04 – Tyresö tusen år

Historieteorier som bakgrund till boken.
Nätbilaga 04 till boken (2019) Tyresö under tusen år av Harald Berg

Innehållsförteckning för denna bilaga:

Bokens syften och målgrupp
Tre styrteorier
Fyra historiateorier
Flera berättarteorier

1. Bokens syften och målgrupp

Boken ”Tyresö under tusen år” har sex eller kanske sju syften:

HOBBY. Tillfredsställa min egen nyfikenhet: Det är intressant att gräva i historieböcker och i arkiv för att lära sig hur förfäderna agerade. Denna hobby blir än mer intressant när man har en ambition att skriva av sig resultaten. Det är således en stor självtillfredsställelse i att dels finna nya historiska förhållanden och dels komma på bra formuleringar när jag fäster tankarna om dessa på papper.
DELA. Jag vill gärna dela med mig av gjorda fynd och lärdomar till andra, vilka också kan vara intresserade. Kan det därvid bli någon form av dialog eller diskussion, så är det än mer intressant för mig. Detta syfte är mer utvecklat i nätbilaga 01. Erfarenheterna från mina tidigare skrifter och föreläsningar är dock att det är svårt att få feed-back av intresse. Denna gång har jag försökt förtydliga detta syfte.
KORRIGERA. Jag vill gärna rätta till gamla missuppfattningar och felaktiga historietolkningar – utan att därför behöva framstå som en besserwisser. Jag ser det oftast som en väluppfostrad plikt att påpeka fel i det offentliga. Detta framgår bättre av nätbilaga 01, där många sådana historiefel är listade under punkt 4. Jag retar mig således på att gamla fel kopieras i nya rapporter och medför att kommunens beslutsfattare ges missvisande beslutsunderlag.
UNDERLÄTTA. Ge systematiska underlag för att andra ska kunna komplettera, eller för att flera ska kunna diskutera Tyresös historia, så att den kan beskrivas bättre. Även detta mål belyses mer i nätbilaga 01.
BEHOVSTÄCKA. I rimlig utsträckning tillfredsställa ett allmänt behov av kunskap beträffande den lokala historien. Gemensamma kunskaper och myter kring hembygdsmiljöns bakgrund är troligen viktig för gemenskapskänsla och trivsel i en bygd. Alla som bor i Tyresö ser inte orten som sin hembygd. Somliga ser orten mer om ett tillfälligt boende i Stockholmsregionen, men många Tyresöbor vill för barn och bekanta kunna berätta intressanta historier om lokalsamhället. Man vill således inkludera Tyresö i sin egen livsvärld. Men, observera att historiebehovet aldrig kan bli tillfredsställt, eftersom nya fynd, och nya tider kräver omformulerade berättelser. Den slutliga historieboken finns inte. Historieskrivning är en fortlöpande process.
ÅTERGÄLDA. Jag vill gärna ge tillbaka något till samhället som ersättning för all den utbildning och välfärd jag genom årens lopp erhållit, och kan jag göra det utöver all skatt jag betalt, så känns det extra bra för mig. Därför berättar jag gärna den historia jag efter mycket läsande och arkivgrävande har lärt mig. Jag kräver således inget tack för arbetet, utan ser det tvärtom som mitt tack till samhället.
ÖVERTRÄFFA. Under de sista fyra årens mer hektiska bokskrivande har något av ett sekundärt mål tillkommit, nämligen att försöka överträffa förra boken i försäljningsframgång. Boken ”Brevikshalvön – i skuggan av en markis” har sedan den kom ut år 2013 blivit Tyresö bokhandels ”mest sålda bok alla kategorier” sedan bokhandeln startade i början av 1970-talet, vilket är roligt för en författare att höra. Ett nära till hands liggande mål blir då lätt, att försöka överträffa den bokens framgång. Den må bli vad den blir, men jag har gjort vad jag kunnat för att denna nya bok ska bli uppskattad av många Tyresöbor. Därigenom slipper kommunen förlora pengar på sin investering i bokens tryckning, och kan dessutom tydligare känna att lokalhistoria är av gemensamt intresse.

