beslut hos många människor, framför allt sådana som inget närmare vet om objektet.)

 

G: Dynamiken i modellen – och i omvärldssynen

Sett över tiden måste man alltid komma ihåg att var och en av de fyra rutorna i den ovan senast skisserade ägarmodellen är dynamisk:

* Ägaren blir äldre, skaffar sig nya affärsidéer, värderingar och beteenden, ersätts med ny ägare genom arv eller köp/gåva. (Tidigare även via giftermål.)

* Det ägda objektet åldras genom klimat (frost, storm, erosion), förslitning, eldsvåda, livsprocesser som också innebär förnyelse av växter och djur. Som begreppsmässig enhet kan också objektet/egendomen styckas eller sammanläggas med andra fastigheter.

* De andra personerna kring ägaren och dennes ägda objekt ändras genom åldrande och död, födelse, nya attityder/värderingar, nya beteenden, nya lojaliteter, ändrade samveten/skuldkänslor och genom migration.

* Institutioner ändras över tiden genom ändrade regelverk och nya tolkningar av gamla regelverk (d.v.s ny praxis).

 

Viktigare än dessa fyra dynamiker är emellertid hur synen på dynamiken ändras. Synsättet är i hög grad dynamiskt i följande tre dimensioner, som också kan kallas för flöden (Här: G-flöden) mellan ägaren och hans totala omgivning:

 

Ägarens omvärldssyn	G-flöde
Världsåskådning: Ägarens syn på sin roll i världen; hur världen fungerar och bör fungera. Gudsföreställning: Vilken gudsbild ägaren har; vilka grupper av ideal ägaren har.	G1
Historiesyn: Vilken historieuppfattning ägaren har och vilken framtidssynen är. Samhällssyn: Hur ägaren anser att samhället fungerar och bör fungera.	G2
Metaforvärld: Ägarens grundläggande metaforer i tänkandet kring basala livsfrågor. Rationalitetssyn: Ägarens typ av logik för att definiera rationellt tänkande.	G3

 

Gränserna mellan de tre flödena G1, G2 och G3 är luddiga som följd av att de är svårdefinierade och svårdiskuterade – inte minst på grund av språkets begränsningar. Nedan har jag gjort försök att diskutera de tre delarna G1, G2 och G3, liksom jag ovan i avsnitt 3 beträffande nya idéer som påverkat ägarens omvärldssyn också har försökt klassa dem i de tre delarna G1, G2 och G3.

De tre G-flödena är de svåraste att förstå bland RIG-modellens nio flöden. Följande kompletterande kommentarer ges därför:

G1 har mycket (men inte enbart) med den materiella världen att göra:

• Fysiska objekt

G2 har mycket (men inte enbart) med den kommunikativa världen att göra:

• Subjektiva upplevelser
• Tankeprocesser

G3 har mycket (men inte enbart) med Freges ”Tredje verklighet” eller Karl Poppers ”Värld 3” eller ”Nivå 3”:

• Världen av utsagor-i-sig
• Kritiska argument, teoretiska problem

Jag vill gärna försöka stimulera till ett tydligare tänkande av samband mellan ägandeanalysen och Poppers tänkande.

Tanken är således att ägarens omvärldssyn (inklusive syn på sin roll i världen) har betydelse för hans beteende som ägare. I modellen ser jag således hans omvärldssyn som tre något olika relationer till omvärlden. Dessa relationer kan också kallas för fält, som innehåller flöden av tankar och känslor, osäkerheter och attityder, hopp och trossatser. Vill man, kan man kalla G1 för föreställningssätt (hur ägaren föreställer sig världen), G2 för ägarens synsätt på sin levnadsvärld och G3 för ägarens tänkesätt (d.v.s sätt att tänka beträffande språk och kategorier).

 

Den kompletta fält-modellen

Genom att sätta in ovanstående enkla modell i en ram som symboliserar ägarens omvärld (eller snarare omvärldsuppfattning) så erhålles den kompletta 9-fältsmodellen enligt följande.

Det är dessa nio fält som användes i analysen.

 

6.3. Rättigheter och skyldigheter

Ovan nämndes att ägandet är ett knippe av relationer som innehåller flera olika rättigheter och skyldigheter. Bland rättigheterna kan man nämna följande, som alla har med flödet R1 att göra:

• Rätten (=anspråket) att inneha: att ha exklusiv fysisk kontroll av egendomen (eller dess nyttjande och avkastning) och information om egendomen.
• Rätten (=makten och friheten) att använda: att personligen åtnjuta fördelarna av egendomen och bruka den.
• Rätten (=makten) att besluta: att bestämma hur och av vem egendomen ska få brukas.
• Rätten till (=anspråket på) inkomsten: till de nyttor som kan nås genom personligt bruk av egendomen och att tillåta andra att bruka den. (I denna rätt torde normalt också ingå rätten att inte behöva maximera egendomens avkastning.)
• Rätten (=friheten) att konsumera eller förstöra: att tillintetgöra det ägda.
• Rätten (=friheten) att ändra: att modifiera på ett mindre radikalt sätt än att tillintetgöra egendomen.
• Rätten (=makten eller kompetensen) att avyttra: ge bort, byta mot annan egendom, eller att avstå från äganderätten till egendomen eller information om egendomen eller att borttestamentera eller bortskänka egendomen eller att dela egendomen och t.ex ge bort eller avyttra delar av den.
• Rätten till (=anspråket på) säkerhet: skydd mot expropriation.

Och bland skyldigheterna eller plikterna kan nämnas:

• R1: Skyldighet att vårda egendomen, för att inte egendomen ska exproprieras som följd av påstådd vanvård – enligt någon motsvarighet till Lex Bogesund.
• R2: Ägaren har skyldighet att låta envar färdas och vistas på sin naturmark och sitt ytvatten, i den omfattning och utsträckning som allemansrätten säger. Ägaren har därvid inte rätt att genom stängsling söka förhindra denna färdselrätt. Ägaren får inte heller hindra myndighetsutövning (t.ex av polis, taxeringspersonal, brandkår, lantmätare, militär) på sin mark eller sitt vatten. Ej heller underhållspersonal för el-, tele-, VA-ledningar, m.m, när servitutsrätter för dessa finns.
• R2: Skyldighet att avstå vid utmätning, d.v.s skyldighet att avstå från äganderätten för att betala en skuld.
• R3: Skyldighet att följa regler som styr återgång av äganderätt till tidigare ägare, om t.ex vissa förutsättningar inte uppfyllts. Till exempel kan ett testamente i efterhand befinnas vara fel.
• R3: Ägaren har skyldighet att låta den överta äganderätten till resurser, som enligt allemansrätten tillfaller den förste besittaren. Vilda blommor och bär ägs således av markägaren tills någon ockuperar dem med stöd av allemansrätten. Markägaren har då inte längre någon rätt till dessa resurser. Fridlysta blommor får ägaren inte plocka på sin egen mark (men väl gräva bort för att t.ex anlägga en gräsmatta).
• R3: Ansvaret att förhindra farligt bruk, d.v.s ägarens skyldighet att se till att egendomen inte användes på ett för en själv eller i vart fall andra farligt sätt. I ansvaret ingår ofta att vårda tillgången, d.v.s underhålla den, hålla den estetiskt, funktionellt och emissionsmässigt acceptabel. Dessutom kan ansvaret omfatta skyldighet att ersätta skador, som egendomen (exempelvis en hund, en bil) åstadkommer.
• I1: Skyldighet att betala skatter som belastar egendomen (t.ex fastigheten, hunden, bilen).
• I1: Skyldighet att betala vissa tvångsavgifter (t.ex för fastighet: vägavgifter och anslutningsavgift till VA-system, tidigare också tionden, värnskatt; och för saker: trafikförsäkringsavgift för bil).
• I3: Skyldighet att lämna i lag påbjuden information om egendomen till myndigheter.

