Bakgrund till bokens tillkomst
Nätbilaga 01 till boken Tyresö under tusen år av Harald Berg (2019)

Innehållsförteckning::
 1 Bakgrunden till boken är sjufaldig
2 Att förstå platsens rötter
3 Gamla fel upprepas
4 Felaktiga kulturmiljöunderlag i kommunens planering
. . 4.1 Historierevidera Tyresö!
. . 4.2 Historiehantera Tyresö!
5 Ett långvarigt projekt
6 Tyresös historia värd fördjupningar
     6.1 Schnells diskuterbara påståenden i sitt första kapitel
           6.1.1 Tyresöproblemet löst
           6.1.2 Två andra grundläggande definitioner?
           6.1.3 En allmän näringslivsbakgrund?
           6.1.4 Fiske viktigare än jordbruk?
           6.1.5 Några viktiga förutsättningar?
           6.1.6 Schnells elva övriga ”frågor”
      6.2 Diskuterbara påståenden i Schnells kapitel 3 om de första industrierna
            6.2.1 Vindkraften borta med vinden?
            6.2.2 Tegelbrukets växlande öden?
            6.2.3 Träindustrierna betydelse?
            6.2.4 Metallindustrier
            6.2.5 Fiberindustrier
            6.2.6 Läder- och skinnindustrier
            6.2.7 Kemiska industrier
      6.3 Diskuterbara frågor kring transporter och marknader
            6.3.1 Marknader av olika betydelse?
            6.3.2 Marknad och konkurrens
            6.3.3 Ny teknik ändrar Tyresö?
            6.3.4 Transportförutsättningar
      6.4 Diskuterbara påståenden om den sjunde strömmen
            6.4.1 Sammanfattande helhetsbild
            6.4.2 Den sjunde strömmen
            6.4.3 Kvarn som konkurrerande teori?
       6.5 Harry Runqvists föredömliga berättelser
       6.6 Bratts diskuterbara påståenden
       6.7 Att diskutera näringslivshistoria i Tyresö
 7 Författarens CV
 8 Ingvar Fredrikssons samlade kopiematerial 2006
 9 Kulturföreningen Tyresö tusen år: Föreningens historia
10. Bokens tillkomstprocess

 

1. Bakgrunden till studien är sjufaldig

Lokala brukarfrågor: Min medverkan i arbetet att återskapa Dyviks Lövängar och som följd därav att försöka förstå hur det området utvecklats till vad det är nu: Detta har lett till en ambition sedan 1980-talet att svara på den enkla frågan ”Hur gamla är Dyviks Lövängar?” Svaret på den frågan kräver först en bedömning av hur gammal Dyviks gård är. Detta i sin tur kräver en värdering av hur gammalt Tyresögodset är och hur verksamheten under detta utvecklats sedan dess etablering. Det är detta som boken avhandlar. Huvudtanken är att Dyvik och dess lövängar anlagts genom initiativ från Tyresögodset, och samtidigt även Brevikshalvöns, ägare, vid en tidpunkt, när bosättning långt ute på Brevikshalvön upplevdes som säker och det samtidigt fanns ett efterfrågetryck för ökat fiske.

 

Lokala ägarfrågor: Sedan jag år 1975 blev brukare – och i än högre grad sedan jag 1981 blev ägare – av Dyviks Gård har det känts angeläget att förstå hur den gården utvecklats. Mycket där är ju uppenbara spår från många seklers odlarmöda och allt det som är gammalt har därvid pockat på förståelse kring ålder och sammanhang. Därför har jag rotat mycket i Dyviks historia. Föreläsningar och anteckningar därom från de senaste 40 åren kan kanske bli till en annan bok så småningom. Även de juridiskt extremt invecklade ägarförhållandena för Dyviks Lövängar har varit av intresse att följa genom åren. Men dessa bakgrunder visade sig snart kräva ökad kunskap om hela godsets historia för att förstå.

 

Forskarfrågor: Mina forskarstudier vid Nordiska Institutet för Samhällsplanering under perioden 1978-1996 skärpte mitt intresse för att spåra och förstå maktförhållanden i samhällsförändringen. Det var således fråga om 18 år med mycket stimulerande samhällskritisk analys under professor Gunnar Olssons ledning. Dessförinnan hade jag i mina studier till civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm i slutet av 1960-talet deltagit i speciella studier i samhällsplanering under professor Gunnar Arpi. Särskilt intressanta har i dessa sammanhang blivit frågor kring skillnaden mellan vad som synes ske och vad som kan antagas ske bakom maktens kulisser, liksom frågor av grundläggande betydelse för samhällsförståelsen, och meningsfrågor, speciellt sådana som är inbyggda i samhällsstrukturen och språket på sätt som gör dem svårupptäckta. – I likhet med många andra kom jag tidigt att reta mig på dels hur vanligt det var att borgerliga politiker överdrev sin tro på konkurrensens och liberalismens fördelar och dels på många socialdemokratiska politikers nästan religiösa tro på den materiella jämlikhetens möjligheter och välsignelser – med bortseende från många mer fundamentala meningsfrågor.

 

Utvecklingsplaneringsfrågor: Tre år som planerings- och utredningsexpert i Stockholms Stadshus (Stadskansliets finansavdelnings planeringssektion, 1969-1971) gav en intressant inblick i det politiska maktspelet i samband med kommunal och regional översiktsplanering. Och 19 år som samhällsekonom och chef för den samhällsekonomiska gruppen inom ett stort konsultföretag (VBB, 1971-1989) gav mycket praktik i många av översikts- och utvecklingsplaneringens tekniker – med tillämpning på olika kommunal- och regionalplaner i många nordiska kommuner och länder i Afrika och Asien. Det blev därvid en fascinerande hobby att söka paralleller i utvecklingspåverkande krafter mellan dagens u-länder och Sverige på den tiden Sverige var ett u-land. Vilka faktorer hade störst betydelse för Sveriges snabba omvandling till i-land? (Mitt enkla standardsvar blev så småningom att följande fyra faktorer vägde tungt:

• Kreditgivarsystemet kopplat till lantmäterisystemets goda möjligheter till inteckningar i fast egendom.
• Läskunnigheten, kopplad till prästernas årliga kontroll via husförhören.
• Freden, kopplad till förödande krig i närområdet som erbjöd goda efterkrigsmarknader.
• En plattare maktstruktur genom hustavlans och tjänste-hjonstadgans avskaffande, kopplad med entreprenöriell inspiration från många emigranter till Nordamerika.)

 

Självstyrelsefrågor: Femton år som kommunanalytiker (och delägare) i Svensk KommunRating AB 1991-2013 har skärpt intresset för det lokala självstyret och dess utveckling i Sverige. Det har varit mycket lärorikt att studera det lokala självstyrets historiska utveckling i Sverige sedan vikingatiden – med betoning på socken- och kommun-nivån. Det har dock visat sig att Tyresö kommun är osedvanligt olämplig att använda som praktikfall, eftersom hela kommunen så länge ägts av en enda person. Under långa tider har dessutom denne ägare varit så nära lierad med centralmakten, att det är svårt att skilja på ägarens roller som företrädare för lokala intressen och nationella.

 

Institutionsbyggarfrågor: Som intresserad ekonomhistorisk amatör tänker jag gärna på det institutionella systemets betydelse för den svenska välståndsutvecklingen – samtidigt som jag också tror på inverkan av entreprenörskraft och klimatets och topografins naturkrafter. Tjugotvå år som samhällsekonom och ägare av Univeco AB (1990-2012) har givit goda möjligheter att se hur statens institutioner skapas och fungerar som styrinstrument, genom att jag medverkat i tjogtals statliga utredningar åt olika myndigheter, departement och inte minst Statskontoret. Att jag samtidigt inser slumpens betydelse lyser igenom i texten – och att det är osannolika händelser som ofta är de mest troliga när det gäller att förstå historiska förlopp.

 

Utbildningsfrågor: Jag har i min utbildning under 1960-talet vid sektionen för Lantmäteri vid KTH och i juridik vid Stockholms Universitet upplevt en otillfredsställelse med hanteringen av vissa begrepp: Alltför ofta talas det om ägande på ett mycket förenklat och närmast svartvitt sätt. Begrepp – såsom ägande, att äga och egendom – är värda fördjupad förståelse, eftersom de har haft och kommer att få mycket stor betydelse i samhällsutvecklingen. Även det närliggande begreppet allemansrätt har alltför ofta misshanterats av media, politiker, historiker och allmänhet. Den partipolitiska kohandel som skedde 1990-1994 när riksdagen införde (SFS 1994:1468) begreppen allemansrätt och äganderätt i grundlagen (§2:18 i RF) var – och är fortfarande – skrämmande i sin mytstinnhet.

Ännu värre har jag upplevt hur Tyresö kommun inte lyckats bli en lärande organisation. De få skrifter som finns om Tyresös historia innehåller många beklagliga sakfel. Det värsta är, att kommunen inte orkat eller varit intresserad av att skapa ett system för rättelser. Detta har medfört att dessa fel upprepas, eftersom nya tjänstemän, konsulter och politiker tror att de gamla tryckta uppgifterna är korrekta, speciellt när författaren haft högt anseende som historiskt sakkunnig eller metodkunnig. I de flesta fall torde det inte vara utvecklingsstrategiskt betydelsefullt att felen lever kvar, men det finns tyvärr beklagliga exempel på motsatsen: felformuleringarna medför oönskade och dyrbara konsekvenser för skattebetalarna. Detta har förargat mig mycket, se punkt 3 nedan.

 

2. Att förstå platsens rötter

Det visade sig under 1980-talet tydligare att ovanstående typer av frågor var av intresse att bearbeta för att hantera problem som har med historiska rötter att göra. Därför har boken kommit till.

Litteraturen om Tyresös historia är förvånande mager och ensidig. Där finns ett tomrum, som jag sett och känt ett behov av att försöka fylla. Syftet är inte att försöka betona Tyresö som mer märkvärdigt än något annat, men jag vill gärna lyfta fram några av Tyresögodsets ägare som intressanta personer, vilka förtjänar att bli ihågkomna för sina insatser när det gäller Tyresös utveckling.

Kommunens namnberedning har uppmärksammat förvånande få möjligheter att nyttja de lokala historiska personernas och företeelsernas krafter. Gräv där du står och finn intressanta rötter och mogningsbara frön!

Boken är skriven med en passion: att kunna sammanställa och presentera intressanta delar i Tyresös historiska framväxt på ett sätt, som dels ger underlag för vidare analyser och dels ger förståelse för hur Tyresö skapats. På den sista punkten är intresset fokuserat på ägandets roll i sammanhanget. Boken handlar således främst om Tyresös historia ur ägandeperspektiv.

Man kan mer precist säga att boken handlar om hur ägarens mål och medel ändrats (historia), delvis om hur målen satts (psykologi och etik) och om hur effektivt målen nåtts (ekonomi), samt om hur man ska tolka relationer mellan individers och gruppers beteenden (sociologi). De samhälleliga reglerna som styrt produktion och distribution av materiella medel för att tillfredsställa mänskliga behov (samhällsekonomi) kommer också in i resonemangen.

Detta gör att boken inte minst handlar om människor – personer som haft speciella roller i Tyresös historia. Att beskriva ägarnas betydelse för Tyresös utveckling förringar inte vad alla andra gjort: de många som, mer eller mindre, lydde under ägaren och som i praktiken hade slitgörat, både för att åstadkomma fysiska förändringar och för att dagligen hålla även ägaren och dennes familj vid liv.

Demokratins framtid: I ett tusenårsperspektiv blir vårt nuvarande politiska system mycket kort – mindre än ett sekel gammalt. Många svenskar vill gärna se det demokratiska systemet som det självklart bästa och har därför svårt att fantisera om hur det kommer att tvingas bli ersatt med något nytt – och då bättre, eller något mindre dåligt. Denna oklarhet har svävat som ett moln över mitt tänkande i bokens Del C och D sedan många år.

Amatörens kompletterande historiesyner: Det är intressant med personlighetsfilosofins och de stora personligheternas betydelse för Tyresös utveckling, liksom den humanistiska metodens sökande efter det mänskliga bakom de historiska dokumenten: Vilken inlevelse aktörerna haft, deras tankeliv, viljeliv, känsloliv och trosliv, är det mest intressanta, men samtidigt det svåraste att få ett grepp om. Det är därför svårt att för Tyresögodsets ägare vara övertygad om, att jag rätt har kunnat spåra deras intentioner.

 

3. Gamla fel upprepas

Det finns inte många böcker om Tyresös historia. De som finns innehåller en del fel. Flera av dessa kan ses som tämligen oförargliga misstag, men det visar sig att flera fel fortplantar sig allt för lätt i nya publikationer. Länsstyrelsen, länsmuseet, statliga utredningar – och även kommunala tjänstemän – citerar i brist på bättre kunskapsunderlag gärna dessa gamla fel. Risken måste därigenom vara stor att felen snart blir etablerade sanningar.

 

Det finns i Tyresö inte heller något bra forum för att diskutera historia och därvid komma överens om vad som är rätt och fel – eller fortfarande oklart.

 

En betydande nackdel med ovanstående förhållanden är, att riskerna är stora för beklagliga misstag. Det måste nämligen anses om beklagligt när kommunen av oförstånd eller okunskap bygger nya vägar och andra anläggningar, utan att göra arkeologiska utredningar på sådana platser som med stor sannolikhet innehåller historiska spår av stort värde för att förstå väsentliga delar av Tyresös historia.

 

För att minimera missförstånd bör man skilja på Nyfors som namn på ett helt nytt vattenfall och som samlingsnamn på industriverksamheter vid de två vattenfallen Wättinge och Nyfors.

 

Tolv publikationer med typiska fel

Här följer en kronologisk lista över sexton vanliga publikationer om Tyresös historia. Av dessa finns det tråkiga fel i minst tolv. Av de felen är det några som fortplantat sig och några som troligen allvarligt påverkat kommunen politiska beslut, se avsnitt 4 nedan.

 

(1) Tyresö kyrka – dess historik och märkligare minnesmärken. Författad av kyrkvärden, direktör Johan Gustaf Beskow och utgiven 1941 av församlingens kyrkoråd. 24 sidor. Inga fel funna.

 

(2) Tyresö från forntid till nutid – en kavalkad. Utgiven 1969 av Tyresö kommun. 108 sidor.

• Sid 11. Står att ”Tyresö var dock i början på 1920-talet en ren jordbrukskommun.” Syftet med den meningen är troligen att betona att de tidigare industrierna då försvunnit (om man bortser från det sysselsättningsextensiva Uddby kraftverk). Jag menar att man begår ett allvarligt fel, när man betonar jordbruket på bekostnad av fiske och skogsbruk. Invånarna vid de flesta av de många små gårdarna och torpen levde mer på fiske än på sina småjordbruk och de fick nog mest penninginkomster genom att jobba i skogen på vintrarna.
• Sid 21. Bilden visar Nyfors och bildtexten säger att det var här som man på 1500-talet tillverkade kanoner och krut. Denna sammanblandning av Nyfors och det gamla Wättingefallet är uppenbarligen mycket svår att utrota.
• Sid 23. Den vackra bilden är från Dyviks gård. Men bildtexten påstår felaktigt och obegripligt, dels att bilden visar ladugård och stall och dels att något av det man ser på bilden troligen är från 1600-talet.

 

(3) Kumla herrgård 1700-1900. En historik. Författad av Elisabet Tegner och utgiven 1970 av Tyresö kulturnämnd. 38 sidor.

 

(4) Tyresö då och nu är författad av Lars Boysen och utgiven av Liber Förlag år 1985. Den omfattar 128 sidor och har också många förtjänster och innehåller mycket som är korrekt och bra. Men tyvärr finns det fel, som i vissa fall fortplantat sig:

• Sid 15, vänsterspalten. Står att ”Erengisle Nilsson var riddare och förste borgherre till Tyresö vid slutet av 1300-talet”. Det är korrekt att han ägde Thyrised då, men det är mycket tveksamt om han var någon borgherre där. Tyresöhus torde ha byggts långt efter hans död.
• Sid 17, vänsterspalten. Står att Erengisle före 1364 ”skänkte, sålde eller bytte bort” Tyresö Hus till sin hustrus farbror. Texten ger intryck av att Tyresö så skulle ha innehållit ett Tyresö Hus, vilket är tveksamt och troligen helt fel. Dessutom får man intrycket att Erengisle var vuxen och gift, så att det var hans hustrus farbror som tog över fastigheten. Erengisle var ju då bara ett barn och det var således den blivande hustruns farbror som övertog.
• Sid 22, vänsterspalten. Det står där, att det är ovisst om ett mycket berömt monument, som skapades till Olof Rynings minne, är kvar i domkyrkan i Tallin i våra dagar. Det är beklagligt, eftersom det är ett av de mer sevärda turistobjekten i Tallin, framme närmast altaret. På monumentet står: KON MAYT ZV SWEDEN WEILANT KONIC JOHANS’ DES 3 GEWESENR HOV MARSKL DER EDLER VND WOHLGEBOHRNR HER OLOF RYNING ZV TORESIO IST IN GODT SALIG INTSCHLAF DEN 22 AVGUSTI ANNO 1589.. Se fotot av detta på min sida 133.
• Sid 22, vänsterspalten. Står att ”Nils Ryning var den siste av den ryningska ätten, som var herre till Tyresö”. Detta fel har fortplantat sig till Schnells skrift nedan.
• Sid 30, högerspalten. Står att bröllopet år 1757 mellan Sabina von Düring och Carl Fredric Scheffer skedde i Tyresö. Det är nog mindre viktigt, men de gifte sig inte i Tyresö utan i Stockholm. (Om det var någon bröllopsfest i Tyresö är inte känt, men tveksamt, eftersom brudens far hade ett fint överståthållarhem i Stockholm och var den som arrangerade hela tillställningen.)
• Sid 35, vänsterspalten. Fotot från KB påstås föreställa ”Greve Carl Adolf Stackelberg, herre till Tyresö 1826-1838”. Bilden ör tecknad år 1839 av Maria Röhl, när denne Carl Adolphe var 65 år gammal, vilket inte kan stämma med hur ungdomlig mannen bilden ser ut. KB anger visserligen, att bilden förställer just den Stackelberg, som levde 1774-1859, vilket således måste vara fel. I den stora släkten Stackelberg fanns det flera personer som kallade sig Adolphe och som inte hade med Tyresö att göra.
• Sid 35, högerspalten. Det står mycket riktigt att Johan Erik Hörstadius undertecknade köpekontraktet till Tyresö den 10 december 1853. Men i nästa spalt står att tillträdet skedde 1855. Det sistnämnda är något vilseledande. Säljaren hade rätt att bo kvar i Tyresö slott till mars 1855, men köparen fick överta godset i övrigt och dess drift redan 1853.
• Sid 36, vänsterspalten. Står att advokatfiskal Hörstadius fick ärva Tyresö vid 47 års ålder, ensam med en gosse. Det är fel, eftersom han hade två barn, dels en gosse och dels en flicka, födda strax före hustruns tragiska död 1859, två månader före arvet av Tyresögodset.
• Sid 36, högerspalten. I fototexten står det att advokatfiskal Hörstadius ägde Tyresö till 1891. Det är fel, eftersom han sålde godset år 1892.
• Sid 36. Advokatfiskalens förnamn anges i texten omväxlande som Gustaf och Johan Gustaf. Han var visserligen döpt till Johan Gustaf Ferdinand, men kallade sig konsekvent i skrift för GF (och i tal för Gustaf Ferdinand eller möjligen Gustaf).
• Sid 37, vänsterspalten. Det står att advokatfiskal Hörstadius blev alltmer introspektiv på sin ålder. Detta är inte belagt. Där står också att han begärde flyttningsbetyg år 1889, vilket är egendomligt och vilseledande. Han flyttade enligt församlingsboken från Tyresö den 22 oktober 1892.
• Sid 38, vänsterspalten. Där och överst i högerspalten står att Tyresö såldes år 1891. Detta är fel, eftersom försäljningen skedde år 1892.
• Sid 75, vänsterspalten. I bildtexten påstås att bilden visas Erik Dahlbergs förlaga till kopparsticket av Tyresö. Detta är fel, eftersom bilden är ett av de kopparstick som skapades med förlagan som grund. Förlagan var mycket mer kladdig och skissartad.
• Sid 120. Bildtexten anger att bilden visar Dyviksmaren vid Dyviks naturreservat. Det är helt fel. Dels ligger inte Dyviksmaren vid Dyviks naturreservat. Dels visar bilden Ällmorafjärden och är tagen i sydostlig riktning från Sandängens strand, cirka 150 meter söder om Dyviks naturreservats sydgräns.

 

(5) Tyresöspeglingar. Av David Bracken, utgiven 1999 i samarbete med Tyresö Näringslivsaktiebolag. Inga fel funna på de 32 sidorna..

 

(6) Alby – från prästgård till friluftsgård. Författad av Elisabeth Tegner 1987 och utgiven av Tyresö kulturnämnd. På bokens 18 sidor hittar jag bara ett fel:

• Sid 18: Kyrkoherde Rådstrand har genom feltryck blivit Råstrand.

 

(7) Tyresö kulturhistoriska miljöer. Kulturminnesvårdsprogram för Tyresö kommun. Författad av Peter Bratt. Utgiven 1989 av kommunen tillsammans med Stiftelsen Stockholms läns museum. 152 sidor.

• Sid 16v: Påstås att Tyresöbönderna varit tvungna att komplettera sin ekon0mi med i första hand jakt och fiske. För de flesta bönerna var det nog tvärtom, att de kompletterade sitt fiske med lite bete och jordbruk.
• Sid 17.h: Påstås att boskapsskötseln var den viktigaste näringen i Tyresö under sten- och bronsåldern. Fisket och säljakten var nog betydligt viktigare då!
• Sid 18h: Påstås att jordbruket under järnåldern i Mälarområdet utvecklats till huvudnäring – som om det skulle ha med Tyresö att göra, och i så fall är det fel.
• Sid 22v: Påstås att det sannolikt funnits en vårdkase på Telegrafberget. Det är osannolikt men möjligt. Troligen var det för lång gångväg dit för att bemanna en vårdkase och troligen hade man på Södertörn en annan försvarsstrategi än på Ingarö-Värmdö och i Roslagen.
• Sid 22h: Det är tveksamt att Åva ensamt hade Stensjöborg som försvarsborg.. Anläggningen är väl sor för en ensam gård att bygga och försvara. Det vore på plats med en tveksamhet om detta i texten.
• Sid 26v: Påstås att Tyresö hus brann år 1613, men reparerades eller återuppfördes strax därefter. Brevet om denna brand har mer sannolikt inte skrivits från Tyresö utan från en helt annan ort i Sverige, se sidan 137 i min bok.
• Sid 29h: Påstås att Catharina Margareta Bonde först ärvde Tyresö efter sin mamma och därefter gifte sig med von Düring. Det är fel: giftermålet kom före arvet.
• Sid 32v: Påstås att Ulrika Eleonora von Düring dog 1789, vilket inte stämmer med hennes dödsår 1793.
• Sid 32h-33v: Påstås att GF Hörstadius köpte Raksta, vilket är helt fel. Och slottets närmaste omgivningar avsöndrades inte heller från godset utan avstyckades och såldes.
• Sid 34:v: Påstås att tyresöbonden var mer eller mindre tvingad att komplettera sitt klena jordbruk med jakt och fiske. Det omvända var nog betydligt vanligare: att fisket kompletterades med ett magert jordbruk.
• Sid 34h: Taktäckning med spån torde ha varit vl så viktig som den nämnda materialen torv, brädor, halm och vass.
• Sid 35: Den fina teckningen visar plöjning med häst, vilket knappast torde ha förekommit före slutet av 1700-talet: det var betydligt mer förekommande att plöja med oxe.
• Sid 36h: Det torde vara helt fel att påstå att avkastningen blev mindre om åkrarna var små. Tvärtom var nog avkastningen större per arealenhet, ju mindre åkrarna var.
• Sid 36h: Påstående att åkertegarna låg samlade i två eller tre gärden för varje gård tror ja inte alls på: Av alla lantmäterikartor från 1700- och 1800-talen som jag sett över Tyresö verkar gärdena ha varit betydande till antalet för alla gårdar och för många torp.
• Sid 37v: påstås att boskapsskötseln var den dominerande näringen, eftersom vissa ängsarealer var större än åkrarna. Detta bevisar inte att boskapsskötseln var viktigare än fisket.
• Sid 38:v Påstås felaktigt att fiske till husbehov bedrevs av alla tyresöbor. Troligen bedrev dock alla tyresöhushåll fiske till husbehov.
• Sid 38v: Påstås att gårdarna på Brevikshalvön och på öarna var små. Åkerarealerna var visserligen små där, men de hade stora fiskevatten, så de gårdarna var relativt stora inom socknen.
• Sid 41h. Påstås att det år 1989 endast var gårdarna Åva och Uddby som bedrev ett fullständigt lantbruk. Vanligtvis brukar lantbruk dock inkludera skogsbruk, som ju dessa två gårdar inte bedrev, medan jordbruk avser gårdar med spannmålsodling och djurhållning. Att jag då bedrev fullskaligt lantbruk på Dyviks gård ville Bratt inte tro på. Att Åva och Uddby är den enda lantbruken i Tyresö upprepas på sid 85
• Sid 42v: Påstås att felaktigt att Nyforsfallet tidigare kallades Wättinge. Nyfors var ju ett nytt vattenfall som en tid fungerade parallellt med Wättingefallet, men senare ersatte Wättinge.
• Sid 42: Teckningen visar felaktigt ett vattenfall från Nyfors redan under 1670-talet, trots att den forsen inte kom till förrän på 1730-talet.
• Sid 42v: Påstås att det äldsta belägget för industriell verksamhet i Tyresö är från 1544. Då beaktas inte Gregers Matssons olika verksamhet på 1400-talet slut och inte heller mjölkvarnarna under 1400-talets början.
• Sid 45h. Påstås att Stensjödalsfallet dämdes upp år 1804 för att ge kraft åt en ny såg, medan det rimligen måste ha dämts upp redan under Carl Fredric Scheffer och Carl Knutberg år 1762
• Sid 85h: Uddby är ett jordbruk, men har inte skogsbruk och bör därför inte kallas lantbruk.
• Sid 102v. Påstås att Dyviks jordbruk år 1989 är nedlagt, trots att jorden då och fortsättningsvis brukades årligen med plöjning, sådd och skörd.
• Sid 102v: Jag förstår inte varför Bratt framhärdar i sin beskrivning, att ädellövskogen dominerar omgivningarna. Det finns ädellövträd, men någon dominans är svär att  motivera. Detta påpekade jag för Bratt före bokens tillkomst, en han valde att inte tro mig.
• Sid 104h: Påstås att ett hus byggdes om till parstuga på 1950-talet, medan det i verkligheten skedde år 1944.
• Sid 108v. Påstås att Ägnö var bebyggd år 1725, medan det finns en karta redan från 1720, som visar bebyggelse där – återuppförd efter rysshärjningen i juli 1719.

 

(8) Näringsliv i Tyresö. Författad av Olle Handmark och utgiven 1993 av Tyresö Näringsliv AB. På de 58 sidorna finner jag bara två fel.

• Sid 4. Maria Sophia De la Gardie stavas konsekvent felaktigt med ett litet d i De la. Det felet är vanligt i flera moderna böcker. Att man stavar Sophia med f kan ses som ett försök till modernisering, som hon nog inte heller skulle gilla.
• Sid 7. Markis Lagergren påstås ha förvärvat Tyresö slott år 1895, vilket inte stämmer med det korrekta året 1892.

 

(9) Industrier och människor kring Follbrinken, författad av Ingvar Fredriksson i samverkan med Inga Britt Bildt och David Bracken. Utgiven 1996 av Tyresö kultur- och fritidsnämnd. 48 sidor.

• Sid 9: Håller, liksom många andra, inte isär Wättinge och Nyfors, utan kallar Wättinge för nuvarande Nyfors.
• Sid 10: Står att strömmen vid Slumnäs har sitt utflöde i Öringesjön. Utflödet är ju till Erstaviken.
• Sid 10-11: Det är fel att påstå att Erengisle Nilsson kunde ”sitta på sin borg på höjden vid Lilla Tyresö”, eftersom den borgen inte fanns på hans tid.

 

(10) Tyresö genom tiderna. Skisser och texter om säljägare, dagsverkare och storgodsägare. Utgiven år 2006 av Tyresö kommun. Innehåller 18 blad och ger därmed 17 uppslag. Skriften är mycket bra ur de flesta aspekter och över 99 procent av innehållet är troligen helt korrekt. Men tyvärr finns beklagliga fel:

 * Uppslag 3: Handlar om Tyresös högsta topp Telegrafberget. Det beklagliga är, att man inte förstått att det berget är högst i hela Stockholms skärgård. Därför blir de intressanta teckningarna egendomliga, när andra öar sticker upp ur havet runt det begynnande Telegrafberget.

 * Uppslag 7: Handlar om riddare i Tyresö. Det måste vara helt fel att skriva att ”riddaren Erengisle Nilsson av Hammersta överlät egendomen Thyrisede till riksdrotset Nils Thuresson”. Erengisle var ju vid ”överlåtelsen” inte riddare. Han var bara ett litet barn,

Det vore dessutom bättre att skriva att man idag kan se spår av det praktfulla tegelhuset i gräsmattan söder om Prinsvillan. Den vackra bilden av stenhuset skulle också med fördel kunna bytas ut mot något som betydligt mer liknar Ervalla hus, enligt den teckning från 1761, som har bättre historiska belägg när det gäller taklutning, trapphus, och taktegel, se sidan 119 i min boks del C.

 * Uppslag 8: Handlar bland annat om Nyfors på 1500-talet. Nyfors fanns inte då, utan kom till på 1700-talets första hälft, troligen omkring 1740. Den mycket vackra och genomarbetade perspektivritningen kan ha påverkat RAÄ att avgränsa sitt område på det  mycket olyckliga sätt, som kartan under avsnitt 4 nedan visar.

 * Uppslag 12. Handlar om 1700-talet och Nyfors. Här står att ”på 1750-talet anläggs ett nytt bruk vid Wättingefallen som får namnet Nyfors”. Poängen borde ha varit att man då gör ett tröskelgenombrott i berget och skapar ett helt nytt vattenfall (en ny fors) vid sidan av det gamla Wättingefallet. Hela området med de två forsarna kallas därefter ibland Nyfors och ibland Wättinge. Men eftersom Nyfors var det moderna fallet, och fick ekonomiskt störst betydelse, blev samlingsnamnet mycket riktigt Nyfors för industriområdet vid de två forsarna. För att förstå Tyresös historia under tidig medeltid är det emellertid strategiskt att ha en uppfattning om när Wättingefallet byggdes ut med en tullkvarn. Svaret på den frågan finns inte vid den nya forsen utan vid Wättinge lyckor, där man troligen i marken kan finna spår som kan datera den bosättningens tillkomst.

 

(11) Tre strömmar. Industrihistoria i Tyresö. Utgiven 2009 av Tyresö kommun, författad av förre länsantikvarien Jan-Bertil Schnell. Boken har många förtjänster, men innehåller tyvärr flera fel.