Bokens primära målgrupp är personer, som är intresserade av Tyresös historia, oavsett om de är nyinflyttade i kommunen, själva har djupa familjerötter där, eller om de bara blivit fascinerade av traktens egenheter och vill veta mer om bakgrunden.

Även bokens hemsida kan till stora delar vara av intresse för denna primära målgrupp, men jag räknar med att många av hundratalet nätbilagor där i högre grad lockar dels den som vill gräva djupare i delar av Tyresös historia för att komma fram med än bättre historieskrivningar, och dels det fåtal personer som har speciella historiefilosofiska intressen. En tredje sekundär målgrupp är kommunens planerare, såväl tjänstemän som de politiker som beslutar om kommunens utbyggnadsplaner, varvid bägge dessa grupper av personer inte sällan byts ut med några få års mellanrum, samtidigt som många är nyinflyttade utan andra lokalhistoriska kunskaper än vad de kan läsa i kulturhistoriska rapporter om Tyresö. Eftersom dessa rapporter gärna upprepar gamla sakfel, så blir resultaten inte alltid de avsedda: man gräver och spränger aningslöst bort de viktigaste arkeologiska spåren från Tyresös medeltida historia.

2. Tre styrteorier.

Jag ser det som en gåva att ha blivit tillräckligt gammal för att inse hur lite jag vet. Jag har med åldern kommit till slutsatsen, att det som styr världen, samhället och även Tyresös utveckling i mycket liten utsträckning är förnuftet eller den mänskliga logiken. Vi människor vill nog gärna framstå som rationella och vi vill tro att vi har makt att genom förnuftet påverka våra egna och andras liv, men det är betydligt mer tre andra krafter, agenter eller makter, som styr utvecklingen i högre grad än logiken: Dessa är retoriken, hormonerna och mikroberna.

* Retoriken: Våra kategorier och metaforer styr oss genom att språket styr oss; det styr vårt tänkande, det vill säga vår logik eller rationalitet, genom de kategorier vi använder oss av för att beteckna vår uppfattning av världen omkring oss.

Ägandet – och ägaren – har betydelse för utvecklingen och är därför av intresse att utvärdera för att förstå Tyresös långa historia. Men det är ju inte bara ägaren, utan väl så mycket institutionen ägande, som styr. Det betyder att ägandets regelverk, som samhällssystemet bestämmer, och som hela tiden ändras, är det som styr mycket av vad som sker och vilka effekter det får på kort och lång sikt.

Allt detta hindrar inte att ägarnas egna affärsidéer har haft betydelse och att den betydelsen är av intresse att förstå. När en ägare dött är arvtagarens nya idéer troligen styrda av samhällsandan, men även av ärvda myter och familjeintressen, inklusive för oss okända interna familjehemligheter eller ”lik i garderoben”, vilka kan vara väl så viktiga att hålla utanför allmänhetens ljus, men som just därför påverkar ägarens agerande.

Klimatändringar är intressanta i historien, men har inte varit de styrande för ägarna under Tyresös tusen år annat än i marginell grad – även om landhöjningen under Tyresös tusen år är den tydligaste klimatpåverkade naturkraften som fortfarande styr Tyresös geografi, samtidigt som kommunens geografiska läge i en sedan 500 år expanderande huvudstadsregion styrs av starka kulturkrafter. 2010-talets antropogena klimatändring drabbar oss nu med en enorm retorik.

Begreppen styr oss således och värderingarna tillsammans med våra myter styr vilka begrepp vi lyfter fram i vår inre retorik.