 

6.4. Ägarnas relation till det ägda (R1)

Här ska fältet mellan Tyresö-ägaren och dennes ägda objekt kommenteras något närmare. Objektet Tyresö har mycket med ägarens affärsidé att göra. Ägarnas affärsidéer har växlat mycket: Ägare har normalt några ambitioner med sitt ägande. Man kan tala om att en ägare har en eller flera affärsidéer, som ägandet ska förverkliga. Vilka affärsidéerna är beror främst av dels vad som ligger i tiden, bl.a med hänsyn till teknikutvecklingen och samhällsstrukturen, dels ägarens personlighetstyp, och dels ägarens ålder och familjesituation. Det är naturligtvis omöjligt att veta så värst mycket om vad och hur Tyresös 50 ägare tänkt. Ett sannolikhetsbaserat försök till klassning av ägarnas affärsidéer görs likväl i Tablå 6a. Här ska de viktigaste affärsidéernas historiska utveckling kommenteras närmare:

* Fiske: Tillgången på fisk var på Gunnbjörns tid sannolikt mycket god i Kalvfjärden och fjärdarna utanför. Fisket bör ha varit den primära näringen för de människor som då bodde inom nuvarande Tyresö kommuns geografiska gränser fram till mitten (och kanske även slutet) av 1800-talet. Tillgången på fisk motsvarade rimligtvis också mycket säl. I Tyreså sjösystem bör fiskerätterna ha tillhört närmsta strandägare sedan vikingatiden. I saltsjön utanför de innersta fjärdarna torde makten över fisket i stort sett ha varierat över tiden enligt det diagram, som visas i bokens kapitel 4.2 i del D.

Det diagrammet illustrerar hur makten under ägarperioderna 2 t.o.m 17 främst legat hos fiskeutövaren, för att förskjutas till närmsta strandägare under perioderna 18-27. Och under perioderna 28-31 tog centralmakten/staten en stor del av makten över det fisket, men avstod under perioderna 37-42 från det mesta av den makten till förmån för strandägaren, men med ökade inslag av makt för fiskeutövaren. Den sista pilen pekar på hur strandägarens makt urholkats under ägarperioderna 43-50 och tagits över av staten och fiskeutövaren.

* Handel: I bokens del B utvecklas detaljerade argument för att Tyrisede etablerades med storskalig exportsamordning som affärsidé. Det är oklart hur länge som denna samordnade handel till långväga marknadsplatser var central för Tyresö. Sannolikt minskade handeln i relativ betydelse när vattenkraften utvecklades och när Stockholm växte till. (Det skedde successivt och i större skala från 1600-talet som följd av stormaktstidens maktkoncentration och från slutet av 1800-talet som följd av järnvägsutbyggnad och industrialisering.)

* Jakt: Det är oklart vilken roll som jakten har haft i Tyresöägarnas affärsidé genom tiderna. Sannolikt har jakten främst tjänat befolkningens egna konsumtionsbehov. Men pälsar och kött kan ha varit betydelsefulla exportprodukter för Gunnbjörn och hans närmaste efterträdare som ägare. Gissningsvis har säljakt också varit en basal verksamhet under många hundra år, varvid produktion och export av säl-tran bör ha varit viktig. Även sjöfågeljakt kan ha varit viktig som grund för export.

* Bete och lövtäkt: Bete för kor, hästar, oxar, getter, får och grisar har sedan vikingatiden varit viktig på en betydande del av Tyresös landareal. Som komplement till skogs- och ängsbete har lövtäkt varit helt central åtminstone fram till mitten av 1800-talet för att maximera antalet djur över vintern. Rimligtvis har mycket av lövet hamlats längs stränderna och transporterats per båt till Tyrisede respektive till slottets stall och ladugård.

* Jordbruk: Jordbruket har nog främst varit en primär näring i Tyresö under mitten av 1700-talet (och då av religiöst-ideologiska skäl) samt under 1800-talet fram till och med första världskriget. I övrigt har jordbruket varit ett viktigt komplement för att inte få för torftig föda. Ägarens (och arrendatorernas) satsningar på svedjning och åkerbruk har varit viktig för att öka produktionen så att befolkningen kunde livnära sig även under dåliga skördeår.

* Vattenkraft: Vattenfallen i Tyresåsystemet är Stockholmstraktens största. (Närmaste konkurrent är Nacka-fallen.) Fallen var lagom stora för att kunna nyttjas på ett tidigt stadium. Det är dock oklart när under perioden 1027-1408 som den första mjölkvarnen etablerades – och om det skedde vid Vättinge (troligen), Uddby (möjligen) eller Follbrinken. På 1600- och 1700-talet blev vattenkraftens nyttjande den viktigaste affärsidén.

* Skogsbruk: Tyresö-skogens användningssätt har växlat mycket under de 50 ägarperioderna:

 

Användning	För eget behov	För avsalu
Skogsbete	Alla perioder 1-50	Nej
Svedjor för produktion av säd och rotfrukter	Period 2 – cirka 37	Nej
Fartygsvirke: ek	Period 2 – cirka 45	Möjligen period 31-38
Fartygsvirke: masteträd av tall	Period 2 – cirka 49	Troligen inte.
Ved för hushållsbruk	Period 2 – cirka 50	Möjligen i mindre grad till Stockholm under åren 1939-1945.
Ved och träkol till järnförädling	Period 2 – cirka 37	Troligen inte (utöver till egna arrendatorer)
Verktygsvirke	Period 2 – cirka 49	Nej
Trätjära	Period 2 – cirka 46	Möjligen export under några av perioderna 2 – cirka 37
Byggnadstimmer	Period 2 – cirka 49	Möjligen mindre mängder timmer och plank under period 33-34 till projekt i Stockholm.

I mitt-kolumnens ”eget behov” ingår arrendatorernas (landbornas) behov för hushållsbruk.