• Sid 11v. Den första meningen i första kapitlet är fel i den bemärkelsen, att den inte talar om att Tyresö gränsar till Huddinge och Värmdö kommuner, utan påstår att Tyresös kommungrannar är Nacka, Stockholms och Haninge kommuner. Vattengränserna har i många hundra år varit viktigare än landgränserna.
• Sid 13h. Schnell påstår att Tyresös befolkning under perioden 500 till 100 e.Kr baserade sitt liv på jordbruk och boskapsskötsel. Han glömmer bort att fisket och säljakten då var viktigare – kanske därtill influerad av Bratts bok.
• Sid 15v: Foderproduktionen för djuren skedde inte i slåtterängen under järnåldern, som Schnell påstår, utan i lövängen. Lövtäkten var viktigare än att skörda hö, eftersom man inte hade bra liar förrän på sen medeltid – eller kanske så sent som 1700-talet.
• Sid 16v. Tyresö ägdes inte (som Schnell påstår) av ett par, utan av tre generationer Lillie på 1400-talet. Den siste ägaren av ätten Ryning dog inte alls år 1610, som Schnell skriver, utan år 1589. Och godset ärvdes inte av änkan Barbro, utan änkan hette Carin Axelsdotter. Det var först när denna Carin dog år 1612, som hennes syster Barbro ärvde Tyresö., vilket innebär att Schnell helt feluppfattat ägandets övergångar, även om han delvis rättar till det på sin sida 47. Han skriver också att Tyresös storhetstid började med Barbros son Gabriel Gustafsson Oxenstierna, vilket är ett påstående som kan diskuteras, eftersom Tyresö såväl när det gäller industriproduktion och politisk maktkoncentration var stor redan under Gregers Matssons tid – det vill säga mer än hundra år tidigare.
• Sid 21v. Schnell påstår (även på sid 25) att den första vattensågen i Tyresö finns omnämnd från år 1596. Han bortser då från Gregers Matssons såg på 1490-talet.
• Sid 26v. Här påstår Schnell att Carl Knutberg köpte Åva år 1762. Det är fel. Åva ägdes av Tyresögodset och det var Carl Fredric Scheffer som såg till att Knutberg kunde arrendera Åva, och det var även Scheffer som finansierade bygget av sågen. Sågen finns kvar i bouppteckningen efter Scheffer.
• Sid 26h. Det är således också fel att Carl Knutberg ”sålde Åva” gård år 1779, när han flyttade därifrån.
• Sid 34. Här är en av David Brackens fina teckningar. Den har rubriken ”Nyfors på 1500-talet” och visar hur såväl Nyforsfallet som Wättingefallet var utbyggda med industrier. Felet är att den nya forsen sprängdes fram först på 1730-talet, vilket gör att teckningen ger helt fel intryck – på ett förföriskt och anakronistiskt sätt. Genom att bilden är så skickligt gjord och byggnadshistoriskt väl genomarbetad, så har den lurat många att tro att Nyfors fanns då.
• Sid 35v. Här skriver Schnell att Wättinge är den plats som idag kallas för Nyfors. Det är fel. Det är ju fråga om två olika platser, som ligger nära varandra.
• Sid 39. Även här har David Bracken lurat sig själv och andra att rita in Nyfors som om det vattenfallet fanns ”under 1600-talet”, vilket är helt fel. Denna teckning har även lurat Lisa Sundström på Stockholms läns museum enligt skrift 13 nedan, och därmed även Tyresö kommuns tjänstemän och politiker. Se avsnitt 4 nedan.
• Sid 44v: Att Maria Sophia De la Gardie skulle ha haft Tyresö som sin fasta punkt ”under hela sitt liv”, är fel. Hon hade snarare Tyresö som sin fasta punkt från år 1654, d.v.s under de sista 40 åren av sitt 67-åriga liv. Och hon ”residerade” nog inte vid Götgatan förrän efter sin mammas död år 1674, d.v.s 20 år före sin egen död.
• Sid 44v: Schnell påstår att Maria Sophia De la Gardie lät anlägga ett tegelbruk på Brevikshalön ”redan på 1650-talet”. Det tegelbruket hade hennes svärfar anlagt redan på 1630-talet och dess tegel finns ju kvar i bland annat Tyresö kyrka, se del C i min bok.
• Sid 45v. Schnell skriver att Huvudskär förklarats som ”kronokolbotten” år 1450. Kanske är detta en felskrift för ”kronofiske” eller möjligen ”kronoholmar” eller något liknande. Annars är det obegripligt.
• Sid 45h. Schnell citerar Gun Björkman och påstår att citatet kommer från hennes sid 201, men det är från sida 301. Att utan kommentar föra vidare Björkmans omdöme där, att Maria Sophia De la Gardie haft en ”bestående framgång” i 350 år, är anmärkningsvärt, eftersom de flesta av hennes industriprojekt blev misslyckanden och främst levde korta tider på statliga subsidier, och eftersom hon själv slutade i en enormt besvärlig och långdragen konkurs.
• Sid 53v. På femte raden har årtalet 1687 blivit felskrivet som 1987.
• Sid 61. Här är ytterligare en fin teckning av David Bracken, som påstås avse år 1700. Om han angett tiden till 1740-talet, så hade det kanske stämt betydligt bättre. Nu är det således fel, på liknande sätt som teckningarna på sidorna 34 och 39.
• Sid 63h. Maria Sophia De la Gardie påstås här ha anlagt ett tegelbruk vid Farsta, men detta fanns ju redan när hennes svärfar byggde Tyresö slott och framför allt Tyresö kyrka.
• Sid 73v. Schnell döper här om Gregers Matssons förnamn, så att det stavas utan sitt s. Och Stenhuset påstås ha byggts på 1400-talets senare hälft, vilket är synnerligen tveksamt, vilket jag visar i min boks huvudtext.
• Sid 75v. Tegelproduktionen i Tyresö påstås här ha legat på en relativt jämn nivå från 1600-talet till 1800-talet slut. Detta är helt fel. Produktionen var mycket ojämn. Långa tider var tegelbruket nedlagt och många år torde enbart en liten produktion till husbehov ha förekommit. Produktionen under GF Hörstadius tid utökades enormt från omkring 1879 och under 1880-talet.
• Sid 75h. Här påstås GF Hörstadius vara hovrättsfiskal, vilket är helt fel. Han var av kungen år 1842 förklarad Advokatfiskal. Och Vasaorden fick han först år 1872, det vill säga 23 år efter att han ärvt Tyresö.
• Sid 86h. Här påstås Tyresö ha ägts av Lagergren ”sedan 1891”, vilket inte stämmer med år 1892, då köpet skedde. Och Schnell nämner inte att Uddby kvarn inte ingick i det köpet.
• Sid 100v. Här antyder Schnell att Saltsjöbanans sträckning kanske blev som den blev därför att ”den nye ägaren” saknade intresse för industriell utveckling. Detta är ett egendomligt och felaktigt påstående, eftersom Saltsjöbanan kom till långt före Lagergrens tid i Tyresö. Då torde GF Hörstadius dessutom fortfarande ha haft stort intresse för industriell utveckling.
• Sid 117v. Det är tveksamt att som på andra raden säga att kommunen köpte ett markområde vid Bollmora gärd, eftersom området mycket bättre kan sägas ha legat vid Myggdalens gård. Att området kom att kallas för Bollmora var ett politiskt beslut flera år efter det markköpet.
• Sid 119v. Företaget Fulcrum påstås här ha gått i konkurs år 1974, vilket inte stämmer helt med konkursåret 1973.

 

De mer simpla tryckfel jag hittat inkluderar följande fem:

• Sid 36, vänsterspalten nertill: står ”Klingenstein” två gånger efter varandra, trots att det andra gången borde ha varit ”Klingensten” som på sidan 35.
• Sid 45, längst ner till höger: Står ”sid 201”. Borde vara ”sid 301”.
• Sid 53, femte raden uppe till vänster: Står ”år 1987”. Borde stå ”år 1687”.
• Sid 53, femte raden uppe till vänster: Står ”Gabelius” – medan det tre rader längre ner står: ”Gavelius”. En av stavningarna är nog fel.
• Sid 100, längst ner till vänster: Står ”intrsse”, vilket är felstavat för ”intresse”.

Fem andra tryckfel: Boken har kommit till med en tidspress från beställarens sida, vilket har medfört att det är svårt att undvika feltryck. Jag har inte letat sådana, men har snubblat över följande:

• Sid 7 i högermarginalen: Där står ”tre gyllene kvarnhjul som symboliserar de tre strömmar som varit viktiga”. Borde stå: ”tre gyllene kvarnhjul som symboliserar tre strömmar som varit viktiga”. Industriellt viktiga strömmar var ju de sex vattenfallen Wättinge, Nyfors, Uddby, Follbrinken, Slumnäs och Åva, samt eventuellt dessutom, men inte historiskt belagt, Lillström. På Oxenstierna tid var tre av dessa vattenfall viktiga (Wättinge, Uddby och Follbrinken). De viktiga var under 1400- och 1500-talen Uddby och Wättinge, på 1700-talet Nyfors, Åva, Uddby och Slumnäs, på 1800-talet Nyfors, Uddby och Åva, samt på 1900-talet Uddby.
• Sid 47: Står att Follbrinksströmmen har en fallhöjd på cirka 19 meter. Fallhöjden är betydligt lägre än 13 meter. Borde stå: cirka 10 meter; eller: drygt 10 meter.
• Sid 53, femte raden uppe till vänster: Står ”Gabelius” – medan det tre rader längre ner står: ”Gavelius”. En av stavningarna är nog fel.
• Sid 57/58: Mitt i högerspalten på sid 57 står att stålugnen lades ner år 1754. Nertill i högerspalten på sid 58 står att stålbruket lades ner sommaren 1765. Det är något otydligt formulerat på bägge ställena, men jag undrar om inte ett av dessa två årtal är fel. Eller också har jag missuppfattat vad det var som lades ner respektive år.

(12) Historien på spåret kring Tyresö-Flaten. En 16-sidig folder i stort format, utgiven av Tyresö kultur- och fritidsförvaltning 2001. Där har man med samma vackra panoramabild över ”Wättinge industrier på 1600-talet” vilken är  en anakronism, eftersom Nyforsdelen av David Brackens inritade vattenfall inte fanns förrän från 1740-talet. Den bilden är, som sagt, mycket förförisk!

Man skriver i texten i anslutning till den färgglada panoramabilden beträffande 1750-talet följande: ”Ett nytt bruk byggdes upp och nu började namnet Nyfors användas.” Detta är helt korrekt, men är således inte fråga om ett namnbyte för Wättingefallet, utan om den helt nya forsen, som sprängts fram genom berget. Under flera hundra år fanns det således industrier vid såväl Nyfors som Wättinge, och eftersom dessa låg så nära varandra kunde man som samlingsnamn på bebyggelsen använda endera namnet.

 

(13) Nyfors. Kulturmiljöunderlag till ny detaljplan. Rapport 2012:5, författad av Lisa Sundström, Stockholms läns museum. 29 sidor. Litteraturförteckningen omfattar ovanstående publikationer samt några ytterligare.

• Sid 6-7, I fig 2 återges okritiskt teckningen ”Nyfors på 1500-talet” från den ovan nämnda skriften ”Tyresö då och nu”. I fig 3 återges okritiskt Brackens vackra teckning av Nyfors under 1600-talet från Tre Strömmar. I fig 4 påstås figuren visa Nyfors år 1700, då den ju ännu inte var skapad. I texten på sid 7 står att vattenkraften i fallen vid Nyfors nyttjades i industriell verksamhet från 1500-talet. Dels kan man bara tala om fallen i pluralis från 1700-talet, dels är ju den troligen mest historiskt intressanta frågan hur många hundra år före 1500-talet som det fanns en mjölkvarn i Wättingefallet.
• Sid 8. Där påstås att industrianläggningarna vid Nyfors och Uddby avsöndrades från Tyresögodset år 1800. Det är svårt att förstå varifrån uppgiften om år 1800 skulle ha kunna komma. Den är fel. Nyfors och Wättinge såldes år 1848 samt köptes tillbaka år 1876. Uddbyfallen såldes år 1824 och köptes tillbaka till Tyresögodset år 1872.
• Sid 8. Där står också att Gustaf Hörstadius ärvde Tyresö efter sin far. Han ärvde ju efter sin farbror.
• Sid 9. Det påstås (under rubriken ”Tyresögodset splittras och exploateras”) att gården Kumla såldes på 1910-talet. Det är en synnerligen missvisande skrivning, eftersom Tyresögodset har sålt och köpt gården Kumla flera gånger under seklernas lopp. Senaste gången det såldes var år 1839.
• Sid 12. Figuren 14 har den i och för sig korrekta bildtexten ”Fornlämningsområdet enligt fornminnesregistret”. Figuren lyfter fram Nyfors så som den kan ha sett ut sedan 1700-talet. Figuren döljer det historiskt mer intressanta Wättinge ström, vilket är beklagligt, eftersom den röda gränsen för RAÄ:s register inte omfattar läget för Wättinge lyckor och inloppet till Wättingefallet. Det är vid Wättinge lyckor, som det torde löna sig att gräva för att finna de äldsta spåren efter den första anläggningen i Wättingeströmmen, i form av den bostad som då bör ha skapats vid Wättinge lyckor. Den marken (fastigheten Rundmar 1:20) är obebyggd och ägs av Tyresö kommun. Kommunen har anlagt parkeringsplatser där.
• Beträffande den tomten och även delar av Rundmar 1:35: Författaren Lisa Sundström skriver visserligen mycket förtjänstfullt på sid 22, att trots att Rundmar 1:35 inte ingår i hennes uppdrag, så rekommenderar hon (överst sid 23) vissa begränsningar för den fastigheten. Hennes fokus är emellertid bevarandevärdet av 1930-talets sommarstugor och inte jakten på 1300-talets rötter till Tyresögodset.   Problemet är att rekommendationerna för såväl 1:35 som 1:20 inte omfattar vad som bör ske när man gräver diken eller brunnar eller lägger ner ledningar i även grunda grävningar i marken. Då bör man leta efter spåren från bebyggelsen och verksamheterna vid Wättinge lyckor. Där hände det mycket under perioden 1405 till 1735, och framför allt under Gustav Vasas tid på 1500-talet. Frågan är inte minst vad man kan hitta i marken från tiden före 1405. Det gäller framför allt Nyforsvägen 26 och 28, det vill säga fastigheterna Rnndmar 1:35 och 1:20, men kanske även Nyforsvägen 25.

 

(14) Kulturhistoriska miljöer: Nyfors, Tyresö kommuns hemsida har (i vart fall 2017-01-08) en artikel (http://www.tyreso.se/Se-och-gora/Upptack-Tyreso/Kulturhistoriska-miljoer/Nyfors1/)

om Nyfors, då senast uppdaterad 2016-03-15, där det bland mycket korrekta beskrivningar och så står följande två felaktigheter:

1. ”Namnet Wättinge hänger ihop med den stora stenbumlingen ”wättingen” som ligger mitt i utloppet.” Namnet Wättinge är urgammalt och betydligt äldre än industrierna vid platsen. Beskrivningen ger sken av att det ligger en ”stenbumling” i utloppet, när det i verkligheten rör sig om ett berg mellan det ursprungliga utloppet Wättinge och det nytillkomna parallella utloppet Nyfors från 1700-talet. Beskrivningen är förförisk, genom at David Backens otidsenliga men vackra illustration finns intill beskrivningen.

 

2. ”I mitten av 1700-talet börjar namnet Nyfors användas, då ett stort pappersbruk byggdes upp med tillhörande arbetarbostäder och torkvindar.”

Namnet Nyfors är inte orsakat av den nya industrin, utan av att den anläggningen byggdes vid den nysprängda nya forsen som blev ett nytt utlopp till sjön och naturligen fick namnet Nyfors.

 

(15) Tyresö båtsmän. Varför – Var – Vilka? Av Björn Hagelin och utgiven 2018 av Tyresö Hembygdsförening. 91 sidor. I boken stavas Öringhamn båtsmanstorp konsekvent med ett avslutande e, vilket verkar vanligt bland personer som kopplar ihop Öringhamn med sjön Öringe. Det finns troligen inget sådant historiskt samband mellan de två ortsnamnen. Det förekommer också att människor felaktigt säger Öringehamnsvägen i stället för det korrekta Örirnghamnsvägen. Söker man på nätet så finns det 247 Öringhamn och 39 Öringehamn. Av dessa sistnämnda 39 stavningar handlar nästan alla om Göran Magnussons radioföreläsningar kring Tyresös historia.

Svenska ortnamnsarkivet har inte med Öringehamn men väl Öringhamn. Kyrkoherden i Tyresö stavade i husförhörslängderna. Öringhamn åren 1774-1900, men Öringehamn före år 1732 och Öringshamn 1732-1773

På kartor förekommer också de tre varianterna Öringhamn, Öringshamn och Öringehamn.

• Öringhamn finns på Lantmäteriets moderna fastighetskartor i skala 1:15000, på Tyresö Vägförenings kartor från 1958 i skala 1:20000 och 1:8000, på Ekonomiska kartan 1951 i skla !:10000, på geologiska kartan 1953 och 1966 i skala 1:50000, på LG Schulténs sjömätningskarta 1805-1808, tryckt av Sjöfartsverket 2003, på Libers båtsportskort Hopp-i-landkartan 1976 i skala 1:50000.
• Öringshamn finns på lantmäterikartan över Tyesö 1906, på Häradskartan 1906 i skala 1:50000, på Generalstabskartan 1930 i skala 1:20000 och på en karta över Brevikshalvön från omkring 1940.
• Öringehamn finns på D M Euréns ångbåtskarta från 1897 i skala 1:50000, på en lantmäterikarta från SRA 1936 i skala 1:4000 över Dyviksudd. Och dessutom i ett arrendekontrakt från 1902.

 

(16) Tyresö kulturhistoriska mil,jöer

På hemsidan Kulturarv Stockholm finns ( i vart fall i oktober 2019) en trevligt skriven artikel av Peter Bratt, daterad 1989, .och som handlar om Tyresö kulturhistoriska miljöer. Adressen är https://www.kulturarvstockholm.se/industrihistoria/kommunernas-industrihistoria/tyreso/

Texten omfattar sexton stycken, varav det finns fel i följande fem stycken:

 *  I stycke 2 står att vid Uddbyfallet ”låg troligen den mjölkvarn som omnämns i ett räfstetingsbrev från 1409. Det är det första belägget på att vattenkraften utnyttjas i Tyresö. Uddbyfallen, med sin fallhöjd på hela 13 meter, har troligen skapats av mänsklig hand. Detta bör då ha skett någon gång under 1400-talet eftersom ingen kvarn finns omtalad på platsen förrän i samband med ett arvsskifte år 1494.” Dels tror jag inte att det fallet skapats av människohand. Dels är jag övertygad om att det fanns redan år 1351, när staten konfiskerade det för att kunna finansiera 1351 års stora påvegäld – se sidan 78 i min bok.

 * I slutet av stycke 3 låter det som att krutproduktionen vid Wättinge skulle ha pågått till början av 1640-talet, vilket är fel. Det kan möjligen stämma beträffande produktionen vid Nackafallet, men vid Wättinge upphörde den flera decennier dessförinnan.

 * I början av stycke 7 påstås att Redan på 1650-talet lät Maria Sofia De la Gardie redan på 1650-talet lät ”anlägga ett tegelslageri vid Finnborg, ett torp som låg vid Kalvfjärden, snett emot slottet på Brevikshalvön”.  detta är egendomligt, eftersom Tyresö slott och inte minst Tyresö kyrka byggdes av tegel från bland annat Finborgs tegelbruk – se till exempel  sidorna 119 och 143 i min bok. Dessutom anser jag inte at det finns någon anledning att stava Finborg med två nn.

 * I början av stycke 11 påstås felaktigt att Åva såg och kvarn tillkom år 1804, vilket stämmer mycket dåligt med de källor som säger att kvarnen tillkom 1762 och sågen 1763. Läs mer om detta på sid 191 i min bok och i bokens nätbilaga C6m.

 * I början av stycke 13 påstås att Nyfors pappersbruk anlades år 1750 ”vid Wättinge. Bruket som framställde grovpapper fick sådan betydelse att fallets gamla namn så småningom kom att ändras till Nyfors.”  Det angivna årtalet är kanske några år sent, men betydligt mer viktigt är felet att blanda ihop de två vattenfallen Wättinge och Nyfors. Pappersbruket anlades således vid det nya fallet Nyfors, som ligger nära det gamla fallet Wättinge. Wättingefallets gamla namn levde och lever således kvar och industriområdet kom allt mer att betecknas Nyfors.

 

4. Felaktiga kulturmiljöunderlag i kommunens planering

4.1. Historierevidera Tyresö!

Det föreligger enligt avsnitt 3 ovan behov av att revidera delar av historielitteraturen för Tyresö. Därutöver sammanfattas i nätbilaga 06 arton nya synsätt, vilka presenteras i min bok. Speciellt betydelsefullt torde det vara att kommunens planerare och beslutsfattare är medvetna om var i marken nu osynliga artefakter väntas kunna finnas, vilka belyser strategiska skeenden i den historiska utvecklingen under de senaste tusen åren.

För att kunna bättre förstå viktiga brytpunkter i kommunens historia är det några strategiska frågor, som man bör fokusera på. Av dessa är det inte minst viktigt att datera

• när Storången/Raksta bebyggdes och när det mesta av den bebyggelsen övergavs,
• när den första industrin kom till i Wättinge-fallet,
• när den första industrin kom till i Uddby-fallet,
• när Albysjöns utflöde vid Follbrinken tillkom,
• när och var den första bebyggelsen vid och nära Lilla Tyresö, kyrkan och slottet etablerades.

Av dessa fem punkter torde den sistnämnda lätt inses och vara det minsta hanteringsproblemet. De fyra förstnämnda punkterna är större utmaningar.

 

Professionella låsningar: Som en följd av att välansedda arkeologer och kulturhistoriker skrivit fel i olika rapporter, och att dessa fel upprepats av andra fackmän, så är det tyvärr lätt att professionella låsningar har skapats. Eftersom historieskrivningen till så stor del bygger på tolkningar av glesa och svaga spår, så är det lätt att låsa fast sig i ensidiga tolkningar, som man redan gjort och rapporterat i skrift. Kommunen bör därför vara extra uppmärksam på detta fenomen.

Raksta/Storängen som fyndplatser: Gamla boställen från järnåldern, såsom vid Drevviken och Albysjön, torde vara svåra att datera närmare. Däremot väntas den första bebyggelsen vid Kalvfjärden ha tillkommit senare (det vill säga vid slutet av järnåldern) på och runt Storängen, och dess datering kan möjligen klarläggas genom framtida markfynd. Jag gissar att man därigenom kan klarlägga förstadiet till Tyresögodsets tillkomst mycket bättre. Däri ingår den juridiskt helt oskyddade Storängen och den tämligen väl skyddade Hammarhamnen och Hammarängen.

Wättinge lyckor kräver uppmärksamhet: Det är beklagligt att så många människor fått för sig att Nyfors inte är en ny fors från 1700-talet, utan ett namnbyte för det gamla Wättinge-fallet. Industrierna vid Nyfors är tämligen väl dokumenterade, medan de medeltida kvarnarna och flera andra verksamheter vid Wättinge är mycket mer intressanta för att förstå Tyresös framväxt som politiskt betydelsefull ort. Detta förstår man inget av, om man studerar det med rött inringade området på följande karta.

Denna karta utgör figur 14 i skriften ”Nyfors. Kulturmiljöunderlag till ny detaljplan. Rapport 2012:5,” författad av Lisa Sundström, Stockholms läns museum. Kartan har den i och för sig korrekta bildtexten ”Fornlämningsområdet enligt fornminnesregistret”, men lyfter fram Nyfors så som den kan ha sett ut sedan 1700-talet. Därigenom döljs det historiskt mer intressanta Wättinge  ström, vilket är beklagligt, eftersom den röda gränsen för RAÄ:s register inte omfattar läget för Wättinge lyckor och inloppet till Wättingefallet.

Den kartan är således korrekt, men missvisande. Den visar var det finns många uppenbara och kända spår från vattenkraftsbaserade industrier vid främst Nyfors. Men den missar nästan helt det äldre industriområdet som byggde sin verksamhet på Wättinge-fallet. Den planerare som bara har den kartan på näthinnan, luras mycket lätt att inte beakta arkeologers och kulturhistorikers försynta påpekanden om var historiens spår ligger gömda i marken. Precis detta sker typiskt nog just ju år 2019, se sid 68 i min bok.

Rundmar av strategiskt intresse: Ingen vet hur gamla de äldsta stockarna är i byggnaderna vid Rundmar. Ingen vet heller när Rundmar kom till som boställe. I min bok beskriver jag teorin att Rundmar tillkom för att försörja Wättinge med folk och mat – och att detta kan ha varit någon gång under 1200-talets senare hälft, eller kanske under 1300-talet.

Jag är mycket rädd för att kommunens planerare och beslutsfattare i okunskap om detta börjar riva och modernisera Rundmar i sina ambitioner att göra populära entré-anläggningar till Tyresta-reservaten. Att det är snabbt, enkelt och rimligt billigt att – om man vill – datera byggnadernas äldsta stockar, kanske man kommer på först i efterhand, när förstörande ingrepp redan gjorts! Se närmare på sidan 67 i min bok.

Solbergas lägen och åldrar: Det är oklart när Solberga först bebyggdes och om det området dessförinnan hade någon speciell kultstatus under slutet av järnåldern. Min bedömning är (enligt sid 67 i min bok) att Solberga kan ha tillkommit samtidigt som Uddby-fallet fick sin första mjölkvarn.

Kommunen hade mycket goda möjligheter att under åren 2018-2019 klarlägga var Solbergas tidiga bebyggelse kan ha legat, när man grävde diken för VA-ledningar. Men kommunen avstod från rekommendationen att ha någon form av arkeologisk observation av grävningsförloppet.

Det torde vara mycket ovanligt att en grävmaskinförare, som fått ett bra entreprenadprojekt, mitt i detta anmäler intressanta fynd i marken. Han riskerar då att gå arbetslös under lång tid, eftersom projektet kan stoppas av kulturhistoriska skäl.

 

Rävnäset: I den västra delen av Rävnäset finns ett smalt näs, som bara når drygt 4 meter över Albysjöns vattenyta. Där skulle Gunnbjörns dragväg Tyrised  ha kunnat gå, innan Albysjöns utlopp vällde sig fram längs nuvarande ån under 1400-talet. Dragvägen skulle i så fall har blivit något kortare än det andra alternativ, som jag bedömt som mer sannolikt, nämligen, att han följde den lägre men längre väg, som ån senare tog.

Men markstrukturen i den tänkbara kortare dragvägen tvärs över Rävnäset hade varit spännande att studera när kommunen just där grävde ner ledningar under slutet av 1900-talet – då helt utan arkeologiska observatörer.

 

4.2. Historiehantera Tyresö!

För den kulturella sammanhållningen mellan kommunens invånare är det av vikt att många människor ser en gemensam historia bakom den bygd de lever i och detta är bland annat en kommunal uppgift att främja.

Byggherrars och grävmaskinisters behov: Kommunen verkar självmant ha tagit på sig en roll att tillgodose ett tillfälligt stort bostadsbyggnadsbehov i Stockholmsregionen och vill därför samarbeta med byggherrar som snabbt kan bygga mycket nya hus.

Sådana byggherrar gillar inte att projekt försenas som följd av krav på arkeologiska markundersökningar. Detta är ett stort problem, som kräver speciellt hantering. Somliga ansvariga personer i kommunen kanske inte heller vill offra skattepengar på dyra arkeologiska grävarbeten: det känner det trevligare att umgås väl med byggbranschens ledare.

 

Incitamentsavtal behövs: Det är således ur historiesynvinkel extra viktigt att försöka skapa rimliga incitament för att byggherrar och deras underentreprenörer grävmaskinisterna får incitament att stoppa pågående projekt när markfynd dyker upp. Det är en strategisk uppgift för kommunen att utveckla sådana incitament och att vara beredd att betala för vad konsekvenserna kan bli.

Alarmklocka till amatörer: I ett sådant incitamentsystem kan möjligen ingå, att till exempel Tyresö Hembygdsförening får information om när och var grävningar ska ske, så att intresserade observatörer kan mobiliseras.

 

  5. Ett långvarigt projekt

Skrivandet av boken Tyresö under tusen år  började på 1970-talet och har således tagit lång tid. De sista åren har därvid delvis upplevts som något åldringsstressade, i en oro för att inte hinna färdigt.

Tio års uppehåll: Det här bokprojektet blev avbrutet genom ”Brevikshalvön – i skuggan av en markis”. Jag blev glad, när Tomas Holm under början av 2004 drog in mig i processen att skapa en författargrupp för att skriva den boken. Ingen av oss sex amatörförfattare kunde då ana att det skulle ta till slutet av 2013 innan den boken blev klar – tio år av roliga månadsmöten. Och än roligare var att Tyresö Bokhandel nu i flera år rapporterat att den boken är deras ”mest sålda bok alla kategorier” sedan bokhandelns tillkomst i början av 1970-talet.

Efter det uppehållet hade jag nya ögon och fick därigenom arbeta om det jag redan trodde jag var klar med inför den här boken. Den för Tyresö speciellt intresserade arkeologen Mattias Pettersson har sommaren 2017 faktagranskat stora delar av bokens Del A och kommit med många goda kommentarer. Tacksamheten är stor även till många andra personer, vilka förtecknas i Nätbilaga 02, liksom till kommunens kultur- och fritidsnämnd jämte förvaltningsapparat för att boken kunnat komma till. Jag räknar med att den kommunala apparaten uppfattar min i boken framförda kritik positivt: jag har sett det som min medborgerliga plikt att lyfta fram områden där kommunen kan bli bättre på att beakta det kulturhistoriska arvet.

Människan är ju ett historieberättande djur såväl i sina handlingar, sina drömmar, sitt tal och sin självsyn. Vi kan endast formulera meningen med vårt liv genom att sätta in oss i den historia vi vill berätta om oss själva, och vi kan endast förstå samhället genom den minnessamling av berättelser som det berättar. Det betyder att vi i stor utsträckning är vad vi ärver – inte minst i form av våra vanligaste metaforer.

 

Historiens arv är aldrig något givet som vi passivt tar emot och för vidare som det är. Arvet är alltid en uppgift  för oss, där vi måste välja vad som ska sållas bort och vad som ska betonas. Det är den del av demokratin, som inte handlar om rösträtt och representativt styre, utan där medborgaren engagerat vill kämpa för det goda samhället. Jag vill se boken i det perspektivet.

 

6. Tyresös historia värd fördjupningar

Till skillnad från flera av grannkommunerna finns det i Tyresö ingen organiserad tradition av att diskutera historiska tolkningar. Den lokalhistoriska litteraturen har varit tunn, några av dess få författare har haft karriärambitioner och därför inte önskat ifrågasättanden av sina alster – och därför lever flera allvarliga historiska sakfel tyvärr kvar. Som gammal amatör har jag inte mycket prestige att försvara, och hoppas därför att framtida diskussioner kan berika analysen av Tyresös historia. Jag anser att den är värd det – och jag ser fram emot att några av bokens läsare tycker att den här skriften är värd fördjupningar, där andra historiskt intresserade medborgare anser sig ha kunskaper eller tankar till exempel om samhällsfilosofiska idéer vid sidan av affärsidéerna.

Bokens fyra delar presenterar ett material, som är sammanställt på ett sätt som underlättar olika analyser. Det innebär förhoppningsvis att man kan diskutera många frågor och kanske dra flera kompletterande slutsatser. Ett syfte är att möjliggöra just det. Därigenom kan man bli något mer oberoende av den egna generationens fördomar och frigöra sin egen föreställningskraft.

 

6.1. Schnells diskuterbara påståenden i sitt första kapitel

Det första kapitlet av Jan-Bertil Schnells ovan nämnda bok har rubriken ”Vad är Tyresö?” och är det kapitel som vid läsningen berett mig mest problem. Dessa problem har mycket lite med Tyresös industrihistoria att göra och flera kommentarer kring inledningskapitlet är metodmässiga och principiella. De flesta har att göra med Schnells sätt att skriva om näringslivshistorien vid sidan av industrihistorien. Flera av mina våndor och kommentarer härvid kan möjligen uppfattas som klåfingriga petitesser, men jag har som sagt haft problem med att smälta texten i inledningskapitlet och känner behov av att peka på följande diskussionsfrågor. Det behovet grundar sig på att jag menar att allt för många missvisande påståenden finns. De bör klaras ut! (Schnells bok blir mycket mer givande i de efterföljande kapitlen – och mina kommentarer där mer konstruktiva!)