– Begreppen är luriga. Vi beskriver vanligen världen omkring oss i termer av substantiv och inbillar oss att dess motsvaras av substanser. Vi upplever samma värld i form av adjektiv, samtidigt som det vi ser som intressant i historieberättelserna är verben – och hela tiden kan vi inte komma bort från vår mentala fångenskap i språket. (Se mer om detta till exempel i Gershon Weiler (1970) sid 288.) – Världen skapas ju genom Ordet enligt Gamla Testamentets intressanta historieuppfattning, som har många styrkor jämfört med till exempel Big-Bang-teorin.

– Värderingar är trögföränderliga för det mesta och ibland snabba. För det mesta är de svårformulerade, om de ska vara begripliga. Tio Guds bud (Dekalogen) kan ses som ett ovanligt bra exempel på värderingar vars formulering stått sig i tusentals år. Att enligt Gunnar Myrdals förslag redovisa sina värderingar som forskare är det numera inte många som tror är möjligt.

– Myter är ofrånkomliga i mänskliga samhällen. Det är så lätt att peka på gammal vidskepelse, och ännu lättare att glömma bort all modern vidskepelse, som vi är fångna i och därför inte kommer ifrån – det vill säga att vi är förblindade av nya begrepp och vill eller kan inte se att tankekonstruktionerna är precis lika godtyckliga eller overkliga som gamla föraktade myter. Två enkla tankar om historiska myter:

– Häxjakten på 15- och 16-hundratalen: Vi frågar oss idag hur man då kunde vara så dumma, att man trodde på häxor – och bland annat deras flykt till Blåkulla? Vi frågar oss inte lika ofta hur nazisterna på 1930- och 1940-talen verkar ha trott att judar, zigenare och homosexuella inte var riktiga människor och därför hade lägre värde eller inget människovärde alls. På liknande sätt vill många idag tro att invandrare i gemen inte är trevliga människor, som vi kan lära oss mycket av och ha roligt tillsammans med, och som inget hellre vill än att genom eget arbete bygga upp en god framtid för sina barn. Vi misstror dem nog oftast av oförståelse och begränsad insikt.

– Solguden under förkristna tider är svårbegriplig idag: hur kunde man då tro att tillbedjan till solen kunde öka skördar och förlänga livet? Samtidigt finns det få som är sådana soldyrkare som dagens svenskar, som gärna bränner sönder huden och flyr till soliga länder för att solbrännan ger känsla av framgång, ökad självkänsla och kanske också status.

Och två enkla tankar kring framtida mytpåverkan:

– Det hårt styrda myt- och traditionsstyrda Amishfolket kommer nog att överleva majoriteten i USA. Är de mer eller mindre lyckliga idag än genomsnittsamerikanen? Svaret på den frågan bero främst på vilka lyckomått man använder, men troligtvis är de inte mindre lyckliga än genomsnittsamerikanen enligt väldigt många sätt att mäta lycka. Jag är imponerad av att de kan leva väl mitt i det moderna överflödssamhället – och deras jordbruksmarker påstås var de mest produktiva och välskötta man kan tänka sig, trots de närmast medeltida brukningsmetoderna.

– Och för Sveriges del kan jag tänka mig att en större andel samer än storstadsområdenas rikssvenskar överlever framtidens utmaningar, dock inte främst till följd av mytbaserad kultur, utan geografisk isolering plus urgammal tradition.

* Hormonerna, som påverkar eller definierar våra känslor, är den andra dominanta styrkraften, genom att det är främst känslorna som avgör besluten hos människor, liksom hos andra mer utvecklade djurarter. Ägarnas val av affärsidéer är i hög grad känslostyrda. Detta har för mig blivit nästan som ett axiom.

Vi är idag inte klokare än våra förfäder. Inte ett dugg! I vart fall inte under Tyresös tusenåriga historia. Visserligen har vi moderna verktyg och mycken ackumulerad kunskap i böcker och datorer, men vi är knappast klokare eller visare, även om många av oss tror det. Tvärtom: Jag misstänker att många personer idag så till den grad har förträngt den religiösa världen, att de inte har kvar något språk för att fundera över existentiella frågor och har därigenom blivit allvarligt handikappade i konsten att leva som människor med en harmonisk balans mellan de yttre materiella och inre spirituella världarna, eller vad man väljer att kalla de olika dimensionerna.