Lagstiftningen om utmark har haft olika tonvikt på att ge makten till centralmakten kontra den lokala samhället och har också betonat skogens marknadsvärde för skogsprodukter eller dess värde för lokal överlevnad (bruksvärde/livsmedelsprodukter). I bokens del D finns ett diagram i kapitel 4.2, som grafiskt visar hur den tonvikten har varit för ägarperiod 15 t.o.m (tre successiva delar av) period 50. Det diagrammets siffror anger ägarperiod. (Diagrammet är en överarbetning av data ur Per Eliasson Skog, makt och människor från år 2002). Som synes har det varit betydande svängningar i den svenska skogspolitiken under de senaste 500 åren.

När det gäller ägarens makt över det ägda objektet, så är det i någon mån fråga om kamp mot naturen och därvid främst klimatets växlingar och svårförutsedda naturkatastrofer, som man kan vara mer eller mindre maktlös inför. Men i första hand gäller det maktrelationerna med andra människor.

 

6.5. Tyresöägarens relation till andra personer (R2)

Tyresögodset har under sin långa historia genomlevt olika former av ägarkontroll. Många ägare har levt på plats och därigenom kunnat styra med full insikt om lokala förhållanden. De har representerat närägande och närstyrning. De har mer eller mindre dagligen sett och hört var som händer. Deras barn har dessutom i vissa fall varit kompisar med underlydandes barn och därigenom kunnat tillföra en bättre förståelse för brukningsförhållandena vid gården.

Under andra perioder har Tyresö styrts genom fjärrägande. Ägaren har haft formella styrvariabler i sina order till den lokale förmannen (inspektören, rättaren, fogden, föreståndaren). Dessa styrvariabler har förmodligen kunnat fungera bra så länge produktionsförhållandena varit förutsedda. Men kriser och ny teknik, eller nya förutsättningar i övrigt, kan snabbt och lätt medföra krav på svåra och snara beslut. Förmannen kan då känna sig tvungen att besluta enligt de formella reglerna och därigenom skapa mycket lidande för de underlydande – och irritation hos dem.

En fjärrägare kan givetvis också ha ett starkt känslomässigt ägande. Han kan ha vuxit upp på Tyresö och känna starkt för godset. Många människor är ju känslomässigt bundna till sin barndoms boplats. De kan ha investerat arbete där, över vilket de är stolta. De kan har viktiga minnen och personkontakter där, som upplevs betydelsefulla. Detta kan skapa en idealbild, som fjärrägaren vill behålla och värna om. Denna idealbild kan vara känslomässigt trygghetsskapande för ägaren och skilja sig mycket från den senare utvecklade verkligheten på plats.

 

Följande tabell ger en översikt av hur Tyresö fjärrägts och närägts:

Nr Längd årtal	Entreprenöriell ägare	När-styre	Fjärr-styre	Antal år med närstyre
20   =12 år 1352-1364	Nils Turesson	0 %	100 %	0 år
22   =27 år 1369-1396	Sten Bengtsson	0 %	100 %	0 år
23   =10 år 1396-1406	Erengisle Nilsson	1 %	99 %	0 år
24   =33 år 1406-1439	Gustaf Lekson	100 %	0 %	33 år
26   =51 år 1443-1494	Gregers Matsson	20 %	80 %	10 år
27   =20 år 1494-1514	Bengt Gregersson	100 %	0 %	20 år
28   =22 år 1514-1541	Gudmund Pedersson	50 %	50 %	11 år
29   =37 år 1541-1578	Nils Ryning	10 %	90 %	4 år
30   =11 år 1578-1589	Olof Ryning.	90 %	10 %	10 år
31   =23 år 1589-1612	Carin Axelsdotter	98 %	2 %	23 år
32   =5 år 1612-1617	Barbro Bielke Oxenstierna	0 %	100 %	0 år
33   =23 år 1617-1640	Gabriel Gustavsson Oxenstierna	0 %	100 %	0 år
34   =8 år 1640-1648	Gustaf Gabrielsson Oxenstierna	20 %	80 %	2 år
35   =46 år 1648-1694	Maria Sophia De la Gardie	20 %	80 %	9 år
36   =43 år 1694-1737	Maria Gustawa Gyllenstierna	80 %	20 %	35 år
37   =22 år 1737-1759	Johan Christopher von Düring	90 %	10 %	20 år
38   =27 år 1759-1786	Carl Fredric Scheffer	50 %	50 %	13 år
41   =6 år 1794-1800	Robert Wilhelm de Geer	5 %	95 %	0 år
42   =22 år 1800-1822	Gabriel Christian Koschell	20 %	80 %	4 år
45   =11 år 1826-1838	Carl Adolphe Stackelberg	90 %	10 %	10 år
46 =15 år 1838-1855	Fritz Stackelberg	90 %	10 %	13 år
48   =33 år 1859-1892	G. F. Hörstadius	100 %	0 %	33 år
49   =28 år 1892-1930	Claes Lagergren	20 %	80 %	6 år
50 1930-	Nordiska Museet	0 %	100 %	0 år
			Sum	256 år

 

Det innebär att cirka256 år eller knappt hälften av de 585 åren mellan åren 1355 och 1930 har inneburit närägande.

 

Idag är Tyresö slott fjärrägt. Beslut tas i Nordiska Museets styrelse av personer som finns långt borta från Tyresö och som inte säkert vet alla lokala detaljer. Så har det varit många gånger under Tyresö historia: fjärrägare har styrt på distans. Några ägare (såsom nummer 20, 21, 22 och 25 samt några av nr 40 och 43) har kanske inte ens varit i Tyresö.

Dagens fjärrägande har dock fördelar jämfört med förhållandena före telefonens tid: det har med modern kommunikationsteknik blivit lättare att vara fjärrägare och att styra från betydligt längre distans än tidigare.

 

Denna genomgång av ägarens fysiska (och känslomässiga) koppling till Tyresö-godset är bara en del av Tyresö-ägarens relationer till personerna på godset och i dess närhet. Maktförhållandena är en viktigare del.

 

Följande tabell ger några typiska exempel på de grunder som makten byggde på, varvid A betecknar att den legitimerades genom adelskapet och ä genom Tyresö-ägandet; numren anges också för de ägarperioder som maktgrunden varat:

 * Inflytandet i Svea Hovrätt under period 33, 35 och 36 bör ha givit stor makt uppåt många makthavare (exklusive regenten).

 

Tabellen visar i högerkolumen det relationsflöde som i första hand är relevant för maktutövningen.

Tyresöägarnas makt uppåt och nedåt bör uppskattningsvis ha varit enligt sammanfattningen i Tablå 6b. Det innebär att ägarmakten hela tiden varit mycket stor medan arrendatorer och jordlösa Tyresö-bor inte haft mycket att säga till om före demokratins genombrott på 1900-talet.

Och när det gäller ägarnas makt nedåt över sina underlydande så har den baserats på förhållanden enligt Tablå 6c och 6d. Den ”Politiska makten” har varierat något över tiden och först mot slutet minskat betydligt, även om mytmakten varit mycket viktig fram till år 1923. Den ”Judiciella makten” har främst minskat genom att godsägarens rätt att aga sina underlydande upphört och när ägaren inte längre var formell domare i regionen. De ”Militära” maktbefogenheterna har minskat genom att godsägarens vapenmonopol upphört och genom ökad tillgänglighet till hans bostad. Den ”Ekonomiska makten” minskade från slutet av 1700-talet och är nu minimal.