 

6.1.1 Tyresöproblemet löst

Boken innehåller ett enda frågetecken  och det finns i kapitlets rubrik. Jag tolkar avsikten som att peka på att begreppet ”Tyresö” kan vara viktigt att definiera och att boken från början vill avgränsas till att omfatta det geografiska område som dagens kommun har enligt kartan på sidan 10. Att det är dagens kommungräns som bildar ramen för boken anar man redan av Berit Assarssons första ord i sitt företal och av den första meningen i förordet. I boken förekommer ordet ”Tyresö” på väldigt många ställen, men det är för det mesta tämligen klart för läsaren vilken av följande betydelser det har:

• Tyresö= Dagens kommuns geografiska förvaltningsområde. Detta är den vanligaste betydelsen i boken.
• Tyresö= Den kommunala förvaltningsadministrationen. Det betydelsen förekommer främst på sid 6 och medför där inga problem.
• Tyresö= Tyresögodset. Detta gäller på flera ställen (så som på sid 35) men det har blivit egendomligt på sidan 86, där det står att ”Tyresö” ägdes av markisen, medan det ju självklart borde ha stått ”Tyresögodset”. Det har ju just här betydelse, eftersom Uddby kvarn inte ingick i godset när branden skedde år 1895. (Och feltrycket ”1891” istället för ”1892” på sid 86 blir strategiskt betydelsefullt, eftersom Uddby kvarn ingick i godset år 1891 men inte år 1892. Texten ger tyvärr även i övrigt intrycket att markisen skulle ha ägt den brinnande kvarnen, medan det enbart var hans skog som brann inom hans ägor.)
• Tyresö= Tyresö Säteri. Detta gäller på flera ställen men det har blivit egendomligt på sid 66-67 där det står ”godset Tyresö” trots att det borde vara ”Tyresö säteri”. Säteriet var ju under långa tider en delmängd av godset.
• Tyresö = Tyresö församling  eller Tyresö socken.  På sidan 100 har det blivit fel, eftersom ”Tyresö” där inte avser dagens kommun- eller församlingsgräns utan en tidigare gräns. På sidan 68 avses ”Tyresö socken” av oklar anledning, eftersom det hade räckt att tala om ”Tyresö” i den allmänna huvudbetydelsen i boken (d.v.s ”Dagens kommuns geografiska förvaltningsområde”). Och i första meningen på sidan 42 har författaren onödigtvis krånglat till det för sig: Han hade kunnat skriva ”När man granskar Tyresös industrihistoria under äldre tid…” med bokens huvuddefinition av ordet ”Tyresö” och i så fall fungerat bra. Jag tolkar att Schnell börjat skriva ”När man granskar Tyresö kommuns industrihistoria…” och straxt kommit på att kommunens  historia definitionsmässigt inte kan gå längre bakåt än till 1860-talet. Därför kände han sig tvungen att dra in även socknens  historia i meningen. Men den går ju bara bakåt till 1630-talet vilket är en onödigt kort tid för ”Tyresös industrihistoria”. Det hade således varit enklare att bara tala om Tyresös historia.
• En annan anmärkningsvärd skrivning är begreppet ”vid Tyresö” på sidan 48 istället för ”i Tyresö” – som hade varit en mer naturlig och begriplig skrivning.

 

6.1.2 Två andra grundläggande definitioner?

Kanske har det hos Schnell funnits en tanke att inledningsvis definiera grundbegreppen i bokens undertitel, d.v.s förutom ordet Tyresö, de två andra: historia och industri? Det kunde tänkas som rätt naturligt att i ett inledningskapitel diskutera hur boken vill avgränsa två andra begrepp: vad är Historia och vad är Industri?

 

Historieproblemet diskuterbart. Vad som ingår i begreppet historia  kan alltid diskuteras länge. Jag tycker att det är klokt att i Schnells bok inte ha med någon sådan diskussion. Den skulle lätt ha blivit konstig, speciellt med tanke på de arkeologiska utsvävningarna på sidorna 12-14 och den svaga kopplingen som gjorts mellan arkeologiska och historiska delar.

 

Industriproblemet svårdiskuterat. Vad är industri? Vad är hantverk? Vad är service? Var är till exempel gränsen mellan tillverkningsindustri och serviceindustri? Kan man använda samma definitioner av sådana begrepp för verksamheter under 1000 års tid?

 

Jag tycker att det är utmärkt bra att det finns ett avsnitt om tvätteriernas historia med i boken. Tvätterierna klassas på sid 105 (något överraskande) som småindustri. Jag ser den formuleringen som ett (troligen onödigt) försök att försvara avsnittets plats i en bok om industrihistoria. (Alternativet skulle vara att döpa om boken till att handla om industri och tvätterier. Men tvätteriernas roll i Tyresös näringslivshistoria är dock så liten att det skulle vara konstigt att ge dem större plats i bokrubriken än industrierna.)

 

För mig är industribegreppet främst kopplat till tre begrepp:

• Maskiner för produktionen. Det passar varken för tvätterierna eller för vantmakerierna. Det är oklart hur såpsjuderierna använde vattenkraften. Tegelbruket hade knappast några maskiner före senare hälften av 1800-talet, utan enbart muskelkraft (mest från dragdjur).
• Tegelbrukets produktion var dock storskalig. Hur storskalig kan klädesstampen på Gregers Matssons tid ha varit?
• Externa råvaror och/eller marknader. Om Matssons klädesstamp enbart använde lokala råvaror och avsatte färdigprodukterna för eget bruk inom Tyresögodset, så är det exempel på ett definitionsproblem: var det industriell produktion?

 

6.1.3 En allmän näringslivsbakgrund?

Kanske vill Schnell i sitt inledningskapitel ge en allmän bakgrund av förutsättningarna för näringslivet i Tyresö?

 

Olycklig början missar grannar. Första kapitlets första mening  påstår att Tyresö kommun ligger på gränsen till Nacka, Stockholms och Haninge kommuner. Av okänd anledning har således två grannkommuner, Huddinge och Värmdö, glömts bort, trots att viktiga delar av boken handlar om vattnet som främst kommer från sjösystemen i Huddinge och om Farsta säteri i Värmdö kommun. Jag skulle kunna hålla med om att Tyresö inte har någon landgräns till Huddinge eller Värmdö kommuner, men för en fiskebaserad bygd är vattengränserna väl så viktiga under hela historien före 1900-talet. – För den målgrupp som boken vänder sig till kan man för övrigt fråga sig om den inledande meningen fyller någon funktion: Tyresöborna vet redan var Tyresö ligger. Om kapitlets inledningsmening inte funnits med så hade jag fått mindre problem som läsare.

 

Bergarternas roll för stenindustrin? Varför finns inga stenbrott och ingen stenindustri i Tyresös historia såsom i Bohusläns? Är bergarterna här mindre lämpliga? Kanske spricker inte berget i räta vinklar så att de lätt kan bli till gatsten eller delar av husgrunder?

 

Varifrån kommer stengrunderna i Tyresö slott och i Tyresö kyrka? Jag misstänker att de knappast kommer från Tyresö, men jag är nyfiken på svaret. Samma sak med stengrunderna till de stora sommarvillorna som byggdes i Brevik i början av 1900-talet: varifrån hämtades den stenen? Jag kan tänka mig att framtida forskning kan ge svar. Samma sak gäller stenen i dammkonstruktionerna vid Wättinge, Uddby och Follbrinken. Av transportskäl borde även de vara från små lokala stenbrott, men jag tvivlar på det.

 

Många frågor kan således ställas, men på sidan 11 skriver Schnell om bergarterna i Tyresö på ett sätt som förvirrar mig. Dels står det i vänsterspalten att det främst är tre bergarter: gnejs, granit och diabas. Dels står det i högerspalten att bergarterna är gnejs, granit, gnejsgranit, pegmatit och grönsten.  Kan bägge påståendena stämma? Det står att grönsten  främst finns i öster, vilket kan stämma, men jag menar att förekomsterna av grönsten  SV om Öringesjön och på Ägnö med flera närliggande öar är väl så intressanta. Den geologiska kartan anger också flera i boken inte omnämnda förekomster av breccia  och myelit  vid Bollmora, Krusboda, runt Tyresö-Flaten och norr om Stensjön: är de av lika stort eller litet intresse i en industribakgrund? Det är svårt att se någon koppling av dessa förekomster av olika bergarter till hans beskrivning av industrihistorien i resten av boken. Dessutom talas det om dessa bergarters ålder – men då (i vänsterspalten) för norra  Sverige (2,3 miljarder år) och inte här.

 

Jag ser inte logiken i Schnells text om berggrunden, men anar att det möjligen kan ha att göra med att utan berggrund med sprickdalar hade det inte blivit några vattenfall. Men jag blir således mer förvirrad än trygg av hans text. För mig är topografin  i Tyresö betydligt mer betydelsefull som industriförutsättning än berggrunden.

 

Jordarternas roll för tegelindustrin? Vad vet man om lerans kvalitet där den användes för Tyresö tegelbruk? Jag kan tänka mig att det är svårt att nu veta hur bra leran där var, men att frågan går och tål att diskuteras med hopp om att få fram svar.

 

På Schnells sida 13 står det i vänsterspalten först att det finns finkorniga jordarter  såsom lera i några av de gamla havsvikarnas sprickdalar. Några rader längre ner står det att svämsediment finns i Tyresö kring Follbrinkströmmen. Jag förstår inte logiken. Det är visserligen korrekt att SGU:s geologiska kartor anger svämsediment där och ingen annanstans inom Tyresö. För mig är de leror som finns på många av åkrarna på i vart fall Brevikshalvön delvis avsatta som svämsediment på sjö-eller havsbotten efter inlandsisens tillbakadragande och tiden därefter. Till exempel för Dyviks gårds åkrar anges de på den geologiska kartan som ”glacial lera samt varvig mo och mjäla med lerskikt”. När jag för 20 år sedan grävde ett täckdike där fann jag på mer än 1,2 meters djup mycket tydlig varvig lera. På 1,2 meters djup fanns ett 4 cm tjockt lila lager av snäckskal, troligtvis Yoldia Artica. Ovanför det var det fortsatt varvig lera som jag tolkar som svämsediment från postglacial tid. Det kan inte ha varit lätt för SGU:s kartläggare att dra gränserna mellan var som är svämsediment och vad som är andra sediment. Men jag ser inte sambandet mellan Schnells jordartsdiskussion och bokens syfte. Det skulle dock kunna finnas ett möjligt samband som jag tar upp under avsnitt 2.5 nedan.

 

Landhöjningen avgörande: På sid 13 står att Telegrafberget ”blev synligt över vattenytan cirka 8000 år före Kr”. När iskanten drog sig norrut så passerade den visserligen Tyresös södra delar cirka 8226 f Kr och norra delen cirka 8050 f Kr. Men då låg ju Baltiska issjöns vattenyta långt (kanske 50 meter) över Telegrafbergets topp. Om man förutsätter att kombinationen av landhöjning och vattennivåsänkning är enligt närbilaga A1a. så skulle Telegrafberget synas i vattenytan först år 7000 före vår tideräkning. Det skulle också betyda att Albysjön blev en insjö från omkring 500 år före vår tideräkning. När sedimentmaterial från Rävnäset och Holländarån från och med då började svallas ut genom nuvarande Follbrinken, så bör de svämlerorna ha avlagrats på botten av den då större och djupare Kalvfjärden just där som Schnell talar om på sin sida 13.

 

6.1.4 Fiske viktigare än jordbruk?

På sid 13 står att Tyresö ”under yngre järnålder (500-1100 e. Kr.) får en bofast befolkning som baserar sitt liv på jordbruk och boskapsskötsel”. Jag tror inte på det. På sidan 14 står det att bönderna  på Brevikshalvön ”var beroende av bisysslor, där säkert fisket spelade en stor roll”. Jag är förvånad över dessa formuleringar. Jag är nämligen övertygad om att fisket var mycket mer betydelsefullt i Tyresö än boskapsskötseln och jordbruket under såväl yngre järnålder som hela medeltiden och även under 1500- och 1600-talen. För alla gårdar på Brevikshalvön och på öarna under 13-, 14- och 15-hundratalen gällde således att de främst levde på fiske och möjligen säljakt. De var fiskare med jordbruk och boskapsskötsel som binäring!

 

En källa som Schnell inte refererat till är Dagny Hedenstiernas ”Näringslivet i Sotholms härad under 1600-talet”. Hennes bakgrundsbeskrivning för bl.a Tyresö tycker jag är välskriven och givande läsning – speciellt som Tyresö sätts in i ett intressant regionalt perspektiv. Hon har bland annat en figur 25 (på sin sida 159) som sammanfattar hennes bedömning av näringslivets utformning på 1600-talet och där östra halvan av Tyresö har fiske som huvudnäring. Hennes gräns mot den västra halvan (där boskapsskötsel och jordbruk anges som huvudnäring) tror jag kan stämma väl med 1600-talets verklighet. Gränsen går från väster om Båthuset i söder, väster om Norrgården i Vissvass, genom Tyresö-Flaten, till alldeles öster om Öringesjön.

 

Och jag tror att den gränsen stämmer bra även före 1600-talet, vilket på 1500-talet styrks av anmärkningar år 1573 att Nils Rynings landbor under Tyresö har ”ganska ringa åker” och en har ”ingen åker”. Det styrker tron på att en del landbor var verksamma som fiskare och/eller kvarnskötare. Därför är jag som sagt förvånad över Schnells text som jag tolkar påstår att hela Tyresö främst levde på jordbruk och boskapsskötsel.

 

Om fisket – liksom säljakt – varit betydelsefullt i Tyresö eller ej har ingen inverkan på resonemanget kring de typer av industrier som Schnell behandlar i sin bok. Men det kan ha betydelse för förekomsten av andra industrier under Tyresös medeltid, se resonemanget i avsnitten 6.2 och 6.4 nedan.

 

Gårdarnas storlek? På sidan 14 döper Schnell de under medeltidens slut tillkommande boställena Båthuset och Vissvass till ”mindre torp”. Jag är inte säker på att de var så mycket mindre än de övriga boställena i Tyresö på den tiden. Och vad som menas med ”torp” är f.ö en knepig fråga: begreppet har haft olika betydelser under århundradenas lopp. I vart fall Vissvass har varit ett mantalssatt hemman under många hundra år och hemmansägaren/brukaren skulle nog ha blivit mycket förnärmad om hans gård/hemman blev kallad torp och han en torpare.

 

Byar som inte fanns? På sid 15 är det en dunkelt resonemang om byväsendets  konsolidering och att landskapsbilden förändrades som följd av jordbruksreformerna  under 1800-talet. Men resonemanget mynnar ut i att Tyresö hade ensamgårdar och knappast några byar, varför hela stycket blir svårt att förstå i sitt sammanhang. Några skiften skedde ju inte heller i Tyresö under 1800-talet, vad jag vet. Det finns och har funnits många historiker i Sverige som älskar att tala om att bosättning (med tillhörande nyodling) i Sverige skett i form av byar. Jag tror att i Tyresö och på de flesta andra håll i Sverige så skedde nyodlingen och markexploateringen under järnåldern och medeltiden främst i form av ensamgårdar. De många byarna uppstod senare i flera jordsbruksbygder genom att en ursprunglig gård delades upp. – För mig blir hela stycket konstigt och svårt att koppla till Tyresö. Jag förstår inte varför det är med i boken.

 

Svedjornas roll? I Schnells resonemang på sid 15 om jordbrukets historia nämns inte svedjorna. Istället är det bara tal om inägor (med åkrar och slåtterängar) samt utägor (med hagmarker och skogsmark). Jag tror inte att den klassificeringen är så relevant för Tyresös del före 1700-talet, av bland annat följande skäl:

 

Janken Myrdal framhåller på sin sida 54-57 in sin bok ”Medeltidens åkerbruk – Agrarteknik i Sverige ca 1000 till 1520” svedjandets stora betydelse och omfattning och Myrdal menar att en svedja normalt varade i tre år och att den vanligaste grödan på svedjorna kan ha varit råg och rovor.

Det råkar ju vara så att ett viktigt faktaunderlag för Myrdal kommer just från Tyresö. Tyresögodsets ägare Gregers Matsson råkar vara en av de mest väldokumenterade i ägarlängden. En liten del av Gregers Matssons räkenskaper från åren 1466-1494 har händelsevis bevarats. Och de har blivit väl dechiffrerade och beskrivna: Zeth Alvered har i sin doktorsavhandling från september 1996 gjort en mycket användbar och tillgänglig utskrift av de bevarade delarna ur Gregers Matssons räkenskaper för åren 1466-1494, vilka främst rör Tyresö.

 

Det är underbart bekvämt att läsbarheten av de gamla räkenskaperna ökat genom Zeth Alvereds arbete. Det är också en stor tillgång, att varje datum blivit översatt till vår kalender, även om många avsnitt av räkenskaperna förblir odaterade. Zeth Alvereds kommentarer beträffande ortsnamn, vissa personnamn och i övrigt är också värdefulla för att förstå historiska sammanhang i Tyresö. (Hans handanalys, som tar en stor del av doktorsavhandlingens volym, är dock mindre central här.)

 

Enligt min tolkning av räkenskaperna så sådde Tyresögodset följande arealer i september 1471:

Svedjan	= 240 liter råg som utsäde
Åkern	= 840 liter råg som utsäde
Solberga eller summa	= 15 liter vårvete som utsäde = 1095 liter utsäde

Utsädet motsvarar tillsammans 5,1 hektar åker, om man antar 200 liter utsäde per hektar. Det är ju möjligt, att det kan finnas andra arealer, som inte omnämns i räkenskaperna, men cirka 5 ha verkar rimligt stort för säd.

 

Myrdal skriver på sin sida 55 att Tyresös svedjesäd år 1471 utgjorde ungefär en tiondel av höstsådden. Jag förstår inte hur han räknat, eftersom jag tycker att min tabell härovan tyder på att svedjan tagit en mycket större andel. Min slutsats är i vart fall att svedjebruk var viktigt jämfört med åkerbruk, vilket inte framgår av Schnells skrivning. Förbud mot svedjning införs först år 1630. Dock att den 22/3 1647 införs för landbor rätt till svedjning (endast med ägarens tillstånd). Allt svedjade förbjuds på nytt år 1776 och år 1820.

 

Tvåsädet från 1772/1773? På sid 15 skriver Schnell om tvåsädet och att de var helt förhärskande ”ända in på 1800-talet med dess skiftesreformer”. Av texten förstår man att avsikten är att det har varit tvåsäde i Tyresö hela tiden sedan järnåldern. Jag tror inte ett dugg på det, av tre skäl:

• Eftersom jag tror att svedjorna varit mycket viktiga fram till och med 1500-talet så faller teorin om ensäde, tvåsäde eller tresäde bort.
• Jag tror inte att man vet tillräckligt mycket om hur växtföljderna var före 1800-talet. Janken Myrdal skriver i sin nyss nämnda bok på sin sida 71 om detta. Han anger där en karta nr 9 som visar att vid 1820-talets början så var tvåsäde förhärskande i Mälardalen inklusive Södertörn. Det tror jag på.
• Jag tror att tvåsäde infördes i Tyresö omkring år 1772/1773 av Tyresö-godsets dåvarande markägare Carl Fredric Scheffer. Årtalet kommer sig av dokumentationen i Kammararkivet från ett omfattande projekt som Carl Fredric Scheffer då lät göra: en omarrondering av sina egna åkrar i två exakt lika stora åkerarealer. Jag tror att det före Scheffers jordbruksreformer kan ha förekommit mycket varierande växtföljder på de små åkrarna som fanns i Tyresö.

 

Jag kan tänka mig att man kan forska fram mer fakta kring allt detta om växtföljder ur Vetenskapsakademins fylliga annaler. Samtidigt torde gälla att Schnells diskussioner om växtföljdernas historia inte har någon påverkan  på tolkningen av Tyresö industrihistoria. Så jag förstår inte varför han skriver om detta.

 

Åker för brödsäd? På sid 15 skriver Schnell att ”åkern användes uteslutande  för att producera brödsäd”. Jag kan hålla med om att det troligen inte producerades mycket fodersäd på järnålderns eller medeltidens åkrar i Tyresö, men jag kan tänka mig att man under perioden 1300-talet till och med 1500-talet hade en liten produktion av annat än brödsäd på åkrarna, säg mellan en och kanske högst kanske fem procent. Janken Myrdal diskuterar detta på sin sida 68 i nyssnämnda bok – och att havreproduktion nämns i Västgötalagen och Gutalagen och att flera landskapslagar hänvisar till foderkorn. Samtidigt sammanfattar han att havreodlingen varit närmast obefintlig i östra Sverige under hela medeltiden. I östra Sverige förekom det dock istället på medeltiden odling av annat än vete och brödsäd på åkrarna: ärtor, bönor, rovor, hampa och lin. Det finns därför fog för att diskutera om Tyresös åkrar uteslutande  användes för att producera brödsäd. Det kan troligen med ökad forskning komma fram nya uppgifter som kompletterar Myrdals faktaunderlag. Schnells (för mig förvirrande) diskussionsinlägg om allt detta har nog inte heller med industriproduktionen i Tyresö att göra.

 

Slåtter kontra lövtäkt? På sid 15 skriver Schnell att ”foderproduktionen för djuren skedde i slåtterängen”. Det stämmer nog delvis för 1700- och 1800-talen. För tiden dessförinnan skedde foderproduktionen i Tyresö sannolikt nästan uteslutande genom lövtäkt när det gäller vinterfoder. Liarna började på 1600-talet bli så bra att man med fördel kunde slå hö på slåtterängarna. Under järnåldern och fram till åtminstone hela 1200-talet så var liarna obefintliga eller så dåliga att det var vida mer effektivt att skörda löv för kreaturens vinterfoder. Lövtäkt skedde då med kniv eller yxa. Jag är övertygad om att lövtäkten var viktig för de flesta av Tyresös boskapsägare till och med hela 1800-talet. Jag tror att fram till 1870-talet så var lövtäkten viktigare än höskörden. Skärgårdsklimatet gör att många somrar medför torkan att det knappast blir något hö att slå, medan det alltid blir lika rikligt med löv. Kreaturen torde dessutom ha föredragit välsmakande och näringsrikt löv framför utbränt (eller ofta mögligt) hö.

 

Sedan år 1984 har det varit mycket diskussioner om lövtäktens roll i Tyresös historia i anslutning till de kulturhistoriska lunchseminarierna vid Dyviks Lövängar och en av de aktiva där, Håkan Slotte, är den i Sverige som vet mest om detta genom arbetet som mynnade ut i hans doktorsavhandling år 2000: ”Lövtäkt i Sverige och på Åland”. (Han har bland annat konstaterat att Dyviks Lövängar är det mest väldokumenterade lövängsområdet i Sverige.)

 

6.1.5 Några viktiga förutsättningar?

Kanske är avsikten med Schnells inledningskapitel också att ge några viktiga förutsättningar för resten av boken?

 

Den siste Ryning?  Det är bra att Schnell redan i en inledning lyfter fram att Tyresögodsets ägare är av intresse när man skall studera industrihistorien. Hans ägarlista där är dock något rapsodisk och svår att koppla till industriprojekten längre fram i boken. Därför lyfter jag i mitt kapitel 4 fram en diskussion om vilka ägarna var och vilka av dem som var industrialister i Tyresö. Men här vill jag peka på ett alltför vanligt misstag som flera bokförfattare gjort sig skyldiga till, genom att skriva av varandras fel.

 

På sidan 16 skriver således Schnell att ”den siste ägaren av ätten Ryning dog 1610 och Tyresö ärvdes av hans änka Barbro”. – Att detta är något skumt förstår läsaren redan av sidan 47, där Schnell skriver att Olof Rynings änka hette Karin  och när hon dog år 1612 så kom Barbro  in i bilden.

 

Jag anser att den som vill förstå dessa sammanhang bättre kan titta på min sida 73.. Jag tror att den är ett mer konstruktivt underlag för att diskutera vem som var den siste av ätten Ryning bland Tyresögodsets ägare.

 

Olof Ryning dog i Reval 22/8 1589 och är begravd i domkyrkan där i en monumental praktgrav på bästa plats till vänster om högaltaret. Jag har varit där och skrivit av texten på den enligt följande: ”KON MAYT ZV SWEDEN WEILANT KONIC JOHANS’ DES 3 GEWESNR HOV MARSKL DER EDLER VND WOLGEBORNR HER OLOF RYNING ZV TORESIO IST IN GODT SALIG INTSCHLAF DEN 22 AVGUSTI ANNO 1589”.

 

Olof Rynings ende son, den vid Olof Rynings död ettårige Nils Ryning, påstås tyvärr felaktigt av flera författare ha blivit ägare till Tyresö vid sin fars död 1589, såsom ende manlige arvtagare. Jag har dock uppfattat historien så att han vid 18 års ålder blev tillfångatagen av kung Sigismunds general Hans Weijer och var fängslad i ett år, under så besvärliga omständigheter att han dog den 1/10 1610, d.v.s två år före sin mor, som ju ägde Tyresögodset som morgongåva. Nils Ryning hann därför aldrig bli (reell) ägare (även om han kan sägas ha varit en latent, d.v.s förväntat blivande, ägare).

 

Genombrottet vid Uddbyfallet? Schnell pekar på sin sida 16 på ett mer intressant problem: hur kan det komma sig att Albysjön har två utlopp? Sjöar brukar  ha ett  naturligt utlopp. Är vattenfallet vid Uddby naturligt eller är det skapat av människor? Om det är människoskapat så uppstår den historiskt intressanta frågan när  det kan ha skett. Han skriver att ett eventuellt ingrepp ”måste”  ha skett redan under 1300-talet, eftersom det finns en kvarn vid Uddby ”från år 1409”. Jag förstår inte alls den logiken. Tvärtom: jag kan tänka mig att ingreppet med rätt hög sannolikhet skedde i perioden 1400-1405. De som beslutade om och finansierade genombrottet av bergskanten och kvarnbygget skulle då mycket väl ha kunnat vara två herrar i något slags samförstånd: Sten Bengtsson och Erengisle Nilsson.

 

Sten Bengtsson hade ägt Tyresögodset fram till omkring år 1396, då han överlät det till sin systers man Erengisle Nilsson d.ä, som då var cirka 53 år gammal och lagman i Sörmland. Erengisles första fru Margareta Bengtsdotter (som dött redan 1377) var syster till Sten Bengtsson. Sten och Erengisle verkar ha haft bra relationer

 

Sten Bengtsson var bland annat hövitsman över Sörmland från 1399 till 1405 och blev sedan lagman på Öland från 1406 och bodde då på den gamla släktgården Kråkerum vid Kalmarsund. Han var medlem av den Tyska Orden, som hade sitt svenska säte i Årsta i Österhaninge och som år 1398 fördrev vitaliebröderna från Gotland och därefter höll makten över Gotland i 10 år. Sten verkar åren 1399-1408 ha haft någon slags chefsposition (”Medbroder”) i Tyska Orden i Sverige. Den 24/6 1399 gjorde han och flera andra en freds- och handelsöverenskommelse mellan Sverige, Norge, Danmark, Tyska Orden och Hansan som gav Tyska Orden viktiga handelsprivilegier. Sten dog 20/7 1408 på sin sätesgård Marieborg nära Enköping och var då cirka 65 år gammal. Erengisle dog den 9 eller 11 november 1406.

 

Jag tror att Sten och Erengisle kan ha spelat ihop i många frågor. De två var ju undertecknare av unionsbrevet i Kalmar 1397 (som i övrigt från svensk sida bara skrevs under av Stens bror Ture Bengtsson och de två riddarna Algot Magnusson och Karl Ulfsson av Tofta, samt av ärkebiskopen Henrik i Uppsala och biskop Knut från Linköping). Jag ser inget hinder för att Sten och/eller Erengisle såg till att åstadkomma en mjölkvarn vid Uddby i perioden 1400-1405.

 

Den ovanstående diskussionen bygger på att Uddbyfallet är onaturligt. Det är också lätt att tänka sig att berget vid Uddby sedan cirka år 600 f.kr, d.v.s långt före år 1409 fungerat som ett bräddavlopp. Vid låg vattenföring så grävde sig utloppet under tusentals år successivt ner i ån förbi Rävnäset/Holländartorpet och ut i Follbrinksströmmen. Vid hög vattenföring gick en del vatten ut vid Uddby, där berget hindrade att det blev någon successiv sänkning av den tröskeln.

 

Ett diametralt motsatt scenario, att Uddbyfallet är naturligt och att Follbrinkens utlopp är ett konstlat resultat av någon ”Vild-Huss” som gjort en genombrytande grävning genom kanten av Rävnäset på 1300-talet, tror jag inte på som ett rimligt alternativ att diskutera – även om också det är möjligt. I så fall blir Schnells notat om svämsedimenten (på sid 13) av centralt intresse. Form och djup av svämsedimenten vid Follbrinksströmmens utlopp kan gissningsvis möjligen stödja ett så historiskt sent genombrott.

 

Genombrott 1406-1410? Det ovanstående resonemanget bygger på Schnells uppgift (på sid 16) att Uddbyfallet finns belagt år 1409. Jag har hittills levt i uppfattningen att det tidigaste kända årtalet för den kvarnen var år 1427. I så fall blir det gissningsvis Gustaf Leksson som lät göra genombrottet år 1410, just innan han dog.

 

6.1.6 Schnells elva övriga ”frågor”

Att boken enligt ovan bara innehåller ett enda frågetecken och att inledningskapitlet bara har lyft en osäkerhet (d.v.s genombrottet vid Uddbyfallet) betyder ju inte att allt i texten är säkrat. Jag tolkar att Schnell önskat skriva en lättläst bok utan att framhålla de många osäkerheter som varje historiker stöter på och som man kan diskutera på annan plats än i hans bok.

 

Jag har dock hittat elva andra ställen i boken där Schnell antyder att kunskapsläget är oklart. Dessa har mycket lite med inledningskapitlets text att göra, men de sammanfattas och kommenteras likväl här med tanke på kapitelrubrikens frågetecken:

• På sid 33 framhålls att man inte vet när  Utö gruva börja få kontinuerlig  drift och att det knappast kan ha varit före år 1607. Diskussionsfrågan här är främst om Wättinge kan ha fått malm från Utö tidigare än från år 1607? Om det nu är så att man funnit malm från Utö som brutits på 1100-talet eller senare under medeltiden, så är jag övertygad om att den brytningen varit projektartad. Det betyder att Utö under brytningsperioderna inte varit permanentbebodd. Före slutet av 1200-talet tror jag inte att det gick att ha kvinnor, barn och kreatur boende där av säkerhetsskäl. Jag föreställer mig således att någon industrialist haft ett arbetslag av män på Utö några månaders tid under ett okänt antal år under medeltiden. Jag hoppas att det så småningom kan gå att få fram mer data om Utögruvans brytningshistoria, så att frågan om Tyresömalmens källor får ett tydligare svar.
• På sid 35 talas det om att ansvaret för Wättinges drift före 1548 är oklart. Det håller jag med om och jag tror att det i stort sett tyvärr kommer att förbli så.
• På sid 35 diskuteras också om Nacka hammarsmedja startade sin drift år 1558 eller 1559. Jag ser inte att den frågan är så intressant att diskutera.
• På sid 36 nämns att man inte vet hur processen var när Wättinge övergick till kronobruk på Gustav Vasas tid. Det är en mer spännande fråga och den kan i bästa fall få något svar så småningom.
• Sidan 41 tar på nytt upp osäkerheten om varifrån malmen kom till Wättinge före år 1607. Jag håller med om att den frågan tål att upprepas.
• På sid 41 framhålls också att vi vet så lite om hur samhället och bebyggelsen såg ut vid Wättinge under olika historiska perioder. David Brackens skickliga och vackra teckningar ger en historiskt intresserad konstnärs syn på hur produktionsanläggningarna kan ha sett ut – och ger rikligt med stoff för att diskutera i vilken grad han kan ha tolkat många olika detaljer rätt och fel. Var och hur den säsongsvisa arbetskraften kan ha bott är också värt att diskutera mer. Liksom arbetskraftens fördelning mellan års- och säsongsboende.
• På sid 53 talas det om att valkkvarnen vid Follbrinken vari drift ”några år” efter år 1691, vilket antyder en osäkerhet. Man kan där undra hur det kan komma sig att kvarnen var i drift under flera år trots att vantmakeriet lagts ner – som det står dessförinnan?
• Sidan 57 framhåller att det är oklart när  en knipphammare byggdes i perioden 1741-1751. Jag gissar att sannolikheten är ungefär 20 % för att ett svar skulle kunna gå att få fram genom arkivforskning.
• På sidan 84 nämns att vi inte vet när  det var före år 1855 som C O Abrahamsén lämnade Uddby. Det går nog  att få fram via arkiven.
• På sid 96 skriver Schnell att ”Kanske ligger sjökabeln kvar i Årstaviken”. Jag tolkar detta mer som en litterär formulering än som ett tips till moderna koppartjuvar. För Tyresös industrihistoria tror jag inte att frågan är central. Eller också är den det: Kan undervattenskabeln vara ett tidigt exempel på ny teknik för undervattenskablar? (Troligtvis inte eftersom en undervattenskabel lades redan år 1866 mellan USA och England.) Hur isolerades undervattenskablar år 1897? Hur klarade man sig för övrigt från problem med åsknedslag i en milslång luftledning?
• Sidan 101 framhåller en osäkerhet beträffande hur länge sågverket vid Nyfors var i drift. (Det står: ”Hörstadius sågverk var kanske i drift ytterligare några år”.) Det är verkligen anmärkningsvärt hur mycket fler detaljer vi vet om industrierna på 1600- och 1700-talen är under 1800-talet. Jag tror att det delvis beror på att svenska historiker ännu inte forskat så mycket i 1800-talsarkiven. Det bör således finnas hopp om att nya fakta kommer fram, när någon börjar gräva.