Jag håller således gärna med Axel Oxenstierna, som till sin son Johan år 1644 lär ha sagt ” Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs.” Eller, om han sa det på latin: An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur. – Samma citat har för övrigt också tillskrivits den franske kardinalen Richelieu (1585-1642) som styrde Frankrike under sina sista 18 år. Oavsett ursprung, så gillar jag budskapet!

Känslornas historia har ingen kunnat skriva någon intressant historiebok om, så även fast jag är övertygad om deras stora betydelse för utvecklingen i Tyresö, så jag kan inte berätta om när och hur – mer än att hela tiden har beslutsfattarna under Tyresös tusen år styrts av sina känslor via sin hormonproduktion, mer än av sin logik, såväl vad avser mål som medel att nå dessa. Tre enkla tankar kring detta:

– Mina egna viktiga beslut i privatlivet, kring till exempel giftermål, val av anställning eller köp och försäljning av dyrbar egendom, har – sedda i efterhand – haft mycket lite med rationalitet att göra: Känslorna och praktiska tillfälligheter har styrt mer!

– Och när jag suttit i styrelser och diskuterat miljoninvesteringar så har jag själv inte begripit speciellt mycket, men man har lyssnat på mig och vi i gruppen har känt oss tvungna att försöka välja vad som för det mesta känts som det minst dåliga alternativet.

– Samma sak med min studieresa med Handelshögskolan i Stockholm runt stora delar av USA sommaren 1969, där många (stora eller små) framgångsrika företag besöktes för att med deras företagsledningar diskutera ”Planning and Budgeting”, vilka då var populära metodfrågor. Herrarna där var nog inte mycket klokare än några andra, även om de kan ha haft goda insiderkontakter av stor professionell betydelse. Denna välplanerade resa gav (eller förstärkte) inte bara insikten, utan fick dessutom snabbt efteråt avgörande betydelse för min yrkeskarriär. Arbetsgivarna här trodde tydligen att jag kunde mer än dem om långsiktsplanering, vilket då var ett retoriskt inneområde under flera år. (Den studieresan var extra intressant som kontrast till 1964 års studieresa med mina KTH-studiekamrater med besök av olika institutioner i SSSR, där det också rådde ”Planning and Budgeting”, men med andra definitioner och syften.)

* Mikroberna och immunförsvaret, som bestämmer om vi är friska eller dör, är den tredje långsiktigt viktiga utvecklingskraften, även om vi oftast uppfattar effekterna som slump, eftersom vi inte förstår bättre.

Människan som art har varit bra på att anpassa sig till olika klimat, men hon har aldrig vant sig vid stora eller snabba nya mikrob-angrepp, varigenom massdöd varit återkommande fenomen. Dessa är sällan beskrivna, eftersom även historikerna dog, och fåtalet överlevande människor hade mer akuta problem för sin överlevnad än att berätta om farsoten.

Varje människa lär ha i sig tio gånger fler mikrober än egna celler. Du har omkring 10 000 olika arter bakterier som bor i dig. Mikrobernas DNA utgör cirka 99 procent av allt DNA som du bär omkring på. Ditt eget DNA är således bara cirka 1 procent av allt detta liv. Immunförsvaret minskar i den urbana miljön, jämfört med dess styrka hos ruralt uppväxta personer enligt flera studier.

Mikrober är överlägsna på att överleva. De fanns långt före människan och de kommer att överleva vår art. Men vi vet inte hur historien om dem ska skrivas på ett intressant sätt, inklusive deras inverkan på till exempel Tyresös tusenåriga utveckling.