 

Mytmakt: Godsägaren har haft stort inflytande på de värdenormer som varit förhärskande i Tyresö. Det har gällt både normsättning och normtolkning. Detta har kunnat fortsätta under flera sekler genom Patronatsrätten och genom den nästan totala makt som ägaren (till och med 1800-talet) hade över Tyresös invånare. Denna maktaspekt förstärktes (fram till 1930) av de praktiska ceremonier som överklassen omgav sig med.

 

Prästmakt: Som en följd även av den patronatsrätt som gällt i Tyresö under åren 1635 till 1923 så har prästernas makt varit viktig i Tyresö historia. Godsägaren har haft viss makt över sin präst, och denne över församlingens alla medlemmar.

 

Tyresös präster har i praktiken haft sin lojalitet dels mot godsägaren, dels mot biskopen i stiftet och dels mot sina församlingsmedlemmar – även om prästen trott och/eller sagt, att lojaliteten främst eller enbart var gentemot Gud. Markägaren har sannolikt kunnat styra många av sina präster mer än vad dessa önskat. Några av prästerna i Tyresö kan ha haft sådana personlighetstyper att de förmått stå emot påtryckningarna (patronatstrycket) från sin godsherre (De övriga baserade sin makt på sin själavård och predikningarna samt att kunna vägra flyttningsbetyg och vägra rätt till giftermål eller till begraving i vigd jord. Även prästens lärarroll och roll vid utskrivning till krigstjänst, liksom inte minst de årliga husförhören från 1680-talet till slutet av 1800-talet innebar en enorm makt över invånarna. Prästens och godsägarens maktrelationer är på ett jämförbart sätt grafiskt sammanfattade i bokens kapitel 7 i del D.

 

Ägarens intresse för kyrkan verkar ha varierat mycket över tiden:

Ägar-period	Ägarens intresse
2 – 32	Litet: Kyrkan i Österhaninge kan ibland ha varit ett stöd i själsnöd men oftast ett praktiskt problem
33 – 39	Mycket stort: dels som eget begravningsrum och dels om maktmedel mot befolkningen
40 – 46	Troligen måttligt: Inget intresse av begravningsrum men stort intresse av möjligheterna till makt över befolkningen
47 – 48	Troligen ökande: Såväl som maktmedel, kulturyttring och socialt förenande ram.
49	Troligen kluvet: Av stort intresse som maktmedel i relationerna till invånarna. Av litet personligt intresse.
50	Extremt litet: Möjligen som traditionell kulturyttring.

 

Man kan således säga att kyrkan ”stod mitt i byn” både fysiskt och mentalt mellan åren 1640 och cirka 1892.

 

6.6. Myndigheternas spelregler för Tyresö (I1)

I nätbilaga D4b visades hur myndigheterna successivt ändrat Tyresöägandets förutsättningar genom nya spelregler. En fråga är hur dessa tolkades och tillämpades. Gissningsvis gavs det för flera av Tyresös mäktiga ägare visst förhandlingsutrymme i många myndighetsärenden (inte minst i domstolarna). Speciellt om nära släktingar satt som beslutsfattare kan man tänka sig ökade möjligheter att tolka reglerna till Tyresö-ägarens fördel. Som framgår av bokens kapitel 1 i del D hade många Tyresö-ägare mycket inflytelserika syskon och barn. Speciellt gällde det ägarna nr 20-36 samt 38. Man kan förutsätta att ägarens makt under dessa perioder i praktiken var extra stor.

 

6.7. Tyresöägarnas föreställningssätt (G1)

Med föreställningssätt avses enligt ovan dels vilken världsåskådning ägaren haft, således synen på sin roll i världen och hur världen fungerar och bör fungera, dels vad ägaren har för gudsföreställning eller gudsbild och ideal.

 

Meningsinriktning

Beträffande världsåskådningen så tolkas här hur Tyresös ägare sett på meningen med sitt ägande. Ägarnas meningsinriktning har rimligen utvecklat sig enligt kapitel 6 i bokens del D. Vad som där menas med mening sammanfattas i det följande:

 

Meningen är i någon mån beroende av individens ålder, kön, personlighetstyp och familjesituation. Meningen är dock främst kulturberoende – och det är denna mening som här analyseras och beskrivs: Kultur är inte ett materiellt fenomen, utan relationen till och tolkningen av tingen och handlingarna. Varje epok har sitt eget sätt att se, d.v.s att uppfatta objekt, handlingar och händelser samt tillskriva dem mening. Meningen måste ständigt komma till (liksom sanningen). Det kan inte finnas gamla bestående meningar (eller gamla bestående sanningar). Meningen existerar bara som ett oförtröttligt skapande. Meningen är en samhällelig relation. Ägande, liksom andra kulturyttringar, förutsätter samvaro. (Begreppet Kultur bär begreppet Arv inom sig. Kulturell verksamhet är ett vidareförande av ett arv. Arvet förvaltas och omformas, efter nuets villkor och görs därmed ofta mer livsdugligt för framtiden.)

 

Meningen med att vara ägare torde många personer söka i dels ansvaret och dels makten, som är förknippade med ägandet. Den private fastighetsägaren ser kanske meningen som:

*att förbättra jordelivet för andra (=makt)

*att njuta av maktens sötma (=makt)

*att överleva (=makt)

*att förbättra tillvaron för sina barn eller för kommande generationer (=makt och ansvar)

*att ta sitt ansvar på jorden för att senare komma till himmelen

*att tjäna Gud, Konungen och Fosterlandet (=ansvar eller uppfattad plikt)

*att vårda de lån som Gud/omständigheterna givit ägaren att vårda (=ansvar)

 

I makten ingår främst känslan av möjligheter att förverkliga idéer, varvid många idéer har med upplevt ansvar att göra.

 

Gudsföreställning

Det finns inget neutralt, enigt eller ursprungligt sätt att förstå det gudomliga. Tvärtom så förutsätts här att människors erfarenheter av och föreställningar om det gudomliga har varit olika under historiens epoker. Begreppet Gud blir därmed i praktiken beroende av de historiska och kulturella omständigheterna –även om många personer gärna vill framhålla att Gud är evig, hela tiden densamme och rentav det enda som är bestående.

 

Tyresöägarnas Gudsbilder har därigenom gått att uppskatta eller gissa sig till med stöd av hur den allmänna meningen bedöms ha varit och hur tidigt respektive ägare bedöms ha anslutit sig till nytänkande. Det är vanligt att föreställa sig följande tre metaforer för det som vi brukar kalla för Gud.