 

Många andra frågor kan ställas och många osäkerheter kan vara av intresse att diskutera. Det är syftet med mina följande avsnitt 7.2 till 7.7.

 

6.2. Diskuterbara påståenden i Schnells kapitel 3 om de första industrierna

Alla kan nog bli överens om att Tyresö industrihistoria i hög grad handlar om vattenkraftens nyttjande. Men vid sidan av strömmarna har inte bara funnits tegelbruket och tvätterier utan mycken verksamhet som kan kallas för industriell. Sådan produktion tas upp till diskussion i detta avsnitt. Diskussionen gäller således om det inte fanns fler strömlösa industrier i Tyresö.

 

6.2.1. Vindkraften borta med vinden?

På Schnells sida 17 talas det allmänt om att man så småningom lärde sig att utnyttja den blåsande vinden och på sidan 20 talas det om att väderkvarnen kom att spela en minst lika stor roll som vattenkvarnarna i Sverige, framför allt i områden fattiga på strömmande vatten. Schnell skriver på sid 20 måleriskt om att det i gamla bilder från Stockholms ytterområden syns en väderkvarn på praktiskt taget varje bergsknalle. Men det är i boken till min stora förvåning inget tal om väderkvarnarna i Tyresö! Skälet till det är inte okunskap utan troligen svårigheter att få fram data ur litteraturen, plus möjligen en prioritering att vattenkraftsbaserade industrier (av okänd anledning) är av större historiskt intresse att ges plats i boken.

 

Av Tyresögodsets gamla väderkvarnar tycker jag att speciellt en är av intresse att diskutera i det här sammanhanget. På insidorna av bokens främre och bakre pärmar finns ju en väderkvarn tydligt markerad ovanför ortsnamnet KUMLA. Den kvarnen måste rimligen ha stått på toppen av vad som idag kan kallas Sofieberg under cirka sju decennier från 1740-talet fram till troligen senast 1824. (Kommunen har här missat en chans att kalla någon lokalgata i närheten för Kvarnvägen.)

 

Det bör ha varit godsägaren Christopher von Düring som lät bygga kvarnen (eller i vart fall finansiera den). Han utvidgade Tyresö-godset genom att köpa Kumla gård år 1739 (från borgmästaren Olof Hansson Törnflychts arvingar) och bör ha önskat rusta upp den gården. Syftet bör ha varit att arrendatorn på Kumla skulle kunna mala skörden från Kumla också under sensommaren när det var torrår och att därmed avlasta Wättinge. Kanske fanns det dessutom en marknad för att mala säd från även andra gårdar runt Drevviken.

 

Rimligtvis byggdes Kumla väderkvarn av samme byggmästare som byggde Dalarö kvarn. Den anlades under åren 1745-1449 av Carl Christian Gyldener, som var en mycket driftig arrendator under Tyresögodsets Christopher von Düring. Dalarö kvarn blev av en då för Sverige ny modell, där endast toppen var roterbar mot vinden. Den lär kallas holländsk modell. Det vore intressant att förstå hur finansieringen av de två kvarnarna på Tyresögodset skedde, d.v.s hur mycket som godsägaren betalade och hur mycket som arrendatorerna betalade av investeringen. Det vore också av intresse att diskutera varför Kumla kvarn inte underhölls och överlevde lika länge som Dalarökvarnen. Berodde det på brand, marknadsvolym eller de olika ägarnas finanser under 1800-talet?

 

6.2.2 Tegelbrukets växlande öden?

Det finns mycket som kan diskuteras, såväl kring vad som står och inte står i boken beträffande tegelproduktion i Tyresö.

 

Produktionsvolymer?  På Schnells sida 75 står det att tegelproduktionen låg på en ”relativt jämn nivå” under perioden mellan 1600-talet och till 1800-talets slut och det talas om produktionsnivåer på mellan 50 000 och 100 000 tegel per år. Jag tvivlar starkt på att det var en så jämn nivå under så lång tid:

• Jag kan tänka mig att det varit långa perioder då produktionen låg nere. Det styrks av Maria Gustawa Gyllenstiernas fastighetsvärdering år 1725, där det talas om att tegelbruket är ”under byggnad”. Jag har för övrigt mycket svårt att tänka mig att det fanns någon marknad under perioden 1700-1720, då det knappast byggdes något alls i Sverige.
• Jag kan också tänka mig att produktionen vissa perioder var betydligt högre. Under Hörstadius tid verkar den årliga produktionen på 1860-talet ha varit uppe i 700 000 murtegel utöver de 100 000 taktegel som Schnell verkar ha tänkt på. Hörstadius verkar senare under 1880- och 1890-talen varit upp i dubbla den sammanlagda årsproduktionen.

Det vore intressant att ur kyrkböckernas uppgifter om antalet tegelarbetare kunna få en mer nyanserad uppfattning och hur jämn produktionen kan ha varit. Jag menar sammanfattningsvis att det är helt missvisande att som det står på raderna sex och sju i vänsterspalten på sidan 75 tala om ”en relativt jämn nivå”.

 

Ritningshistoria?  Ritningen på Schnells sid 77 är en fantastiskt intressant fynd. Jag misstänker starkt att den framsynta modernisering, som ritningen visar, inte blev genomförd av Koschells som ägde Tyresögodset då. Ritningen är från år 1819, det vill säga några få år innan Koschells imperium sprack sönder. Jag skulle tro att det var Gabriel Werner Koschell som hade ambitionen att effektivisera Tegelbruket och beställde ritningen. Hans mamma verkar ha bott på Tyresö efter att hon blivit änka år 1810. Sonen Gabriel Werner, som varit kompanjon med pappan i ett av Sveriges största handelsimperier, började få dåliga affärer under 1810-talet och gick i konkurs omkring år 1828, varvid han för övrigt begick självmord. Jag tvivlar således på att han hade råd att prioritera en finansiering av den investering som ritningen indikerar.

 

Det mest intressanta med ritningen är hur den kan ha hamnat i kommunens arkiv. Jag kan tänka mig att G.F. Hörstadius använde sig av ritningen när han införde ångdrift vid Tegelbruket. (Jag tror att det skedde år 1880. Dessförinnan fanns det många dragdjur och det året verkar antalet dragdjur ha minskat kraftigt vid Tegelbruket.) Men det förklarar inte hur ritningen kunnat hamna hos kommunförvaltningen.

 

Tegelbrukets benämning?  Kapitlet om tegelindustrin har fått rubriken ”Tegelbruket vid Finnborg”. Det är inget fel på rubriken, men jag studsar likväl till varje gång jag ser den. Detta av två skäl:

• Stavningen: Såväl 1906 års häradskarta på sid 72 som Bodings karta från år 1752 på pärmarnas insidor anger förvisso stavningen Finnborg med två n. I de flesta andra sammanhang verkar dock det bostället ha stavats som Finborg med ett n och vägen dit heter fortfarande Finborgsvägen.
• Logiken: Jag menar att det är Finborg som ligger vid Tegelbruket och inte tvärtom. Tegelbruket etablerades troligen först och därefter fanns det behov av ett nytt boställe som (av okänd anledning) fick namnet Finborg. Finborg finns ej heller med på Bogårdsmurens stenplattor. Och att som på sid 79 kalla tegelbruket för ”Finnborgs Tegelbruk” istället för ”Tyresö tegelbruk”, tycker jag verkar extra konstigt!

 

Detta är ingen viktig fråga för mig, men jag inbillar mig att om man skulle forska i arkiven kring hur Tegelbruket benämndes under perioden mellan 1600-talet och säg 1930, så är det allt annat än ”Finnsborgs tegelbruk”. Min gissning är att de vanligaste benämningarna då kommer att visa sig vara: Tegelbruket, Tyresö Tegelbruk, Tegelbruket i Tyresö, Tyresö Tegelverk.

 

Tegelbrukets ålder?  En betydligt mer intressant fråga är Tegelbrukets ålder. Varifrån kom teglet till Tyresöhus? Om det var Gregers Matsson som byggde det huset ”under 1400-talets andra hälft” som Schnell skriver på sin sida 73, så kan det ha funnits ett tegelbruk vid Kalvfjärden. Han lär också ha haft ett tegelbruk på nuvarande Kungsholmen i Stockholm. – Men hur transporterades i så fall teglet från Kungsholmen till Tyresö: det var nog inte lätt att med tung last ta sig förbi Gamla Stan med båt på 1400-talet.

Om det i stället var Gustaf Leksson som byggde Tyresöhus i början av 1400-talet, så gäller samma sak: Startade han i så fall ett tegelbruk vid Kalvfjärden? Jag vet inte i vilken grad det (med stora kostnader) är tekniskt möjligt att analysera sannolik proveniens för de tegelbitar som finns kvar från Tyresöhus. Men jag gissar att det borde gå att få fram fakta som belyser Tyresö Tegelbruks möjliga tidigaste historia.

 

Tegelbruket från 1430-talet? De flesta Tyresö-historiker brukar (såsom Schnell) anta  att Tyresöhus är från Gregers Matssons tid. En ortsnamnsanalys talar dock för att huset är från Gustaf Leksons eller Katarina Erengisledotters tid. När man ser hur godsets namn stavats under olika tider så finns följande exempel:

1369 Tyrisedh, 1409 Tyrisede, 1421 Tyrisse, 1432 Tyrizhedom, 1439 Tyrizö, 1440 Thöresöödhe, 1441 Törsö, 1442 Tyridzöö, 1453 Tysisö, 1463 Thyresöy, 1473 Thyredsöö,

Fortsättning: 1480 Törinsxöö, 1482 Thörösö, 1514 Törissiöö, 1541 Törsö, 1578 Törissö, 1578 Törsö, 1589 Toresio, 1612 Törissö, 1642 Türidtso, 1720 Tyresjö.

 

Edet  börjar således ersättas med ö från omkring år 1439. Det antyder att ön då var bebyggd med en huvudbyggnad, medan dessförinnan bostället troligen låg där Tyresö slott nu ligger. Och det är också intressant att i Gregers Matssons räkenskaper se hur han själv använder bägge avslutningarna, sannolikt beroende på om han avser Tyrised på fastlandet eller Tyresöhus på ön:

 

1471-03-17 1471-12-16	”inventarium i Törisede primo” ”Anammade Anders Törisaede nycklar”
1471	”fick jag av Tyrisedhe avel”
1471	”Detta avrad är kommit till Tyrisöö”
1473 1473-09-09	”inventarium i Törjssöö” ”inventarium i Törisöö”
1482	”jag anammade fögderiet på Töresöö”
1487 (höst) 1487 (höst)	”Förtärdes av Työrsöö fläsk” ”Förtärdes 1 pund Törisöö kokt”

 

Fler tegelbruk? Jag känner inte till några fler möjliga tegelbruk inom nuvarande kommungräns. Boken nämner Farstas  och Margaretelunds tegelbruk, som på 1600-talet kan ha letts från Tyresögodset. Boken har ingen anledning att nämna Smådalarös tegelbruk, som jag inte vet om det hade produktion under den tid som området tillhörde Tyresögodset, men jag misstänker att så kan ha varit fallet. I så fall är det av intresse att dra in det tegelbruket i diskussionen för att förstå Tyresö Tegelbruks produktionshistoria!

 

Man kan också fråga sig varför det inte blev tegelbruk vid andra ställen med stora förekomster av finlera inom kommungränsen, såsom södra delen av Storängen eller vid Prästängen,  på Ägnö eller vid Alby.  Gissningsvis var det avstånd till goda hamnlägen, till god försörjning med brännved och arbetskraft som avgjorde. Dessutom bör topografin ha varit viktig: man bör ha önskat en liten jämn lutning neråt av marken från lertag, till torklager, till brännugn och till båtbrygga.

 

6.2.3 Träindustriernas betydelse

Vattendrivna sågar tar stor plats i boken. Men annan träindustri nämns inte alls. Här diskuteras några möjliga träindustrier som kan vara intressanta.

 

Båtbyggeri av intresse? Schnell verkar från början ha haft attityden att båtvarv ligger utanför projektet. Men jag tror att det tillverkats tämligen stora flytetyg under långa tider i Tyresö sedan medeltiden.

• Som jag berättade i samband med kommunens projektuppstart den 26 mars 2008 så skrev Gustav Oxenstierna ett brev (som finns bevarat i KB:s ”Autografsamling”) från Västerås i april 1642 till sin befallningsman i Tyresö och ger order om att denne skall ge pråmbyggaren i Tyresö så mycket spik som behövs till pråmbygget. Pråmen skall enligt det brevet snarast bli färdig för att kunna frakta 80 000 tegel till Stockholm. Jag tolkar det fortfarande som att det då fanns ett produktionsvarv vid stranden norr om nuvarande Brobänken, vid det som på Bodings karta från 1752 är markerat som Korshamn.
• Sedan dess har jag även snubblat över ett annat gammalt båtbyggnadsvarv från år 1725 i Tyresö. Som framgår av sidan 171 i min boks del C, så skrev Maria Gustawa Gyllenstierna år 1725 om ett ”skeppsvarv vid Storängen”.

Jag kan hålla med om att det inte är lätt att skriva något intressant om de verksamheterna, eftersom det troligen är svårt att få fram mer data.

 

När det gäller småbåtar, så torde Tyresös permanenta invånare sedan vikingatiden och fram till före första världskriget ha byggt sina egna båtar här. Varvet på Härsö slutade bygga på 1950-talet. (Jag förstår att det praktverk som Schnell refererar till överst på sidan 103  inte har med Härsö båtvarv i sin sammanställning.) Varje sådan båt kan ju ses mer som ett skickligt hantverk och inte en industriverksamhet. Men sett över perioden från cirka år 1000 till 1950-talet bör det ha byggts tusentals båtar i Tyresö.

 

Slädar och kälkar?  Ett annat fortskaffningsmedel som var grundläggande för näringslivet under hela medeltiden fram till mellankrigstiden på 1900-talet var kälkar, framför allt för timmertransporter, men även för många andra typer av transporter. Jag är övertygad om att man tillverkade de flesta själv på de gårdar som behövde dem. Det bör knappast ha varit fråga om någon industriell verksamhet, men man kan nog kalla det för småindustri, om man vill.

 

Sågen vid Sisshammar?  På 1951 års ekonomiska karta syns en markerad såg vid södra stranden av Kalvfjärden. Den bör ha drivits med någon slags motor och varit avsedd för greve Johan Lagergrens skogsavverkningar i Södra Tyresö efter år 1930. Hur stor produktionen kan ha varit och hur länge efter år 1951 sågen kan ha varit verksam vet jag inget om. Men jag är nyfiken på det! Hur skall man enklast få fram ett svar på den typen av frågor?

 

Takspån.  Det bör under långa tider ha producerat mycket takspån för godsets många tak. Kyrkan hade i vart fall takspån mellan 1640 och 1727. (År 1651 ska bogårdsmuren runt Tyresö kyrka på nytt ha belaggts med ett spåntak.) Skedde spånproduktionen vid någon av vattenfalls-sågarna? I så fall hur?

 

Fisklådor?  För en fiskande bygd så bör det ha behövts många fisklådor eller andra tråg för att transportera fisk i. Varifrån fick fiskaren sina lådor från den tid då man började använda lådor? När kan det ha varit? Gissningsvis hade man flätade korgar och flätade tråg dessförinnan, vilka man tillverkat själva? Jag kan tänka mig att Åva-sågen från slutet av 1700-talet skulle kunna ha haft en specialitet att såga så tunna brädor som behövdes i effektiva fisklådor, men vet inget om det.

 

Trätunnor och laggkärl? Schnell nämner på sin sida 55v, att  det i Tyresö fanns en speciell tunnbindare för att tillverka de tunnor som behövdes för såpsjuderiets produkter. Det måste ha behövts många tunnor för olika ändamål hela medeltiden och fram till 1800-talet. Hur och var tillverkades de trätunnorna? Hur mycket tillverkades rimligen i Tyresö och varifrån kan man ha skaffat dem annars?

 

Laggkärl?  När friherrinnan Brita De la Gardie den 21/4 1633 inte hade sin man Gabriel Gustafsson Oxenstierna på Tyresö bad hon fogden Hans Pärsson avhysa Mats  Laggare  från Tyresö, eftersom Mats inte kunde komma överens med sin granne Erik Matsson. Som avgångsvederlag gav hon Mats ½ tunna råg och ½ tunna korn (Allt detta enligt LU, Saml De la Gardie, Kruus 1:1, Brita De la Gardie). Namnet Laggare  antyder att man år 1633 hade en specialist som höll på med att producera laggkärl (eller att tillverka trätunnor) vid Tyresö. Gissningsvis behövdes speciella verktyg och god erfarenhet för att göra detta. Kan den produktionen i så fall ha kallats för industriell, småindusti eller hantverk? Hur gammal anses laggningstekniken vara i Sverige?

 

Förpackningsindustri?  Det är inte bara fisklådor, trätunnor och andra typer av laggkärl som bör ha tillverkats i stora mängder i Tyresö under medeltiden och fram till 1800-talet. Över huvud taget så är frågan hur industriprodukterna (och andra produkter såsom tjära, fisk, tran, hudar och kött) förpackades inför leverans till olika marknader. Leveranser bör i allmänhet ha skett med båt när det var öppet vatten och med släde när det var vinter. Med Tyresös långa industrihistoria och med så många olika typer av produkter, så bör en stor variation av förpackningsmaterial och förpackningsmetoder ha använts under seklernas lopp sedan medeltiden. Jag tror inte att det är möjligt att klarlägga Tyresöindustriernas förpackningshistoria, men jag tror att man borde kunna få fram hur förpackningstekniken bör ha varit under de olika seklerna, mot bakgrund vad man tror sig veta från andra delar av Sverige. Det vore verkligen av intresse att vid tillfälle kunna diskutera hur Tyresöborna bör ha packat sina produkter under olika sekler!

 

Möbelsnickerier? Jag misstänker att en stor del av Tyresö-hushållens möbler från medeltid och fram till början av 1800-talet tillverkades hemma under vintertid. I några fall kanske det fick en sådan volym att det var fråga om småindustri och inte bara hantverk. Gissningsvis kan man från en del bouppteckningar se hur mycket snickeriverktyg som fanns och därav bedöma hur omfattande verksamheten kan ha varit.

 

6.2.4. Metallindustrier

Olika metallindustrier tar stor plats i Schnells bok, men det torde ha funnits många fler.

 

Vapentillverkning?  På sin sida 36 skriver Schnell om vapenproduktion i Norden och i Jönköping, när det gäller armborst. Men han nämner inte alls vapenproduktionen i Tyresö. Gregers Matsson delar enligt räkenskaperna rätt ofta ut vapen till sina tjänare. Det vanligaste fallet gäller armborst. Han delar ut 37 armborst i en rätt jämn takt över tiden. Att de flesta av de armborsten sannolikt är tillverkade i en smedja vid Wättinge eller Follbrinken kan man misstänka från en inventering år 1484. Av de 37 utdelade armborsten har 30 % gått till tjänande riddare och resterande 70 % till enklare tjänare. Det är värt att notera att vid flera tillfällen samma tjänare fått armborst med kort tids mellanrum. Det antyder att vapnen delades ut tillfälligt och att de normalt förvarades i Tyresöhus vapenförråd.

 

Hösten 1484 är Gregers Matsson skyldig pengar till sin böss-smed (’bissa smedh’), samtidigt som det är en verkmästare som tillverkar hans armborst. Det antyder möjligen att Gregers Matsson då kan ha tillverkat något slags enkelt krutvapen. Eldvapen lär nämnas f.f.g i Sverige år 1395 då tyskarna förde in ’byssor’ till Stockholms försvar. Stockholms slott skall ha haft en ”stor byssa” vilket bör betyda en slags kanon. Fältartilleri lär användas för första gången i Sverige år 1451 och Karl Knutsson lär ha haft 20 kanoner (”kärrebössor”) när han tågar mot Skåne. Geväret förbättrades på kontinenten genom draget lopp år 1479. (De första pistolerna tillverkades däremot först år 1521.) Ifall Gregers Matsson hade sådana skjutvapen kan möjligen bedömas, om man kan forska fram när salpetertillverkningen började bli viktig i Sverige eller när salpeterbeskattningen infördes. Hösten 1478 talar räkenskaperna om att en tjänare skaffat salpeter – eller att en skattebonde betalt pengar istället för att leverera salpeter. Eventuellt kan Gregers Matsson under de sista säg 2 decennierna av sin levnad haft någon slags kanon på sina fartyg (om han ägde sådana, vilket vi inte vet) eller någon tung hakebössa för försvar av fartyg eller Tyresöhus.

 

Hästskor, ok och andra beslag till dragdjuren:  Det har varit en mycket stor åtgång på hästskor i Tyresö under årens lopp. Jag menar att produktionen av hästskor bör ha skett nästan under industriella former under långa tider. Visserligen kan vi inte veta historiska detaljer i sådan produktion, en det kan likväl diskuteras hur den kan eller bör ha skett under olika sekler.

 

Spik och nitar.  Sedan Gunnbjörn och hans generation Tyresöbor med stor sannolikhet byggde sina båtar och skepp vid Kalvfjärdens strand under 1000-talets början så bör nitar och spik ha haft en så stor åtgång, att lokal produktion kan ha förekommit under långa tider. I vart fall från 1200-talet föreställer jag mig att en gårdssmedja hållit på med sådant i så stor volym att det var industriellt. Men det vet vi inget om och vi kan nog knappast heller få reda på data om den produktionen.

 

Gångjärn, plog, spade, yxa, harv, lie, skära:  Enligt Gregers Matssons räkenskaper från Tyresö år 1482 så gäller: Liar och skäror tillverkades uppenbarligen av gårdens smed. Omkring år 1482 talas om att det inventerades 8 färdiga och 3 ofärdiga liar och 11 skäror, 4 spadar varav 1 lös (vilket bör betyda, att den bara omfattade järnskoningen och ej träbladet och träskaftet). Vidare 2 ofärdiga yxor och 5 färdiga yxor, 2 färdiga borrar och 3 färdiga kilar (som kallades viggar). Därtill 5,7 kg löst järn. Vårårder är ett redskap som nyttjades för plöjningen eller markberedningen av åkern och därav inventerades det 7 stycken plus 4 färdiga och 2 ofärdiga. Efter sådden vältade man sannolikt åkern. Som vält användes en stock, som sannolikt hade vissa järnbeslag och det inventerades 4 vält-stockar plus 1 ofärdig.

 

Flera gårdssmedjor?  Dyviks gård hade en egen smedja enligt en bouppteckning år 1793, med pust, städ, släggor, tänger, hållbommar och andra smidestillbehör. En smedja verkar också ha funnits åren 1794 och 1824 enligt senare bouppteckningar. Dyvik verkar på den tiden ha varit en ovanligt välbärgad arrendegård under Tyresögodset. Man kan fråga sig om smedjan endast användes till gårdens egna behov eller om den hade en större marknad. Viktigare är nog frågan hur många andra smedjor som kan ha funnits i Tyresö under olika sekler – vilket är en fråga som den lokalhistoriska forskningen kan ge svar på så småningom. Frågan blir då arbetsfördelningen mellan godsets centrala stora smedja med vattendriven bälg och de smärre gårdssmedjorna: vilka var industrier, småindustrier respektive hantverk?

 

6.2.5. Fiberindustrier

Fiberindustrier kan ha förekommit i Tyresö långt före vattenkraftens tid, om än troligen småskaligt.

 

Silkesproduktion?  Jag har i många år varit övertygad om att Carl Fredric Scheffer försökte sig på en silkesmask- och sidenproduktion i Tyresö. Jag har med tiden blivit tveksam till att så kan ha varit fallet. Jag trodde länge att Holländartorpet var tillkommet för en holländsk sidenproducent, men har förstått att Holländartorpet (och Holländarängen på Rävnäset) är något äldre än att så kan ha varit möjligt. Jag finner det dock fortfarande intressant att fundera över om man försökte plantera mullbärsträd och få igång en silkesodling i Tyresö under 1700-talet. Och Kumlas ägare åren 1839-1853, Johan Anders Rosenblad, var uppenbarligen mycket intresserad av att kunna öka silkesproduktionen i Sverige! Vad går det att forska fram om hans insatser?

 

Rep, segelduk?  Varifrån fick Tyresös fiskare sina segel eller råmaterialen till dem? Hur mycket rep tillverkades i Tyresö för fiskets behov under medeltiden och fram till 1800-talet? Gissningsvis var det en hel del och det mesta bör ha kunnat vara hantverksmässig produktion. Kan det under vissa tider ha funnits en sådan storskalighet någon stans i Tyresö att det bör ha varit fråga om industrier?

 

Nät, not, skötar?  I de flesta hushåll i Tyresö knöt man nog olika typer av nät om vinterkvällarna under hela medeltiden fram till slutet av 1800-talet. Troligen mycket nät, men lite industri!

 

Säckväv?  När började man använda säckar av säckväv istället för av skinn? Hur stor åtgång på säckväv kan det ha varit i Tyresö under olika sekler? Varifrån kom säckväven då den behövdes? Kan den ha producerats i Tyresö? När, var och hur i så fall?

 

Andra textilier? Att det fanns en (troligen liten) valkkvarn vid mitten av 1700-talet vid Slumnäs och att Gregers Matsson hade en klädesvalk år 1482 gör, att jag undrar över hur mycket kläde av olika sorter som man tillverkade för lokalt bruk under olika tider.

 

Ljusvekar?  En vanlig skattepersedel på 1400-talet är ljusvekegarn. (På 1470-talet verkar vinterskatten bl.a bestå av 0,7 kg ljusvekegarn på 6 man och då kräver Gregers Matsson in 0,7 kg från Vissvass och lika mycket från Uddby.) 1487 skriver Gregers Matsson om att han hade 14 kg talg, vilket räckte till 250 enkla talg-ljus. Förmodligen var ljusvekegarnen viktigare för överklassens mörka borgar än för bondens storkök, där den öppna spisen alltid lyste upp något. Vad för slags råmaterial var det till ljusvekarna? Var det växten Veketåg som fortfarande växer på många ställen i Tyresö? Jag förmodar att tjänstefolk på Tyresöhus flätade vekar av råmaterialet före stöpningen av talgljusen.

 

6.2.6. Läder- och skinnindustrier

Produktion av läder, skinn och fällar har varit viktig i Tyresö under i vart fall 1000 år.

 

Seltyg, hudar, remtyg?  I Tyresö har det hela tiden funnits mycket husdjur att slakta och en stor årlig produktion av garvade hudar. Gissningsvis var produktionen av läder och läderprodukter hantverksmässig, men det vet jag inget om. Garvning kan ha skett småskaligt efter gårdsslakten.

 

Sämskskinn?  Sämskmakerier har varit en så långvarig och omfattande industri vid vattenfallen i Tyresö, att man kan undra om inte några Tyresöbor bör ha tillverkat handskar och annat av sämskskinnen under vissa tider. Tyvärr torde det bli svårt att få svar på en sådan fråga.

 

Skomakerier?  Skomakare verkar ha funnits i Tyresö hela tiden sedan i vart fall 1400-talet och till 1900-talet. Skomakarnas verksamhet kan kallas för småindustri eller hantverk, vad vet jag, men det är knappast tal om industri. Råvarorna och avsättningen var rimligtvis hela tiden lokal.

 

6.2.7. Kemiska industrier

Såpsjudereier lyftas fram i boken och var uppenbarligen viktiga under många år i Tyresö, även om det är oklart hur såpan producerades. Andra liknande processer nämns inte alls.

 

Tjära?  Jag vet inget om tjärproduktion i Tyresö, men är övertygad om att sådan bör ha förekommit i stor omfattning sedan av vikingatiden och fram till långt in på 1800-talet. Gissningsvis kan det i några perioder ha varit en så omfattande produktion av tjära att den skulle kunna rubriceras som industriell. Jag förställer mig tjärexport från Tyresö under hela medeltiden. I Stockholm inrättades det första Tjärkompaniet år 1648, med nära nog monopol på de västeuropeiska marknaderna genom sin stora export av tjära och beck till i första hand London och Amsterdam. Innebar detta en inskränkning av tjärproduktionen i Tyresö?

 

Lut och pottaska:  Schnell nämner på sid 110 hur asklut användes för tvätt innan de kommersiella tvätterierna kom till. Produktionen av asklut var troligen hantverksmässig på varje boställe i Tyesö, men det vet jag inget om.

 

Malt:  År 1494 levererar Tyresö 720 liter malt till ‘klostret’ och lika mycket till ‘helgeandshuset’. Vilket kloster detta var är inte självklart. Det är sannolikt inte fråga om Sankta Klara i Stockholm – och inte om den sjukhus-liknande inrättningen på Helgeandsholmen, för det klostret brann svårt år 1446 och hämtade sig aldrig. (Det förföll successivt, och inte minst i anslutning till slaget vid Brunkeberg år 1471.) Det är mer sannolikt att ‘klostret’ var Gråmunkeklostret på Gråmunkeholmen (d.v.s nuvarande Riddarholmen). Även där hade man en sjukvårdsinrättning, som eventuellt kan ha använts av Gregers under hans sista tid. Det är heller inte lätt att förstå varför leveransen skedde, men det kan har varit fråga om någon slags service i samband med Gregers Matssons död (den 24/3 1494) och begravning (i Riddarholmskyrkan).