Digerdöden år 1350, böldpesten 1710, koleran på 1840-talet och spanska sjukan 1918 har jag berättat kort om i boken. Där finns dessutom framlyft många andra årtal, då olika typer av pest härjade i och runt Tyresö, men vi vet inte vilka historiskt intressanta slutsatser man bör dra – annat än att man tvingats leva med riskerna, inte minst de barnafödande kvinnorna, på sätt som de flesta av oss idag har svårt att förstå.

Och Tyresö, som också drabbades av dessa pestvågor – men klarade av vågen av Spanska sjukan så att bara två av invånarna dog i den – har under de senaste decennierna ansträngt sig att bli en integrerad del av en sådan extremt sårbar storstadsregion.

Nästa stora befolkningsminskning på jorden är en tidsfråga – och är med största sannolikhet inte följden av meteornedfall, vulkanutbrott eller atombomber, utan av någon pandemi, som snabbt drabbar storstadsregionerna.

Den medicinska utvecklingen under det senaste 70 åren har varit fantastisk på att ”rädda liv”, men oklart hur den påverkar oss, utöver att jorden håller på att överbefolkas till följd av vaccin, penicillin och andra medicinskvetenskapliga framsteg. Vi går från att vi så att säga dött en och en, till att vi i framtiden råkar ut för plötslig massdöd i storstäderna. Den långsiktiga medellivslängden blir kanske ungefär den samma. Och de framtida generationerna av överlevare, eller vidarelevande människor, kommer nog att vara lika lyckliga som vi är idag, och lika ovetande om att deras immunförsvar har råkat välja ut just dem.

* Av ovanstående tre dimensioner känner jag mig närmast tvingad att i boken avgränsa mig till i första hand ägarnas affärsidéer för att kunna erbjuda en intressant berättelse, även om jag försöker komplettera med information om till exempel pest- och klimatkriser. Boken detaljanalyserar inte heller hur systemen för ansvarsutkrävande har ändrats i Tyresö, vilket tydligast skedde 1930 och än mer 1966., trots att ansvarsbegreppet genomsyrar texten och att system för dess utkrävande förblir strategiskt viktiga vid sidan av retoriken, hormonerna och mikroberna. Det vore en ynnest att leva vidare och ha förmåga att skriva en historia om hur ansvarstänkandet påverkat Tyresö – om det skulle var möjligt att göra på ett intressant sätt. Massmedia ska ju numera vara den statsmakt som granskar även den kommunala apparaten, men har sedan 1990-talet tyvärr urholkats allt mer i den rollen.

3. Fyra historiateorier:

Det är en konst att skriva historia på bra sätt. Jag har främst utgått från följande fyra tankar:

Saklighet viktig. Saklighet och kritisk källgranskning är och har varit det viktiga för mig under bokskrivandet. Frestelserna är stora, när man i någon källa finner en uppgift, om något som påstås ha hänt under en tidsperiod, när det inte finns mycket annat att berätta om Tyresö: Är det en skröna? Ja, troligtvis, men den kan återspegla vad som verkligen skett. Är den intressant, om den är sann? Ja. Vilka samtida händelser runt omkring Tyresö kan förstärka händelsens sannolikhet? Att tidsandan styrker händelsen är inget bevis. Och många gamla skrönor har nog ett frö av sanning i sig.

Historia är för mig inte en samling tid-satta fakta, utan att förstå hur förändringsprocessen varit och förklara sambanden mellan historiska företeelser.

Förståelse och förklaring. Förklaring och förståelse är av olika intresse i skilda delar av boken, men allt bygger på tolkningar av vad som hänt och hur och varför det skedde. Förståelse handlar också om förändringskrafter: vilka idéer och andra krafter som förelåg och hur de bör ha påverkat skeendet, även om vi inte kan bekräfta detaljerna. Den materialistiska historieuppfattningen, att det inte är överklassens idéer, utan det är bönderna (eller massorna av människor) som åstadkommer historien, ligger det också mycket i, men det är inte den vinklingen som används i den här boken.