• Gud som krukmakare: Världen är skapad av en skicklig hantverkare. Gud är en (manlig) krukmakare som först skapade världen och sedan Adam (av ”jord” d.v.s lera, varefter han blåste liv i sin lerfigur genom dess näsborrar). Detta är ett materialistiskt synsätt.
• Gud som organism: Universum är en enda stor organism, som lever, växer och omvandlas. Det är ett intelligent system. Gud är i denna mytbild lika med världen och dess dynamiska livskraft (eller kärlekskraft). Det är ett tydligt panteistiskt synsätt.
• Gud som skådespelare: Världen är aktiv och inte färdigskapad. Du är den mask som Gud använder när han spelar din roll i världen. Detta är ett till stora delar kommunikativt synsätt.

Krukmakarmodellen är grundläggande inom fundamentalistisk kristendom, islam och judendom. Från 1600-talet började många operera bort Gud ur krukmakarmodellen och ersatte myten med metaforen om den listige och skicklige urmakaren – det vill säga en helautomatisk mekanisk modell. (Många västerländskt utbildade människor anser denna modell vara en självklarhet idag!)

Den organiska gudsmodellen har länge varit förhärskande i Kina och influerat västerlandet från 1700-talet. Skådespelarmodellen har djupa rötter i hinduismen och buddismen och har fått extra näring från mitten av 1900-talet genom intresset för språkspel för att söka förstå människans villkor.

Under ägarperiod 50 har en femte gudsbild börjat konkurrera kraftigt med de andra: Gud som välfärdsproducent. Det är här fråga om att se det mest heligt eftersträvansvärda och nästan ouppnåeliga (Gud) som det demokratiska systemets effektivitet att producera materiell välfärd. Systemeffektiviteten ses därvid kanske som det mest gudomligt heliga. Människan skapar sina demokratiska system, men förstår (så småningom) att det krävs högre krafter för att systemen ska fungera som tänkt. Ju effektivare människotänkta system, desto tydligare flyttas samhällsproblemen till områden som bara psykologer och präster möjligen kan rå på – till nöds.

En stor förändring i Gudsbilden håller på att ske för närvarande. Kristendomens Gud är manlig. Den vanligaste metaforen är Fadern (vid sidan av Sonen). Den kärleksfulle fadern framträder bland annat i den väsentliga liknelsen om den förlorade sonen. Även i andra monoteistiska religioner lyfts mannan fram – till synes på kvinnans bekostnad. Som följd av dels medicinsk och teknisk utveckling och dels kvinnlig rösträtt har nu kvinnliga värden börjat lyftas fram av så många människor i Sverige och det övriga västerlandet, att man kan peka på en ny gudsbild: den könsneutrala och allmänmänskliga guden. (Även kvinnliga Gudsbilder börjar bli vanligare, men torde sällan eller inte alls vara dominerande idag.)

Människors Guds-bild (och eventuella föreställningar av skuld, dom och straff) påverkar troligen även inställningen till världsliga auktoriteter och synen på maktutövning.

Sedan 1950-talets slut verkar många mena att svenskarna är bland de mest avkristnade och ateistiska folken i världen. Det är intressant att notera att när man inte tror på Gud och evígheten så leder det bristande evighetsperspektivet till tidsbrist och ett accelererat livstempo: man vill nå häftiga upplevelser nu.

Det har sedan Newton funnits en tendens att förpassa Gud till det kända universums gränser, att Gud får fylla de kunskapsluckor som för tillfället finns enligt den aktuella vetenskapen.

Moderna gudsuppfattningar verkar mera bortse från definitioner och i stället söka efter relationer: Gud blir då inte ett stelt monolitiskt block utan ett levande världstillvänt mysterium av relationer, inte en monarkisk hierarki utan en gemenskap – en gemenskap där givande och mottagande kan få innehålla likhet, ömsesidighet och inbördes dynamik. Den relationella guden befriar till gemenskap i mångfald.

 

Uppfattningarna om Guds väsen har sannolikt växlat hos Tyresös ägare. Följande två huvuduppfattningar bedöms ha varit dominerande:

• Gud är Rättfärdighet betyder att Gud är Domaren, som man ska frukta, det vill säga att Gud är Lagen och Allmakten.
• Gud är Kärlek betyder att Gud är Godheten, den barmhärtige Förlåtaren, och samtidigt Visheten, Friden, Glädjen och Nåden genom den gudomliga kärleksviljan. I moderna termer betyder det också (eller snarare) att Gud är Solidaritet, Medmänsklighet och Humanism.

Kärlek är ett typfall av en relation i den kommunikativa världen: en relation mellan två subjekt, eftersom den ena parten i en kärleksrelation inte ser den andra som ett objekt. Man kan se Gud som kärleksidealet – det eviga Du som man antingen drömmer om eller har en religiös verklighetsupplevelse av.

Men det är troligen omöjligt att få fram om Tyresös ägare sett Guds väsen huvudsakligen som objekt eller subjekt, så här görs inget försök till sådan kategorisering, utan bara om tonvikten varit vid Rättfärdigandeuppfattningen eller vid Kärleksbudskapet.

Ser man hur ovanstående Gudsföreställningar hos Tyresös ägare varierat över tiden så kan således följande tabell sammanställas:

 

Nr	Årtal	Ägare	Gudsbild						Guds
			K	A	O	S	D	E	väsen
20	1352-1364	Nils Turesson	K						R
22	1369-1396	Sten Bengtsson	K						R
23	1396-1406	Erengisle Nilsson	K						R
24	1406-1439	Gustaf Lekson	K						R
26	1443-1494	Gregers Matsson	K						R
27	1494-1514	Bengt Gregersson	K						R
28	1514-1541	Gudm. Pedersson	K						R
29	1541-1578	Nils Ryning	K						K
30	1578-1589	Olof Ryning	K						K
31	1589-1612	Carin Axelsdotter	K						K
32	1612-1617	Barbro B Oxenstj	K						R   K
33	1617-1640	Gabr Oxenstierna	K						R
34	1640-1648	Gust. Oxenstierna	K						R
35	1648-1694	Maria S Dl Gardie	K	A					K
36	1694-1737	Maria G Gyllensti		A					K
37	1737-1759	Johan v Düring		A	O	S			K
38	1759-1786	Carl F Scheffer		A	O	S			K
41	1794-1800	Robert W de Geer		A	O				K
42	1800-1822	Gabriel Koschell		A	O				K
45	1826-1838	CAL Stackelberg		A	O				K
46	1838-1855	Fritz Stackelberg		A					K
48	1859-1892	GF Hörstadius						E	K
49	1892-1930	Claes Lagergren				S			K
50	1930-	Nordiska Museet		A			D	E	K

 

De många förkortningarna i ovanstående tabell är beträffande Gudsbild:
K = Krukmakare
A = Automatisk mekanism
O = Organism
S = Skådespelare
D = Demokratiskt system
E = Effektiv välfärdsproducent

och beträffande Guds väsen:
R=Rättfärdighet
K=Kärlek

Det är först under 1870-talet som ordet kreativ börjar användas om vad människor kan göra: tidigare användes ordet enbart om Gud.