 

Att bli bränd på brännerier.  På sid 58 nämner Schnell att det fanns ett brännvinsbränneri någon stans i Tyresö vid 1700-talets slut. Troligen var det vid Lilla Tyresö där en krog fanns. Troligen fanns det där ett bränneri även på 1670-talet, men det har jag inte rotat i. Det vore intressant att veta mera om under vilka tidsperioder brännerier förekom i Tyresö. Jag tror att det mest intressanta med brännerier i Tyresös historia är sambandet mellan Carl Fredric Scheffers nationella bränneripolitik och hur han hanterade den politiken här. Scheffer verkar ha gjort väldigt många positiva och lyckade politiska beslut i sitt liv – beslut av positiv betydelse för Sveriges fortsatta utveckling. Av misslyckade sådana beslut känner jag bara till tre och därav är bränneripolitiken ett. Den föranledde en besvärlig skism mellan honom och Gustaf III och kan ha bidragit kraftigt till ett så ökat missnöje med kungen att det blev lättare att planera och genomföra kungamordet 1792. Följande lista ger några hållpunkter i den besvärliga brännvinspolitiken:

• Den 13/2 1718 hade regeringen (före Scheffers tid) beslutat om förbud mot husbehovsbränning och att frånta allmogen deras brännvinspannor, och den 8/1 1719 beslutades om återställning av pannorna till allmogen.
• Totalförbud mot brännvinsbränning infördes under Scheffers tid år 1756 (med hänvisning till spannmålsbristen) och beslut om att all apparatur ska beslagtas och göras obrukbara (gällde fram till 1760 eller 1762).
• Brännvinsbränning förbjuds igen år 1772 p.g.a missväxt. Åren efter den svåra missväxten 1772/73 blir potatisodlingens genombrott i många delar av Sverige. Brännvinsregalet fastställs som princip i oktober 1774. I januari 1775 godkänns Liljenkrantz förslag till sockenvis förpantning av brännvinsbränningen. I maj modifierades det förslaget och i juli antogs Wrangels förslag till anläggande av kronobrännerier, vilket verkställdes under hösten.
• Ett brännvinskrig utbröt i Sverige år 1780 med kraftigt motstånd mot det statliga monopolet och riksdagen år 1886 innebar många motgångar för Gustav III som bland mycken kritik anklagades kraftigt för brännvinspolitiken.
• Husbehovsbränningen blir sedan fri från år 1798, men år 1806 inskränks (tillfälligt på grund av missväxt) rätten att bränna brännvin från 8 till 3 månader per år.  År 1812 inskränks rätten till brännvinsbränning (på landet) till den som äger mantalssatt jord – och rätten gäller högst under 8 månader per år. År 1824 utökas den rätten till att omfatta även den som äger annan bebyggd jord, och till 12 månader per år, men minskas till 6 månader från år 1835. Och den fria husbehovsbränningen förbjuds 1858/1860.

 

Frågan är hur mycket brännvin som brändes i statligt reglerade brännerier i Tyresö (här inklusive Dalarö) före, under och efter Scheffers inverkan på politiken. Jag tror således att en analys av det problemet skulle kunna ge en intressant belysning av ett av Scheffers största personliga misslyckanden och samtidigt vara av allmänt intresse för att illustrera problemen med svensk alkoholpolitik under århundradenas lopp.

 

6.3. Diskuterbara frågor kring transporter och marknader?

Schnell har i sin framställning lagt en tonvikt vid industrins teknikhistoria: hur produktionen gick till och dess energiförsörjning. Det är intressant nog! Tyresös industrihistoria blir dock än mer intressant när man kopplar den industriella utvecklingen till transporter och marknader. Industriutveckling är helt beroende av hur man lyckas lösa transportfrågan för insatsvaror och färdigprodukter.

 

6.3.1. Marknader av olika betydelse?

Transportproblemen hänger samman med vilka marknader som industriproduktionen avser tillgodose. Jag har försökt komplettera Schnells framställning med en enkel marknadsanalys. Resultatet finns i min nätbilaga D8a, under dess punkt 2.1. Där har jag även gjort ett försök att separera Nyfors industrier från Wättinges.

 

Det jag gjort där är att skilja på tre marknader:

• Nat = Nationell: Tyresöindustrins produkter var viktiga för hela dåvarande Sverige.
• Reg = Regional: Tyresöindustrins avsättning var främst stockholmsregionen eller möjligen mellansverige.
• Lok = Lokal: produktionen avsåg den lokala marknadens behov, d.v.s i första hand Tyresös.

 

Någon exportmarknad tror jag inte har funnits för någon av de industrier som Schnell avhandlar. Eller har det?  I mitt kapitel 10 beskriver jag en tänkbar och trolig exportindustri vid Hammarhamnen i Tyresö. Skulle den ha varit Tyresös enda exportindustri före 1900-taletes Annas Pepparkakor? (Att föra över kläde till den svenska armén i Baltikum under stormaktstiden ser jag som en nationell marknad.)

 

Min klassificering av marknaderna är enkel, men jag tror att den kan vara av intresse som underlag för en diskussion beträffande vilka industrier i Tyresö som verkligen kan ha varit av större betydelse.

 

Krutets överlevnadsvärde?  Det är först genom Schnells beskrivning av kruttillverkningen i Tyresö som jag börjat inse dess troligen stora betydelse för Gustav Vasas maktkamp att överleva. Jag undrar dock på vilket område det i Tyresö producerade krutet hade störst betydelse för honom:

• Ekonomiskt:  för effektivare produktion i gruvorna?
• Militärt:  för förstärkning av hans vapenmakt?

 

Produktionsvärde?  Jag undrar också hur man bör se på Tyresös olika industrier i termer av vad som blev Produktions- kontra Konsumtionsvaror under olika sekler. Mjöl, papper, såpa, tyger och sämskskinn verkar vara typiska konsumtionsvaror, som ökade välfärden för de människor som använde produkterna. Krut för gruvorna, järn och stål som blir verktyg är exempel på produktionsvaror från Tyresö, varvid det först efter nästa produktionsled blir en nytta för levnadsstandarden, när det produktionsledet medverkat till ett betydligt ökat mervärde på produktionen. En diskussion i dessa termer skulle kunna bli intressant.

 

6.3.2. Marknad och konkurrens

Speciellt för mjölkvarnar i Tyresö under 1400-talet till och med 1700-talet borde det vara av värde att fundera över hur konkurrensbilden kan ha sett ut. Vilka transportvolymer kan det ha varit fråga om från och till de olika gårdarna i sjöstystemet och vilka malningsalternativ kan varje gård ha haft?

 

Marknadsöverblick?  Olle Arrhenius har i Sörmlandsbygden 1947 (på sidorna 91-96) sammanställt översiktliga fakta kring industrier i forna tiders Södermanland. Han konstaterar att det finns gamla industriminnen i varje socken i hela Södermanland inklusive Södertörn. Han har en detaljerad översiktskarta med markeringar för: Kvarn, Väderkvarn, Såg, Kalkugn, Järngruva, Koppargruva, Tegelugn, Fabrik, Järnbruk. Jag vet dock inte hur jag skall tolka hans statistik, för han menar också att på 1850-talet var mellan 15 och 20 % av Tyresö sockens befolkning industrisysselsatta, och det tror jag är en alldeles för hög skattning. Den ligger i topp inom landskapet! Och ännu värre blir det när han skattar Tyresö industrisysselsatta till över 30 % av befolkningen år 1940.

Han har också klassat Tyresö socken som att mellan 5 och 10 % av befolkningen var sysselsatt med industri vid mitten av 1700-talet. Det verkar vara ett ungefärligt genomsnittligt tal enligt hans klassningar (på hans sid 93) av de flesta socknar i Södermanland. Hans typ av analyser ger dock mersmak. Hur nå en mer förtroendegivande kvalitet i en sådan översiktlig beskrivning – för olika sekler?

 

6.3.3. Ny teknik ändrar Tyresö?

Utvecklingen av ny teknik är ju en av de främsta drivkrafterna för industriers framväxt och död: Nya marknader skapas och gamla marknader försvinner. En stor del av Schnells bok handlar om de nya   industrilla produktionsteknikerna.

 

El som ny marknad:  Elektriciteten gör sitt intåg i Sverige från år 1882. Härnösand får år 1885 Sveriges första kommunala elektricitetsverk och blir landets första stad med elektrisk gatubelysning – och en av de första även i Europa. Stockholms första elektricitetsverk är färdigt år 1891. När kungen år 1896 ger koncession på Uddby kraftverk till Luth & Rosén för 3-fas kraftledning och 10’000 volts driftspänning till Luth & Roséns elektromekaniska fabrik på Timmermansgatan i Stockholm var det en av de första koncessionerna i Sverige. Sysselsättningseffekten i Tyresö var liten av detta ända fram till mellankrigstiden då Tyresöborna började konsumera el. Jag undrar om det kom någon kommunalskatt av betydelse från kraftverket till Tyresö? Hade den nya eltekniken några nyttiga effekter för Tyresö före slutet av första världskriget?

 

Nästgårds nyhet?  Ett kattunstryckeri inrättades år 1762 vid Sickla. Jag gissar att det var en teknisk nyhet. Vilken eventuell betydelse hade det för Tyresö? Hade Scheffer någon roll i tillkomsten av det tryckeriet? På vems mark låg det?

 

Finbladigt långt bort?  Schnell skriver på sid 25 att i ”ett kungligt brev av år 1739 stadgades, att den som anlade ett finbladigt sågverk skulle få rätt till viss timmerfångst på kronoskog” och att detta verksamt bidrog till ett antal nyetableringar. Jag vet inte mycket om förekomsten av kronoskogar i närheten av Tyresö vid den tiden, men misstänker att konkurrenseffekten för Tyresö av detta brev var liten.

 

Hur hårt slog pappersdöden?  Under 1880-talet sjönk papperspriset i Sverige så lågt att tidningarna blev billiga för gemene man. Det var nog trevligt för många Tyresöbor, men samtidigt blev konsekvenserna att Tyresö pappersbruk lades ner. Hur många Tyresöbor blev därigenom arbetslösa? Var det enbart övergången från lumppapper till massapapper som slog ut Tyresö pappersbruk? Var någonstans fortsatte produktionen av högklassigt papper, när Tyresö pappersbruk upphört?

 

6.3.4. Transportförutsättningar

Kalvfjärden har legat mycket centralt till i Sveriges ekonomiska historia fram till järnvägarnas tillkomst på 1800-talet – så länge seglationssäsongen pågick. Problemet har varit landtransporterna i den kuperade terrängen. Hur fick man upp malm och andra tunga insatsvaror till Wättinge från Kalvfjärden på 1500-, 1600- och 1700-talen? Eller kom de på släde vintertid från landsidan? Var hela industriproduktionen vid Wättinge säsongsplanerad, med:

• intransporter när det var vinterföre,
• stora mellanlager av råvaror för nästan ett helt års produktionsbehov,
• industriproduktion när vattnet flödade i kvarnhjulen,
• stora mellanlager av färdigprodukter i avvaktan på slädföre
• och uttransporter av färdigvaror nästa vinter?

 

En väg (”Stockholmsvägen”) röjdes från Tyresö av en soldattrupp år 1647. Kom den vägen till för att Gustaf Gabrielsson Oxenstierna önskade kunna åka mer bekvämt med vagn mellan Stockholm och Tyresö? Eller fanns det viktiga behov av godstransporter till lands som motiverade detta projekt? Hur gick den vägen i praktiken? Var det ungefär Ältavägen förbi Nacka strömmar? Eller gick den förbi Skarpnäck?

 

Bagarvägen känner många Tyresöbor till som en vinterväg från Uddby kvarn till Stockholm. På sid 82 visar Schnell en karta där den vägens början ut på Albysjöns is syns tydligt. Hur gick den sedan, jämfört med den ovan omtalade ”Stockholmsvägen”? (Det syns mig egendomligt att vägen på 1831 års karta på sidan 86 inte längre verkar gå ner till Albysjöns strand!)

 

Kan man säga att vägtransporterna under de senaste tusen åren varit Tyresös akilleshäl ända fram till att Motorvägen byggdes år 1970? Hur skall man se på motorvägens strategiska roll för Tyresös näringsliv idag? Det var ju nära att det blev en tunnelbaneförbindelse istället för en motorväg: hur hade det påverkat dagens näringsliv i Tyresö?

 

Kontrafaktisk historia?  Man kan ju också grubbla över vad som hänt med Tyresös näringsliv om Saltjöbanans järnväg slutat i Tyresö i stället år 1893 eller om 1918 års järnväg till Tyresö byggts. Eller om Hagelstams kanal från Mälaren till Tyresåns sjösystem anlagts på 1820-talet, som Ellert Ström berättat om. I det projektet var inte Tyresögodset inblandat, men väl Kumla gårds ägare åren 1825-1839, klädesfabrikören Carl Fredrik Hornberg. Det är samma sak med den kanal som under 1840-talet planerades (av ingenjör Hellström) mellan Mälaren och Dalarö via Drevviken och Tyresöviken. Kanalen skulle ges samma högsta höjd som Drevviken har. Då hade viktigt vatten gått åt till att fylla slussarna i stället för att driva vattenfallens produktion. Således: kanske billigare transporter – men färre industriprodukter!

 

6.4. Diskuterbara påståenden om den sjunde strömmen?

Schnell har på sina sidor 12-13 en spekulativ idé om tidig säljakt från Telegrafbergets topp. De spekulationerna utgår från dels fakta:

• några fynd av flintspån (+ en tolkning av hur och när de stenflisorna kan ha tillkommit)

och dels några antaganden:

• att säljakt var viktig alldeles efter isens bortdragande
• att den gängse teorin om landhöjningen är korrekt.

Schnells spekulationer har ingen koppling till Tyresös industrihistoria, eftersom det är ett tidsmässigt vacuum på cirka 9400 år mellan hans säljakt och de industrier han berättar om.

 

Här följer ett spekulativt resonemang om betydligt senare tiders säljakt och hur den kan ha utgjort basen dels för Tyresö första industrianläggning och del hur det kom sig att Tyresögodset blev etablerat under medeltiden. Kapitlet kan ses som ett historiskt scenario som har tolv utgångspunkter. Av dessa är fem att jag utgår från följande fem fakta:

• Gunnbjörns runsten (+ en tolkning av vad som stod på den)
• Topografi (+ en tolkning av landhöjning och strandförskjutning)
• Ortsnamn (+ en tolkning av deras ålder och betydelse)
• Hammarängens hamnanläggning (+ en tolkning av den)
• Gamla gravar i Tyresö och längs sjösystemet för cirka 1000 år sedan (+ en tolkning av vilka bosättningar som bör ha funnits omkring år 1000).

 

De övriga utgångspunkterna är dels fem grundläggande antaganden:

• Att säljakt och sälfångst var viktiga näringsfång för Kalvfjärdens invånare under slutet av vikingatiden. Tillsamman med fiske var det huvudnäringen – och betesdjur ingick i en binäring även för boende vid Albysjön.
• Att bosättningar vid Kalvfjärden fram till 1200-talet var beroende av speciella försvarssystem för att kunna överleva mot angripande rövare i förbiåkande båtar.
• Att transporter till och från övre delen av Tören så långt möjligt skedde via vattendragen och att Tyresåsystemet därför var viktig för transporter mellan övre Tören och havet.
• Att handeln var viktig för ekonomisk tillväxt och ökad makt hos framgångsrika stormän, samt att den långväga handeln främst bör ha skett med storbåtar.
• Att Luraström hade en viktig roll i dels försvarssystemet och dels sälfångsten

 

De två avslutande antagandena är inte lika betydelsefulla för scenariots detaljer eller helhet, men stärker det. De har med tidsaxeln att göra:

• Att eventuell bosättning vid Kalvfjärden och Albysjön före år 535 upphörde då och att ny etablering av bosättare kom till Storängen/Raksta och Albysjön under 600- och 700-talen.
• Att etableringen av Tyrised under början av 1000-talet skedde år 1027 eller mycket nära efter det årtalet.

 

I detta scenario lyfter jag fram argumet för att scenariot kan vara en intressant verklighetsbeskrivning. Jag har inte hittat några argument mot.  Därmed inte sagt att scenariot är sant, även om dess olika delar och sammanhang kan vara sannolika. Det räcker ju alls inte med sannolikhet, eftersom utvecklingen i verkligheten ofta (kanske oftast) innehåller osannolika tillfälligheter som är svåra att förutse och lika svåra att ana bakåt i tiden, om inte dokument föreligger.

 

6.4.1. Sammanfattande helhetsbild

Bebyggelsen vid nuvarande slottsområdet uppstod i samband med att Follbrinken som följd av landhöjningen blev möjlig att anlägga som dragväg mellan Kalvfjärden och Albysjön. Tyresös enda runsten är sannolikt en brobyggarsten som markerar att Gunnbjörn anlagt denna dragväg. Hans nya gård nedanför dragvägen fick namnet Tyrised.  Den gården låg mest sannolikt där slottet ligger nu. Ön (=dagens Lilla Tyresö) var inte beboelig på Gunnbjörns tid. (När ön blev bebyggd med Tyresöhus på 1400-talet, så fanns således Tyresö  och Tyrised  som parallella boplatser en tid, innan alltsammans kallades för Tyresö.)

 

Follbrinken  betyder Hästdragarbacken. Gunnbjörns kavelbro förbi Follbrinkens vattenfall var en viktig förutsättning för att han kunde samordna handeln till och från sjösystemet genom att sköta den med sina större fartyg till marknader längre bort, där man kunde få mycket bättre priser. Före tillkomsten av Follbrinkens dragställe var det mycket besvärligt att dra varor och båtar förbi det gamla dragstället som bör ha legat vid Uddby kraftverk.

 

Gunnbjörns gård Tyrised var inget bra ställe för jordbruk eller bete. Det tog hundratals år innan de nuvarande åkarna vid Tyresö skola och den nya begravningsplatsen blev utdikade. Tyrised försörjdes istället i hög grad per båt (och släde) från Storängen och Hammarängen. Det var rimligen från Storängen/Raksta som Gunnbjörn flyttade sin gård. Den kan tidigare ha hetat Raksta (eller möjligen Tyrised). Den nya gården var enklare att försvara och gav bättre möjligheter att kontrollera handeln. Genom sin kontroll av handeln i Tyresåsystemet fick Tyriseds ägare med tiden makt över och övertog ägandet av fler gårdar uppströms Follbrinken.

 

Exporten måste i hög grad ha varit baserad på fiske och säljakt. Genom att Gunnbjörn från sin tidigare boplats vid Storängen kontrollerade Kalvfjärdens fiske och säljakt behöll han den kontrollen även från den nya boplatsen. Genom att Gunnbjörn även kontrollerade försvaret av Kalvfjärden och leden upp i sjösystemet så ökade hans makt än mer. Luraström blir i scenariot den ”sjunde strömmen” som med sälfångst gav rikligt underlag för ett exportinriktat trankokeri vid Hammarängen.

 

Mycket talar för att Tyriseds dragväg (och även tranexporten) etablerades omkring år 1027. Senare blev även mjölkvarnar en viktig inkomstkälla för Tyresögodsets markägare, vilket medförde att godset successivt ökade sin makt under medeltidens början.

 

6.4.2. Den sjunde strömmen

De tidigare bosättningarna vid Kalvfjärden låg vid Storängen. Jag kan tänka mig att de blev nedbrända, till exempel år 1027. De var nämligen svåra att försvara mot fientliga vikingar som kom inroende med några skepp i Kalvfjärden klockan tre en sommarmorgon. För att få ett bättre försvar för bostället vid Kalvfjärden och samtidigt för vägen upp i sjösystemet så vidtog Gunnbjörn tre åtgärder:

• Han flyttade sin gård från Storängen (Rakta) till Tyrised som var mer lättförsvarat och som underlättade kontrollen av trafiken på Follbrinken..
• Tyrised (i de tre betydelserna dragställe, godsterminal och boställe) försvarades med pålkrans vid ön.
• Han hade ett förvarningssystem vid Luraström och troligen också ett fördröjningssystem  där.

 

Det går inte att veta  hur dessa försvarsförstärkningar såg ut. Men vid Tyrised skulle jag nog ha gjort så som det visas på min sida 32, om jag hetat Gunnbjörn och levt då med många trälar som arbetskraft, d.v.s en pålkrans för att tvinga alla fartyg att gå alldeles nedanför den branta bergsknallen på ön (=Lilla Tyresö), medan alla stränder utanför den pålspärren var otillgångliga till följd av dyig vass eller branta berg.

 

Förvarningssystemet  var enkelt: En vakt (=en gubbe) som sommartid bodde vid Gubbelura/Lurentorp och som (vid sidan av att sköta om näten i sundet) hade till uppgift att blåsa i en stor lur så snart han såg okända skepp komma in i Ällmorafjärden. Det är fri sikt mellan berget ovanför nuvarande Lillström och Tyresö slott, där bostället Tyrised troligen anlagts. När han blåste i luren från berget så borde det höras ända till Kalvfjärdens inre del, om inte vinden var från NV. Det är den sällan under sommaren. (Och är det sådan vind, så tar det extra lång tid att ro från Luraström till Tyrised.)

 

Fördröjningssytemet  vid Luraström är en pålspärr i Luraström, som normalt användes för att spänna upp fiskenät och ibland sälnät. Det tar inte många extra minuter för en fiendebåt att forsera en sådan spärr om den är oförsvarad, och det var den nog. Men de minuterna gjorde att gubben där hann springa och gömma sig i skogen – efter att blåst i sin lur.

 

Jag undrar över hur försvaret skulle ha kunnat se ut på något annat sätt – när strandlinjen var 4 meter över dagens?

 

Tyriseds hamnanläggning och boplats hade på det beskrivna sättet rimlig tid att förbereda ett försvar. Det skulle vara så effektivt med ett förvarningssystem, att jag har svårt att tänka mig att man inte  utnyttjade den möjligheten.

 

Andra förklaringar till 1600-talets ortsnamn Lurentorp  och Gubbelura  finns: Den omfattande trafiken genom Luraström då kan ha krävt ett signalsystem, så att större fartyg inte riskerade att mötas i sundet. Ortsnamnen Gubbelura och Lurentorp är således inget bevis för att Gunnbjörn hade en lurgubbe där. Däremot bör  han ha haft en ”lurgubbe” där av försvarstekniska skäl. Hade han inte det, så skulle inte hamnen nedanför Follbrinken ha kunnat försvaras effektivt.

 

6.4.3. Kvarn som konkurrerande teori?

Jag menar att det (nästan) bara kan finnas två förklaringar till den maktkoncentration år 1409 som Tyresögodset då utgjorde.

 

• Det ena är att någon markägare mellan åren 1000 och 1409 ordnade med en vattendriven kvarn. Jag kan till och med tänka mig att Gunnbjörn gjorde det. I England fanns det år 1086 i medeltal en kvarn per 46 bondehushåll. Kvarnarnas tillväxt hängde där ihop med dels ökad efterfrågan på säd och bröd, dels med förmågan hos kvarnägarna (som alltid kom ur överklassen) att tvinga fram mycket effektiva priser för malningsarbetet. Det var nästan ett ekonomiskt förtryck, som bör ha varit så lönsamt att det kan ha lockat även Gunnbjörn att investera i en vattenkvarn. Han kan ha lärt sig att göra en skvaltkvarn. Men svenska historiker brukar hävda att vattenkvarnar kom till Sverige först på 1300-talet. Så jag anser att det verkligen skulle ha varit spektakulärt om jag skulle utveckla ett scenario där Gunnbjörns runsten var till för att betona hans kvarn. Var skulle den ha legat för övrigt? Det fanns ju verkligen inte mycket underlag för en kvarn i området. Spannmålsproduktionen vid Tyreså sjösystem var liten och handeln med fisk- och säl-produkter måste ha varit mycket viktigare att prioritera. Möjligen fanns det säd att mala uppe vid Söderby för en kvarn vid Wättinge. Det är långsökt.

 

• Det andra alternativet som skulle kunna medföra en sådan maktkoncentration som Tyresögodset blivit före 1300-talets slut är att makten grundades på Det är mycket mer troligt att det kan ha skett på Gunnbjörns tid och de 20 gårdarna då kan mycket väl ha givit tillräckligt underlag för en samordnad och mycket lönsam fjärrhandel som medförde ökad makt till den aktive samordnande handelsmannen. Den makten medförde successivt ökat markinnehav i trakten.

 

Vilken annan grund kan man tänka sig för att Tyrised vuxit till som storgods? Denna maktkoncentration kan  ju ha skett långt efter Gunnbjörns tid, till exempel på 1200-talet eller 1300-talets början. Men Gunnbjörns runsten blir i så fall svårförklarad! Speciellt som allt pekar på att den troligtvis är en brosten. – Och lika svårförklarat blir det varför markägaren senare byggde Tyresöhus på en liten skuggig ö där det inte ens fanns dricksvatten

 

 

6.5. Harry Runqvists föredömliga berättelser

Harry Runqvist skrev år 1961 boken Österhaninge socken, utgiven 1968 i en uppdaterad upplaga 1968 av Södermanlands hembygds- och museiförbund. Ur Tyresös historiesynvinkel finns det mycket av intresse på dess 80 sidor. Jag tänker främst på de översikter han lyckats göra för Österhaninge, men som ingen orkat sammanställa för Tyresö. Jag ser således följande exempel som föredömen:

• Sid 35: Om hur stiftets gränser ändrats över tiden.
• Sid 39: En pedagogisk graf över vilka skolor som förekommit.
• Sid 42: Vilka krogar som var betydelse fulla för invånarna.
• Sid 44: Telefonteknikens framväxt och förändring.
• Sid 60: om Årsta och dess betydelse för Tyresö sedan 1308.
• Sid 66: Prins Carls uppfostringsinrättning, som komplettering till min text på sid 241 i bokens del C.
• Sid 69: Sandemars hístoria som komplettering till min text på sidorna mellan 113 och 205 i bokens del C.

 

 

6.6. Bratts diskuterbara påståenden

Ovan har under punkt 3 påpekats ett antal sakfel i Bratts bok ”Tyresö kulturhistoriska miljöer”. Den boken har även flera påståenden som är tveksamma och som därför kan behöva diskuteras. Här följer några sådana diskussionsämnen.

• Sid 18. Påstås att jordbruket under loppet av järnåldern utvecklats till huvudnäring i Mälarområdet.
• Sid 22: Någon vårdkaseplats finns inte belagd i Tyresö, men sannolikt har det funnits en sådan på det höga och vida synliga Telegrafberget på Brevikshalvön. Jag tror inte det med hänsyn till att det var väl långt att gå dit från den befintliga bebyggelsen.
• Sid 33: påstås att godset mötte sitt slutliga öde under 1930-talet. Det slutgiltiga ödet vet vi nog inget om.
• Sid 35. Påstås att Tyresös gårdar vanligtvis var parstugor. Detta är tveksamt, troligen var det vanligare med sidokammarstugor.
• Sid 35. David Brackens teckningar är i allmänhet mycket välgrundade, men här finns det två tveksamma detaljer avseende 1700-talet: dels att ett bostadshus försetts med en förstuga med vinkat tak, och dels att plöjning sker med häst och inte med oxe.
• Sid 36: Påstås att enkelstugorna i Tyresö fick en lokal utformning med brutet tak över en kort bred stuga.
• Sid 36: Påstås att avkastningen blev extra liten på små åkrar. Avkastningen per arbetstimme kan kanske ha blivit mindre, men skörden totalt kan mycket väl ha blivit större.
• Sid 46. Nyfors pappersbruk anlades inte vid Wättinge utan vid Nyfors.
• Sid 43. Bratt verkar ha en speciell definition av vad som menas med industri. En papperskvarn kallar han industri, men en mjölkvarn är det inte.

 

6.7 Att diskutera näringslivshistoria i Tyresö

I många andra kommuner förekommer livskraftiga publikationsserier om lokalhistorien. Det gäller inte minst Tyresös grannkommuner. Schnells fina bok är ett betydelsefullt tillskott till den antalsmässigt mycket begränsade litteratur som finns om Tyresös historia.

 

Det som retar mig mest är att vad jag menar är felaktigheter lever vidare och citeras som om de vore sanningar. Även Schnell har fallit den fällan och för vidare Bratts påståenden som om de vore korrekta. Jag tycker det är tråkigt och skulle vilja se ett sätt att förädla innehållet i de skrifter som finns om Tyresös historia. Därmed inte sagt att jag nödvändigtvis har rätt, när jag säger att Bratt eller Schnell har fel på några punkter. Det jag vill är att komma fram till en bättre gemensam historieuppfattning, så att lärare, elever och många andra historiskt intresserade personer inte vilseförs onödigt mycket.

 

Syfte?  Det kan finnas många syften med att diskutera Tyresös historia. Exempel på sådana är:

• Att komma fram till och sprida bättre grundade uppfattningar om vad som skett och vilka drivkrafterna för det var eller kan ha varit.
• Att stimulera till ökad framtagning av fakta rörande Tyresö historia. Det finns så mycket i Tyresös bakgrund som är intressant men idag okänt och som många Tyresö-bor skulle vilja ha möjlighet att ta del av. Tyresös historia är till största delen ett oskrivet blad.
• Att stödja personer som känner för att rota bland sina rötter och i bakgrunden till platsen där de bor eller verkar.
• Att stärka kommunens och Tyresö-företagens varumärken på marknaden, genom att det finns så mycket intressant i Tyresös historia som skulle kunna forskas fram och lyftas upp.

 

Deltagare?  Lokalhistoriska amatörforskare och andra lokalhistoriskt intresserade personer, professionella forskare eller författare av Bratts och Schnells typ, lärare och studenter i historia och närliggande ämnen.

 

Former?  Föredrag, seminarier, studiecirklar, debattaftnar är exempel på fora som förekommer och väntas fortsätta då och då. Skriftserie och/eller årsbok är betydligt svårare att tro på för Tyrsös del inom överskådlig framtid. Nätforum av något (eller några) slag bör kunna bli det viktigaste komplementet.

 

Hemsida?  Ingvar Fredriksson hann rota mycket i Tyresös industrihistoria innan han överraskande dog vid 41 års ålder år 1999. Han hade samlat kopior från flera års sökande i många historiskt intressanta arkiv och hans tusentals kopior fyllde många pärmar. Hans dröm året före dödfallet var att få till en hemsida av praktiskt värde för lärare och elever i Tyresös skolor. Han såg sin blivande hemsida som en affärsidé för sin egen framtid och hemsidan skulle stimulera till ökat intresse för lokalhistorien. När han dog höll han i det syftet på att programmera en detalj i stommen till hemsidan: att få de tre kvarnhjulen i Tyresös vapen att rotera på datorskärmen! Det projektet dog tyvärr med honom.

 

Bokhemsida?  Nya böcker om Tyresös historia publiceras med långa mellanrum. Hur skall man kunna informera om fel i eller kommentarer till dem? Syftet skulle vara att läsare inte onödigtvis misstolkar historien och sprider gamla tryckta uppgifter vidare, bara för att de står i en bok som ser förtroendegivande ut. En troligen listig metod kan vara att till en ny bok koppla en hänvisning till någon hemsida. Där kan bokens läsare uppmanas att söka efter rättelser och kompletteringar.

Även boken om Brevikshalvöns historia har hänvisningar till nätet. Där finns kompletterande bilder och historier som inte får plats i boken. Där finns även rättelser och kompletteringar när bokläsarna reagerat på bokens innehåll.

 

Initiativtagare/huvudmän?  Hur skall administration av diskussioner organiseras och finansieras? Vilka huvudmän kan vara intresserade utöver individuella entusiaster? Bland kandidaterna torde finnas:

Föreningslivet:

• Tyresö Hembygdsförening,
• Bygdegårdsföreningen,
• Tyresö församling,
• Vindfångets pensionärsträffar,
• lokala föreningar inom PRO och/eller SPR,
• tillfälliga studiecirklar.

Offentliga sektorn:

• Tyresö gymnasium,
• Tyresö kommuns kulturförvaltning,
• Södertörns Högskola.

 

Relativ vikt?  Det finns mycket annat än lokalhistoria som är av intresse, men jag är övertygad om att det lokalhistoriska intresset inte är tillgodosett: Tyresöborna lever i ett historiskt vacuum som Schnells bok bara fyller till en mycket liten del. Vid sidan av en eventuellt historisk hemsida om Tyresös historia kan mycket utvecklas på nätet som skulle möjliggöra och stimulera lokalhistorisk forskning och diskussion.