Berättelsen måste göras trovärdig för att bli intressant att ta del av. Detta gäller inte minst den på källfakta fattiga delen A i boken. Jag har därför under en stor del av arbetet försökt tillämpa inlevelsemetoden, men förstår i efterhand, att jag till stor del inbillat mig att jag därvid förstått hur Tyresö-ägarna känt och resonerat för hundratals år sedan.

Del D handlar om analys, överblick, trender, brytpunkter, förståelse för skeendena. Val av så kallade trender är extremt subjektiva: det är vad jag tycker är intressant att studera. Jag inbillar mig dock att många andra personer också kan tycka ungefär som jag.

Brytpunkterna i de långa trenderna är också av intresse. Begreppet brytpunkt i dessa trender bör ses som förenklade efterhandskonstruktioner. Andra personer kan nog tolka annorlunda, vilket i så fall bör kunna leda till utvecklande historiediskussioner.

Sannolikhet och användbarhet. Det finns oändligt många giltiga beskrivningar av dagens verklighet i Tyresö. Antalet sätt att beskriva historien korrekt är inte mindre. Den som varit vittne till en olycka vet, att det som står i tidningen dagen därpå innehåller många fel. Och närvarande vittnen ger dessutom märkligt skiljaktiga berättelser av samma sak. Sanningen är således svår att definiera. Samtidigt vill jag kunna förstå vad som hänt, och förståelse baseras på tolkning, där målet är att nå sannolika beskrivningar, vilka gärna dessutom är användbara för att förklara vilka motiv eller andra bakomliggande orsaker, som rimligen bör ha förelegat.
Balansen mellan bevara och förnya. Förändringstakten är viktig när det gäller samhällets omvandling. Unga revolutionärer kräver gärna att allt ska ändras fort. Gamla invånare har mer ofta vant sig vid rådande system och blivit mer konservativa. Det finns således en generationsmotsättning inbyggd i strukturomvandlingarna, vid sidan av att olika maktgrupper oftast har skilda intressen. Jag vill gärna tala om optimal förändringstakt:

Om takten är för låg, så bygger man upp spänningar. Det händer för lite. Samhället blir rentav långtråkigt och något av en otålig förändringslusta skapas.
Om takten är för hög, så skapar det stress. Äldre medborgare känner inte igen sig och känner sig alienerade i det nya. Det är vanligt att människor vill kunna återvända till sin barndoms lekplatser och där känna igen sig. Sådana återseenden verkar skänka en existentiell trygghet. För snabb omsättning medför ju dessutom administrativa problem inom den offentliga sektorn, vilka bland annat skapar känsla av orättvisor i samhället.

* Exempel på tider med hög förändringstakt i Tyresö är 1630- och 1640-talen med slotts- och kyrkbyggen, 1719 med det värsta året i den lokala historien, 1770-talet med de bästa åren, 1960- och 2010-talen, med överdrivet snabba bostadsutbyggnader.

* Exempel på tider med låg förändringstakt i Tyresös historia är mer svåra att ge. Det beror dels på att genomsnittsmänniskan torde tycka att det hela tiden händer mycket kring dem – det är nog först i välståndets materiella överflödssamhälle som många, mest ensamstående och ensamboende personer, kan finna tillvaron långtråkig. Dels vet vi så lite om allt smått och stort som förr hände de många individerna i deras dagliga liv, med återkommande smågräl, rykten, död och överlevnadskamp.

Hur angeläget är det att bevara gamla artefakter eller det nuvarande natur- och kulturlandskapet? När ska jag slänga bort familjens gamla minnesföremål? Vem kan ha intresse av att läsa min morfars över hundra år gamla kärleksbrev till min mormor? Och är ett sådant tänkbart intresse skäl nog att arkivera de breven under lång tid? Hade jag varit lyckligare om jag haft kvar min morfars morfars motsvarande kärleksbrev – om sådana någonsin funnits? Eller från andra förfäder, vilka jag inte ens vet namnet på? Om jag haft individuella minnesföremål från säg tusen av mina förfäder, och förmodligen avskytt ansvaret för denna historiskt övertunga börda?