Under ägarperiod 50 har ägarens Gudsbild troligen blivit ändrad från att statsmakten tidigare haft ett gudomligt ursprung enligt Bibeln, så har statsmakten fått en gudomlig bas genom sin påstått demokratiska bas: Folkets röst är Gud – i Riksdagens tolkning av folkets röst. Riksdagen har blivit den moderna tidens tolkare av det gudomliga. (Riksdagsledamöterna torde i många fall se sig som gudomliga makthavare med sin tolkning av folkets röst som rättvisande grund.)

Även många av dagens Tyresöbor som är för materiell jämställdhet och önskar utjämning av ägandet till någon slags egendomsgemenskap – och därför röstar för högre bidrag till de underprivilegierade (sjuka, arbetslösa, gamla) – ser nog inte sig själva som i hög grad privilegierade ägare, som har ärvt enorma privilegier på u-ländernas bekostnad och har lätt att tänka ungefär följande: ”Vi har rätt att behålla våra förmåner eftersom vi är klokare (kan samarbeta bättre) än andra länders invånare. För vi är Guds utvalda folk!”

 

6.8. Tyresöägarnas synsätt på levnadsvärlden (G2)

Många ägares beslut har sannolikt gjort anspråk på varaktiga resultat – även under tidig medeltid, då en cyklisk tidsuppfattning kan ha dominerat över framstegstänkandet. Ägarnas åtgärder har påverkats av bland annat deras tidsuppfattning, deras gudsbild och deras samhällsideal. Tyresögodset skulle således sannolikt bli ett idealsamhälle såväl i början av 1600-talet som i mitten av 1700-talet – sett med ägarnas ögon. Idealet på 1600-talet var sannolikt att skapa ett gudsrike på jorden: hierarkiskt, välordnat ärofullt, storslaget. Idealet på 1700-talet var sannolikt att skapa ett föredömligt exempel på rationellt människosamfund: ekonomiskt, modernt. Vad Lagergrens tillbakablickande byggprojekt under ägareperiod 49 syftade till är svårare att förstå, se närmare i Del III

 

Ägarens historiesyn och framåtblickande samhällssyn kan antas ha varierat i huvudsak enligt följande tabell:

 

Nr	Årtal	Ekonom- tänkande	Optimerings-problem	Historiesyn
20	1352-1364	Dominans	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
22	1369-1396	Dominans	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
23	1396-1406	Dominans	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
24	1406-1439	Dominans	Investering? Lönsamhet?	Cyklisk Framåt
26	1443-1494	Renässansen	Investering	Cyklisk Framåt
27	1494-1514	Renässansen	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
28	1514-1541	Feodalisering	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
29	1541-1578	Feodalisering	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
30	1578-1589	Feodalisering	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
31	1589-1612	Merkantilismen	Lönsamhet	Cyklisk Framåt
32	1612-1617	Merkantilismen	Ära	Framåt
33	1617-1640	Merkantilismen	Ära	Framåt
34	1640-1648	Intellekt revolution	Ära	Mest Framåt
35	1648-1694	Teokrati	Lönsamhet	Bakåt
36	1694-1737	Naturrätt	Lönsamhet	Bakåt
37	1737-1759	Frihetstid	Lönsamhet	Framåt
38	1759-1786	Fysiokratin	Investering	Framåt
41	1794-1800	Fysiokratin lever kvar	Lönsamhet	Framåt
42	1800-1822	Industriell revolution	Lönsamhet	Bakåt
45	1826-1838	Industriell revolution	Lönsamhet	Bakåt
46	1838-1855	Liberalism	Lönsamhet	Bakåt
48	1859-1892	Darwinism	Lönsamhet	Framåt
49	1892-1930	Evolutionism	Investering	Bakåt
50	1930-	Globalisering	Kostnadsminskning	Bakåt/Framåt

 

Rimligtvis har dock synsätten varierat en hel del under varje ägares levnadslopp, beroende på ålder och livserfarenheter.

 

Etiska värderingar. Det etiskt goda har successivt och ibland språngvis ändrat sig genom seklernas gång. Som en illustration av detta ges här ett försök till svensk etik-genealogi:

• Asatrons ägaretik: Maximera ägandet över arbetskraft. Ränta sannolikt okänd. Etiskt att vara egoistisk för släktens del.
• Tidigkristen etik: Ränta omöjlig. Förvärvslystnad oetisk. Etiskt att vara egoistisk för släktens eller möjligen byns del.
• Reformationsetik: Räntan möjlig, Strävan efter ståndscirkulation oetisk. Förvärvslystnad oetisk. Lyx-förakt. Vinsten ses ofta som uttryck för Guds vilja och belöning. Etiskt att vara egoistisk för kärnfamiljens del.
• Stormaktsetik: Ränta är OK. De övre stånden, speciellt högadeln, har en av Gud skapad rätt till jordiska privilegier. Ordning och elegans är för dessa stånd ett uttryck för detta.
• Upplysningsetik: Ränta är OK. Dygden och nyttan är de främsta kriterierna för att mäta vad som är etiskt gott.
• Halvmodern kapitalistetik: Ränta är bra. Maximera ägande, maximera avkastning, maximera marknadsdominans. Ståndscirkulation erfordras. Lyxförakt. Liberalism. Tron på människan som egoistisk, rationellt kalkylerande, lat och oberoende. Etiskt att vara egoistisk som individ.
• Modern kapitalistetik: Ränta är bra. Maximera avkastning under vissa miljörestriktioner. Tron på människan som social, meningsskapande, aktivitetsintresserad, spelregelanpassande ansvarstagare. Oetiskt med för stor egoism i sitt nyttjande av relativt överflöd.

 

Man får förmoda att Tyresö-ägarnas etik har följt tidens trend: Den etik, som ägarna företrädesvis bär, är i stor utsträckning kopplad till deras identitet. Det är inte lätt att skapa eller finna kriterier för hur Tyresö-ägarnas etik skulle kunna fastställas. Ett försök är gjort i Tablå 6e. Utgångspunkten är att ägarnas etik sannolikt följer de etiska värderingar som bör ha legat i tiden enligt ovanstående lista.

 

6.9. Tyresöägarnas tänkesätt (G3)

Vilket synsätt och vilken begreppsvärld som Tyresös ägare kan ha haft är inte lätt att inse. Detta tillhör det svåraste att klara ut. De flesta människor har ju mycket svag förmåga att analysera vilka kategorier eller metaforer som man själv är fången i just nu. Att klara ut detta för historiska personer är inte lättare. Århundrandenas lopp medför också att ord och metaforer får ändrade nyanser och betydelser. Så det är inte enkelt att ur t.ex tidigare generationers bevarade brev tolka hur dess författare tänkt.