 

Bland ämnen som jag tror skulle vara speciellt värdefulla att dryfta finns:

• Follbrinkströmens ålder: har svämsedimenten nedanför utloppet kommit från Rävnäset? I så fall när?
• När skedde genombrottet vid Nyfors, d.v.s hur länge fanns det bara ett  vattenfall nära Wättinge?
• Landhöjningen  i Tyresö (speciellt före år 1300 och därigenom när Dyviken hade två inlopp och en dubbelvik längst i norr, enligt min boks sida 21 till 25, för att bestämma Tyresös kontinuerliga bebyggelsestart).
• Ålder för varje boställe (äldre än från cirka 1890) i Tyresö och sannolikhet för att bostället haft viss näringslivsbas vid sin tillkomst: ”Tyresö – en nybyggarhistoria”.
• Vattenfallens ägande över tiden, dvs nätbilaga D8a i utvecklad form.
• Dämningarnas storlek och konsekvenser under olika sekler: ”Tyresö industrier – en dämningshistoria”.
• Industriöversikt, dvs diagrammet på min boksida 295  i utvecklad form.
• Tyresösindustriernas nationella politiska och ekonomiska betydelse under olika sekler.
• Land- och sjötransporternas utveckling: ”Tyresö industrier – en transporthistoria”.

 

 

7. Författarens CV.

CURRICULUM VITAE för Harald Berg

 

Födelseår: 1941.

Utbildning:

1965: Civilingenjör, KTH:L, Stockholm, och propedeutisk kurs i juridik vid Stockholms universitet.

1967: Civilekonom, Handelshögskolan i Stockholm.

1969: Tekn. lic i Fastighetsekonomi och Fotogrammetri, KTH,   Stockholm.

1978-90: Forskarstuderande vid Nordplan, Nordiska Institutet för Samhällsplanering.

 

Senaste befattning

Konsult (och styrelseordförande) i Univeco AB, Kommunanalytiker (och styrelseledamot) i Svensk KommunRating AB.

 

Specialområden:

Systematisk problemanalys, speciellt för den offentliga sektorn.

Samhällsekonomiska analyser med utvärderingar av infrastrukturekonomi och regional utvecklingsplanering.

Värdering av svenska kommuners betalningssäkerhet; kommunalekonomiska analyser.

 

Anställningar

1990-2012: Ägare av och utvecklingsekonom i Univeco AB.

1991-2012: Partner och kommunanalytiker i Svensk KommunRating AB.

1971-1990: Chef för den samhällsekonomiska gruppen och konsult vid VBB Samhällsbyggnad, VBB AB.

1973-1978: Biträdande lärare i fastighetsekonomi vid KTH, Stockholm.

1970-1971: Planerings- och utredningsexpert vid Stockholms Stads finansavdelnings planeringssektion, tillika kansli åt Stockholms Ekonomiska Planeringsråd.

1969: Sekreterare vid Stockholms Stads finansavdelnings planeringssektion, tillika kansli åt Stockholms Ekonomiska Planeringsråd.

1968: Förste forskningsingenjör, KTH, Stockholm.

1965-1968: Assistent vid institutionen för Fotogrammetri, KTH, Stockholm.

 

Styrelsearbete:

1963-1964: Tekniska högskolans studentkår THS, Stockholm.
1990-1993: Polargas AB, Polargasintressenter AB, Petro Artic AB,
1990-2012: Univeco AB.
1990-2019: Sekreterare i  Arbetsgruppen Dyviks Lövängar.
1991-2012: Svensk KommunRating AB.
2000-2017: Tyresö Vägförening.

Referenser i urval för utrednings- och utvärderingsuppdrag beträffande utveckling och styrning av statligt styrd verksamhet i Sverige:

2008-2009: Sekreterare i Statskontorets projekt ”Arbetsförmedlingens kontrollarbete”.

2008: Utredare år Miljödepartementet rörande analys av Naturvårdsverkets konsultarbeten.

2008: Assisterade rapportskrivare i Socialdepartementets Utredning av tillsyn över socialförsäkringen.

2006-2007: Konsult åt den statliga FUT-delegationen för bedömning av felaktiga utbetalningar inom socialförsäkringen, rapportproduktion mm.

2006: Stabsbiträde år Finansdepartementets länsstyrelseenhet i projektet Modell för verksamhetsanknuten fördelning av förvaltningsanslag till länsstyrelserna.

2006: Konsult åt Försäkringskassans utvärderingsavdelning rörande metoder och statistik för bedömning av felaktiga utbetalningar inom Försäkringskassan.

2005: Konsult åt Försäkringskassans Analysenhet rörande analys av Avtalsförsäkringar.

2005: Medverkan i Statskontorets omredigering av rapport ”Utredningen av statliga ramavtal”.

2004: Medverkan i Statskontorets projekt ”Offentlighetsprincipen i statliga bolag”.

2003-2004: Genomförde ett uppdrag åt Riksförsäkringsverket rörande tandvårdsförsäkringen och RFV:s kunskapsbehov för att kunna prognostisera dess effekter.

2003-2004: Medverkan med kommunalekonomiska marginalkostnadsanalyser i Statskontorets projekt ”Asylsökande barns skolgång” åt UD.

2003: Konsult åt Digitalradiokommittén med kvalitetssäkring av frågor till och kontroll och utvärdering av svar från Sveriges Radio och Teracom angående kostnader för digitalradiosystem mm.

2002: Ansvarig för ekonomiska kalkyler och rapportskrivning i Statskontorets projekt ”Utbetalning av aktivitetsstöd” åt Socialdepartementet.

2002: 2002: Konsult åt Gränskommunutredningen (Ju 2001:05) med kartläggning av kommunalekonomiska för- och nackdelar av om Haparanda och Torneå kommuner får formell rätt bilda kommunalförbund över riksgränsen.

2002: Medverkan i Statskontorets två samordnade projekt ”Regeringskansliets kärnverksamhet för kontroll och omprövning” och ”Effektivisering av rationalisering av Regeringskansliet”.

2001: Medverkan i ekonomiskt utredningsarbete i Statskontorets TETRA-projekt.

2001: Biträde i utredningsarbete i Statskontorets projekt ”Fördelning mellan UD och Sida av kostnader för ambassader”.

2000: Medverkan i Statskontorets uppdrag ”Ekonomisk konsekvensanalys OSEK” åt Offentlighets- och säkerhetskommittén.

2000: Medverkan i Statskontorets uppdrag ”Samband Sjukförsäkring – Förtidspension” åt Sjukförsäkringsutredningen.

2000: Medverkan i Statskontorets projekt ”Säker infrastruktur i statsförvaltningen”.

2000: Medverkan i Statskontorets projekt ”Dubbelt medborgarskap”.

1999: Medverkan i Statskontorets uppdrag rörande ”ekonomiska konsekvenser av nya regler beträffande folkbokföring mm för massflyktingar” åt UD.

1998: Projektledning och projektarbete i Statskontorets uppdrag OffsIT åt Arbetsmarknadsdepartementet. Projektet avsåg framtida efterfrågan på IT-utbildning för personalen inom den offentliga sektorn i Sverige.

1998: Medverkan i Statskontorets projekt ”Översyn av effekterna av rehabilitering” åt Socialdepartementet.

1996: Utredningsarbete och författande till delar av rapport i Statskontorets projekt ”Styrning av en fristående allmän ohälsoförsäkring” åt Sjuk- och arbetsskade-kommittén.

1996: Medverkan i Statskontorets projekt rörande effektiv fördelning av statsanslag mellan länsstyrelserna.

1995: Utredning åt Statskontoret rörande ekonomiska konsekvenser av alternativa länsindelningar i södra och västra Sverige.

1995: Utarbetande av förslag till Länsstyrelsen i Stockholms län av en mål-medel-struktur för länsstyrelsens arbete med Europeiska Socialfondens Mål 4, samt en modell för prioritering av arbetsställen som målgrupp för länsstyrelsens arbete inom Europeiska socialfondens Mål 4 för Stockholms län under perioden 1996-2000.

1994: Uppdrag åt Arbetslivsfonden att skissera en ”PM om ny produktionspolitik”.

1994: Styrgruppsarbete åt Arbetslivsfonden i projekt ”ERNST – Förändringsprogram för utveckling av mindre och medelstora företag inom energibranschen”.

1994: Konsult åt Arbetslivsfonden rörande planering och styrning av ERNST-projektet för bred utbildning av anställda i många lokala energiföretag i Sverige.

1994: Hjälpte Arbetslivsfonden genomföra ett projekt för förbättrade metoder att rehabilitera arbetare med dåliga ryggar.

1994: Skrev på Arbetslivsfondens uppdrag ett förslag till utvecklad svensk produktionspolitik.

1993-1994: Utredde åt Arbetslivsfonden förutsättningarna för ett fortsatt utvecklings-projekt rörande förbättrade handverktyg med bättre ergonomiska egenskaper.

1992: Utvärderade åt Arbetslivsfonden de arbetslivsprogram som 22 olika sektorer i Sverige utarbetat.

1992: Framtagning av förslag till nyckeltal mm för Arbetslivsfondens projekt ”ALF:s Pris för arbetslivskvalitet”.

1989-1990: Transportekonom i en studie för Arlandabanan med prognoser för framtida biljettpriser och bedömning av järnvägsprojektets finansiella genomförbarhet.

1984: Genomförde åt Statens Provcentrum en problemanalys rörande ekonomisk utvärdering av befintliga och potentiella säkerhetsregleringar genom offentlig kontroll.

1983-1984: Utvärderade miljömässiga, finansiella och organisatoriska aspekter av lokalt samlokaliserade distansarbetsplatser, så kallade Grannskapscentraler. Projektet finansierades av Riksbankens Jubileumsfond.

1983: Ekonomisk utvärdering av miljökonsekvenserna för skogsbruk och jordbruk av dragning av en stor gasledning genom Sverige. (En del av PTG Projekt Transport av Gas.)

1982-1983: Genomförde åt Statens Industriverk en kartläggning av lokal samverkan inom arbetsplatsområden i Sverige, vilket ledde till rapport SIND 1982:7 ”Lokal samverkan – fördelar för näringsliv och kommun. Erfarenheter från en decentraliserad industripolitik, byggd på lokala initiativ.”.

1982: Genomförde en utredning åt Statens Industriverk rörande samverkan mellan svenska trähusfabrikanter för ökade möjligheter till projektexport.

1981-1982: Deltog i ett projekt finansierat av Byggforskningsrådet: ”Arbetsplatser i kommunalplanering” och kartlade därvid planeringsproblem, kunskapsläge och forskningsbehov.

1981: Medförfattare i Statens Industriverks skrift ”Lokal Samverkan” genom att sammanfatta erfarenheterna från samverkan mellan lokala företagsgrupper och kommuner.

1980-1981: : Konsult åt Sjöfartsverket rörande 1981 års perspektivplan för de svenska hamnarna inklusive värdering av hamnarnas kapacitet och utbyggnadsplaner.

1981: Projektledare i ett projekt åt Statens Industriverk rörande att skapa scenarier för osannolik framtida efterfrågan på energitransporter i Sverige.

1979: Medverkan i uppdrag åt Fritidsboendekommittén för att ta fram rapporten ”Modeller för beräkningar av efterfrågan på fritidsboende i Sverige”.

1978-1979: Konsult åt länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län i Markprojektet ”Markhushållningsprogram för Skåne, Rapport 3: Konsekvenser vid tätortsutbyggnad.”

1978: Utveckling och tillämpning av ett förslag till metod för länsstyrelsernas värdering av alternativa utbyggnadsstrategier i Skåne.

 

Referenser i urval för utrednings- och utvärderingsuppdrag beträffande utveckling och styrning av statligt styrd verksamhet i andra stater än Sverige:

1996-1997: Ekonom i en Världsbanksstudie ”Tehran Transport Emmissions Reduction Project” för metodutveckling och utvärdering av metoder för kostnadsminimering av åtgärder som minskar emission från alla slags transporter i Tehran i Iran.

1993: Utveckling och tillämpning av en ekonomisk och finansiell modell för värdering av en utvecklingsplan för ön Qeshm i Arabiska viken åt Qeshm Free Area Authority i Iran.

1988: Ekonom i Världsbankens Strategiska Studie för Zambias Energisektor och ansvarade för prognoser för effektefterfrågan, prognoser för hur framtida tariffer skulle ge finansiell genomförbarhet samt scenarier för Zambias framtida ekonomiska effektkostnader.

1986-1987: Var projektekonom och finansiell analytiker i projekt åt industriministeriet i Mauritius, först avseende framtida kraftefterfrågan från landets olika sektorer, sedan rörande kostnadsminimering av den framtida utbyggnaden av landets kraftförsörjning.

1986: Ekonom åt China Hangzhou Communications Bureau för värdering av att bygga en ny hamnterminal vid Kinas Stora Kanal jämfört med utökade järnvägstransporter.

1985: Ekonom i ett projekt åt Algeriets regering, rörande lönsamhet och genomförbarhet av en ny kanal från Medelhavet genom Tunisien till en geologisk depression i östra Algeriet, i syfte att där skapa en stor ny sjö, jordbruksutveckling, mm.

1984-1985: Vice projektledare och samtidigt systemanalytiker i en Nationell Transport-studie för Zimbabwe, och utvecklade och tillämpade därvid en tillväxtmodell för nationell och regional utveckling som grund för framtida trafikefterfrågan.

1978-1979: Ekonom i ett projekt åt Irans regering rörande försörjning av Tehran-regionen med vatten i framtiden. Var därvid ansvarig för prognoser av Tehran-regionens framtida efterfrågan på vatten.

1976: Ekonom i en industriutvecklingsplanering åt regeringen i Östmalaysia rörande ön Labuan och ansvarade därvid för befolkningsprognoser.

1975-1976: Ekonom i en utvecklingsplanering åt regeringen i Botswana för en ny stad (Dukwe) och gjorde därvid finansiella flödesanalyser för inblandade parter i syfte att utvärdera projektets finansiella genomförbarhet och nationalekonomiska lönsamhet.

1975: Projektledare för ett SIDA-finansierat projekt rörande industriella projekt i Guinea-Bissau, med rekommendationer om vilka som skulle kunna blir bäst lämpade för stöd från Sverige.

1974: Ekonom i en utredning åt Botswanas industriministerium, rörande lokalisering av en sodafabrik vid saltsjön Sua Pan med tillhörande ny stad om cirka 10000 invånare, samt optimalt transportsystem med hänsyn till statens behov av regional utveckling. Ansvarade därvid för nytto-kostnads-kalkyler för perioden 1975-2000.

1972: Ekonom i ett projekt åt Botswanas regering rörande lönsamhet att överföra vatten från Okavango-floden i landets nordvästra del till andra delar av landet. Ansvarade därvid för prognoser av framtida urban, industriell och rural efterfrågan av vatten inom olika delar av landet – inklusive prognoser för invånartal och industriutveckling till år 2000.

 

Referenser i urval för utrednings- och utvärderingsuppdrag beträffande utveckling och styrning av kommunal- och landstingsverksamhet i Sverige:

1991: Utvärderade finansiella och ekonomiska konsekvenser av alternativa framtida befolkningsutvecklingar i Svedala kommun.

1989-1991: Utvecklade ett system för ekonomisk styrning av fastighetstillgångarna hos Sörmlands läns landsting.

1984-1985: Ansvarig för ett FoU-projekt åt Byggforskningsrådet rörande drift- och underhållskostnader i privatägda flerfamiljshus.

1983: Beräkning av kommunalekonomiska konsekvenser för Mölndals kommun av alternativa utbyggnadsplaner.

1982: Genomförde åt Hallsberg kommun en ”Förutsättningsanalys för terminalbaserad verksamhet i Hallsberg”.

1982: Ansvarig för ekonomisk och finansiell utvärdering av en ny brandstation i Visby, Gotlands kommun.

1982: Konsult åt kommunstyrelsen i Helsingborg och sammanställde rapporten ”Öresundsbro kontra färjor: Argument för och emot olika alternativ”.

1980: Ekonomisk värdering av transport, hantering och lagring av flis i Tranås jämfört med olja.

1979: Ekonomisk utvärdering av Umeå kommuns långsiktiga avloppsplanering.

1978: Fastighetsvärdering av hundratalet fritidstomter i Trelleborg kommun och förslag till marknadsbaserad hyresnivå för sommarstugeområdet.

1975-1976: Finansiella utvärderingar av alternativa utbyggnadsplaner i Helsingborg kommun.

 

8. Ingvar Fredriksson efterlämnade kopiematerial 2006

När Ingvar Fredriksson mycket överraskande dött den 1 oktober 1999 i ett slaganfall vid 42 års ålder, blev jag glad över att hans sjukskrivna änka Iris Fredriksson  bad mig organisera hans efterlämnade pappershögar med kopior ur arkiven, Det blev i första hand 42 tjocka väldokumenterade pärmar, samt 41 häften med hans olika sammanställningar och småtexter. I samråd med Iris föreslog jag att det materialet skulle anses ägas  av Ingvars arvingar, men att det skulle deponeras  i ett rum i Tyresö kommunbibliotek. Biblioteks- och kulturchefen jämte medarbetare, tillsammans med representanter från Hembygdsföreningen och Hembygdsförbundet, besökte Dyvik i mars 2000 och vi gick tillsammans igenom det sorterade materialet och de förslog att rummet skulle kallas Ingvar Fredriksson rummet. Ungefär samtidigt beslöt kommunen tilldela Ingvar årets kulturstipendium posthumt – efter förslag från mig. Det var på 6000 kronor och jag såg det som en liten kompensation till hans familj för kopiekostnaderna – speciellt som han tidigt berättat för mig att Iris inte var glad över att en stor del av hushållets lilla budget hela tiden gick åt till hans många kopior. Ingvar själv såg dem som en investering i sin affärsidé. Den var att utveckla en pedagogisk interaktiv hemsida för Tyresös skolelever, som skulle göras intresserade av sin lokala historia. Vid tiden för Ingvars död höll han på med att på sin dator göra en bild av ett vattenhjul rörlig, så att den som en Tyresö-symbol skulle visa ett snurrande vattenhjul. – Tyvärr blev det intet av med hans hembygdsrum, eftersom arvingarna tog tillbaka de mer än 42 pärmarna och sedan varit oanträffbara i ärendet.

 

 

 

 

 

Till:
Inga Britt Bildt, Braxstigen 8, 13542 Tyresö
Gunvor Boström, Tyresö Hembygdsförening, Myggdalsvägen 106, 13543 Tyresö
Sverre Eriksson, Tyresö kultur- och fritidsförvaltning, 13581 Tyresö
Ellen Hahn, Tyresö kultur- och fritidsförvaltning, 13581 Tyresö
Bert Högberg, Bollmoravägen 2, 13542 Tyresö
Kjell Nilsson, Hembygdsförbundet, Sikvägen 9, 13542 Tyresö

 

Fråga 1: Hur förvara Ingvar Fredrikssons material om Tyresös historia?

När Tyresös hembygdsforskare Ingvar Fredriksson dog den 1 oktober 1999 så lämnade efter sig ett värdefullt inventeringsmaterial. Det är resultatet av många års ihärdigt arbete i de flesta arkiv av intresse för forskning i Tyresös historia. Han lade ner inte bara sin själ i arbetet utan också många tusen kronor i kopior av de intressantaste akterna. Mycket av hans material har han samlat på ett delvis mycket väl genomarbetat sätt i 45 pärmar (se sid 2-5) och hundratals datorfiler (2 MB, se sid 6). Därutöver finns mer material av blandat värde (ur Tyresöhistorisk synvinkel) i mycket anteckningar rörande arkivfynd i 27 kollegieblock och 9 bundna anteckningsböcker, se sidorna 6-7.

 

Ingvar Fredriksson efterlämnade också hustru och två barn. Detta dödsbo önskar deponera det volymkrävande materialet (över 10 000 blad) så att det kan komma till så god nytta som möjligt i Ingvars anda. Samtidigt vill dödsboet behålla äganderätten till materialet (bl.a för den händelse barnen i en framtid önskar arbeta med det). Dödsboet har därför bett mig att skriva detta brev som ett led i processen att omhänderta Ingvars samlingar. Ett diskussionsunderlag beträffande var materialet kan förvaras bifogas, se övre delen av sid 8.

 

Fråga 2: Hur vidareförädla Ingvar Fredrikssons material om Tyresös historia?

Du, som är intresserad av att nya generationer studerar Tyresös historia, kan ha bra idéer om vad som bäst skulle kunna ske med materialet för att maximera nyttan av det. Vissa idéer visas på sidorna 8-9.

 

Möte på Dyviks Gård torsdag den 23 mars kl 13-15 för genomgång och diskussion

Jag hoppas att kunna få ett telefonsamtal från och med Dig inom cirka en vecka för att förbereda mötet genom att kort diskutera ovanstående två frågor och vad Du kan ha för preliminära synpunkter i övrigt i ämnet just nu. Tanken är att därefter sammanställa de synpunkterna och distribuera dem till ovanstående personer i god tid före mötet hemma hos mig som ett förslag till diskussionsordning. Det mötet tänker jag mig som 60 minuters individuella genomgångar av i första hand de 45 pärmarna och därefter upp till en timmes gemensam diskussion och sammanfattande formulering av förslag till vad dödsboet bör göra med Ingvars material.

 

Med bästa hälsningar, Dyviks Gård, 13569 Tyresö, den 18 februari 2000,

Harald Berg

 

Ingvar Fredrikssons samlingar av historiskt material kring Tyresö

Underlag för diskussion kring vad dödsboet föreslås göra med materialet:

Del I = 48 pärmar.     Del II = 418 datorfiler.     Del III = 41 anteckningsböcker mm.

 

Del I. Förteckning februari 2000 över innehållet i 48 pärmar enligt följande gruppering:

• 5 pärmar (A4-format) med Tyresö slotts, kyrkas och deras ägares historia
• 12 pärmar (A4-format) med Tyresö industrihistoria
• 17 pärmar (A4-format) med historiska Tyresö-bor, torp och gårdar
• 8 pärmar (A4-format) med allmänt och blandat innehåll om Tyresö historia
• 3 pärmar i folio-format och 1 pärm i A3-format med arkivaliekopior

Därtill 2 pärmar med Ingvar Fredrikssons släktforskningsmaterial (mest utanför Tyresö) och 1 pärm med korrespondens, kvitton och annat material av inget (eller mycket begränsat) allmänt intresse.

 

(I tabellerna betyder ”blad” för det mesta att det bara finns information på ena sidan. På några tiotal blad kan dock anteckningar finns på bägge sidor.)

 

5 pärmar med Tyresö slotts, kyrkas och deras ägares historia

Pärmrygg ”Pärmtitel”	Innehållsbeskrivning	Antal blad
Vinröd väv bred 1   ”Slott och ägare”	Ägarvis samling av arkivalie- & artikelkopior, anteckningar, bilder, mm t.o.m 1648 Inklusive: Markbyte 1362 (utanför Tyresö), Säljbrev 13690624, Räfstetingsdom 14090925, Greger Matssons testamente och arvskifte 1494, Jordaskifte 1514, Arvskifte 1571, Nils Rynings konceptbok 1571 med sammanställning av tiotals skiftes- och köpebrev för Tyresö 1462-1558, Ålfiske 1581, Karin Axeldotter Bielkes brev 1612 till Axel Oxenstierna, Arvsskifte 1612, Reduktionskollegiets skrivelse 1617, Jordabyte 1630, Gabriel Oxenstiernas brev, testamente och avskedstal 1640.	273
Vinröd väv bred 2   ”Slott och ägare”	Ägarvis samling av arkivalie- & artikelkopior, anteckningar, bilder, mm 1649-1930. Inklusive: Reduktionskommissionens utlåtande 1648, Maria Sofia de la Gardies skrivelser 1653, 1655, 1667 och 1679, Arrendeavtal 1660, Landshövdingens skrivelse 1731, Försäljningsbrev Tyresö 1725, Dürings bouppteckning 1759, Tyresö försäljningsbrev 1795, 1810, Lagfarts-protokoll 1800, Köpebrev 1824, 1892, Försäkringsbeskrivning 1914, Mantal 1917.	277
Blå väv bred 3 ”Gårdsräkenskaper. Längder”	Kopior ur olika arkiv, ordnade kronologiskt 1470-1660 (i 90 plastfickor)	187
Röd väv bred 4     ”Präster och kyrka”	1 Tyresö kyrka i litteraturen. Kopior av artiklar och ur böcker (Schnells resp Boetius Sörmländska kyrkor). 2. Tryckta herdeminnen. Kopior ur kyrkoherdeförteckningar mm 1800-t. 3 Div äldre skrivelser. Kopior av 12 skrivelser från Domkapitlet i Strängnäs 1701-1730 4. Präster. Prästgården 1634-1706 (handskrift). Alby prästgård 1634-1668 (dator). Porträtt Brunius. 5. Div papper rörande kyrkan. Kopia Brunius inventering 1634. 6. Kaplaner, komministrar, adjunkter. Renskrift Johannes Ericii brev 1661/62. Kopior från Uppsala stift kring Johannes Ericus 1660-1666. Koministrar 1630-1738 8. Kyrkvärdar. Renskrift Brundelius anteckningar 1723. Kopior ur arkivhandl 1710-1728. 9. Kopia av artikel om kyrkstöten	98 27 18 8 14   17 22 12
Vinröd väv bred 5   ”Diverse”	Kopior av diverse artiklar om Tyresö slott (inkl Octavia Carléns bok) Bilder från slottet Ägarlängder för Tyresö Slott (inkl Klingspors bok om Tyresös ägarhistoria). Gyllenstiernas släktutredningar Diverse om Oxenstierna + egna utskrifter Diverse äganderättsutredningar om Tyresögodset (kopior och avskrifter) Gårdsräkenskaper 1678-1691, mm Div arkivaliekopior 1600t, inkl skrivelser 16780103, 16781211, 1654, 1649.	68 20 62 28 5+18 36 31 31

 

 

12 pärmar från Ingvar Fredriksson med material rörande Tyresö industrihistoria

Pärmrygg ”Pärmtitel”	Innehållsbeskrivning	Antal blad
Grå väv bred 6 ”Om kvarnar”	30-talet artiklar om vatten- och väderkvarnars historia och teknik, kopparhammare, papperskvarnar, sågkvarnar.	132
Mörkblå väv bred 7     ”Vättinge/Nyfors 1-2”	1. Krutkvarn 1563-1640-tal. Personalförteckningar (mest i handskrift), artikelkopior, arkivaliekopior. 2. Kopparhammare 1573-1680tal, 1741-1755. Personalförteckningar (mest i handskrift), artikelkopior, arkivaliekopior 3. Sämskmakarstamp 1671-1908. Personalförteckningar (i handskrift), artikelkopior, arkivaliekopior 4. Sågkvarn 1547-1610-tal. Artikelutdrag, arkivaliekopior 5. Valsverk 1594-1605. Anteckningar kring tillkomsten, artikelkopior, arkivaliekopior 6. Hammarsmedja 1527-1556. Anteckningar, arkivaliekopior	60   168   39 4 6 22
Mörkblå väv bred 8   ”Vättinge/Nyfors 3-8”	9.Valkkvarn 1630-1655, 1772-1875. Personalförteckningar (mest i handskrift), artikelkopior, arkivaliekopior 10. Pappersbruk. Personalförteckningar (mest i handskrift), artikelkopior, arkivaliekopior 11.Kartor. (två olika) 12. Diverse. Vättinge murmästare medio 1600-talet. Nils Rynings ålfiske 1581. Smidda spikar.	260   80 3 5
Mörkblå väv smal 9 ”Vättinge-Nyfors, Diverse”	Räkenskaper från Räntekammaren & Kammararkivet årsvis 1537-1647 i renskrift (dator) och i kopior. Personallistor 1611-1666 (med skrivmaskin). Diverse material om Vättinge. Artikel om ullvalkning	116 65 18
Mörkblå väv smal 10 ”Åva kvarn”	Mjölnarkontrakt och syneprotokoll 1896 &1910-1911 (renskrift, dator). Arrendatorer 1763-1912. Artikelkopior kring kvarnarnas historia. Inv 1700-t.	15 47
Mörkblå väv bred 11 ”Follbrinken: Stålbruket1”	Kronologisk materialsamling 1735-1744. Arkivaliekopior & renskrifter (dator)	396
Mörkblå väv smal 12 ”Follbrinken: Stålbruket 2”	Kronologisk materialsamling 1752-1765. Arkivaliekopior och renskrifter (dator) Personalförteckningar (dator med handtillägg) 1741-1765, artikelkopior, arkivaliekopior, egna pespektivteckningar	40   61
Mörkblå väv smal 13 ”Follbrinken, Oljebruket.”	Personalförteckningar (dator) 1666-1730, artikelkopior, arkivaliekopior, Renskrifter (dator) från diverse domstolshandlingar och korrespondens. Privilegier	72
Mörkblå väv bred 14   ”Follbrinken: Järnbruk, vantmakeri, valkkvarn, övrigt”	1. Allmänt om verksamheterna. Kartor, teckningar, diverse anteckningar och artikelkopior 2. Sämskkvarnen 3. Järnbruket. 4. Vantmakeriet. 5. Mjölkvarnen.                     6. Kopparhammaren. 7. Klädesvalken.                     8. Hincliff o Stories manufakturverk. 9. Blykvarnen.	104 9 75 66 1+71 1+9 32
Mörkblå väv bred 15   ”Uddby kvarn: pappersbruk, mjölkvarn, övriga”	Allmänt: egna kartor 1748-52, 1796, 1805, 1831, 1893, 1902, 1984. Gamla kartkopior. Kopia jordbyte Nils Ryning 1558. Anteckningar till kraftverkets tillkomst 1897. Teckning Ångbåten Uddby. Foto 1976. Kronologi 1800-talet (handskrift) 6. Pappersbruket: Personalförteckning (dator) 1620-1753, artikelkopior, arkivaliekopior 7. Mjölkvarnen: Personalförteckning (dator) 1741-1765, artikelkopior, arkivaliekopior, egna perspektivteckningar 8. Övrigt: Smeder 1631-1699. Kraftverket och vattenreglering.	45 73   165 168
Mörkblå väv smal 16 ”Tegelbruket. Finborg”	Kartor, produktionsstatistik, personalhistoria, korrespondens mm från Tegelbruket. Statistik rörande även andra tegelbruk i Sverige.	99
Mörkblå väv bred 17   Diverse: Industri	Diverse anteckningar, arkivaliekopior och artikelkopior om industrier, inklusive Johan Casimus kontrakt 163301. Wättinge personförteckning 1718. Jacob Blaver mål mot nämndeman Nils Nilsson i Uddby 1706. Levererade kopparplåtar till Stockholms slottsbygge 1575-79. Wättinge avlöningslista 1566. Wättinge räkenskaper 1598-1603. 1543. Fyra längder i två plastfickor Wättinge lyckor 1860t och Uddby kvarn 1860-t	121 30

 

17 pärmar från Ingvar Fredriksson med invånare, torp och gårdar i Tyresös historia