Liknande frågor kan man ställa beträffande Tyresös historia. Vad av alla arkeologiska fynd i Tyresö är av intresse att bevara och kunna visa för allmänheten? För att inte drunkna i allt gammalt skräp måste man välja efter vilka urvalsprinciper saker ska sparas. Samma sak beträffande historiska händelser: Vad är intressant att berätta? Svaren på den frågan växlar över tiden och i framtiden ställer man andra frågor till historikerna än de som jag ställt till mig själv i boken. Och om idag ointressanta spår då är borta, så blir vi anklagade för historielöshet när vi utan samvetsbetänkligheter slängt eller grävt bort dem.

Jag tror att kontinuiteten i Tyresös historia är strategiskt viktig. Även om det är eller kan bli av intresse att kunna mera kring detaljer i någon av de kartlagda ägarperioderna, så kommer det att vara långsiktigt mer betydelsefullt att kunna fylla luckorna i den historiska kontinuiteten bakåt före år 1350. Det är således viktigare att kunna gräva fram fynd som belyser vad som hände i Wättinge på medeltiden än att kunna gräva fram något industriföremål från 1700-talet vid Nyfors. Kontinuerliga rottrådar bakåt i historien förstärker berättelsen om Tyresö. Att under stor stress bygga ut Wättinge Lyckor utan att ta sig tid till besinning kring möjliga och troliga arkeologiska fynd är således extremt kortsiktigt och svårförsvarligt.

4. Flera berättarteorier

För bokskrivandet har jag valt några berättartekniska utgångspunkter i sättet att redovisa mina resultat:

* Ledig stil utan facktermer. Det är ju inte fråga om en akademisk avhandling, utan om en populär lokalhistorisk bok, som främst riktar sig till en bred målgrupp.

* Inga fotnoter. De första åren skrev jag helt utan källhänvisningar, men under de sista sex åren har jag lagt in en del sådana i den löpande texten. Bristen på källhänvisningar är en tydlig nackdel för den som vill forska vidare. I gengäld har jag arbetat mycket med att i nätbilaga 03 redovisa vilka källor jag använt mig av för bokens olika delar

* Systematik och överblick eftersträvad. Rubriker och stickrubriker har använts flitigt för att läsaren snabbt ska kunna finna det intressanta.

– Ägarkontinuitet och övergångar. Jag lägger hög vikt vid att presentera hur övergångarna mellan de många ägarna gått till, så att läsaren kan förstå hur och varför makten över godset och dess många människor växlat mellan ägarperioderna.

– Affärsidéerna strategiska. Arkitekturhistoriska idéer är exempel på vad som kan vara intressant att studera eller förstå, men jag har i texten lagt tonvikten vid ägarens affärsidéer med sitt godsägande, eftersom det för mig ger den bästa förståelsen av många betydelsefulla aspekter av Tyresös historia.

* Balans mellan helhet och detaljer. Detaljerna brukar ge liv åt historien och helheten överblick.

* Sökbarhet viktig. Jag har lärt mig, att många läsare av boken ”Brevikshalvön – i skuggan av en markis” har läst den rakt igenom (en eller flera gånger) som en roman, men att troligen fler har bläddrat och återkommande valt ut avsnitt att läsa mer noggrant. Man har då sökt det som varit mest intressant för stunden. Och kulturnämndens ordförande Dick Bengtsson förklarade på ett tidigt stadium av projektet, att han tänkte använda den kommande boken som en uppslagsbok i sitt arbete. Det betyder att bokens register kan bli viktiga för många läsare och att de många nätbilagorna också underlättar sökbarheten via googling.