Den kristna förståelseformen som dominerat Europa sedan 1000-talet hade sin tankemässiga styrka i den enkla hierarkiska pyramiden: världen hade inte längre många gudar utan en; världen var tydligt organiserad vertikalt, med en hierarki från Gud ner till den enklaste pigan. Ägarens plats i denna pyramidala hierarki var lätt att föreställa sig, i vart fall fram till 1800-talets början. Förenings- och säkerhetsakten år 1789 som ökade småböndernas markäganderätt och – i ännu högre grad – tjänstehjonstadgans upphörande år 1833, blev två viktiga symboler för att den enkla hierarkiska ordningen ersatts av en matrisorganisation som var betydligt svårare att föreställa sig.

Fram till 1600-talet var Gud tänkt som ett agerande subjekt i pyramidens topp. Herremän och godsägare tänktes utföra Hans (mer eller mindre tydliga) order. När Gud blev förvandlad till objekt i svenskarnas mentala grammatik, så tog ägaren på sig en mer svårförklarad roll som agerande subjekt.

Följande tabell sammanfattar hur Tyresö ägare kan ha tänkt beträffande vem som är aktör (d.v.s om Gud är subjekt eller objekt i människans mentala grammatik) och hur hierarkin betraktats med avseende på hur den legitima makten i samhället varit strukturerat enligt ägarens tänkesätt:

 

Nr	Årtal	Formell aktör	Hierarki
20	1352-1364
22	1369-1396
23	1396-1406	Gud är agerande	Hierarki
24	1406-1439	subjekt	via Påven och
26	1443-1494		överheten
27	1494-1514
28	1514-1541
29	1541-1578
30	1578-1589	Oklar blandning
31	1589-1612	mellan Gud som
32	1612-1617	agerande subjekt
33	1617-1640	och mer passiv
34	1640-1648	observatör	Hierarki
35	1648-1694		via Kungen
36	1694-1737		och överheten
37	1737-1759
38	1759-1786
41	1794-1800	Gud betraktas
42	1800-1822	mer som objekt
45	1826-1838	än som subjekt
46	1838-1855		Allt mer diffus
48	1859-1892		hierarki
49	1892-1930	Gud är agerande subjekt	Hierarki under påvedömet
50	1930-	Gud utanför tänkandet	Ingen hierarki

 

Utilitarismen utvecklades under 1800-talets mitt som ett försök att motivera ägarrollen. Och under 1800-talets senare hälft kom evolutionsteorierna att ge stor kraft till ägarnas försvar. Samtidigt växte vetenskapens anspråk på att ha den traditionella religionens plats: den vetenskapliga religionen blev för många människor källan till all kunskap och alla värderingar. Denna vetenskapliga religion utgick från antagandet att det inte kan finnas några mysterier utan att vetenskapen kommer att förklara allt. Baserat på euforiska tekniska framgångar så antog man också att den västerländska vetenskapliga rationaliteten måste frälsa hela mänskligheten: andra kulturer måste anpassa sig till den och underkasta sig den.

Den vetenskapliga rationalitetstron gav ingen självklar grund för ägarens roll. Detta ändrades under mitten och senare hälften av 1900-talet genom att tron på vetenskapen försvagades: när man såg att atomtekniken lätt kunde utplåna livet på jorden. Och när klimatförsämring, miljöförstöring och överbefolkning blev tydliga följder av den vetenskapliga rationaliteten, så började nya nyckelbegrepp behärska tänkandet:

• Ekologiska system, där många självorganiserande delsystem hänger samman i ett helt (till skillnad från tidigare atomistiska separation). Dessa självorganiserande system är evolutionära.
• Mångfald har ett egenvärde, eftersom evolutionen antas främjas och livssystemen antas bli mer robusta och uthålliga.
• Marknad ersätter därmed hierarkisk pyramid som metafor för hur världen fungerar och bör fungera. Det betyder rimligen att monoteismen får ökad tankekonkurrens från olika slags polyteism.
• Den individuella ägarens ansvar blir centralt för att öka garantin mot långsiktig miljöförstöring, men det förutsätts då i första hand närägande. Ökat fjärrägande kan däremot lätt öka mänsklighetens problem att överleva. För att klara av att utkräva detta ansvar måste internationella överstatliga kontrollorgan fortsätta att tillskapas.
• Andliga värden får en renässans, utan att därför nödvändigtvis bejaka någon etablerad religion eller ens begreppet Gud. De största traditionellt missionerande religionerna upplevs som ökande hot mot intellektuell mångfald.

Det blir därigenom en fortsatt kamp om vilka typer av rationalitet som företrädesvis ska styra ägarnas relationer till de ägda objekten och människorna däromkring – och framför allt vilken rationalitet som ska styra de spelregler som de geografiskt allt större institutionerna får forma.

Oavsett hur hierarkierna kan ha varit så har ägarens osäkerhet och framtidsrädsla varit viktig under samtliga ägarperioder. Osäkerheten har troligen för de flesta handlat om klimatet: ”Kommer skörden, fisket och sjöjakten att ge tillräckligt för vintern? Kommer vattenflödet i Tyreså-systemet att räcka till en rimligt lång arbetssäsong för vattenkraften?” För några ägare har osäkerheten också gällt finansiella transaktioner: ”Kommer mina låntagare att betala tillbaka inom utsatt tid?” Från 1800-talets mitt till omkring 1930 rörde en viktig osäkerhet i vad mån arrendatorer och tjänstefolk kommer att göra revolt eller om de inte vågar sätta sig upp mot överheten: Den osäkerheten gällde nog även under 1400-talet, vilket medförde att Tyresöhus byggdes som en säker borg mot i första hand underhuggarna. Osäkerheten kring vad fientliga flottor i skärgården skulle kunna hitta på medförde att slottstornen revs sommaren 1719. Och osäkerheten kring Karl XI:s eventuella reduktion av Tyresö säteri bör under hela 1680-talet ha varit en kraftig hämsko på den industriella utvecklingen i Tyresö. (Visserligen var ägaren då gammal och finansiellt mycket försvagad. Men reduktionshotet kan inte ha underlättat för henne.)