Pärmrygg ”Pärmtitel”	Innehållsbeskrivning	Antal blad
Blå väv bred 18 ”Tiondelängder”	Kopior från riksarkivet 1555-1617 (i 60 plastfickor) Renskrifter (dator) 1645-1648 och två diagram	154 22
Blått väv bred 19 ”Kopior längder”	Kopior mantalslängder 1550-1695 (i 72 plastfickor). Födda & döda 1764-1790 Kopior Upplandshandlingar 1548.	180 8
Röd väv bred 20 ”Födda 1634-1800. Avskrifter”	2 diagram över summa födda per år Födda 1634-1707 och 1751-1764 (med dator i 17 plastfickor) Födda 1708-1750 (skrivet för hand i 43 plastfickor). Underlag för personnamnsstatistik 1600-t. Diagram över namnfrekvens.	2 73 86 16
Blå väv bred 21   ”Avskrifter längder”	Kronologisk samling av gårdsvisa invånare 1537-1749, allt skrivet för hand på 210 blanketter med alla gårdar Vigda årsvis 1634-1677 (dator). Vigda 1685-86 (skrivmaskin). Sockenstämmalistor 1671-1682. Gamla kartkopior.	210 11 10
Röd plast bred 22 ”Olika längder 1610-1699”	Kronologiska listor (med handskrift) över personer för varje gård 1610-1699 enligt mantals- tionde-, boskaps- och roteringslängder. Studerandeförteckning 1600talet vid Uppsala Universitet.	100 25
Mörkblå väv 23 ”Mantalslängder”	Kopior av mantalslängderna årsvis 1708-1780. Dessutom renskrift (dator) över kvarntullsmantallängd 1651.	350 1
Röd väv smal 24 ”Vigda 1634-1800”	Avskrifter av vigda årsvis 1634-1790 (dator) i 24 plastfickor Extra kopia 1634-1759 och 1634-1651	49 45
Röd väv bred 25 ”Död och begravningsbok 1634-1800. Avskrifter”	Årsvis (med dator) 1634-1800. (+ extra kopia 1776-1789) Kopior ur arkivhandlingar 1739-1800. Personregister (enbart med förnamn på A) med dator (i 4 plastfickor)	178 25 7
Blå väv smal 26 ”Hantverkare, bruksfolk och annat tjänstefolk. Längder”	Kronologiska listor (blandat för hand och maskin) över Industrifolk och andra yrkeskategorier i Tyresö 1634-1799 (i 26 plastfickor) Äldre omgång kronologiska listor över folk i ”Industrier & andra inrättningar” 1700-1799 Industriernas ägare, arrendator, mästare årsvis 1810-1831. Diverse artikelkopior: Tyresö slottsvandring. Boetius artikel Tyresöindustrierna. Karlings Tyresögraven i Stockholms Storkyrka. Utdrag (skrivmaskinskrift) ur Palmsköldska samlingen.	70 90 5   70
Blå väv bred 27 ”Domstols-handlingar”	Kopior ur domstolshandlingar kronologiskt ordnade (delvis i plastfickor) 1638-1730-talet. Egen förteckning (dator) över Maria Sofia de la Gardies olika processer i Svea Hovrätt 1657-1687. Egen förteckning över ärenden i Svea Hovrätts domböcker av intresse för Tyresö historia 1638-1667. Utdrag (per dator) ur Stockholms stads tänkeböcker 1612. Utdrag (dator) Sotholms härads tingsbok 1654-55. Diverse andra utdrag ur domböcker (dator) 1600- och 1700-talen. Kopior av 5 bouppteckningar från Vissvass medio 1800-talet. Kopior av diverse domstolsprotokoll 1854	169   2 63   61
2 st Gul väv bred 28+29 ”Torp och Torpare A-R” resp ”S-Ö”	Datoriserad förteckning för varje gård, kvarn, torp osv i Tyresö av deras invånare så lång tillbaka de gått att förteckna, och fram till 1800-talet. För vissa gårdar finns kartor och annat historiskt material med.	466
Vinröd väv bred 30 ”Övriga verksamheter och yrken”	Förteckning (delvis datorbaserade, mest från 1600-talet, delvis från 1700tal) över ett urval av Tyresös snickare, skomakare, skräddare, hovslagare, smeder, klockare, kyrkvärdar, sexmän, trädgårdsarbetare, byggare, krögare, nämndemän, fjärdingsmän, båtsmän, knektar, inspektorer, fogdar. Datorlistor över herremän Dessutom diverse från Dalarö (tullare, krögare, mm).	141 95
Vinröd väv smal 31 ”Torpuppsatser”	Kopior från år 1996 av skoluppsatser rörande Ulriksdal, Krusboda, Västerdal, Oppsätra, Bollmora. Förteckning Dagsverkstorp 1810 och vad det innebar. ”Godset och gården”	66 5
Vinröd väv smal 32 ”Kumlatorpen och gården”	Kumla väderkvarn Bild och beskrivning. Personer 1600-1657 (handskrift). Tionde- & mantalslängd (dator) 1657-77 Arrendatorlängd (dator) 1600-1759 & ägarlängd 1540-1739 (skrivmaskin) Div. arkivaliekopior. Utdrag ur Dombok 1726 (dator) Kartkopior och diverse artikelkopior	2 10 5 6 62
Blå plast 33 ”Kulturhist. Bebyg.”	Fullständig omgång av Elisabeth Tegners stencilutredning ”Kulturhistorisk bebyggelse i Tyresö” från 1967	225
Gul plast bred 34   ”Div: Gård & folk”	Gårdarnas tillkomstår (skrivmaskinlistor) Kopia uppsats med många gårdars historia. Österhaninge sockens gårdars ålder mm 1994 Diverse handanteckningar, kronologiskt 1544-1857, plus bunt osorterat Diverse personers barnsdomsberättelser från 1900-talet Om olika gårdar i Tyresö och utanför Tyresö	14 25,28 172 16 115

8 pärmar från Ingvar Fredriksson med blandat innehåll om Tyresö historia

Pärmrygg ”Pärmtitel”	Innehållsbeskrivning	Antal blad
Blå väv tunn 35 ”Kronologiska anteckn 1500-1699”	Diverse noteringar (alla för hand) årsvis 1409-1698	115
Blå väv bred 36     ”Tyresö i arkiven”	Arkivanvisningar. Förteckning (dator) över arkiv av intresse i Svea Hovrätt. Förteckning över de la Gardieska arkivet 1653-1692 Förteckning (skrivmaskin) över 98 handlingar 1563-1674. Hur Tyresö stavades på omkr 100 olika sätt åren   1369-1612. Innehållsförteckningar Mantalslängder 1653-1802, Jordebok 1684-1744. Kopia innehållsfört Roterings- och utskrivningslängder 1600-talet. Litteraturförteckning (2 för hand, 11 dator och kopior) över Tyresölitteratur. Tyresös administrativa tillhörighet Lista över länsstyrelsehandlingar 1657-1853 Domkapitlets i Strängnäs protokollsförteckning, diarier, mm 1625-1841. Lista Bergmästarämbetets handlingar 1684-1854 Lista brandförsäkringar Tyresö socken 1799-1925 Namnregister för Tyresö socken. Kopior lantmäteriets förrättningsförteckningar för Tyresö sn 1748-1960 (A3) Kopior av innehållsförteckning över Jon Pederssons Lillies arkiv. Kopior ortsnamnskort. Anteckningar till boskapslängderna i Riksarkivet. Kopia innehållsfört Länsräkenskaperna 1631-1754. Förteckning landskapshandlingar Kopior ur och om Oxenstiernska samlingen i RA. Förteckning Pergamentsbrev om Tyresö i RA. Förteckning arkivalier från Tyresö överförda till RA, mm	30 1 1 3 2 14 10 13 2 12 11 16 4 18 12 8 65 1 6 2 26 1 91
Ljusgrön väv bred 37 ”Kartor”	70 färgfotografier +15 vykort (i 16 plastfickor) och snabbkopior från olika gamla kartor. Kartor IF själv ritat över Tyresögård 1805, Uddbykvarnen 1805, 1831, Svartbäcken, Lillmyra & Myggdalen 1902. Kopia av kommentar till Bodings karta.	19   74
Vinröd väv smal 38 ”Skyltar”	Resultat från IFs arbete åt Tyresö kulturförvaltning hösten 1998 att åstadkomma förslag till skylttexter för många objekt inom kommunen. Underlagsmaterial till en del texter.	147
Blå väv bred 39 ”Mått och mynt”	Kopior av olika måttordlistor: Måttordboken (NM), Värt att veta (Liber), Religionens och kyrkans ord, Ordbok för släktforskare, Vad kostade det? Fataburen sakregister 1884-1989.	285
Mörkblå väv bred 40 ”Begrepp A-Ö”	Alfabetiskt ordnad samling av kopior från olika uppslagsböcker mm över olika begrepp av intresse vid studier av Tyresö historia	315
Orange plast bred 41   ”Div: Allmänt”	Kopior arkeologirapporter Div kopior av moderna artiklar om Tyresö Kopior svensk skattehistoria Kopia av artikel om Birger Sjöbergs förfäder	30 69 24 10
Därtill 3	pärmar i Folioformat och 1 pärm i (liggande) A3-format:
Blå väv Folio 42 ”Längder 1600-t”	Födda & döda 1635-1667. Lilla Tullen 1624. Boskaplängder 1627-1636. Mantalslängder 1650-1672	230
Blå väv Folio 43 ”Längder 1700-1900-t”	Mantalslängder 1700-1870. Jordebok 1764. Fönsterlufter 1776.	325
Blå väv Folio 44     ”Skrivelser”	Lista Jon Pedersson Lilles arkiv 1646-74. Skriv 14400730, 14391015, 14350325, 15140307, 15710720, Silveskattelängder 1569-70, Ur Börstorpssaml 1581-1665. Oxenstiernasaml E1146, Karin Axelsdotters brev 16111113. Barbro Axdtrs brev 1613, 16130413, 16130802, 16130831, 16130810, 16301218, 16130416, 16511012, 16520317, 16580713, 16591216, 16600310, 16680702, 16761031, 16811007, 16820403, 16830226, 16920601, 17001207, 17331119, 17540514, De Geers försök tillskansa sig Vissvass 1799, Skriv 18630330, 18640122, 18630804, 18640208, 18931122, 19030218	348
Blå väv A3 liggande 45   ”Diverse A3”	Wättinge 1500t. Wättingekartor 1630. Stårlbruk 1660. Skriv 1723, 1765. Tegelugn-ritningar 1879. Ångbåten ”Tyresö”. Båthuset 18370622. Uddby Kvarn brandskada 1895. Från 1900t: Div kopior och 3 ritningar. Uddby kvarn 1920. Wättinge historieöversikt. Järnbruk. Mantal 1921. Ortsnamn-listor.	121

 

Därtill 3 pärmar.	De är i första hand av privat natur och föreslås hanteras av dödsboet:
Vinröd plast bred 46 ”Ingvar Fredrikssons förfäder 1”	Diverse material, tämligen osorterat, över egna förfäder. Inkluderar fotografier, ortsbeskrivningar, bouppteckningar mm	270
Vinröd väv bred 47 ”Ingvar Fredrikssons förfäder 2”	Diverse delvis osorterat material till det egna släktträdet. Även datorutskrifter. 1 blad med borgar i Småland.	200 1
Skär ringpärm 48 ”Utsorterad korrespondens, mm”	Ingvar Fredrikssons brev, räkningar, prislistor, beställningsblanketter, mm	120

 

Del II. Förteckning februari 2000 över 418 filer ur Ingvar Fredrikssons dator.

 

Mappnamn (och filformat)	An-tal filer	Storlek	Kommentar till mappens filer	Åtgärds- kategori*
Dat-akt                 (.doc)	55	391 kB	Filerna benämnda efter det datum avskriften avser. 1 fil/akt.	Nät
Namn-akt             (.doc)	33	490 kB	Filerna benämnda efter objekt- eller författarnamn. 1 fil/akt.	Nät
Torp                     (.doc)	104	2810 kB	Gårdsvis listor över invånare årsvis under gårdens historia. 1 fil/gård.	Nät
FöddVigdDöd (.doc)	22	493 kB	Listor med namn och datum årsvis för födda 1659-64, döpta 1634-89, vigda 1634-1790, begravda 1800.	Nät
Yrkeslistor           (.doc)	6	71 kB	Antal personer (delvis med namn) i diverse speciella yrken	Nät
Egentext             (.doc)	26	185 kB	Ingvar Fredrikssons egna texter i olika ämnen (dock ej skyltar)	Ev nät
Skyltförslag         (.doc)	26	104 kB	Ingvar Fredrikssons förslag till skylttexter åt Tyresö kommun 1997	Ev nät
Bilder           (bitmap, .doc)	15	1920 kB	Av Ingvar Fredriksson konstruerade bilder, diagram, mm	Spec-nät
Hemsidan (html, jpeg, gif)	97	1700 kB	Betydligt mer material än vad som finns utlagt på nätet	Spec-nät
PDD-filer           (.pdd)	4	2020 kB	Avser Uddby Kvarn och Tegelbruket	Spec-nät
CRD-filer                (.crd)	19	181 kB	Verkar röra egen släkthistoria	Ej nät?
EjTyresö         (.doc, .trm)	12	163 kB	Musik, egna dikter, egna uppsatsbidrag till skolan.	Ej nät
Summa antal	418	2529 kB	* ”Nät” = Bör läggas ut på nätet.

 

Del III. Förteckning februari 2000 över Ingvar Fredrikssons 41 häften enligt följande gruppering:

• 8 häften med ordnade listor som kompletterar innehållet i pärmarna
• 27 häften med anteckningar som sannolikt delvis är av värde som komplement till pärmmaterialet
• 6 häften av sannolikt inget värde eftersom allt däri verkar finnas i pärmar och dator.

 

Häftena har efter sitt löpnummer fått en fysisk egenskapsbeteckning enligt följande fyra koder:

B =Bunden anteckningsbok (sammanlagt 8 st) med anteckningar för hand

S =Spiralryggs-kollegieblock (sammanlagt 28 st) med anteckningar för hand

U =Hophäftad bunt (sammanlagt 2 st) främst datautskrifter

M =Mapp (sammanlagt 2 st) med icke hophäftade utskrifter

 

I flera häften finns det betydande delar, som inte är nyttjat. Högerkolumnen anger ungefärligt antal helt tomma blad. Den näst högraste kolumnen anger ungefärligt antal sidor med  anteckningar på.

 

7 häften med ordnade listor som kompletterar innehållet i pärmarna

Nr	Innehåll	AntalSidor	Tomma blad
49 U	Eget släktträd, datorutskrift	49	0
50 B	Personutdrag ur Jon Pederssons Lilles arkiv 1652-1676	27	40
51 B	Födda gårdsvis 1600-talet. Sammanställning ur födelselistor.	35	17
52 B	Personnamn/gård enligt utskrivnings- och roteringslänger 1628-1747 & jordeböcker 1581-1585	13	70
53 B	Mantalslängder 1650-1695	35	50
54 S	Invånare bokstavsordningsvis 1600t-& 1700t. Efternamn A-Ö. Förnamn A-H.	35	18
55 U	Död- och begravningsbok 1634-1775. Datorutskrifter.	142	0
56 M	Maj-Britt Faith-Ells intervjuer och korrespondens mm från henne	140	0
	Sum	476

 

 

27 häften med anteckningar som sannolikt delvis är av värde som komplement:

Nr	Innehåll	Sid	Tomma blad
57 S	Folk vid Nyfors 1757-1790t. Avskrift ansökan om sockerpappertillverkning. Skrivelse om Myggdalen 17390908. Wättinge vid tinget 16660123. Sjösänkningen vid Nyfors 1866. Nyfors-kontrakt 1860t.	18	50
58 S	Wättingenotat 1500t.. Lista över kopior ur Varuhus & Handel 1500t. Om kruttillverkning. Lista Tyresökartor 1641-1802. Slottsräkenskaper 1880t. Lista Uddby kvarn antal stenar 1713-1870. Kvarnbeskrivning 18310210. Industrinoteringar 1800t. Slottsfolk 1800t.	50	5
59 S	Uddby pappersbruk 1700t. Blyvittkvarn 1800t. Tegelbruket 1700t. Näsby 1700t. Lista arrendatorer Nyfors pappersbruk 1756-1799. Lista domboksmål av intresse 1700t. Inteckningsprotokoll Nyfors 1790t. Wättinge 18100315.	75	0
60 S	Om Mattias Gregersson 1490-t. Underlag för gårdslistor 1700t.	80	0
61 S	Div avskrifter Kammarkollegiet	80	0
62 S	Arrendekontrakt Sämskmakeri 16831217. Egna texter om industri. Om Mattias Gregerssons död.	35	50
63 S	Underlag för torplisor 1700t. Bränneritillstånd 1753. Översikt Wättinges äldre historia. Wättingenotat 1525-1618. Räkenskaper stavjärn 1539. Tegelbruket 1863-1889. Uddby kvarn 1890-t. Köpebrev Uddby kvarn 18901025	65	0
64 S	Anna Bengtsdotter Lillie 1530t. Nyfors i domstolshandlingarna 1700t.	2	75
65 S	Husförhör 1743-56. Kyrkoräkenskaper 1600t. Industrifolk 16-1700t. Gabriel Oxenstiernas brev om kyrkobygge 16360307. Lista Litteratur om Tyresö. Johan von Horn 1640t. Tionden 1645.	45	0
66 S	Industifolk 1600t. Johan v Horn 1651. Herr Johan Ericus i Dyvik 1667. Dalarö 1650t.	30	5
67 S	Kyrkoräkenskaper 1635. Vigda 16-1700t. Husförhör 1744. Industrifolk 1600t.	8	30
68 S	Instruktion 1695. Gregers Matssons testam 1488. Filförteckn till hemsidan. Kvarnanteckn kronologiskt 17-1800t. Folk vid Wättinge 1600t. Wättinge krutprod 1564-65. Ägotvist Vissvass 16590117.	45	25
69 S	Båthuset fastebrev 1658. Vissvasstestamente 18220530 &18761005. Slottsförsäljning 17971113. Petrus Brunnius 1634. Mycket kladd!	40	15
70 S	Vigselbok 1634-1637. Födda 1753-1754. Vättinge Sämskmakare 1773-1809. Husförhör 1764-1765.	15	60
71 S	Privilegium 16651219 oljeslageri. Egna textansatser. Dombokslistor av intresse 1701-08, 1732-35. Husförhör 1759-61	38	0
72 S	Lista Maria Sofia DlG domstolsmål och diverse avskrifter. Lista bouppteckningar 1600t.	40	10
73 S	Kyrkoräkenskaper 1630. Lista fogdar 1630-1688. Husförhör 1733-65. Stålbruket 17030901& 17140802&17350602&17360609&17360709&17360729&17380415&17381110&17410608 &17420625&17400110&17400710&17400804. Sidenväveri 1737. Brev 16130131 om markbyte. Kopparhammare 17410210. Gabriel Oxenstiernas testamente. Om 1710 års pest.	60	0
74 S	Brev 1735. Sockenstämma 17310509 & 17321008. Kvarn 16301202. Jon Rabinus 16760705. Diverse gårdsnotat 1700t. Egen text om sin historieforskningsbakgrund.	45	0
75 S	Dokumentlista Uddby pappersbruk. Nyfors 18711127. Uddby skeppsfart 1848-78. Uddby kvarn 1700t. Wättinge 1800-1900t. Lagergrens personal. Nyfors lista 1801-1908. Blyvitt 1801. Dagsverkare 1811. Lista Olof Rynings brev 1454-1499. Egna texter om kvarnar. Sämskmakare 15831579.	45	0
76 S	Kladdigt underlag för torp-filerna. Blyvitt 1808. Lista domböcker 1745-1765.	90	0
77 S	KUMLA- folk, -fogdar, -mjölnare, m fl, 1700t.	30	15
78 S	Brunnius 16570117. Sockenstämma 16740129. Dombok 1678 om klädmakare. Åva 16790403. Ting 16540210. Gårdsräkenskaper 1632-1666. Dombok 1641 om Sisshammar och lägesmål. Dombok diverse mål 1662-1695. Syn klockargården 17341011	55	0
79 S	Torpinvånare 1688-1689. Dombok 1703, 1707, 1713, 1714, 1715, 1716, 1717	80	0
80 S	Egna text-ansatser i olika ämnen.	35	0
81 B	Egna texter om olika institutioner. Stensjödals tillkomst 1763.	7	16
82 U	Genomsynliga plastfickor med diverse material utan hålslag	13	0
83 M	Original och kopior av datorutskrifter av död- och begravningsbok 16-1700t.	130	0
	Sum	1300

 

6 akter av sannolikt inget värde för forskning rörande Tyresö historia:

Nr	Innehåll	Sid	Tomma blad
84 S	Underlag per gård för gårdslistor	25	0
85 S	Om borgar i Sverige och slott i Frankrike. Trintorp och Dyvik 1600t. Mycket kladd.	40	8
86 S	Borg-litteratur. Carl Olof Stålbom. Husförhör 1700t. Vissvass 1700t.	50	0
87 B	Nästan tom	10	50
88 B	Nästan tom.	10	50
89 B	Vigda 1700-talet (föråldrad lista)	40	50

 

Några tänkbara sätt att ta om hand Ingvar Fredrikssons material

Vad som kan tas om hand: Pärminnehåll, Datafiler och Anteckningsböcker

De tre pärmarna 46-48 med mer privat innehåll bör förslagsvis omhändertas av dödsboet. Pärmarna 1-45 kan hanteras enligt nedanstående mycket tentativa tabell, dvs vissa pärmar deponeras i sin helhet[1] hos Kommunens hembygdsbibliotek (K), vissa i sin helhet hos Hembygdsföreningen (H) och för vissa pärmar så stuvas delar av innehållet om och fördelas därefter mellan biblioteket och föreningen (K/H). Speciellt det sista är viktigt att diskutera i detalj!

Nr	Vem?		Nr	Vem?		Nr	Vem?		Nr	Vem?		Nr	Vem?
1	K		12	K		23	K		34	K/H		45	K
2	K		13	K		24	K		35	K		46-48	Dödsboet
3	K		14	K?		25	K		36	K?
4	K		15	K?		26	K/H		37	K		49	Dödsboet
5	K?		16	K?		27	K		38	H		50-56	K
6	K?/H?		17	K		28	K		39	H		57-79	Se nedan
7*	K		18	K		29	K		40	H?		80	Dödsboet
8*	K		19	K		30	K		41	K/H		81	Dödsboet
9*	K		20	K		31	H		42	K		82	K?
10	K		21	K		32	K?/H?		43	K		83	K?/H?
11	K		22	K		33	K?		44	K		84-88	Dödsboet

 

Beträffande kollegieblocken  nr 57-79 kan följande förslag tänkas: Sidor av värde rivs ur och sorteras i följande tre kategorier: ”Tolkade skrifter”, ”Längder och torp”, ”Övrigt av intresse”. (Blad med olika kategorier på kopieras.) Antalet blad i dessa tre kategorier bedöms bli cirka 70, 350, resp 310. De övriga cirka 600 sidorna med anteckningar på får sitta kvar för dödsboets ”användning”.

Datafilerna  finns nu samlade på en ZIP-disk, som kan kopieras i några exemplar och därefter läggas ut på nätet på en lämplig hemsida (se nedan). Eventuellt ska dock släktträdets 19 CRD-filer inte ingå. Rimligen ska också filerna i mappen ”EjTyresö” tas bort först.

 

Idéer kring en nätlösning

Med ett genomtänkt innehållsregister (och ett smart söksystem) skulle Ingvars datoriserade (och datoriserbara) sammanställningar kunna bli en mycket givande hemsida[2] att botanisera i för intresserade Tyresöbor, skolelever och andra som är intresserade av fakta kring Tyresö historia. Tekniskt sett är det tämligen lätt att scanna nästan samtliga kopior ur pärmarna på någon hemsida. Som underlag för en sådan diskussion finns en tabell på nästa sida, med uppgifter om pärminnehållet. – Hemsidan skulle således vara en källa för att söka data ur Ingvars olika register, kopior och anteckningar. Varje uppgift skulle förslagsvis vara försedd med dels årtal och dels gårdsnamn. Dessutom skulle det finns länkar till slottsägarens namn. Sannolikt kan ”Tyresö sidor” (som Ingvar höll på att konstruera sommaren 1999) bli stommen före en sådan nätlösning. Den har nu adressen http://home.swipnet.se/~w-114248/index.htm

 

Finansiering av utlägg på nätet

Att lägga upp materialet på nätet kräver en investering, som mest är fråga om arbetsinsatser. Vidare kommer ett driftskede med årliga arbetsinsatser (och kanske vissa utlägg/kostnader) för drift och underhåll av materialet. Följande kombination av finansiärer kanske kan bli möjlig? (Tentativt diskussionsunderlag!)

 

Finansiär	Investerings-Arbete	Investerings- Utlägg	Drift- Arbete	Drift- Utlägg
Privat sponsring, främst genom frivillig arbetsinsats.	Möjligen skol-elever eller intres-serad pensionär	Kanske	Kanske	Tveksamt
Kommunala skattemedel	Knappast	Kanske	Knappast	Tveksamt
Statliga arbetsmarknadsmedel för tillfälligt sysselsättnings-projekt	Kanske	Kanske	Nej	Nej
Statliga kulturnätsmedel	Sannolikt	Delvis?	Kanske visst stöd	Kanske visst stöd

Till:

Inga Britt Bildt, Braxstigen 8, 13542 Tyresö
Gunvor Boström, Tyresö Hembygdsförening, Myggdalsvägen 106, 13543 Tyresö
Sverre Eriksson, Tyresö kultur- och fritidsförvaltning, 13581 Tyresö
Ellen Hahn, Tyresö kultur- och fritidsförvaltning, 13581 Tyresö
Bert Högberg, Bollmoravägen 2, 13542 Tyresö
Kjell Nilsson, Hembygdsförbundet, Sikvägen 9, 13542 Tyresö

 

Inför mötet på Dyviks Gård den 23 mars kl 13

Som Du såg i mitt brev den 18 februari till Dig, så lovade jag återkomma med ett förslag till diskussions-ordning. Ett sådant bifogas.

 

Ingvar Fredriksson pärmar och anteckningsblock kommer att vara utställda i den ordning de är förtecknade i mina tidigare översända listor. Däremot kommer vi inte att titta på innehållet i några datorfiler. Därför ar det önskvärt om Du redan har sett på Ingvars hemsida (http://home.swipnet.se/~w-114248/index.htm). Jag hoppas att Du under den första timmen kan koncentrera Dig på de delar av det utställda materialet som behövs för att ta ställning till de svåraste diskussionsfrågorna. Till dessa hör:

• Till fråga 1: Om kommunen skulle vara intresserad av att i princip hela materialet låses in i ett glasskåp i bibliotekets hembygdsrum, vad skulle i så fall vara mest intressant att kopiera, så att en omgång också finns i Hembygdsföreningens lokaler? Vem kopierar och vem betalar i så fall kopiorna?
• Till fråga 1: Om Hembygdsföreningen skulle vara intresserad av att i princip hela materialet förvaras på en hylla i deras lokaler, vad skulle i så fall vara mest intressant att kopiera, så att en omgång också finns i Bibliotekets lokaler? Vem kopierar och vem betalar i så fall kopiorna?
• Till fråga 1.1: Om bilder och kartor bäst förvaras hos Hembygdsföreningen, hur bör i så fall de delarna tas ut ur det övriga materialet, om det förvaras på kommunens bibliotek?
• Till fråga 1.2: Bör anteckningsböckerna nr 50-55 också sättas in i nya pärmar eller ska man tro att någon (inom några år) kan datorisera det materialet så att det också kan läggas ut på en hemsida?
• Till fråga 1.3 och 2.1: Om dödsboet skulle godkänna det, vill vi i så fall att släktträdet (nr 49) också läggs ut på hemsidan? – Ingvars förfäder har ju (enligt honom själv) bott på varje gård i kommunen. Många gamla Tyresöbor kan finna sig vara släkt med hans förfäder och därför intresserade av trädet?
• Till fråga 2: Hur kan Hembygdsföreningen och Kulturförvaltningen (och Skolförvaltningen) bäst samarbeta för att se till att Ingvars material kommer till nytta, dvs att någon engagerar sig i det?
• Till fråga 2.2: Om man ska riva ut alla sidor ur kollegieblocken 57-79 och sätta in enligt något system i nya pärmar: vem ska i så fall göra det? Och i vilka kategorier ska man samla de utrivna bladen?
• Till fråga 2.2: Hur ska ett projekt kunna läggas upp, så att det datoriserade materialet kan kompletteras med ytterligare längder, så att en hemsida blir än mer intressant för många Tyresöbor?

 

Efter Din flitiga genomgång av materialet under den första timmen räknar jag med att alla klockan 14-15 kan samlas runt köksbordet och diskutera de bifogade frågorna till en kopp örtte. Förslagsvis får diskussionen gå runt dessa frågor några varv, så att vi avslutningsvis kan pricka av på det pappret att vi har uppfattat entydiga svar på alla frågorna. Jag har tänkt mig att under den timmen vara såväl mötets ordförande som sekreterare, för att därefter skriftligt kunna rapportera åtgärdsförslaget till dödsboet. (Nästa steg bör kunna bli att skriva upplåtelseavtal mellan dödsboet och materialets depositionsmottagare – om och när dödsboet så vill.)

 

Välkommen torsdag den 23 mars klockan 13! (Jag räknar med att Bert Högberg kommer i egen bil från Stockholm och övriga samåker i kommunens bil.)

 

Med bästa hälsningar, Dyviks Gård, 13569 Tyresö, den 7 mars 2000,

 

 

Harald Berg

 

Förslag till diskussionsordning

vid mötet på Dyviks gård den 23 mars 2000. Syftet är att komma fram till ett förslag till dödsboet.

 

Fråga 1: Hur förvara Ingvar Fredrikssons material om Tyresös historia?

1.1. Fördelning av pärmarna nr 1-45?

Nr	Vem? Uppdelning?		Nr	Vem? Uppdelning?		Nr	Vem? Uppdelning?		Nr	Vem? Uppdelning?
1-2	b		17	b		28-29	b		40	b
3			18			30	b		41	b
4			19			31			42-43
5	b		20			32			44	b
6			21			33			45	b
7-9*	b		22			34	b			Anteckningsblock mm:
10			23			35			50-56	b
11-13	b		24			36			57-79
14	b		25			37	b		80-81
15	b		26			38	b		82	b
16	b		27			39			83

Hur ska uppdelning av innehållet ske av pärmar med flera intressenter i?           (b markerar att bilder/kartor finns)

Förslag till tidplan?

Ansvariga kontaktpersoner för dödsboets implementeringsbeslut?

 

1.2. Fördelning av anteckningsblocken nr 50-83?

Förslag till tidplan?

Ansvariga kontaktpersoner för dödsboets implementeringsbeslut?

 

1.3. Vem gör vad för att ta vara på datorfilerna på bästa sätt?

Mappnamn	Åtgärd (vem gör vad?)		Mappnamn	Åtgärd (vem gör vad?)
Dat-akt			Skyltförslag
Namn-akt			Bilder
Torp			Hemsidan
FöddVigdDöd			PDD-filer
Yrkeslistor			CRD-filer
Egentext			EjTyresö

Förslag till tidplan?

Ansvariga kontaktpersoner för dödsboets implementeringsbeslut?

 

Fråga 2: Hur vidareförädla Ingvar Fredrikssons material om Tyresös historia?

2.1. Åtgärdsidéer beträffande hemsidan?

Idéer om projektfinansiering?

Förslag till tidplan?

Ansvariga kontaktpersoner för implementeringsbeslut?

 

2.2. Åtgärdsidéer beträffande anteckningsblocken 57-79?

Hur kan dessa sorteras till en praktisk databank av värde för många historieintresserade tyresöbor?

Tänkbara inblandade intressenter?

Förslag till tidplan?

Ansvariga kontaktpersoner för implementeringsbeslut?

 

2.3. Åtgärdsidéer beträffande pärmarna?

Förslag till tidplan?

Ansvariga kontaktpersoner för implementeringsbeslut?

 

2.4. Kulturstipendiet den 6 juni 2000 – ett tillfälle för att lyfta fram intresse för Ingvars material?

 

 

Tel 17 mars 2000 från Urban Johansson,

enhetschef på Depåenheten inom SSA Stockholms Stadsarkiv, tel 50828340, urban.johansson@ssa.stockholm.se

 

Under förutsättning att Ingvar Fredrikssons material finns på en institution (bibliotek hembygdsförening, e dyl) så vore det bra att kunna hänvisa till samlingen i den nya utgåvan av ASL Arkivresurser Stockholms Län (som är en delmängd av NAB Nationell Arkiv Databas). ASL innehåller förteckningar över 45 000 arkiv och ges ut på en CD-skiva, som säljs för 400 kr. Den nya utgåvan är planerad till april 2000. (Den är numera försedd även med sk pedagogiska exempel, som underlättar för forskaren att leta rätt på det som är mest intressant.)

 

 

Till Kultur- och fritidsnämnden, Tyresö Kommun,
13581 Tyresö.