* Balans mellan boktext och nätbilagor, det vill säga mellan vad som står i boken och på dess hemsida. Erfarenheten från nätbilagan till boken om Brevikshalvön var, att den uppmärksammades förvånande mycket över hela världen, det vill säga även av personer, vilka troligen inte hade en aning om bokens existens. Slutsatsen har blivit att jag i boktexten främst har med det som riktas till den primära målgruppen, medan en del av det som de tre sekundära målgrupperna väntas vara mer intresserade av ligger på bokens web-sida – även om alla läsare troligen kan finna något intressant bland de över hundra bilagorna där.

* Balans mellan text och bild. Det finns enligt min mening knappast något mer välkommet än bra bilder och diagram i en bok. När boken började bli väl tjock, så dämpades bildjakten något, för att spara sidantal, men målet har varit att ha med bilder som kompletterar texten och välvalda diagram som förstärker den.

När läsaren ska tolka berättelsernas detaljer kan det vara bra att känna något av de grundläggande värderingar, som troligen (delvis omedvetet) kan ha styrt mina val av aspekter och perspektiv på historien.

* Som vit manlig svensk, utan egna barn, med en självsyn av kulturell vidsynthet, kan jag ha inbillat mig att ha nästintill objektiva tolkningar, speciellt i bokens del A.

* Som uppvuxen i en lutherskt grundmurad samhällskultur, i en småstads- och förortsidyll, fast med goda kontakter med såväl storstad som landsbygd och naturmiljöer – och i ett borgerligt tjänstemannahem (med företagarinslag) och mer scouting än åskådarsporter, och med mycket böcker, men utan TV fram till 20-årsåldern, har jag funnit att tio Guds bud har varit och är långsiktigt ovanligt väl formulerade som grundval för det goda samhället – och därvid gärna i den positivt formulerade variant som Ullabritt Berglund lanserat i sin läsvärda bok ”De tio budorden i vår tid” (Forum 2010):

Var medveten om vad du sätter främst. (Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig:)
Var aktsam om det heliga. (Du skall inte missbruka herren din Guds namn.)
Var ledig och vila dig regelbundet. (Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.)
Var stolt över ditt ursprung. (Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig.)
Var varsam om ditt eget och andra liv. (Du skal inte dräpa.)
Var trogen mot din partner. (Du skall inte begå äktenskapsbrott.)
Var hederlig i allt du gör. (Du skall inte stjäla.)
Var uppmärksam på dina tanker. (Du skall inte vittna falskt mot din nästa.)
Var tacksam för vad du har. (Du skall inte ha begär till din nästas hus.)
Var glad åt andras framgång. (Du skall inte ha begär till din nästas hustru, eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.)

Allt detta hindrar inte att jag tror mig förstå att många människor för tusen år sedan fann anledning att frukta åskguden och att tillbe fruktbarhetsgudar. Jag lever i tron att människan är en Homo religious, det vill säga att vi är religiösa, även om många idag inte vill erkänna det. (Många av de så kallade ateisterna är synnerligen religiösa, fast med nya namn på sina gudar! De ger uttryck för en förvirrande språkförbistring – och verkar sällan mer lyckliga i sina speciella trossystem, även om det inte tillkommer mig att döma och att jag inser att det finns många olika sätt att se på tillvaron.)

* Som partipolitiskt bred, för att inte säga partipolitiskt slätstruken medborgare, har jag på de olika valnivåerna röstat med många olika partier, vars vackra nyckelord i de politiska programmen jag visserligen inte begripit, men där jag bedömt att mina val främst främjat hinder mot de partier jag just då taktiskt bedömt oönskade som vinnare – och detta har jag försökt göra i en tro på de demokratiska värderingarnas välsignelse, men samtidigt med insikt om dessas korta historiska bakgrund och osäkra framtid. Jag har dock ingen aning om hur läsaren bäst ska ta hjälp av sådan information för att få hjälp att bättre tolka mina berättelser i boken.