 

Tablå 6a. Tyresöägarnas affärsidéer

Förkortningar som används i tabellen:
N = Nyttja Naturresurser
L = Nyttja Läget nära Stockholm
T = Skapa Trygghet
H = Handla i fastigheter
F = Förvalta väl
S = Spela Socialt
M =Skapa Minnesmärke över sig själv

 

 

Tablå 6b. Makt och maktförändringar per ägarperiod

Symboler som används i tabellen:

+: makten ökade under perioden.
–: Makten minskade under perioden.
=: Makten oförändrad under perioden

Här är tabellens sju kolumnshuvuden:

Period Nr årtal

Ägare

Skicket ovanför ägaren

Ägarens makt uppåt

Ägarens makt nedåt

Landbors makt

Jordlösas makt

Här är tabellen i sin helhet:

Om tabellen är vårläst på din skärm, så följer här tydligare innehåll:

Period Nr årtal	Ägare	Skicket ovanför ägaren	Ägarens makt uppåt	Ägarens makt nedåt	Landbors makt	Jordlösas makt
19	Erengisle Nilsson d.ä.	-Svagt rådsvälde		+ Mycket stor
20	Nils Turesson (Bielke)	-Anarki	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
21	Erik Karlsson (Örnfot).	-Anarki	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
22	Sten Bengtsson (Bielke)	-Anarki	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
23	Erengisle Nilsson d.ä	+Svagt rådsvälde	– Mycket stor	– Mycket stor	= Liten	Mycket liten
24 1406-1439	Gustaf Lekson	=Svagt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
25 1439-1443	Mats Ödgislesson (Lillje)	-Svagt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
26 1443-1494	Gregers Matsson (Lillje)	=Svagt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
27 1494-1514	Bengt Gregersson (Lillje)	-Svagt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
28 1514-1541	Anna Bengtsdotter, gift med Erik Ryning, omgift med Gudmund Pedersson (Slatte)	+Svagt rådsvälde	= Mycket stor	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
29 1541-1578	Nils Ryning	=Svagt rådsvälde	= Mycket stor	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
30 1578-1589	Olof Ryning.	=Svagt rådsvälde	= Mycket stor	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
31 1589-1612	Carin Axelsdotter	=Svagt rådsvälde	= Mycket stor	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
32 1612-1617	Barbro Axelsdotter Bielke	=Svagt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
33 1617-1640	Gabriel Gustafsson Oxenstierna	-Svagt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
34 1640-1648	Gustaf Gabrielsson Oxenstierna	-Stakt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
35 1648-1694	Maria Sofia De la Gardie	+Stakt rådsvälde	– Mycket stor	– Mycket stor	= Liten	Mycket liten
36 1694-1737	Grevinnan Maria Gustafva Gyllenstjerna, gift med Carl Bonde	-Stakt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
37 1737-1759	Johan Christopher von Düring	-Anarki	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
38 1759-1786	Gustafva Sabina von Düring, gift med Carl Fredric Scheffer	-Anarki	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
39 1786-1793	Ulrika Eleonora von Düring	+ Envälde	– Mycket stor	– Mycket stor	= Liten	Mycket liten
40 1793-1794	Fredrika B Hastfer, Eleonora GSture, Johan Gustaf Bonde, Melker Falkenberg	+ Envälde	– Mycket stor	– Mycket stor	= Liten	Mycket liten
41 1794-1800	Robert Wilhelm de Geer	-Stakt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
42 1800-1822	Gabriel Christian Koschell	+Anarki	= Mycket stor	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
43 1822-1824	Georg Koschell, Gabriel Koschell, Margareta Ch Koschell & Eleonora Koschell (	=Stakt rådsvälde	= Mycket stor	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
44 1824-1826	Sven Fredrik Selander.	=Stakt rådsvälde	= Liten	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
45 1826-1838	Carl Adolphe Stackelberg	-Stakt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
46 1838-1855	Fritz Stackelberg	-Stakt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
47 1855-1859	Johan Erik Hörstadius	-Stakt rådsvälde	+ Mycket stor	+ Mycket stor	= Liten	Mycket liten
48 1859-1892	G F Hörstadius	-Stakt rådsvälde	= Mycket stor	= Mycket stor	= Liten	Mycket liten
49 1892-1930	Claes Lagergren	-Stakt rådsvälde	– Mycket stor	– Mycket stor	= Liten	Mycket liten
50 1930-	Nordiska Museet	+Stakt rådsvälde	= Liten	= Liten	= Liten	Stor

 

 

Tablå 6c. Tyresöägarnas makt över sina undersåtar

 

Symbolförklaring:

Stor bokstav                    = Mycket stor makt via denna aspekt eller maktgrund

Liten bokstav                  = Stor makt via denna aspekt eller maktgrund

– (dvs ingen bokstav)     = Liten eller ingen makt via denna aspekt eller maktgrund

 

POLITISK makt

JUDICIELL makt

MILITÄR makt

EKONOMISK makt

Period Nr årtal

Infor- mations- övertag

Politiskt inflytande

Myt-makt

Dommar-makt

Rätt att Aga

Vapen- monopol

Skyddat boende

Handels-makt

Kredit- makt

Ekonomi

23 1395-1406

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

24 1406-1439

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

25 1439-1443

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

26 1443-1494

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

27 1494-1514

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

28 1514-1541

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

29 1541-1578

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

30 1578-1589

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

31 1589-1612

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

32 1612-1617

I

P

m

D

A

V

S

H

K

E

33 1617-1640

I

P

m

D

A

V

s

H

K

E

34 1640-1648

I

P

M

D

A

v

s

H

K

E

35 1648-1694

I

p

M

–

A

v

s

H

K

E

36 1694-1737

I

p

M

–

A

V

s

H

K

E

37 1737-1759

I

p

M

d

A

v

s

H

K

E

38 1759-1786

I

P

M

d

A

v

s

H

K

E

39 1786-1793

I

P

M

–

A

–

s

H

K

e

40 1793-1794

I

P

M

–

A

–

s

H

K

e

41 1794-1800

I

p

M

–

A

–

s

h

K

e

42 1800-1822

I

p

M

–

A

–

s

H

K

e

43 1822-1824

I

p

M

–

A

–

s

H

K

e

44 1824-1826

I

p

M

–

A

–

s

H

K

e

45 1826-1838

I

P

M

–

A

–

s

H

K

e

46 1838-1855

I

P

M

–

–

–

s

H

K

e

47 1855-1859

i

p

M

–

–

–

s

H

K

e

48 1859-1892

i

p

M

–

–

–

s

h

K

e

49 1892-1930

i

p

M

–

–

–

s

h

K

e

50 1930-

–

–

–

–

–

–

–

–

–

–

 

 

 

Tablå 6d. Organisatons- och kroppsfriheter under Tyresös ägarperioder

När sex organisationsfriheter och fyra kroppsfriheter gällt för Tyresös ägare och övriga

 

Förklaringar

 

–   = Tyresös ägare (ä) respektive Tyresös övriga (ö) invånare har inte denna frihet.

f = fria män her denna frihet, men slavar har den ej och ej heller fria mäns kvinnor

Ä = Ägaren har denna frihet

Ö = Övriga Tyresöbor har denna frihet.

b = Ägare resp Övriga har denna frihet mycket begränsat.

T = Ägaren har troligen frihet från att sitta i fängelse.

Förtydligande av de två vänstra kolumnerna:

Äga-re

Ägar-period

 

Förtydligande av de sex påföljande dubbelkolumnerna om Organisationsfriheter:

Ytt-rande- frihet ä     ö

Infor-mations-frihet ä       ö

Mötes-frihet   ä     ö

Demons-trations-frihet ä     ö

Före-nings-frihet ä     ö

Reli-gions-frihet ä     ö

 

Förtydligande av de fyra högra dubbelkolumnerna om Kroppsliga friheter:

Fängels ä     ö

Tortyr ä     ö

Döds-straff ä     ö

Aga ä     ö