Ingvar Fredrikssons kulturgärning för Tyresö

När Tyresös hembygdsforskare Ingvar Fredriksson dog den 1 oktober 1999 så lämnade efter sig ett värdefullt inventeringsmaterial. Det är resultatet av många års ihärdigt arbete i de flesta arkiv av intresse för forskning i Tyresös historia. Han lade ner inte bara sin själ i arbetet utan också många tusen kronor i kopior av intressanta akter.

 

 

Ingvar Fredriksson samlingar och sammanställningar av tyresöhistoriskt material

Mycket av hans material har han samlat på ett till stora delar mycket väl genomarbetat sätt i ett 40-tal pärmar med över 8000 blad och i ett antal tillhörande datorfiler. Mycket av materialet är kronologiska och topografiska (främst gårdsvisa) sammanställningar, vilka torde vara mycket värdefulla för framtida historieforskare i Tyresö. Inte minst bör materialet vara av värde för nya generationer som studerar Tyresös historia, exempelvis gymnasieelever, som vill skriva uppsatser om lokalhistoria, eller författare till hembygdsspel, som lätt kan finna episoder att utveckla till sånger eller skådespel. Samlingarna består främst av följande tre typer av material:

• Förteckningar mm i datorform, som Ingvar med stora arbetsinsatser sammanställt. Dessa underlättar i hög grad bearbetningar ur de register, som de flesta lokalhistorieintresserade personer bör vara intresserade av.
• Snabbkopior av originalhandlingar ur olika register, vilka kan vara av värde för den som bekvämt vill gå till källorna.
• Snabbkopior ur litteratur om Tyresös historia från olika rapporter, uppsatser och böcker. Det materialet kan vara av värde som komplement till kommunens hembygdbibliotek.

 

Hittillsvarande syfte med sammanställningsarbetet

Ingvars syfte med sitt gedigna sammanställningsarbete var i första hand att det skulle tjäna som underlag för att han skulle skriva en bok om Tyresö historia (eventuellt i form av en doktorsavhandling i historia). Dessutom var han under det sista året av sin levnad inne på att materialet skulle kunna användas som underlag för andra personers historieforskning. Han höll på att utveckla en ”affärsidé” kring att på något sätt organisera en förening, klubb eller liknande, för att intressera inte minst skolungdom för hur fascinerande historieforskning kan vara.

 

Möjligt framtida syfte att stimulera kommunens kulturella liv

Med ett genomtänkt innehållsregister (och ett smart söksystem) skulle stora delar av Ingvar Fredrikssons samlingar kunna göras till en intressant del av kommunens hemsida att botanisera i och arbeta med för Tyresöbor, skolelever, släktforskare och andra som är intresserade av fakta kring Tyresö historia. Hemsidan skulle således vara en källa för att söka data ur Ingvars sammanställningar.

 

Det nya syftet skulle kunna möjliggöras genom ett kulturstipendium

Ingvar Fredriksson efterlämnade också hustru och två barn. För detta dödsbo representerar samlingarna ett högt värde, eftersom Ingvar lagt ner sin själ däri. Samlingarna kan bl.a genom sin noggrannhet och prydlighet sägas symbolisera hans själ. Dödsboet ser det som angeläget att Ingvar Fredrikssons Tyresö-samlingar kan komma till god användning i den anda han enligt ovan representerade.

 

 

Ansökan om kulturstipendium som uppmuntran och stimulans

Vi föreslår därför att kommunen postumt tilldelar Ingvar Fredriksson ett kulturstipendium, som i praktiken tillfaller hans dödsbo, dvs hans änka Iris Fredriksson. Skäcklingevägen, Tumba. Syftet med detta stipendium är att stimulera kommunens kulturella liv genom uppmuntran till dödsboet att överlämna delar av Ingvar Fredrikssons stora samlingar till kommunens kulturförvaltning – och samtidigt en uppmuntran till tyresöbor att bli stimulerade genom att ta del av materialet och fortsätta i Ingvar Fredrikssons anda.

Tyresö den 29 januari 2000

Harald Berg                       Inga Britt Bildt                  David Bracken
Dyviks Gård                       Braxgången 8                   Slåttervägen 47
13569 Tyresö                   Tyresö                                Tyresö

 

[1] Inga Britt Bildt ska på kort sikt disponera de tre pärmarna 7, 8 & 9 rörande Wättinge/Nykvarn för att under år 2000 kunna avsluta det projekt, som hon och Ingvar Fredriksson hade börjat straxt före hans död.

[2] Förslagsvis en del av kommunens hemsida och med länkar till och från Hembygdsförbundets hemsida (eller tvärtom!).

 

9. Kulturföreningen Tyresö tusen år: föreningens historia

 

Kommunen kunde inte stödja bokprojektet direkt.

Kommunens kulturnämnd drev år 2017 som politik, att kommunen bör koncentrera sig på sina många kärnverksamheter och inte syssla med till exempel förlagsverksamhet. Däremot vill man gärna stöda det lokala föreningslivet. Om en lokal förening ville ge ut boken, så kunde projektet få bidrag till tryckning, layoutarbete med mera.

 

Hembygdsföreningen vågade inte engagera sig finansiellt.

Bokprojektet var av intresse för Tyresö hembygdsförening, men under år 2017 hade den föreningen problem med att hitta en ny ordförande, och man vågade dessutom inte engagera sig i ett finansiellt jätteprojekt, vars omsättning var mycket större än föreningens lilla normala budget. Vad skulle tillexempel hända, om Harald Berg avled mitt under projektet och Hembygdsföreningen hade ansvaret för att leverera en fin bok i 2000 exemplar till kommunen senast under år 2019?

 

Bildandet av Kulturföreningen Tyresö tusen år.

För att kommunen skulle kunna finansiera bokprojektet bidades därför en provisorisk föreningsstyrelse vid en konstituerande föreningsstämma den 2 oktober 2017 och den nya föreningen kunde ansöka om organisationsnummer, bankkonto och att komma in i kommunens föreningsregister under senhösten 2017, samt skriva ett kontrakt med kommunen beträffande å ena sidan  kommunens finansiella bidrag till projektets kostnader för bildrättigheter, kartproduktion, språkgranskning, layout, tryckning och skapande av en web-plats för boken, samt å andra sidan  föreningens leverans av boken under år 2019, och redovisning av projektets kostnader inom den beviljade totala kostnadsramen. Ett första ordinarie årsmöte hölls den 30 januari 2018.

Denna förening fick således investeringsbidrag från kommunen, upphandlade boken med hjälp av detta bidrag och skänkte sedan alla bokexemplar till kommunen genom att tryckeriet levererade hela upplagan till kommunen, som lagrar, prissätter, och säljer boken – varvid kommunen behåller dess intäkter. Föreningen har således inga vinstmotiv eller kommersiella intressen och lyckades av Skattemyndigheten utverka befrielse från krav på årliga inkomstdeklarationer.

 

Föreningens ändamål

Kulturföreningen Tyresö tusen år har som främsta uppgift att se till att en bok om Tyresös historia ges ut år 2019, omfattande hur godset tillkom för cirka tusen år sedan och hur affärsidéerna för godsets ägare därefter successivt ändrats – ett bokprojekt som Harald Berg ägnat mycket fritid åt att sedan början av 1980-talet: att forska och sammanställa fakta kring Tyresögodsets bildande under första hälften av 1000-talet e.Kr, och att beskriva och analysera godsägarnas affärsidéer och minnesspår därefter, för att kunna ge en pedagogisk översiktsbild av Tyresö historia. Det arbetet var nu färdigt att ges ut i bokform med en tillhörande nätbilaga.

Detta ansågs speciellt angeläget, eftersom han funnit att Tyresö har en intressant historia, men förvånande få skrifter som belyser den. Den existerande litteraturen innehåller dessutom många missvisande och felaktiga påståenden, som missleder dagens invånare och som ger fel beslutsunderlag för bland andra kommunens politiker.

 

Kartritning – ett problem som löstes.

2013 års bok om Brevikshalvön har många specialritade historiska kartor. Dessa kunde kommunens kartritare producera på sin arbetstid på ett mycket bra sätt under åren dessförinnan. Det nya bokprojektet hade under år 2017 hopp om att ett liknande avtal skulle kunna nås: kommunen har ju bra kartunderlag i sina datorer. Kommunen stressiga bygg- och planeringsboom gjorde dock, att förvaltningen hade akut brist på folk för sina egna legala åtaganden, och kunde inte heller hänvisa till någon annan för att rita kartor till den nya boken. Resultatet blev att Harald Berg som amatör med en stor tidsinsats själv ritat alla de nya kartorna där.

 

Föreningens framtid är okänd.

Årsmötet bestämmer en gång per år – tills att ingen ny styrelse kan väljas. Bokens hemsida är – enligt föreningens kontrakt med kommunen – förskottsbetald i fem år, till den 11 november 2024.

 

10. Bokens tillkomstprocess

Att boken blivit uppdelad i de fyra delarna A, B, C och D är en sen händelse. I det följande beskrivs i några kronologiska punkter varför och hur boken kom till.

 

Trevande start på 1970-talet.

Från 1970-talets början skulle det bli en enkel skrift om Dyviks historia. Syftet var då att tillfredsställa min egen nyfikenhet.

 

Fynd av prylar ställde historiska frågor: När jag under 1970-talet började odla åkrarna där, så flöt det nämligen upp många fynd i marken och dessa fynd ställde frågor till mig. Det var främst olika sorter av rostiga järnverktyg, samt skärvor av porslin, keramik och tegel. Samtidigt hittade jag gamla trasiga saker under golven och i olika vindsvrår. Allt detta pockade på svar om artefakternas ålder. Och under ett av husens golv, som låg tre decimeter över marken, fanns det nedanför gammalt damm och skräp delar av ett nästan helruttnat trägolv direkt på marken. Var det ett kanske ursprungligt golv och i så fall hur gammalt?

 

”Hur gamla är de här husen?” Nästan varje ny besökare till gården ställer den frågan. Svaret är att av de tolv byggnaderna är hälften från olika delar av1900-talet, medan de flesta andra har delar från varje sekel dessförinnan bakåt till troligen slutet av 1300-talet. Husen är som plocke-pinn-spel, där man återutnyttjat gamla stockar och plankor så länge det gått vid successiva om- och tillbyggnader – eller när man flyttat på dem några meter. Men att ge detaljerade svar är i flera fall svårt: De äldsta kartorna verkar inte tillförlitliga beträffande byggnadernas antal och lägen.

 

Myntens förklaring? Jag har också funnit gamla mynt när jag skördat potatis på olika ställen. Det äldsta från 1634 ställer frågan om någon mansperson från Dyvik kan ha jobbat extra vid kyrkbygget 1639 eller som drevkarl under drottning Kristinas jakter i Tyresö under 1640-talet.

För att söka förstå det forna livet på gården blev det intressant och givande att läsa gamla bouppteckningar från och med mitten av 1700-talet. Gamla boskapslängder var också spännande att finna, men svarade inte på många frågor.

 

Jordlager ställde arkeologiska/geologiska frågor. Än mer spännande blev det under 1970-talet när jag vid dikesgrävning på 1,2 meters djup fann ett vågrätt fyra centimeter tjockt marklager som var blålila. Ovanför det var det först varvig jord och ovanför det mask-rik blandjord. Under det blålila lagret, som visade sig vara hårt sammanpressade små snäckor eller musslor, låg det varvig lera. Markytan var cirka tolv och en halv meter över havsytan. När och hur hade det blålila lagret av skal bildats?

Ett svart jordlager var några centimeter tjockt cirka fyra decimeter under markytan i närheten av bostadshusen, vilka då var ungefär 15 meter över havet. Var det resterna av en gårdsbränning i augusti 1719 eller en svedjning 400 år dessförinnan?

Och på 1980-talet fann jag vid dikesgrävning vita eller ljusgrå jordlager på cirka 3 meters höjd över havet, vilka jag tolkade som kalkrester av nedfallna snäckor från de höga bergsbranterna i dalgångens östra del. När hade de bergen stått under vatten?

 

Arrendatorlistor gav föga svar. Resultatet av mina forskarmödor blev främst listor från och med kyrkböckernas start under 1600-talet över arrendatorernas hushåll på Brevikshalvön. De resultaten blev ungefär lika intressanta att läsa som 1900-talets telefonkataloger: långa listor med många namn och siffror. Det var nästan bara Ingvar Fredriksson som blev entusiastisk över mina resultat. För de flesta arrendatorfamiljerna blev det mycket lite kött på de skeletten. Några av människoödena under 1600- och 1800-talen var dock ovanligt spännande att forska fram. Och 1900-talets arrendatorer lyckades jag med stor tur finna ättlingar till, vilka gärna ville berätta om sina förfäder. Men marknaden för en lokalhistorisk faktabok om Dyvik med granngårdar bedömde jag dock som så försvinnande liten, att det inte skulle bli värt besväret att arbeta fram den ordentligt. Det gällde även Dyviks hällristningar från åren 1812 och 1836, vilka jag lyckades finna bra förklaringar till.

 

Ägarnas affärsidéer som bokidé från 1980-talet.

Ägarna var i de flesta fall mer intressanta personer än arrendatorernas familjer. Jag bytte därför fokus till Tyresögodsets ägare. Det borde bli mer historiskt givande att försöka ta reda på dessa: vilka situationer ägarna varit i, och när de kan ha haft anledning att låta förändra Dyvik och granngårdarna på Brevikshalvön. Det var en mer komplicerad fråga, men resulterade snart i att 1300-talets senare hälft nog var en rimlig begynnelsetid för gården Dyvik, trots Digerdöden.

 

Lövängarnas ålder? I början av 1980-talet började Dyviks Lövängar vakna till liv efter flera års igenväxt sedan betet där upphörde 1962. Jag började då långsamt ana, att det säregna kulturlandskapets växthistoria där kunde vara betydligt äldre än gården, men detta förblev länge oklart.

 

Ortsnamnens betydelse. Jag var lyckligt lottad, att ortsnamnsforskaren Karin Calissendorff (född 1923) vuxit upp som Karin Grafström på Breviksnäsvägen 6 i Tyresö. Hon hade sedan tidig ålder kommit fram till tolkningen av många lokala ortsnamn. Men att namnet Dyvik bör ha kommit till på 800-talet blev min egen viktiga teori, liksom att det var Kalvfjärdens dåvarande invånare vid Storängen som skapade vikens namn.

 

Knepiga ägarteorier. Mina teorimodeller utgående från ägandets 19 dimensioner blev komplicerade och resultatet snåriga för andra personer att förstå. Jag höll ett ambitiöst forskarseminarium på Nordiska institutet för samhällsplanering (Nordplan) kring detta. Den amerikanske professorn Douglass North var då en ledande tänkare beträffande institutionernas betydelse för ett lands ekonomiska utveckling. Institutionen ägande är därvid en av de viktigaste för att definiera vad han kallade spelreglerna i samhället. När jag försökte intressera honom för mitt projekt lovade han att jag fick botanisera i hans stora boksamlingar i ämnet. Men så fick han plötsligt nobelpriset i ekonomi 1993 och då ville jag inte längre ta tag i den tråden: Jag hade ju mycket att stå i på jobbet (vilket man kan ana sig till från mitt CV i punkt 7 ovan i denna nätbilaga) och min eventuella doktorsavhandling hade inte den högsta prioriteten, eftersom jag tyckte att jag redan hade tillräckligt med akademiska titlar för att vilja låsa upp mig så allvarligt gentemot honom. Och det var nog lika bra, för Nordplan lades förargligt nog ner senare under 1990-talet. Men jag fortsatte min hobbyforskning i långsam takt och texten kring Tyresögodsets tillkomst och ägare blev allt tjockare.

Nordplans historiska roll. Av mina mer målinriktade studiekamrater på Nordplan är nog Kaj Nymans Husens språk från år 1989 den avhandling som kommer att stå sig längst – fortfarande ett sant nöje att läsa om då och då. Jag saknar den intellektuella miljön där under Gunnar Olssons ledning! Om Nordens skattebetalare fick ut tillräckligt mycket ur Nordplans kostnader kommer att vara svårt att utreda, men för mitt bokprojekt om Tyresös historia ur olika ägarperspektiv innebar den institutionen en värdefull stadga – 20 år efter att Nordplan upphört. Mitt enda biblioteksbestående bidrag blev Nordplans Rapport 1981:3, som med sin långa titel ”Research in Change: History and Planning. What can Historical Research Methods teach the Planner, and how can a Language of Change be developed? Questions based on an Inventory of historical litterature.” blev en skrift jag fortfarande är stolt över: dess flesta frågor är fortfarande av intresse och obesvarade. Dessförinnan hade jag lärt mig mycket genom att engagerat hjälpa Edgar Borgenhammar att som tämligen ny kommunaltjänsteman redigera boken ”Att planera en stad. Åtta  konferenser om Stockholms långtidsplanering”, genom att banta ner flera tusen sidor till 224 i den boken, som kom ut på Bonniers år 1970. Och efter Nordplan blev det en annan skrivlärdom, när jag år 1998 tillsammans med Tyresö-bon Helve Boman och konsultkollegan Hans Jensevik skrev SNS-boken ”Styr din kommun – eller hoppas av! Effektiva verktyg för kommunalt självstyre”.

Nordplan som Diversitet. Under ett av många seminarier hävdade författaren Bengt Nerman, att andra universitet fungerade som ”dormitorier, där man sover enligt en vetenskaplig metod”. Jag förstår nu, när jag med stor förtjusning just läst Daniel Ericssons bok ”Myter om metod” från Studentlitteratur 2019, att Nordplan mer fungerade som ett Diversitet, med sin blandning av regler och traditioner från alla nordiska ländernas universitet. Detta var onekligen intellektuellt stimulerande och lärorikt.

Prästerna som makthavare.  Den historiska utvecklingen av ägandet som begrepp var viktig nog. Men jag fick för mig att Tyresös präster ur många aspekter var mer historiskt betydelsefulla än godsägarna för invånarna och deras livsöden.  Därför ägnade jag Tyresös alla kyrkoherdar stor tid vid sidan av ägarna. Detta blev mycket text, men gav litet resultat av intresse. Speciellt som jag även försökte fånga in alla de biskopar som styrt över Tyresö. Där fanns mycket material, som dock främst återspeglade rikets historia och inte Tyresös specifika utveckling. Ett lokalt undantag fanns emellertid: Herr Johannes Erici Uplandus på Dyvik, som Ingvar Fredriksson uppmärksammade mig på, se bokens sida 137.

Tyresös tusen år sammanfaller ju bra precis med den svenska statskyrkans existens. För att förstå det svenska samhället idag (och dess utveckling under dessa tusen år) är det mycket mer betydelsefullt att analysera kyrkans historia än ägandets. Men det är svårare, och Nordplan var troligen inte den bästa miljön för det syftet. Så mina små försök att blanda in hur prästernas tänkande påverkade Tyresös historia fick jag stryka bort. Jag var inte kompetent nog för den utmaningen. Men jag skulle vara road av om någon annan orkar tar tag i problemet, för det måste gå att göras givande.

 

Sjöarnas dubbla utlopp. I naturen är det ovanligt att en sjö har två utlopp. Det var Jan-Bertil Schnell och jag överens om under ett seminarium, som bibliotekschefen, Lars Andersson några månader efter att boken Tre strömmar kommit ut år 2009, ordnade på kommunbiblioteket med Jan-Bertil Schnell, diverse bibliotekspersonal och mig. Schnell försvarade då sin bok med att hans uppdrag varit att sammanställa kommunens industrihistoria och inte att forska fram nya fakta. Bibliotekschefen hade, enligt egen utsago, inte rollen att fungera som domare. Seminariet gav nog inte mycket för de närvarande personerna, men jag blev under månaderna efteråt allt mer klar över att Nyfors uppenbarligen var människoskapat på 1730- eller 1740-talet – och att Follbrinksströmmen kom till av misstag under 1400-talets början. Mitt bestående minne i övrigt från seminariet är att Schnell kallade Maria Sophia De la Gardie för en ”riktig satmara”. Jag vet inte var han menade med det uttrycket, men tolkar det som helt annorlunda än de översvallande ord med vilka han beskrivit henne i sin bok.

 

Omtag efter tioårigt uppehåll 2004-2013.

Mycket av svaren på de historiska och arkeologiska frågorna jag ställt mig kring Dyviks historia fick sina svar i boken Brevikshalvön – i skuggan av en markis, som kom ut år 2013. Men då hade jag redan flyttat fokus för mitt sökande till hela Tyresös historia: godsets tillkomst och i många avseenden historiskt fantastiska utveckling. Så när den boken varit publicerad några månader, blev det från våren 2014 ett totalt omtag, och de nio idéepokerna skapades. De växte delvis fram i samband med en fyra månaders föreläsningsserie som jag höll under Tyresö församlings trevliga onsdagsluncher i Församlingshemmet den 27 januari till den 19 maj 2010 under rubriken ”Tyresöbor under fyra faser i Tyresös utveckling”. Och ett ytterligare test hade jag fått på en föreläsning ombord på Finlandsfärjan för Tyresö hembygdsförenings studieresegrupp till Tervik, som jag ordnade i juni 2008.

Samtidigt började bokens del D komma till genom att jag klippte ut delar från den gamla tjocka skrift, som nu huvudsakligen blivit bokens del C. Mycket snart blev även delarna A och B separerade. Men jag fann efter ett par år, att jag måste besluta om ett slut för bokprojektet. Materialet var ju så intressant – och utvecklingsbart – att jag gärna skulle ha jobbat ytterligare tio år med det, men jag förstod att min tid är begränsad. Min fem år äldre bror började få Alzheimer och det gav ingen god prognos för mig. Så jag beslöt att en punkt för bokprojektet måste sättas tre år framåt i tiden: således år 2019. Nu gällde det att finna en utgivare för boken – och hösten 2017 kunde jag skriva ett kontrakt med kommunen att leverera 2000 exemplar av boken till kulturförvaltningen senast hösten 2019.

 

Bokens del D med brytpunkter och långa trender.

Boktexten hade expanderat och det var så många ägarperioder, att det blev möjligt att göras statistik på dem – och därigenom förkorta antalet sidor genom kondenserade tabeller och trender. Därigenom kunde del C fokusera på de mest allmänintressanta historiska aspekterna för Tyresös respektive ägarperiod och idéepok.

Små delar av teorimodellerna kunde direkt bli avsnitt i del D. Andra avsnitt kunde tämligen lätt komponeras samman. ”Änkefabriken Tyresö” var ju rubriken på min föreläsning på Tyresö slott den 15 november 2015. Då kom cirka 105 personer och lärde sig hur godset producerat femton änkor, varav tio under så lång tid som  189 år regerat  Tyresö. Vid det tillfället delade jag också ut min tablå från bokens sida 72-73 över de nio idéepokerna.

 

Bokens del A om Tyriseds etablering.

Hammarhamnens kaj kände jag till genom att Ove Andreason på Sisshammar pekat ut den för mig under en promenad på 1970-talet, men jag hade glömt bort att placera in kajen i något historiskt scenario. Efter min föreläsning ”Tyresögodsets etablering som Törens lås” den 9 oktober 1995 i Tyresö bygdegård, dit det kommit cirka hundra personer och då Bo Stjärnström fungerade som en väl förberedd opponent, frågade Göran Magnusson mycket klokt hur jag såg på den kajens roll i Tyresös tidiga historia. Det medförde att jag den 16 november 2005 tillsammans med Tomas Holm och Uwe Loerzer mätte markhöjderna kring Hammarkajen med ett avvägningsinstrument för att förstå dess ungefärliga ålder, se nätbilaga A5, med hänsyn till olika bedömningar av den lokala landhöjningens utveckling.

 

21 teser i ett metodnätverk. Att skriva om varför, hur och när Tyrised etablerades som ett mäktigt jordagods är inte lätt, eftersom det finns så få fakta i det fyndfattiga Tyresö. Det lärde jag mig av Bo Stjärnströms opposition kring mina ovan nämnda teser år 1995. För att inte spåra ut till alltför vidlyftiga fantasier, så var jag således tvungen att utveckla en begriplig metod med tydliga utgångspunkter och klara teser för mina slutsatser, se sid 58 i boken. Den modellen presenterades vid föreläsningen ”Tyresögodsets tillkomst för tusen år sedan” den 17 november 2018 i Tyresöbiblioteks hörsal, då det kom cirka 80 personer. Del A blev likväl väl tjock, och jag lyckades samma år förkorta den genom att lyfta ut flera sidoordnade textpaket till bilageform.

 

Runstenens ålder. Ann-Sofie Gräslunds åldernycklar för runstenar i Svealand uppmärksammade jag först omkring 2014 och de betydde mycket för tidsaxeln i del A. Och Sandastenens koppling till Tyresös Gunnbjörn och Hammarhamnen kom jag underfund med först år 2017, när Mattias Pettersson och jag diskuterade tidiga utkast till bokens del A och det som blev nätbilaga A5. Gunnbjörns tredje runsten, den i Strängnäs från år 1042, blev en intressant observation strax därefter.

 

Knuts roll? År 2016 var ju tusen år efter Knut den stores start som härskare över England, och i samband med det jubileumsåret kom det ut flera intressanta och givande böcker kring honom och hans hustru Emma. De förstärkte min tro på att Knut var en nyckelperson för att förstå Tyresös historia, men tillförde inga nya bevis för den tron. Mer om honom och hans biskop Wulfstans agerande kan nog komma fram så småningom, men det är i så fall troligen genom att söka i Englands arkiv, som man kan öka förståelsen för processerna kring Tyriseds etablering och de många samtida brostenarna. – Det är heller inte otroligt att nya intressanta fynd kan göras i Vatikanens äldsta arkiv.

 

Bokens del B om 318 års tomrum.

För de 318 okända åren 1043–1350vi inte något över huvud taget om Tyresö. Visserligen arbetade jag fram ett stort antal möjliga ägare för det långa tomrummet, och var mäkta stolt över de resultaten. Men det var svårt att imponera på andra, eftersom dessa möjligheter inte säger något om vem som var ägare och vad som kan ha föranlett ägarskiften utöver tänkbara arv. De möjliga ägarna fick förpassas till att bli nätbilaga B1 som en resurs för framtida slutsatser, när fler fakta grävts fram ur marken eller arkiven.

Bland för Tyresö strategiskt viktiga historiefrågor finns: Vilken av Uddby och Wättinge kvarnar kom först? Ungefär när etablerades dessa kvarnställen? Mina bedömningar av svaren på de frågorna är svagt underbyggda, i brist på fynd i Tyresös marker. Den tidsperioden bör därför uppmärksammas extra mycket.

 

Historieprioritera i Tyresö! I samband med bokreleasen den 11/11 2019 berättade jag, att det torde vara extra betydelsefullt att försöka få tag i spår från just de 318 årens historiska tomrum. Om de inte prioriteras så är risken stor att kommunen genom sina exploateringsåtgärder inom några få år i oförstånd grävt bort alla möjligheter att senare få fram dessa nycklar till att förstå Tyresös framväxt under den nu så ”mörka” tidsperiodens 318 år.

 

Historiehantera Tyresö! Troligen bör därför tjänstemännen och politikerna tänka mer på följande punkter, när kommunen nu snabbt exploaterar historiskt intressanta grönområden för att bygga bostäder.

* Agerandet hos byggherrar och grävmaskinister. Berörda markägare och byggherrar vill nog inte gärna få fördröjningar och kostnader för arkeologiska utgrävningar. Och grävmaskinförarna är ofta de som först upptäcker vad som kan vara nya arkeologiska fynd, men har inga incitament att rapportera, eftersom det lätt medför att deras avtalade sysselsättning flera veckor framåt kan försvinna. Riskerna är således stor att arkeologiska fynd snabbast möjligt grävs bort, innan någon ansvarig fattat vad som sker.

* Incitamentsavtal för dessa behövs. Kommunen behöver således fundera fram några former för incitament i sina avtal och bygglov, så att byggherrar och grävmaskinister snabbt rapporterar misstänkta arkeologiska fynd. Detta är speciellt akut viktigt inför exploateringen av Wättinge Lyckor med omgivning, se punkt 10 under nätbilaga 01!

* Alarmklocka till amatörer. En idé för att komplettera sådana svårformulerade incitamentsavtal är, att byggherrarna informerar hembygdsföreningen eller någon lokal villaägareförening om grävprojekt som planeras för de närmaste månaderna, så att till exempel någon intresserad pensionär kan besöka grävningen och komplettera grävmaskinisterna i jakten på arkeologiskt misstänkta markfynd.

 

Bokdelarnas något olika syften.

I nätbilaga 04 finns det inledningsvis en lista över de sex (eller sju) syften som boken har. Att den listans syftesformuleringar är något olika för bokens fyra delar beskrivs här:

 

Syfte i kortform (se nätbilaga 04)	Syftet avser främst bokens del …
1. Hobby för att tillfredsställa egen nyfikenhet	A B C D
2. Dela med mig av lärdomar till andra	A B C D
3. Korrigera fel i andras gamla skrifter	B C
4. Underlätta ökad kunskap om Tyresös historia	A B C D
5. Försöka tillfredsställa ett allmänt behov av kunskap om Tyresös historia.	A    C D
6. Försöka återgälda något av vad jag fått från samhället.	A B C D

 

Det sjunde där så kallade ”syftet” är nog mest ett uttryck för ambitionenatt skriva en så bra bok som möjligt,

 

Boktitelfrågan år 2019.

Bokprojektet hade under 1990-talet arbetstiteln Tyresös 50 ägare och deras styrning av godset. Att boken troligen skulle ha titeln Tyresö under tusen år stod klart år 2014. Men boken skulle också ha en förtydligande undertitel. Den var under flera år följande:

• Affärsidéer, drivkrafter och långa trender.

 

En boks titel och omslag är normalt det sista som diskuteras och beslutas i en boks tillblivelseprocess. Så under hösten 2019 blev det flera alternativa undertitlar, såsom:

• Etablering och utveckling.
• Etablering och utvecklingskrafter.
• Etablering och förändringskrafter.
• Idéer och drivkrafter genom nio epoker.
• Drivkrafter till förändring under nio idéepoker.
• Från handelsplats till historiemonument.
• Drivkrafterna från handelsplats till historiemonument.
• Från handelsplats till historiemonument i nio idésteg.

Slutsatsen avde diskussionerna blev – ett par dagar före leveransen till tryckeriet – att ingen undertitel behövdes.

 

Bokens hemsida och nätbilagorna.

Att boken skulle ha en hemsida var en tidig utgångspunkt, efter succén med www.brevikshistoria.n.nu som fungerat mycket bra sedan år 2013. Hemsidan www.tyresotusen.se är avsedd att vara en viktig del av bokprojektet och innehålla intressantakomplement till pappersboken:

• Fördjupningar till bokens olika textavsnitt, det vill säga nätbilagor istället för att ha bilagor längst bak i pappersboken.
• Framtida rättelser av fel som upptäckts.
• En mer fullständig litteraturlista än den som finns i boken.
• Möjlighet för läsaren att bekvämt kontakta författaren.

 

Det blev ett snärjande för mig att hinna få alla nätbilagorna presentabla till dagen för bokreleasen den 11/11 2019. Jag har nog aldrig känt mig så brain-drainedsom när jag den kvällen lade mig att sova.

 

.. oo 00 oo ..

 

Bokens uppföljning.

Det jag är mest nyfiken på är följande tre aspekter:

* Överraskningar?  Hur mycket ”tryckfel” som (efter alla korrekturläsningar) är kvar i boken och bilagorna, samt hur många historiska sakfel jag kommer att bli anklagad för.

* Hemsidans finansiering?  Hur lång tid som hemsidan kan bedömas leva kvar efter den 11 november 2024, det vill säga olika intressenters attityder då till hur den förblir finansierad.

* Återkopplande dialog?  Erfarenheten från boken om Brevikshalvön och från mina cirka tio lokala föreläsningar om Tyresös historia är, att det blir förvånande få reaktioner efteråt: några glada tillrop, men inte många konstruktiva frågor eller synpunkter, som jag får höra. Det känns tomt. Berätta därför gärna vad du gillar och vad du inte förstår eller inte håller med om i boken! Använd därvid hemsidans kontakt-knapp längst upp till höger.